Tempus 2009 v 50

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21  22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

Ur led är tiden… kommer Medvedev att vrida den rätt?

Tidszonerna, som inrättades av Sovjetunionen för att understryka landets storlek, har länge varit en källa till nationell stolthet, men den nuvarande regeringen ser dem som en olägenhet och överväger att slopa några.

CLIFFORD J LEVY
Moskva
Vadim Vodjanitskij har en liten fiskfabrik i ryska Fjärran östern. Det finns en fråga som påverkar hans vardag lika mycket som planeringen för trålarens rutter och tidvattnet, och det är vad klockan är i Moskva, som ligger 800 mil bort.
Det finns många sätt att mäta Rysslands storlek, men Vodjanitskij vittnar om ett av de mest övertygande sätten: Ryssland har elva tidszoner från gränsen mot Polen i väster till gränsen nära Alaska. Det är en så stor yta att man kan drabbas av besvärlig jetlag av en inrikesflygning.

Dagens ekonomi bygger på konstant kommunikation, och det är svårt att sköta affärer och andra verksamheter när en region vaknar samtidigt som en annan slår sig ned för att äta middag.
Exempelvis Vodjanitskij har sin fabrik på Kamtjatkahalvön, där man är nio timmar före Moskva, och sitt kontor i Vladivostok, som är sju timmar före Moskva. Men hans affärer styrs ofta av beslut som fattas av reglerande myndigheter och banktjänstemän i huvudstaden. ”Det är extremt besvärligt att få någonting gjort via Moskva”, erkänner han i en telefonintervju. ”När vi vill få ett besked eller ha något uträttat måste vi ofta vänta en hel dag, varmed vi slösar bort 24 timmar”.
Den 35-årige Vodjanitskij tycker att det vore bra att reducera tidsskillnaden mellan Fjärran östern och Moskva. Det skulle underlätta för näringslivet, enligt honom. Alla håller inte med. Faktum är att frågan har aktualiserats på senare tid och utvecklats till en intensiv, rikstäckande debatt om den ryska självbilden, regionernas förhållande till maktcentrum och om det uråldriga problemet att bygga ett slags enhetskänsla i det väldiga landet.

Regeringar har ofta fixat och grejat med tidszonerna av politiska skäl, och motsatsen till Ryssland är Kina. Efter det att Mao Zedong och kommunisterna hade tagit makten 1949 försökte de befästa sin kontroll över landet genom att införa en rikstäckande tidszon.
Alla i Kina antas leva enligt Beijingtid, trots att landet är stort nog för att ha fyra eller fem tidszoner.
Ingen tror på allvar att det vore möjligt med en tidszon i Ryssland, eftersom det skulle få absurda resultat som frukost mitt i natten i Fjärran östern. Men när president Dimitrij Medvedev antydde förra månaden att man bör överväga att minska antalet tidszoner lät det som om han är beredd att hålla med ledarna i ryska Fjärran östern om att systemet tål att trimmas ned.
Medvedev betonar att inga beslut har tagits ännu, men han antyder att färre tidszoner vore ett sätt att påskynda moderniseringen av den ryska ekonomin.

Gennadij Lazarev, en framstående akademiker i Vladivostok som förespråkar ändring av tidszonerna, säger att Ryssland borde experimentera med att flytta Fjärran östern en timme närmare Moskva. Invånarna skulle få ett år på sig att anpassa sig till den nya tiden, varefter man skulle flytta tiden ytterligare en timme. Att ändra tiden tre timmar vore, enligt Lazarev, väl drastiskt, men det kan inte uteslutas.
”Om tidsskillnaden var mindre skulle Ryssland uppfattas som ett mer enhetligt och hanterligt land”, säger Lazarev, som även sitter i det regionala parlamentet.
Lazarev anser att hans region redan ligger två timmar fel i förhållande till ”korrekt biologisk tid”, d v s den tid som stämmer bäst med människornas interna klocka.
Det rådande systemet är faktiskt lite tokigt. När klockan är tolv på dagen i Vladivostok är hon bara tio på andra sidan gränsen i Kina. I Tokyo är hon elva, trots att Tokyo ligger längre österut än Vladivostok.

Men alla förslag att ändra tiden har mötts med stor misstänksamhet, framför allt i ryska Fjärran östern och Sibirien, där invånarna är generellt misstänksamma mot Moskva.
Fjärran östern har svag ekonomi, är glest befolkat och befolkningen krymper. Invånarna klagar ofta på att centralmakten försummar dem och deras region.
Andrej Gordejev är illustratör i Khabarovsk, som är den näst största staden i Fjärran östern. Han anklagar Medvedev för att försöka ”slå blå dunster i våra ögon” genom att ta upp frågan om tidszoner. Med andra ord, han beskyller Medvedev för att försöka imponera genom att göra något som i praktiken saknar betydelse och värde. ”Sedan säger de att de försöker hjälpa vår ekonomi, men faktum är att de skulle kunna stimulera den mycket bättre på många andra sätt”.
Andra säger att näringsliv och myndigheter kanske gynnas av att man kommer närmare Moskva tidsmässigt, men folk i allmänhet kanske mår sämre när de tvingas vara vakna fler timmar i mörker. Denna faktor har redan stor betydelse vintertid, när dagsljuset bara varar några få timmar.
”Det finns en biologisk ståndpunkt också”, understryker Jekaterina Degtijareva, personaldirektör i Novosibirsk, som är Sibiriens största stad.

Medvedev nämnde i sina kommentarer till tidszonerna att elva tidszoner ofta har använts som ”en symbol för vårt lands storhet” och att en reducering med några få tidszoner inte ändrar på den saken.
Men PR-konsulten Elia Kabanov i Novosibirsk påpekar: ”Elva tidszoner är ett vinnande attribut i Ryssland, en del av vår nationella identitet. Det är något som skiljer oss från USA och Kina, och något som vi bör bevara för framtida generationer”.
Men Vodjanitskij, fiskfabrikens ägare, klagar på att systemet blir allt besvärligare att leva med. Tidsskillnaden medverkar inte bara till ineffektivitet, utan den fjärmar också olika delar av Ryssland från varandra.
Han får ofta telefonsamtal mitt i natten från personer i Moskva. ”De tänker aldrig på att vi är sju timmar före dem här i Vladivostok”, säger han. ”De blir irriterade när jag inte svarar och frågar oss varför vi inte arbetar och beskyller oss för att vara lata”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times