Här fortsätter reseberättelsen med andra halvan av min resa.
Den inledande halvan hittar du på sidan 1, dit du kan bläddra dig tillbaka med länken längst ner på sidan.
Vid Riverside råder ren djungel. Det ligger 2,5 km från stora vägen, mitt i regnskogen. Det var väldigt fuktigt och ren lögn att försöka torka blöta kläder. Inget varmvatten fanns det heller, men det behövdes knappast. Två tama gibbonapor hade de också. De var 21 månader gamla och hade hittats övergivna i djungeln. De for runt som skållade troll hela tider och man fick passa sina prylar och mat hela tiden. Kul i alla fall och jag verkade inte vara allergisk mot dem heller. Givetvis skulle de klättra på en hela tiden …
Vi gjorde inget speciellt denna första dag … bara åt och spelade domino.
Vi fick se lite olika fåglar och träd under vår långa färd längs floden Sok. Tittade aldrig på klockan men det var någonstans runt halvannan timmes färd. Vi startade vid Riverside och blev sedan upplockade av ägaren med bil lite längre ner längs floden. Glömde ta med kepsen men hade sarongen med. Det blev ändå ganska så rött på axlarna. Eftersom vi ändå blivit blöta efter forsfärden så badade vi i floden nedanför restauranten. Skönt! Såg lite småfisk och några krabbor.
I övrigt mat och dryck och domino. Fast det sistnämnda vågade vi oss inte på så mycket p.g.a. de tjyvaktiga aporna. Vi hade en liten veranda uppe i stugan, men tyvärr var det så mycket myror i stolarna, på väggarna, på golvet, överallt så det var inget skönt att sitta där …
Vi fick skjuts upp till stora vägen i god tid av Frankie från Hong Kong och ställde bagaget vid vägkanten, som man skall göra, för att busschaffisen skall se en, eftersom vi satte oss i skuggan under busshållplatsens tak. Trots det blåste han förbi oss i 120 knyck men hann se oss och hade en bromssträcka på 100-150 meter och fick backa tillbaka. Sedan körde han på som en blådåre och tog alla kurvor på två hjul med fullsatt buss. Resan skulle ta 2 timmar men tog bara 1 timme och 40 minuter. 80 baht (15 kr) per skalle kostade äventyret …
Vi blev avsläppta i en gatukorsning 500 meter från den hamn som jag letat så efter några veckor tidigare. Det visade sig att vi bara varit 50-100 meter ifrån … typiskt! Vi gick helt plötsligt förbi den restaurant som vi käkade på den gången och stannade till för lite uppfriskande milkshake och lunch. Pork garlic pepper och Tom Yam Kung …
150 baht (27 kr) per skalle kostade båtbiljetterna till Samui. Ferry Express kallade de det och det var visserligen en något mindre båt än det stora åbäke vi åkte med för några år sedan, men det tog ändå 1 timme och 45 minuter. Dessutom var det en timmes bussfärd till hamnen innan. Jag trodde vi skulle kunna åka från floden där vi befann oss, men icke …
Det regnade under färden men var fint när vi kom fram. Taxichaffisen sade att det bara hade regnat typ 20 minuter per dag den senaste veckan. Han tog 300 baht (55 kr) för den ganska långa färden runt halva ön för att komma till Lamai. Då var det också en riktig taxibil och inte de skumpiga tuk-tukar vi betalat samma pris för samma sträcka på Phuket. Vi åkte till Lamai Inn 99, som Hasse hade tipsat om. 400 baht (73 kr) för en liten bungalow med fläkt och dusch/wc några tiotal meter från stranden är väl rätt OK. En liten veranda hade vi också. Planerar att stanna här runt en vecka, sedan vet vi inte. Kanske en vecka till på något annat ställe eller på närliggande Chaweng Beach eller på likaså närliggande Koh Phangan, en något mindre ö.
Första kvällen stegade vi upp till stora bygatan och befann oss precis utanför gamla stamhaket The Rising Sun som har god lasagne med salld och vitlöksbröd för 180 baht (33 kr), Chang beer på fat och tv som visar brittisk fotboll. Såg slutet på Middlesbro-Chelsea (tyvärr 0-1 i slutskedet) och sedan första halvlek av Tottenham-Manch Utd. Sedan blev So trött och jag eskorterade henne hemåt, när hon ångrade sig utanför ett internetställe. Jag dumpade av henne där och återvände för att se andra halvlek i Uniteds 1-0-seger. Sedan gick vi hemåt tillsammans i natten.
