Här kan du läsa berättelsen om när familjen Ström gjorde sin sjätte resa till Thailand. (För pappa Ove var det väl trettonde resan). Även denna gång var resan fyra veckor lång. Vi är fortfarande fyra personer. Alexander är snart 2 år och Paula fyllde 6 år i flygplanet hem. Mamma Sopha har precis blivit klar med sin utbildning och är nu färdig barnskötare. Pappa Ove jobbar kvar på bank.
Berättelsen är i dagboksform och framöver kan det tänkas att det tillkommer några bilder och länkar, men det har varit dåligt med det de senaste fyra åren, så inga löften ges.
Texten skall vara anpassad till Microsoft Internet Explorer 7.0 - textstorlek "Mellan/Medium", så kolla inställningarna!
Följande flygturer genomförs under resan:
Stockholm - Bangkok ( Thai Air )
Bangkok - Stockholm ( Thai Air )
Dagen vi kom hem sattes kursen till
Köpkursen på thailändska Baht var avresedagen hos Forex :
100 THB = 21,90 Kr (SEK)
100 SEK = 456,62 Baht (THB)
Kursen var således 9,0 % lägre än vid förra årets avresa. Mycket bra!
100 THB = 22,20 Kr (SEK)
100 SEK = 450,45 Baht (THB)
så den steg alltså 1,37 % under resans gång. Tråkigt!
Det är alltid billigare att göra bankomatuttag på plats, även om Forex och andra växlingskontor säger annat i sin reklam.
Om man dessutom, som jag, slipper 35-kronorsavgiften (tack för det Handelsbanken och Allkortet), så blir det ju ännu billigare och man kan också göra flera uttag på mindre summor.
Även när man handlar på köpnota så blir det oftast billigare - bara man först kollar så att de inte lägger på den avgift på 3-4 % som brukar vara vanligt på exempelvis resebyråer.
Tyvärr har nu i stället de thailändska bankerna på senare år börjat lägga på en egen avgift på 150 baht vid ATM-uttag och det motsvarar ungefär 35-kronan.
När jag efter hemkomsten summerade alla köpnotor och bankomatuttag så visade det sig att mitt snittpris på thaibahten blev 21,04 kr för 100 baht. Således har jag bevisat att man förlorar pengar på att köpa hos Forex. (Hade jag fått betala 35 kr extra för de fem bankomatuttag jag gjorde hade snittpriset blivit 21,17 kr - fortfarande billigare än Forex).
Resan inköptes liksom förra året hos Jade Travel på Olof Palmes gata. Det gick smidigt och vi fick som vanligt jättebra service av Pan den här gången.
Hotell bokar vi igen via Booking.com och det fungerar alltid jättebra. Numera är de flesta beskrivningar på svenska också. I vissa fall, när det är specialerbjudanden, drar de beloppet direkt från kortet. I andra fall debiterar de först när man är på plats, så läs objektbeskrivningen ordentligt vid bokning. När man åker under lågsäsong, som vi, finns det alltid mängder av bra erbjudanden, där man ibland bara betalar en bråkdel av vad det kostar under högsäsong. 200 spänn natten på lyxhotell inklusive frukost har vi ibland kommit undan med.
Min inställning är att fru och barn får umgås med släkten och jag försöker hålla mig i bakgrunden. Tog med mig tre böcker som jag hoppades hinna läsa under resan. En läste jag ut; "Hunden Som Äntligen Visslade" av Max Lundgren. En mycket underlig bok och bitvis lite jobbig att läsa. Det var mycket slarvigt talspråk. Tycker inte boken var lika bra som den roliga, men lätt missvisande, titeln. Annars har ju Lundgren skrivit de suveräna böckerna om Åshöjdens BK. Den andra boken hann jag börja på och läste en 50-60 sidor i alla fall. Det var en tjock jädrans Ulf Lundell som heter "Värmen" - titeln var ju passande i alla fall. Verkar rätt lovande utan att det hände så mycket. Den börjar som en reseskildring från schweiziska Alperna. Tredje boken var en bunt kåserier och historier från fotbollsvärlden; "Home, Draw Or Away". En svensk bok, trots titeln. Den får vänta tills nästa år.
Planet gick 14:30 som vanligt.
Vi fick skjuts till Arlanda av barnens farfar, trots att vi endast pratat om Centralen, eftersom bilen bara var tillfälligt utplockad
från en reparation och vissa delar var bortplockade och inte tillbakasatta (alla reservdelar hade inte kommit).
I kön bredvid vår stod Agneta Sjödin, snygg som alltid, och Gunde Svan i vit t-shirt och ryggsäck pratandes i mobiltelefon!
Uppenbarligen är ytterligare en säsong av "Fångarna På Fortet" på gång. Tar det aldrig slut?
