Social Fobi

 

 Aktuellt  

    Om ÅSS i Borås

Bli medlem   

Att vara anhörig

Att leva med paniksyndrom


KBT


Om ...    

Ångest hos barn och ungdom

Hitta rätt

Länkar

Diagnoskriterier

Mediciner

Landstingsinformation

De som stödjer vår verksamhet

Litteratur tips   

   


Vad är social fobi?

 

Social fobi handlar inte bara om "vanlig blyghet". Det kan kanske starta med blyghet men kan utvecklas till något långt värre och fullt utvecklat utgör det för den ett klart funktionshinder.

Social fobi är en stark och varaktig rädsla för olika sociala situationer där man tror att man kommer att dra uppmärksamheten till sig.
Man är otroligt rädd för att "göra bort sig" och därmed rodna, stamma, tappa tråden och då bli uppfattad som misslyckad.

Svårigheterna i samband med social fobi kan vara många, som att sitta i smågrupper, muntliga framträdanden, prata, äta och dricka i sällskap med andra.
Att köra bil när någon sitter med, skriva på papper när någon ser på eller att gå på ett föräldramöte.
Social fobi leder inte heller sällan till relationsproblem.


Social fobi är att få ångest i olika sociala situationer eftersom man känner sig granskad. Denna ångest är starkare än den blygsel de flesta kan känna i vissa sociala situationer. Den drabbade känner mycket stark och överdriven rädsla och de obehagliga situationerna undviks därför nästan alltid. Man brukar skilja mellan generell och specifik social fobi. Den som är drabbad av generell social fobi känner ångest i de flesta sociala situationer medan den med specifik social fobi är rädd för vissa sociala situationer, som att äta, skriva under ett kvitto eller att tala inför en grupp.
 

Bara tanken på en kommande social situation kan sätta igång ångestreaktionerna.


 

Hur vanligt är social fobi?

.
Social fobi är den vanligaste ångestformen och beror till cirka en tredjedel på en medfödd sårbarhet och cirka två tredjedelar på erfarenheter. Social fobi förekommer hos cirka 10 procent av befolkningen

Social fobi debuterar ofta tidigt i livet, redan i småbarns åldern är några försagda inför främmande, och har svårt för att ta sociala initiativ.
I puberteten ökar kraven på att vara duktig, sällskaplig och attraktiv.
Social fobi brukar oftast debutera i 15-20-årsåldern och förekommer nästan lika ofta bland kvinnor som bland män.

I vuxenlivet är det inte ovanligt att tacka nej till befordran på arbetsplatsen, inte söka arbeten där man te x. kräver social kompetens, någon form av muntlig redovisning eller exponering inför okända människor.

Varför utvecklas social fobi?

Det finns flera olika teorier och ett antal faktorer samverkar förmodligen.

Biologiska förklaringsmodeller
Ärftliga faktorer spelar viss roll i utvecklandet av social fobi. Ångest sätts ofta i samband med bland annat balansen av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Så är även fallet vid social fobi. Det finns studier som tyder på att en del av hjärnan som kallas amygdala, som sätts i samband med rädslo reaktioner, är inblandad vid social fobi.

Evolutionsteoretiskt är det tydligt att se fördelen att vara medlem i en grupp och den rädsla som kommer av att riskera att bli impopulär och utstött ur flocken. De som blir kvar i flocken överlever i högre grad och får därmed fler barn och generna förs vidare. De biologiska/genetiska faktorerna kan dock inte ensamt förklara fobier.

 

Psykologiska förklaringsmodeller

Rädslor kan läras in genom individens erfarenheter, detta gäller även sociala rädslor. Detta kan till exempel ske på grund av olika förhållanden som otrygg hemmiljö och mobbing, men även olika specifika situationer som att man kommit av sig då man talat, andra fnissat och så vidare. Den sociala fobikern har ofta negativa tankar om sig själv, orealistiska krav på sina "sociala prestationer" och en negativ bild av vad andra tänker om en.

När man har blivit rädd för något börjar man ofta undvika detta. Undvikanden vidmakthåller problemet och rädslan dels genom att man känner sig lättad över att slippa och dels för att man inte får tillfälle att märka att det var ofarligt. Då den drabbade gjort något som varit obehagligt ältas ofta de negativa aspekterna, istället för att fokusera de positiva. Därigenom ökar och vidmakthålls obehaget.

 

Några typiska reaktioner är:
· Rodnad.
· Svettning.
· Skakning.
· Hjärtklappning.

Några typiska tankar är:
· Nu gör jag bort mig.
· Vad ska alla tro?
· Tänk om det syns.

Vanliga symptom


De drabbade får ångestsymptom då de utsätts för de situationer som upplevs som obehagliga. Besvären kan delas in i undergrupper; fysiologiska, tanke-, känslo- och beteendemässiga:

 

  • Fysiologiska: rodnad, pulsökning, svettning, darrning, spändhet, illamående, andnöd osv.

