>
Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Sydafrika

 Karta
 Info Business Today
Die Burger

Mail & Guardian
Sydafrika, sammanfattningar av artiklar om Sydafrika som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel.

96-22 s 19
"Den normala vardagen är ett mirakel"
Den sydafrikanske författaren André Brink funderar över förändringarna som har skett i hans land de senaste åren.
Mest om nationalistpartiets utträde ur regeringen.
(mest den gamla retoriken)

96-23 s 22-23
"Många vita känner sig hemlösa"
De omstörtande förändringarna i Sydafrika får många vita att känna sig vilsna och osäkra. Det finns en rädsla att den svarta majoriteten ska förgöra dem.

96-24 s 21
"Mbeki växer in i ledarrollen"
Exil ANC-ledaren, charmör och intellektuell, kan han klara alla de problem Sydafrika dras med? kanske Mandela borde lämna över så snart som möjligt?

96-30 s 15
"Mandelas kronprins Mbeki"
En intervju dagen innan en 10-dagars resa i USA.
Många har bidragit till Sydafrikas förändring. Därför är inte Mandelas avgång, senast om tre år, avgörande. Vi blir alla bättre genom att gradvis lära oss vilka problemen är.

96-35 s 21-22
"I Johannesburg härskar fri marknad och fri brottslighet"
Företag flyttar från centrala staden till de vita. Anställda kräver busstransport från sin arbetsplats till parkeringsplatserna. förorterna i norr. Apartheidlagarna gäller inte längre och nya har ännu ej ersatt dem. Laglösheten råder. Är det rasism som jagar bort de vita eller är det brottsligheten, smutsen och oordningen?

96-41 s 24
"ANC:s fd marxister är näringslivets bästa vänner"
Ramaphosa, från barrikaderna via politiken i ANC till företagsledare. Även andra ANCledare har omvänts från marxismen till kapitalistiskt tänkande. Investeringar från andra länder går långsamt. Orsaken är den enorma brottsligheten i Sydafrika. Arbetslösheten för svarta är 40 %.

96-42 s 21-23
"Medborgare och/eller kvinna i Sydafrika"
Hon har fått sina medborgerliga rättigheter men hur är det med kvinnans rättigheter?
De vänder sig speciellt mot tre sedvänjor: polygami, förnekandet av kvinnlig arvsrätt och det s k brudpriset.

96-43 s 19-20
"Sydafrikas ekonomi är vit"
Tre år efter förändringen är det fortfarande 5 vita konglomerat som har den ekonomiska makten. Denna stora inhemska konkurrens gör att utländska investerare tvekar. Dessa verkar som kartell mot underleverantörer. Bara drygt 1 % av det i utlandet imvesterade kapitalet går till Sydafrika!
Men det finns andra hinder: en kontrollbyråkrati finns kvar, att de svarta är fattiga fortfarande betyder risk för social oror, den höga kriminaliteten, starka fackföreningar, låg produktivitet etc.

96-44 s 7
"P W Botha beordrad att vittna"
Presidenten från 1984 till 1989 är instämd inför sanningskommissionen.

96-50 s 14
"Sydafrika har fått en ny författning"
Som förbjuder all diskriminering.

97-04 s 21
"Önskas jobb till f d rebelledare2
Savimbi, f d ledare för UNITA-gerillan i Angola har tackat nej till att bli vicepresident. Han vill hellre kontrollera diamantfälten. Det är där den verkliga makten finns.

97-08 s 22-23
"Mandela har överlistat opinionen"
Vänliga erbjudanden om samarbete försvagar oppositionens politiska ammunition, men kan väcka marknadernas misstankar om att Mandela åsidosätter nödvändiga ekonomiska reformer. Mandela vill gärna hålla sig väl med LO-facket och med det kommunistiska partiet.

97-20 s 14
"ANC erkänner tortyr och avrättningar"
Även ANCs medlemmar måste ställa upp inför den s k sanningskommissionen. Men ANC utkämpade ju ett "rättfärdigt krig" och då var väl alla medel tillåtna mot avvikare och överlöpare, eller...(??).

97-20 s 14
"Överlevaren Winnie gör det igen"
Genom att sälja souvenirer. Små flaskor fyllda med "Hjältens jord"

97-25 s 19
"Sydafrikas förra regim misstror sanningskommissionen"
Förra presidenten de Klerk anser sig inte ha blivit behandlad opartiskt av domstolen och kräver en ursäkt.

97-28 s 18
"Sydafrika har "förlorat" mer än 4 miljoner människor"
Sydafrikanerna är färre än de trodde, bara 37,9 miljoner, man trodde 10 % fler. Det betyder att färre är arbetslösa än vad som befarades och BNP per capita automatiskt högre.
En annan sak som framkommit är att få av medelklassen flyttade sina pengar utomlands när valutakontrollen hävdes.

97-35 s 19
"Sanning eller rättvisa?"
Den sydafrikanska sanningskommissionens trovärdighet sätts på rov. Landets 16 månader långa experiment i nationell försoning var smärtsamt redan från början men har vi det här laget blivit nästan outhärdligt. Även mördare som dömts till långa fängelsestraff kan om de kan övertyga domarepanelen om att deras brott var politiska frikännas.

97-37 s 22-24
"Förbrytarbandens skräckvälde breder ut sig i Kapstaden"
Radikala muslimer utropar heligt krig mot narkotikahandlare. Förbrytarband kämpar mot medborgargarden. I Kapstadens förorter ökar benägenheten att ta lagen i egna händer.
"I ställer för vapen smugglar de tidigare hjältarna i dag kokain........Allt som är orätt nu (under apartheidsystemet) var tillåtit då" som att tända eld på buss ungdomar?)ar och kasta sten på poliser. (Samma problem har väl Arafat med sina "befriade" ungdomar?)
Staten kan inte längre skydda befolkningen som vänder sig till privata säkerhetsföretag. OS-anhängarna slöt fred med gangsterligorna (som ville utnyttja OS för att tvätta sina knarkpengar) vilket fick muslimerna att bojkotta OS.

97-38 s 12-13
"Bikos mördare har vittnat"
Steven Biko, ledare för rörelsen Svart medvetande, som förespråkare de svartas mentala och fysiska frigörelse, dog 30 år gammal 1977 i ett fängelse i apartheids Sydafrika. Nu träder poliser fram inom ramen för sannings- och försoningskommissionen. Många med Bikos änka i spetsen vill att ingen ska få amnesti för så grova brott bara för att man erkänner det!

97-38 s 13
"Winnie Mandela, landsmoder eller mörderska?"
Winnie Mandela blev tidigt en förebild för det antirasistiska Sydafrika. Men när hon efter 8 års förvisning till landsbygden återvände 1985 var hon en fortfarande vacker kvinna som "drack, hade maktbegär och fjärmade sig från vanligt folk". Hon omgav sig med våldsbenägna livvakter den s k "fotbollsklubben". En avhoppad medlem från den, Cebekhulu, har låtit intervjua sig för en bok, och beskriver henne som mördare, kidnapperska och äktenskapsförbryterska. Hon har varit kulturminister i Mandels regering, nu skild men fortfarande ledare för ANCs kvinnoförbund!!

97-38 s 14
"De Klerk har fått en efterträdare"
Nationalpartiet har fått en ny ledare van Schalkwyk. Han ledde en gång en studentförening som fungerade som täckmantel för apartheidregimens underrättelsetjänst. ANC kritiserade därför valet av ny partiledare.

97-44 s 22-23
"Det nya Sydafrika börjar synas i statistiken"
Många svarta i medelklassen har fått det betydligt bättre sedan apartheids dagar. Ett skäl är att dessa nu har tillgång till de offentliga jobben. Många lever dock fortfarande i djup misär.

97-46 s 22-23
"Vem är Thabo Mbeki?"
Sydafrikas blivande ledare är en man med många sidor, men hans budskap till landets vita invånare är entydigt. Med positiv särbehandling ska "de nya killarna få en chans", svarta ska alltså positivt diskrimineras. Nu är det de vitas tur att diskrimineras.

97-46 s 22-23
"FN har förlorat tålamodet med UNITA"
FN har infört 2 nya sanktioner mot den f d rebellstyrkan för att de förhalar fredsprocessen i Angola.

97-48 s 25
"Sanning eller konsekvens"
Willie Mandela står nu under 5 dagar inför sanningskommissionen. Vad det tycks handla om är att ANCs ledning göra allt för att hon inte ska väljas till partiets vice ordförande på partikonferensen i december.

98-1/2 s 6-9
"Sydafrika går en osäker framtid till mötes"
När det nya Sydafrika föddes 1994 ingav det hopp om en ljus framtid för en olycksdrabbad kontinent. Optimismen har sedan dess mattats av, men Sydafrika har fortfarande chans att styra utvecklingen åt rätt håll. En uppfattning är att Sydafrika är på väg mot ekonomisk kollaps, etniskt krig, laglöshet och korruption.
Kommer Thabo Mbeki hålla samma linje som Nelson Mandela?
Det största hotet är brottsligheten. Den är organiserad. Mordfrekvensen är 7 gånger högre än i USA. Värst är det i Johannesburg.

98-05 s 22
"Apartheidledarens samling är passe"
Mycket har hänt framför allt mentalt sett sedan apartheidregimen föll. I staden George, Bothas hemstad (han var ledare för Sydafrika 1978-1989) är det inte längre någon som besöker hans privata museum.

98-09 s 20
"Även Sydafrikas ledare agagerar i såpoperor"
Nelson Mandela, 79, har visat sin kärlek till den 52-åriga änkan efter Mocambiques f d president, PW Botha har förlovat sig med en 47 årig dam och t o m F.W. de Klerk, så puritansk har erkänt kärlek.

98-09 s 21
"Syafrikas medier kritiseras"
Medierna, som i allmänhet kontrolleras av landets vita, ger en alldeles för svart bild av det nya Sydafrika, tycker många kritiker. Mandela tycker att pressen är fientligt inställd till övergången från apartheid till svart styre. Men journalisterna och tidningarna måste agera som oberoende. Det är en av hörnpelarna i en demokrati.

98-13 s 20-22
"Rädslans färg är vit i Sydafrika"
Det har snart gått fyra år sedan maktskiftet i Sydafrika. Har ambitionen att förvandla landet till en regnbågsnation gått i uppfyllelse? En del vita tror fortfarande på Sydafrikas framtid, andra ger sig av och med dem försvinner många av landets förhoppningar. Det finns en fientlighet mot de vita, myndigheterna är partiska.
De svarta är fortfarande lika fattiga. Men de kriminella svarta har idag lättare att hållas.

98-13 s 23-26
"Majoritetsstyre är inte synonymt med demokrati"
En intervju med den sydafrikanske författaren Breyten Breytenbach som berättar om livet i Sydafrika efter apartheidpolitikens slut som beklagar att förvandlingsprocessen har stannat av. ANC är stalinistisk. De behöver inte samarbeta eftersom de själva är duktiga på att gripa makten. Mandela är en narr. Alla hjälps åt att skapa en falsk bild av Sydafrika som är politiskt korrekt men sanningen är en annan. Hela Afrikas intellektuella skäms för att erkänna att de har misslyckats efter självständigheten.

98-23 s 22-23
"Sydafrikas f d regeringsparti kämpar för sin existens"
Har apartheidpolitikens uppfinnare spelat ut sin roll i Sydafrikas historia?
Nationalistpartiet som firar 50 -år blir allt svagare. Det demokratiska partiet som tydligare inriktar sig på den vita minoritetens intressen växer sig starkare.

98-30 s 21-22
"Mbeki går ekonomisk balansgång"
Sydafrikas svarta hopp konfronteras med den vita affärsvärldens farhågor.
Mbeki utnämnde den svarte arbetsmarknadsministern Mboweni till riksbankschef. Hans politik anses ha "en stark socialistisk slagsida".
Randen föll starkt. Man tror att särskilt amerikanska investerare kommer att bli mycket försiktiga.

98-32 s 6-8
"Brottssyndikaten får allt större makt i Sydafrika"
Med sina porösa gränser, sina många fattiga medborgare och sin otillräckligt bemannade och dessutom inte helt pålitliga poliskår har Sydafrika blivit en magnet för internationella brottslingar.
Nigerianerna har tagit över narkotikahandeln.
Landet är lämpat för kriminalitet (de vitas säkerhetsstyrkor liksom de många beväpnade ANC-soldaterna har nu ingenting att göra - och arbeta vill de förstås inte. Det är detta som är en demokratis egentliga kännetecken, många människor som träget arbetar. Dit kan aldrig s k befrielsestyrkor nå. Det kommer att ta flera generationer). Landet är ett paradis för all internationell kriminalitet (men detta innebär väl också att den nya regimen helt har misslyckats).
Blir Sydafrika ett nytt Colombia?

98-32 s 8-9
"Inget slut på hatet i Sydafrika"
En ny politisk blodsfejd sprider sig i Sydafrika. Många observatörer förutspår att det snart blir ännu värre.

98-42 18
"Över 500 vita lantbrukare mördade i Sydafrika"
De tror att attackerna ingår i en terrorkampanj för att fördriva dem från deras mark.

98-44 20-22
"Svårt att utplåna apartheids onda minne"
Efter en smärtsam och komplicerad undersökning, som har varat i mer än två år, publicerar den sydafrikanska sanningskommissionen idag sin rapport om övergrepp och våldsbrott under apartheidregimens tid. Frågan är om såren någonsin kommer att läka.
Det finns risk för att rapporten snarare kommer att öka sprickorna i samhället än att skapa den försoning som var avsikten. Rapporten fördömer ANCs "befrielsekrig" liksom apartheidsregimens skapare. Många svarta ogillar hela processen.

98-48 s 21-22
"Apartheids offer nöjer sig inte med sanningen"
Offren som vittnade inför den sydafrikanska sanningskommissionen känner sig lurade. Upprättelse och uppmärksamhet hjälper dem inte att gå vidare med sina liv.

99-02 s 16
"Alla får inte amnesti"
En sydafrikansk polis som deltog i dödsmassakerna på aktivisten Steve Biko åberopar liksom övriga inblandade självförsvar. Men den som inte erkänner något brottsligt får inte amnesti. Å andra sidan inträffade händelsen 1977 och preskriptionstiden för dråp är 20 år, och mord anses var omöjligt att få honom fälld för. (Så är det i praktiken!)

99-07 s 21-22
"Valfebern stiger i Sydafrika"
Det andra demokratiska valet står för dörren i den f d apartheidstaten och just det faktum att demokrati råder krånglar till själva valproceduren. En utdragen tvist om väljarregistrering har urartat i ett "politiskt, rasistiskt och juridiskt krig".
Problemet är väl att ANC som fick 62 % av rösterna i förra valet nu inte alls är lika populära sedan man misslyckats med att ändra särskilt mycket i de svartas levnadsvillkor och därför använder alla medel för att förhala och påverka valet. Bl a genom att ha mycket stränga villkor för att kunna registrera sig som väljare.

99-09 s 17-20
"Sydafrika inväntar nästa fria val under knot och klagan"
Triumf och optimism rådde när Sydafrika gick till val första gången efter apartheid. Nu är det andra fria valet som närmar sig och då råder utbrett missnöje, pessimism och en viss avoghet raserna emellan. Arbetslösheten har ökat med en halv miljon sedan 1994. Arbetslösheten är 40 % och räntorna 20 %. Brottsligheten är hög. Hela bostadsområden är inhägnade med beväpnade vakter. ANC har lovat mycket och också beslutat mycket men inte mycket har genomförts.
Skolan har inte förbättrats och korruptionen är utbredd. "Regeringen är som alla svarta regeringar dvs ministrarna tar själva allt de kan".

99-14 s 15-17
"Mandela är populär i alla läger"
Nelson Mandelas insats för försoning och demokrati i Sydafrika hyllas, och hans vänliga och anspråkslösa ledarstil är föredömlig (ja, så länge som ingen hotar eller ifråga sätter ANC-maktmonopol i Sydafrika!) Han säger ju att oppositionspartier inte är nödvändiga för demokratin och "inte tjänar något nyttigt ändamål". Men han är en ovanligt charmig typ för diktator.

