All text kommer att vara anpassad till Microsoft Internet Explorer 6.0 - textstorlek "Mellan/Medium" … så kolla inställningarna.
Följande flygturer genomfördes under resan:
Stockholm - Wien ( Austrian Airways / Tyrolean Air )
Wien - Bangkok ( Austrian Airways / Lauda Air )
Bangkok - Krabi ( Thai Air )
Krabi - Bangkok ( Phuket Air )
Bangkok - Wien ( Austrian Airways / Lauda Air )
Wien - Stockholm ( Austrian Airways / Tyrolean Air )
Kursen på thailändska Baht var 2003-12-20 enligt Forex :
100 SEK = 526,59 Baht (THB)
100 THB = 18,99 Kronor (SEK)
Under resans gång sjönk kursen och summan av alla kortköp, bankomatuttag och 35-kronorsavgifter gav ett snittpris
på 18,9051467 öre/baht. Denna kurs har använts vid prisöversättningarna i berättelsen.
Förra resan hade vi ett snittpris på 20,83635 öre så det blev 9,27 % billigare i år, d.v.s. nästan en tiondel!!!
Inflationen är nämligen oftast så gott som noll …
Klicka här för att skippa inledningen och hoppa direkt ner till reseberättelsen!
Lördagen den 11:e oktober inleddes resan när jag gick in på resebyrån Koh Phangan på Östgötagatan. Då hade jag ingen tur alls, utan stackars Tia bakom datorn letade och letade och det fanns inga resor alls till Thailand under den period jag ville resa … och flygbolagen hade tagit bort väntelistorna för sina lågprisflyg också. Det gick bara att köa för resor som kostade 10.000 kr och uppåt …
På väg hem tittade jag in på Resevaruhuset vid Globen, men det var lika illa där. Mallorca och Malta hade de som enda resmål …
Lördagen den 18:e oktober var jag tillbaka på Koh Phangan på Östgötagatan. Nu anmälde jag mig till väntelistorna till de flygbolag som fanns att tillgå. Deras upplägg är, precis som förra året, att man betalar en handpenning på 1.500 kr och anger mellan vilka datum man kan åka så letar de efter passande flygturer och sätter upp en på väntelista. Sedan får man en internetadress till bokningssystemet och en kod för respektive resa och så kan man kolla hur man ligger till. Man ser vilka flygturer som är "confirmed" och vilka som är enbart "waitlisted".
Tisdagen den 21:a oktober fick jag ett e-mail från Koh Phangan igen och koderna till bokningssystemet. Jag var köad hos tre olika bolag; SAS, Thai och Austrian Airlines. Priserna pendlade mellan 9.600 och 12.500 kr.
Torsdagen den 6:e november fick jag återigen ett e-mail från Koh Phangan och nu hade jag en flygresa med Austrian Airlines. Dessutom var det det billigaste alternativet så lite tur hade jag också.
Lördagen den 8:e november var jag inne på Koh Phangan och betalade resten av resan så att jag var helt klar att komma iväg. Totalbeloppet blev 9.670 kr (flygresa 8.800 + flygplatsskatt 670 + bokningsavgift 200). Detta är runt tusenlappen dyrare än förra året plus att inga två hotellnätter ingår. Å andra sidan var jag ju sent ute, det känns som lite mer högsäsong och det fanns färre flyg att tillgå … så på det hela taget OK.
F.f.g. åkte jag ett nytt plan (Boeing 777-200) med tv-apparater i stolsryggen framför en. Så kunde man själv välja vad man ville titta på. Filmerna och programmen rullade non-stop. Var dock för trött för att orka engagera mig i någon film, trots Jack Nicholson, karibiska pirater och annat …
En kul grej var att det fanns en kamera i nosen och en under planet så man kunde följa både start och landning på ett helt nytt sätt. Mycket underhållande … speciellt vid landningen i mörker och inflygningsljusen som närmade sig … läckert!
Efter lite mat (tyvärr kyckling eller lax … ingen favorit alltså) och två öl och en stadig Chivas Regal somnade man in hyfsat bra, trots kyla och obekväma säten.
Kl 15:50 spelade Mammas Pojkar match där hemma och vann med 3-1. Se resultatsidans referat.
