Att vara
anhörig till ett barn med OCD
Att ha ett
barn i familjen som lider av
tvångssyndrom är påfrestande.
För övriga familjemedlemmar kan
det bli svårt att ha ett normalt
liv och många dras in i barnets
tvångsproblematik. Mycket
vanligt är att föräldrarna, för
att lindra barnets oro, ger sk
försäkringar. Detta innebär att
på barnets begäran lugna genom
att försäkra barnet att allt är
ok. Exempelvis att brandvarnaren
fungerar eller att spisen är
avstängd. Ofta behöver
försäkringarna upprepas gång på
gång. Som förälder kan man också
lätt dras in i barnets
tvångshandlingar. Detta kan till
exempel vara att för tjugonde
gången tvätta bort alla spår
efter snigeln från barnets
gummistövel. Barnet och
föräldrarna hjälps åt och styrs
av samma mål, nämligen att få
ett stopp på barnets tvivel och
obehag. En naturlig och viktig
sida av föräldraskapet är ju att
minska alla sorters lidanden hos
barnet, vilket gör det så lätt
att engagera i barnets
tvångsproblematik.
Men problemet
är att föräldrarna i sitt
engagemang samtidigt är med och
förstärker barnets
tvångssyndrom. Genom att ge
försäkringar och genomföra
tvångshandlingar förmedlar man
indirekt att spisen måste
kontrolleras många gångar och
att sniglar är farligt smutsiga.
Barnet lär sig inte att obehaget
han/hon känner är helt ofarligt.
Eller att snigelspår på
gummistövlarna odramatiskt
kommer försvinna av sig själv.
Barnet lär sig istället att
bekämpa sina obehagliga känslor
med hjälp av dessa
tvångshandlingar. Försäkringar
och tvångsbeteenden kallas
flyktbeteenden inom
beteendeterapin, vilket betyder
att de är beteenden som utförs
därför att de får stopp på ett
situationsutlöst obehag. Barnet
mår för stunden bättre, men inom
ett par timmar är oron och
tvivlet tillbaka igen.
Vad kan man
göra som förälder?
Som förälder
kan man hjälpa barnet genom att
sluta förstärka flyktbeteenden.
I praktiken innebär det att
konsekvent sluta ge försäkringar
och hjälp i barnets
tvångsbeteenden. Detta är en
tuff omställning både för barnet
och föräldrarna. Att neka barnet
den hjälp det vill ha ger
skuldkänslor, men vad man måste
ha klart för sig är att de
försäkringar man ger
vidmakthåller barnets problem.
Så här kan du
hjälpa barnet:
Förklara i
lugn och ro för barnet att du
kommer sluta bistå i barnets
tvångsbeteenden och sluta ge
försäkringar. Förklara samtidigt
för vilka beteenden och varför .
Var konkret och ge exempel på
vilka av barnets beteenden det
kan handla om. Börja gradvis och
med den situation som barnet
känner minst obehag för. Ta inte
alla problem på en gång.
Gör upp ett
avtal som säger ungefär "Varje
gång du ber oss kontrollera
spisen kommer vi svara: -
Nu har vi bestämt
att inte kolla mera.". Sen
svarar man detta varje gång
barnet ber om föräldrarnas
försäkringar. Inledningsvis ökar
oftast barnets oro och krav på
föräldrarna, för att sen
successivt avta. Att konsekvent
avstå från försäkringar och
ritualisering är centralt. Att
alla runtom barnet gör likadant
är också viktigt. Till avtalet
bör man komma överens om någon
form av belöning till barnet för
att öka barnets motivation.
Belöning kan var någon aktivitet
barnet tycker särskilt mycket
om, alltifrån egen tid med
föräldrarna till roliga
utflykter. För varje framsteg
kan barnet få en guldstjärna och
efter ett antal stjärnor får
barnet sin belöning.
Var till hands
för barnet. Att kärleksfullt
stödja, motivera och uppmuntra
barnet är nödvändigt och inte
detsamma som att ge
försäkringar. Involvera barnet
från start och var tydlig med
att förklara varför ni inte
kommer bistå barnet i
tvångshandlingarna. Var också
tydlig och konkret med vilka
framsteg som kommer belönas.
De här råden
skall i första hand ses som ett
förhållningssätt i syfte att
inte förvärra
tvångsproblematiken. I några
fall kan de också bidra till att
tvånget minskar. Men
tvångssyndrom är svårt att
behandla själv och man skall
alltid söka psykiatrisk
behandling för barn med
tvångssyndrom.
