Här kan du läsa berättelsen om när familjen Ström gjorde sin femte resa till Thailand. Även denna gång blev resan fyra veckor lång. Nu var familjen fyra personer stor, sedan lille Alexander fötts i augusti. Paula, som numera är storasyster, var 4 år 9 månader gammal när resan påbörjades. Mamma Sopha har fått ny officiell stavning på namnet och dessutom blivit svensk medborgare!
Berättelsen är i dagboksform och framöver kan det tänkas att det tillkommer några bilder och länkar, men det har varit dåligt med det de senaste tre åren, så inga löften ges.
Texten skall vara anpassad till Microsoft Internet Explorer 7.0 - textstorlek "Mellan/Medium", så kolla inställningarna!
Följande flygturer genomfördes under resan:
Stockholm - Bangkok ( Thai Air )
Bangkok - Stockholm ( Thai Air )
Köpkursen på thailändska Baht var hos Forex :
100 SEK = 415,45 Baht (THB)
100 SEK = 380,08 Baht (THB)
100 THB = 24,07 Kr (SEK)
när vi åkte och
100 THB = 26,31 Kr (SEK)
när vi kom hem, så kursen blev 9,3 % dyrare under resans gång. Tråkigt!
Snittkursen, om jag tar hänsyn till samtliga köpnotor och bankomatuttag, blev under resans gång:
23,1218 kr per 100 bath.
Det blev bara 0,1 % dyrare än året innan men hela 26,0 % dyrare än två år tidigare! Mycket tråkigt!
2009 hade vi en snittkurs på 23,0982 kr.
2008 var snittkursen 18,3448 kr.
Det är alltid billigare att göra bankomatuttag på plats, även om Forex och andra växlingskontor säger annat i sin reklam.
Om man dessutom, som jag, slipper 35-kronorsavgiften (tack för det Handelsbanken och Allkortet), så blir det ju ännu billigare och man kan också göra flera uttag på mindre summor.
Även när man handlar på köpnota så blir det oftast billigare - bara man först kollar så att de inte lägger på den avgift på 3-4 % som brukar vara vanligt på exempelvis resebyråer och hotell.
Tyvärr har nu i stället de thailändska bankerna börjat lägga på en avgift vid ATM-uttag och den motsvarar 35-kronan. Jag tar alltid ut 20.000 baht i stöten och då har de tagit 150 baht i avgift - vet inte om det är en fast eller rörlig avgift. Den enda bank som i år INTE tog ut någon avgift var Bank Of Ayudhya, så den får jag väl lov att rekommendera å det varmaste!
Resan inköptes liksom förra året hos Jade Travel på Olof Palmes gata. Det gick smidigt och jag fick jättebra service av Lili där. Det hade dock blivit ett par hundralappar billigare om jag hade bokat på nätet i stället för i butik, men det är bra att kunna ställa frågor och bolla datum också, så den smällen får man väl ta.
Hotell har jag flera år i rad bokat via Booking.com. Det har alltid fungerat jättebra. Numera är de flesta beskrivningar på svenska också. I vissa fall, när det är specialerbjudanden, drar de beloppet direkt från kortet. I andra fall debiterar de först när man är på plats, så läs objektbeskrivningen ordentligt vid bokning.
Flygturen gick mycket bra. Alexander fick en korg upphängd på väggen att sova i, trots att det tidigare sagts att det var för max 6 månader gamla barn. Det var i själva verket vikten 10 kg som var gränsen. Han var inte det minsta gnällig på sin första flygtur, varken vid start eller landning. Efter knappa 10 timmars flygning landade vi som vanligt vid halv sex på morgonen lokal tid på den snygga flygplatsen med det krångliga namnet Suvarnabhumi Airport. Denna gång dröjde vi oss kvar lite för att inte komma för tidigt till hotellet. Tänkte man kunde ta sig en hamburgare eller frukost på McDonald's eller nå't så'nt, men det visade sig att det inte fanns här på nya flygplatsen. På gamla Don Muang fanns både McD och pubar med TV, men här är det lite sämre. Så efter bankomatuttag och köpande av SIM-kort till telefon blev det en taxi till hotellet och vi var nog där vid 9. De fixade till rummet på en timme och det får man ju vara nöjd med.
