
Här kan du läsa berättelsen om när hela familjen Ström gjorde sin andra resa till Thailand. Den här gången blev resan tre veckor lång. Det var första återbesöket i Thailand sedan flytten till Sverige i december 2005 för mamma, som heter Sopá (uttalas sååh-paah), men kallas So (sååh). Det blir också första upplevelseresan för lilla Paula, som ju bara var drygt 2½ månader gammal när förra resan påbörjades, men som nu uppnått åldern 1 år 10 månader.
Berättelsen är i dagboksform och under resans gång uppdaterades den några gånger när tillfälle gavs. Så småningom kommer det förhoppningsvis att tillkomma lite bilder och länkar.
Den här gången skall texten vara anpassad till Microsoft Internet Explorer 6.0 - textstorlek "Mellan/Medium", så kolla inställningarna!
Följande flygturer genomfördes under resan:
Stockholm - Bangkok ( Thai Air )
Bangkok - Stockholm ( Thai Air )
Köpkursen på thailändska Baht var enligt Forex :
100 SEK = 498,25 Baht (THB)
100 SEK = 488,04 Baht (THB)
Det brukar dock alltid vara billigare att göra bankomatuttag på plats (speciellt om man som jag slipper 35-kronorsavgiften … tack Stadshypotek för Bajen-kortet!). Även när man handlar på köpnota så blir det oftast billigare - kolla bara först så att de inte lägger på avgift på 3-4 %, vilket brukar vara vanligt … speciellt i resebyråer och på hotell. Vår snittkurs för alla inköp och uttag hamnade på 0,197556; d.v.s. man kan dividera med 5 för att översätta alla priser i berättelsen.
100 THB = 20,07 Kr (SEK)
dagen innan vi åkte och
100 THB = 20,49 Kr (SEK)
dagen innan vi kom hem.
Den här gången hoppade vi på en "drajv" som Thai Air hade på treveckorsbiljetter. Detta innebär att resan per vuxen kostade 3.980 kr plus flygplatsskatt 1.300 kr. För Paula kostade biljetten 400 kr plus skatt 1.150 kr. Totalt blev det 12.110 kr och det får anses vara ett mycket bra pris. Normalt kostar en vuxen biljett runt 7.200 kr plus skatt och barnbiljetten (för barn under två år) 10% av vuxenbiljetten plus nästan full skatt. Detta skulle bli närmare 19.000 kr. En annan positiv nyhet är att utreseskatten på 500 baht som man alltid fått betala kontant på Bangkoks flygplats sedan februari är inkluderad i priset. Man undrar varför de inte gjort så tidigare. Många gånger har man sett förtvivlade barnfamiljer utan kontanter en knapp timme före avgång.
Resan inköptes som vanligt på resebyrån Koh Phangan i hörnet Östgötagatan/Skånegatan. Gå dit! Trevlig interiör och bra service! Tyvärr har både Marina och Tia som hjälpt mig/oss alla gånger tidigare nu slutat, men servicen fungerar fortfarande.
Efter knappt 10 timmars flygtur landade vi kl 05:30 lokal tid för första gången på den nya flygplatsen Suvarnabhumi Airport i Bangkok.
Den öppnade i september 2006. De hade lite inkörningsproblem i början (därav skämtteckningen här intill), men nu fungerade allting bra, i alla fall när vi anlände.
Vid hemresan tog det dock lite längre tid.
Efter att ha tagit ut pengar i en bankomat tog vi en taxi direkt till vårt förbokade rum på Hotel Manhattan på Sukhumvit Road, Soi 15. Tidigare har det kostat 1.000 baht per natt, men nu hade priserna stigit till 1.295. Extranatten vi sedan tog kostade hela 2.000, så det lönar sig att boka i förväg via Internet!
Enligt Internet skulle det vara runt 31 grader och det redan kl 8 på morgonen! Framåt eftermiddagen skulle vi räkna med uppåt 35 grader och det stämde säkert!
Flygresan gick ganska bra förutom att Paula blev lite rädd vid starten då hon såg alla hus och träd bara försvinna. Sedan ville hon aldrig riktigt sova; bara lite halvdvala i en timme eller så. Däremot gled hon ner på golvet och sov faktiskt vid våra fötter när vi käkade frukost! Sedan blev hon rädd vid landningen också och det var nog p.g.a. ljudet.
Dag 1 gick mest åt till att sova.
