Tempus 2008 v 46

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45

Georgiens version betvivlas

Nya undersökningar av oberoende militära experter om hur kriget mellan Ryssland och Georgien började väcker tvivel på Georgiens påstående att det agerade i självförsvar mot en separatistisk och rysk aggression.

CJ CHIVERS och ELLEN BARRY
Tbilisi
Ett antal utredningar antyder att Georgiens oerfarna militär anföll den isolerade huvudstaden Tsjkinvali i det separatistiska Sydossetien 7augusti med urskillningslös artillerield och robotar, vilket utsatte civila, ryska fredsbevarare och obeväpnade observatörer för fara.
Redogörelserna för vad som hände är varken fullständiga eller tillräckligt breda för att avgöra de många frågorna om vem som bär skulden för vad i ett krig, som försämrade relationerna mellan Kreml och väst. Men de är tillräckligt utförliga för att väcka tvivel på riktigheten och ärligheten i Georgiens påstående att dess attack mot Tsjkinvali var en precisionsoperation. Georgien har presenterat varierande försvar för sitt agerande: beskjutningen var nödvändig för att stoppa osseternas attacker mot georgiska byar, eller för att skapa ordning i regionen eller för att mota en rysk invasion.
President Michail Saakasjvili har betecknat den georgiska attacken som en avgränsad, defensiv operation, men enligt observatörers vittnesmål, som dokumenterades 7 och 8 augusti, regnade det georgiska artilleripjäser och robotar på staden på staden med 15 till 20 sekunders intervaller. Den första timmen av bombardemang riktades beskjutning mot ett civilt område minst 48 gånger. Observatörerna har inte heller kunnat verifiera påståenden om att georgiska byar attackerades kvällen 7 augusti, vilket väcker tvivel på Saakasjvilis huvudsakliga rättfärdigande av den georgiska militärens agerande.

Högt uppsatta georgiska företrädare ifrågasätter ovanstående redogörelser och uppmanar västs regeringar att bortse från dem. ”Den där informationen är okänd för mig, och jag vet inte vem som har bekräftat den”, sade Georgiens biträdande utrikesminister, Giga Bokeria. ”Det finns så mycket bevis för kontinuerliga attacker mot georgiskt kontrollerade byar och för Rysslands militära upptrappning att ingenting kan ändra på den generella bilden av vad som hände”.
Bokeria frågar också: ”Vem räknade explosionerna? Det verkar lite konstigt”.
Kreml har emellertid tagit observatörernas redogörelse till sig. Rysslands biträdande utrikesminister, Grigorij Karasin, konstaterar i ett skriftligt uttalande att redogörelsen ”speglar den faktiska händelseutvecklingen före Georgiens aggression”. Han tillägger att rapporten ”dementerar” Tblisis uppgifter om ”bombardemang”, som Karasin betecknar som påhittade.

Observatörerna ingick i en internationell grupp, som arbetade för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Organisationen har 56 medlemsländer, och dess representanter har funnits i regionen sedan ett tidigare fredsavtal från 1990-talet.
Vittnesmålen från observatörerna, däribland en finsk major, en vitryck flygkapten och en civil polack, har varit föremål för två hemligstämplade informationsmöten med diplomater i den georgiska huvudstaden Tblisi, ett i augusti och ett i oktober. Sammanfattningar av mötena har kommit New York Times till del via personer som deltog i båda mötena.
Detaljer i informationen har bekräftats av tre västerländska diplomater och en rysk, och de ifrågasätts inte av OSSEs folk i Tbilisi.
Saakasjvili har jämfört Rysslands intrång i Georgien med nazisternas annekteringar i Europa 1938 och Sovjetunionens krossande av Pragvåren 1968. Många georgier betvivlar att han är den ledare de behöver, och i utlandet ifrågasätter man hans omdöme.
Det korta kriget var en katastrof för Georgien. Attacken fick motsatt effekter än vad Saakasjvili hade hoppats. Den georgiska armén förödmjukades när de ryska styrkorna överväldigade den, intog och plundrade dess baser, beslagtog utrustning och sedan kunde röra sig fritt på de georgiska vägarna. Byar som den georgiska armén lovade att rädda invaderades och dess befolkningar drevs på flykt av ossetiska och tjetjenska miliser och kosackstyrkor. Ett antal byar brändes ned till grunden.

