22 juli-99, torsdag
Jag undrar vad han tänker på nu,
efter förhöret, om han är orolig, om han är arg på mig. Hoppas verkligen att han är
orolig. Om han tror att han slipper undan det här, så tror han fel. Jävla idiotfan.
Säga att han inte ens vet vem jag är, när jag har gått i samma klass som hans son,
lekt med hans sons kusin, när han satte på mig- en liten flicka- under
två års tid. Han känner för fan till mig.
Jag undrar vad som händer nu...jag vet faktiskt inte om de har förhört hans familj
också. Men polisen ringer mig säkert om det händer något av intresse.
Undrar om han ens förstår att det han har gjort är helt jävla fel, om hans familj
inser vilken sjuk jävel han är.
Annars så mår jag rätt så ok. Vissa dagar känns det jobbigt, men inte mer än
vanligt.
13 juli-99, tisdag
Ensam. Känner mig så jävla ensam.
Hatar att gråta, och vara så svag. Det är jobbigt att älska, det gör så jävla ont.
Fan, måste jag vara så jävla förvirrad?
Stundvis så känner jag mig så jävla destruktiv...jag vill skada mig själv, känna att
det gör ont...jag vill bort, bort, bort från den här världen. Vill inte vara mig
själv. Men det är bara en känsla jag har, jag gör inget åt det, jag skär inte i mig
själv, gör inget destruktivt...men den här känslan är så jävla stark,äsch, jag vet
inte...
6 juli-99, tisdag
Nu har de äntligen förhört den
jäveln! Idag...hon ringde mig för en stund sen, och sa att hon precis för en kvart sen
hade släppt iväg honom. Han förnekade allt, visste inte alls vem jag var. Men dum som
han var så undrade han var jag bor. Sånt frågar man ju inte om det är någon man inte
känner. Där avslöjade han sig lite.
Jag fattade ju att han knappast skulle erkänna vad han hade gjort...men innerst inne så
hade jag ju hoppats på att han skulle erkänna.
Känner mig lite orolig på grund av det nu...undrar vad som kommer att hända nu?
2 juli-99, fredag
Idag sa jag faktiskt till morsan att
jag har en tatuering. Hon tjatade ju så om killarnas tatueringar. Hon tog ett djupt
andetag, och tyckte att jag var dum.
1 juli-99, torsdag
Snart säger jag upp bekanskapen med
min moder!!! GRRrrr....hon är så jävla dum alltså. Ringer och beklagar sig över mig,
och killarna. Anklagar oss för att ha lurat henne, men egentligen är det bara hon själv
som har lurat sig själv genom att blunda, och låtsas inget se. Hon lever i sina jävla
fantasivärldar, och tror att allt är perfekt, att vi är hennes perfekta barn osv. Wake
up, för fan! Hon får för fan inse att vi är som vi är. Visst, jag är inte perfekt,
och gör säkert mina misstag. Brorserna är inte heller perfekta, men vi gör inget som
är fel, vi är inte kriminella, som hon har fått för sig, vi knarkar inte. Det ända
jag begär, killarna också för den delen, är att få leva våra egna liv, utan att hon
stör sig på allt. Eftersom killarna har tatuerat sig så tycker hon att det är ett svek
mot henne. För enligt henne är det bara fängelsekunder och alkisar som har tatueringar.
Hon tycker att hon har uppfostrat dem dåligt, och därför gör de så mot henne.
HAHAHAHAHA....jag tror jag skrattar ihjäl mig, hon har verkligen humor, den här mamman.
Jag hade stor lust att säga att jag också har gjort det, fastän jag inte har någon
än. Då skulle hon verkligen bli till sig. Men jag gjorde inte det.
|