99-18/19 s 17-18
"Sydafrika - från mirakel till verklighet"
Den femåriga demokratin står inför stora utmaningar. Det är val igen den 2 juni. Orättvisorna finns kvar. Kriminaliteten stör normaliseringen. Risken för maktmissbruk från ANC är stor.

99-21 s 18
"Mbeki stöder Winnie Mandelas kandidatur"
Hon är på 9:e plats på ANCs lista. Trots att hon tidigare dömts skyldig till kidnappning och medhjälp till mord.

99-22 s 12
"Patriarken Mandela lämnar över till maktpolitikern Mbeki"
Tack vare Mandelas försoningspolitik har Sydafrika sluppit inbördeskrig. Men många problem finns. Ekonomin orkar inte ens hålla takt med befolkningstillväxten. Johannesburg har blivit ett "Gangsterparadis".

99-22 s 13-15
"Efter Mandela"
Sydafrikas nyvalda president Thabo Mbeki lovar att bekämpa fattigdom och arbetslöshet. Och det skrämmer många av landets vita. Mbeki tillhör en arg generation som kommer att se till att de svarta blir landets herrar (men vad ska de vara herrar över. Ekonomin är ju bara på nedgång. Är det Gangsterparadiset som de ska styra?) Mbekis föräldrar är kommunister och själv är han marxist. (är nu detta bra eftersom de är svarta? Är svarta kommunister bättre än vita? Ja, visst!)

99-23 s 13-14
"Jag drömmer om att undervisa och föreläsa"
Intervju med Sydafrikas blivande president, Thabo Mbeki
Han vill läka såren efter apartheid och öppna landets ekonomi. Kritik för centralism avfärdar han som de vitas sätt att destabilisera ANCs makt. "Enda stället på hela jorden där utvecklingen för närvarande tycks gå bakåt är Afrika".

99-25 s 19-20
"Sydafrika - främlingar i eget land"
Sydafrikas vita minoritet påverkas mer och mer av följderna av sin maktförlust. Den tidigare av staten skyddade minoriteten har förlorat många av sina privilegier, bl. a förmånsrätten till jobben i det offentliga sektorn. Detta och den tilltagande brottsligheten gör att många vita väljer att flytta utomlands.
Den positiva särbehandlingen av majoriteten
Språket afrikaans försämrade ställning
Förlusten av rätten till offentlig tjänst
Rättsväsendets oförmåga att komma tillrätta med kriminaliteten
- allt gör att många vita flyr till andra länder.
Några försöker återskapa det gamla Sydafrika i den Västra Kapprovinsen. Där vann Nationalpartiet 1994.

99-25 s 20
"Pionjärerna i Oranien"
Afrikandernas Jerusalem ligger i Hopetown. 600 vita har bildat ett företag. Målet är att bygga upp en afrikandisk folkstat utan hjälp av svart arbetskraft.

99-25 s 21
"Mbekis regering står för kompetens och kontinuitet"
Han valde Zuma till vicepresident vilket de flesta anser vara bättre än Buthelezi.

99-34 s 15-16
"Bara barnen är färgblinda"
Apartheid är ett avslutat kapitel, men debatten om nationell tillhörighet och rasidentitet fortsätter. ANC använder fortfarande de traditionella rasetiketterna. De svarta är lika rasistiska och trångsynta som de vita var förr.

99-41 s 25-26
"Ras, lagar och fattigdom i det nya Sydafrika"
Sydafrikas regler för positiv särbehandling (av en majoritet på 90%!!) syftar till att skapa bättre förutsättningar för den stora majoritet svarta sydafrikaner som förtrycktes under apartheid. Många svarta i medelklassen gynnas av politiken, men de riktigt svarta riskerar att bli ännu fattigare. Därför att raslagarna hämmar tillväxten och därför att an offentliga servicen blir sämre och dyrare p g a avsaknad av konkurrens (från vita).

99-43 s 18
"Investerarna sviker Sydafrika"
Sydafrika gör stora ansträngningar för att locka till sig investeringsvilligt kapital, men konkurrensen från länder i Asien och Latinamerika är hård. Tyskland klagar på brottsligheten, andra vill inte ha att göra med de påstridiga fackföreningarna. Andra negativa saker är arbetarnas låga produktivitet, aids, strejkbenägenheten och den låga utbildningsnivån. Samt korruptionen. "Den flod av investeringar som alla väntade skulle komma då de svarta fick rösträtt har blivit en rännil" (Är det sant att alla gjorde detta? Man kanske ska skilja mellan det som folk säger för att vara "politiskt korrekta" och vad deras verkliga avsikter är?)

99-48 s 20-21
"Sydafrika har upptäckt att genvägar är senvägar"
Sydafrikas svarta majoritet har målet att ta kontroll över landets ekonomi, men den har tvingats inse att s k snabba pengar inte erbjuder någon genväg. 1994 när Mandela blev president drömde alla om att bli rika och mäktiga. Svarta fick låna pengar till bra villkor för att köpa aktier och ta över makten i de vita företagen. Men bara mycket få blev rika och villkoren för vanliga anställa förbättrades inte. Asienkrisen gjorde att börsen i Johannesburg rasade. Framför allt de svartkontrollerade företagen sjönk i botten.

2000-15 s 23-24
"Sydafrika bekämpar fattigdomen"
Apartheidlandet försöker bli välfärdsstat, men systemet är ineffektivt och många fattiga är desperata. Pengarna som avsatts till fonder för de fattiga betalas inte ut p g a korruption i byråkratin. Eller p g a inkompetens. Statstjänstemännen är bäst på att roffa åt sig själva. Mycket stjäls eller luras från okunniga pensionärer.

2000-16 s 16-17
"Risk för kris finns även i Sydafrika"
Den sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki mjuka hållning gentemot Robert Mugabe i Zimbabwe speglar farhågor om att Sydafrikas egna fattiga landsbygdsbefolkning kan komma att ställa till problem. De svarta s. k. krigsveteranerna möter stark sympati bland svarta sydafrikaner. Oppositionen i Zimbabwe vill däremot att Mbeki skärper tonen mot Mugabes pågående ödeläggning av landets ekonomi, deltagandet i det meningslösa kriget i Kongo och uppmuntrandet av mord på vita.
Sydafrikas egna landreformer snubblar på korruption och ineffektivitet (de flesta afrikaner, i varje fall de som tagit sig till en maktställning är oärliga och inkompetenta. Där är stora brister både i moral och kunskap).

2000-21/22 s 18-19
"Vad håller Thabo Mbeki på med egentligen?"
Sydafrikas president Thabo Mbeki utmanar världens aidsexpertis genom att förneka sambandet mellan HIV och aids och med sin vägran att distribuera en relativt billig medicin till framför allt gravida, HIV-smittade kvinnor.
Han har satt samman en rådsförsamling av vetenskapsmän som avvisar den vedertagna åsikten att HIV orsakar aids. Han har ifrågasatt effektiviteten hos medicinen AZT. 10 % av Sydafrikas 43 miljoner invånare är HIV-smittade. 600 000 barn föds varje år. 40 %!!! av dessa är HIV-positiva. (är läget så förfärligt att Mbeki blundar för verkligheten?)

2000-30 s 20
"Alla kan göra mer"
Debatten om tillgång till aidsmediciner för fattiga länder dominerade den 13:e internationella aidskonferensen i Durban i Sydafrika.
En representant för läkemedelsföretaget Merck uttalar sig om debatten om kostnad och tillgång
när det gäller medicinering mot aids.
Även om läkemedlen vore helt gratis skulle det vara ett enormt problem att göra dem tillgängliga för alla. Därför måste alla arbeta med att förhindra aids och HIV-spridning.

2000-30 s 21-23
"En vändpunkt i kampen mot aids?"
Aidsepidemin är en katastrof, men det finns botemedel mot sjukdomen. Nu gäller det att göra något.
I Afrika ser man på HIV-smittade som spetälska. Inställningen till aids är tystnad, stigmatisering, diskriminering och förnekelse.
Av världens 34 miljoner smittade (drygt 1 på 200 personer) finns 25 miljoner i Afrika. Därav 4 miljoner bara i Sydafrika. Sjukdomens följder liknar krigets. Det är de unga männen och kvinnorna som dör. Det finns 10,7 miljoner föräldralösa barn i Afrika.
Alla aidsepidemier börjar med spridning inom en eller flera små
högriskgrupper som
· Prostituerade och deras kunder
· Manliga bögar
· Sprutnarkomaner
Hur snabbt smitta sprids utanför dess grupper beror på
· Hur mycket sexuella kontakter dessa har med "lågriskgrupperna"
I Afrika är sex mellan unga kvinnor och äldre män vanliga. Här är äldre män en högriskgrupp.

2000-37 s 23
"Terrorvåg i Kapstaden"
Terrorvågen i Kapstaden i Sydafrika blir allt våldsammare och kulminerade förra veckan i mordet på domaren Pieter Theron som sköts med 5 skott utanför sin bostad. Orsaken antas vara att han höll på med ett rättsfall i vilket medlemmar för en muslimsk organisation anklagas för ett bombattentat mot en polisstation.

2000-44 18
"Mbeki försöker bättra på sitt rykte"
Olyckliga uttalanden om aids och president Mugabes regim i Zimbabwe har skadat president Mbekis rykte både hemma och utomlands. För att blidka investerare och andra fördömer han nu offentligt Mugabes markockupationer i Zimbabwe och understryker att egendomsrätten är garanterad i Sydafrika. Han tar också avstånd från sina tidigare uttalande om aids. Slutligen medgav han att kritiken mot hans många utlandsresor är berättigad.

2000-51 s 25-26
"De lokala valen fick ANC att vakna"
Sydafrikas vita har varit oroliga för att ANC har erövrat makten för all framtid. Deras oro var kanske obefogad. Demokratiska Alliansen (DA) som har bildats i år och anförs av den vite Tony Leon, fick nära 25 % av rösterna i ett val som gällde nyligen inrättade lokala råd. De flesta som röstar på DA är icke-svarta, dvs vita, indier och "färgade" av blandras. Grunden för att välja politiskt parti är därför etnisk. Man har fått en raspolarisering. Men även svarta närmar sig oppositionen, nu när den traditionella behandlingen av svart som stöder ett vitt parti int elängre är att möte döden i ett brinnande bildäck.

2001-3 s 21
"Syafrikas vapenköp granskas"
Var Sydafrikas vapenköp för 6 miljarder dollar en korrupt affär? Risken är stor att frågan aldrig får något svar. En regeringsrepresentant anklagar nära medarbetare till högt uppsatta medlemmar i det styrande ANC partiet för att ha fått stora summor pengar tack vare kontrakt om vapenköp från Storbritannien, Sverige, Tyskland och Italien. Den nya svarta politiska eliten är lika bra på att skära guld av sina befattningar som den tidigare. Avhoppade ANC-medlemmar tycker att deras f d kamrater förråder antiapartheidkampen.

2001-23 s 21-23
"Thabo Mbeki har tagit ned Sydafrika på jorden"
Arvet från apartheid genomsyrar hela det sydafrikanska samhället, inte minst president Thabo Mbeki. Allt som han säger genomsyras av fördomar, särskilt hans beskrivningar av hur vita ser på svarta. Apartheidepoken upphör inte att forma det sydafrikanska psyket.
Mbekis verkliga problem är att han inte förmår förbättra levnadsstandarden för folket i Sydafrika. Inte mycket har hänt de senaste 5 åren och han förklarar sin egen, ANCs och regeringens inkompetens och oförmåga med det vitas kvarvarande "rasism".

2001-27 s 20-21
"Misstron mot Thabo Mbeki växer"
Mbeki har offentligt förolämpat Winnie Mandela, som av många svart fortfarande betraktas som "landsmodern" vilket har gjort honom ännu mindre populär. Hans popularitet har fortsatt att sjunka ända sedan han efterträdde Nelson Mandela för två år sedan. Hans presidentskap fläckas av misstag och klavertramp som har vidgat avståndet mellan honom och hans 44 miljoner landsmän. Han har ihärdigt förnekat sambandet mellan HIV och aids, han har visat stor ovilja att offentligt kritisera Robert Mugabes politiska våld i grannlandet Zimbabwe. Trots att över 25 % av hans landsmän fortfarande bor i skjul och hyddor och över 30 % är arbetslösa köper ANC-regeringen vapen för nästan 60 miljarder kronor.

2001-40 s 15
"Huvudet i sanden"
När ska Sydafrikas regering erkänna att aids är ett stort problem?
Nu är den förre ärkebiskopen Desmond Tutu som uppmanar premiärminister Mbeki att ta sitt förnuft till fånga (om han nu har något kvar? Han börjar alltmer likna Zimbabwes Mugabe) och erkänna den senaste rapporten om dödlighet i Sydafrika. Den visar att 40 % av alla vuxna avlider gör det p g a aids! Mellan 4 och 7 miljoner kommer att dö av sjukdomen inom 10 år om ingenting görs. 10 % av Sydafrikas medborgare antas vara hiv-smittade. Ändå antydde Mbeki i ett brev till hälsovårdsministern att hon borde skära ned på anslagen för aidsvård.

2001-50 s 22
"Mbeki skärper tonen mot Mugabe"
Sydafrikas tysta diplomati har spelat ut sin roll. Sydafrikas president Mbeki har anslagit en skarpare ton gentemot sin zimbabwiska kollega Robert Mugabe. Mbekis försök att med "tyst diplomati" påverka förhållandena i grannlandet har visat sig fruktlöst. I ett land där oppositionella trakasseras, oberoende journalister fängslas och invånarnas medborgerliga rättigheter kränks är det omöjligt att hålla val menar Mbeki. Ett skäl för Mbekis hårdare hållning är att 500 zimbabwier varje dag tar sig in i Sydafrika på jakt efter försörjning. Detta accepterar inte Sydafrikas folk och de blir allt hätskare mot nykomlingarna.

2002-11 s 21-24
"Den ensamme rebellen"
Sydafrikas president Thabo Mbeki är i delo både med sina allierade och sin regering. Han har råkat i blåsväder främst för sin envisa vägran att erkänna allvaret i aidskrisen i världens hårdast drabbade land. Mbeki tror att de virusbekämpande medicinerna är rena giftet. Nelson Mandela, expresidenten, är öppet emot honom i aidsfrågan liksom inrikesministern, zululedaren Buthelezi. En gång var Mbeki hyllad som landets hopp - nu är han skakad och blir allt svagare.

2002-23 s 6
"De behövs, men kastas ut"
En ny lag med många skavanker hjälper inte Sydafrika att åtgärda bristen på arbetskraft.
Sydafrika har stort behov av utbildad arbetskraft, kanske uppemot en halvmiljon människor. Landets skolor och universitet producerar inte tillräckligt många talanger och många utbildade, de flesta vita, lämnade landet för några år sedan. Trots att arbetslösheten är omkring 40 % saknas det människor till många lediga jobb.

2002-29 s 25-27
"Sydafrika sneglar på välfärdsstaten"
Den sydafrikanska regeringe överväger att införa ett system med bidrag åt alla. Nu pågår en debatt huruvida bidrag gör större skada än nytta. Att det finns ett tydligt behov ifrågasätts inte av någon.
Planen är att ge alla gammal som ung, en månatlig check på 10 dollar. Men varifrån ska pengarna komma och vad händer om folk slutar att söka jobb och bara sitter hemma och väntar på checken?

2002-33 s 6
"Gruvföretag i Sydafrika ger anställda gratis aidsmedicin"
Brittiskt/amerikanskt företag först ut att erbjuda behandling när sjukdomen skördar alltfler offer. Anglo American, det Londonbaserade stora gruvföretaget är den första multinationella industrigruppen att förse sina sydafrikanska anställda med gratis medicin mot AIDS i ett försök att tackla den växande farsoten. Nära en fjärdedel av företagets 90000 anställda som arbetar i guld- och diamantgruvor tros bära smittan.

2002-42 s 24-26
"Radio Pretoria hyllar apartheidpolitiken"
En radiostation i den sydafrikanska huvudstaden försöker hålla afrikandernas hopp vid liv. Dessa som är ättlingar till holländska. tyska och franska nybyggare menar att de svarta Afrika förstör allt som de har åstadkommit. De vill återupprätta en civiliserad nivå och inom Sydafrikas gränser etablera ett oberoende territorium som styrs och kontrolleras av vita.