Vi gick bort längs stranden för att se farfars och farmors klippor (se tidigare reseberättelser); dessa ekivoka klippformationer. Vi käkade lunch på samma restaurant där vi hade ormepisoden för ett par år sedan. Dock tyckte jag inte maten var lika bra denna gång.
Efter ett kort besök i stugan, då So kurerade sin huvudvärk med svenska Alvedon och jag tog ett dopp till, tog vi en sväng ut på stan igen; åt en romantisk middag nere på stranden, på restaurant The Boathouse, med fullmåne, stjärnklart och kulörta lampor. Sedan blev det lite smågnabb om sova eller barbesök med fotboll och det blev hem till stugan igen.
Om du klickar här så får du se hur vädret är i Surat Thani (på fastlandet innanför Samui) just nu.
När solen började gå ner tog jag en joggingtur på stranden. Resans sjunde. Det var dock alldeles för löst och tungsprunget i sanden. De 10 minuterna där kändes som 20, minst. Det blev sedan en dryg kvart uppe på vägen också. Lyckades otroligt nog få med So på åtminstone 10 minuters löpning i alla fall. Köpte ett par dojjor åt henne inför besöket i regnskogen då hennes badtofflor och sandalskor skulle vara mindre passande.
På kvällen käkade vi middag på en tysk restaurant som heter Will Wait och jag fick både fransk löksoppa, vitlöksbröd och spaghetti bolognese. Dessutom visade de Spielbergs/Hanks senaste film "The Terminal". Vi såg väl sista halvtimmen kanske …
Avslutade gjorde vi på Churchill's där vi spelade biljard. Torskade med 2-4. Dessutom gjorde jag ett större inköp av CD-skivor. Köpte fyra stycken i Patong och totalt sju här. De kostar 100 baht (18 kr) och brukar oftast vara av bra kvalitet. Dessutom medföljer omslag i fyrfärgstryck och det brukar vara relieftryck på själva skivorna också. En avancerad kopieringsindustri, således! Hade vissa problem med en Doorsskiva som för två år visade sig vara hemkopierad på dataskiva och nu vid första försöket i Patong i stället innehöll en Bob Dylanskiva. Nu öppnar jag noga och kollar före inköp. Skillnaden mellan Patong och här är att där ser de proffsigare ut; inplastade och med hårdplastfodral. Här är det något simplare, men hårdplasten riskerar ju i alla fall att gå sönder i transporten hem. Har satsat på "best of"-skivor med grupper som jag bara har på vinyl där hemma: Doors, Rolling Stones, U2, R.E.M. samt för mig nya Guns'n'Roses, Sting/Police och märkligt nog en platta med Ravi Shankar och Philip Glass. Varför kopierar de en sådan, undrar man ju. I Bangkok skall jag köpa några DVD:er också. Såg bl.a. "Finding Nemo" för 139 baht (25 kr) …
På kvällen, efter middag i vår hotellrestaurant, blev det först cocktails på The Boathouse på stranden. Sedan blev det biljard på ett ställe där biljardbordet var klätt i rött. Det tyckte So var kul. Dessutom blev det 2-4 igen …
Vi avslutade på rockbaren Coyote Ugly, med ett liveband som spelade gamla godingar; bl.a. "Born to be wild" och "Smoke on the water". Den helflipprige basisten kände jag igen från tidigare besök på Samui. Mycket underhållande!
Lugn dag … lång frukostsittning … lite internettande … sedan sen lunch på den skotska restauranten med clownen utanför.
På kvällen tittade jag på en eftersändning av Manchester Uniteds underbara seger med 6-2 mot Fenerbahce.
Debutanten Wayne Rooney gjorde tre mål!!!
Nu har United också värvat hans 13-årige lillebror läste jag nyss. Lite tveksamt …
So kom till baren först i halvtid. Efter matchen åt vi på Churchill's och spelade biljard medan vi väntade på maten. Torsk 0-3.
