Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
JUDY DEMPSEY
Moskva
President Dimitrij Medvedev har sedan sitt tillträde i maj
har rest runt i flera europeiska huvudstäder för att
klargöra Rysslands nya utrikespolitik.
I Berlin och den franska staden Évian föreslog Medvedev
ett nytt europeiskt säkerhetssystem mot bakgrund av Natos
planer på att expandera österut och på sikt inkludera
Georgien och Ukraina i försvarsalliansen och mot Pentagons
beslut att etablera ett raketförsvarssystem i Östeuropa.
Medvedev stack inte under stol med att Kreml ogillar både
Natos expansionsplaner och USAs försvarssystem.
En intressantare aspekt i den ryske presidentens förslag
var behovet av att modernisera säkerhetsstrukturerna som
etablerades under det kalla kriget. Dessa inkluderar Nato och
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE),
och USA spelar en viktig roll i båda.
I Évian förklarade Medvedev hur hans nya säkerhetssystem
för Europa skulle fungera: det ska vara juridiskt bindande
och bygga på tre ”nej”. Nej till egen säkerhet
på andras bekostnad, nej till handlingar, utförda av
militära allianser eller koalitioner, som undergräver
enigheten i det gemensamma säkerhetsutrymmet, nej till etablering
av militära allianser, som skulle kunna hota säkerheten
hos andra parter i systemet.
De flesta regeringar i Östeuropa drog den korrekta slutsatsen
att ett fördrag enligt det ryska förslaget i praktiken
skulle ge Ryssland vetorätt när det gäller Natos
utvidgning och det amerikanska missilförsvaret.
Förslaget hade en polemisk klang, men Medvedevs sätt
att presentera det speglade Rysslands nya självförtroende,
som bygger på oljepengar och enorma valutareserver. Det
korta kriget mellan Ryssland och Georgien i augusti visade också
att Moskva inte tänker låta Nato eller USA dominera
säkerhetspolitiken på Rysslands bakgård.
Rysslandkännare påpekar att den globala härdsmältan
– som enligt premiärminister Vladimir Putin inte skulle
påverka Ryssland –trots allt har skakat Kreml. Finanskrisen
har reducerat och i vissa fall eliminerat oligarkernas stora förmögenheter
och minskat valutareserven till 300 miljarder dollar.
”Många av intentionerna och deklarationerna angående
Rysslands säkerhetsstrategi måste omvärderas”,
säger Nikolaj Petrov, politisk analytiker hos fredsinstitutet
Carnegie Endowment i Moskva. ”Finanskrisen och kriget i Georgien
har ändrat på saker och ting i Ryssland”, säger
Petrov.
Ta Gazprom till exempel. Företagets ordförande, Alexej
Miller, förutspådde ganska nyligen att Gazprom skulle
bli världens största företag avseende marknadskapitalisering.
Men nu söker det gigantiska energiföretaget nya pengar.
Det har tidigare tagit stora lån för att finansiera
enorma prestigeprojekt på bekostnad av moderniseringen av
energiinfrastrukturen och öppnandet av nya produktionsplatser.
”Gazproms nyförvärv gjordes under antagandet att
oljepriset skulle förbli högt”, säger Anders
Åslund, Rysslandsexpert hos Peterson Institute. ”Rysslands
export förra året uppgick till ett värde av 500
miljarder dollar, varav 400 miljarder kom från råvaror.
De sjunkande råvarupriserna och den ökade svårigheten
att låna pengar har kommit som en chock för Kreml och
oligarkerna”, säger Åslund.
Kreml kommer naturligtvis inte att låta Gazprom skadas.
Företaget är en av Rysslands viktigaste strategiska
tillgångar. Men analytiker tror att Gazprom kommer att tvingas
överge några av de stora projekten, inklusive den rysk-italienska
ledningen South Stream, som enligt planerna ska sammanlänka
Ryssland med Balkan via en ledning under Svarta havet. ”Vem
ska finansiera detta projekt, som kostar 20 miljarder dollar?”,
undrar Åslund.
Andra stora investeringar, framför allt sociala som pensioner
och utbildningsanslag, bostäder och sjukhus, kan också
läggas på hyllan. ”När Medvedev var biträdande
premiärminister hade han hand om det stora sociala programmet”,
säger Hans Janus, styrelseledamot i det statligt stödda
tyska försäkringsbolaget Euler Hermes, som har stora
intressen i Ryssland. ”På den tiden hade Medvedev gott
om pengar till sitt förfogande, nu finns det mindre av den
varan, och Putin har tagit över ansvaret i sin roll som premiärminister”.
En annan sak som kommer att besvära Kreml är sättet
som man har behandlat oligarkerna. Putin statuerade exempel med
energioligarken Michail Khodorkovskij, vars politiska ambitioner
och affärsimperium krossades. Khodorkovskij dömdes för
skattebrott och sattes i fängelse. Kreml spelade ut återstående
oligarker mot varandra för att ta kontroll över dem.
Följden är att de har låtit bli att blanda sig
i politiken, debattera ekonomisk modernisering, investera i filantropiska
program eller förespråka ett civilt samhälle.
Men det borde ha legat i Kremls intresse att uppmuntra och påskynda
moderniseringen och diversifieringen av ekonomin för att
minska Rysslands beroende av råvaror. ”Det hade kunnat
lindra effekterna av prisfallet på råvarusidan”,
säger Janus, som länge har uppmanat det ryska näringslivet
att diversifiera.
De ekonomiska konsekvenserna av finanskrisen är långt
ifrån över för Rysslands del. Den allvarligaste
krisen kan komma i provinserna. Där finns hundratals mindre
banker, varav en del inadekvat kapitaliserade andra inte, som
står inför stora svårigheter. Europeiska återuppbyggnads-
och utvecklingsbanken påpekar att dessa småbanker
har varit viktiga för att små och medelstora företag
inom tillverkningssektorn. De har också medverkat till att
skapa en ägarklass genom att låna pengar till hus och
fabriker.
Men de stora statliga bankerna i Moskva, som redan har blivit
räddade av Kreml, vill inte låna till de små
bankerna. Ryska experter befarar nu att den nya entreprenörsklassen
och regionala banker går under. ”Det handlar om hundratals
eller tusentals små företag”, säger Petrov.
En del bedömare ser en ljus sida i den ryska krisen. Åslund
påpekar att det kan uppstå ett stort politiskt vakuum
nu när oligarkerna sitter i ekonomisk tvångströja
och Kreml har missbedömt de långsiktiga effekterna
av den globala avmattningen. ”Det är för tidigt
att säga vem som fyller detta vakuum, men det går inte
att ignorera den växande medelklassen”, säger Åslund.
Andra tror att Ryssland står vid ett vägskäl.
”Krisen kommer att visa om systemet, som har blivit så
orörligt, förmår modernisera sig”, säger
Petrov. ”Om det inte moderniseras blir det mer och mer ineffektivt
och kommer till slut att ersättas av ett annat system –
evolutionärt eller revolutionärt. Kreml verkar inte
vilja tala om detta just nu”.
© 2008 TEMPUS/International Herald Tribune