2003-21 s 22
”Mbeki tar medlarrollen på allvar”
Sydafrika försöker medla fred i flera av Afrikas konflikter enligt en ny doktrin som går ut på att skapa stabilitet, bevara fred och ställa resurser och ledarskap till förfogande. Maktdelning och försoning i stil med den modell som fungerade för 10 år sedan i Sydafrika. I Kongo försöker han på Kabila att dela med sig av makten till oppositionen och detsamma i Zimbabwe mellan president Mugabe och oppositionsledaren Tsvangerai. Längst har han kommit i Burundi.

2003-27 s 18-19
"Mbeki undviker direkt konfrontation"
Det kontinuerliga förfallet i Zimbabwe sätter den sydafrikanska ledningen på prov. Mugabes våldsamma jordreformsprogram har förstört landets förmåga att försörja sig själv. 5,5 miljoner zimbabwier behöver hjälp med mat för att inte svälta. Oppositionella politiker som i fjol kandiderade i val, fängslas nu på löpande band. Men i Sydafrika är det många som betraktar Mugabe som en hjälte och Mbeki, själv övertygad frimarknadsanhängare, vill framför allt undvika att krisen i grannlandet splittrar hans eget land. Han är rädd att få det egna folket emot sig.

2003-33 s 15
"Hur dåligt är det - egentligen?"
Speciellt korruptionskommando i Sydafrika gör räder mot hög som låg. Om Asydafrika ska kunna undgå samma öde som många av sina grannländer måste korruptionen hållas under sträng uppsikt. ANC försöker hålla fläckfritt genom att skapa "Skorpionerna". Redan har vice president Jacob Zuma som ansågs bli Mbekis efterträdare ställts åt sidan anklagad för att ha bett om mutor från ett vapenföretag. Försvarsministern har fått böta och många andra statstjänstemän har blivit anklagade för att ta mutor vid anskaffning av kontrakt.

2003-33 s 18
"Sydafrika gör helt om"
Nbekis regering har beslutat att hälsodepartementet "med omedelbar verkan bör utveckla en detaljerad handlingsplan för ett behandlingsprogram med bromsmediciner". Beslutet togs en dag efter det att Sydafrika skrivit under överenskommelser med FNs fond för bekämpning av tuberkulos, aids och malaria, om bistånd på 41 miljarder dollar. Mer än 10 % av Sydafrikas befolkning är hiv-positiva. 1000 personer dör dagligen i aids. Mbeki har tidigare betonat vikten av förebyggande åtgärder som förbättrat näringsintag men nu ska de sjukas liv kunna förlängas med dyra mediciner. De kommer att må bättre under sjukdomens sista faser och inte så många kommer att dö utan förbli kroniskt sjuka.

2003-47 s 24
"Misstankar om spioner och mutkolvar i ANCs led"
Sydafrikas regeringsparti går till presidentval under bitter maktkamp mellan Mbekis vicepresident Jacob Zuma och riksåklagaren Bulelani Ngcuka. Den senare påstår att Zuma har gynnats olagligt i en vapenaffär värd flera miljarder dollar. Zuma å sin sida påstår att Ngcuka var spion för apartheidregimen under dess sista dagar.

2004-15 s 18-21
"Det nya Sydafrika fyller 10 år"
Bekymmer besvikelser och otålighet präglar vardagen men demokratin väcker ändå hopp om att allt blir bättre. De högt uppskruvade förväntningarna för 10 år sedan har tonats ner markant hos de flesta av Sydafrikas 44 miljoner, av vilka 79 % är svarta, 10 % är vita, färgade 9 % och indierna 2,5 %. Förtroendet för de styrande på alla nivåer minskar hela tiden. Inkomstklyftorna är större än under apartheidtiden och vidgas snabbt. Brottsligheten är enormt stor. HIV och aids fortsätter att decimera en hel generation arbetare och föräldrar. 42 % av dem i arbetsför ålder saknar jobb. Gapet mellan fattiga och rika växer liksom mellan vita och svarta. Problemen har fått många svarta att ändra uppfattning om livet under apartheid. "Vi är fria nu, javisst, men kriminaliteten gör oss till fångar.

2004-15 s 22-23
"Född fri!"
Unga sydafrikaner ser framåt. De tar inte politik på särskilt stort allvar och befrielsekampen hör till det förgångna. De är inte intresserade av att rösta. De månar mera om sin egen integritet, är självsäkra och dejtar på Internet.

2004-15 s 23
"Livstids fängelse kan vara en dödsdom"
Sydafrika har avskaffat dödsstraffet men landets fängelser är dödsfällor. Fångvaktare "säljer" unga brottslingar till äldre att ha sex med, fångvaktare smugglar vapen och droger till internerna, våldtäkter är vanliga och kan innebära "dödsstraff" eftersom många av förövarna är HIV-smittade. Ett fängelse är av en helt annan karaktär, det är privat.

2004-49 s 23-24
"Mbeki är på krigsstigen"
Debatten om ras och sex rasar i Sydafrika, och president Mbeki har vänt kritik mot regeringens antivåldspolitik till ett angrepp på den svarte mannen. Den vita sydafrikanska journalisten Charlene Smith som var vän och medkämpe i Mbekis långa kamp mot apartheid har i en artikel "Våldtäkt har blivit en otäck livsstil i vårt land" pekat på landets oförmåga att bekämpa sexuellt våld och lindra konsekvenserna för HIV-smittade våldtäktsoffer. Mbeki fördömer Smith för att hon sprider de vitas bild av svarta män som "vildsinnade bestar" som inte kan kontrollera sina sexuella drifter. Han motståndare menar att Mbeki uppfinner rasistiska motiv hos dem som inte delar hans syn på aids och sexuellt våld.

2005-5 s 21-24
"Thabo Mbeki - en man med två ansikten"
Afrikas välgång beror till stor del på Sydafrikas president, Thabo Mbeki. Hans förmåga att påverka grannländerna i rätt riktning kan emellertid undergrävas av hans intoleranta hållning på hemmaplan. Mbeki är Afrikas mäktigaste politiker. Hans parti ANC erövrade nästan 70 % i förra valet och han får höga popularitetssiffror.
I sitt eget land visar han tydliga och oroväckande autokratiska och reaktionära instinkter. Han använder partiets och statens strukturer för att stärka sin egen makt. Han kontrollerar direkt alla de statliga verkens generaldirektörer och han har ett eget spionnätverk vid sidan av den statliga underrättelsetjänsten. Och han stödjer Mugabe i Zimbabwe. Om han slutade att skänka Zimbabwe gratis elektricitet skulle Mugabe vara borta som diktator inom en kort tid. Han anses vara extremt känslig för rasism, vilket får honom att vilja "upprätta" Afrika i världens ögon.

2005-5 s 25-26
"Några få lever gott"
Kritikerna påstår att Sydafrikas ekonomiska politik har skapat en svart elit i stället för att hjälpa massorna. Man kritiserar ANCs eget positiva särbehandlingssystem. BEE programmet (främjande av den svarta majoritetens möjligheter) har bara resulterat i att gapet mellan fattiga och rika (de vita och den svarta medelklassen) har ökat.

2005-11 s 22
"Sydafrika beskylls för partiskhet"
Den politiska oppositionen i Zimbabwe anklagar Sydafrikas regering för att med sina deklarationer om "fria och rättvisa val i Zimbabwe" stödja och bistår president Mugabe. Zimbabwierna går till val den 31 mars och oppositionen påstår att Mugabes parti, Zanu-PF, håller på att förbereda valfusk.

2005-13 s 18-19
"Försoning och förlåtelse tar tid"
Fredspristagaren och f d ärkebiskopen i Kapstaden, Desmond Tutu, är kritisk mot den sydafrikanska regeringen, beklagar det tunga arvet från kolonialismen och hoppas att Afrika lyckas i sin kamp mot krig och sjukdomar. Den nu 73-årige Desmond Tutu blev i början av 1980-talet antiapartheidrörelsens proteströst. Kyrkomannen Tutu verkade också som medlare mellan Nelson Mandelas ANC och landets siste vite president, de Klerk. Nu kritiserar han regeringen för att inte ha agerat mycket tidigare för att stoppa spridningen av aids och för att allt för många sydafrikaner fortfarande lever i ofattbar fattigdom samtidigt som en liten grupp blir allt rikare.

2005-15 s 15
"Apartheidpartiet tar farväl med en ursäkt"
partiet som för snart 50 år sedan införde apartheid och drev igenom en strikt rassegregation har i dagarna upplösts sig och bett om ursäkt för sin raspolitik. Upplösningen kom efter ett misslyckat försök att återskapa partiet. Upplösningen kritiseras hårt av Nationalpartiets förre ledare F W de Klerk som anser att Sydafrika har berövats ett viktigt oppositionsparti.

2005-44 s 25-26
"Mbekis misstag"
Landets dominerande politiska parti, ANC, fortsätter att se all politik med befrielsekampens ögon, vilket yttrar sig i att det pekar ut rasism som det grundläggande problemet och solidaritet som lösning på allting. Exempel på detta är Mbekis nästan bisarra reaktion på aids-epidemin och hans underlåtenhet att kritisera Mugabes regim i Zimbabwe offentligt.
När Sydafrikas president, Thabo Mbeki, med lagar och förordningar försöker flytta kapitalet från vita till svarta ägare skapar han en ny elit, som inte har den stora massans intressen för ögonen. Ett litet antal svarta har blivit enormt rika men utan att detta påverkat tillväxten av ekonomin.

2006-9 s 20-21
"Revolt i kåkstäderna när ANC sviker sina löften"
Scenerierna börjar påminna om apartheidtiden. På landsbygden är sammandrabbningar mellan arga folkmassor och polisen allt vanligare. Flera lokala ANC avdelningar har gott under jorden eller upplösts av fruktan att bli skjutna och misshandlade. Folk är trötta på att vänta på jobb och grundläggande samhällstjänster som el, rent vatten och sanitet. 12 miljoner människor - 25 % av befolkningen - bor i kåkar. Det är 50 % mer än för 10 år sedan.16 miljoner, en tredjedel, saknar fungerande avloppssystem. Fackföreningarna hävdar att arbetslösheten är 40 %. Samtidigt är landet rikare och stabilare än någonsin tidigare.

2006-16 s 21-22
"Afrikas väl är Mbekis mål"
På det utrikespolitiska området har Sydafrikas president, Thabo Mbeki, haft många succéer och ett stort fiasko. De så kallade succéerna är hans ambition att Afrikas länder ska hjälpa varandra att upprätthålla god standard i fråga om styre, mänskliga rättigheter och demokrati. Det stora fiaskot dyker upp när han ska försöka tillämpa de vackra talen i verkligheten. När det gäller Zimbabwe går det inte alls. Hans afrikanska lojalitet hindrar honom helt från att ta itu med denna terrorstat. Mugabe är ju en hyllad hjälte från ANCs frihetskamp.

2006-26 s 20
"Censur?"
Sydafrikas public service radio och TV, SABC, har bannlyst kända regimkritiker i programmen, vilket underblåser utbredd kritik mot att radion favoriserar Afrika nationalkongressen (ANC). Minst sex politiska bedömare, som ibland har kritiserat president Thabo Mbeki och hans allierade, har svartlistats med motiveringen att de är illa informerade.

2007-05 s 28
"Sydafrika får underkänt"
Afrikanska regeringar varnar Sydafrika för att ökande korruption, våldsbrott och främlingsfientlighet undergräver förtroendet för Afrikas största ekonomi och hotar stabiliteten i den sydafrikanska ekonomin. AU överlämnade en rapport till president Mbeki som innehåller en skarp kritik för dess hantering av HIV- och aidskrisen och mycket stora inkomstklyftorna. Det sydafrikanska folket känner sig sviket på grund av korruptionen. Rapporten varnar också för de många våldsbrotten, särskilt mot kvinnor och barn. Drygt 18000 mord varje är gör att 60 % av sydafrikanerna känner sig otrygga när de vistas utanför sina hem efter mörkrets inbrott. Den snabbt ökande brottsligheten skylls allt oftare på utlänningar vilket leder till främlingsfientlighet och ännu fler våldsbrott. Den sydafrikanska regeringen uppmanas att "ta itu med de återstående resterna av rasism i det sydafrikanska samhället".

2007-11 s 19-23
"Regnbågslandets långa resa till demokrati"
Afrikas rikaste land som fortfarande har många demoner att slåss mot står inför en rad svåra beslut i år. Ekonomin växer stadigt med nästan 5 % per år. Inflationen har bemästrats, investeringarna ökar, handeln har liberaliserats och den offentliga skulden halverats sedan 1999. De statliga finanserna visar överskott. Men fattigdomen är ett gissel. Arbetslösheten är 25 -40 % beroende på hur man räknar och en fjärdedel av befolkningen är beroende av understöd. Regeringen har också kritiserats för sin katastrofala hantering av HIV och aids. Omkring 6 miljoner sydafrikaner bär på viruset som påverkar miljontals fler och dödar nästan ett tusen människor varje dag! Ännu har president Thabo Mbekis förmått erkänna att HIV orsakar aids. Kriminaliteten är också ett stort bekymmer. Service sektorn är mycket ineffektiv. Utbildningsnivån är alldeles för låg särskilt för den svarta majoriteten som utgör 80 % av befolkningen. Staten har satsat mycket pengar på att förbättra de svartas utbildning men resultatet är magert. Regeringens frustration avslöjas i sitt sätt att hantera kritik. Kritiker avfärdas ofta som rasister eller "kokosnötter" - svarta på utsidan men vita inuti. Den pågående centraliseringen av makten väcker också oro. Den varma och generösa stämning som kännetecknade Nelson Mandelas period har försvunnit. Rasmotsättningarna försvann inte med apartheid och de politiska partierna delas i stor utsträckning in i vita och svarta.

2007-16 s 26-27
"Sydafrika sviker principer och ideal"
Många i väst är besvikna på Sydafrikas uppträdande i FNs säkerhetsråd som på bara tre månader utnyttjat sin plats till att blockera diskussioner om brott mot de mänskliga rättigheterna i Burma och Zimbabwe. Sydafrika har också stött Irans försök att undkomma sanktioner och slutit bakom Rysslands försök att förvägra Kosovos president att tala inför FNs säkerhetsråd. Människorättsaktivister har fördömt president Thabo Mbeki för att han har övergivit de principer om mänskliga rättigheter som låg till grund för anti-apartheidrörelsen. Samtidigt har Sydafrikas agerande ökat landets prestige i Afrika och i tredje världen.

2007-16 s 30-31
"Sydafrika rustar inför fotbolls VM 2010"
Nervositet och förväntan präglar förberedelserna inför världens största idrottsevenemang. För första gången ska ett afrikanskt land arrangera ett av världens mest populära idrottsevenemang. Inte sedan Chile var värdland för VM 1962 har FIFA valt ett land med en så underutvecklad ekonomi.
Där finns idag inget transportsystem som lämpar sig för utländska besökare. Idag sker det mesta med slitna minibussar som saknar tidtabeller. Det kan bli lika svårt att garantera besökarnas säkerhet som att transportera dem. I Sydafrika sker 50 mord, 700 våldsamma överfall och 365 rån varje dag i genomsnitt.

2007-28 s 16
"Mbeki vill leda ANC ett tag till"
President Thabo Mbeki ställer upp igen till posten som partiledare frö ANC. Mot honom står hans främsta rival, Jacob Zuma, och ett antal kompromisskandidater. Zuma stöds av partiets vänsterflygel. Zuma protesterar mot Mbekis marknadstillvända ekonomipolitik. ANCs allierade fackförbund liksom kommunistiska partiet ogillar till stor del att Mbeki kandiderar än en gång. Mbeki kan inte väljas som president än en gång och det innebär att ANCs kandidat i presidentvalet kan bli en annan än dess partiledare.

