Här kan du läsa berättelsen om när hela familjen Ström gjorde sin tredje resa till Thailand. Än en gång blev resan tre veckor lång. Mamma Sopá uttalas fortfarande sååh-paah och kallas So (sååh). Lilla Paula har nu blivit en stor tjej (enligt hennes egna ord) på hela 2 år 11 månader när resan påbörjas.
Berättelsen är i dagboksform och under resans gång uppdaterades den när tillfälle gavs. Framöver kan det tänkas att det tillkommer några bilder och länkar. När det kan tänkas bli har jag ingen aning om. Med tanke på att jag ännu inte uppdaterat förra årets berättelse med några bilder, så lär det nog dröja. När jag dessutom haft fullt upp på jobbet med nya arbetsuppgifter och hemma med flytt till nyköpt radhus så kan ni ju gissa själva …
Vad gäller kommande resor och berättelser så lär det nog dröja till slutet av 2009, tyvärr!
Texten skall vara anpassad till Microsoft Internet Explorer 6.0 - textstorlek "Mellan/Medium", så kolla inställningarna!
Följande flygturer genomfördes under resan:
Stockholm - Bangkok ( Thai Air )
Bangkok - Stockholm ( Thai Air )
Köpkursen på thailändska Baht var enligt Forex :
100 SEK = 523,56 Baht (THB)
100 SEK = 532,20 Baht (THB)
100 THB = 19,10 Kr (SEK)
onsdagen den 28:e maj (tre dagar före avfärd).
100 THB = 18,79 Kr (SEK)
fredagen den 20:e juni (gällde ännu hemkomstdagen).
Kursen sjönk alltså 1,62 % under resans gång, vilket gjorde att bankomatuttagen blev billigare och billigare. Sammanlagt gjorde jag fem uttag på totalt 77.500 baht. För detta blev jag debiterad 14.217,22 kr, så snittkursen per baht blev 0,183448 kr. Förra året var snittkursen 0,197556 så det blev alltså 7,14% billigare i år!!! Bahten har hyfsat väl följt de fallande dollar- och pundkurserna, även om den ibland lever sitt eget lilla liv. De har ju trots allt haft militärkupp och val för inte så länge sedan.
Det är alltid billigare att göra bankomatuttag på plats, även om Forex och andra växlingskontor säger annat i sin reklam. Om man dessutom, som jag, slipper 35-kronorsavgiften (tack för det Handelsbanken och Allkortet), så blir det ju ännu billigare. Men även med 5 st uttagsavgifter à 35 kronor, så hade snittkursen för mig blivit 0,185706, d.v.s. lägre än den kurs Forex hade när jag kom hem. Även när man handlar på köpnota så blir det oftast billigare - bara man först kollar så att de inte lägger på den avgift på 3-4 % som brukar vara vanligt på exempelvis resebyråer och hotell.
Thai Air hade återigen en "drajv" på enmånadsbiljetter. Detta innebär att vi per vuxen betalade 4.645 kr plus flygplatsskatt 1.600 kr. För Paula kostade biljetten 1.425 kr plus skatt 1.600 kr. Med en bokningsavgift på 200 kr blev det totalt 15.715 kr och det får väl anses som ett hyfsat pris, även om det inte kommer i närheten av förra årets pris på 12.110 kr, men då var Paulas biljett bra mycket billigare eftersom hon inte var två år fyllda. Dessutom var skatten 300 kr lägre per person förra året. Nu i sommar kommer Thai Air att höja sina priser p.g.a. ökade bränslekostnader, men bokar man i tid så kommer man visst undan med det lägre priset, men det vete tusan …
Resan inköptes som vanligt på resebyrån Koh Phangan i hörnet av Östgötagatan och Skånegatan. Tyvärr har både Marina och Tia som servat mig tidigare slutat, men servicen verkar lika bra som tidigare. Fick t.o.m. ett "välkommen hem"-kort efter hemkomsten. En annan gammal bekant jobbar nu i stället där; nämligen Eva, som på plats i Bangkok år 2001, som Fritidsresors representant på hotell Narai, hjälpte Hasse och mig att boka biljetter och boende när vi skulle besöka bron över floden Kwai. Världen är allt bra liten ibland …
Efter knappa 10 timmars flygning landade vi kl 05:52 lokal tid återigen på den hyfsat nya och snygga flygplatsen med det krångliga namnet Suvarnabhumi Airport. Tyvärr har de gjort den så stor så man måste gå flera kilometer för att komma till passkontrollen och bagagebandet. Jag tror vi passerade fem rullande ”trottoarer” som säkert var 200 meter vardera. Det är ju en kilometer bara det!