Lördag 13/12 år 2003 (2546) - Stockholm - Wien
Resan inleddes tidigt om morgonen. Det blev lite sent med packningen eftersom jag tvättade lite kvällen innan och inte lyckades få allt torrt så det blev till att hänga på elementen och packa i sista stund.
Far kom och hämtade mig vid 07:50 och 08:35 gick ArlandaExpressen. Nu kostade det 180 kr till Arlanda (de höjer varje gång) och 20 minuter senare var jag där. Kl 10:20 lyfte planet mot Wien och det i tid! Ombord hände som vanligt inte mycket. Man fick en liten spartansk frukost med kallskuret smörgåspålägg och en österrikisk öl!
I Wien var det bara 65 minuter mellan planen så det var ju inte mycket mer att göra än att checka in.
Tyvärr fick de vänta in passagerare från ett försenat plan så vi kom iväg först kl 14:25, 45 minuter sena. Piloten körde dock in 15 av dem …
Ägaren, f.d. formel-1-världsmästaren Niki Lauda, borde väl veta lite om figurdesignade säten, tycker man …
Söndag 14/12 - Bangkok
 |
 |
 |
Sov bort fyra timmar och gick sedan ut en snabbis och tittade på omgivningarna och hittade både en "beer garden" och en biljardhall. Handlade lite smått. Vid 5-tiden ringde jag till min lilla "fään phom" So som redan var på väg till hotellet. Jag trodde vi skulle gå ut och käka lite men hon var alldeles för trött efter sin pluggdag så det blev ingen thaimat första dagen. I stället blev det mycket prat och fnitter. Smörade med lite presenter och hon blev jätteglad. Nu finns det åtminstone en Ulrika Hydman-Vallienskål i Thailand … med hjärtan på …
Klicka här så får du se hur vädret är i Bangkok just nu.
Blev mäkta förvånad när jag satte på TV:n och fick se att Saddam Hussein var gripen! Det händer alltid stora saker när jag är utomlands. Året innan satt jag och såg den störtande rymdfärjan i direktsändning och den berömda 11:e september landade jag i Tunisien … muslimskt arabland … då helt ovetande i två dagar efteråt …
Lyckades somna av misstag efter att ha varit nere och käkat frukost och sov bort tre timmar så det blev inte så mycket aktivitet idag. Tog SkyTrain till Saphan Taksin (35 baht/7 kr) och flodbåt till Grand Palace (10 baht/2 kr) och besökte det närliggande Wat Pho (20 baht/4 kr inträde); en tempelanläggning med en enorm liggande Buddha. Gick åt fel håll redan när jag klev av färjan så det tog en stund innan jag hittade det. Tråkigt nog var det en massa typer runt omkring som sa att det var stängt och erbjöd sig att köra till ett annat tempel i stället för en mindre penning. Sedan kör de runt en till en massa affärer och ställen där de har provision. Tyvärr är det ju folk som går på det, men inte jag inte …
I och med att jag sov bort en massa dyrbara timmar så blev det inget besök på Khao San Road, som jag hade tänkt mig. Jag hade ju stämt möte med So på hotellet klockan sex. Jag ringde henne för att säga att jag skulle bli sen, men det skulle hon också bli eftersom hon fortfarande var kvar på jobbet. Vi träffades på hotellet klockan sju i stället. Den här gången var hon jättehungrig eftersom hon inte hade ätit på hela dagen. Så vi gick några gator bort; till Soi 7 i stället för Soi 11 där hotellet ligger. (Soi betyder väl närmast tvärgata). Det blev nudelsoppa med räkor och jättegoda pork sticks med satay (jordnötssås). Vi kastade pil på en liten marknad (som störde med sina högtalare precis nedanför hotellfönstret) och sedan hamnade vi på Soi 9 där vi spelade biljard några timmar. So vann med 2-1 i de matcher vi spelade mot varandra. Vinnaren stod hela tiden kvar och blev tvungen att möta andra som skrev upp sig på väntelistan. So spelade 1-1 mot en annan tjej och jag 0-1 … man har tappat stinget …
När jag på tillbakavägen hoppade av båten vid Thaksin, var det förresten en tant som just hoppade av … och landade i vattnet. Ett stort hjälppådrag drog snabbt igång med frälsarkransar och båt och de fick så småningom upp henne så att det slutade gott, trots hennes ganska kraftiga kroppshydda. Annars vet man ju inte hur det är med simkunnigheten här i landet.