…
…
…
…
…
…
…
…
Efter knappa 10 timmars flygning landade vi kl 05:14 lokal tid (36 min tidiga) som vanligt på den snygga flygplatsen med det krångliga namnet Suvarnabhumi Airport. Denna gång ville barnens moster Rung komma och hämta, men eftersom vi hade barnvagn och många väskor så var det bättre med en stor taxi. Vi fick rummet överraskande snabbt, trots att vi nog var där redan vid 8-tiden, och installerade oss. Strax kom moster Rung för att hämta upp oss för transport till en annan moster, Rat. Rung hade sedan förra resan bytt frisyr och hårfärg, samt skaffat glasögon. Efter 5-10 minuters besök ryckte Paula mamma i kjorteln och frågade viskande: "Vem är det där?"
Vi hade redan hemifrån via booking.com bokat sex nätter på Richmond Stylish Convention Hotel nära moster Rat, där morfar och mormor bodde under sitt huvudstadsbesök, vilket är huvudorsaken till att vi blir här så många nätter. Bangkok är annars bara ett nödvändigt ont, för inköp av diverse förbrukningsartiklar. (Hotellpriset per natt måste jag ta reda på - köpnotan jag har kvar omfattar även lite room service … med detta blev det 455 kr natten).
Besöket hos alla släktingarna gav kanske inte så mycket för oss som inte pratar thai, så jag och bägge barnen drog oss snart tillbaka och sov ett tag i den luftkonditionerade barnkammaren. Efter ett par timmar sov även mamma So en stund. Vid sextiden packade vi alla in oss i två bilar (vi var elva personer) och for till en bufférestaurant där man fick peta i sig hur mycket man ville för en fastslagen peng. Så vi åt och drack och emellanåt såg jag på en storbilds-tv att England hämtade upp 0-2 mot Schweiz till 2-2, men jag såg inget av målen. Värmen var olidlig, trots stora fläktar. Alexander fick mata en babyelefant med bambubitar och på någon meters avstånd var elefanten jätterolig, men när den började nafsa närgånget med snabeln efter mera mat blev Alexander rädd och började skrika.
Häftigt åskväder över staden på natten. Satt i fönstret och försökte ta en bra blixtbild, men misslyckades.
Klicka här så får du se hur vädret är i Bangkok just nu.
Svensk nationaldag - men det märkte vi förstås inte mycket av.
…
Sophas mobilalarm väckte oss av misstag redan klockan 6 och vi somnade genast om. Dessvärre ställde hon inte om den, så nästa gång vi vaknade var klockan över 10 och vi hade missat frukosten! Suck!
Mitt nyinköpta tidtagarur från Clas Ohlson piper för lågt, så det hörde vi inte alls. Vi hade med oss te och pepparkakor, så det fick bli frukost. Kokade gröt till Alexander, men den ville han inte ha.
Blåste upp våra badgrejor och gick till poolen och badade lite. Det uppskattades av barnen, även om det inte fanns någon barnpool.
Sedan tog vi vid tvåtiden en taxi ut på stan för att käka lite. Vi for till närmaste The Mall (stort shoppingkomplex i 6 våningar) och åt på MK; en gammal favorit. Där finns plockmat för samtliga magar. Drack en Cucumber Smoothie (gurkshake)! Låter äckligt men var faktiskt rätt svalkande. De hade blandat i en del lime också.
MK låg högst upp i huset och sedan arbetade vi oss sakta nedåt och handlade det vi behövde: barnskor, barnkläder, handväska m.m. Det enda jag köpte själv var ett par Foppa-tofflor för 98 baht!
Sedan avslutade vi på Swensen's - glassparadiset. Deras Ebony & Ivory är underbar! Glass med macadamianötter och bitar av chokladfudge och en massa chokladsås. Mmm.
Häftigt åskväder över staden igen. Försökte filma och fotografera igen.
…
…
…
…
…
Vid 18-tiden blev vi väckta och det var dags för hemfärd. Bägge barnen slocknade i bilen men var pigga när vi kom fram till hotellet och eftersom klockan bara var sju gick vi till poolen och badade igen. Kul att bada i mörker med strålkastare under vattnet.
Middag blev det på rummet - room service var inte så dyrt. Det blev spaghetti och hamburgare till barnen, tom yam kung (räksoppa) till Sopha och löksoppa plus barnens rester till mig.
Precis innan jag skulle slagga satt jag och surfade runt bland tv-kanalerna och såg till min glädje och förvåning att de skulle visa EM-kvalmatchen mellan Sverige och Finland på Råsunda i direktsändning en timme senare! Jag lyckades programmera den automatiska väckningen i telefonen och lade mig att vila en timme. Somnade aldrig så det var ingen risk att jag skulle missa matchen. Imponerande resultat: 5-0 och tre mål av inhoppare Zlatan, mellan Källströms inledande frisparksmål och Bajramis avslutande friläge och lobb över keepern.