Vi tog direkt en taxi till vårt via Internet (www.agoda.com) förbokade hotell Swiss Park på Sukhumvit Road. Jag har bott där en 4-5 gånger förr och tycker det är helt OK. Vi kom lite väl tidigt och fick därför vänta en dryg timme på att de fixade i ordning rummet och det får man väl acceptera. Denna gång var prissättningen i US-dollar och en natt kostade 47 dollar. En generös dollarkurs gjorde att det blev runt 280 kr. Lite dyrare än tidigare, men godkänt ändå. Första gångerna jag bodde här kostade det 1.000 baht per natt; d.v.s. runt 200 kr; sedan har det ökat lite varje gång. Bokningar via Agoda har varje gång fungerat jättebra. Enda krånglet den här gången var att jag hade blockerat kortet för Internetköp och glömt bort det, så de hörde av sig och berättade att de inte kunde få loss några pengar! Eftersom vi hade så stort bagage (se annan plats i dagboken) så fick vi ta en stor dyrare bil till fast pris (500 baht + vägtullar 65 baht) i stället för en billigare meter-taxi. Det blev bara en natt här innan vi drog vidare till Paulas morfar och mormor ute på vischan.
Paula och jag badade lite i poolen och hon tyckte det var jättekul och kiknade av skratt. Sedan sov vi bort ett par timmar innan jag gjorde en kort utflykt i omgivningarna på Sukhumvit Road för att handla lite schampoo, duschkräm och tandkräm och annat nödvändigt som jag aldrig släpar med hemifrån.
Vi stämde träff med Sos syster Rung, i fortsättningen kallad moster Rung, på varuhuset Robinson där vi gjorde ett par klädesinköp också. Enda stället i Thailand där jag brukar hitta kalsonger som passar. Snygga skärp/bälten har de också. Sedan gick vi en lång promenad till en av våra två favoritrestauranger; Thai House 2; bara för att finna att den var stängd utan orsak, så vi fick gå (tillbaka) till den andra, Soi 5, där vi åt gott och hyfsat billigt. Moster Rung tog sedan hand om delar av bagaget så vi fick lite mindre att släpa på.
Klicka här så får du se hur vädret är i Bangkok just nu.
Vi tog en buss som gick först klockan 14 för att komma fram direkt, utan bussbyte. Vi var därför framme först framåt åttatiden på kvällen och blev upplockade nere vid stora vägen av Sos syster Noy med man och dotter Nongnoon, alltså Paulas kusin. En granne som kom med samma buss fick likaledes skjuts de 4-500 metrarna hem. Resan gick förhållandevis bra, förutom att Paula klagade på ont i magen, vilket kan berott på precis vad som helst … kanske mest på att hon inte ville äta så mycket på morgonen, eller inte dricka alls i början. Under resan visades den senaste Rambofilmen - ett bedrövligt frossande i våldsamheter och dessutom dubbad på thailändska! Som om inte Stallone var obegriplig nog att förstå ändå!!!
Alla var så glada att se oss (= Paula) och maten stod redan på bordet när vi kom! Så presenter och sådant fick vänta tills nästa dag. Nu hade de byggt ett rum till i övervåningen, så vi fick eget rum igen, trots att tonårssonen (Paulas kusin) bodde hemma. Nu hade han och lillasystern varsitt rum (de bor alltså hemma hos sin mormor och morfar) och det var lillflickan som fick offra sig och sova hos morföräldrarna. Rummet var rätt välgjort och myggnät hade de också spänt upp, men det hjälpte inte så mycket … Paula fick jättemånga bett ändå. Jag fick en del också. Men på dagarna gick det inte att vara där uppe. De har korrugerat plåttak och det blir så fruktansvärt varmt. Dessutom var det väldigt svårt att sova när det regnade på natten.
Apropå presenter … Sos mamma har lite svårt att gå så vi släpade med oss en rullator hemifrån!!! Det blev en uppmärksammad present som alla kom och betraktade. Kan inte finnas många sådana i Thailand! Vi såg i ett varuhus en gåstol, d.v.s. utan hjul. En sådan är ju en katastrof för exempelvis en orkelös gamling. Det var förresten ett jädrans stort paket att släpa på, även om det bara vägde 8,5 kg.
