En lugn dag på lilla Koh Tao. Det hände i stort sett ingenting. HasseJohan var ute och snorklade. Stranden var som tidigare sagts för liten för att ligga på vid högvatten, så man låg i hängmattan (se bilden här intill) eller på kuddar i restauranten och läste, vilade, kontemplerade och tittade på servitriserna.
En av dem måste ha varit den vackraste tjej jag någonsin sett. Eventuellt hette hon Moo. Till och med personalen kallade henne för "Miss Thai in the future"! Så de var nog mycket medvetna om hennes skönhet. Tyvärr kunde hon ingen engelska så det gick inte att prata med henne. Ett par förbipasserande göteborgare dök upp för en drickapaus och vi snackade lite och diskuterade bl.a. just den omnämnda servitrisen och då framför allt hennes ålder. Vi gissade på allt mellan 19 och 27. Den ena killen kunde prata thailändska så han frågade henne bara rakt upp och ner hur gammal hon var. Hon blev väl så paff så hon svarade utan betänketid. Döm om vår förvåning när det visade sig att hon bara var 15 år!!! Så när Miss Thailand blir Miss World om några år; glöm inte var ni läste det först!!!
En korean som var ute och snorklade lyckades skära sig i bägge fötterna ute på korallrevet och fick plåstras om. Så det var inte helt ofarligt här! (Så det är alltså inte bara jag som gör illa mig på semestern!)
Matmässigt var det lite tråkigt denna dag eftersom restauranten fick slut på både fläskkött och räkor så för undertecknad, som inte gillar fisk, blev det en vegetarisk dag. Nyttigt, men lite tråkigt i längden. Tog slut på min fjärde filmrulle när jag smygfotograferade snyggingen. Tyvärr blev det ingenting av de bilderna. Efter lite fotboll på taket blev det några pilsner på balkongen och så småningom middag. Då blev det Thai soup, eller Lao soup som snyggingen sa (hon pratade Lao vilket är en variant av det språk som talas i Laos), och efter det sweet'n'sour vegetable. Efter några pilsner blev det tidigt i säng.
Klicka här för lite information om Koh Tao (samma länk som på förra sidan).
Efter två nätter "i skymundan", och en snabb frukost i form av te och pannkakor för mig, bytte vi från norra delen av ön till den västra. Det verkade vara lite mer liv och rörelse där. Det blev en lika bumpig bilfärd tillbaka som när vi kom. Denna gång hade vi sällskap av de enda kvarvarande gästerna förutom oss; ett koreanskt par som vi sedan stötte på lite här och var. Vi lämnade in bagaget på den "riktiga" Ping Pong Bar och gav oss ut att leta nytt boende. Vi hittade In-Touch Bungalows för 300 baht (63 kr) natten inklusive en stor golvfläkt. Vi checkade in och tog oss sedan ett skönt dopp utan att smörja in oss (Oves soltips kommer så småningom).
Här hände egentligen inte så mycket heller … i alla fall inte på dagtid. Vattnet var för långgrunt för att kunna snorkla och hitta något intressant i. I stället låg man mellan doppen uppe i restauranten på mattor på golvet, med musik i högtalarna och läste och tittade ut över vattnet och så småningom njöt man av en mycket vacker solnedgång.
En intressant musikupptäckt var David Gray, vars skiva "White Ladder" spelades medan vi låg där. Funkade bra till pilsner och solnedgång. Den köpte jag sedan i Bangkok för 100 baht (21 kr).
Till lunch åt undertecknad favoriten fried pork pepper garlic plus stekta cashewnötter. HasseJohan nöjde sig med sallad. Sedan blev det lite sussa på maten och därpå en lång promenad söderut till båtpiren. Där tog HasseJohan sin pannkaksfrukost med öl medan jag nöjde mig med en bananshake. På väg tillbaka stannade vi till vid det stora klippblock kung Chulalongkorn signerade när han besökte ön 1899 och som därför anses som ett viktigt kulturminne. Under hela tiden på Tao kände vi oss lite isolerade eftersom Internetförbindelserna aldrig fungerade.
Till den nämnda solnedgången åt vi tidig middag liggandes och det blev spartanskt nog varsin burgare; pork resp. chicken. Efter en stund i stugan med veranda (där undertecknad förmodligen somnade in) gick vi ut och kollade läget. HasseJohan ville äta (en gång till!) och tog en spaghetti carbonara medan jag tittade på. Kände mig inte riktigt bra och dessutom hade jag ju ätit tre gånger redan! Vi gick en sväng längs den anlagda tegelvägen (dock inte gul) innan jag insåg att jag inte mådde bra och behövde gå hem och sova. Lämnade HasseJohan på ett disco invid spaghettirestauranten och drog mig tillbaka. Någon gång vid fyratiden vaknade jag utan att veta varför och öppnade dörren för att titta ut. Då skrämde jag nästan slag på HasseJohan som stod där och precis skulle stoppa nyckeln i låset. Han hade gjort sig en helkväll han …
Liksom på förra stället fanns här bara elektricitet mellan kl 23 och 06. Därefter blev det fort väldigt varmt utan fläkt, så man vaknade väldigt tidigt …
Vi var minsann aktiva också och tog en lång promenad norrut längs stranden Hat Sai Ri (Sharee) tills den tog slut. Den var väl runt 2 km lång och vi klättrade upp på klipporna där och trodde vi skulle hitta en snyggt belägen restaurant eller liknande, men icke! Vi stannade till på det första ställe vi såg på tillbakavägen och fick oss varsin tonfiskmacka och en stor Chang. Vi träffade även det koreanska paret igen. De bodde "uppe i bergen" för bara 150 baht natten. På vår promenad fick vi sällskap av en kringströvande hund. HasseJohan lyckades tappa sina badbrallor utan att vi märkte det. (Han hade dem inte på sig!)
Solnedgången avnjöts på vår restaurant men den var tyvärr inte lika imponerande som kvällen innan. Till denna åt vi green curry pork resp. burgare. Därpå blev det lite öl och nötter på verandan innan vi otroligt nog blev hungriga igen och gick ut och fick oss lite till. Denna kväll var det jag som valde carbonara medan HasseJohan tog barracuda! Intill vårt boende skulle det vara party och det var lite facklor och laserljus men i övrigt ingen direkt feststämning så jag gick till sängs tidigt igen medan HasseJohan var ute och roade sig. P.g.a. värmen och tystnaden (!) gick det inte att sova så jag satt och läste vidare i Mankell-boken i halvtaskigt lampsken.
Koh Tao betyder förresten sköldpaddsön; antingen p.g.a. öns form (med lite fantasi liknar den en dykande sköldpadda) eller för att det en gång fanns mycket sköldpaddor här. Historierna går isär …
Denna kväll var det "Nackas Minne" hemma i Globen och Bajen vann! Kanon!
Vi checkade ut tidigt utan frukost och tog morgonbåten kl 9:30 till nästa ö söderut; en resa på runt 2½ timmar. Köpte med oss lite mackor och yoghurt. Solade och sov på båten.
Väl i land blev vi omringade av hotellförmedlare och nappade på ett ställe som hette Seaview Rainbow Bungalows på stranden (Ao) Sri Thanu på nordvästra sidan av ön. Det blev en stuga för 250 baht (52 kr) natten. Dock fick vi betala 50 baht (10 kr) för bilfärden dit och det var lite snålt!
Här kom vi att stanna alla fyra nätterna på ön. Det var lugnt och skönt och alla i personalen var jättetrevliga. Efter två nätter bytte vi upp oss till en bättre stuga, som dessutom låg allra närmast havet. Då kändes det riktigt kanon ... förutom att alla deras stugor hade en stor säng i stället för två mindre. Den första stugan hade ett stort myggnät runt sängen så det var lite bökigt när man skulle ta sig upp snabbt mitt i natten …
Stranden var fin och bred och strax intill fanns ett litet fiskeläge där man kunde kolla in båtarna och deras fångstburar. På verandan lade sig HasseJohan att slappa i den hängmatta som fanns där, medan jag badade lite och sedan somnade på stranden. Börjar bli lite smått brun nu vilket känns viktigt inför Hasses ankomst om ett par dagar. Först vid femsnåret ville HasseJohan bada men då gick jag iväg för att leta efter internetstället som skulle finnas i närheten.
Hittade det och surfade i 36 minuter för 2 baht per minut. Mailade till Hasse och fick omedelbart svar bara några minuter senare! Han var väl lite orolig efter att inte ha hört av oss på fyra dagar. Vi bestämde att vi skulle träffas på Koh Samui på den nyazeeländska restaurant vi käkat på året innan, vilket var den enda mötesplats vi kom på eftersom vi ju inte visste om vi skulle få något rum på det hotell vi bott på tidigare och som dessutom ligger lite "off". Hasse var dessutom lite förgrymmad på att vi åkt till Koh Pha-Ngan som han också hade velat besöka.
