Här kan du läsa berättelsen om när undertecknad gjorde sin tredje ensamresa till Thailand. Fast egentligen var det ju ingen ensamresa. Sedan förra resan har det nämligen bildats en liten familj! Nu finns det både en fru och en dotter med i bilden! Frun heter Sopá (uttalas sååh-pah och ingenting annat), men kallas So (sååh) och dottern heter Paula och var bara 2½ månader gammal när resan påbörjades. För undertecknad blev resan tre veckor lång. För fru och barn blev det lite längre, eftersom vi på ambassaden i Bangkok ansökte om uppehållstillstånd i Sverige för Sopá och Migrationsverket på förhand inte ens kunde säga hur lång tid det skulle ta! Paula, däremot, är redan svensk medborgare, men har inget personnummer, utan får det först när hon kommer tillbaka till Sverige med mamma … svenska myndigheter är för "underbara" …
Berättelsen är i dagboksform och under resans gång uppdaterades den när tillfälle gavs, beroende på tillgång till Internetcaféer. Så småningom kanske det tillkommer några bilder …
All text kommer att vara anpassad till gamla hederliga Microsoft Internet Explorer 4.0 - textstorlek "Mellan/Medium" … så kolla inställningarna.
Följande flygturer genomfördes under resan:
Stockholm - Bangkok ( Thai Air ) - alla tre
Phuket - Bangkok ( Thai Air ) - alla tre
Bangkok - Stockholm ( Thai Air ) - bara undertecknad
Kursen på thailändska Baht var 2005-09-15 enligt Forex :
100 SEK = 523,01 Baht (THB)
Samma helg jag kom hem hade det gått upp något:
100 SEK = 517,87 Baht (THB)
När alla köpnotor och bankomatuttag (utan 35-kronor … tack Hypoteksbank!) noterats så
Förra resan hade jag ett snittpris på 18,324 öre, så det blev 4,8 procent dyrare den här gången. Synd!
100 THB = 19,12 Kr (SEK)
100 THB = 19,31 Kr (SEK)
hamnade snittpriset för bahten på 19,199 öre och det är den kurs som har använts i reseberättelsen.
Resan kostade den här gången 6.000 kr plus flygplatsskatt 620 kr och det är ungefär lika mycket som förra gången, förutom att flygplatsskatten har skjutit i höjden! För lilla dottern fick jag betala 10 % extra, d.v.s. 600 kr, plus flygplatsskatt 520 kr (!). Resan inköptes som vanligt på resebyrån Koh Phangan på Östgötagatan. Gå dit! Trevlig interiör och bra service!
Resan gick jättebra! Vi åt två gånger och såg två filmer. Dessutom trängde vi in oss på muggen alla tre och bytte blöja en gång. Paula var jättesnäll och sov bort mesta tiden, speciellt när vi åt. Hon åt vid både start och landning, så hon verkade inte ha några problem med lock för öronen. Hon fick en babykorg som hängdes på väggen, strax under tv:n, så hon kunde titta på den, som det tv-freak hon är, även om det var i en något konstig vinkel. Filmerna som visades var "Warm Springs" (med Kenneth Branagh om Franklin D. Roosevelt innan han blev president), "Mr And Mrs Smith" (pang-pang med Angelina Jolie och Brad Pitt) och "The Sisterhood Of The Travelling Pants". Den sista var en ganska tråkig historia som bara sågs med ett öga, utom när det var vackra bilder från Santorini i Grekland.
Därpå packade vi in oss i en taxi och åkte till shoppingarkaden The Mall, som vi besökt tidigare. Där shoppade vi lite nödvändigheter; såsom schampoo, tvål, tandkräm, blöjor, våtservetter, batterier m.m. Sedan köpte vi också en barnvagn; en ganska simpel sak, som dock fungerade hyfsat, även om den var lite plastig. Den var i alla fall hopfällbar, vändbar, med liggläge och sittläge, mjuk madrass, säkerhetsbälte, broms, sufflett och skallror. Det var rea och vi fick den för otroliga 1.990 baht (382 kr)! Ordinarie pris var 2.990 (574 kr). Nu slipper vi hela tiden kånka på Paula i vår Baby-Björn eller den medhavda bilbarnstolen. Den sistnämnda tänkte vi f.ö. dumpa så småningom. Den är ju i alla fall för liten när Sopa och Paula skall åka tillbaka! Vi köpte också ett mycket praktiskt litet hopfällbart myggtält med madrass och två kuddar för 985 baht (189 kr). Sopas syster Rung dök upp och vaktade Paula medan vi handlade barnprylar. Sedan gick vi och åt alla tre på en liten billig restaurant i varuhuset. Med två rätter var och med vatten till kostade det bara 387 baht (74 kr) och det var mycket gott!
