Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ELLEN BARRY
Groznij
För bara ett år sedan var de ryska myndigheterna så
stolta över att de hade lyckats skapa ordning i norra Kaukasien
att de valde Tjetjenien till en anhalt för diskussionsklubben
Valdai, en handplockad grupp västerländska experter,
som varje år besöker Ryssland för att träffa
och diskutera med dess ledare.
Bussen med författare och akademiker besökte den gigantiska
moské, som Tjetjeniens president, Ramzan A Kadyrov, har
byggt till minne av sin far. Västerlänningarna fick
också en intervju med Kadyrov och tillfälle att promenera
på huvudstaden Groznijs reparerade, nymålade och ombyggda
gator. Till och med gruppens mest skeptiska medlemmar blev imponerade:
lugnet hade på nytt lägrat sig i en av Rysslands våldsammaste
smältdeglar.
Samma sak kan man inte påstå efter sommaren 2009.
Explosioner och skottlossning har förekommit dagligen i regionen
hela sommaren. Från juni till augusti dödades 436 människor
jämfört med 150 under samma period 2008. Och antalet
attentat ökade från 265 till 452, enligt statistik
sammansatt av Center för strategiska och internationella
studier, en privat forskningsgrupp baserad i Washington.
Statistiken är ingen korrekt spegel av det som har hänt.
Högt uppsatta ämbetsmän har attackerats med automatvapen,
fallit offer för krypskyttar efter restaurantbesök eller
dödats när de har passerat bilar fulla av sprängmedel.
En ledande människorättsaktivist kidnappades utanför
sin bostad, dödades och kastades i ett dike.
Självmordsbombningarna är tillbaka i Tjetjenien efter
flera års uppehåll. Två militanta sprängde
sig själva till döds förra fredagen för att
inte bli tillfångatagna. Därmed hade det inträffat
tre självmordsbombningar i regionen på bara en vecka.
”Perioden av stabilitet är uppenbarligen över i
Dagestan, Ingusjien och Tjetjenien”, säger Pavel K Baev
vid Internationella fredsforskningsinstitutet i Oslo. ”Men
våldet har inte brett ut sig, vilket gör det möjligt
för de ryska ledarna att blunda och ta sin hand från
regionen”.
Kremls strategi i Kaukasus har i flera år förlitat
sig på Kadyrov. Moskva har givit honom fria händer
att krossa minsta lilla upprorstecken i regionen. Kadyrov, som
själv är f d separatist, förvandlade sina rebellsoldater
till en brutal polisstyrka. Människorättsorganisationer
har dokumenterat hans regerings användning av tortyr, förtryck,
förföljelse och avrättningar. Men även liberaler
har måst erkänna att hans kampanj för att stoppa
våldet var effektiv.
Nu verkar det som om Kadyrovs grepp om makten har försvagats,
vilket tvingar Moskva att antingen hålla fast vid en bristfällig
politik eller ändra kurs, vilket också kan vara riskfyllt.
För ett år sedan, samtidigt som Kadyrov krävde
större autonomi från Moskva, verkade det som om Kreml
testade ett alternativt ledarskap i grannrepubliken Ingusjien.
Ett av Dimitrij Medvedevs första beslut som president var
att avsätta Ingusjiens avskydde president och ersätta
honom med Yunus-Bek Jevkurov, en f d militär underrättelseagent.
Jevkurov gjorde allt han kunde för att vinna ingusjiernas
förtroende genom att avskeda korrumperade byråkrater
och öppna dialog med dissidenter och människorättsaktivister.
22 juni attackerade en självmordsbombare Jevkurovs bilkortege.
Explosionen var så kraftig att presidentens bil åkte
av vägen och rakt in i en tegelmur. Den svårt skadade
Jevkurov fördes till Moskva, där han var konvalescent
nästan hela sommaren.
Med attentatet mot Jevkurov grusades hoppet om att Kreml var redo
att slå in på en mjukare väg, säger Kaukasusexperten
Aleksej Malasjenko vid Carnegie Center i Moskva.