På vägen tillbaka till hotellet tog jag tid och det tog en dryg timme från Banglamphoo med båt och SkyTrain för totalt 45 baht (8,50 kr). Med taxi hade det tagit under halvtimmen och varit dubbelt så dyrt. (Har förresten aldrig betalat mer än 100 baht/19 kr, inklusive dricks, för en taxiresa i Bangkok. Men då skall det vara meter-taxi, annars blir man lätt uppskjörtad. Å andra sidan gör man annars upp om priset innan färden, så …). Det var en jobbig dag på stan och det blev vila på rummet innan So dök upp. Hon kom inte förrän vid nio och hade också haft en tung dag på jobbet så det blev ingen utgång alls …
Därpå åkte jag till stora huvudpostkontoret och köpte frimärken och fick iväg korten. Hade glömt två adresser som jag först fick ta reda på via eniro.se på Internet. Gick också längs den stora shoppinggatan Silom Road och köpte bl.a. min favoritduschkräm Tea Tree och en bastboll så Håkan och jag kan träna lite på stranden. Det behöver vi nog bägge två …
Börjar lyckas bättre i budgivningen när man skall handla. Köpte en Lacoste pikétröja och den kostade 250 - 150 - 200 - 170 - OK! Blev sugen på grillad majskolv till lunch men hittade ingen. Det blev i stället en plastmugg med varm kokt majs med smör och salt för 10 baht (2 kr) och det gick ju lika bra. Köpte också en inplastad plansch med det thailändska alfabetet för ynka 28 baht (5 kr).
Fick via mailkontakt veta att Håkan med familj sticker till Koh Lanta så jag drar mig väl också åt det hållet. Var inne på en resebyrå och fick veta att flygförbindelserna med Trang inskränker sig till endast en avfärd per dag och det redan klockan 9. Inget för mig! I stället fanns det flera avfärder till Krabi, som jag inte ens visste har flygplats. Därifrån går det båt till Lanta. Vi passerade ju Lanta (utan att göra annat än att byta båt där) på förra resan när vi åkte mellan Koh Hai och Krabi. Kan i så fall stanna två nätter i Krabi. Det var ganska angenämt där.
På kvällen gick So och jag ut och käkade, på samma ställe som förra gången. Det blev samma satay sticks igen men en annan soppa, green curry shrimps. Slutligen blev det lite biljard igen, också det på samma ställe som förra gången, och den här gången vann hon också, nu med 4-3 (plus 1-0 mot en annan tjej).
Vi försökte också planera nyåret bättre än förra året (då vi ju inte fick något hotellrum utan hamnade i ett tält!) och det visade sig att So hade varit förutseende nog och printat ut en lista med telefonnummer till hotell på Koh Chang. Dessutom hade även jag kopierat lite från Hasses Lonely Planet-bok. Vi fick ingen träff vid första försöket, men senare lyckades hon både boka och betala boendet, även om det strulade lite när vi väl kom fram och hon hade glömt att ta med bankkvittot.
Det blev en taxi in till Krabi town för 300 baht (57 kr) och där lät jag mig luras in på en hotellförmedling trots att jag ju hade tänkt leta runt på egen hand. Fick ett rum för 600 baht (113 kr) för två nätter på P Guest House ett hundratal meter från själva kajområdet, där vi mest befann oss på förra resan. Rummet låg en trappa ner och saknade fönster. Fläkt och badrum fanns det i alla fall och det var ju huvudsaken. Bokade två nätter och mer lär det inte bli!
Gick snabbt ut och åt en sen lunch i form av en god tuna baguette på café Kwan, där jag brukade äta frukost förra gången. Trevlig tjej som serverar (ägarinnan?) och så spelar de bara lätt pianojazz i högtalarna. Coolt! Blev väldigt trött efter en stor öl och en stund på ett internetcafé, så jag blev tvungen att gå tillbaka till rummet och sova en timme.