Sedan drog vi åter med taxi till The Mall, eftersom vi fått veta att det uppe på taket på varuhuset fanns en badanläggning; The Mall Ngamwongwan Water & Playland. Med ett medlemskort, som man fick gratis när man handlade, fick man tillgång till den helt gratis. (Annars kostade det 50-80 baht = 17 kr för vuxna). Det visade sig vara ett lyckokast. Kusin Jay dök upp igen och hon och Sopha satt och pratade och vaktade den sovande Alexander medan Paula och jag badade och provade allt. Det fanns en badslinga runt hela området; Lazy River, där man bara kunde ligga och jäsa och sakta låta sig transporteras runt. Så fanns det en stor barnvänlig pool i mitten med små vattenfall och figuriner som sprutade vatten. Det fanns också två vattenrutschkanor; en "vanlig" och en tubformad. Paula tog sig sakta, sakta nerför den vanliga med hälarna nedborrade i kanan. Sedan vågade hon sig upp igen och åkte en gång till, på riktigt vis, tillsammans med mig, men då skrek hon högt och sade omgående "aldrig mer", men förnekade det efteråt. När Alexander vaknat och vi hade ätit lite, fick han också bada med mig och skrattade så han kiknade när vi gick in under svamparna med vattenfall så han blev blöt i ansiktet. Varje gång han skrattade kom det små ljud ur rumpan också - mycket underhållande! Maten köptes i våningen under, där alla restauranter låg samlade, så det blev hämtmat från såväl MK, som McDonald's, samt thailändskt. Vi badade mellan kl 14 och 18 ungefär. Så drog vi hem i taxi - inga taxiresor kostade mer än 90 baht inklusive lite dricks - och på hotellet beställde vi upp mer mat via room service. Det blev spaghetti till barnen och min favorit moo satay (grillspett med jordnötssås).
Vid 20-tiden tänkte vi ta oss hem, men det gick inte att ringa efter taxi. Ingen svarade.
Dessutom hade det börjat vräka ner, vilket kanske var anledningen till att ingen svarade, eftersom trafiken alltid ökar då.
Så vi fick vackert sitta och vänta tills moster Rat kom hem från jobbet (mycket nattjobb, vilket också var orsaken till att hennes föräldrar var på besök - för att sitta barnvakt).
Innan hemfärd knöt morfar, som vanligt, band runt våra handleder för att ge oss lycka och välgång på färden. Dem skall man ha kvar tills de ramlar bort av sig själva. Barnens trillade av redan dagen efter. Sopha hade väl kvar sitt i fyra veckor. Jag hade den 26:e juli fortfarande kvar mitt.
När Rat väl dök upp var väl tanken att hon skulle köra oss till ett taxiställe, som förra året, men hon körde oss hela vägen till hotellet, trots regn och trafik. Hon hade dock sällskap av både man och lillpojken.
Väl på hotellet var vi mätta, men eftersom de hade en konditoridisk så ville Sopha äta tårta. Det blev en rejäl chokladtårta för 350 baht (74 kr). Den räckte sedan i två dagar. Tur att vi hade kylskåp på rummet!
Så i stället gick vi runt och shoppade hela dagen. Kusin Jay dök upp en sväng och hjälpte till också. Där fanns också ett litet lekland i miniatyr, där vi också var härom dagen. Av någon anledning måste barnen ha strumpor på sig, så det fick vi köpa (för andra gången). Paula fick gå in där, medan Alexander sov. Där fanns det bl.a. ett stort bollhav och ett rum där det blåste runt ballonger. Bägge uppskattades av Alexander. För lite större Paula fanns det lite mer aktiviteter. Allt för ynka 30 baht (6 kr) halvtimmen. Första gången var jag med där inne och vi var nog inne en hel timme, men ingen sade något.
Sedan gick vi på Swensen's och åt glass igen. Det är ett fantastiskt ställe och man får gigantiska och fantasifyllda portioner för 99-119 baht (21-25 kr). Kan verkligen rekommenderas - supergott! Utanför deras revir äter jag inte glass i Thailand! Paula blev ju jättesjuk och hamnade på sjukhus förra året och jag misstänker starkt ett speciellt glasställe vid vägkanten i Bankrut, där hon ensam åt glass och ingen annan av oss. Så jag avråder starkt att äta glass i Thailand - utom då på Swensen's! Tidigare år blev jag ju magsjuk till och med efter att ha ätit glass på Thai Air och där borde det ju vara rent, tycker man!