På kvällen var vi ute och käkade tillsammans med Sos syster Rung på en av våra stamställen: Thai House 2 på Soi 5.
Sedan tog vi en taxi till Siam Square och varuhuskomplexet MBK/Tokyu för att köpa lite kläder till Paula eftersom vi inte tagit med så mycket till henne.
Klicka här så får du se hur vädret är i Bangkok just nu.
Dag 2 for vi hem till syster nummer 2; Rat. Hon bor i radhus en bit utanför centrumkärnan och har nyss fått en liten bebis (5 månader gammal) och det var ju lite intressant, tyckte Paula … men mest moster So.
Vi var inte där så länge eftersom So hade glömt mobiltelefonen kvar på hotellrummet. Det var väl iofs inte så farligt, men den låg på laddning på golvets heltäckningsmatta. Vi såg framför oss kommande nyhetssändningar på TV om den stora hotellbranden …
Om aftonen var vi ute och käkade med tre av Sos kompisar och syster Rung igen. Nu for vi till ett annat shoppingcenter där vi käkade på MK, där man beställer in råvarorna och kokar själv på bordet. Det blev lite mer shopping av barnkläder och t.o.m. ett par t-skjortor och ett par läderskärp till mig.
När vi kom tillbaka till hotellet badade jag och Paula i poolen under månen. Hemma hos moster Rat hade Paula redan badat i badbalja men poolen verkade hon också gilla, även om hon inte fick bada själv. De hade ingen barnbassäng! Det är precis så varmt och klibbigt man kan ana vid 31 grader och mer därtill ... i solen är det olidligt … tur att det finns shoppingcenter med air condition!
Inträdet kostade hela 450 baht för vuxna och 280 för barn plus 150 baht/vuxen för båtturen. (Kursen är alltså runt 0,20 så det var egentligen rätt dyrt även med svenska mått mätt). Det fanns också ett kombinationspaket för 690 baht/vuxen som vi köpte. Då fick man inträde, båttur, Pepsi, glasspinne, en valfri Disney-VCD (av de ovan nämnda) samt inträde till en 4D-film och rabattkuponger på popcorn och souvenirer. Filmen kunde vi gå och se dagen efter på grund av tidsbrist.
Klicka här så kan du se mer om Siam Ocean World.
Vi köpte också en del handgjorda blommor karvade i tvål, som vi tänker försöka kränga där hemma. Vi skall sondera terrängen lite för att se vad som går att sälja i framtiden, om vi nu skulle starta någon affär eller importfirma.
Tillbaka till Siam och den 4-dimensionella filmen.
Sedan blev det lite avslutande shopping.
Mer tvålblommor, men också några små väskor/värdepåsar.
Vi checkade ut från hotellet och tog en taxi hem till Sos syster Rat. Med henne åkte vi sedan upp till Bung Nam Tao, som är det rätta namnet på platsen för Sopas föräldrahem. Det ligger mellan städerna Phetchabun och Lom Sak, fem timmars bilresa norr om Bangkok. Rat hade också med sig bägge barnen. Vi betalade bensinen och slapp i gengäld den varma bussen, som gör att man annars måste åka tidigt om morgonen eller sent om aftonen. Vi åkte vid fyra på eftermiddagen och det var vidrigt varmt. Bara att packa trunken på bilen gjorde att jag tappade minst en liter vätska.
Vi kom fram strax före halv tio på kvällen och Paula var lite blyg i början, men dagen efter sprang hon runt som en virvelvind bland den "nya" kusinerna.
Här kan ni se var Phatchabun ligger. Bangkok ligger rakt söderut intill vattnet.
Redan första dagen var fylld av förpliktelser.
Förutom de presenter vi hade med oss; bl.a. svensk choklad och finska marmeladkulor till barnen samt broderade handdukar och matbestick från IKEA till värdparet; så hade vi fått pengar av mina föräldrar för att köpa en present till Sos föräldrar; förslagsvis några vitvaror.
Vi hade tänkt oss ett nytt kylskåp (för det gamla ser för taskigt ut … inuti hittade vi förresten smörpaketen från förra gången vi var här - bäst före december 2005!!!), men Paulas mormor ville hellre ha en ny tvättmaskin. Den var dock inte dyrare än att det också räckte till ett köksbord, så vi for iväg till Lom Sak för att inhandla det hela.
Tvättmaskinen kostade 5.500 baht och bord plus fyra stolar kostade 5.300; således runt 1.100 kronor vardera. Snacka om att det är prisskillnad mot där hemma!