Sedan blev det dags för middag och det blev yum kaidao muu (spicy pork fried egg) samt stekta nudlar med räkor resp. phat kapao (fried pork chili basil). Efter det satt vi på stranden med en öl och tittade på den otroligt vackra solnedgången. (Se den egenhändigt tagna bilden här till vänster … samt den lite längre ner på sidan … den går dessutom att klicka på så den blir större).
När det blivit mörkt tände de brasan men då gick bägge två upp till internetstället som var stängt. Vi gav oss då ut på en liten promenad längs stora vägen och hittade snart ett annat ställe så vi surfade i 83 minuter och uppdaterade den här hemsidan rejält. Där fanns det också en liten affär så det blev några öl med tilltugg till surfandet och sedan hemma på verandan innan sänggåendet.
Klicka här för lite info om Koh Pha Ngan
.
Vaknade vid 6-7-snåret av att jag låg och frös trots att fläkten var avslagen. Gick ut på verandan och plockade fram termometern. 22 grader! Nere i vattnet var det 26 grader och det kändes också svalt! Man blir lite bortskämd i värmen! Vid 8 var det dags för frukost och det blev te, toast, pannkaka och honung, men det var lite svårätet denna dag.
Vi tog det mycket lugnt på Koh Pha-Ngan. Det fanns inte så mycket att göra på den del av ön där vi bodde. Man solade, badade, läste, åt i restauranten och slappade. Efter frukosten intog vi varsin hängmatta nere på stranden, men min visade sig vara full av myror så jag intog den vi hade på verandan i stället, efter att ha busat lite med husets lille son.
Strax intill låg en liten insjö som vi gick och tittade på. Den såg dock inte tillräckligt trevlig ut för att bada i. Man skall alltid vara lite restriktiv med att bada i stillastående vatten. Det finns mycket fluglarver och så som kan krypa in i huden och lägga ägg och spoliera hela semestern!
Vi gick och mailade sista mailet till Hasse som ju snart skulle komma ner. Vi gick också bort till snabbköpet och shoppade lite; Mekhong, Amstel öl och lite tilltugg och gick sedan tillbaka till verandan och intog detsamma. Det blev några kaffeshakes till Mekhongen.
Solnedgången avnjöts på stranden med varsin stor Chang öl. Dock var den inte lika fin som tidigare. Efter mörkrets inbrott tändes återigen brasan. Något kvällsdopp blev det inte så vi gick upp och käkade i stället. Friterade räkor resp. kokosräksoppa blev det. Groggade lite framför tv:n som visade veckans fotbollsmål och sedan blev det in i myggnätet igen.
Jag vaknade som vanligt före HasseJohan och lade mig i stället i hängmattan ute på verandan. När solen började värma på gav jag upp och tog en lång promenad åt vardera hållet på stranden. Gick först söderut till en liten fiskebåtshamn och sedan norrut till nästa udde där det hade flutit i land en massa stora häftiga trädrötter. Det blev några foton på vardera stället.
När HasseJohan väl hade kommit upp blev det frukost. Vi noterade att en massa folk checkade ut och att stugan närmast vattnet, som dessutom såg snyggare ut, blivit ledig. Vi frågade om vi fick byta och det var OK. Tyvärr visade det sig att den också var dyrare. Vi fick nu betala 400 baht (83 kr) natten, men den hade som sagt kanonläge … bara cirka 10 meter från havet! Vi fick ett svenskt par som grannar och HasseJohan pratade en del med dem. Resten av dagen slappade vi i solen. Solkräm hade jag nu slutat helt med så det blev lite ömt. Det regnade också några droppar och var delvis molnigt, men varmt var det ändå.
Efter solnedgången, som inte alls var så märkvärdig denna kväll heller, började vi promenera in mot öns enda stad Thong Sala. Så småningom blev vi upplockade av en bil som körde dit oss för 100 baht. Vi gick runt och tittade och HasseJohan köpte en t-shirt och jag köpte duschschampoo och en bastboll att spela med på stranden. Vi käkade på Back House som Hasse och jag besökte för två år sedan. Det såg inte lika bordellikt ut den här gången och vi fick ingen massage heller. HasseJohan slog på stort och käkade barbecue seafood för hela 250 baht (52 kr). Jag nöjde mig med vanlig thaimat; min favorit pork garlic pepper för bara 45 baht (9 kr). Vi mötte våra svenska grannar och pratade lite med dem.
Därpå blev det lite internetsurfande och HasseJohan ringde hem från en fast telefon. Det var engelsk fotboll på tv och vi lyckades hitta en pub som hette "Frog & Frigide". Vi såg både West Bromwich mot Manchester United (1-3) och Liverpool mot Aston Villa (1-1). Ölen var stora och billiga (65 baht styck) och vi hann bli lite hungriga igen så det blev en cheeseburger med pommes frites för enbart 100 baht. Jag åt burgaren och HasseJohan tilltugget. Klockan blev midnatt och det blev dags för hemgång. Efter lite förhandlingar med en taxichaufför lyckades vi pruta från 200 till 150 baht. Känns lite larvigt att pruta ner 10 kronor men de skall inte komma här och komma med dubbla priser bara för att det har blivit natt! Och många bäckar små …
Sista dagen på Pha Ngan och det var ingen bra dag. Molnigt hela dagen och regn i luften, utan att bryta ut. Inget morgondopp och enbart ett kort ett lite senare. Tur att HasseJohan tog med Yatzy-tärningarna. Vi vann varsin omgång.
Till frukost blev det en kul omelett som såg ut som en pannkaka och var dyngsalt. Dagen innan hade jag ätit pannkaka som i stället såg ut som en omelett och var alldeles för söt. Så det kan bli!
Det blev en långpromenad till internetstället vid affären där jag tyvärr fick ett tråkigt mail om ett dödsbud. Det lade lite sordin på resten av dagen. Uppe vid stora vägen höll de på att asfaltera (eller snarare betonglägga) och märkligt nog var det mest kvinnor som jobbade. Man undrar vad männen gör … vaktar ungarna?
Idag hade vi en vit dag så det blev bara milkshakes och vatten till maten. Lunchen bestod av spaghetti och till middag blev det cocosräksoppa och sweet'n'sour pork resp annan soppa och thaicurry. Lyckades trampa på en rostig spik i sanden på stranden men inga komplikationer tillstötte förutom att sår tar ett par dagar extra att läka när det är så varmt.
Solnedgången blev en liten besvikelse igen men vi hade i alla fall första parkett på vår veranda. En svensk tjej berättade att kvällen innan hade hotellpersonalen fångat in en skum kille som smög omkring bland husen och bundit honom vid ett träd och förhört honom! Polisen kunde inte gripa honom eftersom han inte hade gjort något. Han blev nog tillräckligt skrämd för att inte komma tillbaka i alla fall!
Tjejen berättade också att det var thaiboxning på ön men vi insåg att det skulle bli tråkigt att se utan att dricka öl till så i stället gick vi tidigt till sängs efter att enbart ha druckit te och kaffe.
Idag kom Hasse ner. Han landade i Bangkok på eftermiddagen, tog ett inrikesplan till Samui klockan 19 och landade här c:a 1½ timme senare, men satte sig på fel bar så vi fick leta lite innan vi hittade honom.
Själva tog vi båten mot Samui som skulle gå kl 11:30. Innan dess åt vi en american breakfast f.f.g. på länge. Husets lille son var rolig och klängde sig fast vid våra ben och ville inte släppa taget. Vi betalade vår ackumulerade räkning och det hela gick på 4.435 baht (924 kr) för våra 4 dagar här, allt inkluderat. Inte så pjåkigt!
Vi hann shoppa lite i Thong Sala eftersom de hade lurat oss att båten skulle gå en halvtimme tidigare. Vi köpte oss varsina nya badbyxor och jag även en hängmatta. Dessutom hann vi med en öl och lite snack med en svensk familj som luffade runt med tre barn!
Båtbiljetten gick f.ö. på 115 baht (24 kr) per person och resan skulle ta 50 minuter. Det var samma båt, Koh Tao Express, som vi kommit med från Koh Tao och när vi skulle kliva på båten så klev Daniel från Markaryd av. Detta var andra, men inte sista, gången vi mötte honom. Vi hann prata några minuter med varandra och HasseJohan peppade honom om klostret utanför Surat Thani och han sa att han skulle åka dit.
