Tempus 2008 v 46

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45

Fd sovjetsatellit tar över EUs ordförandeklubba

EUs ordförandeklubba vandrar från fransk ”gammalsocialism” till tjeckisk USA-lojalitet.

DAN BILEFSKY
Prag
Egentligen är det något oerhört: samtidigt som en ny president tillträder i Washington övertar Tjeckien det roterande ordförandeskapet i Europeiska unionen. Tjeckien blir det första landet från f d sovjetblocket som leder 470 miljoner européer, och detta sker i en tid med mycket dåliga ekonomiska utsikter.

Men i stället för att välkomna sitt lands möjlighet att leda världens största handelsblock har Tjeckiens motsträvige president, Vaclav Klaus, åberopat (återuppväckt) Münchenavtalet från 1938, i vilket Europas länder hjälptes åt att splittra Tjeckoslovakien.
I slutet av oktober sade Klaus att det tjeckiska ordförandeskapet blir ”oviktigt”, eftersom Europa, nu som då, kontrolleras av Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien. Tjeckiens politiker ska inte inbilla sig att de kan förändra någonting, sade president Klaus.
Tjeckerna har, i likhet med sina centraleuropeiska grannar, legat som en bro mellan Europas västra och östra halva i många sekler och dragits mellan Ryssland, Tyskland eller Österrike. Möjligheten att i sex månader, från och med 1 januari 2009, leda Europeiska unionen i ett historiskt viktigt skede verkar nu ha väckt slumrande nationella neuroser till liv.

Premiärminister Mirek Topolaneks mitten-högerregering vacklar betänkligt efter svåra förluster i de regionala valen nyligen, vilket har väckt farhågor om att EU kanske kommer att ledas av en roderlös nation.
Samtidigt, medan Ryssland har visat nya muskler i Georgien, ifrågasätter en del EU-diplomater Tjeckiens förmåga att sätta sin forna herre på plats. En del fransmän, vars land är ordförande just nu, är så oroliga att de föreslår att EU ska hoppa över Tjeckien och förlänga det franska ordförandeskapet med ett halvår.
Tjeckiens utrikesminister, den piprökande prinsen Karel Schwarzenberg, tar förstås illa upp och kontrar lite skämtsamt med att han måste utmana Nicolas Sarkozy på duell om inte Frankrike stiger åt sidan. ”Fransmännen och Sarkozy verkar inte vilja lämna ifrån sig ordförandeposten”, säger Schwarzenberg i en intervju.

Men i slutet av förra veckan fick Tjeckien ett senkommet löfte om stöd och hjälp av Sarkozy. De diplomatiska förvecklingarna erinrar om 2003, när f d kommunistländer, inklusive Tjeckien, stödde USAs krig i Irak, vilket fick Frankrikes dåvarande president, Jacques Chirac, att säga att de nya EU-länderna måste lära sig att ”hålla tyst”. Europa är vid det här laget mer enat, men en ny klyfta verkar uppstå, vilket delvis beror på motstridiga åsikter om hur den ekonomiska politiken ska föras i tider av finanskris och avmattning.
Många befarar att en ny strid blossar upp under det tjeckiska ordförandeskapet om vilken ekonomisk modell som ska dominera i den Europeiska unionen: den sociala marknadsekonomi, som föredras av de nyaste medlemmarna, eller den statskontrollerade ekonomi, som ligger framför allt Frankrike varmt om hjärtat?

Sarkozy har fått beröm för sin medverkan till ett snabbt räddningspaket till de europeiska bankerna, men regeringen i Prag är fortsatt mycket skeptisk till statliga interventioner.
Klaus, som är utbildad ekonom, jämförde för en tid sedan Sarkozys recept med ”gammalsocialism”, medan premiärminister Topolanek, har påpekat att statligt stöd till konkursfärdiga banker strider mot EUs fria marknadsprinciper.
Tjeckiens vägran att införa euro, trots att den fattigare kusinen Slovakien inför euron i januari, har fått en del observatörer att hävda att ett land utanför eurozonen inte är lämpligt som EU-ordförande under global recession.
Tomas Sedlacek, chefsekonom hos Tjeckiens största bank, CSOB, medger att Tjeckien nog inte blir EUs mest empatiska ledarnation, eftersom den tjeckiska regeringen pumpade in pengar i vacklande tjeckiska banker i slutet av 1990-talet, vilket nu skyddar dem mot likviditetskrisen. ”I en grupp där alla mår illa är det ingen som vill följa den ende som säger att han mår bra”, påpekar Sedlacek.

Men utrikesminister Schwarzenberg säger att Tjeckien inte alls är immunt mot finanskrisen, eftersom landet är djupt integrerat med länderna i eurozonen. Mer än tre fjärdedelar av Tjeckiens export går till EU, vilket gör att landets tillverkningsindustri har det besvärligt.
Beträffande misstanken att tjeckerna är illa rustade att styra politiken gentemot Kreml säger Schwarzenberg att 40 år under sovjetisk dominans inte passerade obemärkta. ”Vi har ganska stor erfarenhet av ryssarna”, påpekar han lite spydigt.
Tjeckisk ambivalens gentemot Europeiska unionen bottnar delvis i instinktiv misstro mot Europa och i lojalitet mot USA, som växte sig stark under decennier av invasion och ockupation.
Socialdemokraten Jan Hamacek, som leder utrikesutskottet i parlamentet, säger att tjeckerna alltid kommer ihåg att amerikanerna räddade dem och resten av Europa, tre gånger på 1900-talet – i första och andra världskriget och i det kalla kriget.

Många unga tjecker attraheras av amerikanska värderingar och amerikansk kultur. 25-årige Tomas Jirsa, som är stabschef hos borgmästaren i Prag och övertygad konservativ, berättar att han beundrar Ronald Reagan, flexibla arbetsmarknader, maximal personlig frihet och USA, medan hans franska kolleger hyllar protektionism, högre skatter, livslång anställning och irrationell USA-fientlighet.
”Eftersom vi har levt med kommunismen gillar vi den anglosachsiska frihetsmodellen”, säger han. ”Historien visar att Amerika tar itu med problemen, medan européerna är passiva”.
© 2008 TEMPUS/The New York Times