2007-43 s 26-27
"Vad tar det åt Thabo Mbeki?"
Mbeki som förr respekterades för sin ledarstil har blivit mer och mer auktoritär de senaste åren. ANC som Mbeki leder har lagt större vikt vid lydnad och lojalitet än öppen debatt i sina led. I december ska ANC välja Mbekis efterträdare på partiledarposten vilket har avslöjat djupa sprickor inom partiet. Det som främst fått många att tvivla på Mbekis demokratiska ledarskap är att han avsatte en mycket populär biträdande hälsovårdsminister, Nozizwe Madlala-Routledge. Hon kritiserade sin chef för hans ineffektiva botemedel mot aids. Andra faktorer är Mbekis likgiltighet inför Mugabes förtryck i Zimbabwe och den snabbt växande kriminaliteten i Sydafrika.

2007-46 s 26-27
"Mbeki vet fortfarande bäst när det gäller aids"
President Thabo Mbeki i Sydafrika hyser fortfarande en avvikande uppfattning om orsakerna till aids och om lämpliga botemedel och han ångrar att han gav vika för påtryckningar från kolleger i regeringen om att han skulle "dra sig ur debatten" om epidemin som härjar i Sydafrika. I en biografi om Mbeki skriver Mark Gewisser att presidentens syn på aids formades av hans besatthet av ras, kolonialismens arv och "sexuell skam". Biografin stärker åsikten att Mbekis avvikande syn på aids har kostat hundratusentals liv genom att blockerade sidtributionen av bromsmediciner till de offentliga sjukhusen. Nbeki jämförde i en skrift för sex år sedan dagens aidsexperter med koncentrationslägrens nazistläkare och beskriver svarta som accepterar medicinerna som slavmentalitetens "självförtryckande" offer. Var ¨åttonde sydafrikan i arbetsför ålder bär på HIV-virus.

2007-51 s 17
"Populist med tvivelaktigt rykte vann stort i Sydafrika"
Jacob Zuma, som har varit åtalad för både korruption och våldtäkt, valdes i tisdags till ny ordförande i Afrikanska Nationalkongressen, ANC, som är Sydafrikas regeringsparti. Zuma som anses vara de fattigas och missnöjdas kandidat är därmed på god väg att bli Sydafrikas nästa president. Valet som blev ett svidande nederlag för den sittande presidenten Mbeki äventyrar dennes framtid. Zuma har gjort en fantastisk politisk karriär. Han är en före detta gerillasoldat som lärde sig skriva och läsa i fängelse under apartheidregimen. Att han haft sex med en hiv-positivkvinna som anklagat honom för våldtäkt gör honom tydligen inte mindre populär.

2008-1/2 s 23-25
"Slutet på historien"
Sydafrika har liksom andra heta nya marknader gjort stora framsteg de senaste åren, men landets ledare verkar ha tappat rodret. Enligt den erfarne partistrategen Joel Netshitenzhe har kriminaliteten i Sydafrika blivit "en hemsökelse", HIV skördar "förödande många liv", inkomstklyftan vidgas och miljontals sydafrikaner sitter fast i fattigdom. Aidskrisen som dödar 900 sydafrikaner varje dag är en av de värsta i världen. Enligt FN är nästan 20 % av den vuxna befolkningen HIV-smittad. Brottsligheten är så hög att landet börjar likna Sierra Leone eller Colombia. Antalet våldsamma dödsfall är större än i Afghanistan räknat per capita. I Sydafrika sker fem gånger så många mord per dag som i USA - som är sju gånger större.
Kriminologen Antony Altbeker som har studerat det sydafrikanska samhället ingående i många år, beskriver situationen som "att våldet har inlemmats i vår nationella DNA och förökat sig där".
Den moraliska oförvitlighet som ANC med Nelson Mandela i spetsen hade utomlands har urholkats av den oförsvarliga toleransen mot förtryckarregimer i Zimbabwe, Sudan och Burma. Enligt Världsbanken är Sydafrika idag ett av världens mest ojämlika samhällen och det blir allt värre.
Originalartikel i Newsweek eller här.

2008-05 s 27
"Alla anklagar alla"
Sydafrika är ett bra exempel på hur polis och brottsbekämpning inte ska fungera. Den politiska eliten är helt insnärjd i korruptionsanklagelser. Jacob Zuma, ANCs nyvalde ledare, åtalades för en månad sedan för skattefusk, bedrägeri och penningtvätt. Sedan var det polischefen Jackie Selebis tur. Han har nu avgått från sin tjänst som chef för Interpol. Senast grep polisen Gerrie Nel, framträdande medlem av en speciell utredningsenhet kallad Skorpionerna. Han ledde utredningen mot Selebi. Selebi är president Mbekis man. I ett land som plågas av extremt stor våldskriminalitet är det tragiskt att de som är satta att skapa lag och ordning, tvingas använda så mycket energi på att bekämpa varandra i stället för brottslingarna. Rivaliteten mellan Skorpionerna och den reguljära polisen är stor. Ett skäl är att förtroendet för den inkompetenta polisen är svagt.
Artikel i The Economist eller här.

2008-11 s 20
"Rasism i regnbågslandet"
Rasfrågan är återigen huvudrubrik i etern och på tidningarnas förstasidor. Måttet på Sydafrikas framsteg är inte om man lyckas eliminera rasismen (det har inget land med etnisk mångfald lyckats med) utan hur landet hanterar rasismen. Det gäller att diskutera rasfrågorna aktivt i stället för att försöka sopa dem under mattan. Intolerans handlar inte bara om svarta och vita. Attackerna mot somaliska butiksinnehavare och fientlighet gentemot zimbabwiska invandrare verkar bli vanligare. Bostadsbristen underblåser spänningen mellan färgade och svarta.

2008-11 s 21
"Makten ligger hos ANC"
Jacob Zuma, ny ledare för Sydafrikas mäktiga ANC, hävdar att han har mera makt än rivalen Thabo Mbeki, landets president, som förlorade partiledarposten förra året. Zuma påstår att makten ligger hos ANC, inte hos presidenten. Som ledare för ANC är Zuma automatiskt favorit som landets nästa president. Men först måste han genomgå en rättegång i augusti angående misstankar om korruption, bedrägeri mutor och skattebrott. Zuma oroar sig mer för att valutan har minskat med 15 % sedan årets början än för rättegången. Hans största oro är emellertid kriminaliteten. Han vill ha fler effektiva lagar och mindre prat om de kriminellas rättigheter och han kan acceptera en folkomröstning om dödsstraff.

2008-19 s 12
"Maktspelet fortsätter i Sydafrika"
Ledaren för den styrande Afrikanska Nationalkongressen har bett president Thabo Mbeki att utnämna partiets vicepresident, Kgalema Motlanthe, till parlamentsledamot och minister i Mbekis regering. Motlanthe är lierad med ANCs partiledare Jacob Zuma som i sin tur är Mbekis rival. Motlanthe har ofta nämnts som potentiell efterträdare till Zuma, vars rättegång om korruption äger rum i augusti.

2008-21 s 23-24
"Främlingarna jagas bort"
Gäng som är beväpnade med skjutvapen, påkar och hot har den senaste veckan jagat bort tusentals zimbabwier och andra utlänningar från deras bostäder i Sydafrikas fattiga kåkstäder. Minst tolv människor har dödats och massor har skadats i den våldsamma jakten. Sydafrikanerna skyller zimbabwierna för att försämra löneläget, vara kriminella och inleda förhållanden med sydafrikanska kvinnor. De våldsamma, främlingsfientliga attackerna känns pinsamma för många sydafrikaner, däribland ledande ANC-företrädare, vars ledarskap var beroende av grannländernas gästfrihet under många decennier i exil innan apartheidstyret föll 1994. Tre miljoner människor, varav de flesta zimbabwier har kommit till Sydafrika sedan dess. 14 år efter apartheid råder det stor fattigdom och arbetslöshet i många kåkstäder. Eländiga bostäder och hög frekvens av aids och HIV och andra sjukdomar försämrar läget.
Originalartikel i The Washington Post eller här. Annan senare artikel.

2008-22 s 16
"Mbekis ledarskap ifrågasätts"
President Thabo Mbeki har äntligen kommenterat vålds- och flyktingkrisen i Sydafrika som under två veckor har dödat fler än 50 människor och drivit tiotusentals människor på flykt från deras bostäder. För sent, ropar kritikerna, som tycker att presidenten är oduglig. Helen Zille, ledare för Demokratiska alliansen som är i opposition i parlamentet, anser att presidenten har svikit sitt land. Han besöker inte ens de värst drabbade områdena och den aktuella flyktingkrisen speglar ett annat misstag frän regeringens sida nämligen den så kallad tysta diplomatin gentemot Zimbabwe.

2008-32 s 22
"Zuma vill få åtalet nedlagt"
En fällande korruptionsdom skulle omöjliggöra hans försök att bli nästa president i Sydafrika. Jacob Zuma som är ledare för det regerande ANC-partiet är åtalad på ett drygt tiotal punkter, förskingring, korruption, penningtvätt och bedrägeri - till en summa av uppemot 4 miljoner rand - som en del av ett större mål som gäller misstänkta mutor i landets största vapenupphandling. ANC anklagar åklagarna för "politisk förföljelse". Domstolens överdomare Pius Langa har fått utstå svidande kritik av Zumas anhängare. Langa varnar för att personliga och politiska påhopp på domstolsväsendet hotar "demokratins grundvalar". En fällande dom skulle med största sannolikhet innebära ett långt fängelsestraff för Zuma och omöjliggöra hans försök att efterträda Mbeki som landets president nästa år.
Originalartikel i The Guardian.

2008-38 s 22-25
"Zuma är nog inte så farlig som han verkar"
Domstolen har lagt ner ett korruptionsåtal mot Jacob Zuma av procedurskäl. Det betyder inte att han förklarats oskyldig men åtalet kan inte föras vidare. Mannen som för inte långe sedan ansågs kunna förstöra Sydafrika har gjort om sig själv till en måttfull politiker med den stora, tysta majoritetens intresse för ögonen.
Helen Zille däremot, som är ledare för den oppositionella partiet Demokratiska Alliansen betecknar försöket att politiskt stoppa korruptionsanklagelserna som att undergräva författningen och att styra Sydafrika på en väg mot "laglöshet". De vita sydafrikanerna flyr åter landet så som de gjorde när Mandela valdes till president 1994. Egnahemsägare bjuder ut sina hus till försäljning för att kunna lämna landet.

2008-39 s 20-22
"Hur kunde det gå så snett?"
Sydafrikas president, Thabo Mbeki, hade stora visioner om en sydafrikansk renässans. Han lovade att fixa ekonomin och minska fattigdomen. Men nu, nio år senare. Tvingas han lämna sin post på ett snöpligt sätt. Detta är historien om hans fall. Mbeki såg allt genom ett rasistiskt prisma. Allt som kunde påminna om den svarte mannens underlägsenhet gjorde honom rasande. Värst var det när han påstod att aids utnyttjades för att skapa bilden av afrikaner som primitiva varelser som var oförmögna att kontrollera sina lustar. Grunden för aids var inte HIV-virus och berodde på fattigdom. Han stoppade användningen av så kallade bromsmediciner till aidssjuka med påståendet att de förgiftade det afrikanska folket. Hundratusentals människors död blev han därmed skyldig till. Hans vision om ett nytt Afrika efter Mandelas avgång 1999 begravdes under den vilseledande debatten om aids. Löftena om "god administration" infriades inte och han kritiserades för att skapa en ny svart elit på den stora, fattiga massans bekostnad. Han förföll till den sortens konspirationer och intriger som hade kännetecknat hans liv i exil. Han styrdes av paranoia och hämndbegär.

2008-43 s 20-22
"Ett liv efter ANC"
Många sydafrikaner är besvikna på ANC och söker nya vägar. Kampen för jämlikhet och fri- och rättigheter har fått konkurrens från kampen om välstånd och bekvämlighet. Med nästan 100 år på nacken som organisation slits ANC av inre strider och kritiseras för att ha hemfallit åt partiegoism och maktbegär. Missnöjet bland väljarna kan urholka ANCs två tredjedelars majoritet i valet nästa år. Ledarnas revolutionsretorik vinner inte längre gehör hos unga väljare. De är missnöjda med ANCs oförmåga att åtgärda den extrema fattigdomen, aidsepidemin och arbetslösheten och för att de låtit makten stiga det åt huvudet.

Finanskrisen, Afrika, Sydafrika
2008-45 s 24-25
"Afrika rider nog ut stormen"
Afrika känner av den globala krisen, men konsekvenserna är inte lika allvarliga som i andra världsdelar.
Värst drabbat är regionens största ekonomi, Sydafrika, som har mest kontakter med världen utanför. Randen har fallit med 30 % och inte ens guldet har klarat sig särskilt bra. Men landets banker verkar tillräckligt sunda för att kunna fortsätta låna ut pengar. Det finns inga större orosmoln men investerarna kommer att hålla ögonen öppna för att se vad som händer i presidentvalet nästa år.
Sjunkande råvarupriser och minskad efterfrågan från utlandet kommer att påverka många afrikanska ekonomier, utlandets investeringar, mängden hemskickade pengar och ulandsbistånd kommer att krympa. Södra Afrika är inte lika beroende av råvaror som förr. Internationella valutafonden räknar med att södra Afrika trots allt kommer att växa med 5,9 % i når och n6,2 % nästa år, vilket är långt över det globala genomsnittet på 3 %.

2008-45 s 26-27
"Ett nytt parti ser dagens ljus"
Ett utbrytarparti ur ANC förbereder lanseringen av ett nytt parti. Ensamt utgör den nya organisationen knappast något hot mot ANC, men tillsammans med andra oppositionspartier skulle det kunna rubba ANCs maktmonopol. Motiv för det nya partiet som kommer att kallas "Sydafrikanska nationalkongressen" är sättet som Mbeki avsattes på, kapandet av ANC från Jacob Zumas sida och försöken att lägga ner anklagelserna mot Zuma för bedrägeri och korruption.

2008-48 s 28
"Domstol avgör namntvisten"
Vill det "riktiga" ANC vara vänligt och stiga fram! När ANC avsatte Thabo Mbeki som ordförande bildades en utbrytargrupp som kallar sig Folkets kongress (Congress of the People). Detta namn vill African National Congress stoppa och har vänt sig till en domstol. Det nya partiet vill hävda delaktighet i antiapartheidkampen för ett fritt Sydafrika. Detta krävs av ett parti för att kunna bli mäktigt och på allvar ta upp den politiska kampen med ANC.

2009-01/2 s 22
"En president, tre presidentfruar?"
ANCs ordförande, Jacob Zuma, är i färd med att ta en tredje fru. Den blivande bruden, Thobeka Mabhija, sägs vara en societetsfru från Durban. Det är femte gången som Zuma gifter sig. Han är skild från en kvinna och en annan hustru tog livet av sig 2000. Polygami är inte olagligt i Sydafrika där vissa stammar praktiserar månggifte.

2009-01/2 s 28-31
"Sydafrikas hjältar har förvandlats till parasiter"  hela artikeln
Jacob Zuma planerar att bli Sydafrikas president i vår. Men hans Afrikanska nationalkongress (ANC) som har styrt landet i nästan 15 år anses numera ha blivit en självgod och korrumperad politisk rörelse. En grupp avhoppare är i färd med att utmana det gamla anti-apartheidpartiets monopolställning. Ledande ANC-medlemmar, däribland Mbekis försvarsminister, Mosiuoa Lekota, och den före detta regionale ledaren Shilowa, har lämnat ANC och bildat ett parti för avhoppare: Cope (Congress of the People). Mot ingen av de två finns misstankar om mygel eller korruption. Detta är ANCs värsta kris sedan maktövertagandet. Det enda ANC har att erbjuda människorna idag är sitt förflutna, övertagandet av makten efter apartheid för 15 år sedan. Afrika oroas inför valet i mars. Sydafrika har Afrikas största ekonomi, Sydafrika besegrade apartheidregimen på egen hand och det 97 år gamla ANC ses fortfarande som en förebild. Om något går snett i Sydafrika hotas, enligt många, hela södra Afrika av oroligheter. Nästan ingenstans på jorden är skillnaden mellan fattig och rik så stor som i Sydafrika. Drygt 18000 mord begås årligen. Inte ens 30 % av eleverna klarar grundskolan med godkända betyg. Och 2010 är landet värd för det största idrottsevenemanget, Fotbolls-VM. I Kapstaden ska ett nytt stadion med plats för 68000 personer byggas. Vad ska den användas till efter fyra veckors evenemang?