Vapenansamling
Enligt OSSEs övervakare observerade en patrull på eftermiddagen 7 augusti ett stort antal georgiska artilleripjäser och robotuppskjutare på vägarna strax söder om Sydossetien. Klockan tio över sex på kvällen informerades observatörerna av ryska fredsbevarare om misstänkt georgisk artillerield mot den ossetiska byn Khetagurovo. Denna rapport bekräftades inte av någon oberoende källa, och Georgien deklarerade unilateralt eldupphör kort tid senare, omkring klockan sju på kvällen.
I en nyhetssändning, som började klockan elva på kvällen, meddelade Georgien att georgiska byar attackerades. Därefter tillkännagav Georgien en operation i syfte ”att återställa den konstitutionella ordningen” i Sydossetien. Bombardemanget av Tsjkinvali började strax efter detta tillkännagivande i tv.

Det har varit ett krångligt arbete att reda ut vad som är sant eller inte i de georgiska respektive ryska versionerna av händelseförloppet. Våldsamheterna, som har förekommit utmed gränsen till enklaverna Sydossetien och Abchazien de senaste somrarna var mer utbredda i år, och dagarna före 7 augusti förekom beskjutning av georgiska byar. Läget var extremt spänt.
Båda sidor anklagar motparten för allvarliga övergrepp, som anses berättiga militära hämndaktioner. Men båda sidor har också gjort sig skyldiga till lögnaktiga uttalanden och överdrifter, som inkluderar uppgifter om antalet döda. Både Georgiens och Rysslands internationella anseende är fläckade, och PR-kriget dem emellan är intensivt.
Militära ryska enheter har anklagats för att förstört civil egendom och för att hjälpa ossetiska miliser i deras etniska utrensningskampanj. Ryssland och Sydossetien beskyller Georgien för att attackera civila osseter.

Men en viktig och alltjämt obesvarad fråga är vad det var som förändrades för Georgien mellan klockan sju på kvällen 7 augusti, när Saakasjvili utropade vapenvila, och halv tolv samma kväll, när han gav order om anfall. De ryska och ossetiska regeringarna påstår att eldupphöret var en dimridå för att Georgien skulle kunna mobilisera robotar och artilleri inför anfallet. Denna misstanke delas av de flesta osseter.
Civila berättar att de kände sig lugnade efter Saakasjvilis meddelade om eldupphör och därför gick och lade sig utan oro. Emeliya Dzjojeva och hennes make, Felix, hade just gått till sängs när bombardemanget började. Han förlorade sin vänstra arm under armbågen och åsamkades brännskador på bröstet.
Varken Georgien eller dess västerländska allierade har kunnat bevisa att Ryssland verkligen var i färd med att invadera landet eller att situationen för etniska georgier i den ossetiska enklaven var så förfärlig att en storskalig militär attack var nödvändig, vilket Saakasjvili påstår.

OSSEs observationer ställer USA i en lite knepig position. Amerika, som är Saakasjvilis värdefullaste internationella stöd, har i många år godtagit OSSEs slutsatser och rapporter och berömt organisationens verksamhet. USA kan knappast acceptera Saakasjvilis version av händelserna, eftersom det skulle vara ett underkännande av OSSE.
OSSE vill inte diskutera rapporterna om kriget, men organisationen vidhåller att de är korrekta men ändå inte ska övertolkas. ”Vi är helt säkra på att OSSEs observationer är korrekta, sanningsenliga och opartiska”, säger organisationens taleskvinna via e-post. ”Men bevakningsuppdrag i vissa områden vid vissa tillfällen kan inte ses utanför sina sammanhang, och de kan inte ensamma ligga till grund för utförliga rapporter”.
© 2008 TEMPUS/The New York Times