Var ute och käkade gott även på kvällen. Intog en underbar pork garlic pepper och vitlöksbröd (härlig andedräkt med andra ord) på restaurant Sunrise där vi också åt flera gånger under förra besöket här. Även här har de en söt servitris och så visar de film på tv:n. Såg slutet på "Sagan om ringen" (som jag dock sett förr). Gick runt och tittade lite och hittade ett ställe med ett litet liveband. Där tog jag en liten Singha och diggade. De spelade bl.a. "Suzie Q", "All right now", "Cotton fields" och liknande. Småtrevligt!
En förändring i stan sedan förra besöket är att de har byggt och invigt en ny båthamn en bit utanför stan, så att ta mig hit för att ha nära till båtarna hade jag inte mycket för! Dock går fortfarande badbåtarna till Railey Beach härifrån. Planerar en tripp dit nästa dag för att få lite sol och bad.
Gick runt och kollade vad ett rum kunde kosta på Railey Beach. Det var antingen "very busy" eller väldigt dyrt. 2.550 baht (482 kr) kunde jag få ett rum för. Huuu! Framåt kvällningen vände vädret och det blev både mulet och regnigt.
Åt gott på Sunrise igen, pork cashew nuts och vårrullar, och satt sedan och internettade en dryg timme medan jag väntade på att regnet skulle sluta så jag kunde gå hem och lägga mig. Tänkte gå upp tidigt nästa morgon. Klockan tio skulle en bil köra mig till färjeläget, där båten skulle gå kl 10:30. Tänkte hinna med frukost på Kwan innan också. Regnet bara fortsatte så jag sprang över till den irländska puben O'Malley's och fick mig en ganska god irish coffee för 150 baht (28 kr) och under tiden slutade regnet. Kanon!
På piren stod en bunt hotellförmedlare och tog emot. Hittade en från Håkans bungalowby, Lanta Miami, men han skulle ha hela 1.400 baht (265 kr) och det var ju t.o.m. dyrare än i Bangkok. Tog i stället ett i närheten, River Sand Resort, för bara 600 baht (113 kr) per natt. Då blev det en gammal charmig bungalow med högt i tak och brett mellan vägg- och golvspjälor samt myggnät runt sängen. (Hoppas få in en bild snart). Duschrum med toalett hade jag också. Fönstren saknade glas och hade "fängelsegaller" av trä. Det blåste rejält, skulle det visa sig, och det var ganska så svala nätter. Fläkten använde jag knappt och sov t.o.m. en natt i långärmad tröja och strumpor! Gardinen stod vågrätt rakt in i rummet nattetid så jag monterade upp badlakan och solstol så det skulle blåsa lite mindre.
Käkade en god cocossoppa med räkor till lunch och gav mig iväg för att hitta Håkan, Gabriella och barnen Marion och Leonard ("Lelle"). Tio minuters promenad skulle det vara enligt hotellkillen. Snarare var det väl 50 … det kändes i alla fall så. Hittade dem i alla fall och det var ju kul. Speciellt som jag aldrig sett lillgrabben och det nog var ett par år sedan jag senast träffade Gabriella och Mariohn. Tillsammans promenerade jag med hela familjen lite längs stranden (de hade anlänt kvällen innan och inte sett så mycket än) och badade lite, trots regnet som pågick en stund. Lanta Miami var "bautamuslimskt" med kvinnlig personal i huvuddukar och en speciell icke-muslimsk bar där man fick köpa öl, eftersom deras egen restaurant inte sålde alkohol.
Håkan och jag snackade om att dra iväg och se lite tv-fotboll men det blev inget eftersom det visade sig vara bara sena matchstarter (kl 23). I stället stannade jag kvar och käkade middag på stranden med hela familjen. Det blev Tom Yam Kung (räksoppa) och nötkött med cashewnötter (segt förstås, men inget fläskkött p.g.a. muslimerna). Sedan satt Håkan och jag och drack pilsner och snackade länge om ditt och datt. Så småningom blev det dags att ta sig hemåt … men hur? Det var mörkt längs stranden och ficklampan hade jag inte med och var bodde jag egentligen? Kom ihåg fel namn på "hotellet" och det fanns med inte på kartan och inget stod det på nyckeln heller. Det löste sig i alla fall. Receptionen skaffade fram en moppe med förare och så kom jag hem. Gav gentilt 50 baht (10 kr) som tack för hjälpen.