Första dagen gjorde vi inte så mycket, men det räckte till ändå. Vi och delar av familjen fick skjuts till stora staden Lomsak av Sos kusin Seb för att fylla på matförråden och göra bankomatuttag. Vi köpte också ett nytt kylskåp till svärföräldrarna, eftersom deras 12 år gamla såg för bedrövligt ut! Paula fick en egen liten ryggsäck för sina böcker och DVD-filmer.
So skulle också husregistrera (som det heter) Paula på riktigt vis i rådhuset, tillsammans med alla nödvändiga papper och husets herre (= Paulas morfar), men det var i alla fall något papper som saknades och/eller skulle översättas till thai. So fick i alla fall ett nytt ID-kort till sig själv eftersom det gamla hade gått ut.
På eftermiddagen gick vi bort till moster Noys hus för att titta lite och plocka majskolvar som vi sedan grillade på kvällen. En sak som Paula verkligen gillar är majs!!! Detta i både kokt och grillad form.
En kul liten anekdot: träffade på en av mina gamla kvarlämnade avlagda pikétröjor från H&M. Den fungerade numera som kökshandduk!!! Efter ett par dagar åkte den ner på golvet och fungerade att torka av smutsiga fötter på! Så kan det gå för Stefan Perssons produkter …
Här kan ni se var Phetchabun (röda markeringen) ligger.
Klicka här så hittar du lite information om Phetchabun.
Idag blev det shopping igen. Tillsammans med hela moster Noys familj (även sonen denna gång - bägge barnen skolkade från skolan) drog vi bort mot staden Phetchabun och det stora varuhuset Tesco/Lotus. Mer matinköp, men även lite annat; speciellt ”telefonkort” för Internet, badskor och lite tårta och bakelser till barnen. Hittade t.o.m. Kavli knäckebröd!
Sedan gjorde vi en liten utflykt för att titta på det landområde vi köpt sedan förra besöket här. För 10.000 svenska kronor fick vi en 1,5 rai stor tomt som just nu är bevuxen med majsplantor, någon decimeter höga. Eftersom en rai motsvarar 1.600 kvadratmeter fick vi således 2.400 kvadrat för drygt 4 kronor kvadratmetern … Hörde jag ordet ockerpris? Nej, jag tänkte väl det …!!! Enda nackdelen är väl att det är en bra bit från allfartsvägen och släktens hus, men tomten är i alla fall omringad av en massa berg och det är ganska tjusigt! Så småningom skall kommunen asfaltera ända fram också. En annan omständighet är dock kanske formatet på tomten; 12 x 200 meter! Men det var Sos mormors tomt på 36 x 200 meter som blivit uppstyckad och såld till släkten och alla ville ha direktkontakt med vägen så då blev tomterna bara 12 meter breda! Men de kommer nog att slås ihop och delas upp ett par gånger till, för vi kommer nog inte att bosätta oss där utan det blir nog delbetalning för andra kommande inköp. Vi har exempelvis redan lagt handpenning på en annan tomt på 1,25 rai intill den vi redan köpt. So äger sedan tidigare ytterligare en på 1,25 rai och vi har fått erbjudande om att köpa en större tomt på hela 8,25 rai (bägge precis bakom Sos föräldrars hem) så det kommer att bli ett köpande/säljande/pusslande innan allt är klart! Och så skall det skakas fram pengar … vi får väl se vad som blir över i september efter flytten till nya radhuset och försäljningen av lägenheten!!! Paula är väldigt uppspelt över att få ett eget rum.
På väg till och från passerade vi en militärförläggning med en massa soldater som övade bajonettanfall samt en massa stridsvagnar modell mindre uppställda under tak. Hoppas att det inte var något jag inte borde sett … utmanade i alla fall inte ödet utan lät kameran vara kvar i väskan!
Kvällen avslutades med ett rejält skyfall precis efter att alla hade gått och lagt sig och endast undertecknad satt uppe och uppdaterade hemsidan. Vågade inte ha datorn på längre när åskan kom mullrande utan gick och lade mig runt midnatt. Sedan regnade det nästan hela natten. Paula vaknade och skrek när regnet smattrade som värst mot det korrugerade plåttaket. Dessutom lider hon lite av ett flertal myggbett. Hon har fått fler än So och jag tillsammans, stackars liten …
Myggbett bekommer mig själv inte det minsta. Själv lider jag mest av sveda på benen/knäna efter tre tur- och returresor på lastbilsflak i strålande solsken. Att man aldrig lär sig att ta på sig långbyxor eller en sarong! Dessutom gjorde jag misstaget att äta två lychee-frukter, trots att jag misstänkte att det var dem jag fick magknip av förra året och nu konstaterade jag således faktum … min mage tål dem bara inte!!! Så det var lite oroligt på lastbilsflaket …
Idag är det nationaldag där hemma, så grattis Sverige då! Till och med Google uppmärksammade detta i sin logga.
