 "Jag Räddar Ditt Liv...." Har det inte skrivits alltför mycket om Kent redan. Räcker det inte nu. Jo, det gör det väl men jag köpte senaste singeln för ett tag sedan och blev förälskad igen. "December". Andra spåret och Jocke Berg sjunger med sådan där falsett Thom Yorke stämma och sedan när den där gamla analoga synten dyker upp så är det ju bara fantastiskt igen. I sommar ger sig Kent ut på de smutsiga festivalvägarna igen för att lira loss inför Kirfyllda gråtande tonårsflickor med leriga kläder och jag vet inget om det nu men är det inte snart dags för Borgholms slottsruin och familjeutflykter med picnickorg och stadiumversioner av "Kräm" och "Pojken Med Hålet I Handen". Näe..Nu är jag elak. Dom är ju fortfarande unga,kaxiga och världsvana posörer. Eller? Näe... Jocke Berg ser inte alls bra ut längre. Det är lite elakt att säga så men när han tar i sådär jättemycket börjar man nästan skratta. Det blir för mycket. Lite Oasis syndrom det där. Åh Fan ...vi är ju snart trettio, dags att fixa pensionsförsäkringar och bli djupa. Rebell ? RocknRoll ? Var tog du vägen nu.... Jag är extremt motsägelsefull. Jag tycker "Isola" är en förbannat bra skiva och faktiskt deras bästa. Jag tycker t om om den lite småsvulstiga "747". Det är många som kommer att stå och skrika framför den stora scenen där uppe i Småland i början på Juni och det gör dom med all rätt. Kent fyller fortfarande sin funktion för mångas liv. Jocke Berg säger själv att han skriver låtar för att få folk att känna igen sig. Jocke Berg tror innerst inne att han fortfarande är en hormonstinn 16års pojke på jakt efter någon sorts kick som ska föra honom in i 90-talet. Det är ju trevligt. Jag vill inte låta negativ, inte låta som en som redan dödsdömt Kent för det har dom faktiskt redan gjort själva. Vart ska hända nu? Jo, en B-sids samling fast Eskilstuna pojkarna *vet* att så gott som varenda en av deras dyrkare äger varenda singel dom gjort. Dom som inte gör det köper naturligtvis samlingen med gott samvete för där finns en hel del ruggigt bra låtar. Dom som läst så här långt undrar nog vart sjutton jag vill komma. Jag vill inte komma någonstans. Jag ville bara basunera ut att Kent tappat sin kontroll över den publik som slet sönder sina hjärtan för att förstå sig själv i Jockes texter. För att känna igen sig, för att komma vidare till något bättre. Lustans Lakejer hade sina tre skivor som förändrade den insatta s.k hippa tidiga 80-talsungdomen. Oasis hade sina tre som kanske förändrade en och annan arbetare och även ett antal unga luftgitarrspelande drömmare som fick "Live Forever" som ny ledstjärna här i livet och Kent har nu också haft sina tre. Jag kan ha fel men har det inte. Kent kan fortsätta göra utomordentligt bra hjärtskärande skivor men dom kom inte förändra en nykär ynglings syn på livet genom att spela "Frank" om och om igen och på så sätt förknippa just den låt med den vackraste han sett fast den i själva verket handlar om något helt annat. Det går inte att skriva om sådana här saker. Man känner när det händer.... |
|
Totalt knäckande och öppningsraden "jag krossar fönstret, tar mig in i ditt rum" är otvivelaktigen den mest charmerande inledningen jocke ylat. Bygger på DM:s "Stripped" och det är liksom samma driv i låten som i Depeche Modes 80-tals maskinsborrspärla. Oerhört mycket The Cure a´la "Disintergration". Vemodiga syntar och och en text som upprepas rätt mycket men hur som helst är det en genomfantastisk jävla låt. Visst finns det tvivlare men låt dom tycka vad dom vill. Så här lättgängliga och så här rakt på sak har aldrig Kent varit. Hur mycket han behöver henne, hur mycket han saknar henne, bla, bla, bla. Lite Cure och "Friday I´m In Love" B-sidan "Halo" är det allt. Och visst är det svensktoppen och Havregrynsgröt och lite "Fångarna På Fortet" men inte gör det någonting. Alla behöver en liten vacker kärlekssång lite då och då. "Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra". Hade lugnt platsat på debuten och kanske petat bort t ex "Den Osynlige Mannen". Lite RocknRoll. Lite "Ingenting Någonsin" och en helt fantastisk text som jag aldrig någonsin begripit. Sorglig pärla som kanske blir den riktigt stora B-sids klassikern om några år. Vi tycker ju om sorgliga låtar med sådana där isande syntar som vi trodde var helt utdöda. Speciellt om den som spelar den ligger ner på marken. Kent ger sina drömmar liv och gör en helt syntbaserad pärla som missförståtts av ganska många Kent fans. Åtminstone i Norge. Vi har en tävling här också, naturligtvis, och vad Ni ska göra det är att sammanfatta Jocke Bergs lyriska utveckling från demon "Kallt Kaffe" till "Längesen vi sågs". Ni får använda minst 28 ord och mest hur många ni vill. Ok ? Jättefet bonus till den som lyckas plura in meningen "Paul Weller är ingen gud, han lirar skäggboogie". Märk mailet "Din Kropp har blivit för trång". Och vad Ni vinner? Ja, ingenting. Har förvisso hört att Pär Jonasson ägnar sena nätter åt att få färdigt sin självbiografi som i mångt och mycket handlar hans letande efter det där stenbrottet Jocke sjöng om på den där första skivan med dom där tuffa kostymerna. Vi snackar tung symbolik här... Förvisso lär han inte hinna få klart den tunga boken men har ni tur kanske just Ni blir ägare till "Jag är inte gjord av sten". Men det tror jag inte. Inte en chans.  [Ett envist rykte säger att nästa band till plankan för avrättning är Suede och pipBrett men vi lovar inget. Själv tycker visst Christian att Olle fortfarande är kung och att sommaren är bäst för att lyssna på pop som inte svider] [ Skriv ] [ Recensioner ] [ Artiklar ] [ Gästbok ] [ Demos ] [ Personligt ] [ Kents Officiella ] |