Sedan hjälpte Sopha kusin Jay att göra diverse parfymaffärer: hon hämtade ut beställda och betalda varor, som Jay inte kunde hämta själv p.g.a. att hon jobbat där tidigare och nu körde eget. Som motprestation skall hon om några dagar hämta ett par beställda varor som inte blev klara i tid åt Sopha; bl.a. en ny skylt med husnumret till ytterväggen där hemma. Jag gjorde ett första DVD-inköp. Hade tänkt undvika det i år, men jag kunde inte låta bli. En livekonsert med Blind Faith för bara 279 baht (59 kr). Visste inte ens att de spelat live, än mindre att det finns filmat material. Det var ju supergruppen som bara gjorde en platta i slutet av 60-talet. Eric Clapton, Steve Winwood, Ginger Baker och Rick Grech var medlemmar. Höjdarplatta!
Sedan blev det hemfärd till den väntande tårthalvan i kylskåpet. Men först en sista beställning hos room service: spaghetti till barnen.
Tårtan var egentligen ingen av dem intresserad av. Märkligt att vi har barn som inte gillar tårta!
…
…
…
…
Eftersom bägge rummen inte var klara, slängde vi in allt bagage i det enda vi fick och drog ut på stan. Det visade sig att vi skulle till Jomtien och träffa kompisarna på ett strandhak och äta där. Det framgick inte riktigt, så därför fick vi inte med några badkläder. Barnen kunde ju dock bada näck och jag hade i alla fall bad/kortbrallor på mig så jag kunde lattja med dem mellan tuggorna, men det var illa planerat ändå. Både Paula och jag blev lite röda på axlarna. Alex klarade sig bättre. Det var klar sol först sista timmen och molnigt dessförinnan. Vid femsnåret drog moster Rung och jag tillbaka till hotellet med barnen. Vi var barnvakter för aftonen så mamma Sopha fick lite barnledigt och kunde umgås med sina kompisar - åtminstone till strax efter 20 när hon kom tillbaka. Men sedan satt hon, Jay och Rung och åt och pratade i rummet intill till framåt midnatt, men då sov ju ungarna (och jag) sedan länge.
Andra och sista natten på badorten. Efter frukosten, som var sådär och åts inomhus p.g.a. det ymniga regnet, drog vi ut på en liten biltur. Först var tydligen tanken att besöka någon form av "garden" där det också ingick en scenshow, men här i Thailand får alltid "falanger" (västerlänningar) vid alla inträden betala lite mer än thailändare, men här var det sådant hiskeligt påslag (typ 125 baht för dem och 500 för mig = 26 resp 105 kr) så de ville inte längre gå in där. I stället åkte vi vidare mot en gigantisk Buddha-bild på en bergsida. Väl framme visade det sig att det fanns en elefantskola, som de kallar det, runt hörnet och det blev en tur på elefantryggen för mig och barnen. Det kostade 400 baht för mig, 200 för Paula och gratis för Alex och det för en 20-minuters tur. Sedan tillkommer 100 baht för den obligatoriska bilden, som man ju "måste" köpa också. (700 baht = 147 kr). Men barnen tyckte att det var kul! Även Alexander verkade uppskatta det hela. Det guppade rätt friskt och jag hade något obehagligt i ryggen hela tiden från sätet, där jag var tvungen att sitta i mitten p.g.a. tyngden … och så hålla tag i bägge ungarna hela tiden. Efteråt tog vi ytterligare en bild med hela familjen uppflugna på två elefanter med Buddhaklippan i bakgrunden. 500 baht kostade det, men det blev faktiskt en rätt bra bild och stor var den också. Dessutom fick vi bägge bilderna på en CD-skiva också.
Därpå tittade vi lite närmare på Buddhabilden som tydligen är ingraverad i klippan m.h.a. laser och sedan förgylld. Sedan blev det inte så mycket mer eftersom orolig mage hade drabbat samtliga av de vuxna damerna, så de behövde fara hem till hotellet. Själv käkar jag ju tabletter för att hålla kvar magen på svensk nivå och det funkar ganska bra. Trevis heter de - kan rekommenderas! Moster Rung skulle sedan fara tillbaka till Bangkok med buss och vi låna bilen och kusin Jay köra tillbaka, så Jay körde Rung till busstationen medan vi slappade på rummet. Eftersom klockan var sent på eftermiddagen och vi inte ätit lunch, så gjorde jag lite Varma Koppen sparrissoppa till ungarna och en kopp kaffe med lite whisky i till mig själv. När sedan Jay kom tillbaka gick vi till det närbelägna köpcentrat BigC. Där blev det lunch/middag på MK och alla åt bra och väl, även om Alexander tröttnade lite väl tidigt, men han har varit lite blaskig i magen så vi försöker peta i honom Semper Vätskeersättning med blandat resultat. Han har ju i alla fall aptit och både äter och dricker duktigt …