Idag hände inte så mycket … lite planering och handlande inför morgondagen bara. Moster Rung anlände från Bangkok på morgonkulan och alla tre systrarna åkte och handlade lite, medan jag var hemma med Paula som tittade på sina nya Barbie- och Hello Kitty-filmer. Hon fick också bada/duscha och tvätta håret (vilket faktiskt gick lite lättare än vanligt nu när jag var ensam med henne), så att hon luktade gott igen.
Det är skönt med lite lugn och ro. Då kan man ta upp sitt gamla intresse läsning. Har redan läst ut mer än halva första medhavda boken; "Ondskan" av Jan Guillou (mycket bättre än jag hade väntat mig). De andra två är "Caramba säger dom aldrig" av Herman Lindqvist (vilken jag bara hann läsa knappt halvvägs) och "En komikers uppväxt" av Jonas Gardell (som jag får ta med nästa år igen).
Sos tredje syster Rat kom förresten också hit på morgonkulan (eller möjligen sent igår kväll) med man och två barn samt en barnsköterska (!).
Själva bröllopet inleddes med att munkarna dök upp vid elvatiden och satt sedan på golvet och mässade och sjöng i runt en halvtimme. Alla närvarande (med vissa undantag) satt på golvet med händerna ihop. Ibland sjöng man med och bugade sig mot det uppbyggda "altaret" med rökelse och annat. Sedan skulle de äta och då behövde man inte sitta kvar. När munkarna var klara med maten var den också välsignad för oss andra och äta. Munkarna avvek efter att ha emottagit sina presenter (som små fruktkorgar inslagna i gul cellofan med diverse matvaror och hygienartiklar) och vi kunde börja äta.
Så var den religiösa biten avklarad och det var dags för den traditionella. Munkarna hade bl.a. välsignat en utdragen rulle bomullssnöre och nu var den uppklippt i småbitar och så skulle So och jag sitta på golvet med korslagda ben framför ett av hennes mor handgjort blomsterarrangemang. En efter en kröp alla släktingar (en femton-sexton stycken) fram och knöt varsitt snöre runt våra respektive handleder och mumlade någon form av lyckönskning. Snörena skall sitta kvar i ett par dagar och får inte klippas upp (för då går väl lyckönskningarna upp i rök, kan jag tänka). När vi kom hem två veckor senare hade jag fortfarande alla utom tre kvar runt högra handleden (och de som lossnat hade jag sparat). So var smart nog att dela upp dem på vardera handleden så att de inte hängde för mycket i vägen, men så farligt var det inte … man har väl varit på rockfestival!
På eftermiddagen åkte vi några stycken bort till det lokala vattenfallet; samma som förra året men nu var det mera vatten. Det var regn i luften och Paula hade just somnat så jag följde med ensam. Två av Paulas kusiner och några vuxna följde med. Barnen och moster Rung badade i det chokladkolorerade vattnet. Jag tittade på och tog några bilder. Mycket riktigt började det också att regna …
På kvällen var det festligheter i form av mycket mat och ölande (det sistnämnda var det karlarna som stod för och de satt utanför och föreslog att jag skulle vara med där, men eftersom vi ju inte förstår varandra så tyckte jag inte att det skulle vara så givande. Jag ägnade mig åt fru och barn i stället) och givetvis var det vi som stod för fiolerna.
Idag börjar fotbolls-EM. I de inledande två omgångarna börjar matcherna kl 18:00 resp 20:45 centraleuropeisk tid; d.v.s. 23:00 resp 01:45 thailändsk tid. Inga höjdartider direkt. Kvällens matcher: Schweiz-Tjeckien 0-1, Portugal-Turkiet 2-0.
Såg ingenting från dessa matcher. Hade missuppfattat starttiden och såg bara att det pågick invigning och det var inte intressant. Sedan somnade jag tidigt. Tonårssonen hade dragit in TV uppe på vinden där vi bodde, så jag hade ju kunnat titta med honom …
Fotbolls-EM: Österrike-Kroatien 0-1, Tyskland-Polen 2-0.