Klicka här så får du se hur vädret är i Bangkok just nu.
Denna förmiddag tog vi en kort promenad till svenska ambassaden på andra sidan gatan (och det var ett äventyr i sig … med barnvagn) för att ansöka om uppehållstillstånd för Sopa. De har bara öppet mellan 10 och 12 … och inte på onsdagar … så det var idag som gällde. Förutom att vi hade missat ett par kopior (de ville ha två av varje - men även av de papper de inte ens hade bett om, utan som vi hade med av ren snällhet!) och att ett s.k. husregistreringspapper inte hade dykt upp ännu och att de också ville ha detta papper plus hennes id-kort översatta till engelska, så gick det ganska bra. Sedan måste So komma tillbaka för en intervju. Därpå kommer jag själv att bli kallad till intervju på Migrationsverket hemma i Solna. Hon fick först en tid för intervju den 10:e november … sedan hittade den hjälpsamme Adam en ledig tid en vecka tidigare … och så en till ännu tidigare och till slut så blev det den 11:e oktober, d.v.s. två dagar efter att jag åkt hem. (Sedan blev det ju ännu tidigare - se nedan). Det passade ju jättebra, för då kan hon stanna kvar ett par dagar hos sin syster och slipper göra en extra resa ner till Bangkok. Toppen! Och det saknade dokumentet fick hon av systern på kvällen och en översättningsbyrå finns i samma hus som ambassaden; svensk dessutom. Det kostar 500 kronor att ansöka om uppehållstillstånd. Dessa pengar måste man betala in på ambassadens bankkonto enligt aktuell växlingskurs innan de tar emot ansökan. Byråkrati! Lämpligt nog finns det också en bank i samma byggnad.
På kvällen dök som sagt syster Rung upp och efter lite gosande med Paula gick vi ut och käkade på en av våra favoritrestauranter från tidigare år; Soi 5. Det blev vårrullar och tom yam kung (räksoppa). Gott!
Sedan tog vi tuben tillbaka ett par stationer till Lumphini Park, som är en av de få större parker som finns i staden. Här gjorde vi en liten promenad för några år sedan också. Precis när vi kom upp från tunnelbanan ringde Adam från ambassaden och hade ytterligare ett återbud, så nu blir det intervju redan på fredag! Suveränt! Hoppas att Migrationsverket i Solna är lika snabba, de! I parken var det många joggare den här gången. Efter en liten blöjaccident och inget rent ombyte, så rengjorde vi så gott vi kunde på en parksoffa och drog så hemåt igen.
Precis när vi kommit upp på Sukhumvit Road, där vi bor, så kom regnet … och det vräkte ner! Vi fick stå och vänta under försäljarnas parasoll ett bra tag innan det lämpligt nog dök upp en paraplyförsäljare som gjorde lysande affärer … 100 baht (19 kr) för ett litet simpelt paraply!
På kvällen dök syster Rung upp igen och vi gick ut och åt tillsammans. Nu gick vi till vårt andra favvoställe; Thai House 2. De har goda spett med jordnötssås (satay)! När vi kom tillbaka till rummet så var det alldeles blött på golvet. Fönstren var inte täta, så vi fick ringa efter service. De lade bara massa handdukar längs fönstren och skulle täta med silikon när det slutat regna.
Syster Rung skulle helt plötsligt vara ledigt från jobbet så hon kom över och så åkte vi alla tre till Grand Palace i västra Bangkok. Ingen av dem hade varit där förr. Typiskt nog kommer thailändare in gratis, medan jag (som redan varit där) fick betala 250 baht (48 kr). Dyrt! Det var varmt och eländigt och lilla Paula blev alldeles våt så vi drog fort därifrån. I stället for vi i taxi till ett nytt varuhuskomplex, där det alltid är svalt och skönt. Där åt vi billigt och gott på en vietnamesisk restaurant. Tre personer åt dubbla rätter och lite efterrätt och dricka för 160 kr.
Därpå tog vi en taxi igen och åkte hem till den andra av Sopas systrar; Racht. Där spenderade vi några timmar och ringde efter mat också. Sopas dator står där så jag fick stilla mitt internetbegär också! Regnet fortsatte!