Sydafrika
2009-09 s 29
"En kyrkans man utmanar Zuma"
En utbrytarfraktion, kallad Cope, i Afrikanska Nationalkongressen (ANC) har valt en biskop i Metodistkyrkan till kardinal i presidentvalet i april. Valkampanjen i Sydafrika handlar mycket om moral och korruption. Biskop Dandala är väl positionerad för att lyfta fram inte bara korruptionsmisstankarna mot ANC och dess ledning utan också ANCs kandidats Zumas påstådda brist på moral.

2009-09 s 29-31
"Alltför många lämnar Sydafrikas"
Ingen är förvånad över att tio- eller hundratusentals zimbabwier har utvandrar från sitt land de senaste åren eller att nästan alla vita zimbabwier har flytt. Mer överraskande är att grannlandet Sydafrika, som är Afrikas rikaste och mest utvecklade land också har drabbats av hjärnflykt - om än i mindre skala. Många vita sydafrikaner lämnar landet i en takt som om de flydde från "utbredd ohälsa, enorma naturkatastrofer eller allvarlig inbördeskonflikt". 800000 av totalt fyra miljoner vita sydafrikaner har lämnat landet sedan 1995. En orsak till detta är naturligtvis det "positiva" särbehandlingsprogrammet som ger svarta förtur till välbetalda jobb. Men även svarta, färgade (som man kallar personer av blandras) och indier ger sig av. Det är ont om ekonomer, ingenjörer, läkare och sjuksköterskor. Den stora majoriteten sydafrikanska emigranter tillhör(de) landets mest begåvade och välutbildade medborgare.
Den främsta motorn bakom utvandringen är rädslan för kriminalitet, särskilt mord och våldtäkt, där frekvensen kan jämföras med länder som Sierra Leone och Afghanistan. En annan orsak är den politiska krisen i Sydafrika. Många partier strider om makten och landets förmodade nästa president, Jacob Zuma, misstänks i en rad olika korruptionsfall.
Ett annat problem är det växande antalet väpnade attacker mot Sydafrikas vita jordbrukare. Precis som i Zimbabwe verkar dessa ha rasistiska motiv. Det var denna typ av verksamhet som var inledningen till den totala katastrof som Zimbabwe idag befinner sig i. Är Sydafrika på samma väg?

Originalartikel i Newsweek. Eller läs mer här.

2009-12 s 26-27
"Om rättvisan har sin gång"  hela artikeln
Inom kort kommer Sydafrika att ledas av en president, som är åtalad för brott. Den förmodade blivande presidenten Jacob Zuma misstänks för bedrägeri och utpressning. Han misstänks för att ha tagit emot 783 betalningar på totalt 600 000 dollar från en dömd mutkolv, den förmögne affärsmannen Schabir Shaik. Han släpptes nyligen, av medicinska skäl, efter att bara ha avtjänat drygt två av de 15 års fängelse han dömts till. Sydafrika är ett land med mycket stora problem, bland annat den olyckliga blandningen av fattigdom, arbetslöshet och oförlåtligt dåliga skolor.

2009-15 s 13
"Åtalet mot Zuma läggs ned"  hela artikeln
I måndags lade sydafrikanska åklagare ned åtalet mot Jacob Zuma. Det betyder att mannen som nästan säkert blir vald till Sydafrikas president senare denna månad har vunnit en stor seger. Zuma hävdar att det är hans politiska fiender inklusive den förre presidenten Thabo Mbeki som har utnyttjat rättsväsendet för att blockera hans politiska karriär. Även om frågan inte är helt utagerad väntas Zuma nu vinna presidentskapet utan svårigheter.

2009-17 s 21-22
"Jacob Zuma på gott och ont"
Den nye presidenten är väldigt olik sin företrädare. Denne 67-årige, självskolade "bondpojke" har fem fruar och minst 20 barn. Vid speciella tillfällen som bröllop och begravningar klär han sig i traditionell zuludräkt: leopardskinn, huvudbonad och spjut. Det är intagande och samtidigt oroväckande. Afrika är fullt av havererade länder som har drivits till ruinens brant av karismatiska, postkoloniala ledare i den revolutionära rättvisans namn. Han är mycket intelligent men ärver mycket allvarliga problem i form av kriminellt härjade städer, problematisk ekonomi och en allvarlig aidsepidemi. Arbetslösheten bland unga är 50 %. Men Zuma verkar helt övertygad om att han är rätt man för jobbet.
Det mest positiva med honom är att han bevisligen står över etniska barriärer och rasskillnader och därför erbjuder en strimma av hopp om ett mer enat Sydafrika.

2009-17 s 23-24
"Vem för den gamla elitens talan?
Vita afrikander i Sydafrika försöker känna sig hemma. 15 år efter det att Nelson Mandela i förhandlingar tog makten från den vita afrikandregering som hade styrt landet i ett halvsekel med raslagar, försöker Sydafrikas lilla afrikandiska befolkning återerövra ett visst mått politiskt inflytande. De utgör mindre än 6 % av befolkningen, varav 9 % är vita. Positiv särbehandling har berövat afrikander deras jobb och utbildningsplatser sedan 1994. Sedan 1995 har en miljon vita lämnat Sydafrika.
De är ättlingar till huvudsakligen holländska och franska bosättare som kom till Sydafrika på 1600-talet. Zuma och ANC som fruktar utbrytarpartiet Cope flirtar med minoritetsgrupperna inför valet.

2009-17 s 25
"Nu är det Zumas tur"  hela artikeln
ANC har förlorat sin själ och tänker mer på makt och pengar än på principer och ideal, enligt frihetskämpen och idealisten Dalai Lama i en intervju och andra med honom.
Skribenten Alec Russell är författare till boken "Bring Me My Machine Gun". Slaget om Sydafrikas själ, från Mandela till Zuma.
Erfarenheten säger att ANC är bättre på att formulera politik än på att implementera den. Bättre på att skaffa sig makt genom att locka väljare till sig med fagra löften än på att genomföra vad de lovat. Tendensen att berika sig själva och att bli helt dominerande i samhället finns hos ANC. Kommer populisten Jacob Zuma att kunna kontrollera sådana tendenser? Tyvärr talar mycket mot detta.

2009-18 s 24
"Vem blir rikets första dam?"
Folket valde Zuma till president men nu måste han själv välja första dam. Vem ska sitta bredvid Michelle Obama, Sarah Brown och Carla Brum-Sarkozy vid till exempel kommande G20-möten? Hans yngsta hustru heter Nompumelelo Ntuli och är 34 år. Hon anses vara mycket vacker. Det är oklart hur många gånger zulutraditionalisten och polygamisten, den 67 årige Jacob Zuma gift sig. Han första fru är Sizakele Khumalo, som han känt i 50 år och gifte sig med 1973. Ntuli blev hans hustru i fjol och det hävdas att han gift sig ännu en gång sedan dess, i januari med Thobeka Mabhija, en societetsdam i Durban med vilken han sägs ha två barn. Från Nkosazana Dlamini skilde han sig 1998, men hon är en nära medarbetare och som Sydafrikas nuvarande utrikesminister väntas hon får en plats i Zumas nya regering.
Zuma påstås ha tio barn kanske så många som arton. Månggifte godkänns i Sydafrika men det är omodernt och praktiseras främst inom vissa stammar, till exempel zulu och swazi.
ANC vill inte kommentera frågan om vem som ska bli första dam, utan säger att det är Jacob Zumas ensak.
Original artikel i The Guardian " Jacob Zuma faces first lady dilemma"
.En tidigare artikel i samma ämne i N Y Times "So who will the Zuma First Lady be?"

2009-20 s 24
"Zuma har satt ihop sitt arbetslag"  hela artikeln
President Zumas politiska parti ANC, vann valen i april med starkt stöd av Sydafrikas kommunistparti och fackföreningarna.
Sydafrikas nya president, Jacob Zuma, presenterade sin regering i söndags. De nya ministrarna signalerar att Zuma satsar på kontinuitet i stället för att göra en tvär vänstergir vilket somliga hoppades och andra befarade.
Kommunistpartiets ledare, Blade, Nzimande, blev minister för högra utbildning. Ebrahim Patel, facklig generalsekreterare, blev minister för ekonomisk utveckling. Omkring en tredjedel av landets arbetsföra befolkning saknar jobb. An talet ministerposter har utökats från 28 till 34. Zumas exhustru, Nkosazana, gick från att vara utrikesminister till att bli inrikesminister.

2009-25 s 24-26
"Alla hoppas på Zuma"
Sydafrika har dragits med extremt hög arbetslöshet i många år och nu förvärrar den globala krisen ett till synes olösligt problem. Zuma har nu att infria förväntningar hos den stora arbetslösa massan. Arbetarna kommer inte att låta Jacob Zuma njuta av någon smekmånad. Drygt en fjärdedel av befolkningen får socialbidrag. Den kontinuerligt ökande arbetslösheten sedan landet befriades från det vita minoritetsstyret 1994 har påverkat miljontals sydafrikaners liv och medverkat till mer brottslighet, fattigdom och ojämlikhet. En orsak är ett utbildningssystem som inte producerar det som arbetsmarknaden efterfrågar. De flesta arbetslösa har aldrig haft något jobb. Ett förslag om tidsbegränsade lönesubventioner i kombination med provanställning avvisades nyligen av fackförbundet.

2009-25 s 26-27
"VM i fotboll är Sydafrikas mogenhetsexamen"
Värdskapet för VM i fotboll nästa år ses som en viktig milstolpe i Sydafrikas utveckling efter apartheid, som en chans att ändra hela Afrikas image som en fattig och konfliktfylld världsdel. Sydafrika värjer sig mot de djupa tvivlen - framför allt i de europeiska medierna - på att ett afrikanskt land lyckas ro den enorma turneringen i hamn. Det finns faktiska risker för ett bakslag. Det finns inte tillräckligt med förstklassiga hotell och många befarar att flygplatserna kommer att överbelastas av den väntande turistströmmen. Men det som oroar utlänningar mest - och även många sydafrikaner - är bristen på säkerhet. I Sydafrika begås fler våldsbrott än någon annanstans, runt 50 mord per dygn.

2009-28 s 25-26
"Livet i kåkstaden är ständig rädsla"  hela artikeln
Brottsligheten i Sydafrika slår hårdast mot de fattiga i kåkstäderna där polisen visar sig mycket sällan. Den fattiga kåkstaden Diepsloot i norra Johannesburg har runt 150 000 invånare och närmaste polisstation ligger 15 km därifrån. Diepsloot är ett slags avstjälpningsplats för sydafrikaner som drivits bort från andra kåkstäder och för invandrare.
Brottsligheten i Sydafrika är extremt brutal, våldtäkter, kidnappningar och väpnade rån. Attityden mot lagens väktare har förändrats från hat under apartheidtiden till dagens förakt. I bästa fall är polisen klåpare i värsta fall banditer. Men ännu värre korruption finns bland åklagare och domstolar.

2009-38 s 24-25
"Sydafrikas stora ögonblick närmar sig"
Det är högst osäkert om Sydafrika, som arrangerar fotbolls-VM 2010, kommer att ha tillräckligt med hotellrum att erbjuda alla fotbollsentusiaster från hela världen, som väntas invadera landet. Fifa anser att 9000 hotellrum kommer att saknas. 35 nya hotell är under uppbyggnad och logi har bokats i grannländerna, bland annat Mauritius. De som bor där kommer att tvingas resa i 17 timmar för varje match de vill se. Priserna på hotell och pensionat har redan stigit mångdubbelt. Ett annat bekymmer är brottsligheten och den personliga säkerheten. I genomsnitt mördas 50 människor per dag i Sydafrika där antalet inbrott och väpnade rån ökade markant förra året.
VM i fotboll har också väckt farhågor om att tusentals flickor och kvinnor kommer att exporteras till Sydafrika för prostitution. En del aktivister vill att man ska legalisera prostitutionen i syfte att marginalisera kriminella, skydda sexarbetarna och minska risken för HIV- och aidssmitta.

2009-38 s 26
"Kommunistledaren kör BMW"
Blade Nzimandes tjänstebil, som kostade motsvarande en miljon kronor och betalades av staten, har väckt besvikelse hos väljare, som röstade på en politiker som lovade att bekämpa penningbegär och kapitalism. I ett tal på Nelson Mandela dagen uppmanade han sina landsmän att hålla fast vid jämlikhetens och solidaritetens ideal. Men han köper en BWV för en miljon med skattepengar. Den nya regeringens extravaganta vanor är pinsamma för president Jacob Zuma som tillträdde i maj i år. Många regeringsledamöter har köpt egna bilar för miljoner. Oppositionen kallar fallet för "Cargate".

2009-41 s 27-28
"Jacob Zuma har flyt"
Sydafrikas president gäckar sina kritiker. Farhågorna kom på skam. Jacob Zuma är mycket mer pragmatisk än vad kritikerna befarade. Han har respekterat Sydafrikas demokratiska institutioner och han har inte gjort någon märkbar vänstergir. De fina jobben har inte bar gått till lojala anhängare. Flera ministerjobb har gått till vänner till företrädaren Thabo Mbeki som var Zumas bittra rival. Han har ansträngt sig för att betona vikten av ett oberoende rättsväsen och delad makt mellan statens olika organ. De flesta poster tillsätts utifrån meriter och inte politisk lojalitet. Kommunisterna och den sydafrikanska landsorganisationen, Cosatu, som hjälpte Zuma till makten är bestörta.

2009-43 s 28
"Missriktat våld"
President Jacob Zuma fördömde tisdagens våldsamma demonstrationer i protest mot undermålig samhällsservice som ett hån mot Sydafrikas stolta protesthistoria. "Att sticka bibliotek i brand, elda upp människors hus och plundra butiker leder inte till en stark nation", sade Zuma.

2009-45 s 28
"Ekonomin bromsar tillfälligt"
Den sydafrikanska medelklassen har vuxit snabbt de senaste åren, men nu verkar det som om tillväxten har nått sitt tak. Skulderna har blivit för stora. Och alla medelklass prospects har nu tagit steget upp. Resten har för låg utbildning. Sydafrika är kanske det enda stora land där antalet människor som får socialbidrag är större än den förvärvsarbetande befolkningen. Den förväntade livslängden för blir låg - 49 år - och brottsligheten är omfattande. Drygt 90 % av alla mord förblir olösta.

2009-46 s 24-25
"Ingen kan mäta sig med Mandela"  hela artikeln
Sydafrika förbereder sig för att oundvikligt farväl. Sydafrika är som ett vuxet barn som förbereder sig på att det snart måste ta ett sista farväl av en åldrande förälder. Mandela är fortfarande klistret som håller ihop Sydafrika. En rad historiker och journalister är i färd med att skriva ännu fler böcker om Nelson Mandela.

2010-01 s 15
"Sydafrika fick ännu en första dam"
Sydafrikas president, Jacob Zuma, vigdes häromdagen till sin tredje hustru, den 37-åriga. Hon blev därmed landets tredje första dam. Det var på tiden. Han har redan tre barn med Tobeka. För Zumas del är det hans femte äktenskap.
Han är gift sedan 1973 med Sizakele Khumalo och sedan 2007 med Nompumelelo Ntuli-Zuma. En annan hustru gjorde självmord 2000 och han är skild från den sittande inrikesministern, Nkosazana Diamini-Zuma sedan 1998.
Möjligen kommer han snart att gifta sig igen. Han är i varje fall förlovad med Gloria Bongi Ngema. Hon arbetar för IBM i Johannesburg och har en son med Zuma som heter Sinqumo.
Två tusen gäster deltog i bröllopsfesten i KwaZulu-Natal.
The Guardian "Jacob Zuma to wed Tobeka Madiba, South Africa's third first lady".