River Sand Resort låg vid en egen liten bukt med en minimal strand, så ville man vara lite mer i fred så fick man gå bort en bit längs stora stranden. Gjorde så. Solade, läste och tog en Singha på ett ställe med en tam falk som de matade med köttbitar. Framåt eftermiddagen gick jag bort till Janssons en kortis för att plocka upp mina kvarlämnade blöta badbrallor och ge bort ett par gamla Expressen och Aftonbluddret. Det var uppskattat även bland Janssons grannar, som hade varit länge hemifrån. Åt en vegetarisk soppa som lunch och fick agera barnvakt åt Lelle när Håkan försvann ett tag. Tjejerna var i "stan" och handlade julklappar. Håkan och jag bollade lite på stranden med min bastboll. Gick sedan hem innan solnedgången, strax efter att tjejerna dykt upp och vi fotograferat lite. (Se bilden här intill ... tyvärr är den felvänd för tillfället p.g.a. problem med bildeditering).
Tillbaka "hemma" åt jag middag (förmodligen vegetariskt igen) och tog en Piña Colada i den ännu inte färdigbyggda baren. De hade gjort en brasa och barkillen pratade om ditt och datt på väldigt dålig engelska så det var lite svårt att hänga med. Sent om natten (strax före 23) gav jag mig ut på promenad till en liten bar uppe vid stora vägen nära där jag bor. Håkan hade hittat den när han var ute och joggade. De visade Manchester United mot Tottenham (2-1) och hade billig pilsner. Bara 60 baht (11 kr) för en stor flaska Chang … billigast under den här resan! Toppen! Två trevliga killar drev baren och jag kom att bli stamkund där. De fixade till varma cashewnötter som tilltugg. Mums!
Vi var ute från klockan 10 till solnedgången och åkte i stort sett runt hela ön och det slet rejält på rumpa, rygg och handleder eftersom det bitvis var ganska så usla vägar, speciellt på södra delen av ön. Vi åkte såväl trial som enduro, konstaterade vi. Varje regnoväder spolade bort gruset på vägarna. Ibland var det rent berg man åkte på och ibland djupa fåror och så emellanåt deras förb-nnade röda sand som färgade alla vita kläder.
Inga olyckor hände denna gång, förutom att moppen välte och kanade lite lätt i en nedförsbacke. Höll också på att plurra rejält när vi blev tvungna att passera ett vattenfyllt "dike" tvärs över vägen (se bild här intill). Ett par svenskar på en restaurant med uppsikt över vägen hade väldigt roligt men kom också med hjälpsamma kommentarer, eftersom de hade "facit". Vi åkte längst söderut och stannade vid "Last Beach Resort" för bad och lunch. Jag nöjde mig med tonfisktoast och bananshake medan Håkan dessutom fick i sig en varmrätt.
Sedan vände vi norrut och åkte över till östra kusten där vi också åkte allra längst söderut. Stannade till i en sjözigenarby för en fika med sjöutsikt. Så fortsatte vi norrut ända till stora piren, Saladam. Vi tittade runt lite i affärerna där. När jag var här för fyra år sedan fanns det bara några få bodar som sålde mat och så. Nu såg det ut som en mindre småstad.
Klockan blev mycket och Håkan blev tvungen att vända hemåt eftersom Gabriella tar en joggingtur varje kväll. Jag ville besöka Sayang Beach, där jag bott för fyra år sedan. Det var andra stranden söder om piren så jag hittade den snart. Stället där Hasse och jag bodde då heter fortfarande Sayang Resort och jag stannade till där och käkade middag i solnedgången. Den trevliga damen som drev stället var kvar, även om hon nu hade blivit muslim och bar huvudduk. Dock hade de byggt om och utökat en hel del. Förr hade de bara 11 stugor men nu var det åtskilligt fler. Åt vitlöksbröd och nationalrätten pat thai med räkor. Den var inte bara god utan såg också jättefin ut. Till maten läste jag Bangkok Post. Servitrisen frågade om jag var gift och fnittrade. Hon och hennes kollegor kanske tänkte tussa ihop mig med ägarinnan, som faktiskt hade frågat mig om jag tyckte hon var vacker …
Sedan blev det bråttom hem innan det blev mörkt. Hade ju inte ens testat lyset, men det fungerade. Väl tillbaka var det väldigt skönt med en dusch, eftersom det hade gått 8 timmar och jag hela tiden haft långbyxor och strumpor och skor. Dessutom en stor tung och varm hjälm. Sedan fick jag rejält ont i magen och tog en whisky och gick och lade mig.
