Dikter

Dina ögon

Det var ett djup i dina ögon, det var lätt att drunkna i dem,
Det var en glädje i dina ögon, du ville verkligen leva.
Det var en smärta i dina ögon, visste du redan att du skulle lämna oss?
Det var så vackra ögon du hade, det smärtar när jag ser dina foton.
Det var något speciellt med dina ögon, det är därför jag aldrig kan glömma dem!

Din mamma 981223

Vårens första blomma

Lika efterlängtad som vårens första blomma.
Lika liten och spröd var du lille Lucas.
Lika älskad som vårens första blomma.
Lika ren och skör var du min son.
Om blomman kommer för tidigt, tar frosten och kölden bort den.
Du kom alldeles för tidigt lille vän.
Sjukdom och död ryckte bort dig härifrån.
Du var som vårens första blomma, lika efterlängtad, lika saknad.

Mamma Agneta 990319

Säg mig hur?

Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
Nu har det gått ett år, sörja man inte längre får.
Man borde tänka på allt fint man har, allt det andra som finns kvar.
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror att jag behöver.
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
Låt mig få sörja på mitt sätt, tror inte något sätt är rätt.
Varför måste jag min sorg försvara? Kan någon det för mig förklara?

Skrivet av Mamma Agneta
Ett år efter lille Lucas död.

LUCAS

Du lilla fina blomsterknopp.
Dig fick jag ej se växa opp.
Du var en planta ädel ren.
O, tänk vad du var len, med fötter små som aldrig kunde gå
Nu har du vänt till blomsterlandet åter.
Till det land där ingen gråter.
Jag hoppas där en gång dig se.
Hur du kan sjunga, dansa le.

Till Minne av lille Lucas skrivet av mormor Gun 1999,
på Kanarieöarna.

Allhelgonnadagen

I Allhelgonnaaftons timma
Vi våra älskade, saknade minnas.
Tusentals ljus har tänts
Många vackra tankar sänts.
Längtan, frågor om varför?
Var finns meningen i att barn dör?
Tårarna på kinden rinner,
Medan ljusen vackert brinner.
En minnesdag som denna,
Extra svår vi sorgen känna.
Även en tacksamhet så stor,
att just Du fick bli vår son och lillebror.
Det är så kallt och tomt.
Sorgen, saknaden gör ont.
Kommer tiden att läka såren?
Blir det lättare med åren?
På frågorna finns inga svar,
ärren kommer alltid finnas kvar.
Fattades det en ängel i Guds änglaskara?
Var det därför du fick till himlen fara?
Jag blicken mot himlen vänder,
Tankar till dig min lille ängel sänder.

Mamma Agneta 001105

Fler dikter

Tillbaka till första sidan