Ulf Lundell sa i en lång intervju i pop för flera år sen "Jag tror ju knappast att Popsicle förändrar någons liv". Han hade fel. Popsicle kom till mig i en tid när jag var trött på det mesta. På skolan, på de som gick där och på att de flickor jag blev kär i inte blev kära i mig. Det var våren 1993 och deras fullängdsdebut "Laquer" hade just släppts. De kom från Piteå och ena sångaren jobbade i baren på ultrahippa Hannas Krog på Skånegatan i Stockholm. Jag minns hur jag satt på lektionerna och klottrade ner Fredriks och Andreas ord i matteboken. "Hey Girl, I´m ok, I Just Think About You Night And Day" Det var inte många av mina klasskompisar som fattade vad jag pratade om. Lika lite som de brydde sig om att lyssna när jag spelade Cardigans, Brainpool, bob hund eller Kent-demos för dem. De struntade i det. Det var konstig musik i deras värld. I min, och som jag då höll på att upptäcka även många andras, värld var Popsicle hjältar. De lät som Dinosaur Jr, gjorde provokativa uttalanden på Grammisgalan, hade stentuff attityd och gitarrer som fick mig att bli kär. Jag såg dem precis hur många gånger som helst det året. Och jag och min bror startade ett fanzine, började hänga på Hannas och gjorde intervjuer med dem under inspelningen av "Abstinence"-skivan. Lite av mystiken försvann, men varje gång jag såg dem på en scen eller lyssnade på skivorna hemma fick jag tillbaka det där pirrandet i magen. Popsicle var det perfekta bandet för missanpassade unga män i övre tonåren. "Hey Princess, won´t you come back home I´m shaking and I´m on my own And I whisper your name until the morning comes Hey Princess your the only one" Popsicle var väl kanske inte några stora "american poets", men de kunde tala till mig. Ofta behövde de inte ens öppna munnen. De totala gitarrexplosionerna i "Sandy" och "Hey Princess" är oöverträffade i svensk musikhistoria. Men åren gick. Hannas och Skånegatan blev ett rikskänt krogstråk. Cardigans sålde miljoner, This Perfect Day blev etta på Tracks och Wannadies hamnade på NME-omslag. Popsicle släppte nya skivor, och blev mognare, äldre och kanske också tråkigare. De hade hursomhelst inte samma behov av att hela tiden få ur sig energi längre. Och sen en dag i våras slutade sagan. Popsicle finns inte mer, och jag vet faktiskt inte om jag saknar dem. Jag tror jag har kommit över popsicle, precis som man kan komma över en kärlek. Fast precis som med kärleken kommer minnet alltid finnas kvar. Minnet av att några rader i "Pale Honey" fick mig att starta mitt enda popband och döpa det till Velvet Violence. Minnet av ett av Sveriges bästa band genom tiderna. Minnet av Henne. "Sandy can´t you see that I´m lost without you" Gustav Gelin Gästbok Ibland bankar Gustav Gelin på soptunnelock på den stora Roskildefestivalen. Andra dagar skriver han för diverse trevliga fanzines som b la "EttNollEtt" och då och då dricker han en öl eller två och dansar till Adorables "Homeboy" med Bomben-killarna och det finns dagar då han ställer sig bakom sina skivspelare och twistar loss den bästa pop- soul- och housemusik du kan höra. Vackra dagar åker han och Jimmy ut i skärgården och blir helt vanliga blödiga män som lyssnar på sorgsna prärievisor och tänker tillbaka. Det är då han skriver för RSIS. Och har ni tänkt på att man med lite rätt pitch faktiskt kan sjunga "fanzine-boy! fanzine-boy!, Everybody needs a fanziiiiine-boy" till Iggy Pops synnerligen tuffa "Home". Christian (som också tycker att en "Sandy" är en av de finaste människor han känner.) -------------------- Saras Popsicle -------------------- Pärs Popsicle -------------------- Christians Popsicle -------------------- |