Sol och bad på egen hand. Satt på verandan och läste mest hela förmiddagen. Tog ett litet pass nere vid stranden också. Håkan och Marion tittade förbi en snabbis på morgonen innan han lämnade tillbaka moppen. (Se bild här intill). Efter en ganska misslyckad lunch, cocossoppa med räkor, med en massa små flygmyror i maten, vilket fick mig att tappa aptiten helt, drog jag bort till den stora stranden.
När jag gick tillbaka mötte jag Gabriella på stranden. Hon var ute och "joggade". Det gick dock lite sakta p.g.a. magont. När jag lite senare satt på verandan och vilade så tittade Håkan förbi igen när han var ute på sin joggingtur. Han blev dock kortvarig eftersom det började bli mörkt. Så blev det dags för lite middag, trots att jag egentligen inte alls var sugen, dels p.g.a. det magonda dagen innan och dels p.g.a. flygfäna i lunchsoppan. Lyckades trots allt peta i mig lite vitlöksbröd och pork garlic pepper, även om jag inte fick i mig allting. Det var lite för mycket peppar. Avslutade med två flaskor Chang och en bok i restaurantens "liggpaviljong". Man låg på bastmattor och kuddar och hade väldigt låga bord. Fick inte ens i mig den sista ölen och det blev tidigt sänggående.
Sedan plockade jag upp flygbiljetterna på väg mot Håkan och Gabriella. Internetsurfade en timme också och hade bl.a. fått mail från So som hade bokat nyårsboende på Koh Chang så då drar vi dit den 31:a. Kul! Hon vet inte vad det är för typ av boende men det lär i alla fall vara bättre än förra årets tält! Kamraterna Hasse och Helene hade var för sig skickat mail med väderrapporter hemifrån; 5 grader minus och 10 centimeter snö! Huvva!
Hade tänkt käka lunch på Janssons plejs men det blev lite för sent för det. De höll på och gjorde i ordning inför kvällen. Efter lite bad drog vi oss tillbaka till Janssons kabin och duschade och bytte om. Fick mig lite whisky och nötter och sedan familjens traditionella julklappsutdelning med läsk. Hade faktiskt köpt med mig en klapp till Marion, som fick ett traditionellt thailändskt spel. Leo fick min medplockade tomteluva. Han fick så mycket leksaker ändå. Sedan blev det dags för julmiddagen på stranden. De hade dukat upp långbord och det fanns otroligt mycket mat och jag tyckte inte jag åt så mycket men lyckades ändå föräta mig och fick rejält ont i magen … igen …
Håkan hade införskaffat cigarrer men det fick vara för min del, p.g.a. magen. Sedan var det lite uppträdande i form av "eldstunts", precis som vi sett tidigare på Lanta. Fick låna Håkans telefon och ringde hem och julhälsade. Strax innan midnatt fick jag sedan nog, när jag hade suttit och sippat på samma pilsner i 2 timmar, och lyckades få en kille från hotellet att köra hem mig i bil för "hutlösa" 150 baht (28 kr). Jag betalade ju bara 50 förra gången så det jämnar väl ut sig …
Lunchade på stället intill. Håkan rekommenderade deras thai curry (kääng). Det blev den vegetariska varianten samt en cocosshake. Sedan badade jag lite och busade med Marion och tog bilder åt familjen. (Se bilden här intill). Lite internetsurfande hann jag med också. På väg hemåt fick jag sällskap bort till bankomaten (halvvägs hem) av Håkan med "Lelle" i barnvagn. Sedan hann solen gå ner innan de skulle tillbaka längs stranden med vagn och allt.
Till middag blev det vegetarisk thai curry igen. Det var dock bättre på Miami. Tog en Heineken uppe i baren och en whisky på verandan. Sedan betalade jag notan för att slippa bära på en massa pengar. 9 x 600 baht (1.021 kr) för hela boendet och 2.205 baht (417 kr) för det jag ätit och druckit hittills under 7 dagar är väl OK.