Jay och Paula gick tillbaka till hotellet för att spela lite dataspel. Alexander somnade snabbt på min axel efter maten, så Sopha och jag kunde shoppa lite med honom liggande i kundvagnen. Det blev mer barnkläder, framför allt till Alex, men jag kunde äntligen fylla på förrådet med lite billiga, tunna t-shirts för 99-129 baht (21-27 kr) styck. Det blev också lite billiga DVD:er fast jag inte hade tänkt köpa några på denna resa. Jag har så mycket osett hemma och så vinner jag en del skambud på Tradera, då man ju får svensktextade versioner, till skillnad från här. Men Tom&Jerry-filmer (7 på varje skiva) för 50 baht (11 kr) styck och Charlie Chaplin-filmer (6 på varje) för 55 baht (12 kr) styck är ju hyfsat. Då gör det ju inte så mycket att det bara är thaiversioner … jag menar, det är ju stumfilmer och dialoglösa barnfilmer! Och så även spelfilmen om Chaplin för 99 baht. Sedan köpte vi med oss uppvärmda korvar till barnen i brist på middag och drog hemåt igen. Många kassar att släpa på för Sopha och mig … plus Alexander! Barnvagnen tog vi inte med hit utan fick lämna kvar på hotellet i Bangkok och hämta senare. Bra service av dem! Notan på BigC gick på 3.400 baht (715 kr)! Ungarna somnade fort efter korvarna, men någon packning blev det ändå inte. Sopha somnade lika fort och jag fick äntligen låna en dator så jag kunde uppdatera den här reseberättelsen f.f.g. under resan. Det dräller ju inte av internetställen i Bangkok precis och speciellt inte på hotellen. Trådlös kommunikation finns för allan del, men det fordras ju att man har en dator och det har vi ju inte … undantaget just i kväll då.
Vi tillbringade natten hos moster Rung i hennes nya, trånga lägenhet på 22 kvadrat, där vi inte har varit förr. Vi dumpade lite resekläder och nyinköpta prylar där. Tyvärr fick vi lite bråttom därifrån på morgonen och glömde såväl barnens nyinköpta plastmuggar, som deras schampoo och duschtvål.
Vi tog tåget söderut i 5 timmar till Hua Hin. Det kostade 65 baht (14 kr) totalt för hela familjen!!! Det var ju inte direkt första klass - snarare tredje. Hårda bänkar, öppna fönster och simpla fläktar i taket. På tåget tyckte en ambulerande telefonabonnemangsförsäljare att Paula var så söt så hon fick en nyckelring i present av honom. Den gav hon sedan i present till farfar som samlar på sådana. Hotellet Hua Hin Bluewave Beach Resort låg 10 minuters taxiresa från stationen. Två nätter blev det där. Det fanns pool och det var bara 50 meter till havet … ännu närmare vid högvatten.
Om aftonen drog vi in till staden och köpte lite mer solkräm och billiga pikétröjor och käkade lite. Det blev gamla välkända MK igen. Fick också tag på ett kamerabatteri billigt. Jättenöjd! Tills dagen efter då det visade sig att det inte var så bra. Det verkar ha kommit luft innanför plastskalet, så det hade svällt och var svårt att få in i kameran och skulle därför vara ännu svårare eller helt omöjligt att få ut igen. Fick sätta på en tejpbit att kunna dra i. Kanske kan man sticka hål på det med en nål hemma … om det inte spricker av lufttrycket i kabinen på hemvägen …
Andra och sista natten i Hua Hin.
Strax efter 11 lämnade vi Hua Hin och for med hotellets egen buss för 1.500 baht (316 kr = bra pris) till samma "håla" som förra året, men ett nytt hotell. ("Hålan" Bankrut har vi f.ö. kommit att gilla väldigt mycket, så vi har senare återkommit ett flertal gånger). Det var en resa på nära nog exakt två timmar söderut. Vi sov gott i bilen allihop. Förra året bodde vi hos en "tant" med fem stugor nära vattnet. Nu blev det ett riktigt hotell strax intill; Baan Grood Arcadia Resort & Spa; och lika nära havet, bara tvärs över vägen. Hela åtta nätter har vi bokat här. Här finns stor pool med olika sektioner och djup, vilket passar barnen, samt fritt Internet, vilket passar pappa! Hotellet har en egen hemsida också. Vi betalade 1.100 baht (231 kr) per natt.
Bankrut står det på de flesta skyltar, ibland Ban Krut eller Baan Krut. Hotellet kallar det för Baan Grood. Jag såg också Baan Good. Det finns ingen generell översättning från thailändska bokstäver till våra och det visar sig än en gång väldigt tydligt. Använde kameran flitigt och fick några stavningsvarianter på bild. Kanske dyker upp här så småningom.
Efter installation tog vi en promenad på byn och längs stranden. Paula plockade en väldans massa snäckor. Sedan åt vi på vår favoritrestaurant från förra året; Platoo Seafood. Det var dock inte samma fina service som då, även om maten smakade gott. De serverade fel maträtter och uppträdde, enligt Sopha, väldigt nonchalant. Enligt henne berodde det på att personalen kommer från Burma (Myanmar) och inte förstår språket ordentligt. Det var synd. Förra året jobbade det där en tjej från Sophas hemtrakter, Phetchabun. På tillbakavägen hittade vi en liten, sliten, rostig lekpark där barnen fick åka lite rutschkana. Tillbaka på rummet slocknade vi alla fullständigt och jag tror t.o.m. innan mörkrets inbrott.