Efter en timmes båttur landade vi på Samui där vi först tog en kort lunch i form av (dyr) tonfiskmacka och capuccino på ett ställe med en väldigt maskulin servitris (!) och sedan en (dyr) taxi till Lamai Beach på östkusten. Vi fick betala 300 baht (63 kr) efter att före lunchätandet ha nobbat en bil som vi tyckte var dyr när han ville ha 200 baht (42 kr). Lysande!
Väl i Lamai hittade vi först inte det ställe vi senare skulle möta Hasse på, utan i stället blev det gamla välkända Bajen Bar, där vi tog en pilsner. Vi lämnade bagaget på en tvättinrättning och började sedan leta boende och det blev till slut samma Bill Resort som förra året, vilket ju föll även Hasse i smaken. Vi fick ett rum med en dubbelsäng och en enkelsäng för 1.400 baht (292 kr) och fick frukost för alla tre fast det egentligen bara ingick för två. Rummet, eller rättare sagt bungalowen, låg på en sluttning uppe bland trädtopparna och vi hade faktiskt lite havsglimt. Se själva bilden här intill. Läckert! Det blev också ett dopp i böljan den blå, trots häftiga vågor. Därpå lite groggande på vår fina balkong.
På kvällen hittade vi så småningom den nyazeeländska (trodde vi) restauranten The Rising Sun där vi hade stämt träff med Hasse. Vi käkade löksoppa och lasagne med vitlöksbröd till. Lite dyrt (75 + 180 baht = 53 kr) men väldigt gott! Stället var lite marigt att upptäcka från bilen, märkte vi ju som sagt redan när vi kom. Det problemet hade även Hasse när han kom. Han passerade oss och satte sig i stället på Churchhill's en bit bort. (Det var inte helt olikt, skall sägas). Vi hade dock skymtat något som liknade honom i en bil som passerade så efter lite letande hittade jag honom. Då hade han just insett att det var fel ställe men under tiden hunnit beställa en pilsner och då fått en stor flaska. Därför dröjde han. Jag gjorde honom därför sällskap med en öl själv innan vi gick bort till HasseJohan som undrade var vi tog vägen. Innan Hasse fick checka in tog vi med honom och hans ryggsäck på en kort krogrunda. Detta beroende på att han var så oförskämt pigg trots tidsomställningen och resan.
När undertecknad gick för att handla lite vatten passade Hassarna på att smita hem. De missade tydligen att jag skulle gå och handla, trots att jag frågat om det var någon mer som behövde vatten! I vredesmod sprang jag runt och letade efter dem i tron att de sprang omkring och letade efter mig, men de hade gått raka spåret hem. Sickna kompisar! Så småningom insåg jag att jag blivit övergiven och tog en MC-taxi för 40 baht (8 kr) efter att först ha lyssnat på lite live-musik på ett rockställe. Bandet hade som frontfigurer två kvinnliga gitarrister och körde bl.a. en hyfsad ösversion av "Stairway to heaven".
Väl hemma hade Hassarna på balkongen dukat upp lite inhemskt vin (som tydligen var riktigt blaskigt) men jag var för förbannad för att ens vilja prata med dem så jag gick och slaggade. Givetvis passade jag då på att sno enkelsängen! Ingen bra början på fortsättningen av resan med Hasse som ny reskamrat, men det fick jag ju skaka av mig dagen efter!
Efter en maffig frukostbuffé ville nyanlände Hasse givetvis sola efter lite insmorning av solkräm. Vi andra hade slutat med sådant, förutom lite lätt på axlarna. Efter att ha solat på en klippa ett tag tog vi en promenad bort till farfars och farmors klippor (se förra årets reseskildring) för att HasseJohan skulle få se dem.
Där fick vi lite oplanerad underhållning när vi satte oss för lite lunch på en restaurant och ägaren hittade en ganska så stor orm (kobra sade någon) strax intill. Han lyckades ta kål på den med en strypsnara och ringde efter en polare som kom och flådde ormen framför oss matgäster. Intressant! Ormen fortsatte att kränga och vrida sig trots att den var död. Den hade en liten bula på magen och det visade sig att det fanns en liten osmält mus där. Ägaren tog gallan och tömde det gröna innehållet i ett glas vatten och drack upp. Yak! (Se HasseJohans bild på den upphängda ormen här intill).
Sedan gick vi tillbaka till vår strand för lite mer sol och bad. Tyvärr gick det lika mycket vågor som förra året så det var inte så kul att bada. Det blev också en grillad majskolv för 20 baht av en ambulerande försäljare. På det blev det resans första Irish coffee (100 baht) i hotellets restaurant. HasseJohan bokade ett eget rum för fortsättningen. Det blev lite trångt med tre man i samma. Han fick ett för 1.000 baht (208 kr) och vi delade broderligt på totalsumman så det blev 800 baht (166 kr) per gubbe.
Om aftonen gick vi till andra änden av byn (norrut) och käkade gott på restauranten The Bay som vi åt på några gånger förra året. Billigt och gott som vanligt och eventuellt var det också samma kokerska som förra året. Jag fick mig min vanliga pork garlic pepper medan Hassarna blandade ihop beställningarna och åt varandras kycklingrätter!
Vi hamnade på samma live-ställe som undertecknad var på igår och bandet körde "Stairway to heaven" i kväll igen. Vi satt och lyssnade en längre stund över en öl. De var hyfsat duktiga. Ena tjejer hade ett hyfsat gitarrsolo även om bandet inte riktigt hängde med när hon öste loss. Vi hann även med lite internetsurfande, italiensk tv-fotboll, billiga drinkar (50 baht) på en bar med bara ruggugglor samt en Irish coffee (140 baht) till.
Nytillkomne Hasse ville fortsätta sola efter att först ha sovit ut ordentligt. HasseJohan var ännu tröttare och sov till och med bort gratisfrukosten. Hela bungalowbyn var byggd i en sluttning. Vår bungalow var fristående och hängde ut över sluttningen. Ganska läckert. HasseJohans rum var en del i en radhuslänga som inte låg i samma nivå som vårt utan högre upp och vi hade gjort upp om att vi INTE skulle klättra upp dit och väcka honom. Han gick dock ner senare för lite betalfrukost men då hade det varit strömavbrott så han fick kallt kaffe!
Dagen bara gick. Själv gick jag iväg och lämnade in tvätt och internetsurfade lite grann. När jag kom tillbaka satt Hassarna och käkade spaghetti på en restaurant längs stranden. Stannade till för en öl. Sedan blev det solande på klipporna och lite bad. Bägge Hassarna fick sig lite fotpedikyr på stranden. Själv låter jag ingen röra mina tassar! Senare knallade HasseJohan iväg och handlade lite Mekhong och kollade om tvätten var klar ... och det var den ... och det för bara 40 baht (8 kr) per kilo! Då tog även jag mig en spaghetti på hotellet. Sedan handtvättade jag min inköpta blåa sarong och jag trodde aldrig jag skulle få händerna vita igen!
På kvällen blev det först lite middag då HasseJohan käkade haj! Det blev pork ginger och chicken sweet'n'sour för oss andra. Restaurangen visade den nya "Sagan om ringen, del 2" på video men den var för lång för att följa med i. (Köpte den på VCD i ett varuhus i Bangkok resan efter för enbart 19 kr!) Därpå blev det en lugn barrunda. Vi spelade spel med bartjejerna och några passerande blomsterförsäljande småtjejer i 10-årsåldern (förlorade!) samt lyssnade på musik. HasseJohan bjöd en tjej som hette Khaa på snus och det såg hon inte riktigt ut att må så bra av! Pratade en del med en trevlig tysk. Det finns tydligen sådana! Undertecknad tog MC-taxi hem för 30 baht medan Hassarna förmodligen gick.
På väg tillbaka träffade jag Hasse på samma spaghettirestaurant som dagen innan. Tog en tonfiskmacka till lunch. Sedan blev det sol och bad. Skönt att få bort den kladdiga oljan. Vi mötte även HasseJohan i sina nya självlysande badbrallor à la Vägförvaltningen. Han syntes på lång väg! Han bjöd på nyinköpt ananas på badklippan.
Inför kvällen blev det lite Mekhong (den inhemska s.k. whiskeyn) och pilsner på vår trevliga balkong. Käket intogs på ett tämligen enkelt ställe, men var klart godkänt. Gamla vanliga fried pork garlic för mig. Vi ölade oss igenom ett par ställen som vanligt och spelade spel. Ett kort regn fick vi också, annars såg i alla fall undertecknad inte mycket regn under resan. Det enda var några droppar i Bangkok sista veckan. Hasse fick däremot en hel del när han senare återkom till Samui.