Såg hela den första matchen när de andra gått till sängs - ingenting av den andra.
Vi hade ingen aning om när bussarna gick, men troligen en gång i timmen. Vi kom fram runt fem minuter i ett och med hjälp av ett kvinnligt "stadsbud" så hittade vi rätt biljettkassa (och våning) och avgångsstolpe, så vi hann faktiskt med ettbussen. Resan skulle ta tre timmar, men det var tydligen till Hua Hin och Pranburi låg ytterligare 45 minuter bort. Första timmen var ren tortyr! I stället för film spelade de i högtalarna en hel fullängdsskiva med the best of Bee Gees!!! Väl framme i Pranburi blev vi bara avslängda mitt på en gata, inte ens en riktig busstation hade de. Jag hade ju väntat mig att det skulle stå en massa folk och kränga hotellrum. Taxistationen vi kunde se på andra sidan gatan hade bara motorcyklar. So frågade en tjej på gatan och fick vänligt nog skjuts till ett ställe med bilar (detta hade ju aldrig funkat utan inhemsk tolk) och så blev vi för 250 baht transporterade till själva badorten, som låg en tjugo minuters bilresa från själva staden. So hade via Internet hittat namnen på några hotell och redan vid det första fick vi napp, men tyvärr inte något hus på stranden, som det nästan hade framgått på hemsidan. Det blev i alla fall ett rum med glasdörrar som vette mot poolen. På andra sidan poolen låg havet. Vi var inne på rummet 17:45, så vi hann ner och ta ett dopp i havet och en promenad på stranden innan solen gick ned. Ett dopp i poolen blev det också. Sedan dusch och otroligt god middag på hotellet vid sjutiden. Vi var ensamma eftersom alla tydligen har bil och åker till "finare" restauranter, men det var som sagt toppen, så de bilburna missade faktiskt något!
Fotbolls-EM: Rumänien-Frankrike 0-0, Holland-Italien 3-0.
Skulle se den första men somnade efter bara ett par minuter. Vaknade precis när den andra började och hade till en början svårt att förstå vilket lag som var vilket. Holländarnas uppvisning var magnifik och 2-0-målet helt fantastiskt. Vilket anfall!!!
Till middagen tog vi bara en promenad. Ingen middag. Vi intog frukt och yoghurt på rummet i stället.
Paula vaknade mitt i natten och var jättevarm. (So vaknade när jag skrek till vid Sveriges 1-0 och Paula vid 2-0). Vi tolkade det bara som om hon varit länge i solen och försökte få henne att dricka mycket och smorde in henne men hon uppskattade ingetdera och skrek helt vilt. Tur att vi nästan är de enda boende här … åtminstone inga grannar i rummen runt omkring.
Fotbolls-EM: Spanien-Ryssland 4-1, Grekland-Sverige 0-2.
Såg bägge matcherna. Spanien med Torres och Villa var ju magnifika och Svedala skötte sig väl också bra (vilket jag inte vågade tro innan) även om Petter Hanssons 2-0-mål var lite väl turligt. (EM:s fulaste mål någonsin?)
Väl där fanns en stor klippa med vidhängande grotta som man tydligen kunde gå in i men det var inte helt riskfritt så vi avstod. I stället käkade vi mer god mat och hittade också en liten affär där Paula äntligen fick sig lite strandleksaker. Mamma fick äntligen badtofflor och pappa en skrikig t-shirt med batikmönster. Sedan gick vi tillbaka längs stranden och slängde in prylar och mamma på rummet och så gick Paula och jag ner till stranden och grävde lite. Hon tröttnade dock fort men när vi kom tillbaka till rummet hade mamma överraskande nog blåst upp en stor svan med hål för fötter/ben så vi gick till poolen och så fick Paula flyta runt lite där också.
Under dagen mådde Paula bra och for runt som ett jehu på sitt vanliga vis, så vi hade ingen orsak att misstänka någon allvarligare sjukdom, men på kvällen var hon återigen så där jättehet som kvällen innan. Tänkte peta i henne en halv Alvedon men efter konsultation via telefon hos Sos mamma så kom vi fram till ingen medicin, sval dusch, läkarbesök i morgon. Vi var rädda att det kunde vara en vanligt förekommande infektion orsakad av myggbett som däckat t.o.m. Hasse K, med sjukhusbesök som följd. Vi beslutade oss för att checka ut redan i morgon och ta oss till Cha Am eller Hua Hin, där det finns både läkare och privata sjukhus. Vi gick till sängs lite oroliga.
