Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
MANFRED ERTEL och MATHIEU von ROHR
Aten
Nikos Manesis har egentligen ett mycket trevligt yrke. Som turismministeriets
hotellinspektör reser han runt i den grekiska övärlden
och kontrollerar att hotelldirektörerna uppfyller regler
och föreskrifter. Han får emellertid inte resa ensam,
eftersom kontrollanter som arbetar på egen hand ofelbart
blir mutade.
Manesis tillhör den fjärdedel av alla greker som arbetar
för staten, vilket betyder att han tillhör de privilegierade.
Han kan inte bli uppsagd och tjänar 1 400 euro netto, vilket
är tillräckligt för ett drägligt liv. Men
nu överväger den grekiska regeringen att beröva
honom alla tillägg, vilket motsvarar drygt tio procent av
lönen. Orsaken är att Grekland måste spara för
att minska statens enorma budgetunderskott. Manesis säger
att de indragna löneförmånerna kommer som en chock.
Pengarna kommer inte att räcka för att försörja
fru och två barn.
När fackförbunden utlyste generalstrejk deltog Manesis
i protestmarscherna. Han tror i och för sig inte att demonstrationerna
får politikerna att ändra sig. ”En gång
i tiden var Grekland världens ledstjärna, nu är
vi en svart fläck i Europa”, säger Manesis och
skrattar bittert.
Hela Europa håller ögonen på Grekland, därför
att krisen där utgör ett hot mot den gemensamma valutan,
euron. Hela Europa ser också ned på grekerna, därför
att de har ruinerat sitt land med korruption, skattefusk, slöseri
och svartarbete. Strax innan Greklands finansminister, Giorgos
Papakonstantinou, sammanträdde med sina EU-kolleger för
ett par veckor sedan sade han: ”Folket tror att vi befinner
oss i en fruktansvärd knipa, och det gör vi också!”
Olika regeringar i Aten har i åratal lurat allmänheten
och Europeiska unionen med friserad statistik och manipulerade
bokslut. När socialisten Georgios Papandreou tog över
regeringsmakten i oktober förra året tvingades han
erkänna att siffrorna var långt sämre än
förmodat. Budgetunderskottet var 12,7 procent av bruttonationalprodukten,
Grekland har en skuld på 271 miljarder euro och tar därmed
alla andra EU-länder som gisslan. Man kan ju inte låta
det skuldsatta landet gå i konkurs. Den grekiska statens
inkomster uppgick 2009 till 45 miljarder euro, varav 45 miljarder
genast gick åt till att betala räntor och amorteringar.
Nu har den grekiska regeringen under hård press från
EU aviserat besparingsåtgärder. Löner ska sänkas,
jobb ska elimineras, skattesmitare ska jagas och korruptionen
ska bekämpas. Skattesystemet ska ändras och det omåttligt
dyra pensionssystemet ska reformeras. Grekerna arbetar helt enkelt
inte länge nog. Dessutom erhåller pensionerade greker
95,7 procent av den tidigare lönen. Jämför med
tyska pensionärer, som får 43 procent.
”Vi försöker ändra Titanics kurs”, säger
finansministern.
Två tredjedelar av grekerna stöder de planerade åtgärderna,
men de vill helst inte tillhöra dem som berörs.
Thanassis Avramopoulos och hans fru Despina har köpt en bostadsrätt
i en välmående förort till Aten. Våningen
har öppen spis och utanför porten står parets
två mellanstora bilar. Teleteknikerna Thanassis är
bara 50 år, men i fjol slutade han på det delvis privatiserade
telekomföretaget OTE. Han fick tolv månadslöner
på en gång i avgångsvederlag och nu lever han
på en förtidspension, som är lika hög som
hans tidigare lön.
Hans hustru Despina, 49 år, gick i pension sju år
tidigare, men hon får ändå 60 procent av lönen
till sin död. ”Det var enda möjligheten, eftersom
jag inte hade någon som kunde se efter vårt barn”,
säger hon. Maken Thanassis konstaterar att han egentligen
”fördrevs från jobbet”.