”Det är en tragedi inte bara för Ingusjien och
Jevkurov utan för hela Kaukasus. Alla som säger att
det är nödvändigt att döda, utrota och förbjuda
dialog har rättfärdigats av det som hände Jevkurov.
Det är mycket sorgligt”, säger Malasjenko.
17 augusti körde en lastbil full av sprängmedel rakt
in en polisstation i en tätbefolkad del av den ingusjiska
huvudstaden, Nazran. 25 människor dödades och ett åttiotal
skadades.
Raden av självmordsattacker sedan dess påminner om
dagarna när rebeller tog teaterbesökare och skolbarn
som gisslan för att visa sitt hat mot den ryska regimen.
Och det finns tecken på att Kadyrov ännu inte har krossat
upproret, även om han påstår motsatsen.
Kadyrov lägger skulden för attackerna på wahhabiter
och andra islamiska extremister, och han har flera gånger
påstått att dessa finansieras och utbildas av länder
i väst. Förra fredagen hävdade han att samarbete
mellan polisen, den federala säkerhetstjänsten och det
lokala prästerskapet skulle kunna hindra unga kaukasiska
män från att bli religiösa extremister.
Andra pekar dock på Kadyrovs regering och hävdar
att det är sociala problem som fattigdom, arbetslöshet
och korruption, som lockar unga män att ta till våld.
Igor Y Jurgens, chef för Institutet för samtida utveckling
och nära medarbetare till Medvedev, tror att ”tjetjeniseringen”
– d v s det faktum att de tjetjenska myndigheterna har spelat
huvudrollen i kampen mot upproret – har haft önskat
syfte men nu underblåser våldet i stället för
att hindra det. ”Många hatar Kadyrov, och det råder
starka motsättningar mellan olika klaner”, påpekar
han.
Jurgens anser att Rysslands ledare gradvis måste skapa en
motvikt till Kadyrov utan att fördenskull förolämpa
den person, som faktiskt skapade lugn i regionen även om
han har börjat bli ett problem.
”Man kan inte fortsätta styra regionen på detta
vis”, säger Jurgens.
Medvedevs linje var ungefär densamma i början, men
de många attentaten har fått honom att tro på
hårdare tag. I augusti uppmuntrade Medvedev den ryska militären
att ”skoningslöst” döda terrorister, och han
föreslog att juryrättegångar skulle slopas i terroristfall,
som ofta slutar i frikännande.
Det är, enligt Jurgens, ”extremt svårt” att
stärka demokratin under våldsamma förhållanden.
Kadyrovs försvarare och även en del av hans kritiker
varnar för att ett tredje krig skulle kunna bryta ut om Tjetjenien
byter kurs ännu en gång.
Ruslan Khasbulatov, en etnisk tjetjen som en gång var talman
i det ryska parlamentet och som har sporadiska kontakter med Kadyrov,
säger att han har mörkt ökad kritik mot den tjetjenske
ledaren sedan Moskva officiellt satte punkt för ett decennium
av kontraterroristiska operationer i Tjetjenien. I och med detta
fick Kadyrov större autonomi från den federala regeringen.
Underrättelsetjänsterna och många militärer
var mycket missnöjda med Kremls beslut att avbryta operationerna
och med att Kadyrov tog upp kontakten med Akhmed Zakajev, en separatistisk
ledare i exil som är efterlyst i Ryssland som misstänkt
terrorist. Khasbulatov misstänker att kritiken mot Khadyrov
speglar Moskvas försvagade stöd, vilket i och för
sig gläder Khadyrovs kritiker utomlands, men det skulle kunna
leda till katastrof för Ryssland, varnar Khasbulatov.
”De anklagar honom för allt möjligt, och det brukar
vara inledningen till något mycket värre”, säger
Khasbulatov. ”Om de gör sig av med Kadyrov och skickar
dit en kille från Moskva utbryter ett nytt krig. Vad säger
västmakterna då?”, frågar sig Khasbulatov.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