Intervjun på ambassaden kändes bra för Sopa och klarades av på en dryg timme, medan jag och Paula satt i väntrummet utanför. De frågade henne när, var och hur vi hade träffats, hur många gånger vi hade träffats sedan dess och var vi hade gift oss, var vi hade ätit efteråt och om vi hade haft någon fest. De frågade hur vi gjorde oss förstådda med varandra och om hon hade lärt sig någon svenska eller jag thailändska. Dessutom frågade de om framtidsplaner vad gäller jobb eller studier och diverse annat. (Det var dock inte så illa som för polaren "Käcken", vars flickvän Lisa fick frågan om vad han hade för färg på kalsongerna!). Nu skall alla papper som sagt var transporteras till Solna och behandlas av Migrationsverket. Hoppas att de håller det de lovade och snabbehandlar oss nu när det är ett litet barn inblandat. Och så skall ju jag intervjuas också. "Käcken" blev tillsagd att ta med sig fotoalbum.
Vi åt på en japansk-kinesisk restaurant i samma hus som hotellet. Dyrt men praktiskt. Jag lyckades spilla ut min melonshake. Som tur var stod Sopas "handväska" (som hon fått av min mor) i vägen och räddade lilla Paula från att bli blöt. Sedan blev det taxi till stationen Hua Lumphong och nattåget till Surat Thani. Tågresan tog hela 11 timmar och det var inte så lätt att sova som jag trodde att det skulle vara. Först satt vi i några timmar innan de kom och fällde ner sängarna. Vi hade fått två överslafar och de var alldeles för smala för att få plats med ett barn också. Thailändare är dock alltid snälla och hjälpsamma så det var en man lite längre bort som erbjöd sig att byta med Sopa. Sedan var det en annan som bytte med mig så att vi kunde sova ovanpå varandra. Det underlättade ju när det blev dags för blöjbyte, om inte annat.
Lilla Nongnao, städerskans dotter, kom och hälsade på i år igen. Hon hade blivit påmind om oss från förra året och suttit och väntat redan sedan tidig morgon på att vi skulle komma! Kul! Hon fick ett par foton från vårt förra besök av mig.
På kvällen hade jag tur att kunna se hela tre engelska matcher på burken; Liverpools turliga oavgjorda mot Birmingham, Manchester Uniteds oturliga förlust mot Blackburn och norrmannen Pedersen, samt Boltons seger mot Portsmouth på en snygg cykelspark av Nolan.
Klicka här så får du se hur vädret är på Phuket just nu.
Vi köpte också flygbiljetter härifrån. Söndag kl 13:05 flyger vi till Bangkok för att där direkt ta oss till busstationen och en sextimmars bussresa norrut; till Phetchabun. 2.935 baht (563 kr) per skalle för oss vuxna och 615 (118 kr) för Paula. Detta trots att det bara skall kosta 10% för spädbarn! 615 är väl snarare 21% av 2.935!
Åt (alldeles) för dyrt på en svensk restaurant som konstigt nog heter Rico's. Sopa fick i alla fall prova på köttbullar med potatismos, vilket vi tydligen missade hemma i Sverige. Jag åt en biff med lök för hutlösa 470 baht (90 kr). Köttbullarna kostade 250 (48 kr).
En lugn dag igen! Jag tog en timmes oljemassage för 350 baht (67 kr) medan Sopa badade bastu (gratis för oss boende). Paula sov till en början, men vaknade och Sopa fick ta en matningspaus innan hon kunde återgå till bastun, där jag sedan gjorde henne sällskap. Satt och pratade lite med Nadine om mina Moment22-problem hemma i Sverige, och det visar sig att det inte är mycket bättre i Frankrike. Käkade på Nipsiga Räkan igen. Det är ganska så bra och en ganska så underhållande farbror (från England eller möjligen Australien? Glömde bort att fråga honom) som driver stället. Han lagade bra europeisk mat och hade en fru som lagade den thailändska.
.Sedan skulle vi äta på Räkan, men det var stängt. Bommat var det även mitt över gatan, fast klockan bara var 21:30! Vi fick gå några minuter till en australisk restaurant som också hade thaimat, fast det var bara sisådär, men de var i alla fall snälla och tröstade Paula när hon vaknade och skrek, så att vi fick äta upp ordentligt!
Vi fick vänta en stund på en ledig taxi men snart var vi på den norra busstationen. Det var en dryg halvtimme till avfärd så vi hann handla lite korv och dricka innan. Biljetterna kostade 274 baht (53 kr) för vuxna och 198 baht (38 kr) för småbarn. Alla fick dock varsin flaska vatten och ett paket kakor med ananasfyllning ombord! Klockan 16 avgick vi, 10 minuter försenade, och runt 21:45 landade vi i en gatukorsning i Bung Nam Tao som är det rätta namnet på platsen för Sopas föräldrahem. Det ligger mellan städerna Phetchabun och Lomsak. Vi hade haft en välbehövlig paus på 15 minuter vid 19-tiden, då det passade bra med ett byte på Paula. På bussen var det svalt, nästan kallt och de visade en usel thailändsk film som var en blandning av bondhumor och överdrivet våld.