Greklands stora bekymmer är att statens utgifter är
alldeles för stora, vilket i sin tur beror på att alla
grupper och grupperingar har fått sina intressen tillgodosedda
i alla år. Samtidigt är statens intäkter alldeles
för små. Grekerna undanhåller varje år
15 miljarder euro i skatt, enligt Savvas Robolis, som företräder
fackförbundet GSEE. Andra experter misstänker att det
undanhållna skattebeloppet kan vara dubbelt så stort.
”Grekerna har pengar, men inte den grekiska staten”,
säger hotellinspektören Manesis.
Detta förhållande avspeglas tydligt inom hälsovården.
Alla greker har egentligen rätt till gratis sjukvård,
men knappt någon lyckas få vård utan att ge
läkaren något under bordet. ”Vi har ett av de
sämsta hälsovårdssystemen i världen”,
klagar Manesis, som på senare tid har besökt ett antal
sjukhus och anser sig kompetent att bedöma situationen.
Hans fru Angeliki lider nämligen av bröstcancer och
har opererats sex gånger. Manesis berättar om överfulla
sjuksalar där två sjuksköterskor har ansvar för
upp emot 50 patienter. Ofta måste patienterna anlita privata
sjuksköterskor. Manesis berättar också om läkare,
som begär mutpengar innan de går med på att operera.
Själv har han självmant givit pengar till ett antal
läkare för att hans fru ska få den vård
hon behöver.
Och läkarna, säger Manesis, gör bara som alla andra.
Varken mutpengar eller svarta pengar redovisas för skattemyndigheten.
Många läkare och sjuksköterskor arbetar minimalt
inom den allmänna vården och sparar sina krafter till
privatpatienter. Detsamma gäller de lärare, som på
eftermiddagarna tjänar extrapengar på att undervisa.
Allting i Grekland följer detta mönster.
Färre än 5 000 grekiska medborgare deklarerar för
inkomster över 100 000 euro per år. Trots det står
Ferrari- och Lamborghinibilarna i rader utanför de flottaste
nattklubbarna. Detta retar förstås många greker,
men ändå tvekar de att överge det rådande
systemet. ”Vi får allvarliga problem om inget görs,”
säger till exempel datorexperten Dimitri Stamoulis, som dock
tillägger: ”Men vi får ännu allvarligare
personliga problem om någonting görs.” Han påpekar
att hans ekonomi blir mycket ansträngd, eftersom han har
fru och fyra barn. Hans största oro är att arbetslösheten
ska stiga kraftigt på grund av regeringens sparplaner. ”Vi
har säkert inte sett det värsta än!” Han och
många av hans landsmän tycker att EU borde komma till
hjälp och skydda Grekland mot ”finansvärldens attacker”.
De flesta greker tvivlar på sig själva och staten,
men de riktar också bittra anklagelser mot utomstående.
En konservativ parlamentsledamot, vars parti regerade fram till
i höstas, ställde nyligen följande fråga
i parlamentet: ”Hur kan Tyskland vara så fräckt
att det fördömer vår ekonomi, när tyskarna
fortfarande inte har betalat skadestånd för de grekiska
offren i andra världskriget?”
En kommentator i Greklands näst största dagstidning,
Ethnos, skrev om framför allt tyskarnas ovilja att hjälpa
Grekland ur den ekonomiska knipan: ”När jag hör
talas om indignationen hos de tyska skattebetalarna, som inte
vill betala för grekernas skulder, frågar jag mig om
någon har berättat för tyskarna vilket pris en
tidigare grekisk generation fick betala för nazisternas grymheter?”
Den sortens kommentarer hörs redan, trots att den grekiska
regeringen ännu inte har drivit igenom de verkligt obehagliga
sparåtgärderna.
© 2010 TEMPUS /Der Spiegel