Vi bodde två nätter på förbokade hotell The Key uppe vid Sukhumvit Road - hyfsat för hela 1.999 baht per natt (dyrt för Thailand). Tvårummare med diverse utrustning; bl.a. värdeskåp, TV, DVD och mikrovågsugn!
Vi sov några timmar och framåt aftonen gick vi ut och käkade middag med barnens moster Rung på restaurant MK, som alltid är bra och billig. Man köper de ingredienser man vill ha och kokar själv maten på bordet. Det finns färdiga rätter också, vilket jag föredrar.
Klicka här så får du se hur vädret är i Bangkok just nu.
Det nya hotellet heter Riverfront Residence och ligger långt söderut, intill Phraya River, som flyter genom staden. Hade schysst utsikt över densamma från 20:e våningen, fast vi såg mest lastfartyg och industriområden, men också en snygg bro som dessutom var upplyst nattetid. Kvällen efter åt vi strax nedanför bron.
Även detta hotell hade värdeskåp (väl maskerat inne i klädkammaren (!), mikrovågsugn och TV + DVD, även om DVD:n inte fungerade. Det blev totalt tre nätter på detta hotell. Denna eftermiddag tog vi taxi till stormarknaden Tesco Lotus och handlade massor. Kvittot slutade på hela 4.884 baht (!!!), men då blev det diverse kläder och barnskor också, förutom frukostmat.
Upp tidigt! Moster Rung hade fixat en mindre buss med chaffis och hela släkten från Phetchabun var nertransporterad till Bangkok. Efter att ha plockat upp oss drog vi (och Nongnoon och Luukmai) till moster Rat och plockade upp resten av gänget. Vi var totalt 15 personer som skulle ner till en liten badort 10 mil söder om Hua Hin. Det var mormor Pranom, morfar Samer, moster Rat med man Chet och barnen Luukmai och Tonnaan, moster Noy med man Oong och barnen Ben och Nongnoon, moster Rung och så vi fyra.
Vi åkte vid åtta och trodde vi skulle vara framme till tre, men klockan hann bli halv fem innan vi kom fram. Det var bitvis mycket trafik eftersom det var många som firade arbetarnas dag med att resa bort. En olycka såg vi där sex bilar hade kraschat in i varandra när någon bromsat. Det enda vi råkade ut för var vid ett tillfälle då vi körde på en förvirrad anka man hörde mosas under bilen.
Solen var uppe till långt efter sex så vi hann bada både i pool och hav. Paula fick en kallsup när hon råkade komma in på den djupa delen av poolen innan jag hade fått på henne armpuffarna.
Sedan hade vi barbecue vid poolkanten. …
Umgicks med Sophas släktingar …
Grottan på bilden kom vi aldrig till.
Vi lekte på stranden och badade i havet.
Mera barbecue.
I baren visade de Liverpool-Chelsea och jag sprang lite fram och tillbaka. Missade 0-1 och efter 0-2 gav jag upp.
Sen start på Sunderland-United gjorde att de bara visade första halvlek innan de bommade igen baren, vilket var lite märkligt,
men det var mest ungar som tittade och de köpte väl inget i alla fall. Fick i alla fall se enda målet av Nani. Hoppet lever, men det krympte …
Sedan fick vi skjuts till vårt nya hotell i byn Bankrut (den heter faktiskt så!!!). Hotellet, eller snarare bungalowbyn, heter Keeree Waree Seaside Villa & Spa. De har också en egen hemsida: www.keereewaree.com.
Paula spydde i bilen; förmodligen bara p.g.a. att hon inte ville äta frukost. Hon blev snabbt bättre.
Bad på stranden en timme. Det räckte för att Paula skulle få en stor fin brun cirkel på ryggen efter hålet i baddräkten. Fashion …
Tog en promenad i omgivningarna söderut och åt middag på The Beach Restaurant (snacka om fantasifullt namn).
Checkade ut från den dyra bungalowbyn. Hade sedan tidigare bokat en billigare ett par hundra meter norrut för sju nätter till. 800 baht natten i stället. Mindre och färre hus (bara fem stycken).