Länkar:
www.kbt.nu
www.ananke.org
www.uas.se
Barn och ungdomspsykiatriska
kliniken, Akademiska sjukhuset
Läs tips:
- Per Hove
Thomsen (1997) När tankar
blir tvång. Barn och
ungdomar med tvångssymptom .
Natur och kultur.
- Kerstin
Hellström m.fl.: (2003)
Rädd, räddare, ångest: När
barn och ungdomar mår dåligt
. Prisma
- Susanne
Bejerot (1999) Att förstå
tvångssyndrom . Pfizer AB.
- Susanne
Bejerot (2002)
Tvångssyndrom-OCD: Nycklar
på bordet . Cura
- K.
Lindkvist (2000) Bättre lite
skit i hörnen än ett rent
helvete. Pfizer AB.
- Olle
Wadström (1993)
Tvångssyndrom. Orsaker och
behandling i ett
beteendeterapeutiskt
perspektiv . Skenninge
boktryckeri.
Depression
hos barn
Ibland är det
svårt att se hur det är fatt,
eftersom barnet kan dölja sina
symtom. Särskilt flickor är ofta
tystlåtna, går undan och verkar
blyga. Flickor med depression
har ibland ätstörningar, till
exempel anorexia nervosa.
Deprimerade pojkar är ofta
stökiga, hamnar lätt i
konflikter, har svårt att
koncentrera sig och presterar
sämre i skolan.
Sök alltid
hjälp om du misstänker att ett
barn har drabbats av depression.
Behandlingen består av
psykologisk hjälp, ofta
tillsammans med familjen. Ibland
kan barnet behöva behandling med
läkemedel.
Barn som är
socialt ängsliga
Försök utsätta
ditt barn för olika sociala
situationer som barnkalas,
idrottsföreningar och
fritidsaktiviteter där barnet
har större chans att träna på
socialt samspel. Bli inte ditt
barns talesman utan låt barnet
tala för sig själv om det ska
köpa något, beställa något eller
ringa någon. Beröm och belöna
ditt barn när det gör framsteg
och klarar av nya saker. Gå på
bio när barnet själv kan
beställa biljetter etc. Föregå
med gott exempel och visa ditt
barn hur man ska klara olika
situationer
Barn som
lider av posttraumatisk stress (PTSD)
Typiskt för
tillståndet är att barnet
återupplever den traumatiska
händelsen om och om igen, ofta
när de försöker somna.
Mörkrädsla är vanligt. Barn med
PTSD verkar ofta håglösa,
likgiltiga och vill inte längre
leka med sina kamrater. De är
ovilliga att gå till skolan, har
sömnsvårigheter, blir lätt arga
och är överdrivet lättskrämda.
Många barn med
PTSD uttrycker det svåra de har
varit med om i lek eller genom
teckningar.
S k debriefing
brukar användas som
behandlingsmetod efter
katastrofer. Metoden går ut på
att den/de drabbade, gång på
gång, får berätta vad de varit
med om. Ibland kan det vara bra
att låta barnet rita/måla. Det
är viktigt att använda sig av en
erfaren barnpsykolog i
behandlingen.
Denna
informationen är hämtad ur
Här följer
några länkar som kan vara värd
att besöka !!
KBT-litteratur
Barn och ungdomar
(Martin
Lardén)
BARN LÄR SIG
hantera oro och
ångest med KBT
Hemmasittarna är
i de flesta fall
barn som vill
men inte förmår
gå till skolan.
I Huddinge har
kognitiv
beteendeterapi
varit en bra
metod för att
hjälpa dem
tillbaka.
Lärarens blick
vandrar över
klassen. Någon
ska få en fråga.
Skräcken inför
denna situation
kan få en elev
att stanna
hemma. En annan
får ångest vid
tanken på att
behöva läsa högt
i klassen. För en
tredje är vägen
till skolan
hotfull. En
fjärde, femte och
sjätte har
ytterligare
andra skäl.
Antalet barn som
inte kommer till
skolan utan blir
sittande hemma
har ökat och
problemet kryper
ned i åldrarna.
Det har man
konstaterat på
barn- och
ungdomspsykiatriska
mottagningen
(BUP) i
Huddinge, där
Marie
Rosén-Wattis
arbetar som
psykolog och
terapeut.......
.... läs
mer
läs
gärna även Debattartikel
=>
psykhjälp till unga på Internet
( klicka på bilden och ladda
ner pdf format )
==> SSRI behandling av barn och
ungdomar ( klicka
på bilden och ladda ner pdf
format )