På kvällen gick jag upp till TV-baren vid stora vägen och såg Manchester United besegra Everton 3-2. Onödigt spännande i slutminuterna efter sen reducering. Hade jag tänkt på det hade jag kunnat se när Charlton överraskande slog Chelsea med 4-2 innan också. Hann dock se sista fem minuterna och alla målen i repris. Satt och snackade med en engelsman som jobbade som lärare i Japan. Fick i mig två stora Chang och när jag kom tillbaka vid ettsnåret satte jag mig i solstolen på verandan och somnade där! Som tur var hann jag tända en myggspiral innan så det blev inga bett. Vaknade vid typ halv tre. Pinsamt!
Tog en tonfiskmacka med mozzarellaost på piren. Åkte söderut och letade efter ett par roliga skyltar att fotografera. Jag såg dem när Håkan och jag åkte runt. (Bilder kanske kommer så småningom). När det kom en kort regnskur stannade jag till på ett internetställe som bara tog en baht per minut. Sedan åkte jag ner till en strand och tog ett dopp. Därpå åkte jag bort till en utkikspunkt med resturant och käkade stekt ris med räkor och banana shake. Utsikten var bedårande och jag såg rovfågeln igen, men för långt bort för bra bilder. Solen började då gå ner och det var dags att åka hem igen.
Ingen fotboll fast det var lördagkväll. De knepiga engelsmännen kör i stället fredag och söndag runt jul. Fast det var lika bra det. Fick ont i magen igen. Gick och lade mig att vila efter solnedgången vid sexsnåret, men somnade och sov till klockan sju på morgonen, förutom den tid då de ylade bortifrån moskén. Ibland lät det som de sände hela radioprogram och inte det gamla vanliga "Allah, akbar" …
Sedan tog jag en långpromenad norrut mot en strand jag inte varit på förr. Slank ner på något som hette Moonlight Bay och tittade. Det var en ynklig strandsnutt och det satt namnskyltar på alla träd! På nästa strandsnutt fanns det bara fiskebåtar, likaså på nästa. Det blev en lite längre promenad än jag hade räknat med och det medhavda vattnet blev varmt och sinade snabbt. Så småningom kom jag i alla fall ner på rätt strand, Khlong Beach nå'nting, fast den var rätt tom. Efter ytterligare en stunds promenad kom hägringarna … volleybollnät … strandparasoller … människor … men, det var inte hägringar … och det fanns en bar; "He She Bar". Den var dock stängd, men bara tiotalet meter längre bort låg restauranten "He She Eat"! Så j-a gott med vatten och melonshake med lime, ananas och honung! Blev väldigt sugen på vårrullar och åt mycket goda sådana. Efter ett dopp gick jag stärkt tillbaka och det kändes mycket kortare på tillbakavägen.
Väl hemma blev det ett skönt bad igen och sedan slappade jag på verandan med whisky och thailändska läroböcker. Fick tillbaka tvätten och packade det mesta. Till middag blev det "hot plate pork" och den kom in i ett stort rökmoln till de andra gästernas förtjusning och var verkligen varm. Det blev två små Heineken innan jag betalade min slutnota, 665 baht (126 kr). Totalt 2.870 baht (543 kr) för 9 dagars mat, dryck, tvätt och moppehyra, boendet oräknat. 60 kr per dag är väl helt OK, fast jag åt och drack ju lite på andra ställen också, förstås, men en hundralapp per dag räcker således väldigt långt. Det är boendet som är den stora kostnaden här i landet. Kommer man billigt undan där så nog räcker pensionen till, den dagen det är dags …
När klockan blivit mycket gick jag upp till baren vid stora vägen för att se Manchester United mot Middlesbro. Kom med avsikt lite för tidigt och hoppades på någon annan match också, men fick i stället nöja mig med en konsert med Norah Jones i stället. Killarna fixade fram en Bangkok Post också. United vann med 1-0 utan att imponera. Tredje raka segern i alla fall! Killarna som drev baren hade tur med sig. Tackade dem så hjärtligt och de skakade hand och önskade mig välkommen tillbaka nästa år.