Frukosten klarades av och barnen fick doppa sig i poolen. Varmt och klibbigt!
Lunchen avklarad på hotellet. Mycket gott.
Badade i poolen. Mycket uppskattat av barnen.
Många roliga vattensprutande figurer.
Efter dusch på rummet var klockan mycket och vi beslutade oss för att inte gå ut igen.
Vi hade ju vattenkokare och nudlar på rummet …
Andra natten i Bankrut.
…
…
…
…
…
Idag regnade det ta mig f-n hela dagen. Vi blev transporterade med den lilla gula elbilen både till och från frukosten.
Tredje natten i Bankrut.
…
…
…
Det regnade hela dagen idag igen. 48 timmars regnande nu … det blir en hel del vatten, det!
När vi skulle till frukosten blåste det och det kändes faktiskt lite kallt.
Jag plockade fram termometern och tittade efter … den visade 28 grader!!!
Då kan ni ju gissa hur varmt det var om dagarna.
Termometern gick bara till 34, så den var inget att ha.
Fjärde natten i Bankrut.
…
…
…
…
…
…
…
…
…
…
Himlen vare prisad! Vaknade kl 7 och solen sken!!! Sopha satte genast igång med att tvätta kläder! Sedan höll vi på och missa frukosten i stället! Med andan i halsen kom vi in en kvart före stängning och plockade på oss allt vi hann innan de dukade av.
Efter ny dusch på rummet p.g.a. värmen (min termometer som går till 34 grader räckte inte till) pallrade vi iväg oss till bad i pool och hav. Först blev det havsbad och lek i sanden. Paula lyckades med bedriften att två gånger inom tio minuter trampa på snäckor med blodflöde, skrik och tandagnisslan som följd. "Jag skall aldrig, aldrig, aldrig bada på stranden igen!!!"
Efter lunch på Platoo en bit bort på stranden gick vi tillbaka till hotellet. Sopha ville tvätta mer innan solen gick ned. Jag och barnen badade i poolen. Alexander gjorde ett ofrivilligt huvuddopp när han bara klev rakt ut i poolen vid ett tillfälle … hade badpuffar på armarna och det var inte djupt, men ändå …
Sedan öppnade sig himlen och vi kutade upp och duschade och bytte om. Alex sov en stund. Vi andra slappade, busade och tvättade.
Sedan tog vi en promenad till restauranten för lite middag. Alex, som brukar krångla med maten ibland, vräkte helt plötsligt i sig allt: ris, spaghetti, stekt fläsk, bacon, räkor … skönt! Vi började bli lite oroliga och hade precis fixat fram ett nummer till Kasama's pizzeria som också har hamburgare på menyn och har home delivery, men det hade vi i reserv till en annan dag.
Sedan blev det sova. Femte natten i Baan Grood.
…
…
Alexander har förresten lärt sig att säga ordet lastbil, så nu är alla bussar, grävskopor, tankbilar och dylikt lastbilar. Och han säger det varje gång han ser en! Det kommer fler och fler ord nu. Myra har också tillkommit under resan. Redan hemma kunde han klocka, blöja, tröja, jacka. Nappen heter dock fortfarande "prrrootta".
Sedan blev det lite bad i poolen när ungarna avslutat lunchen. Själva orkade vi inte äta i värmen.
Sjätte natten i Baan Grood.
Sjunde natten i Baan Grood.
Något bad blev det inte sista dagen. Vi ville inte ha blöta badkläder i bagaget och man kan ju inte kasta allt. På eftermiddagen gick vi bort till förra årets lite finare boende Keeree Waaree och åt middag där. Det var lite dyrare utan att vara lika mycket lyxigare. Men man satt och åt på andra sidan vägen i anslutning till stranden.
Åttonde och sista natten i Baan Grood.
Väl i huvudstaden igen tog vi taxi hem till moster Rung, som fick ringa och beställa hem mat från Pizza Hut, eftersom timmen var så sen. Vi sov där för att komma iväg tidigt nästa morgon.
Vi drog upp till Phetchabun över helgen. For med moster Rung tidigt, tidigt och det var planerat endast en övernattning, eftersom hon skall jobba på måndag (men det ändrades).