HasseJohan tröttnade tidigt och gick hem och knöt sig. Hasse och jag fortsatte ett tag till. Hemfärden blev tre pers på MC-taxi för 50 baht och det gick ju det också.
Vi gick sedan och bokade båtbiljetter från ön och syndade med en burgare på McDonald's. Solen kom och gick denna dag men till slut gick vi bort till klipporna och solade så gott det nu gick. HasseJohan dök upp och hade tagit en långpromenad längs hela stranden men det hade vi redan gjort tidigare år så det gjorde inget att vi missade den. På klipporna överraskades vi av ganska så stora vågor.
Denna kväll var det en stor och fin fullmåne. Egentligen skulle man kanske varit på den närliggande Koh Pha-Ngan och deras full moon party i stället. Hassarna ölade lite på HasseJohans balkong medan undertecknad låg och vilade ett tag med magont. Var det McDonald's eller den tidigare salamimackan som spökade?
Middagen blev därför ganska sen denna kväll. Först efter nio kom vi iväg. Vi hämtade våra båtbiljetter och det blev en lugn kväll. Undertecknad orkade inte ens äta utan drack bara Sprite medan Hassarna käkade stark sallad och currygryta och ölade lite. MC-taxi hem igen.
Klockan 14 gick båten mot Surat Thani. Vi tänkte sitta ute på däck men det började faktiskt regna igen så det blev inget av det. Bussen hängde med hela vägen och vi blev avsläppta vid en hotellförmedling på stora huvudgatan i Surat. Eftersom vi visste var vi ville bo så gick vi till Thai Rung Ruang Hotel som vi bodde på för två år sedan. 360 baht (75 kr) för ett trippelrum, om än med bara två sängar. (Så det blev utlottning av enmanssängen och jag vann). Tror faktiskt att det var samma rum som förra gången och att det också var billigare nu.
Redan vid sexsnåret gick vi ner till promenadgatan längs floden där det var Friskis&Svettis-aktiviteter även detta år. Vi handlade lite mat i matstånden och såg TV-fotbollen Man Utd-Chelsea (2-1 på övertid). Hassarna köpte varsin nudelrätt medan undertecknad köpte tre små grillspett (varav ett köttfärsdito med mystisk syrlig smak) som uppenbarligen inte blev riktigt genomstekta så det blev full sprutt på magen efter exakt 1 timme 45 minuter. Vi skulle se två matcher till men p.g.a. undertecknads mage och HasseJohans trötthet blev det tillbaka till hotellet. De visade dock Newcastle mot Manchester City i hotellfoajén så Hasse fick se lite mer så han blev nöjd. Vi slaggade in redan före midnatt! Sov ganska illa.
Mammas Pojkar mötte Aspudden Oldboys där hemma och resultatet blev seger 4-2! Imponerande! Det behövde vi verkligen!
Skönt, trevligt och läckert. Bungalowbyn drivs av en holländare som vi tyvärr inte hann prata så mycket med. Det blev ett snabbt kvällsdopp med lite bastfotboll på stranden och sedan middag. Enda nackdelen med det här stället är att de är muslimer och därmed finns det inget griskött på menyn … men öl och Mekhong hade de minsann. Det blev beef garlic pepper för min del … första och sista gången jag åt beef på denna resa … de kan helt enkelt inte tillaga nötkött i Thailand! Segt som skosula! Det fick bli räkor och vegetariskt i fortsättningen här.
En annan brist här på Sukorn är elektriciteten som bara är på mellan kl 18 och 23. Så när lyset försvann efter ett par kaffeshakes med Mekhong var det inte mycket annat att göra än att sova. Så gott det nu gick … det blev varmt på natten.
Så här hemtrevligt ser det ut när vi sover! (Se HasseJohans bild från stugan här intill). En mycket märklig sängkonstruktion … en hård träavsats och tre tunna madrasser … men det gick det också …
Idag var det precis sex veckor sedan HasseJohan och jag lämnade det kalla Sverige. Otroligt! Vi solade, slappade och jag slog nytt rekord på det medhavda Tetrisspelet. Lyckades hålla igång ett spel över såväl morgondopp (!) som halva frukosten. Personalen hade kul åt mig när jag satt på verandan tidigt varje morgon och spelade spel i stället för att sova. Det gick ju inte p.g.a. värmen!
Hade köpt med mig en bastboll, även känd som Takraw, som vi sparkade sönder och samman på stranden under våra fyra dagar här. Hasse lyckades skrapa benet mot badflotten och blödde ymnigt och blev omplåstrad av personalen när vi åt pannkaka till lunch.
Drack Mekhong och blandade med coffee shakes samt spelade Gurka, Chicago och Yatzy. Undertecknad slog ett häftigt personligt rekord i Yatzy. Jag fick 336 poäng!!! Det är 89,8 % av maxpoängen 374!!! Vi måste också ha slagit något slags jämnhetsrekord. Den andra omgången slutade 253 - 251 - 250 och avgjordes givetvis först på sista kastet!!! Min blygsamhet förbjuder mig att säga vem som vann …
I övrigt var det mest slappa. Höll på att missa middagen eftersom köket stängde redan 20:30. Spaghetti bolognese kunde de fixa (förmodligen väldigt köttlös) och nudelsoppa med räkor. Sedan blev det Mekhong igen och nu prövades det hej vilt vad det gick att blanda med för slags shakes; kaffe givetvis, men även ananas, kokos och banan. Det sistnämnda var tydligen ingen succé, enligt Hassarna. Tidigt i säng som alltid här.
Undertecknad kunde som vanligt inte sova utan gick upp redan kl 7 (när det är semester!!!), spelade lite Tetris på verandan, tog ett morgondopp och några foton och därpå en löprunda på stranden. De andra slappade i bingen under tiden.
Efter morgondusch blev det så pannkaksfrukost. Hasse och jag bokade in oss på lite massage. Det var en liten tant som använde fötterna ganska mycket och klev omkring på en. Lätt inoljad blev man också. Sedan var det dags för lunch; öl och tonfiskmacka.
Framåt eftermiddagen tog vi en lång promenad i omgivningarna och gav oss iväg uppåt ett berg för att titta på en "view point". Lite utsikt över östra delen av ön var det i alla fall. Sedan lyckades vi gå vilse på vägen ner. Vi (Hasse) tänkte vi skulle ta en annan väg ner än den vi kom upp och det höll på att ta en ände med förskräckelse. Vi gick och gick och orienterade oss mot den nedgående solen men stötte på ett kärr som inte gick att korsa så fick gå åt vad som kändes fel håll i en evighet.
Vi kom med nöd och näppe ut ur bushen innan solen gick ned. Lätt överdrift, kanske, men inte så mycket. Det kändes faktiskt lite oroväckande innan vi var tillbaka på vägen igen. När det blir mörkt här så blir det verkligen mörkt och några ficklampor hade vi ju inte med oss. Dessutom kollapsade undertecknads sandaler i uppförsbackarna så det var inte lätt att ta sig igenom vegetationen på väg ner. Se förresten den egenhändigt tagna bilden här intill. Notera gummiplantagen i bakgrunden och de små "badrumsmattorna" som hänger på tork.
Efter den svettiga promenaden var det skönt med en dusch. Något kvällsdopp blev det inte utan en öl på verandan i solnedgången i stället. Till middag blev det vårrullar och stora smaskiga räkor med garlic pepper. När vi skulle ha vår vanliga Mekhong så var den slut och de fick skicka iväg en kille på MC att köpa! Vi avslutade på verandan och blev åthutade av en granne.
Efter pannkaksfrukost började vi planera vår avfärd morgonen efter. Vi bokade en båt som skulle ta oss till Koh Hai för en övernattning där. Hasse och jag hade bott där förr. Lugn och trevlig ö.
Sedan fortsatte vi att lata oss innan vi kom på att vi skulle aktivera oss lite. De hade kanoter som man fick låna gratis så vi tog oss en liten entimmestur längs kusten bort till nästa vik. Det var rätt mycket vågor och vi var väl rätt ovana alla tre men det gick väl rätt hyfsat trots allt.
Tillbaka igen slappade Hasse i skuggan medan HasseJohan och jag först kastade pil (jag vann) och sedan kickade plastboll på stranden tillsammans med en tysk från München. Sedan blev det kortspel igen. Middag (räkor tror jag) och en halv Mekhong. Så betalade vi slutnotan, inklusive förbeställda morgonmackor. Det hela gick på 9.229 baht (1.923 kr) för tre man, övernattning och allt vi ätit och druckit under fyra dagar samt båtresan härifrån och massagen. 160 kr per man och dag! Hyfsat!