Det blev ett kort välkomnande eftersom det redan var efter läggdags för föräldrarna. Här går de och lägger sig tidigt! Men de ville givetvis titta ordentligt på Paula som var vaken. Sista biten upp till föräldrarnas hus åkte vi tuk-tuk i cirka två minuter för 40 baht (8 kr). Det var välbehövligt eftersom vi hade så mycket bagage; hela sju kollin! Tuk-tuken tyckte dock inte Paula om, utan hon skrek hela tiden.
Sedan åkte vi alla och käkade på en restaurant vid en liten sjö. Jag och Dave stod för fiolerna … 480 baht (92 kr) per skalle … och då var vi 9 personer som alla åt mer än en rätt var! De andra drack visserligen bara vatten, men jag drack öl. Maten var jättegod och vi fick jättemycket. De beställde in allt möjligt och vi plockade från alla tallrikar. Precis när alla var mätta och belåtna så kom det in en stor tillagad fisk också, så det blev doggy-bag hem till föräldrarna, som inte var med. Tyckte inte det var så lång stund jag satt på flaket med korslagda ben, men jag fick en rejäl solbränna på ovansidan av benen.
På kvällen var det stor grillfest på golvet hemma. En massa släktingar dök upp och pilsnern flödade. Dave och jag satt och pratade om allt möjligt och blev lite "pruttiga". Men inte värre än att vi kunde spela domino med lillflickan i huset, Nongnoon, 10 år gammal. Hon vann givetvis nästan hela tiden, utan att vi behövde fuska.
Sedan körde jag bil för första gången i Thailand, när jag fick ratta flakbilen de cirka fem minuternas väg till Dave och Ann. Det var den bumpigaste och sämsta väg jag någonsin åkt på! Så det gick ju inte fort precis! Där plockade vi kokosnötter. Sedan åkte vi några minuter till för att se var Sopas syster med familj bor. Där plockade vi stjärnfrukter.
Under kvällen hände inget speciellt … packning och lite dominospelande med Nongnoon igen.
Sedan blev det taxi till ett halvhyfsat muslimskt hotell som heter Regent Inn. Vi fick ett rum för 690 baht (132 kr) och då ingick (som det kom att visa sig) världens minsta frukost. Det var nästan skrattretande lite. Nu bodde vi inte på centrala Sukhumvit Road utan lite utanför, nära shoppingcentret The Mall. Det är också nära till Sopas syster Rung, som kom till hotellet i stort sett samtidigt som vi. Hon fick gosa med Paula medan vi gjorde oss klara. Sedan gick vi ut och käkade europeiskt och halvdyrt. Jag tog fettuccine och grön curry. Denna näst sista kväll på resan slog magsjukan till. Jag har hela tiden ätit tabletten Trevis som skall hålla kvar magen på svensk nivå, men den tog slut igår. Nu vet jag att den verkligen fungerar! Därtill har jag varit lite rosslig i halsen ett par dagar. Det var kallt på natten uppe i Phetchabun och jag sov lättklädd och hade fläkten på i två nätter. Det var dumt. (Sedan var jag riktigt dålig under flygresan hem).
Strax efter sju var vi hemma hos Rung igen, där Sopa och Paula skall bo en natt innan de far tillbaka till Phetchabun på söndagkvällen. Jag fick duscha av mig och packa om bagaget lite. En rolig grej med flyget är att lilla Paula får ha med sig 10 kg bagage och på hemresan får jag hennes 10 kg också, även fast hon inte följer med! Så jag fick ta med mig 30 kg i stället för 20 och det var ju tur eftersom jag hade 26! Strax efter kl 22 ringde vi efter ex taxi och jag for ensam till flygplatsen. Nu var jag lite närmare flygplatsen och vi behövde bara passera en vägtull, så det blev bara 185 baht, plus 20 i framkörningsavgift och 20 i vägtull (totalt 43 kr).
Strax efter halv nio var jag hemma igen … till kylan och eländet … men också till de vackra höstfärgerna …
Tack för visat intresse! Vi hörs igen nästa år!
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor jag använder mig av under resan
Föregående sida (reseberättelse 2004)
Nästa sida (reseberättelse 2007)
