|
TKD-historia
De första spåren av obeväpnad kampkonst och självförsvar är från Indien omkring 2600 f.Kr. De indiska männen använde sig av olika kamptekniker för att försvara sig mot fiender och vilda djur. Dessa självförsvarstekniker fördes till Kina av buddhistmunkar på 500-talet f.Kr och gav upphov till Kung Fu. Kampkonsterna fördes senare även till Japan och gav upphov till det vi idag kallar Karate.
I Korea har man hittat en väggmålning i en grav som föreställer figurer som utför olika rörelser för attack och försvar. Man tror att dessa första spår av koreansk kampkonst är från omkring år noll, och att det var detta som var början till dagens TaeKwonDo. Korea var på den här tiden indelat i flera olika kungadömen. Det var i Koguryu-riket som kampkonsten blomstrade. Man har hittat bevis på att det förekom kollektiv träning och t.o.m. turneringar i kampsport. Den tidiga kampkonsten var indelad i olika stilar, t.ex. Dangsoo, Kwonbak, Taesoo, Bahki och Kongsoo. Mellan 600-talet och 1400-talet var dock den dominerande stilen Soobak, som i slutet på 1300-talet utvecklades till Taekyon. Denna stil dominerade i landet ända fram till 1909, då Korea blev ockuperat av japanerna, som då införde sin kultur och sina kampstilar.
|
|
