Your Arsenal (album), juli 1992
Your Arsenal är ett misslyckat rockabillyexperiment, men ändå en bra skiva. Hur det går ihop? Jo, de låtar där Morrissey leker rockabilly är helt enkelt tröttsamma, men resterande spår håller otroligt hög klass. Jag tänker inte förneka mig utan börjar direkt hacka på låtvalet! Vad hade då Morrissey för material att leka med den här gången? Jo, Pashernate love (helt OK att lämna den utanför...), There speaks a true friend (som jag inte har hört), Let the right one slip in (inte speciellt bra, men överlägsen mot You´re the one for me, fatty...), You´ve had her (har jag inte hört, men texten lovar gott) samt sist men mest Jack the Ripper. Låtvalet är inte lika idiotiskt som det till Viva hate eller Kill uncle, men ändå ganska irriterande. Jag tycker nog att Jack the Ripper borde ha fått plats, och kanske även något ytterligare spår. Sammanfattningsvis är det signifikativt för albumet att det är spåren som getts en egen karaktär och inte stöpts i rockabillyformen som är bäst. Rubriken till en recension av uppföljaren säger allt: "Goodbye then, rockabilly crap". Fint...
You´re gonna need someone on your side
Glamorous glue
We´ll let you know
The National Front disco
Certain people I know
We hate it when our friends become successful
You´re the one for me, fatty
Seasick, yet still docked
I know it´s gonna happen someday
Tomorrow