På kvällen bokade vi en utflykt för morgondagen, så att det blir något gjort i alla fall. Sedan blev det middag och biljard som vanligt. Vi käkade gott på Will Wait igen och såg stora delar av filmen "Shrek 2". De visar ofta film på restauranterna här. Illegalt så klart! Sedan blev det ett besök på Churchill's igen. Importerad Tetley öl på burk för hutlösa 160 baht (29 kr) och irish coffee på det. Som vanligt förlorade jag i biljarden. Det blev många jämna partier, men jag torskade till slut med 5-7.
Det roliga är att John dök upp igen. Vet inte om jag skrev om honom tidigare, men han är en lätt stroppig engelsman … lite Göran Kropp över honom … skall alltid göra allting så krångligt och märkvärdigt som möjligt … förmodligen i vanliga livet också! Han har en stackars flickvän som sitter ointresserad och tittar på när han spelar biljard. So och jag spelade varsin match mot honom härom kvällen och torskade stort. Nu roade vi oss med att skriva elakheter om honom på griffeltavlan, men suddade som tur var bort det 2 minuter innan han kom in i lokalen! Vi fnittrade hejdlöst ett bra tag! Sedan spelade vi varsin match mot honom igen och han vann bägge, även om jag faktiskt fick ner fem bollar av sju, så helt utskåpad blev jag inte! Sedan ville han spela en match till mot So (det fungerar så att vinnaren hela tiden står kvar och den som vill spela får skriva upp sig på tavlan) och den här gången vann So! Bl.a. missade han grovt när han hade chans att avgöra matchen! Han muttrade ur sig många "shit" innan han försvann och vi kunde spela vidare. Undrar om han kunde sova under natten … förlora mot en tjej!!!
"John is a loser!!!"
Vi gick upp i gryningen för att bli hämtade klockan 7, men som vanligt dröjde det. Vi gjorde en heldags båtutflykt till Koh Nangyuan (Fiskmåsön). Det är en liten ögrupp med tre små öar som är förbundna med sandstränder. De är belägna strax intill Koh Tao, och varför vi inte hörde talas om dem när HasseJohan och jag var där förstår jag inte. Det finns mycket fisk där och är idealiskt för snorkling och scuba diving. En och en halv timme tog resan med speedboat och vid tiotiden var vi där. Tyvärr åkte vi igenom ett regnoväder som senare kom över oss.
Först fick vi snorkla i två timmar utanför några klippor på Koh Tao. Otroligt mycket fisk … och färgglatt också. Först fanns där bara småfisk, men när vi sedan fick bröd att kasta i vattnet så oj-oj-oj! Jag stack upp huvudet ovanför vattenytan för ett ögonblick för att rätta till cyklopen och när jag sedan stoppade ner knoppen igen höll jag på att trilla baklänges (tur att jag redan var i vattnet!) när jag helt plötsligt hade femhundra fiskar eller fler rätt i nyllet! Och inte nöjde de sig med att bara bita i brödet, inte! Armar och rygg fick smaka på dem också!
Efter lunchpaus på Koh Tao for vi över till nämnda Nangyuan. Tyvärr hade det då börjat regna, men fisken under vattnet såg vi ju i alla fall. Dessvärre blev ryggsäck och kläder genomsura för det regnade under hela resan hem också. Visserligen hade vi lite tak, men av farten kom regnet in från sidorna och det blåste rejält kallt också. Den stackars thailändska besättningen frös ordentligt! När vi gick av sade de till So att vi var välkomna åter, men att vi då skulle lämna vädret hemma!
Middag på The Rising Sun igen och lite biljard där också. Torsk igen: 0-3.
På kvällen började det vräka ner precis när vi hade klarat av middagen på ett nytt ställe. Det var lite europeiskt influerat så det blev löksoppa och spaghetti. Efter det hoppade vi in på Bauhaus, där de hade snygga biljardbord. Det var automatiska betalbord, tyvärr med väldigt stora fickor, så vilka snedstudsar som helst trillade ner ibland. Det blev 1-1, ett steg framåt för mig! Sedan satt vi och tittade på skyfallet och väntade på att det skulle sluta, men till slut fick vi gå hem i alla fall, för det var redan midnatt och vi gäspade bägge två.
