Tempus 2008 v 36

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35

Sydossetien vill bli ett nytt Liechtenstein

Den georgiska provinsen Sydossetien, som har erkänts som suverän stat av Ryssland, försöker resa sig ur rasmassor och fattigdom med hjälp av ekonomiskt och militärt stöd från Moskva. Det återstår att se om statsvärdigheten är en fördel eller en nackdel.

De som tvivlar på Sydossetiens förmåga att överleva som oberoende stat bör, enligt sydosseterna, titta på Andorra. Jämförelsen haltar lite när man ser sig omkring i Tsjkinvali, huvudstaden i Sydossetien, som bombades och förstördes av Georgiens attacker i början av augusti. Kulor har slitit loss stora barkstycken från tallarna i parken, och tornet till en stridsvagn ligger upp och ned och blockerar en portgång. Någon har sprayat orden ”Skam åt de georgiska lismarna” på en husvägg utmed huvudgatan.
Men efter det att Ryssland hade erkänt Sydossetien formellt som en oberoende stat anser Zalina Tskhovreboba, redaktör för Tsjkinvalis största dagstidning, att det är befogat att jämföra Sydossetien med de rika furstendömena Liechtenstein och Andorra, som är ungefär lika stora (eller små) som Sydossetien.
”Nej jag har förstås aldrig varit där”, säger Tskhovreboba, ”Det vi vet har vi hämtat via internet”.

Rysslands erkännande av Sydossetien och Abchazien som självständiga stater har väckt osseternas hopp om att andra stater snart följer efter. Utomstående anser i allmänhet att detta hopp är befängt, och västs ledare har klargjort att de betraktar de båda regionerna som delar av Georgien.
Kritikerna är speciellt skeptiska i fråga om Sydossetien, som bara har runt 70 000 invånare. De flesta män i arbetsför ålder har bekämpat georgierna i många år, och den segdragna konflikten har utarmat regionens ekonomi.
Ändå har man redan utsett en byggnad för Tsjkinvalis första utländska ambassad, som naturligtvis tillhör Ryssland. Och Rysslands utrikesminister, Sergej Lavrov, berörde Sydossetiens litenhet direkt på en presskonferens: ”Det finns minst ett halvdussin medlemmar i FN vars befolkningar är mindre än Sydossetiens. Jag har för mig att den minsta medlemsstaten i FN har 9 000 invånare”, sade Lavrov.

Tsjkinvali har härjats av sporadiska strider i 18 år. Våldet kulminerade i fem dagars intensiva attacker under andra veckan i augusti. Människorna i Tsjkinvali är fortfarande djupt skakade av attackerna. Gulo Pukhajeva, som nyligen deltog i en politisk manifestation, berättar att hennes döda grannes kropp låg kvar på gatan i två dagar under striderna. Ingen vågade ta hand om liket så länge de georgiska styrkorna hade ställningar runt om i staden, säger Pukhajeva, som gråter vid minnet.

Sydossetiens minister för ungdomsfrågor och turism, Elionora Bedojeva, fäller inga tårar utan är full av optimism. Hon planerar att på nytt marknadsföra Sydossetien som en region för ekoturism. Hennes ansträngningar hittills har inte rönt några framgångar, erkänner hon dock lite motvilligt. Förra året hade hon ett stånd på en turistmässa i Moskva, och då lyckades hon övertala en liten grupp ungdomar att komma till Sydossetien på semester. Det var den första turistgruppen i Sydossetien sedan 1990, när konflikten med Georgien började. Gruppen kom i slutet av juli, hamnade olyckligtvis i kläm mellan de stridande styrkorna och flydde landet nästan direkt.
De sydossetiska bergen är fria från tung industri, framhåller Bedojeva. Därtill kommer att unga, ossetiska män har genomfört militära operationer i bergen och många år, de känner dem utan och innan och skulle kunna bli utmärkta guider. Bedojeva talar om att anlägga en skidort. ”Vi skulle kunna konkurrera med Sotji vid Svarta havet, som bara har snö i fyra månader per år. Vi har snö i sju månader”, säger hon.

Nu, när ryska pengar börjar strömma in i Tsjkinvali, förändras staden snabbt. För bara två veckor sedan var den full av damm och skräp, och liken låg och ruttnade på gatorna. I förra veckan kom flera ryska grupper av unga män i uniformer som det stod ”Specialkonstruktör” på. De lagade fönsterrutor, målade skolor och spacklade hundratals kulhål. En karavan av lastbilar körde genom staden och delade ”genuint ryska bröd” och en populär rysk dagstidning.
Sovjettidens ”Tryckta mediernas hus” har förvandlats till ”Internationellt presscenter”, och besökande journalister ackrediteras av ”Den sydossetiska republikens statliga kommission för pressinformation”.
En utställning med titeln ”Folkmord” invigdes i förra veckan. Där visas fotografier på skadade barn och brända och krossade kroppar.
I det nya presscentret saknas fortfarande glas i de flesta fönstren, och toaletterna vittnar om att krig har rasat.
”Jag vill att det ska verka så civiliserat som möjligt”, säger presscentrets chef, Alexej Martynov. Trots den tryckande värmen och dammet kommer han varje dag till jobbet i nypressad kostym och slips, varmed han skiljer sig markant från de tjocknackade ossetiska milismän, som håller vakt utanför byggnaden med sina Kalasjnikov i beredskap.

Martynov, chef för en ideell grupp i Moskva kallad Internationella institutet för nybildade stater, säger att det är hög tid att Sydossetien befriar sig från sin krigsmentalitet och i stället ger ”ekonomer och ingenjörer” fria tyglar. Han säger att Sydossetien skulle kunna bli förebild för ett antal stater ”med otydlig politisk status”, som t ex Transdnjestr, en moldavisk utbrytarregion, som också söker återförening med Ryssland. En möjlighet är att göra regionen till skatteparadis, en strategi som har fungerat väl för Monaco, Andorra och Liechtenstein, påpekar Martynov.
”Liechtenstein kan lika gärna ligga här. Enda skillnaden är att Liechtenstein ligger mitt i Europa. Där har de Alperna, här har vi Kaukasus”.
© 2008 TEMPUS/The New York Times