2010-05 s 21-23
"När Mandela blev fri föddes ett nytt Sydafrika"
Nelson Mandela satt i fängelse i 27 år. Hans brott var att han var medlem i den förbjudna afrikanska nationalkongressen, ANC, och deltog i dess fientliga aktiviteter mot Hendrik Verwoerds rasistiska regim. Hela världen enades i en blockad mot den sydafrikanska apartheidregimen. I februari 1990 släpptes han fri. Kvinnan som arrangerade han första möte med folket, Hilda Ndude, minns det fantastiska ögonblicket. I dag tycker hon att Mandelas arv har slösats bort. Hon blev så besviken på ANC att hon hoppade av till den rivaliserande utbrytarfraktionen Cope, som hon idag representerar i parlamentet.

2010-05 s 23-25
"De Klerk förstod att apartheid var dödsdömt"
Den 11 februari 1990 tog Sydafrikas dåvarande president, F E de Klerk, det avgörande beslutet att frige Nelson Mandela, apartheidmotståndets karismatiske hjälte. Nu, 20 år senare, berättar de Klerk om omständigheterna som fick honom att frige världens mest kända politiska fånge, en händelse som blev början på en ny era i ett djupt splittrat land. I dag är han 73 år och bor i Kapstaden. 1993 fick han Nobels fredspris. Han minns de enorma eftergifter som krävdes för att förhandla fram ett slut på det vita minoritetsstyret med ANC som vid en tiden var "fundamentalistiskt socialistiskt". Några i det helvita parlamentet trodde inte sina öron då de hörde att bannlysningen av ANC, Sydafrikas kommunistiska parti och alla allierade organisationer, inklusive ANCs väpnade gren, skulle hävas. ANC var helt socialistiskt i fråga om ekonomin, kommunistpartiet hade stort inflytande på ANC och kommunisterna ville förstatliga.

2010-14 s 14
"Sydafrika lovar säkert fotbolls-VM"
Den vita extremistgruppen Afrikandiska motståndsrörelsen backar från hoten om att hämnas det brutala mordet på gruppens ledare, Eugens Terre'Blanche. Våldsamheter och vedergällningsdåd är det sista Sydafrika behöver inför sommarens VM i fotboll. Terre'Blanches familj och anhängare skyller mordet på Julius Malema, ledare för ANCs ungdomsförbund. Han sjunger gärna en rasistisk sång som innehåller orden: "skjut boerna"!

2010-20 s 24-25
"Sydafrika är värt ett bättre öde"
Ärkebiskop Desmond Tutu fördömer korruptionen och den politiska debatten i Sydafrika. Han menar att hans generation var naiv som trodde att altruismen i antiapartheidrörelsens kamp skulle skydda mot korruption när demokrati hade införts. Vi hade hoppats säger han att vi på ålderns höst skulle kunna betrakta hur den unga generationen skapade ett Sydafrika att vara stolt över.
Han hyllar Internets potential att förändra men han varnar för en digital klyfta mellan Afrika och västvärlden. Tillgången till Internet är låg i Afrika särskilt på landsbygden på grund av bristfällig elförsörjning och nödvändig utrustning som datorer. Det finns en tendens att väst dominerar Internet. Afrika kommer att vara på efterkälken i utvecklingen ända tills det kommer i kapp på Internet.

2010-21 s 30-31
"Sydafrikanerna vill sätta sin egen prägel på VM"
VM må vara ett globalt evenemang men det ska ändå prägla värdlandets särart, tycker sydafrikanerna, som sätter press på FIFA och utmanar dess maktfullkomlighet. De sydafrikanska artisterna protesterar mot valet av colombianskan Shakiras VM-sång. FIFA menar att VM-turneringen är en global händelse och att musiken bör framföras av internationella artister. Men sedan kom de överens om en konsert i Soweto den 10 juni som ska sändas i tv i hela världen där de flesta är lokala artister.
Men det är vuvuzela, ett billigt horn av plast, som kanske blir den sydafrikanska symbol som lever kvar i minnet längst efter VM 2010.

2010-23 s 17
"Bråda dagar"
De senaste dagarna har Sydafrika skyndat sig för att allt ska bli klart till VM i fotboll som börjar denna helg. Ett mål för sydafrikanerna är att hela tillställningen och tillhörande investeringar ska tvätta bort Sydafrikas rykte som ett land präglat av brottslighet och rasmotsättningar. En lyckad VM-turnering kan hjälpa den sydafrikanska regeringen att nå målet med 15 miljarder dollar i utländska direktinvesteringar och att antalet turister ska öka från 9,9 miljoner per år idag till 13,5 miljoner 2015. Sydafrikas regering har investerat över fyra miljarder dollar i förberedelserna inför VM.

2010-23 s 18-20
"Frihetens pris"
Sedan Sydafrika blev en demokrati för 16 år sedan har landet tagit enorma kliv framåt. Men allt har inte blivit bättre. Kan "mirakelnationen" besegra de bittra klyftorna från förr och förvandla sig till den regnbågsnation som Nelson Mandela drömde om? Eller kommer Sydafrika att sjunka ännu djupare ned i vanstyre, rasmotsättningar, fattigdom, korruption, våld och förfall och på sikt bli ännu en misslyckad, afrikansk stat?
Zimbabwe, grannlandet i norr, är en ständig påminnelse om vad som kan hända efter bara några decennier med enpartistyre efter befrielsen.
Kan VM i fotboll medverka till att Nelson Mandelas dröm om en regnbågsnation går i uppfyllelse?

2010-23 s 19
"Vi är redo"
I söndags försäkrade Sydafrikas president, Jacob Zuma, på en presskonferens tillsammans med FIFAs ordförande Sepp Blatter, att Sydafrika var "mer än redo" för det stora evenemanget. Faktum är att sydafrikanerna har klarat tidsramarna när det gäller fem nya stadier och renovering av fyra befintliga. Därtill kommer ett antal vägförbättringar och ny infrastruktur som har kostat den sydafrikanska regeringen 3,5 miljarder euro.

2010-23 s 20-21
"Detta är Afrika och … detta"
FIFAs högkvarter under VM ligger i det som påstår vara Afrikas rikaste kvadratkilometer, Sandton City, Johannesburgs kommersiella centrum. Här finns banker, multinationella företag och Sydafrikas superrika personer. Sandton är den första biten av Afrika som många fotbollsfantaster kommer att möta. Sandton är en tryggt västerländsk enklav för alla som skräms av brottsstatistiken. Sydafrika är Soweto och safari, kåkstäder och stammar men det är också Sandton. Det finns en känsla av att VM 2010 kommer att än dra världens syn på Sydafrika och kanske hela kontinenten. Faktum är att detta är första gången som något land i Afrika är värd för VM.

2010-23 s 22-23
"Väldigt många får inte synas"
Sydafrika misstänks ha tvångsförflyttat många sluminvånare till tillfälliga läger långt utom synhåll för besökare från hela världen. Myndigheterna i Johannesburg förnekar upprensningar i slummen inför VM. I en aktuell rapport om megaevenemang av detta slag konstaterar FNs speciella observatör för adekvat boende, Raquel Rolnik, att mänskliga rättigheter flyger sin kos när världsstäder som till exempel Kapstaden städas upp och förskönas för att bli mer tilltalande i besökarnas ögon. Ingenstans är frustrationen mot tvångsförflyttningar och eländiga levnadsförhållanden så påtaglig som i Kapstaden. Många har flyttats till ett omplaceringsläger, kallat Blikkiesdorf, eller Plåtburksstan, långt från skolor och arbetsplatser.
1994 lovade det styrande partiet ANC att bygga gratis bostad till snart alla som levde under fattigdomsgränsen. I stället bor idag många svarta i övergångsläger utanför städerna.

Rwanda, Sydafrika
2010-25 s 14
"Misstänkta gärningsmän har gripits"
Den sydafrikanska polisen har gripit sex män som misstänks för att ha skjutit Rwandas före detta arméchef, generallöjtnant Kaustin Nyamwasa, som lever i exil. Attacken var enligt
Nyamwasas hustru ett uppenbart mordförsök iscensatt av Rwandas president, Paul Kagame. Nyamwasa lämnade Rwanda tidigare i år efter att ha kommit på kant med Kagame.

2010-28 s 19-20
"Det gick som smort!"
Sydafrika klarade av det som många trodde var omöjligt: en VM-fest som fyllde arenorna och erbjöd tusentals fotbollsentusiaster oförglömliga minnen. Regeringen räknar med att omkring en halv miljon utlänningar besökte Sydafrika i samband med VM. I Sydafrika finns fler aidssjuka än i något annat land. 2,1 miljoner människor står på kö för en kommunal bostad. 25 procent är arbetslösa. På lite kortare sikt kan det hända att VM-turneringen uppmuntrar fler utlänningar att komma till Sydafrika. Turismen inbringade förra året nästan dubbelt så mycket som guldbrytningen. 40 miljarder kronor kostade VM-turneringen. Optimisterna hävdar att Sydafrikas och hela Afrikas image har förändrats.

2010-35 s 20
"Kina hjälper Sydafrika att växa"
Sydafrikas president, Jacob Zuma, meddelade i förra veckan att Kina ska hjälpa Sydafrika att med ny teknik och industriell expansion utveckla landets mineraltillgångar. Kina har ett växande behov av järnmalm, koppar och andra råvaror för att underhålla den ekonomiska tillväxten.

2010-41 s 20
"Mandela vill ta bort helgonglorian"
I början av veckan kom det ut en ny bok av Sydafrikas frihetshjälte, Nelson Mandela. Den heter "Samtal med mig själv" och är en samling hämtad ur Mandelas personliga arkiv av brev och dagboksanteckningar. Boken, vars förord är skrivet av Barack Obama, ges ut på 20 olika språk världen runt. Han skriver bland annat att han under fängelsetiden oroade sig för att han ofrivilligt förmedlade en bild av sig själv som världen utanför tolkades som att han var ett helgon. Mandela fyllde 92 år i somras och har en mycket bräcklig hälsa.

2010-44 s 6
"Zuma möblerade om"
Sydafrikas president, Jacob Zuma" har reagerat på kritiken mot hans regering och avskedade sju ministrar. Kritiken har varit ihållande och hård mot de uteblivna framstegen i kampen mot fattigdom. Bland den som förlorade sina ministerposter fanns den omstridde kommunikationsministern Siphiwe Nyanda, som ofta kritiserats för sitt lyxiga leverne.
De viktigaste ministerposterna lämnade han emellertid i fred.

2010-50 s 23
"ANCs utmanare går framåt"
Ett parti som stöds huvudsakligen av vita och färgade sydafrikaner vinner sakta men säkert allt fler sympatisörer. För första gången sedan Afrikanska nationalkongressen (ANC) tog makten för 16 år sedan känner sig partiet hotat. Det lilla uppnosiga Demokratiska Alliansen (DA) nafsar ANC i hälarna inför de lokal valen nästa år. DA, hemmahörande i mitten-högerfältet bildades för tio år sedan. DAs ledare, Helen Zille, hoppas med en dåres envishet och tålamod kunna besegra ANC "i distrikt efter distrikt, och i stad efter stad" och sedan bygga förebilder av integritet, gott styra och effektiva samhällstjänster. Hennes parti började i Kapstaden där det besegrade ANC 2006 och där Helen Zille blev borgmästare. Förra året tog DA kontroll över regionen Västra Kap, partiets första regionala erövring. Där utgör färgade (blandrasiga) 60 % av befolkningen och de stöder DA. Omkring en tredjedel av DAs parlamentariker är icke-vita. Den blonda, hårt arbetande Helena Zille, som talar xhosa är populär bland alla grupper i Västra Kap. Hennes mod att utmana svarta, patriarkaliska auktoriteter beundras inte minst av unga, svarta kvinnor. ANC-medlemmar beskyller henne för att vara "rasist" och "vild hora" men hon ger igen med samma mynt.

2010-51 s 16-17
"Mandela klanen är Sydafrikas Kennedy"
Sydafrikas förste president Nelson Mandelas senaste bok är en antologi av dagboksanteckningar, brev och intervjuer och blev direkt en bästsäljare. Han verkar ha en garanterad genetisk odödlighet. Han har många och skiftande ättlingar som bär namnet Mandela i olika samhällsgrupper och yrkesverksamheter. Att vara Mandela i dagens Sydafrika är som att vara Kennedy i Amerika eller prins William i Storbritannien. Den kanske mest kände Mandela de senaste åren är Nelsons sonson, Mandla, som verkar ha god hand medierna, vara politiskt engagerad och inte helt okontroversiell.

2011-38 s 31
"Zumas ex är favorit"
Den sydafrikanske ledaren Jacob Zumas exfru, Nkosazana Dlamini-Zuma, kandiderar enligt exmakens önskan, till posten som Afrika unionens (AU) generalsekreterare. Dlamini-Zuma var Sydafrikas utrikesminister under den förre presidenten, Thabo Mbeki, och är för närvarande inrikesminister. Hon är den förste kvinnan som kandiderar till posten som AUs ledare. Organisationen har 54 medlemsländer och grundades 2002 på initiativ av Muammar Gaddafi.

2011-40 s 35
"Sydafrika ville inte ge Dalai Lama visum"
Sydafrikanen och människorättskämpen och nobelpristagaren Desmond Tutu fyller 80 år denna fredag. Han får inte ta emot den celebre gästen Dalai Lama. Men han har inte fått visum och därför tvingats ställa in resan. Det är viktigare för den sydafrikanska regeringen att bevara goda relationer med regeringen i Beijing.

Sydafrika
2011-47 s 31
"Sydafrika begränsar pressfriheten"
Det sydafrikanska parlamentet har antagit en kontroversiell medielag som enligt kritikerna begränsar press- och yttrandefriheten. Oppositionen har överklagat lagen.

Sydafrika
2011-47 s 31
"Rivalerna har gjort bort sig"
ANC firar hundra år i år. Men världens äldsta befrielserörelse är djupt splittrad. Ledaren för ANCs ungdomsorganisation, Julius Malema, har uteslutits under minst fem år, och idrottsminister Fikile Mbalula är involverad i en sexskandal. Både Malema och Mbalula betraktas som rivaler till president Jacob Zuma och antas vilja sätt käppar i hjulet för Zumas planer på att bli omvald.

2012-1/2 s 19-20
"Det är si och så med enigheten i ANC"
Världens äldsta frihetsrörelse har fyllt hundra. Ålderskrämpor gör sig gällande. ANC har haft maktmonopol i Sydafrika sedan 1994. Men nu hotas det av militanta ungdomsgrupper och fackförbund som gör anspråk på större inflytande inför partivalen i december. Experter placerar Sydafrika bland de tio områden med störst risk för instabilitet under 2012.
Var fjärde arbetsför medborgare saknar arbetare.

2012-17 s 25-26
"Zuma utmanas från flera håll"
Nu börjar kampen om ledarskapet i ANC igen. Nu utmanas Jacob Zuma av andra ledande personer inom ANC, bland annat Mothlanthe och Cyril Ramaphosa, en av Sydafrikas rikaste svarta affärsmän. Kgalema Mothlanthe är hans Zumas egen ställföreträdare. Men även partiets skattmästare Mathews Phosa och bosättningsminister Tokyo Sexwale är aspiranter på toppjobbet. Eftersom ANC har två tredjedelar av väljarna bakom sig är partiets ledare och nationens ledare samma person.
Partiet har uteslutit en av sina skarpaste kritiker, ledaren för ungdomsförbundet Julius Malema.
ANC kontrollerar idag en ekonomi som är värd 372 miljarder dollar, alla maktpositioner, naturresurser, statliga jobb och statliga kontrakt!
Flera olika fraktioner inom ANC beskyller Zuma för att missbruka sin ställning och favorisera släktingar och vänner.

2012-18 s 23
"Mot strömmen"
Presidenten bryter trenden och gifter sig ännu en gång. Jacob Zuma gifte sig för att par veckor sedan. Han har för närvarande fyra fruar och drygt 20 barn med tio olika kvinnor. Den senaste fru Zuma är en 47-årig, flerspråkig affärskvinna, som redan har en sjuårig zon med Zuma. Hon heter Gloria Bongi Ngema. I den traditionella zulukulturen, som Sydafrikas president sätter stort värde på är det mannen som bestämmer och polygami är vanligt.