På kvällen gjorde vi nämnda promenad, och lämnade in lite tvätt på vägen dit. På halva vägen låg en liten marknad, Laem Din och vi käkade där. Jag är lite skeptisk mot de där små gatuköken ibland (blev så dålig i magen i Surat Thani för två år sedan) men efter att ha kollat så de tillagade det ordentligt så tog jag en fläskgryta med massor av grönpeppar. Tårarna trillade! Sedan gick vi och tittade lite på "stan" för att se om det fanns några schyssta pubar som visade engelsk fotboll på kvällen. Det var ju (minst) två matcher av intresse …
Vi gick in på den irländska puben Tropical Murhphy's där vi såg att de hade biljardbord en trappa upp, där det var öppet och inte rökigt. Vi tog en irish coffee resp. pina colada och spelade tre partier. Det var automatbord och stora fickor igen och jag vann faktiskt 2-1 … det var länge sedan! Sedan blev det en pilsner också och klockan blev sju och vi kom fram till att det var ganska onödigt att åka hem och byta om och ta tuk-tuk två gånger när första matchen skulle börja klockan nio. Vi satt och snackade lite smått och det började fyllas på folk och vi satte oss närmare tv:n. Sedan såg vi Manchester Utd spela 1-1 mot Middlesbro. Efter en halvlek blev det Chelsea-Liverpool parallellt. 1-0 slutade den och det var inga bra resultat för Utd. Efter en halvlek där började Birmingham-Newcastle parallellt och i halvtid där (1-1 för att sluta 2-2) var det midnatt så vi gick hem. Det här var sista fotbollskvällen under resan och So är väldigt tacksam för det! Vi hann in på McDonald's precis före stängning för några hämtburgare eftersom vi inte ätit så mycket och inte på så länge. Natti!
På kvällen gick vi på dyr restaurant. Vi valde en nere vid stranden. Eat Sense heter den och de satsar på hälsosamt och nyttigt. Det blev lite mat och dyr nota. Tre små portioner räkor resp. grön curry och ris för två, plus vatten och fruktdrinkar gick på 1.012 baht (185 kr). Dyrt! Inte blev So mätt heller så vi slank in på en thailändsk pub som heter Cheers och så fick hon två rejäla portioner mat medan jag nöjde mig med vitlöksbröd och en pilsner. Det blev långt under halva priset.
Tidigare hade vi bokat flygbiljetter härifrån på torsdag eftermiddag. So skall på anställningsintervju i Bangkok på fredag. 3.450 baht per skalle (631 kr) kostade flygresan …
På kvällen kunde vi sedan hämta biljetterna. Då hade vi gjort en liten utflykt till "Big Buddha" på norra delen av ön. Det är en gigantisk buddhafigur uppe på en kulle. Den är dock inte så gammal utan bara från 1972. Templet runt omkring håller fortfarande på att byggas, så jag donerade 20 baht (4 kr) och vi fick skriva våra namn på en tegelsten. Köpte också en liten medaljong med gamle kung Chulalongkorn på och vi tände ljus och rökelse och applicerade bladguld också, precis som på Phuket. Precis som i Wat Traimit, som jag besökte i Bangkok förra året, så fanns här små "spelautomater" som man stoppade pengar i så slumpade apparaten fram spådomar, i form av ett nummer. Sedan fick man ta sig en lapp med rätt spådom. Thailändarna kör också en annan variant, då de skakar en "plockepinnbunt" för att få fram en sticka med nummer på. Min spådom blev som följer:
"No sorrow, family and friends are enjoyable, but yourself seems unhappily restless. Recommend making some ments and donations. Get rid of greed, and you shall gain a peace of mind. Good luck approaching. Lost items recovered. Affectionate loving care interchanged. Patient recovering. Other matters also good in general."
När vi kom tillbaka till Chaweng så blev det middag på en indisk restaurant; New Tandoor. Fisk Masala för So och lamm Ragajosh (heter det så?) för mig. Beställde också in papadum, naanbröd och raita för att So skulle få smaka på. Hon blev dock inte alltför imponerad av maten, men hon åt i alla fall …
Vi gick ner till stranden och åt lunch i skuggan på restauranten Silver Sand. Solen skymtade till då och då. Efter maten tog jag mig ett dopp … resans sista, förmodligen. Därefter så kastade jag mina två par badbyxor. Hädanefter blir det Bangkok och norrut.