Fotbolls-EM: Tjeckien-Portugal 1-3, Schweiz-Turkiet 1-2.
Såg bägge matcherna. Paula vaknade ju igen, så jag såg mer än det var tänkt. Hon kommenterade massor av gånger att bollen fastnade i vattnet vid Schweiz 1-0.
Klicka här så får du se hur vädret är i Hua Hin (strax i närheten) just nu.
Som sagt; Paula var ju tydligen sjuk så vi checkade ut och åkte till storstaden Hua Hin. Här ligger bl.a. kungafamiljens sommarresidens och lustigt nog kom kungen hit samma dag, men vi fick ju inte se något av honom för det! Chaffisen, som hade varit yrkesmilitär, körde oss till Marinens eget hotell Navy Hotel. Här bodde vi mycket bra, bevakade av två krigsfartyg som låg precis utanför fönstret. Dessutom så var det nog en del extra bevakning i närheten p.g.a. kungens närvaro. Rummet kostade hela 1.800 baht natten, men det var mycket fint och framför allt mycket rent! Nu slapp vi alla myror som vi haft överallt dittills! Sedan åkte vi till sjukhuset och emottogs mycket bra. Massor av folk som sprang och svassade runt oss och tog hand om Paula, som blev både mätt och vägd. Doktorn var mycket lugn och fin och Paula var inte det minsta rädd när han lyssnade med stetoskop, tittade i öron och hals och klämde på hals och svalg. Så berättade han att det inte var något som var orsakat av myggbett i alla fall! Hon var svullen under käken … vad kan det vara som sitter där? Halsmandlar? Tonsiller? So kunde inte översätta. Vi skämtade i alla fall om att Paula har skrikit för mycket bara! Hon skulle inte dricka kallt och hon fick med sig medicin att inta vid behov. Hela besöket med medicin och allt kostade 580 baht. Inte så farligt!
Chaffisen hade väntat och eftersom han fått frågan om det fanns några elefanter i närheten (Paula har ju inte sett någon trots tredje besöket i landet) så åkte vi till något som hette Elephant Country (eller Elephant Village - skyltarna var något förvillande). Där tog Paula och jag en timmes elefantridning. Mamma ville inte. Nu har Paula verkligen något att berätta på dagis där hemma. Det kostade 800 baht för mig och 500 för Paula. Vi satt på en stoppad "soffa" ovanpå ryggen. Ryttaren, mahout, satt på elefantens huvud. Det skumpade på i lagom lugn takt i runt en timme. Vi kom upp på en kulle och fick en fin utsikt över havet och staden och såg en massa fjärilar och geckos, bra mycket större än dem vi ser på husväggar och t.o.m. inne i rummen! Plockade ner en konstig sak från ett träd, vilket väckte Paulas intresse. Det såg ut som en ärtskida, men den var meterlång och flera centimeter brev. Efter en trekvart somnade hon till en stund men vaknade till igen och var alert på slutet när elefanten vadade fram genom vatten och mamma stod och fotograferade/filmade på andra sidan. Hon tyckte det var jätteroligt och sjöng (en elefant balanserade …) och pratade hela tiden. Efteråt fick hon mata elefanten med bananer och klappa på snabeln!
Chaffisen väntade snällt hela tiden och så åkte vi tillbaka till vårt fina hotell. Efter dusch och ombyte så gick vi ut på stan och köpte kläder, frimärken och annat nödvändigt, samt käkade lunch/middag. Paula fick cheeseburgare och käkade minsann en hel del. Mamma fick en dryg timmes egen shopping när Paula och jag gick tillbaka till hotellet och tittade på TV. Här finns en kanal som bara visar tecknad film; ungefär varannan på engelska, varannan på thailändska. Det är gamla favoriter som Flintstones, Jetsons, Popeye/Karl-Alfred, Yogi Bear, Sylvester & Pip, Tom & Jerry, Daffy och Snurre Sprätt blandat med lite nyare som Familjen Addams, Scooby Doo och Hello Kitty.
Vid sjutiden var jag ute och simmade några längder i 25-metersbassängen i strålkastarljus med en fladdermus stämningsfullt svepande fram och tillbaka över skallen.
Fotbolls-EM: Kroatien-Tyskland 2-1, Österrike-Polen 1-1.
Såg bara första matchen. Skönt att tyskarna får smörj ibland.