2012-23 s 25-26
"Inkörsporten till Afrika"
Förra året var sydafrikanerna mäkta stolta när de introducerades i BRICS-klubben, Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Argumentet "Sydafrikas roll som Afrikas ekonomiska förebild" ifråga sätts emellertid allt mer. Sydafrika som hade vant sig vid att toppa nästan alla tabeller i Afrika har nu halkat ner på flera listor.
Sydafrikas skatter är höga, utbildningsnivån är dålig och reallönerna stiger snabbare än produktiviteten i nästan alla sektorer. Utländska investeringar minskar. Sydafrika kan inte längre kallas för Afrikas supermakt.
På Fraserinstitutets översyn av investeringsklimatet har Sydafrika halkat ner från 37 till 54 plats av totalt 93 länder som listas. Osäkerheten om ANC:s nationaliseringspolitik är en orsak till detta.
Dock har Sydafrika bäst infrastruktur i Afrika och har Afrikas utan jämförelse största ekonomi med BNP per capita på 11000 dollar.
Men landet får dåligt betyg när det gäller arbetsmarknaden, som är för hårt reglerad, bristen på välutbildade och inte minst tecken på att korruptionen breder ut sig.

2012-27 s 22
"Många Afrikaner flyr söderut"
En tragisk båtolycka på Malawisjön för ett par veckor sedan riktade ljuset mot en folkvandring som man i Europa knappt har lagt märke till. Varje år lämnar nämligen tiotusentals afrikaner sina hemländer för att söka ett bättre liv i Sydafrika. Det är ekonomiska flyktingar från främst Somalia, Etiopien, Eritrea och Sydsudan. De erbjuds "hjälp" av människosmugglare. Den första stationen på rutten är Kenya. Där finns fem till tio nätverk av affärsmän med goda kontakter inom byråkrati och politik.
Enligt UNHCR finns det över 170 000 asylsökande i Sydafrika, mer än i något annat land. Den sydafrikanska staten välkomnar inte asylsökande lika generöst som Europas välfärdsländer. Totalt kan det finnas över 6 miljoner papperslösa afrikaner i Sydafrika de allra flesta från Zimbabwe.

Afrika, Sydafrika
2012-31 s 22-23
"Afrikas drottning ska leda kontinenten"
Nkosazana Dlamini-Zuma har varit en av Sydafrikas bästa politiker och när hon nu har valts till den Afrikanska Unionens ledare så är det en bra nyhet för kontinenten. Sydafrikanska politiker har formligen trängts med varandra för att gratulera Nkosazana Dlamini-Zuma, som var sitt lands första inrikesminister, när hon nu valts till att leda unionen.
Men samtidigt är det en bitterljuv seger för många sydafrikaner, som upplever att det uppstår ett tomrum då den av landets politiker som kan visa upp de bästa resultaten nu försvinner.
2009, när hon utsågs till inrikesminister i Sydafrika, blev hon landets älskling genom att förvandla ett korrumperat och ständigt förlöjligat departement till landets mest effektiva ministerium.

Sydafrika, Kina
2012-31 s 24
"Zuma varnar för obalans i handeln med Kina"
Handeln i båda riktningarna mellan Kina och Afrika nådde förra året en nivå om 166 miljarder dollar, med ett handelsöverskott till Afrikas förmån beroende på export av råvaror som råolja och koppar. Kina exporterar framför allt billigt tillverkade varor till Afrika som elektronik och kläder. Den sydafrikanske presidenten Jacob Zuma vill diversifiera den afrikanska exporten till annat än råvaror. Kinas investeringar i Afrika växer snabbt och kinesiska företag bygger infrastrukturer över hela kontinenten.

2012-36 s 24-25
"Den sydafrikanska polisen har stora brister"
Den sydafrikanska polisens dödliga skott mot strejkande gruvarbetare erinrar inte bara om polisens brutalitet under apartheid utan det understryker också den nuvarande regeringens tillkortakommanden.
På de hemska bilderna från 16 augusti ser man poliser fyra av sina kpistar i riktning mot en grupp skräniga gruvarbetare beväpnade med spjut. Poliserna skjuter urskillningslöst. Alla poliser är svarta..
Följden av en och en halv minuts ohämmad aggression är 34 döda och 78 skadade gruvarbetare.
En kommission, som har utsetts av president Jacob Zuma och tilldelats juridiska befogenheter, ska nu utreda inte bara gruvledningens och strejkledarnas roller utan också polisledningens doktrin samt polisens agerande.
Det är redan klarlagt att säkerhetsstyrkorna var otillräckligt rustade för situationen. Trots att konfrontationen hade trappats upp veckan före tragedin fanns det bara 450 uniformerade poliser mot 3 000 känslomässigt uppladdade gruvarbetare.
Bristerna hos polisen beror på inkompetent ledning och bristfällig kontroll säger experterna. Problemen börjar i toppen. Sedan 12 år tillbak har polisens högsta ledare varit ANC-politiker i stället för välutbildade karriärpoliser. Det gör att till exempel utredningar om korruptionsmisstänkta politiker motarbetas och att det är korrupta poliser som stiger i graderna.

2012-36 s 26
"Groteskt mordåtal dras tillbaka i Sydafrika"
Åklagarna i Sydafrika har dragit tillbaka sitt mordåtal mot de 270 gruvarbetare som arresterades under den våldsamma strejken i Sydafrika för en tid sedan. De 270 männen har anklagats för mord på de av sina 34 kolleger som sköts ihjäl av - polisen! Riksåklagarmyndigheten har använt sig av en dunkel gammal lag som tidigare användes av apartheidregimen.
Fler än 150 av de arresterade har framfört klagomål för att de misshandlats för att uppge namnen på de gruvarbetare som hackat ihjäl två poliser under den våldsamma vecka som föregick massakern.

2012-42 s 26-27
"Julius Malema har skott sig på korrupta affärer"
Resultatet av en aktuell korruptionsutredning är mycket skadlig för den före detta ledaren för ANCs ungdomsförbund, Julius Malema, som riskerar åtal och att få sina tillgångar beslagtagna. Malema som uteslöts ur det regerande ANC tidigare i år, efter att ha stött sig med sin tidigare allierade, president Jacob Zuma, förnekar anklagelserna om korruption.
Malema stod för två veckor sedan åtalad för penningtvätt. Ett antal ansedda företag somm konkurrerade om ett stort kontrakt diskvalificerades det ena efter det andra medan Malemas företag On-Point godkändes trots bristande intyg och lögnaktigt innehåll. On-Point bildades bara för detta ändamål .

2012-42 s 28-29
"Att det dröjde så länge!"
Sydafrika har en svart Idol-vinnare, och märkligt nog är det första gången någonsin. 80 % av befolkningen är svart i Sydafrika. Men samhället är ett av världens mest ojämlika och det är främst de vita som röstar i tävlingen. Rasfrågan är ständigt närvarande. De svarta har sin egen musik och är inte intresserade av Celine-Dilon-ballader eller amerikansk soft rock. De har R&B och sin egen house music på sitt eget språk. Varför sjunga på engelska?

2012-46 s 27
"Malema eldar upp massorna men splittrar ANC"
Julius Malema, före detta ledare för ANCs ungdomsförbund har uppmanat landets svarta att beslagta gårdar som ägs av vita medborgare i ett land som fortfarande kämpar med rasmotsättningar. Han har också sagt att landets gruvor borde förstatligas, ett uttalande som gör utländska investerare nervösa. Tidigare i år uteslöt ANC-ledarna ur partiet anklagad för att odla egna falanger i partiet. Nu står han anklagad för mutbrott och pengatvätt.
Malemas kritiker säger att han är en opportunist och uppviglare som använder resterna av rasmotsättningar för att vinna i popularitet och öka sin politiska gunst.

2012-50 s 18-20
"Stor besvikelse över ANC när partiet väljer ny ledare"
Den afrikanska nationella kongressen ANC, partiet som satte punkt för apartheidpolitiken i Sydafrika har börjat förlora den lockelse den tidigare har utövat på svarta sydafrikaner. Många är besvikna över att behöva vänta på "det bättre livet för alla" som ANC utlovade när partiet vann det historiska multietniska valet för 18 år sedan.
En fjärdedel av Sydafrikas färgade befolkning lever i bristfälliga bostäder som saknar el och tillfredsställande sanitära anordningar. Skolutbildningen är dålig vilket leder till arbetslöshet.
Besvikelsen har intensifierats de gångna veckorna under pågående, ofta våldsamma strejker och upplopp, som spridits över hela landet sedan polisen dödade 34 strejkande gruvarbetare vid en platinagruva i augusti. Det var den mest ödesbringande polisingreppet i Sydafrika efter apartheidpolitikens fall.
ANC har mött ett offentligt ramaskri och anklagats för korruption, inkompetens, slöseri och brist på förståelse för de hårda villkor som Sydafrikas fattiga massor utstår. Under tiden har andra kritiker, inklusive äldre ANC-ledare, pekat på att partiet är kluvet och står inför en ledarskapskris. President Jacob Zuma är bland annat anklagad för att ha renoverat sitt privata residens med allmänna medel, vilket han själv förnekar.
Sydafrika är enligt Världsbanken ett av världens mest ojämlika samhällen.
I det senaste valet ökade det största oppositionspartiet "Den demokratiska alliansen" från 16,5 till 24 % av rösterna.

2013-03 s 20-21
"Ekonomisk nedgång men Zuma är optimist"
När Jacob Zuma för fem år sedan ledde oppositionen inom den afrikanska nationella kongressen (ANC) mot presidenten Thabo Mbeki, uppfattades han av många som själva motsatsen till den man han skulle ersätta. Jacob Zuma uppfattades som en karismatisk ledare som talade samma språk som sydafrikanerna i allmänhet och som borde kunna överbrygga motsättningar.
Men sedan Jacob Zuma blev president 2009 har Sydafrikas ekonomi gått dåligt. Korruption och vänskapskorruption har vuxit och ANC plågas av inre strider med svågerpolitiska förtecken. När han nu förbereder sig för att leda ANC vid valen nästa år, hävdar Jacob Zuma att allt är väl och under hans kontroll. Han avvisar förutsägelser om att ANC kommer att förlora stöd vid valen 2014 och säger att partiet "kan leva vidare i 100 år".

2013-10 s 20-21
"Vem har rätt om Afrikas framtid?"
Det finns både hejaklacksledare och skeptiker när Afrikas framtid diskuteras.Om det finns något land som exemplifierar de utmaningar som Afrika står inför i takt med växande rikedom och den utveckling denna medför, så är det Sydafrika. Landet har den största ekonomin och den mest utvecklade demokratin bland de större afrikanska staterna. Men det är också det mest ojämlika landet.
I en global ranking av Gini Coefficient, som mäter inkomstklyftor, framstår Sydafrika som ett av de sämsta länderna (inom en redan usel grupp). Den sydafrikanska ekonomin växer och statens socialbidrag har brutit ner de absoluta fattighetsnivåerna, men gapet mellan rik och fattig är nu större än under tiden med apartheid.

2013-19 s 28-29
"Mandelas barn profiterar på faderns namn"
Över hela Sydafrika hyllas Nelson Mandela som en nationell skatt vars arv är så gott som orörbart. Men många vill försöka tjäna pengar på varumärket Mandela.
Den svage och sjuke nationalhjälten Nelson Mandelas barn anklagas för att kommersialisera varumärket Mandela. Och försöka tillskansa sig de pengar som finns i den förre presidentens stiftelser och fonder.
Ett opassande krig kan bryta ut om antiapartheid-ikonens kvarlåtenskap samtidigt som den svage Mandelas 95-årsdag närmar sig. Denna månad har två av Mandelas döttrar, Makaziwe och Zenani, vänt sig till domstol för att få George Bizos, en jurist och vän till den förre presidenten, avsatt från styrelserna för ett par företag som har anknytning till Mandela.
I en intervju med Financial Times, visar Makaziwe Mandela ingen ånger. Hon är det enda överlevande barnet från det första av Mandelas tre äktenskap.

2013-36 s 25
"Bättre levnadsstandard men fler bidragsberoende"
En årlig överblick över levnadsstandarden antyder att den kommunala servicen har ökat under perioden 2002-2012. Cirka 80 % har nu TV, elspis och tillgång till mobiltelefon även om många är missnöjda med kvaliteten. Men bara ett av tusen hushåll har tillgång till internet. Nästan 44 % av hushållen är beroende av välfärdsutbetalningar.
Tanken bakom ANCs politik har varit att avleda resurser från de rika till de fattiga. Men att tillämpa samma omfördelningspolitik på arbetsmarknaden - via lagar om att reservera arbetstillfällen för fattiga, minimilöner och så vidare - har skrämt bort privat verksanhet som skapar arbetstillfällen. Där ligger ANCs största misslyckande.

Sydafrika
2013-48 s 17-19
"Det förlovade landet som kanske går förlorat"
Den tidigare härskande klassen har krympt, men bortser man från politiken finns det gott om vita som klarar sig mer än bra. Brottsligheten må vara högre än under apartheid men de flesta vita lever väl skyddade. De utgör 9 & av landets 52 miljoner invånare. Marknaden är fortfarande fri, näringslivet blomstrar och Sydafrika fortsätter att vara den största mest sofistikerade och livskraftiga ekonomin på kontinenten.
Ändå utstrålar många vita sydafrikaners liv sorgsenhet och isolering.
De förlorar mark, liksom språket "afrikaans" som snart bara de äldre behärskar.

Sydafrika
2013-50 s 4-6
"Sveket mot Mandelas kamp"
När Mandela släpptes ut ur fängelset 1990 hade han en vision av förlåtelse och försoning som skulle återuppbygga en nation som förstörts av minnet av vitt styre. Men det Sydafrika han lämnar efter sig är fortfarande ett pågående projekt som långtifrån levt upp till de löften hans frihet förde med sig och de rättvise- och jämlikhetsideal han omfattade.
Visserligen är nationen Sydafrika idag inte längre paria internationellt och det utgör en vital ekonomisk motor för hela Afrika men på hemmaplan är meriterna mer tveksamma. Ojämlikheterna i ras och ekonomi sliter fortfarande sönder den svarta majoriteten, större delen av den svarta majoriteten lever i fattigdom och många saknar grundläggande behov. Missnöjet med det regerande ANC, som anklagas för korruption och nonchalans av de fattiga svarta, växer. "Om du är en vanlig människa utan förbindelser, är du ingenting i dagens Sydafrika". "Mandela gjorde långt ifrån tillräckligt för att folk skulle få det bättre".

Afrika, Sydafrika, Malawi
2014-1/2 s 7
"Avgörande förhandlingar om framtiden"
Sydafrikanska förstagångsväljare. Kenyattas kraftmätning och Mugabes födelsedagskalas.
Algeriet, Egypten och Sydafrika genomför parlamentsval under 2014 och det gör också Botswana, Moçambique, Namibia, Komorerna, Guinea Bissau och Malwi.
I Sydafrika hoppas det regerande ANC på att glansen från den avlidne Nelson Mandela ska underlätta valet. Missnöjet med den sittande presidenten är stort. Många unga förstagångsväljare kan avgöra.
President Joyce Bandas reformer i Malawi kommer att prövas i maj. Inflationen har fått matpriserna att stiga till skyhöga höjder för de fattiga på landsbygden.

2014-1/2 s 10
"Val i Sydafrika"
Nelson Mandelas parti, ANC, verkar nu ha förlorat sin mytiska roll som medborgarrättsrörelse och förvandlas till ett valigt regeringsparti.
Den nya "Born free"-generationen har blivit röstberättigad, de unga människor som inte upplevt Apartheid. Dessutom har Jacob Zuma förlorat mycket i popularitet. Många förväntar sig att ANC kommer att förlora många röster även om de fortfarande förblir i majoritet.

Sydafrika
2014-04 s 25-26
"ANC riskerar förlora makten"
Efter Nelson Mandelas bortgång spricker det politiska partiet i sömmarna, liksom den breda koalition som han hjälpte till att sy ihop. Listan över klagomål mot ANC är lång. Brottsligheten frodas i Sydafrika och HIV/AIDS, narkotikahandel och våld mot kvinnor ät utbrett. Ekonomin är fortfarande stillastående men framför allt är folk arga på president Jacob Zuma, som är indragen i en tvist om kostnader på 20 miljoner dollar för förbättringar av hans redan mycket lyxiga privata hem i Hkandla med plats för hans fyra fruar och de 20 barn som tillsammans har 6 mödrar.