So hade bråttom iväg till sin anställningsintervju så det blev en snabbdusch, klädbyte och sedan iväg. Själv tog jag det lite lugnare och slappade på rummet innan jag gick ut och tog en lunchmacka och en balja äppelte på Subway. Sedan gick jag och tittade på billiga kläder på en outlet jag hittade förra året, dock utan att handla något. Surfade lite på Internet också. Hade tänkt försöka träffa min gamle kurskamrat Stuart, som jag mötte av en slump vid förra Bangkokbesöket, men han hade typiskt nog åkt till Phuket för att hälsa på en kompis …
I och med att jag sölade så på rummet och att Sos intervju gick snabbare än planerat så missade vi varann med bara 20 minuter, så nu vilade hon på rummet medan jag var ute och "slarvade". Jag hade skrivit en lapp att jag skulle försöka vara tillbaka till 16:30 men det blev strax efter 17:00 i stället. Av en slump stötte vi på varann på gatan utanför hotellet, när hon precis skulle stoppa en taxi. Det var nämligen så att hon fick jobbet, trots att hon var orolig för engelskan. Chefen är nämligen från Singapore och kan inte prata thai. Han tyckte dock, till hennes stora förvåning, att hon pratade bra engelska. Nu blev hon tvungen att åka tillbaka dit efter arbetstidens slut för att en tjej som skulle sluta skulle ge henne lite kompetensöverföring. Synd för mig, men givetvis måste hennes framtid gå före. Vad som dock var ännu mer synd för mig var att hon var tvungen att börja sitt nya jobb redan på måndag! Därmed sprack våra planer på att lämna Bangkok en gång till. Jag har dessutom ingen lust att tillbringa en hel vecka till i huvudstaden, så nu blev det nya (nöd)lösningar.
På kvällen gick vi ut och käkade på vårt gamla favoritställe Thai House Two på Soi 7. Jag åt goda satayspett och annat, men tyvärr hade So otur. Ett litet djur i riset och ett långt hårstrå i själva maten gjorde att hon tappade aptiten helt. Som tur var slapp vi betala för hennes mat i alla fall.
En timme senare, och 260 baht (48 kr) fattigare (199 för resan, 40 i expresswayavgift och lite dricks), landade vi i Muang Boran, som betyder ungefär "antika staden". Det är Thailands motsvarighet till Skansen kan man väl säga, fast bra mycket större. Det är 320 acres ... nå'n som vet hur mycket det är? Hela området är byggt i form av en karta över Thailand.
Här finns hittills 116 st kopior av kända byggnadsverk och platser i Thailand. Allt, med ett par undantag, är i skala 1:3 men ett tempel ser imponerande ut även i denna storlek, kan jag intyga. Inträdet var orättvist som vanligt och kostade 300 baht (55 kr) för utlänningar och hälften för thailändare. I priset ingick varsin cykel, för det var ju stora ytor att ta sig igenom.
Här och var sprang rådjur och får och det fanns mycket fisk i vattendragen. Vi kom dit strax före 1 och var nog sista gästerna att lämna och solen började gå ner, så vi var nog där uppåt fem timmar. Mycket hann vi se och vi hann med att äta också. Det gjorde vi i en kopia av Damnoen Saduak, flytande marknaden, som HasseJohan och jag besökte för två år sedan (se bilden här intill).
Här ett par trevliga länkar, så kan du läsa lite och se bilder därifrån:
Länk 1 - klicka här
Länk 2 - klicka här
Länk 3 - klicka här
Resan tillbaka tog lite längre tid, 1 timme och 20 minuter, och kostade lite mer, 290 baht (53 kr), p.g.a. all trafik. Det var ju fredag kväll! Vi hade stämt träff med Sos syster Rung klockan åtta för att äta middag med henne och klockan var redan halv åtta när vi kom tillbaka till hotellet, så det blev en snabbdusch och så ut igen. Nu åt vi på vår andra favvorestaurant Soi 5 igen. Jag åt stark tonfisksallad och pork young pepper igen. Mumsfilibabba! Damerna delade på en stor fisk och någon slags köttgryta serverad i en stor kokosnöt. Vi avslutade med färgglada drinkar.