Käkade våra förbeställda mackor vid halv åtta och tog sedan den förbeställda longtailbåten till Koh Hai (även stavat Koh Ngai) för lite dyra 1.750 baht (365 kr), men hellre det än att skumpa runt på fastlandet med bil. Resan tog bara drygt två och en halv timmar mot utlovade tre och en halv. Där hamnade vi på Koh Ngai Paradise som låg på andra sidan av ön jämfört med där vi bodde förra året. Fick sista stugan de hade för 800 baht (167 kr). Den hade två halvstora sängar med myggnät. Det var lite sämre badvatten där (mycket sten), så efter en andra frukost (pannkakor) gick vi en knapp halvtimme längs en liten stig och knappt genomtränglig djungel till den norra sidan där stranden var bättre.
Väl där hittade Hassarna två lediga hängmattor som de ockuperade. Det visade sig senare att de var privata och tillhörde två tjejer, så det blev lite pinsamt. Undertecknad tog i stället en långpromenad och utforskade stranden, vilket aldrig blev av förra året. Den var längre än man kunde tro och det gick att hitta egna små vrår om man ville ha. Snorklade också lite och hittade en del fisk att titta på.
Intog en Tom yam kung på den tyska restaurant vi käkat på förra gången. Gott som vanligt. Sedan blev det skogspromenad tillbaka igen, oroligt blickande upp mot skyn och kokosnötterna som växte där uppe. Precis innan vi lämnat vårt plejs hade det dråsat ner en nöt med en stor smäll strax intill stugan vår. Personalen gick därför runt och skördade lite så ingen skulle få någon i huvudet.
Över lite kortspel om vem som skulle få enkelsängen gjorde vi slut på Mekhongen från igår tillsammans med ice coffee och Coke. Det var inte jag som vann. Efter lite öl på verandan blev det så äntligen middag och pork garlic pepper!!! Hittade en kortlek i restauranten så det blev mera brassa papp!
När vi skulle slagga tyckte undertecknad förmodligen inte att det var så kul att dela säng så jag lade mig att sova på bänken ute på verandan. När jag vaknade hade jag absolut ingen aning om var jag befann mig. Dessutom saknade jag mina byxor (som jag hade hunnit byta) med alla pengar i. Struligt!
Efter packning och frukost kom en longtailbåt och hämtade oss vid 10:30. På båten fanns tre par förutom oss; bl.a. ett äldre svenskt par. 1.200 baht (250 kr) fick vi betala och runt två och en halv timme senare landade vi på Koh Lanta där det bara blev båtbyte denna gång. Vi lämnade inte ens bryggan, vilket kanske var lite synd. Nästa båt var en större kryssare och kostade 600 baht (125 kr) för oss tre. Runt två timmar senare landade vi i hamnen i Krabi Town. Här tog vi in på Krabi City Seaview Hotel, som Hasse hade blivit rekommenderad av en engelsman på båten. Det kostade oss 1.050 baht (219 kr) för två rum (600 resp 450 baht) och HasseJohan fick eget. Då fick vi både kylskåp och TV på rummet, men inga fönster.
Efter en snabb dusch gick vi och lämnade in tvätt, kollade e-mail, samt käkade en bastant middag. Hittade ett trevligt ställe, restaurant Sunrise, med jättegod mat och gullig servitris. Undertecknad vräkte i sig vitlöksbröd, vårrullar och green curry pork med en väldans massa potatis i, vilket är lite ovanligt. Vi utforskade omgivningarna lite och hittade en liten konsertplats där vi köpte en 6-pack Thai beer för 100 baht (nytt märke för oss) och då på köpet fick en skärmmössa, tre cigarettändare och tre konsertbiljetter till kvällen efter. Dessa utnyttjade vi tyvärr inte. Mössan gav vi bort till en liten flicka som lekte frisör med Hasse i en klädesaffär (se bilden här intill).
I en liten beer garden tog vi en tillbringare Singha. De hade ingen egen toalett utan vi blev ledsagade in i tullhuset där vi irrade runt bland telefoner och skrivbord för att hitta ut igen! På vägen hade jag köpt en förpackning med durianfrukt som Hassarna inte hade prövat än. Man kan väl säga att de inte blev alltför imponerade. Själv tycker jag inte att den vidriga doften känns när man äter. Det smakar sött och lite vanilj. Jag fick dock inte i mig allt så jag donerade resten till personalen. Hade även köpt med mig lite mangostan som Hasse ännu inte ätit och den blev han mer förtjust i.
Så dags hade strandpromenaden blivit till en nattmarknad så det lite mer öl och pannkaka där. Sedan blev det diverse barer med både pilsner och billiga cocktails (80 baht/17 kr) samt falsksång av fulla turister som kompade på tamburin. Slutligen blev det några bisarra försök att få en Irish coffee. Det blev kaffe, Mekhong, sockerpåsar och gräddpulver samt självblandning vid bardisken … men bara 60 baht (12 kr) för detta. Efter en vända upp till rummet beslöt jag mig för att stanna där när Hassarna tog en runda till utan att dricka något mer.
Sedan strålade vi samman igen och tänkte ta oss till stranden Ao Nang en bit utanför Krabi, så vi satte oss på en bänk på strandgatan för att vänta på en lokalbuss. Medan vi satt där och väntade så kom Daniel från Markaryd förbi! Tredje gången vi möter honom! Han var på väg till Phi Phi så det blev inte så mycket pratat med honom. Han hade dock bestämt sig för samma klostervistelse som HasseJohan så de möttes senare även en fjärde gång. Daniel var ute på en halvårsresa och hade bl.a. cyklat ett par veckor i Vietnam innan Thailand.
Det kom ingen buss så till slut tog vi en egen bil för 200 baht (41 kr), trots att bussen bara skulle kostat oss 3x20 baht (13 kr). Det var dock en bilfärd på närmare halvtimmen så det var inget direkt överpris. Väl framme vid Ao Nang konstaterade vi att: jädrar vad det kan förändra sig på fyra år! Vi kände inte igen oss alls! Vi badade och solade ganska måttligt för det var ohyggligt varmt. Dessutom är deras strand inte speciellt bra utan det går badbåtar ut till öar och stränder runt omkring. Vi käkade europeisk lunch i form av spaghetti resp hamburgare och strövade runt lite och tittade in i några billiga och svala outlets där HasseJohan köpte ett par jeans. Det blev ett dopp till innan vi tog bussen tillbaka.
Resan tillbaka var ett litet äventyr i sig. Bussen var väl egentligen ingen buss, utan mer en större flakbil, s.k. songthaew, med normal plats för kanske åtta européer, plus en framme hos föraren. I denna bil lyckades de klämma in 21 personer!!! Då fick några hänga utanpå! Jag fick sitta längst in och HasseJohan hängde bakpå. Det gick inte lika fort nu utan det tog närmare timmen att komma tillbaka. För denna upplevelse behövde vi dock bara betala 20 baht (4 kr) per skalle.
Vi hämtade upp vår tvätt (30 baht/6 kr per kg), som var väldigt ojämnt tvättad, måste man ju säga. Vet inte vad de gjorde med just min tvätt men den luktade så illa så jag fick lämna in allt igen i nästa stad. De hade en massa katter och höns som sprang fritt i butiken så jag undrar om inte någon av dem gjorde min tvätt sällskap i maskinen!
Så var det redan dags att ge sig ut för lite käk och FA-cupfotboll. Vi käkade på Sunrise igen. Tyvärr fick vi genomlida slutet på en våldsrulle innan vi fick dem att koppla över till fotbollen. Vi såg Gillingham lite överraskande spela 1-1 mot Leeds. Sedan drog vi oss tillbaka till hotellrummet och såg överraskningslaget Farnborough mot Arsenal 1-5.
Ett litet problem uppstod mellan matcherna. Hasse skulle ta ut pengar i den ATM/bankomat som jag tidigare haft problem med. Apparaten svalde hans VISA-kort, men ingenting hände och sedan slog den av och visade texten "Temporary error" på skärmen. Vi knackade på bankkontoret och en kille tittade ut och lovade att vi skulle kunna få tillbaka kortet på måndag morgon när banken öppnade igen. Detta betydde att vi blev tvungna att stanna en natt extra i Krabi.
HasseJohan vaknade först denna morgon och han och Hasse gick upp på hotelltaket och åt frukost. Jag gick i stället bort till café Kwan efter ett misslyckat försök att ringa So. Det blev e-mail i stället. Dessutom mailade jag till Le Jardin Bungalows på Phuket, där vi bott varje år, för att fråga om de hade något åt oss. Hassarna dök så småningom upp och vi tog en longtailbåt till East/West Railey Beach för lite mer sol och bad. Vi fick dock vänta ett bra tag på att de skulle fylla en båt.
