Tempus 2010 v 01

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21  22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51     2010: 01

Rysslands planer för Mellanöstern rinner ut i sanden.

För fyra och ett halvt år sedan fick Vladimir Putin idén att återupprätta Rysslands roll i Mellanöstern. Ryssland skulle sponsra en fredskonferens i Moskva, bjuda in alla viktiga parter i konflikten och med fast hand leda till en lösning.

YULIA TARANOVA
Moskva
Men trots återkommande försök från ryska regeringsrepresentanter har förslaget från Putin, som under tiden har bytt från att vara mäktig president till att vara en ovanligt mäktig premiärminister, aldrig lyft från marken. Rysslands oförmåga att arrangera konferensen har i stället understrukit svårigheterna som Rysslands ställs inför när det gör anspråk på det inflytande som Sovjetunionen hade på världsscenen.

Alldeles före jul sade den ryske utrikesministern, Sergej Lavrov, som var på besök i Egypten, att Kreml är fast beslutet att arrangera en fredskonferens i Moskva, men han erkände att konferensen inte har kommit ett dugg närmare fullbordan.
Han antydde att den rådande djupa misstron mellan israeler och palestinier gör att tidpunkten inte är den rätta för dem att sitta ned och förhandla. Men Rysslands senaste försök att sälja in Moskvakonferensen började redan i juni, när president Dimitrij Medvedev deklarerade att den skulle hållas före årsskiftet. Dessförinnan, under Israels offensiv mot Gaza i januari, hade FNs säkerhetsråd antagit en resolution om eldupphör, som uttalade stöd för det planerade Moskvamötet.

Ryska regeringsrepresentanter tar ofta upp frågan i diplomatiska möten, och 2008 gick de till och med så långt som att föreslå en möjlig dagordning för konferensen. Deras återkommande hänvisningar till den planerade konferensen avslöjar att förslaget har djupt symboliskt värde för rysk diplomati.
”Med förslaget att hjälpa till att lösa konflikten försöker Ryssland bättra på sin image”, tror professor Irina D Zvijagelskaija vid Institutet för orientaliska studier i Moskva.
Moskvas roll i Mellanöstern har förändrats med tiden. På sovjettiden backade Moskva upp den arabiska sidan, men på senare år har den ryska regeringen försökt framställa sig som en mer opartisk medlare.
Moskva vänder inte sina arabiska ryggen, men det stärker banden till Israel, delvis på grund av att de ryskspråkiga invandrarna från Sovjetunionen har stort inflytande i Israel, där de utgör 15-20 procent av befolkningen.

Israels utrikesminister, Avigdor Liberman, är invandrare från den forna sovjetrepubliken Moldavien, och han har täta kontakter med ryska diplomater. Förra året besökte han Moskva.
”Det är detta som förenar oss med Israel på ett unikt sätt”, sade Putin till Lieberman med referens till de ryskspråkiga invandrarna i Israel.
Handeln mellan de båda länderna har också ökat, och Israel är ett populärt turistmål bland ryssarna. Förra året hävde de båda länderna visumkraven för turister.
Ryssland är samtidigt den enda medlemmen i den s k Mellanösternkvartetten – som förutom Ryssland inkluderar USA, EU och FN – som fortfarande har relationer med Hamas.
USA betraktar Hamas, som kontrollerar Gaza, som en terroristgrupp, men den ryska regeringen tycker att det är viktigt att ha en diplomatisk kanal till Hamas.
Israel uppmanar offentligt Moskva att avbryta kontakterna med Hamas, men en del israeliska diplomater uttrycker inofficiellt förhoppningar om att Kreml kanske kan få Hamas att göra eftergifter och kompromisser.

När Kreml talar om en Mellanösternkonferens tycks det vara involverat i en diplomatisk kapplöpning med USA. Moskva är medvetet om att Bushadministrationen, när den 2007 bestämde sig för en Mellanösternkonferens i Annapolis, lyckades samla parterna relativt snabbt. Rysslands oförmåga att upprepa detta, år efter år, verkar vara en nagel i ögat på Kreml, trots att inte heller USA lyckades åstadkomma fred.
”Ryssland vill ha bekräftelse på sin oberoende ställning och visa att det inte bara är amerikanerna eller fransmännen som spelar roll i Mellanösternprocessen”, säger Jevgennij Satanovskij, chef för Mellanösterninstitutet i Moskva.

Israeliska och palestinska diplomater i Moskva har delade meningar om den föreslagna fredskonferensen. Israelerna antyder att de inte eftersträvar intensiva förhandlingar just nu, men de avfärdar inte förslaget rakt av. Det verkar som om de vill undvika att stöta sig med ryssarna.
”När de avbrutna förhandlingarna återupptas och går framåt på ett konstruktivt sätt, kommer vi alla att tycka att en fredskonferens i Moskva kan vara meningsfull”, säger Anna Azari, Israels avgående ambassadör i Moskva.
Palestinierna är mer positiva. Det är viktigt för oss att visa upp våra ansträngningar inför det internationella samfundet”, säger palestiniernas representant i Moskva, Fayed Mustafa.
De ryska ledarna riskerar att hamna i knipa efter att ha förespråkat konferensen så länge, om denna fortsätter att försenas eller till slut går av stapeln men blir resultatlös.
”När förhandlingsprocessen slutar, kommer alltid mer oroande faktorer in i spelet, och detta kan få förödande konsekvenser”, påpekar den ryske diplomaten Aleksandr Saltanov, som är Kremls speciella sändebud i Mellanöstern. ”Att hålla stora internationella möten utan resultat är inte bara ineffektivt, utan kanske också kontraproduktivt”, varnar han.
© 2010 TEMPUS/The New York Times