Sydafrika, Zimbabwe
2014-04 s 27-28
"Traffickingligor utnyttjar barnen som söker en framtid i Sydafrika"
För många är gränsstaden Musina en port till ett bättre liv. Musina är den nordligaste staden i provinsen Limpop i Sydafrika och första stoppet för immigranter från Zimbabwe.
Många unga flickor tvingas till sexuella relationer med äldre män som utnyttjar deras okunskap och löften om medborgarskap.
Invandrare känner inte till sina rättigheter och är rädda för att gå till polisen av rädsla för att bli deporterade.
Myten i Zimbabwe att Sydafrikas är möjligheternas land är starkt rotad och svår att tona ned. Även efter traumatiska upplevelser vid första försöket så försöker många barn igen, oftast på grund av att förhållandena i hemlandet är oförändrade. För att kunna förebygga att de väljer denna utväg så måste förhållandena på hemmaplan förbättras.

Sydafrika
2014-07 s 28
"Testamentet efter Nelson Mandela"
Fyra miljoner dollar går till familjen, de anställda och ANC. Övriga 100 000 dollar delas mellan tidigare anställda och det styrande ANC-partiet. Dikgang Moseneke, vice överdomare som offentliggjorde testamentet meddelar att de flesta av Mandelas familj var närvarande när testamentet som först formulerades 2004, lästes upp.
Mandela har varit gift tre gånger och hade sex barn och 17 barnbarn.

Sydafrika
2014-17 s 20-21
"Rättvisans svart-vita sida"
Idrottskändisens Pistorius mordfall har satt fart på Sydafrikas rasdebatt. Den sydafrikanske friidrottaren Oscar Pistorius hävdar att han dödade sin flickvän av misstag. Rättegången direktsänds i olika media och följs dagligen av flera sydafrikaner. Förhören kretsar kring, sex, svartsjuka och svek och det fartfyllda livet för killen som föddes utan vadben. Vissa ser Pistorius som en produkt av landets skadliga macho- och vapenkultur. Många vita sydafrikaner upplever sig leva under hot om våldsbrott från den svarta majoriteten. Sydafrikas mordfrekvens är en av de högsta i världen: 31 mord per 100 000 personer årligen, jämfört med 4,7 i USA. Det största plågan i Sydafrika är dock familjevåldet. Hälften av kvinnorna upplever våldsamma övergrepp i hemmet

2014-34 s 24
"Johannesburg bygger bort apartheid"
Efter 20 år av demokrati är segregationen fortfarande påtaglig.
Att resa genom Sydafrika är som att uppleva en nedslående resa tillbaka i tiden. Den geografiska rasåtskillnaden är envist närvarande.
I Johannesburg pågår ett projekt i syfte att rita om staden för att minska de stora avstånden mellan den svarta majoritetens hem och deras arbetsplatser. Snart ska dagarna vara borta då "man måste stiga upp i gryningen för att ta tåg, buss eller taxi till jobbet". Ett flaggskepp i projektet är en vacker gångbro som kopplar ihop Alexandra, där Nelson Mandela en gång bodde och som fortfarande domineras av slum med stadens rikaste förort Sandton. Dessa områden ligger fågelvägen nära varandra men skiljs åt av landets mest trafikerade motorväg. Sådana "korridorer av frihet" ska hem och arbeten närmare varandra.

Sydafrika, Turism, Flyktingpolitik
2015-9 s 28
"Nya stränga regler för turister kan bli en ekonomisk katastrof"
Sydafrikas ekonomi haltar betänkligt menturismen blomstrar och drog in närmare 11 miljarder dollar förra året - men nu vill man införa det strängande regelsystemet i hela världen för dem som vill besöka landet. Barn under 18 år måste exempelvis ha med sig fullständig födelseattest med båda föräldrarnas namnteckningar. Om en av föräldrarna är avliden måste detta bevisas med en medhavd dödsattest. Reglerna är till för att stoppa människohandeln, men hotar att dumpa hela turistnäringen.

2015-17 s 11-14
"Våldsamheterna ökar i Sydafrikas fattiga bostadsområden"
För många afrikaner representerar Sydafrika ett land av möjligheter och tolerans, men nu flyr de afrikanska migranter hals över huvud för att inte bli dödshotade, bestulna och torterade.
"Utlänningarna tar jobben ifrån oss" menar de fattiga sydafrikaner som attackerar migranterna.
Många beskriver våldsamheterna som ett uttryck för främlingsfientlighet, men det är snarare frågan om en sorts "afrofobi", men den sydafrikanske ministerna Nathi Nhleko. "Du ser inga australier eller britter som löper gatlopp. Det är snarare de svarta afrikanerna som diskrimineras.
Idag är Sydafrika en "Magnet" för de kongoleser, etiopier, malawier, mocambikier, somalier zimbabwier och andra som vill förbättra sin livslott. Antalet migranter är 2-5 miljoner.
Sydafrika är ett av de mest ojämlika samhällena i världen. De fattiga skyller sina umbäranden på utlänningarna som de menar tar över deras jobb.

2015-26 s 12-15
"Förmår Thulisile Madonsela rädda Sydafrika?"
Två decennier efter den sydafrikanske apartheidregimens fall har Allmänhetens ombudsman fullt upp med att bekämpa korruptionen i regeringens högsta kretsar.
Thulisile Madonsela är den första kvinnan på denna post, och den första som visar sig modig uppgiften. Madonselas myndighet är ett mellanting mellan regeringsövervakare och allmän åklagare . Det så är en av de kallade Kapitel Nio-institutioner som föreskrivs i den nya författning som tillkom efter apartheidregimens fall i syfte att skydda Sydafrikas nyfödda demokrati. Nu har myndigheten publicerat en rapport som innehåller Madonselas 18 månader långa utredning om Sydafrikas president Jacob Zumas. Resultatet är att presidenten har missbrukat statens pengar och brutit mot statens etiska kod.
Vi har haft andra ombudsmän före Madonsela, men alla var ganska milda mot regeringen, säger domare Malala, som är politisk analytiker I Johannesburg. Men så kommer Thulisile Madonsela och visar att det förekommit ett utbrett makt missbruk.

Sydafrika
2015-35 22-24
"Afrikandernas egen lilla värld"
Numera kontrolleras hela Sydafrika av svarta. Hela Sydafrika? Nej! En by som befolkas av okuvliga afrikander upphör inte att bjuda motstånd.
Den som promenerar genom bosättningen Orania som ligger söder om den tidigare diamantstaden Kimberley tänker gärna på serietidningen Asterix: Likt gallerna försöker oranierna att behålla sin hotade kultur och sin livsstil, men till skillnad från Asterix och Obelix gör de det utan någon trolldryck.
Orania är en jordbruksbosättning med 1100 invånare. För att erhålla autonomi krävs att man inte använder sig av svart arbetskraft. Inga svarta får "utnyttjas". Alla hembiträdena har sagts upp.
Kolonien grundades 1991. Enligt grundlagen måste man ha en konservativ inställning när det gäller livsstil och sociala lagar. Alla ska kunna tala afrikaans. Många vill bo i Orania på grund av den allt mer ökande kriminaliteten i Sydafrika.

Historia, Indien, Sydafrika
2015-37 16-17
"Var Mathatma Gandi rasist?
En ny bok beskriber en annan sida av den fredsälskande Gandhi än den som vi är vana vid att se. Han benämner svarta sydafrikaner som råa, lata och nakna vildar. Indierna står på en högre nivå, bland annat därför att de tillhör indo-ariska rasen och härför har mycket gemensamt med européer. Att indierna ibland buntas ihop med "infödingarnas" i det segrererade Sydafrika tycker han är förödmjukande.
En ny och kontroversiell bok av två aydafrikanska universitetsprofessorer avslöjar chockerande detaljer om Gandhis liv i Sydafrika mellan 1893 och 1914.
Boken utmanar det sätt som vi har lärt oss att se på Gandhi.

Sydafrika
2015-39 24-25
De vita böndernas återkomst"
Den svarta befolkningen tog över de vita böndernas lantbruk med våld. Nu arbetar de bortkörda vita lantbrukarna som konsulter på de gårdar de en gång ägde. Deras kunskap behövs. Och president Mugabe rasar.
- Vi kan inte start ett nytt krig för att befria ett land som vi redan har befriat, sa han nyligen.
För femton år sedan började regeringen att beslagta tusentals vita bönders egendomen för att ge dem till de svarta som ersättning för övergrepp under kolonialstyret, , egentligen för att vinna "krigsveteraners" sympati. Och få dem att stödja det styrande partiet.
Problemet var att även om de hade marken hade de inte kunskapen att sköta marken. De behöver fortfarande de vita före detta jordägarnas kunskap. Ett ökande antal vita jordbrukare som finns kvar är nu rådgivare eller förvaltar gårdar som ägs av svarta.

Kanada, Sydafrika
2016-22 24
Kanada ger sydafrikanska brandmän oväntat lönepåslag"
En månad har gått sedan bränderna ödelade Fort McMurray i Alberta i Kanada. Den rasande elden brände nr hela kvarter och tvingade stadens befolkning på 90 000 människor att fly. Omvärldens uppmärksamhet riktas redan mot andra håll men de flesta av dem som flytt kommer inte att kunna återvända till sina hem, om de fortfarande har något kvar, efter flera månader. Delar av den förkolnade staden täcks av giftig aska.
300 sydafrikanska brandmän hämtades med flyg av kanadensarna som behövde extra hjälp för att bekämpa de monstruösa bränderna. Gruppen är en del av det statligt finansierade programmet Working on Fire, som utbildar arbetslösa ungdomar till att bli brandmän. Lönen blrv 1500 kanadensiska dollar per månad (ungefär 9000 Skr), tio gånger mer än vad en branman tjänar i Sydafrika. Men nu har CIIFC inisterat på att sydafrikanerna ska får mer i lön.

2016-44 24-25
"Sydafrika förbereder lag som kriminaliserar rasism"
En vit sydafrikanska uttryckte sig kränkande mot polismän efter det att tjuvar hade brutit sig in i hennes bil. Hon kallade svarta människor "rätt och slätt värdelösa" innan hon använda det mest kränkande rasistiska ordet. Inte n-ordet utan K-ordet: kaffer.
Nu försöker politiker i Sydafrika att göra "hets mot folkgrupp" till ett brott som kan leda till fängelsestraff på upp till tio år. Regeringens åtgärder har skapat en våldsam debatt.
Sydafrika är ett samhälle med en svart majoritet som kräver skydd mot en vit minoritet. I Sydafrika finns det en majoritet som är maktlös. De svarta har den politiska makten men där den ekonomiska och kulturella makten ligger fortfarande i händerna på vita som bara utgör 9 % av befolkningen.
Det kränkande ordet "kaffer" har sitt ursprung i det arabiska ordet "kafir" som betyder "icke troende" eller "icke muslim".

Sydafrika
2017-07 26-28
"Sydafrika är ett av världens mest ojämlika länder"
Ett ökat ekonomiskt missnöje bland svarta väljare har fått regeringen att överväga något som är vanligt i utvrcklade ekonomier: en nationell minimilön. Den officiella arbetslösheten ligger på 27 % och nästan hälften av befolkningen lever i fattigdom.
Minimilöner föreslås men få tror att det hjälper med en lagstadgad minimilön. Kritikerna hävdar att en sådan ytterligare kan minska sysselsättningen i synnerhet bland lågutbildade.
Huvudproblemet är att ekonomin inte växer i takt med den snabbt växande svarta befolkningen. Det andra stora problemet är det styrande partiet ANC som regerat landet sedan 1994 förlorar allt i valen främst i städerna, Väljarna är missnöjda med korruptionen och den ekonomiska stagnationen i landet.

Sydafrika
2017-33 20-21
"Chocka och lamslå"
Johannesburgs borgmästare nya borgmästare, Herman Mashaba, säger att interntionella biståndsorganisationer måste hjälpa till att ta hand om papperslösa migranter som han planerar att vräka från deras bostäder i innerstan. I stället vill han locka till sig privata investeringar för att bygga upp Sydafrikas ekonomiska centrum.
Herman Mashaba, 57, säger att han planerar att använda taktiken "chocka och lamslå" för att driva ut boende som vistas olagligt i några av Johannesburgs fastigheter: "Det är inte Johannesburgs uppgift att ta hand om hela världen". Han menar att så många som 80 % av invånarna i innerstan är papperslösa migranter. "Staden Johannesburg har förvandlats till slum".

Sydafrika
2017-49 24-25
"Boken som kan förändra Sydafrika"
Uppmärksamheten kring Jaques Pauws bok "The presidents keepers: Those keeping Zuma in power and out of prison" har varit stor. I boken granskas detaljerna om den påstådda statliga korruptionen och debatten om hur man ska förhindra att Sydafrika kastas ner i avgrunden har tagit ny fart.
Idag betraktas Sydafrika som det mest ojämlika samhället i världen och för miljontals svarta sydafrikaner råderdet fortfarande "ekonomisk apartheid". Kritiker säger att under Jacob Zumas två presidentkampanjer har det skett ett omfattande missbruk av statsägda företag för personlig vinning.

Sydafrika, Miljö
2018-06 26-27
"Ett torrlagt Kapstaden"
Den sydafrikanska staden, som är känd för sin naturskönhet, börjar få slut på vatten. Invånarna har blivit ombedda att minska sin vattenanvändning till runt 50 liter om dagen.Om vattennivåerna fortsätter att sjunka kan gränsen komma att bli 25 liter den 16 april, som i Kapsten kalla "Day Zero", då de flesta kranarna väntas stängas av och invånarna kommer att behöva köa vid 200 distributionsplaster för att få sin dagliga ranson.
Och detta händer faktiskt i Sydsfrikas näst folkrikaste stad, en stor metropol med nästan fyra miljoner invånare.
Västra Kap-provinsen, där Kapstaden ligger, lider aven kraftig torka sedan tre år tillbaka. Vattenbristen förstärks av 30 %-ig befolkningsökning sedan 15 år.

Sydafrika
2018-07 28
"Zuma är ett steg närmare att avgå"
Sydafrikas president Jacob Zuma verkar vara på väg att avgå och har haft förhandlingar om avgångsvillkoren med African National Congress (ANC)s nye ledare Cyril Ramaphosa. Förhandlingarna har fått ANCs nationella verkställande kommitté, partiets högsta beslutfattande organ, att skjuta upp ett extrainsatt möte där det var tänkt att beslutas om huruvida man ska tvinga bort Zuma från presidentposten.
Zumas förväntade avgång hyllas av många investerare, som välkomnar Cyril Ramaphosas löften om att öka tillväxten och ta krafttag mot korruptionen.

Sydafrika
2018-08 19
"Lovar tillväxt, jobb och att knäcka korruptionen"
Sydafrikas president Cyril Ramaphosa lovar att återuppliva ekonomin, återställa investerarnas förtroende, skapa miljoner nya jobb och knäcka korruptionen som plågat Sydafrika under föregångaren Jacob Zumas regim.
Ramaphosa är advokat och en av de rikaste bland svarta sydavrikaner. Han övertar ämbetet efter en maktstrid mot Zuma, vars nioåriga presidentskap har grumlats avskandaler och politiska missförhållanden. En av hans mest akuta prioriteringar är att välja en vicepresident och att ombilda Zumas regering.

Sydafrika
2018-08 20-21
"Spelet bakom Zumas avgång"
Sent på kvällen den 4 februari gick Cyril Ramaphosa och den fem andra partitopparna i Sydafrikas ledande parti hem till president Jacob Zuma i huvudstaden Pretoria. De åt en midag beståend av kyckling, ris, oxsvans och sallad. För Zuma vars mandatperiod gåttvar det viktigaste att hans efterträdare skulle skydda honom . Zuma stödde först sin exhustru som är mor till fyra av hans över 20 barn. Han var då säker på att hon skulle vinna.

sidans topp