Dikter

Saknad

Mången gång jag vaknat,
din lilla mjuka hand saknat.
Kan ännu höra ditt hjärtas slag,
dina snabba andetag.
När jag blundar och tänker på dig,
är du faktiskt här hos mig.
Tre månader har gått,
Döden föll på vår lott.
Önskar att du kunde stanna,
kvar här hos din mamma.
Saknar dina fingrar små,
benen som snart skulle gå.
Min kärlek till dig kände ingen gräns,
i dag endast tomhet känns.

Mamma Agneta 980906 Tre månader efter Lucas död

En liten ängel

Jag hade en liten ängel på besök.
Han var så otroligt söt.
Jag hade en ängel i min famn,
Lucas var hans namn.
En liten ängel lärde mig så mycket.
Om honom jag så mycket tyckte!
En liten ängel till mig kom.
Han log sedan vände han om.
Min lilla ängla vän jag vill möta dig igen!

Mamma Agneta 980916

Min son

Jag förlorade allt den dagen.
Förstår ej den gudomliga lagen.
När du sträckte dig upp,
kallad av "han som alltid väntar"
Himlen - Jag längtar!

Skrivet av Pappa Per 980913

Mitt lilla barn!

Du växte och utvecklades inuti mig.
Undrade så om du var en kille eller tjej.
Graviditeten tog snabbt slut.
Redan i vecka 26 du måste tas ut.
Mamma hade en en infektion fått.
Att låta dig vänta hade inte gått.
På din kropp var allt så smått.
Huden gick nästan i blått.
Vi undrade hur det skulle gå.
Skulle du hos oss stanna få?
Allt gick till en början väldigt bra.
Tills du 11 dagar var.
Du fick ett virus jag hatar som pesten.
Det var RS-virus föressten.
Du försämrades, allt gick som en berg och dalbana.
Ingen av oss kunde då ana.
Den 25:e maj stannade allt, när doktorn sa:
Det kommer inte att gå bra.
Vår lille Lucas skulle lämna oss.
Vi blev förtvivlade förståss.
Chockade och lamslagna bad vi till vår Gud.
Låt vår lille älskling stanna , snälla Gud!
Den 6:e juni, lämnade du oss vår lille vän.
Vi har en tröst mitt i all sorg, vi ska få möta dig igen!

Mamma Agneta 980927

Natt

Lilla vackra barn, min dyrbara skatt.
Stjärnorna lyser , det har blivit natt.
Ligger här vaken och tänker på.
Dina mjuka små armar, jag saknar dem så!
Om jag koncentrerar mig, kan jag höra ditt skratt.
Ångesten kommer över mig, när det blir natt.
Kommer aldrig någonsin att förstå.
Varför vi skulle skiljas från varandra vi två.
Det känns likadant varje natt.
Allting känns så oerhört svart.

Mamma Agneta 981021

Hösten

Hösten är här, både ute och inne.
Tungt så tungt är mitt sinne.
Träden står nakna, blommorna fryser.
Lika avklädd är jag, står här och ryser.
Förlorade dig, du som var mitt allt.
Därför blev allt så extra kallt.
Ville så gärna behålla dig kvar.
Men ditt livsverk på jorden nu fullbordat var.

Mamma Agneta 981027

Våren mitt hopp?

Hela sommaren regnade bort.
Känns som naturen grät med oss.
Hösten kom med stora steg.
Tyst och kall den liksom teg.
Snön täcker nu din grav.
Vintern ger mig stora kval.
Det är så kallt vill värma dig.
Kom tillbaks min son, jag älskar dig!
Kanske våren kan bringa mig ett hopp?
Lindra smärtan och plågan i min kropp.

Skrivet av mamma Agneta 981120

Fler dikter

Email: Lucas mamma