Passade själv på att inhandla nya glasögon. Mina äldsta är 20 år gamla och de nyare säkert runt 15. De hade givetvis specialpriser också. Om man köpte ett par bågar så fick man ett par till på köpet. Sedan fick man betala linserna för bägge, men själva synundersökningen/utprovningen var gratis. Vi blev också bjudna på apelsinjuice medan vi väntade. Dessutom fick jag ett nytt fodral till mina gamla brillor. Alltihopa gick på 12.100 baht (c:a 2.400 kr) för två kompletta par med plastlinser och UV-filter och anti-skrap och allt vad det var. Dessutom är bågarna av märket Lacoste, så det är fint så det förslår!
So har förresten fått låna med sin systers bärbara dator till Phetchabun, så vi kan boka hotell och uppdatera hemsidan och så.
Och vilket liv det var hela dagen. Redan klockan sex på morgonen startade de med musik på full volym från bautahögtalare precis utanför vårt fönster. Sedan fortsatte det till klockan nio morgonen efter. (Hade jag inte varit berusad då vet jag inte hur jag skulle kunnat sova). Någon gång mitt på dagen, efter att ha krubbat, drog vi till staden med syster Rat och hennes barn för att gå på den billiga marknaden. Tyvärr började det regna precis som vi kom fram, så det fick bli ett varuhus i stället. Köpte en stor bunt klistermärken som jag skall försöka kränga där hemma.
Tillbaka hemma hade munkarna dykt upp och ceremonin börjat på allvar. De sjöng och mässade i flera timmar, kändes det som. Det hindrade dock inte att folk satt och åt och drack pilsner ändå. Framåt aftonen dök en av Sos kompisar med sin finske man Kari upp. Eftersom en av Sos berusade morbröder höll på och skulle leka och busa med Paula hela tiden, t.o.m. när vi ville få henne att somna, så drog vi iväg hem till kompisen. De hade ett jättestort och tjusigt trähus som hade kostat typ 1,7 miljoner baht att bygga. Paula somnade till slut och finnen och jag satt och drack pilsner och Jameson så jag blev lite packad och inte minns hemresan.
Medan jag skrev ovanstående drog alla gäster iväg och de packade ihop allt ute på gårdsplanen så allt ser ut som vanligt igen och allt återgår till vardagens stilla rytm. Sedan såg vi på nyheterna att det är skyfall och oväder runt Hua Hin, dit vi tänkte fara, så nu vet vi inte hur vi skall göra. Vi får väl lyssna vidare och eventuellt ändra planerna.
Fick byta boende, då vi sade till för sent att vi ville stanna längre. Inför helgen och p.g.a. det bra vädret kom det nya gäster och vår bungalow var redan bokad.
Några av Sos polare från Bangkok kom över och vi gjorde en liten bilutflykt med dem. Vi skulle åka till en fin trädgård och titta, men det slutade med att vi allihop satt på stranden under parasollerna.
Om aftonen skulle de grilla på rummet (!) men So ville inte (blev lite oense med en av kompisarna), så vi gick ut och åt själva i stället.
Hade sett fram emot att se Manchester-derbyt (United-City) på rummet innan vi gick ut. Tidig matchstart i England gjorde att den började perfekt klockan 18, men lagom till start så lade kabel-tv:n av igen. Den hämtade sig aldrig efter åskvädret första natten. Samma sak gällde f.ö. varmvattensberedaren i badrummet, så vi fick duscha "kallt".
Innan vi kom iväg för att äta så rann tiden iväg och jag fick bara se sista 20 minuterna av matchen på en restaurant. När vi åt var Paula extra stökig och kastade mat omkring sig och So lyckade spilla ut sin melonshake över bordet och mina brallor, så jag kände mig tvungen att lämna extra dricks. United vann på en Ronaldo-straff som Andreas Isaksson inte hade en chans på. I slutskedet räddade van der Sar en Citystraff också!
Var på stranden hela dagen och Paula var aktiv som attan; inte en lugn stund med andra ord! Mamma gjorde affärer och köpte sängöverkast och bordsdukar att sälja där hemma.
På kvällen käkade vi dyrt och "fint" på The Boathouse (danskägt).
Det blev lasagne för 195 baht för mig och biff stroganoff för 295 baht för So.
Paula fick spaghetti för 120.
Dessutom satt vi vid en stor tv-skärm och tittade på Arsenal mot Chelsea (andra halvlek).