Resan tog 40 min och kostade 70 baht (15 kr) per man. Där hade det också förändrat sig en hel del på fyra år. Tyvärr fanns det nu två hotell med pool! Jävligt onödigt! Vi hann bara vara där i runt tre timmar innan båten skulle tillbaka så det blev lite stressat. Först bad, sedan lunch, sedan bad igen. Vi konstaterade att i den närmre änden av stranden var bottnen mycket stenigare och sämre än vid den bortre änden. Maten var inte heller så mycket att hurra för här så det blev tonfiskmacka resp spaghetti. Dessutom var det alkoholfritt på vår restaurant så det blev bara cocos-shake. När vi skulle tillbaka var vi sist att borda båten, så HasseJohan och jag fick sitta framme i fören, som ni kan se på bilden. Fast det var helt perfekt; sol och vågstänk hela tiden.
På kvällen blev det mer TV-tittande. Vårt vanliga ställe, Sunrise, visade ingen fotboll så vi gick till konkurrenten intill i stället. Vi såg Manchester United vinna i FA-cupen över West Ham 6-0. Till det åt undertecknad både pork curry peanuts och pork garlic pepper. Senare såg vi på hotellrummet också den ganska tråkiga matchen Crystal Palace-Liverpool 0-0.
Mellan matcherna gjorde vi ett besök på den irländska baren O´Malley där vi spelade biljard och drack riktig Irish coffee. HasseJohan lyckades välta sin över Hasses brallor så att se den andra matchen på hotellrummet var enda alternativet! Annars hade vi nog tänkt vara ute på stan ett tag till. Det var en hel del liv och rörelse och en massa marknadsstånd nere i hamnen. Tidig hemgång, men det var lika bra det inför bankbesök och avresa nästa morgon.
Mammas Pojkar mötte Banans Oldboys där hemma. Det blev torsk igen; nu med 2-7.
Så var dagen kommen då vi skulle separera. Det började med att Hasse gick till banken och fick tillbaka sitt VISA-kort medan undertecknad besökte posten och köpte ett förstadagsbrev med thailändska och svenska frimärken. Därpå blev det ett snabbt internetbesök för att se om vi fått något boende i Patong Beach. Tyvärr hade de bara sitt allra dyraste hus kvar, så vi beslutade oss för att bara ta två nätter där och först ta två nätter på Kata Beach, också på Phuket. Sedan gick vi och bokade en minivan dit. Först därpå blev det en snabb frukost, på Kwan igen, och ännu snabbare packning, eftersom bilen kom och hämtade på hotellet redan kl 11.
Så blev det ett snabbt avsked av HasseJohan, som stannade kvar i Krabi. Han hade hittat ett litet guest house för bara 150 baht (31 kr) per natt. Planen var att stanna där ett par nätter och sedan ta sig uppåt Surat Thani, där han skulle gå i kloster den 31:a.
I bilen blev det inte så trångt för vi var bara 6 personer och vid 14-snåret landade vi i Karon Beach och hotellet Toto House som vi fått hjälp med att boka vid ett stopp på vägen. 500 baht (104 kr) kostade det och var väl lite halvrisigt men det var ett väldigt stort rum och både tak- och golvfläkt. Vi hade ju tänkt komma till Kata Beach men p.g.a. det stundande kinesiska nyåret (som vi alltid lyckas pricka in) så var det svårt att få hotellrum där. Vi drog snabbt ut på byn och tryckte i oss varsin spaghetti och sedan ner till stranden där vi hann sola och bada i två timmar (utan sololja - men sådan har jag inte använt de sista två veckorna i alla fall). Sanden på stranden i Karon är fin och det knarrar under fötterna när man går.
Kvällslivet var "bara sådär" i den änden av Karon vi befann oss (så morgonen efter beslutade vi oss för att dra till Patong Beach i stället). Vi käkade thaimat på en schweizisk restaurant, gick runt och tittade, tog en öl, spelade spel med några unga damer på ett ställe, köpte en Lacoste-pikétröja för bara 150 baht (31 kr - billigast på den här resan), tog en öl till, hamnade på en annan bar, tog en drink och strulade lite med ägarinnan p.g.a. ett litet missförstånd vid beställningen men fick en kram innan vi gick. Trots "bara sådär" var vi ute tills allt stängde. Tillbaka på rummet somnade Hasse snabbt men undertecknad var pigg och gick ett varv runt kvarteret för att hitta något ätbart, men det var rätt dött så det blev snabbt bingen igen.
Annars konstaterade man rätt snart att allting blev bra mycket dyrare när man kom till Phuket. I Krabi kostade maträtterna 40-50 baht (8-10 kr) och här 80-90 baht (17-19 kr). Spaghetti har tidigare kostat max 80 baht, men nu hela 120 baht (25 kr).
HasseJohan skickade ett e-mail från Krabi, där han stannade kvar:
"Tjenare! Tog in på Guest House:t i trä för 150 bt natten. Singelrum som verkar vara helt OK. Annars har jag inte gjort så mycket. Handlat 2 nya brallor och det var inte helt avsiktligt. H2O var fyndigt. Det kanske kan användas på hemsidan. Annars ser jag fram emot att läsa om Irish coffee-haveriet. //Hasse"
Tilläggas kan att H2O blev vårt interna namn på oss själva … 2 delar Hasse och en del Ove …
Så lämnade vi in lite smutstvätt och drog ner till stranden och solade lite. Det blev både solstolar och promenad. Vi gick norrut och letade efter det gamla norskstället Victoria som brukade ha svenska tidningar men hittade det inte. I stället gick vi längst söderut och matstället på andra sidan vadstället som vi brukar besöka varje år. Det blev en andra lunch i form av tonfiskmacka resp spaghetti. När vi skulle tillbaka hade vattnet stigit så mycket så vi fick ett rejält bad på köpet.
Efter lite mer sol och slappande gick Hasse och handlade frukost inför morgondagen medan jag gick och internetsurfade en timme. Hasse hade somnat så det tog lite tid innan vi bägge hade duschat och gjort oss i ordning. Käkade gjorde vi på ett ställe vi bara råkade gå förbi och det blev noodles minced pork fried egg för min del.
Efter att ha ätit hamnade vi på gamla favoritbaren Gonzo's som var ombyggd till oigenkännlighet. Vi lyckades t.o.m. gå förbi det först. Där överlämnade vi en hälsning till Kae; en av Sos kamrater. Hon ringde givetvis upp So utan vår vetskap och rätt vad det var hade vi två drinkar på disken framför oss; "Sex On The Beach" - Sos favoritdrink - en läbbigt blå historia serverad i glas i form av en naken kvinna. Det var ett mycket roligt initiativ av So att fixa det. Hennes morbror, som äger baren, fick sig ovetandes bjuda på drinkarna. Fick även prata med So i telefon men det var så hög ljudvolym i baren så jag hörde knappt henne. Synd!
Vi var även runt och letade andra bekantskaper; bl.a. Soiy, men hon hade slutat jobba där och åkt hem till familjen. Det var ju synd eftersom jag hade foton med till henne. Hoppas att de hittar fram till henne via hennes ex-chef, "mama-san". Blev bjudna på Jägermeister av ytterligare en bekant på en tredje bar.
Slutligen hamnade vi hos Viking Bar, som hade byggt om rejält, där vi alltid brukar avsluta med en Irish coffee. Norrmannen Tom som driver stället var inte där, men i stället träffade vi för första gången under resan på en gammal bekant hemifrån! Där jobbade nämligen engelsmannen Jeff, som tidigare drev puben Cheers på Kungsholmen, där vi så många gånger varit och tittat på engelsk fotboll på TV. Kul grej! Han tyckte sig känna igen oss också. Det blev mycket öl, Irish coffee och fotbollssnack. Hur vi till slut kom hem är fortfarande en gåta.
HasseJohan skickade ånyo ett e-mail från Krabi:
"Har investerat ännu mera. Beställt kostym med tillhörande skjortor till en kostnad av 5400 bt. Det kan ju vara bra för er att veta om ni skulle få för er att köpa. Beställde även reselakan i siden. Det var dyrt, 3000 bt för två. Ska ge bort en. Ni får maila om jag ska beställa, men det skulle ta lite tid. Har även tjackat löpardojor som jag tänker inviga ikväll. Har slutat snusa och är även inne på min 2:a vita i rad. Man måste ha varit under dåligt inflytande tidigare. Har hyrt motorbike och varit och badat i varma källor idag. //H1"
För första gången på resan var vi riktigt bakis och vi lämnade inte "hotellet" förrän det blivit mörkt. Frukost fixade vi själva; te, yoghurt, mjukostmackor och juice. Vi solade vid poolen och vilade i skuggan. Lunchen åt vi också hos Le Jardin; green curry resp. nudlar.