Idag tog vi en tuk-tuk till varuhuskomplexet Tesco/Lotus som nu finns här också. Där var det svalt och skönt. Där fanns också restaurantkedjan MK som har bra mat, som man i förekommande fall själv lagar till vid bordet. Paula fick äntligen sina gröna nudlar som hon tjatat om länge. Det verkar bara vara MK som har dem. Vi avslutade också med glass frossa på Swensens. Jättegott och jättebilligt … 20 kronor för en stor glassbomb! Sedan tuk-tuk hem och då hade klockan redan blivit 21! Tuk-tuk har blivit dyrt här. De vill ha 100 baht vart man än åker … men så har ju bensinen blivit väldigt dyr också … det märkte vi på taxameterpriserna i Bangkok.
Fotbolls-EM: Italien-Rumänien 1-1, Holland-Frankrike 4-1.
Såg första och stor del av andra. Holland verkar bra giftiga. Körde över bägge VM-finalisterna med sammanlagt 7-1!!!
Dagarna är varma och det blir mycket tid på rummet. Vi gick en prommis på stranden men det var en liten besvikelse. Smutsigt och fult på vår sida av piren (den norra) och så en massa business och hästridning på den andra. Och inte kom vi in i den fina trädgården vid hotell Sofitel Central heller (se den norpade bilden här intill). Där har de en massa snyggt ansade/skulpterade buskar och träd, men nu var det bara för hotellgäster. Det blev lite krimskrams på marknaden där utanför i stället.
Paula somnade och vi tog en drink på en bar. So träffade av en ren slump en gammal kompis hemifrån Phetchabun som jobbade på en annan bar. Köpte lite tillbehör till digitalkameran billigt; minneskort och uppladdningsbart batteri.
På kvällen gick vi på nattmarknad och köpte några lampor till nya huset samt goda majskolvar.
Fotbolls-EM: Sverige-Spanien 1-2, Grekland-Ryssland 0-1.
… … …
Rackarns så nära det var. Och så besviken man blev när spanjackerna vann på tilläggstid. Ryssmatchen såg jag ingenting av.
Vi orkade inte gå så långt idag så vi åt på en lite finare restaurant precis runt hörnet på andra sidan gatan. Lite dyrare men fin atmosfär och dessutom väldigt gott!!!
På kvällen skulle vi bara gå ner till 7-11 och handla något tilltugg men det blev en liten prommis till nattmarknaden igen och lite mer majs …
Fotbolls-EM. Fr.o.m. idag börjar alla matcher 20:45 centraleuropeisk tid; d.v.s. 01:45 i Thailand. I kväll: Schweiz-Portugal 2-0, Turkiet-Tjeckien 3-2.
Somnade tidigt och lyckades komma upp mitt i natten och satt och hoppade mellan två kanaler, så jag lyckades missa både tjeckernas 2-0 och turkarnas reducering (resultatskyltarna låg heller inte ute hela tiden så man visste ju inte ens att man hade missat något), men turkarnas vändning i slutskedet var ju både märklig och fascinerande. Stackars tjecker …
Sedan var vi ute och kollade tågtider och det var inget muntert. Bara grynings- och eftermiddagsavgångar. Och inga biljetter kunde man boka i förväg heller. Alternativet var i så fall buss, som borde gå lite oftare, typ en gång i timmen, men då måste vi iväg och leta efter försäljningsställe för det också. Paula ville gärna åka tåg, och jag tycker det är charmigt, så det slutade med att vi knallade bort till Tesco/Lotus och käkade på MK igen. Paula älskar gröna nudlar …
Fotbolls-EM: Österrike-Tyskland 0-1, Polen-Kroatien.
Såg delar av bägge matcherna på olika kanaler.
Det blev tre hotellnätter i huvudstaden inför hemresan. Även dessa förbokades hemifrån via www.agoda.com. Nu bodde vi på ett för oss helt nytt hotell som heter Baiyoke Suite (eller i folkmun Baiyoke 2 … det finns nämligen tre stycken). Vi fick rum på 13:e våningen, och det var väl inte så imponerande högt, men frukosten serverades högst upp på 43:e våningen med en vidunderlig utsikt. Sviten, som det var fråga om, var en tvårummare med TV och luftkonditionering i bägge rummen. Soffa och fåtölj med soffbord, samt frukostbord med två stolar, vattenkokare, kaffe och te samt kylskåp därtill. Sovrummet hade dubbla sängar samt stol och sminkbord samt ett låsbart värdeskåp. Badrummet var dock ingen höjdare med sitt ventilationshål rätt ut som gjorde det varmt. Det fanns i alla fall badkar och en hårtork. Och så fanns det morgonrockar! Det var mycket säkerhetsmän nere i lobbyn och man behövde nyckelkort för att t.o.m. kunna använda hissen. För all denna lyx betalade vi 65 US-dollar per natt. Med en generös dollarkurs blev det 1.151 kr för tre nätter. Lite dyrt men tyckte vi skulle ha lite lyx sista dagarna inför hemresan.