…
…
…
…
Åkte och tittade på Pattaya i dagsljus.
Det verkade lite stökigare där än i Jomtien.
Stranden var väl OK, men väldigt smal (om det inte var så att det var högvatten) och det var en jädrans massa trafik och buller parallellt längs strandpromenaden.
Kan tänka mig att nattlivet är ännu värre.
Efter ett inköp i en skoaffär, där Paula fick skor som piper när hon går
(och som är oerhört enerverande för alla andra, men hon tycker de är roliga),
så tog vi vår tillflykt till ett svalt shoppingcenter.
Det blev en hel del inköp under en tre-fyra timmar; mest kuddöverdrag
att sälja där hemma, men också en del egna souvenirer.
Köpte själv en uppsättning gamla och nya mynt.
Först vid tresnåret gick vi ut. Först bort till posten att köpa frimärken så att äntligen de få vykort jag skrev kom iväg. Sedan stannade vi till vid ett litet kafé som skyltade om att de hade pannkaka. Paula måste få något i magen. Själv tog jag något som hette "rhubarb crumble" och var som en slags smulpaj. Mycket intressant att äta rabarber i Thailand! (Vi hade tagit med rabarberte till Sos föräldrahem). Sedan blev det stranden. So satt i skuggan medan jag och Paula badade och lekte i strandkanten i en dryg timme. Vattnet var på väg in och läbbigt varmt. På väg hemåt bokade vi en taxi till Bangkok dagen efter. Vi kände inte för att sitta två timmar på buss med Paula igen. Det kostade 800 baht (160 kronor) plus 125 baht i vägtullar och det fick det vara värt. Innan vi gick upp på rummet badade också jag och Paula i poolen.
Sent om aftonen lyckades vi också boka ett hotell i Bangkok. Vi tänkte inte på det tidigare, så igår var de hotell vi hade funderat på antingen redan fulla eller så gick det inte att internetboka så nära inpå. Vi orkade inte gå ut och käka så vi hämtade mat nerifrån ett gatustånd samt "hotellets" restaurant och åt på rummet. Det gick ju det också.
Efter lite shopping så drog vi tillbaka till hotellet eftesom So fortfarande hade problem med magen. Annars hade vi tänkt äta med syster Rung, men det blev inget av med det. Det fick bli mat på rummet i stället. Jag skulle precis gå ut och äta själv och hämta med mig mat hem till flickorna när himlen öppnade sig och det formligen vräkte ned. Gatorna svämmade över så jag kunde inte ta mig till Thai House 2 på Soi 5 som jag hade tänkt mig. Varje tvärgata (soi) är ju numrerad och jag skulle alltså tio gator bort, men det gick helt enkelt inte! Jag kom bara ett par gator bort när helt plötsligt ett tre decimeter djupt hav öppnade sig. En snubbe erbjöd sig att bära mig över för 100 baht och en annan kontrade med 99! Nappade dock inte eftersom jag ju inte visste hur det såg ut vid nästa soi, så det kunde bli en dyr middag. I stället gick jag åt andra hållet och hittade en bro över gatan och på andra sidan låg en pizzeria, så det fick bli hämtpizza även om jag undviker pizza sedan en matförgiftning i Blåsut för några år sedan. Men för Paulas skull så … De hade makaronipudding med skinka och svamp och vegetarisk pizza med majs på, så det passade Paula perfekt. Hon har varit dålig på att äta kött under resan. Det har mest blivit ris, nudlar och spaghetti. Däremot har hon ätit lite räkor och fisk nån enstaka gång.
På kvällen dök i alla fall syster Rung upp på hotellet. Men vi kom alltså inte ut på någon restaurant, tråkigt nog för henne. Jag gick iväg till Thai House 2 och åt moo satay (fläsk med jordnötssås) och grön curry med räkor, samt tog med mat hem till rummet, som vi planerat kvällen innan. Gjorde några sista inköp på gatan utanför.
Så hämtade vi upp bagaget och tog en taxi hem till syster Rung, där vi redan hade dumpat en del bagage sedan tidigare. Där packade vi om allting och duschade. Sedan hämtade vi upp lite mat och färska kokosnötter att dricka. Vid 10 på kvällen åkte vi taxi till flygplatsen för att vara ute i så god tid som möjligt …
Tack för visat intresse! Vi hörs igen nästa år!
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor jag använder mig av under resan
Föregående sida (reseberättelse 2005)
Nästa sida (reseberättelse 2008)