När vi väl kom fram satt alla och undrade var vi blivit av. En liten rundtur visade att de hade byggt om ganska mycket sedan förra året. Vi hade väl bidragit till en del, med Sophas översända pengar, kan jag tänka. Sophas föräldrar var ju med om en bilolycka i vintras och pappan bröt bägge benen, så vissa dagliga bestyr blev för svåra för honom när han väl var hemma igen, bl.a. toaletten. Så nu har de både europeisk toalett som går att spola samt dusch och handfat, i stället för den traditionella vattentunnan man skopar ur (men den stod givetvis kvar). Tyvärr fortfarande inget varmt vatten och morgonduschen är kall, så nästa gång får vi väl investera i en varmvattenberedare. Finns ju små smidiga sådana, som hotellen har. Dessutom har de byggt om köket/matvrån helt och hållet och gjort det större samt målat om. Deras lilla trånga sovrum har också blivit större, rymligare och ommålat och där fick vi sova! Utanför ytterdörren har de byggt ut med ett tak så att det inte blir så lerigt där när det regnar.
Vi satt och åt vår medhavda mat på golvet medan alla tittade på och kommenterade barnen. Alexander som inte velat sova i bilen (förutom lite i början) blev gnällig i slutet av shoppingrundan på Tesco, så han fick köra vagnen själv där nere vid golvet, till allas nöje, och såg sedan halvt medvetslös ut i bilen, så jag fick kittla och aktivera honom de sista 20 minutrarna så han inte skulle somna och missa maten idag igen. Jag lyckades, men inte ville han äta så mycket ändå, inte. Han sprang mest runt med Paula, efter att först ha varit mycket blyg och reserverad mot alla nya människor. Morgonen efter var han mycket hungrig och åt två smörgåsar och fyra små bananer samt åtskilliga bitar mango.
Min gamla grönsvartrandiga pikétröja från H&M, som förra året hade degraderats från kökshandduk till dörrmatta, fanns fortfarande kvar som dörrmatta när man kom ut från duschen. Så man inte skulle halka på det kaklade golvet.
Paula mådde lite dåligt (som alltid efter lite/ingen frukost och bilkörning) så hon sov större delen av resan och kunde sedan i stället inte sova på kvällen. När jag släckte vid halv ett var hon fortfarande vaken.
Här kan ni se var Phetchabun (röda markeringen) ligger. Bangkok ligger rakt söderut (vid vattnet) i Siambukten.
Klockan sex blev vi väckta när Sophas mamma och systrar skulle bort till templet och offra ett grishuvud!!!
Jag såg huvudet efteråt och det kändes lite bisarrt.
Eftersom de hade det med tillbaka så var det väl inte något riktigt offer, snarare en välsignelse.
Alexander vaknade och ville sedan inte somna om.
Bara ropade på mamma, så då kunde ju inte heller jag somna om.
Fick gå upp och visa honom runt och titta på kycklingar och galande tuppar och annat.
Han körde lite plasttraktor med morfar också. Bägge verkade lika roade av det.
Paula låg och drog sig till framåt 10 …
Sedan blev det frukost och Alex vräkte som sagt i sig.
Inte hände det så mycket mer inte. Jag fick låna datorn …
Vi var över och hälsade på några släktingar.
Sopha plockade chili och andra frukter och grönsaker att ta med hem.
…
…
…
…
…
…
…
Vi hade på förhand bokat in tre nätter på hotell Baiyoke Suite, där vi bott två gånger tidigare. Deras frukostmatsal har en häftig utsikt högst uppe på 43:e våningen. Rummet för 1.799 baht (379 kr) natten var inte så mycket dyrare än de andra hotellen vi bott på. Dessutom är det inte bara ett rum, utan en mindre lägenhet. Två stora rum, med TV i bägge. "Vardagsrummet" har soffa, fåtölj, soffbord, frukostbord och stolar, förutom det obligatoriska kylskåpet. Vattenkokare finns och man får kaffe och te.
Det ligger också mitt i smeten för lite sista shopping. Enda nackdelen är att det inte finns någon tunnelbane- eller Skytrainstation i närheten. Men det kompenseras av de billiga kläder som finns att köpa i omgivningen. En kul grej när jag tittade ner på elvavåningshuset intill var att det stod en bil på taket! Ett elva våningars parkeringshus? Eller ett hotell med parkering på taket?
Bytte rum två gånger eftersom vi hade bokat rökfritt och det knappast var det, med tanke på att det kändes instängt och att Sopha fick ont i huvudet.
Sedan blev det lite shopping och bad på varuhuset The Mall's tak igen. Det var regn i luften och åska i närheten, men vi körde ändå. Har man lovat barnen så har man. Kusin Jay dök upp idag igen och hängde på.
Eftersom vi inte släpade med barnvagnen blev det mycket bärande på Alexander. Han somnade som vanligt i taxin. Efter ett tag på varuhuset märkte vi att han var alldeles blodig i ansiktet! Fattade ingenting! Det fanns liksom ingenting att göra illa sig på. Ganska snart upptäckte vi att det faktiskt var jag som blödde. Hade rakat mig med hyvel den morgonen och skurit mig utan att märka det och så var det hans ansikte som hade rivit upp såret igen. Puh!