Vi köpte biljett och bokade hotell redan på stationen. Tågbiljetten kostade 15 baht!!! Hotellet kostade 1.000 baht (183 kr), och de påstod att ordinarie pris var 1.450 (265 kr), men det var en liten lögn. 1.160 (212 kr) var tydligen det ordinarie priset. Hotellet heter Ayothaya Riverside Hotel (andra Riverside på resan) och ligger precis vid floden. Fint och prydligt och frukost i priset samt tv, kyl, liten balkong och bad/wc. Efter klagomål på rummet (utsikt mot en husvägg samtidigt som vi såg att det fanns många lediga rum åt andra hållet där dörrarna stod öppna) fick vi ett med utsikt mot just floden och en stor bro och i fjärran en och annan stupa och viharn (delar av tempel).
Vi duschade av oss resdammet och gick ut att titta på staden och för att äta. Vi tog en tuk-tuk för bara 30 baht (5,50 kr) en bit bort och åt på en flytande restaurant på floden. Mycket fisk fanns det så det var inga problem att bli av med resterna. Efter maten blev det en längre promenad. Trodde att vi skulle kunna hinna fram till sevärdheterna före mörkrets inbrott, men det sprack. Ett äldre tempel (Wat Suwan Dararam) hann vi i alla fall besöka och pratade med en gammal munk där.
Sedan tog vi en tuk-tuk tillbaka för 50 baht (9 kr) och jag gick ut och köpte några pilsner med tilltugg. Det var ju fotboll på tv (England-Wales 2-0) och jag hade blivit lovad att få titta på den även om jag helgen innan lovat att det var sista engelska matchen under resan …
Jag bokade och betalade också för två nätter till … fick betala samma 1.000 baht natten.
Nu gick vi ut och tittade på stan på riktigt. Åkte tuk-tuk till en av de mest kända attraktionerna; 1400-talstemplet Wat Phra Si Sanphet (se bilden här intill) och gick och tittade på tempelruinerna. Vi hann också köpa lite småprylar och mata fiskar i en stor damm. Sedan gick vi bort till Wat Phra Ram, rester från ett tempel från 1369, med en mycket karakteristisk majskolvsformad prang (torn), som vi sett en kopia av i Muang Boran i förrgår. De flesta tempel är tyvärr ruiner sedan 1767, då de elaka burmeserna efter ett av de otaliga krigen förstörde det mesta.
Vi var också inne i ett ännu fungerande tempel, Wat Phra Mongkon Bophit, där det blev blomma, rökelse, ljus och bladguld igen. Så tog vi en tuk-tuk till en annan restaurant nere vid floden, där vi åt både godare och billigare än kvällen innan. Sedan kände vi att det räckte med tempel för idag. So behövde också duscha, packa och byta om inför sin hemresa.
Kvart över sju gick vi de hundratalet metrarna bort till stationen och klockan 19:35 lämnade So mig för ett par dagar. 15 baht (2,75 kr) kostade biljetten igen och tyvärr var tåget fullsatt och hon fick ståplats hela vägen hem, tyvärr … i 1 timme och 45 minuter …
Jag gick upp på rummet för att ta en pilsner och skriva lite dagbok … jag kom inte så långt för jag somnade …
Gick och gick och hittade så småningom lite tempelrester igen. Så småningom kom jag fram till de kända attraktionerna. Köpte några mackor med okänt innehåll och yoghurt på 7-11 och gick in på Wat Ratchaburana och satte mig i skuggen och käkade och läste lite. Hade med mig fyra böcker på resan, men den första var så tjock så jag håller på med den fortfarande; "Fukta din aska" av Ernst Brunner … en mycket fascinerande bok om Bellmans levnad.
När jag utforskat detta tempel klart gick jag över gatan till Wat Mahathat, med bl.a. det kända buddhahuvudet i trädet (se bilden här intill). Där hade dock jag och Hasse varit förr, men det gav lite mer nu när jag visste vad det var. Hade köpt ett litet häfte om staden plus att jag har med mig "Första Klass Reseguider":s utmärkta bok "Thailand", med mycket förklarande bilder och teckningar. Så strävade jag vidare i värmen, sjöblöt av svett (det måste vara 35 grader trots att det inte är så soligt … sent igår kväll var det 28 grader). Nu visste jag ju var jag var och hur jag skulle hitta hem. Jag gick motsatta hållet där jag och So gick härom kvällen. Jag hade nämligen sett ett internetställe där. Först åt jag dock lite lunch på ytterligare en restaurant nere vid floden.
