|
|
| |
Resultatet enligt användarteorin är att alla kan se dessa program, eftersom tittaren kan skilja på verklighet och fiction. Alltså kommer inte personen att påverkas på ett negativt sätt när han/hon ser på dokusåpor. Tittaren kommer alltså inte att börja stöta ut personer när de ser på t.ex. utröstningarna. Enligt användarteorin så kan det vara positivt att se på dessa program för att man får bearbeta sina känslor m.m.
Enligt effekteorin så påverkas tittaren på ett negativt sätt. T.ex. om personen ser på mobbing eller utröstningar i dokusåpor, så tror hon att det är så man ska göra i verkligheten. Hon kan inte skilja på verklighet och fiction. Men i många fall tycker vi att det kan vara bra att se på människor som säger rakt ut vad de tycker och tänker, och därmed lär sig att vara ärligare och öppnare mot sina medmänniskor. Självklart pratar vi nu om en lagom dos, så att det inte övergår till mobbing.
Kultivationsteorin. I dokusåpor finns det väldigt många dolda budskap. Ett exempel är att könsrollerna är väldigt tydliga, ett annat är att alla deltagarna är ganska stereotypa. Man ser på människorna hur regissörerna har valt ut dem. En för att han är lat, en annan för att hon är feminist etc. Om en människa tittar väldigt mycket på dokusåpor så kan hennes värderingar och åsikter förändras, hon kan börja mobbas eller vara allmänt elak, för så "gör ju alla". Dessutom kan människan få en förvrängd verklighetsuppfattning, kanske börjar hon tro att alla är mot henne eller att andra människor ingår "pakter" och går bakom ryggen på henne.
När det gäller demokratin i dokusåporna så har vi kommit fram till följande: Det finns demokrati i programmen men till en viss gräns. En del anser att demokrati handlar om folkets frihet att utan mycket inblandning från överheten kunna hantera sina angelägenheter. Detta stämmer väl in på dessa program. Deltagarna får så långt det är möjligt bestämma och råda över sig själva. Men om deltagarna skulle göra fel så kan ledningen för programmet gå in och styra upp det hela. Det tydligaste exemplet är i Baren, där Robert Aschberg, programledaren, får dela ut gula och röda kort till deltagarna om de lämnar Baren utan tillåtelse.
Gemensamt för alla dokusåpor utom Villa Medusa är att man röstar ut varandra. I Expedition Robinson bestämmer deltagarna vem som får lämna ön, medan förlorarna i Baren och Big Brother bestäms av tittarna. Det första exemplet är mer demokratiskt för deltagarna och de andra två är mer demokratiska gentemot tittarna. I Robinson åker den som inte kan tillföra något till öns lilla samhälle ut, medan en deltagare i t ex Big Brother får vara kvar för att tittarna gillar personen ifråga, inte för att han/hon jobbar bra. Vi tycker att Expedition Robinson visar mest hur det är i verkligheten, att man måste jobba och tillföra någonting för att bli accepterad