Lunchen blev hamburgare på McDonald's och efter badet blev det glass på Swensen's. Kusin Jay käkade glass med jackfruit och majs!!!
Till middagen hade Sopha stämt träff med sin syster Rung och två gamla skolkompisar och tillsammans med kusin Jay blev det internationell buffé på systerhotellet Baiyoke Sky.
Deras restaurant ligger uppe på 77:e våningen! Man fick äta så mycket man ville för 520 baht (109 kr), men de stängde redan kl 22. Juice och läsk ingick men inte öl. Ölen var dyr, men man fick tre liter för priset av två (518 baht), så det slog jag till på.
Efter stängning kunde man ta hissen upp på 83:e våningen (högsta skyskrapan i Thailand), där man utomhus kunde gå runt och titta på den fantastiska utsikten.
Man behövde förresten inte ens gå runt … det var bara att stå still så snurrade hela utsiktsplatån runt tornet av sig själv i sakta mak..
…
…
…
Sedan drog alla tjejerna hem, medan Paula och Sopha snabbt behövde gå till rummet.
Jag och Alexander (som hade kommit lite senare till restauranten p.g.a. blöjbyte och lite sova) stannade kvar och gick runt och tittade på en liten utställning uppe på 82:a våningen.
Där fanns bl.a. ett flertal olika tuk-tuk:ar och rickshaw-cyklar, så Alexander fick provsitta och "köra" sina älskade tuk-tuk:ar. "Brrm, brrm".
…
…
…
…
…
…
Vi tog en tuk-tuk till varuhuskomplexet MBK/Tokyu borta vid Siam Square. Aldrig mer tuk-tuk i Bangkok! Det var varmt, tog lång tid och så alla avgaserna … och så var det dyrare än vanlig taxi också. Det visste vi ju om, men eftersom lille Alexander är galen i tuk-tukar så fick det bli så.
Då vi kom tillbaka väldigt sent; gigantisk taxikö utanför varuhuset förresten; så hann vi inte med någon mat på stan, utan det fick bli room service igen, för barnens skull. Sopha och jag var fortfarande mätta.
Planet gick som vanligt kl 01:10 och trots att vi var där 90 minuter före avgång var vi bland de sista att checka in. Fördelen med detta: Ingen kö!!! Och ingen som sade något, trots vår gigantiska övervikt. Men har man en thailändsk fru så brukar sånt fixa sig. De vet väl också precis hur mycket vikt som har checkats in och att det får plats för lite till. (Sedan kanske det inte var övervikt ändå … eftersom barnen bägge hade fullprisbiljett så fick vi ju faktiskt ha 120 kg totalt, handbagaget oräknat). Tjejerna vid incheckningen var så vänliga och skojade med Paula … speciellt när de fick veta att det var hennes födelsedag om några minuter. Så nu är Paula 6 år gammal! Hon blev invägd (23 kg) och fick en bagagetag som sade "heavy" … liksom ett flertal av våra väskor! När vi satt vid gaten och väntade på att få kliva på planet fick Paula ett par små presenter för att verkligen få känna att det är födelsedag. Det blev en gående hund, som hon verkligen har pratat om ända sedan förra året, och lite rit- och skrivsaker med Nalle Puh-motiv inför den stundande förskolestarten. (När vi kom hem till farmor och farfar fick hon lite till). Vid gaten träffade vi en av Sophas kompisar från Tyresö; Jam; och hennes sambo Stefan, som vi också träffat en bunt gånger. De skulle hem med samma plan och det visste vi faktiskt inte om.
Vi var planerade att landa kl 08:18, bara en timme 18 minuter försenade och sedan blev det ändå ytterligare 20 minuter inkört så vi landade kl 07:58. Av okänd orsak kom inte bagaget ut på bandet förrän 44 minuter efter landning. Normalt ligger det ju och snurrar efter den långa promenaden från flygplanet och passkontrollen. Nu fick vi stå och vänta. Det mesta var blött eftersom det regnade så i Bangkok. Min ryggsäck är inte gjord för regn så det var blött invändigt också.
Hemma igen! Farfar hämtade som vanligt på Arlanda, men farbror Mikael hängde inte med den här gången. Tur att planet var försenat, så han inte behövde åka så tidigt. Det var lite trångt att få in allting i bilen, men det gick, otroligt nog! Jag var rädd att jag kanske skulle bli tvungen att ta flygbussen.
Tack för visat intresse! Vi hörs igen en annan gång. Kanske inte nästa år, dock … vi funderar på att kanske resa i Sverige eller Europa någon gång. Sopha har ju bara varit en vecka i Dublin och en dag i Riga, så det finns mycket att utforska.
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor jag använder mig av under resan
Föregående sida (reseberättelse 2010)
Nästa sida (reseberättelse 2013)