På kvällen gick vi ner på byn och fick massage. Det behövdes verkligen! Sedan var det dags för lite middag och vi gick till restauranten "No 6". P.g.a. lite magproblem blev det en cheeseburgare. Vi utforskade byn lite längre bort än vi varit tidigare och hittade ytterligare ett litet barområde där det blev en öl. Nattens lite kortare barrunda avlutades med en Irish coffee hos Jeff och Tom igen. När de stängde hamnade allihopa på baren bredvid som visade Liverpool-Arsenal med start klockan 03:00. Där hamnade vi vid långbord med alla slags skandinaver; Boråsare och norrmän mest; och blev bjudna på Jägermeister och annat. Vi blev lite trötta och drog hem i halvtid (0-1) för att se andra halvlek hemma i stugan, bara för att finna att kanalerna på vår TV inte visade matchen, trots tidigare reklam för den … suck! Det blev 2-2 och undertecknad såg i stället andra halvlek på hotellet i Bangkok några dagar senare …
HasseJohan hörde av sig med ett sista e-mail:
"Tjena. Var och kollade Wat Tham Sua (Tiger Caves) igår. Helt fantastiskt. Bättre än Grand Palace och Suan M. Gick bl.a. 1237 trappsteg upp för att kolla Buddhas fotsteg. Svettigt värre. Har även träningsvärk. Tror inte ni har varit där. Stötte på Markaryd igår igen. Han skulle satsa på klostret. Själv åker jag med en buss kl 11. Är i Surat Thani c:a 14.00. Åker direkt till klostret och ser om jag kommer in. Har väl tänkt sova över i Chaiya men om det inte går i lås med klostret så blir det väl kanske Samui. Stannar hur som helst t.o.m. den 13:e. Har tagit ledigt 1 vecka till. //Siddharta"
Nu var jag tillbaka i gamla vanor igen och vaknade för tidigt. Satt ute på altanen och drack te och spelade Tetris innan Hasse vaknade. Efter frukost uppe hos herrskapet Gires checkade vi ut och nu blev det en ganska dyr nota på 8.020 baht (1.671 kr) för tre nätter inkl tvätt och lite mat och dryck. Sedan sa vi adjö och det visade sig att det förmodligen var sista gången vi träffade Nadine och Rémy (se bilden) tillsammans, för senare samma år separerade de och han flyttade hem till Paris. Så kan det gå! Vi tyckte nog att stämningen hade varit lite kyligare än vanligt, men detta hade vi ju aldrig kunnat förespå. Tråkigt!
Så gick vi upp till vägen ovanför och tog en bil till Phuket Town för 300 baht (63 kr). Där hann vi precis borda en aircon-buss som gick klockan 12. 160 baht (33 kr) var kostade fyratimmarsresan till Surat Thani, där vi blev avsläppta vid järnvägsstationen. Suveränt! Undertecknad köpte omgående biljett till nattåget upp till Bangkok där jag skulle umgås med So ett par dagar innan hemfärden. Resa i sovkupé med fläkt och överslaf kostade bara 458 baht (95 kr). Fick också lämna in bagaget där för ynka 10 baht (2 kr)!
Efter några mer eller mindre lyckade internetuppkopplingar tog vi en taxi in till stan för 100 baht (21 kr). Stationen ligger märkligt nog en halvtimmes bilfärd utanför staden! Hasse bokade där åter rum på Thai Rung Ruang Hotel, nu för bara 280 baht (58 kr). Det blir billigare och billigare för varje besök där! Dagen efter skulle han sedan dra tillbaka till Koh Samui för att försöka bli lika brun som vi andra. Omöjligt!
HasseJohan har mailat att han har dragit direkt till klostret/templet utanför Surat Thani för att försöka bli antagen för en 10-dagarsséjour. Kommer inte ihåg om jag har skrivit det tidigare, men han har förlängt datumet på sin flygbiljett hem och skall försöka komma in på templet efter att ha bangat förra månaden. Det betyder att undertecknad får resa hem ensam. Hasse reser ju dagen efter och HasseJohan nu sju dagar efter undertecknad.
Efter lite käk, då vi faktiskt hittade stället vi käkade på för två år sedan men inte hittade senast, och några pilsner blev det bråttom för undertecknad att hinna till stationen i tid. Det var helt plötsligt mindre än en timme tills tåget skulle gå och vi hittade inga taxibilar. Efter mycket letande hittade jag en tuk-tuk som t.o.m. lyckades köra fortare än den "vanliga" taxi vi tagit in till staden, dock kostade det nu 150 baht (31 kr), men det var det ju värt. Sedan var tåget i alla fall försenat runt halvtimmen så det hade ju ordnat sig ändå. Strax före kl 23 var jag i alla fall på väg mot Bangkok. Blev snabbt anvisad min överslaf och blaskade av mig med vatten och våtservetter så gott det gick inne på den sjaskiga muggen. Sovandet blev det väl lite si och så med p.g.a. buller och kyla (!). Man fick i alla fall en filt av frotté.
Thailändskt nattåg var lite märkligt. För några år sedan åkte ju Hasse och jag natt men då fick vi i alla fall en egen kupé med två slafar, men nu var det mer fråga om rena sovsalen. Det var ingen skillnad på herrar och damer heller. Jag fick i alla fall en överslaf och fläkten var precis i närheten så svalt blev det i alla fall, på gränsen till kallt. När jag framåt halv åtta insåg att det nog var dags att stiga upp visade det sig att nästan alla redan var vakna och konduktören hade förvandlat alla underslafar till vanliga sittplatser där folk satt och tittade på mig när jag klev ner. Raskt var även min binge borttrollad och jag tog en sittplats. En kopp te köpte jag av en frukostförsäljare för 15 baht (3 kr).
Tåget stannade vid varenda liten by och brädhög och varje gång vällde en hög försäljare in. Vi landade i huvudstaden 90 minuter försenade kl 11:05. Efter en te och en skinkmacka (för 35+18 baht/11 kr, där alltså teet var dubbelt så dyrt som mackan) på centralen blev det taxi (93 baht/19 kr) till Royal Hotel där jag fick betala hela 1.400 baht (292 kr) per natt för ett rum, men inkl frukost. Smakar det så kostar det och det kinesiska nyåret drog upp priserna en del. Efter att ha duschat av mig resdammet gick jag bort till Khao San Road och ganska snart var det läge för dusch igen. Usch så varmt!
Köpte en t-shirt med ölmärket Chang på och några pilsner och gick upp på rummet igen för att titta på fotboll. Hade noterat att de sände reprisen av matchen Liverpool-Arsenal som jag ju bara såg första halvlek av härom natten. Sedan blev det en spaghetti bolognese och en stor Singha för dyra 220 baht (46 kr) på hotellet. Sedan drog jag ut på stan igen för ATM-uttag, apoteksbesök och inköp av en t-shirt till, nu med Singha-motiv. Åt en grillad majskolv för 10 baht (2 kr) och körde en timme internet för bara 30 baht (6 kr).
Sedan raskt tillbaka till hotellet för att träffa min lilla flickvän So som skulle komma klockan sju efter att ha pluggat hela dagen. Tyvärr dök hon inte upp förrän vid nio, efter att jag oroligt ringt henne två gånger. Tyvärr visade det sig att hon tagit med sig en del jobb hem som hon var tvungen att göra ... en lördagkväll!!! Det passade ändå ganska bra eftersom jag ville se fotboll Southampton-Manch Utd (2-2) som började vid tio, så hon satt och checkade av en massa datalistor medan jag såg matchen.
Så småningom kom fotbollen i andra hand när jag zappade runt lite bland kanalerna, för det händer alltid stora saker ute i världen när jag är ute och reser. När jag landade i Tunisien (muslimskt arabland) den 11:e september hösten innan hände det ju otroliga saker i New York och året efter blev Saddam Hussein gripen samma dag jag kom till Bangkok. Tidigare hade det varit kravaller, stängd gräns och inställda flygturer mellan Thailand och Kambodja och det blev nästan krig. Och vi som hade tänkt åka dit! Just denna kväll störtade rymdskytteln Columbia och det var lite absurt att sitta och se det i direktsändning. Det blev ingen utgång denna kväll.
So tyckte att jag skulle följa med henne till hennes skola och så blev det! (Och så blev jag uppvisad för en av hennes kamrater). Hon skulle göra en halvtimmes tenta som i själva verket tog en hel timme. Under tiden hittade jag i kvarteret intill en s.k. outlet som sålde billiga sportprylar och annat så det blev några inköp; "Sagan om ringen" på DVD för 199 baht (41 kr), Umbro-långbrallor för 195 baht (41 kr), Manchester United-matchtröja för 259 baht (54 kr) och svenska fotbollförbundets (!) kortbrallor för 79 baht (16 kr). Allting äkta så det förslår förståss!!!