Därmed ingen restaurant eller pool, men det var rätt bra ändå. Tanten som driver stället bor själv i det sjätte, lite större huset.
Nu bor vi närmare restaurantutbudet och bara en minuts gångväg till affär och Internet. Upp till stationen går man på 20 minuter. Men det finns motorbike-taxi för 10-30 baht. Vi tar förresten tåget härifrån när vi väl drar. … … … …
Hyrde oss en bil med chaffis för 1.300 baht för en heldagsutflykt. Vi inledde med akvariet som ligger kanske 100 km bort - det tog en stund att åka dit. Det var statligt och kostade bara 20 baht per vuxen i inträde. Det var lite mindre än det vi tidigare besökt i Bangkok, så man hann ju igenom det på en timme, men det fanns både stora och mindre fiskar … och hajar … och en rolig fisk som försökte äta upp våra fingrar genom glaset. Så fanns det sköldpaddor, sjöstjärnor och sjögurkor.
…
Det fanns billig mat att inmundiga också. Akvariet ligger inne i King Mongkut Memorial Park och där fanns lite andra gratis begivenheter också. Vi gick in i Butterfly Garden men struntade i Exotic Birds Garden - det var för varmt. Paula och jag gick dock igenom en liten Dinosaur Park med en 4-5 uppbyggda dinosaurier och en experimentpark (lite à la Tom Tits Experiment) med ett par roliga saker som verkade omöjliga … som exepelvis hjul som rullar uppåt.
Så for vi vidare in till själva staden Prachuap Khiri Khan där vi fyllde på förrådet av blöjor och tvättlappar och dylikt. Sedan for vi hemåt och upp till det guldglänsande templet på klippan i norra änden av vår strand. Där var mycket vackert och en schysst utsikt.
Efter att ha dumpat av det vi köpt hemma så fick chaffisen transportera oss upp till veckomarknaden, där vi handlade lite frukt och andra billiga prylar, bl.a. en tvättbalja som Alexander dessutom kunde bada i. Tillbaka åkte vi motorbike taxi för 30 baht.
Vi käkade på ett ställe som var bra första gången men sämre nu. Personalen verkade vara från Burma och förstod inte allt och levererade fel om alls.
Årets skada: Varje år brukar jag ju skada mig på något sätt. Brännskador, taggtråd i huvudet, fingrar i takfläkten och annat. Årets resa var inget undantag. Ute på gården hade de sedan förra året byggt en trädgårdsmöbel i trä med sittplatser och basttak, så man kunde sitta i skuggan. Givetvis var den lite för låg för mig, så när jag sent på kvällen var ute i mörkret och hämtade något kvarglömt så rev jag upp ryggen på den torkade, vassa basten, så det blev en rejäl reva och lite blodflöde. I värmen tar det alltid ett par dagar extra för sår att läka.
Här kan ni se var Phetchabun (röda markeringen) ligger. Bangkok ligger rakt söderut (vid vattnet) i Siambukten.
Slappade och slappade och blev myggbitna till tusen.
Idag åkte vi och handlade och köpte ännu mera mat i det stora Tesco Lotus. Precis när vi kom innanför dörrarna öppnade sig himlen och det blev ett jädrans liv därinne när regnet smattrade mot plåttaket och åskan mullrade! Denna gång blev det (givetvis) ännu dyrare än när vi handlade i Bangkok. Notan slutade på 7.412,25 baht!!! Det var så illa att kontanterna inte räckte, utan jag fick kuta iväg till en ATM. Precis när jag stoppat in kortet blev det ett kortare strömavbrott och mörkt i hela varuhuset en stund och jag blev lite kallsvettig innan kortet till slut ploppade ut igen.
Vi hade med oss kusinerna Ben och Nongnoon så förutom all mat köpte vi också några presenter till dem; byxor, armbandsur och skolattiraljer, eftersom Nongnoons skola startade dagen efter. Vi bjöd också på glass på Swensen's. Mycket god glass och den enda jag vågar äta i Thailand. Vi köpte också lite mer saker till familjen; bl.a. ett strykjärn.