Tåget gick i tid men kom inte fram i tid. Skulle ta 4 timmar 35 minuter men tog över 5 timmar. Det var på slutet, i Bangkoks södra förorter som vi blev stående utan att något hände. Det verkade som vi väntade in ett södergående tåg (enkelspår?). Den planerade middagen med moster Rung och Paulas mormor som var på tillfälligt besök i huvudstaden fick ställas in. Vi käkade på hotellet i stället … uppe på 43:e!
Fotbolls-EM: Holland-Rumänien 2-0, Frankrike-Italien 0-2.
Somnade och vaknade inte av mitt gamla tidtagarur, så jag kastade det och köpte ett nytt på eftermiddagen. Såg bara sista 20 minuterna och därmed bara det sista holländska målet.
Fotbolls-EM: Grekland-Spanien 1-2, Ryssland-Sverige 2-0.
Såg Sveriges match och fragment av den andra. Vilken besvikelse …
Jag och Paula besökte Siam Ocean World vid Siam Square igen, för att Paula skulle få lite skoj att komma ihåg från slutet av resan. Där fick vi se bland annat sjöhästar, jättekrabbor, hajar och pingviner! Vi gjorde också en båttur (som ingick i det svindyra priset) över hajarna. Det var ännu dyrare än förra året och inga alternativa priser fanns. Man fick ta allt eller inget! 750 baht för mig och 600 baht för barn över 80 centimeter. Då ingick båttur, PepsiCola och den fyrdimensionella filmen efteråt. Tyvärr var Paula både trött och hungrig efter cirka 2½ timmar så filmen skippade vi. Tyvärr var det inte samma som förra året, så vi vet inte vad vi missade. Dessvärre hade de också bytt ut den fina dykshowen med sjöjungfrun mot diverse trolleritrick av en magiker utanför och en i akvariet. Inte lika imponerande.
Mamma So hade både tandvärk och ont i ena ögat så hon följde inte med utan gjorde dubbla sjukhusbesök för "dyra" pengar på privat sjukhus. Vi träffades lite av en slump efteråt, innan jag hann ringa henne, och gick och handlade och käkade tillsammans. Så åkte vi med SkyTrain bort till ett annat köpcentrum för att träffa en av Sos kusiner som står där och kränger parfym. Så blir det lite rabatter och "smakprover" också!
Klicka här så får du se mer om Siam Ocean World.
I kväll blir det sista hotellnatten för denna gång. Trodde att vi kanske skulle besöka Sos andra syster Rat i Bangkok, men vi träffade ju henne uppe i Phetchabun …
Fotbolls-EM: Kvartsfinal 1. Tyskland slog Portugal med 3-1. Såg hela matchen och blev lite besviken, även om Ronaldo larvar sig och filmar lite väl mycket …
När vi kommit hem vägde jag allt bagage och det visade sig att vi hade haft 74,9 kilo vid invägningen!!! Vi fick ha 3 x 20!!! Dock hade vi bara 15,6 handbagage mot de 15 kg man får ha och barnvagnen på 7,5 räknas visst inte alls. Totalt hade vi i alla fall hela 98 kilo!!! Huvva!!! Plus en dotter på 15,6 kilo därtill. Inte undra på att man hade ont i armarna flera veckor efteråt!
Fotbolls-EM: Kvartsfinal 2. Missade den helt. Då var vi uppe i luften. Turkiet slog Kroatien på straffar, efter 0-0 vid full tid och 1-1 efter en dramatisk förlängning.
Fotbolls-EM: Kvartsfinal 3
I morgon: Kvartsfinal 4
Semifinalerna spelas 25-26 juni
Finalen spelas 29 juni
Tack för den här gången! Vi hörs igen nästa år!
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor jag använder mig av under resan
Föregående sida (reseberättelse 2007)
Nästa sida (reseberättelse 2009)