     
  • Beteendemässiga: undvika det obehagliga, sitta nära en utgång, ta kaffekoppen med bägge händerna (för att minska spill), vara tyst, undvika ögonkontakt osv.

     
  • Tankemässiga: "de tycker jag är konstig", "de ser att jag är nervös", "alla skrattar åt mig" osv.

     
  • Känslomässiga: till exempel nervositet, rädsla, pinsamhet, ilska.

     
  • Den drabbade oroar sig även ofta före en planerad aktivitet och grubblar efteråt, kring exempelvis hur det gick och vad som sades.

     
  • Dessa besvär kan leda till att den drabbade undviker och avbryter mycket som man egentligen vill, som studier, relationer, resor och uteliv. Detta begränsade liv medför minskad livskvalitet och hos många kan det leda till exempelvis nedstämdhet eller missbruk.


     

 

Hur ställer läkaren/psykologen diagnosen?

Läkaren eller psykologen ställer ofta diagnos med hjälp av intervju och observation. Det finns även ett flertal utvärderade frågeformulär som kan användas. För att diagnos ska ställas ska vissa specifika kriterier uppfyllas.

Den drabbade ska känna bestående rädsla för en eller flera situationer där man löper risk att bli kritiskt granskad av andra och riskerar att bete sig på ett pinsamt sätt eller visa ångestsymptom. Vidare ska den sociala fobikern inse att rädslan är överdriven eller orimlig. Problemen ska dessutom orsaka personen ett betydande lidande eller verka störande på vardagslivet, relationer eller yrkeslivet. Besvären ska ha varat minst ett halvår hos personer under 18 år.

 

Vad kan man själv göra?

Man kan själv försöka vänja sig vid obehagliga sociala situationer och träna upp vissa sociala färdigheter. Man rangordnar först det som man tycker är obehagligt och försöker sedan öva på det i stigande svårighetsgrad. En stor fördel är att fortlöpande anteckna hur det går, så att man kan se långsiktiga effekter av träningen.

Kontakta gärna patientföreningen Svenska Ångestsyndromsällskapet, http://www.angestsyndrom.com

 

Hur behandlas social fobi?

 

  • Medicinskt kan olika preparat komma ifråga beroende på problemets omfattning och önskad effekt. Betablockerare kan användas vid mycket specifik social fobi och dämpar kroppsliga yttringar av ångest och kan tas inför obehagliga situationer. Lugnande medicin, till exempel bensodiazepiner, kan komma ifråga men bör tas med försiktighet på grund av risk för beroende. Olika antidepressiva preparat, till exempel SSRI-preparat, kan användas vid mer omfattande problematik. Farmakologisk behandling har begränsningen att besvären ofta återkommer vid avslutad behandling.

     
  • Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig effektiv vid social fobi. Efter problemanalys sker behandling genom att fokusera och förändra individens tankar (om bland annat situationen, sig själv, andra och konsekvenser) och beteenden. Detta sker i tätt samarbete mellan patient och terapeut och man strävar mot tidigare överenskomna mål. Stor vikt läggs vid hemuppgifter där den drabbade får möjlighet att testa och lära sig nya förhållningssätt i de situationer denne möter i vardagen.


     

 

Litteraturförslag

  • Allgulander, C. (1995). Patientinformation Social fobi. Stockholm: Roche.

     
  • Kåver, A. (1999). Social Fobi Att känna sig granskad och bortgjord. Stockholm: Cura Bokförlag och Utbildning AB.


     

 

Artikeln är baserad på:
 

  • American Psychiatric Association. (översatt av Herlofson, J. och Landqvist, M.) (1995). Mini-D IV Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV. Pilgrim Press. Barlow, D. H. (1993). Clinical Handbook

     
  • Barlow, D. H. (1993). Clinical Handbook of Psychological Disorders Second Edition. New York: The Guilford Press.

     
  • Egidius, H. (1994). Natur och kulturs Psykologi lexikon. Stockholm: Natur och kultur.

     
  • Hawton, K., Salkovskis, P. M., Kirk, J., och Clark, D. M. (1995). Cognitive Behaviour Therapy for Psychiatric Problems A Practical Guide. Oxford: Oxford University Press.

     
  • Hellström, K. (1996). Brief Cognitive Behavioral Treatment in Specific Phobias. Acta Universitatis Upsaliensis. Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Medicine 587.
     

    Skriven av: David Åkerlund, leg. psykolog
    Uppdaterad av: Mats Halldin, läkare, medicinsk chef, Netdoktor,
    2006-12-18

 

För mer information besök gärna :

Att inte våga synas kan vara tecken på social fobi

Mer om Social FobiEtt dolt handikappInternetmedicinVårdguiden

 

tillbaka

Copyright © 2008 ÅSS i Borås