Själv köpte jag några billiga minneskort till kameran (2 MB kostade 255 baht, 4 MB 400 baht), två musar (möss?) till datorn där hemma (179 + 199 baht), några musmattor med fotbolls-VM-motiv (39 baht styck) plus både t-shirts och badbyxor.
Roligt på resan (1): Mitt i natten skulle jag gå på toaletten och eftersom den ligger ihop med grovköket, utanför själva huset, så låser man upp en ytterdörr för att komma dit.
När jag väl stod där så vaknade även morfar och smög ut till "gamla" toaletten som ligger utanför hela huset, utan att jag hörde honom.
Ordentlig som jag är, så låste jag ytterdörren ordentligt när jag gick in igen och låste därför morfar ute!!!
Så han fick stå och ropa en stund innan mormor hörde och kunde släppa in honom igen!!! Lite dråpligt!
Moster Rat åkte hem till Bangkok efter besöket på kommunen, så det blev till att umgås med övriga släktingar.
Paula fick tag på en sax och fixade själv till sin långa lugg som vi har snackat länge om att klippa. Efter det fick hon åka moppe med moster Noy till frisören. Den tyckte hon var kul.
Familjen hade nu skaffat katt vilken drabbade mig efter ett par dagar, allergisk mot pälsdjur som jag är. Efter ett allergiutbrott är alltid immunförsvaret försvagat så jag brukar alltid bli förkyld på detta, så även nu med två snuviga barn intill mig i sängen … mer om detta längre ner.
Äckligt på resan: Det släktingarna här uppe inte vet vad det är, det lämnar de därhän. Förra året hittade vi i kylskåpet smör som vi hade köpt året innan. Det hade ingen sett eller reflekterat över. I år var det ännu värre. Uppe på kylskåpet såg jag en plastbytta som det varit margarin i och som vi förmodligen hade köpt förra året. Efter ett par dagar funderade jag på vad man hade hittat för användningsområde för den tomma asken. När jag tittade efter konstaterade jag att den med största sannolikhet innehöll ett år gammalt flytande margarin! Urrk! Troligen hade den stått där sedan sist vi var där utan att någon reagerat!!! Otroligt!
Roligt på resan (2): Morfar råkade illa ut ännu en gång. Sopha hade köpt med sig speciellt diskmedel att diska ren nappflaskorna med och eftersom det såldes i plastpåse hade hon hällt detta i en vanlig vattenflaska, som stod på diskbänken för att inte blandas ihop med vanliga vattenflaskor. Detta hindrade dock inte morfar som var törstig och hällde upp ett dricksglas, utan att notera att det var lätt trögflytande. Det blev en rejäl fontän ur hans mun när han fick en munfull av diskmedlet!
Roligt på resan (3): Vi hade köpt med diverse svenskt godis hemifrån som presenter och även fått med en påse marshmallows. Sopha gav påsen till mormor när hon satt och grillade kvällsmaten, utan att fundera över att mormor kanske aldrig sett något sådant tidigare. Glad i hågen trädde mormor upp de vita skumbollarna på grillspett och lade dem på grillen tillsammans med köttbullar, korvbitar och annat. Plötsligt hördes hon skrika utifrån gården när bollarna först brändes vid och sedan smälte ner i själva grillen. Hon tyckte väl att de var lite mjuka men trodde att de skulle bli hårda i elden. Där fick vi oss ett gott skratt till.
Vi åkte till Chularat Hospital, och när Paula (nu feberfri) blivit undersökt ville de behålla henne över natten för att kunna bevaka henne och ta prover. Det var ju lite överraskande, men eftersom vi hade en lång flygresa framför oss nästa kväll och inte ville riskera hennes hälsa så var det ju ett lätt besked att ta. Vi kunde få ett helt eget familjerum för 2.900 baht så det slog vi till på. Synd bara att vi just checkat in på ett hotell för 2.000 baht, men vi måste ju ändå ha bagaget någonstans och vad är väl pengar när det gäller ens eget barns hälsa?