Kvällen blev lugn. Middagen intogs på hotellet; billigt men hyfsat trots väldigt begränsad meny. Tog en liten pilsner på rummet och tittade på ett väldigt hyfsat åskväder. När blixtarna började slå ner i husen runt omkring gjorde det däremot för ont i ögonen att titta så jag drog för gardinerna och borrade ner huvudet i kudden och somnade givetvis redan vid tiotiden. Jag gick ju så många timmar idag så det kanske inte var så konstigt! Läste förresten i Bangkok Post att Bajenspelaren Björn Runström avgjorde U21-landskampen mot Ungern! Många svenskar står det om i tidningen de här dagarna; Goran Persson, Robin Soderling, Liselotte Neumann, Elin Woods …
Rummet på 8:e etaget visade sig ha swimmingpoolen på 7:an som utsikt och då blev jag så sugen så jag gick ner dit och fick lite sol och bad. Badbrallorna hann torka på ett dygn men jag ville inte chansa även dagen efter. Så gick jag ut och ringde So som fortfarande var på jobbet. Klockan sju träffades vi på rummet så innan dess gick jag och tog en macka och juice på Subway igen.
Så åkte vi taxi ner till Chinatown där det finns många guldaffärer. So skulle äntligen få sin försenade födelsedagspresent. Hon trodde att affärerna där hade öppet till klockan nio, men inte var det så inte! Vi fick nöja oss med middag på ett litet hak som förutom mat sålde klockor! Vårrullar och pork garlic pepper för mig … alldeles för mycket mat fick man så jag var tvungen att lämna …
Vi träffades igen efter att So hade jobbat klart och åkte än en gång till Chinatown, nu en timme tidigare än förra gången. Det hjälpte inte, det var stängt igen. Efter lite snack med taxichaffisen åkte vi till Siam och där på MBK, som jag ju redan besökt den dagen, fanns det affärer och hon fick sin present; ett fint guldhalsband med hjärta och doningar … och dyrt blev det också … huvva … men det är hon värd!
Så blev det middag på MK och det var samma stuk som på restauranten i Phuket town; man valde ingredienser och kokade ihop det själv vid bordet. Gott, men alldeles för mycket idag igen. En rolig grej var att när man fick kassakvittot så fick man också ett sammandrag över hur mycket fett, fibrer, kalcium m.m. man fått i sig. Bra påhitt!
Tillbaka på hotellet blev vi ledsna bägge två när So efter kvällsduschen saknade sitt ena nya örhänge som jag gett henne. Man tycker ju att hon skulle få haft dem lite längre än bara sju veckor! Desto gladare blev vi nästa morgon när vi otroligt nog hittade örhänget hängande i badlakanet!!! Fast vi tyckte att vi hade letat överallt!
Dagen spenderades med tunnelbana till Hua Lamphongstationen och promenad därifrån till huvudpostkontoret där jag internetsurfade och köpte lite mer vackra frimärken. Sedan gick jag och köpte lite dinosauriebajs (det är sant!!!) i Bangkoks mest udda butik. Farbrorn som driver affären var jättekul och fnittrade hela tiden när han visade sina varor. Förutom "dino poo poo" säljer han stenar av alla de slag. McDonald's ligger farligt nära så det blev en Big Mac samt apelsinjuice.
Siktade på att vara på flygplatsen redan vid 22-tiden för säkerhets skull, men det höll inte riktigt i år heller. Lämnade Sos lägenhet strax efter tio och chaffisen låg stadigt i 160 så jag var framme 22:40, 2½ timmar före avgång. Konstigt nog passerade vi fyra expressvägtullar mot normala två, så det blev lite dyrare än vanligt (115 baht mot 70), men det gick ju fort.
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor jag använder mig av under resan
Föregående sida (reseberättelsen sidan 1)
Nästa sida (reseberättelse hösten 2005)