Sedan blev det en timmes taxiresa (250 baht/52 kr) till ett radhussområde söder om stan, där hennes syster Rach bor och så blev jag uppvisad för mor och far som var där och hälsade på … huuuu … men det gick väl hyfsat, förutom att de inte kunde engelska och min thailändska ännu inte är så bra. Gästfriheten är väl inte riktigt lika som i Sverige. Det blev ingen husesyn, som ju är vanligt där hemma, utan jag blev parkerad framför TV:n. Inte heller blev det något fika. Däremot fick jag en flaska vatten att dricka. Efter en timme framför TV:n, där pappan var väldigt road av amerikansk wrestling (fuskbrottning), skulle de beställa mat för hemkörning. Tyvärr valde de KFC och undertecknad är inte speciellt förtjust i kyckling, så jag valde att bara titta på. Tre timmar var vi där och sedan blev det taxi tillbaka till stan.
Kvällen tillbringade vi på restaurant Center på Khao San Road, där vi var även tidigare. Där drack vi cocktails, spelade biljard, tittade på West Ham-Liverpool (0-3) på TV och (för min del) käkade pork garlic pepper. Vi var där rätt länge och blev tämligen trötta och orkade inte ens gå den korta biten till hotellet, utan tog mitt livs kortaste taxiresa. Taxametern slog inte ens om från framkörningsavgiften 35 baht (7 kr).
Idag var det arbetsdag för So så jag fick klara mig själv. Åt frukost och drog sedan bort till Khao San Road igen för att lämna in tvätt. Handlade lite småprylar i form av Buddhastatyetter och meditationskulor som plingar och plongar.
Vid tresnåret var jag tillbaka på hotellet och låg två timmar vid poolen på hotelltaket och fick en sista solglimt. Ett dopp blev det givetvis också.
Käkade middagen på hotellet i form av vårrullar samt porc garlic pepper idag igen. Tyvärr hade de här den lite torrare varianten … det är lite olika hur rätten är till konsistensen. Sedan drog jag upp till Khao San Road för att hämta tvätten och gjorde ytterligare en shoppingrunda. Nu blev det 11 st CD-skivor för 90 baht (19 kr) styck. Tyvärr visade sig hälften vara privatkopierade på dataskivor … inte så roligt … men det var inget fel på inspelningarna för det. Fast jag tycker det är roligare med "riktiga" fabrikspressade skivor. Skivor med Paul Simon, David Gray och Rolling Stones tillhörde de som var "riktiga". Det blev också ett brottarlinne, än en gång med Chang-tryck.
Näst sista dagen i Thailand för denna gång och sista dagen med hotellrum. Eftersom So jobbar dagtid så drev jag omkring lite på egen hand. Hade tänkt sola på taket men solen nådde inte dit förrän på eftermiddagen. Gick i stället ner till Phraya river och tog flodbåten från station Banglamphoo till det historiska och intressanta gamla templet Wat Arun. Först tog jag fel båtlinje och hamnade på en som var dyrare än vanligt; 15 baht i st.f. 10! Sedan visade det sig att båten stannade på kajen mittemot och man fick byta till en mindre båt som bara åkte fram och tillbaka för 2 baht enkel resa. Småpengar hur som helst. Wat Arun var väldigt fint och bl.a. utsmyckat med porslinsbitar i alla de färger. Där donerade jag 100 baht (21 kr) till renovering och fick skriva mitt namn på en takplatta. Så någonstans högt där uppe finns mitt namn!
Sedan fortsatte jag en bit till med båten till station Si Phraya och gick bort till huvudpostkontoret och köpte lite fler "svenska" frimärken samt internetsurfade billigt i två timmar. Tog båten ett par stationer till och Sathorn Thaksin-bron där SkyTrain-stationen Saphan Thaksin ligger. Hade lika gärna kunnat gå, vilket förmodligen hade gått snabbare. Åkte till shoppingcentret vid Siam Square för att äta lite osunt (Big Mac) och köpa rena strumpor och ytterligare en pikétröja. Sedan blev det taxi tillbaka till hotellet (för bara 67 baht/14 kr, men då fick jag också visa vägen) efter ett par telefonsamtal till So som hade massor att göra på jobbet så hon hann inte möta mig på stan.
Sista kvällen på denna resa spelade vi biljard på hotellet. Snäll som jag är så lät jag So vinna med 4-2 i matcher! Jag fick betala 250 baht (52 kr) för 90 minuter, vilket kändes lite dyrt. Ute på restauranterna brukar man få betala 20 baht (4 kr) per match och förloraren betalar. Tyvärr för So var det väldigt stora snookerbord och hon nådde ibland inte ens fram till klotet! Själv fick jag till ett par fina konststötar, men missade i stället en del solklara. Vi tog också varsin cocktail. Hon är barnsligt förtjust i sådana och ofta är de sura som attan …
I taxin kom jag på att jag skulle visa henne Jim Thompson's House, för det hade hon aldrig hört talas om. Man måste ju lära henne lite om Thailands historia. Thompson byggde ju upp deras sidenindustri. Det blev tredje besöket för mig där, varav alltså andra gången under samma resa. Hon verkade tycka det var ganska intressant. Vi käkade även lunch på deras terrass med utsikt över en av kanalerna och diskuterade förstörelsen av just kanalerna de sista 50 åren. Jag åt nudelsoppa med köttfärs, BBQ-pork och små köttbulleknyten. So åt en risrätt med räkor. Så blev det givetvis en sista öl också.
Därpå gick vi bort till Siam Square som ligger strax intill. Vi gick omkring i varuhussvalkan ett tag och försökte hitta lite presenter att ta med hem. Då överraskade So mig med att försvinna iväg och köpa en liten handväska till min mor. Då hade jag precis köpt en sidensjal så hon fick mycket hon. Sedan tänkte vi hitta en bar och sätta oss på, men det fanns just inte så många sådana i de omgivningarna så vi gick mest omkring och pratade, både inom- och utomhus, tills det blev mörkt och vi drog tillbaka till hotellet för att plocka upp mitt bagage. Där blev det helt plötsligt väldigt svårt att säga adjö och både skratt och gråt innan jag till slut tryckte in henne i en taxi, annars hade vi väl aldrig kommit iväg, någon av oss.
Hämtade bagaget, då var klockan runt åtta, stuvade om det lite, lät hotellet fixa fram en taxi till fastpris. Det blev lite dyrare, 400 baht i stället för kanske 250-300, men vadå? Kom till flygplatsen i god tid och checkade in redan vid tio. Det fanns ju inte så mycket annat att göra där. Det är inte så kul att sitta och pimpla öl på egen hand. Väl innanför köpte man sin skattefria whisky och satt sedan och häckade över en kopp te och en macka samt en öl i alla fall, för att bättra på tröttheten som hade kommit smygande. Var bedrövligt trött, vilket var alldeles utmärkt inför hemresan.
Planet lyfte 01:00 och den något sena middagen bestod av fisk eller kyckling; ingetdera någon favorit, så jag somnade in i stället. Lyckades faktiskt sova närmare sju timmar och var utvilad, om än öm i kroppen, till frukost.
Sju på morgonen lokal tid landade jag i ett mörkt och snöigt Zürich. Efter att ha suttit och glott där (hade ju inga schweizerfrancs att handla för) så lyfte nästa plan 10:20, runt 45 minuter försenat, bl.a. p.g.a. isbildning på vingarna som skulle tas bort. Kl 12:31, bara 26 minuter försenat, landade planet på Arlanda. 13:20 avgick Arlandabanan och 20 minuter senare klev jag av vid Centralen och blev upplockad av far och bror. Ganska snart var man hemma i Trollbäcken igen. Lite märkligt kändes det allt med 8 minusgrader och all snö efter att ha haft det så varmt och underbart i två månader.
Dagen efter blev det jobb och på lördagen match med Mammas Pojkar mot Björnligan … förlust med 1-3.
Hasse lämnade Bangkok först 22 timmar senare och åkte via London (vilket tog längre tid) och kom alltså hem först till fredagslunchen. HasseJohan lämnade Bangkok ytterligare sex dagar senare p.g.a. sitt klosterbesök och kom hem torsdag den 13:e vid 12-snåret. Lustigt nog träffade han på planet från Zürich Jessica som vi hade köpt resan av! Världen är ibland bra liten …
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor vi använde oss av under resan
Musiken du (kanske) hör är Thailands nationalsång.