Sedan blev Paula transporterad i rullstol upp på rummet och när vi väl kommit in så tog det inte många minuter innan hon låg klädd i gröna sjukhuskläder och med dropp i handen. Eftersom hon är livrädd för sprutor så var det inte lätt för sjuksköterskorna att få det på plats. Vi var två sköterskor och jag som höll i henne och mamma som vände bort hennes ansikte, men till slut gick det. Moster Rung satt och vaktade Alexander, som om det behövdes. Jag vet inte hur många sköterskor som sprang runt med honom på armen … och det gällde inte bara där … det var överallt … alla ville hålla i honom, det lille charmtrollet.
Sopha åkte och hämtade lite kläder och tandborstar och så och så blev det en orolig natt på sjukhus på varsin soffa och med sköterskor som kom in med jämna mellanrum och kollade temp och blodtryck och ställde frågor. Alltid på thailändska, så jag fick väcka Sopha som alltid sov djupt. Innan vi somnade fick vi också levererat lite "ready-food" att värma i mikrovågsugnen som fanns i rummet. På morgonen fick vi själva ringa och beställa frukost.
När vi checkade ut fick vi en diger nota där allting specificerats; läkare, sköterskor, medicin, mat, rum o.s.v. Det hela gick på 6.963 baht, men är det privat så är det. Pengarna fick jag f.ö. tillbaka från försäkringsbolaget If eftersom jag hade betalat resan med Allkortet! Och det tog bara någon vecka. Helt suveränt! Så vid ettsnåret lämnade vi efter oss ett gäng vinkande sköterskor och det var knappt vi fick med oss Alexander …
Så nu bar det "hem" till hotellet, så vi fick utnyttja rummet några timmar innan avfärden till flygplatsen. Moster Rung dök upp på kvällen så vi kunde bjuda henne på middag på restaurant som tack för all hjälp. Vi käkade på hotellet, trots att det var omotiverat dyrt både vad gällde rum och mat, men det är ju närheten till flygplatsen som gör det. Närhet, ja! Inflygningen gick i stort sett ovanför våra huvuden; ett plan varannan minut eller så …
Någon shopping i huvudstaden blev det inte i år, p.g.a. demonstrationer och våld. Det hela tog ju slut samma dag som Sopha fyllde år, när militären slutligen gick in och upplöste lägren. De närmsta dagarna slog huliganer till överallt i stan och tände eld på shoppingcenter, banker och stora börshuset. Till slut blev det utegångsförbud (curfew) i Bangkok och 16 andra provinser, eller hur det var. Mellan kl 21:00 och 05:00 fick man inte gå ut i Bangkok. Det var lite märkligt att titta ut genom sjukhusfönstret mitt i natten och inte se en enda bil på gatorna runt omkring och ibland bara en liten kö på motorvägsavfarten, där polisen/militären stoppade och kontrollerade alla. När vi for från hotellet vid 23-tiden såg vi inte en enda bil; endast ett par motorcykeltaxis. Själva åkte vi i hotellets egen transitbuss så det gick bra. Vi passerade två militärposteringar där vår förare först pratade i telefon, så han ringde väl och förvarnade.
Hann checka in och handla lite taxfree i hyfsad lugn och ro (slog till med en Macallan Fine Oak för 2.975 baht och en 17-årig Bowmore för 2.450 - Sopha ångrade sig vad gällde den utlovade födelsedagspresenten och valde pengar i stället för parfym), men toalettbesök för Paula, matning av Alexander och det faktum att vår gate låg nästan allra längst bort, gjorde att vi i alla fall kom fram till gaten bara 20 minuter innan avgång och efter paketering av barnvagn så var vi väl sist ombord igen. Tyvärr började det åter att åska, blixtra och regna kraftigt, så vi blev c:a 1 tim 10 minuter försenade p.g.a. att de inte kunde lasta bagaget. När vi väl kom hem var alla väskor (och en del av innehållet) dyblöta. Känns lite läskigt att lyfta när man ser blixtljus på bägge sidor om flygplanet, men man hoppas ju att de vet vad de håller på med.
Tack för visat intresse! Vi hörs igen nästa år ...
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor jag använder mig av under resan
Föregående sida (reseberättelse 2009)
Nästa sida (reseberättelse 2011)