Givetvis var sedan planet försenat och ankom inte ens förrän 12:18, så först runt 13 lyfte vi. Hade hoppats på frukost ombord, eftersom allt jag fått i mig var en kopp te och en påse M&M på flygplatsen, men det blev lunch i stället. Vi fick någon sorts rulad, men var det fläsk eller kyckling? Svårt att säga. Kl 14:20 landade vi i Bangkok. Bokade hotell på flygplatsen och fick då Leela Inn på Sukhumvit Road Soi 3 för 1.000 baht (189 kr) natten, utan frukost. Snubben i bokningsdisken sa att det var allt som gick att få tag i, fan tro't. Kan inte på något sätt rekommenderas. Alldeles för långt från huvudgatan Sukhumvit, slö städpersonal, illaluktande badrumsavlopp och fönster som vette mot en husvägg c:a en halvmeter bort. Tog en meter-taxi dit för de vanliga 250 bahten (47 kr), inklusive lite dricks. Blaskade av mig lite och ringde till So. Hon skulle inte komma förrän vid 7 så jag hann ut och internetta lite och köpa en ren pikétröja. Eftersom jag ännu inte fått något vettigt att äta så var jag rätt hungrig. Slank in på Subway och intog en bautamacka och en kopp äppelte för lite dyra 159 baht (30 kr).
Sedan kom So och efter lite "välkomstceremonier" (hon hade köpt en massa små presenter till mig för att kontra de "julklappar" som jag gav henne när jag kom) så gick vi ut och käkade lite. Efter en längre promenad (och sådant gillar hon ju inte) så slank vi in på första bästa ställe och där hade de både thailändsk och västerländsk mat. Det blev klar buljong med köttfärs samt vårrullar. Sedan såg So så trött ut efter en tung arbetsdag så vi bröt upp.
I Bangkok kan man hitta det mesta! Gick förbi en affär som har specialiserat sig på dinosauriebajs!!! Kanske skulle man köpa med sig en klump hem? Köpte ju en liten bit av en dinosaurie när jag var i Helsingfors i oktober. Vilken del det är (och hur äkta den är) vet jag ju inte men här kan man vara helt säker på att det är ren skit man får!!! Butiken är certifierad av myndigheterna! 10 US-cent per gram kostar det enligt en tidningsartikel i skyltfönstret. Undrar om det är tullbefriat?
Misstänkte att middagen kunde dröja, så jag syndade med en samurai pork burger på den kända skotska restauranten. Där hittade jag ett varuhuskomplex till och köpte ett nytt brunt läderskärp för 370 baht (70 kr). Sedan drog jag hemåt, fast ändå inte. Utforskade stora gatan Sukhumvit lite österut och letade efter den irländska pub som skall finnas där och hittade den också. The Dubliner heter den. Kanske kan vara något för sista kvällen.
Sedan blev det lite stress hem till hotellet för att duscha och byta om. Till min förvåning höll de på och städade rummet när jag kom … klockan 16:45!!! Och då hade jag ändå hängt upp den gröna skylten att rummet kunde städas tidigare! Så jag fick vänta lite innan jag kunde duscha så då blev det ännu mer stressat. Denna kväll hade jag och So stämt träff utanför hennes jobb … som jag inte ens visste var det låg. Hade fått en lapp att visa för taxichaffisen. Tog först SkyTrain till Ekkamai busstation och därifrån taxi. Det var lite spännande att se var man skulle hamna och om jag skulle kunna hitta henne. Den första taxichaffisen försökte blåsa mig och erbjöd sig att köra mig dit för 250 baht (47 kr). För det beloppet kan man ju åka tvärs över stan två gånger, så det gick jag ju inte på. När jag väl hittade en meter-taxi så visade det sig gå på 47 baht (9 kr)! Chaffisen hittade till rätt adress men det var en väldans massa hus utan tydlig skyltning. Som tur var såg So taxin genom fönstret. Dessvärre hade hon för en gångs skull slutat tidigare och suttit och väntat i en timme.
Vi fortsatte samma taxi till varuhuskomplexet The Mall, där hennes syster jobbar, och där köpte jag ett par böcker till. Förutom lexikon till mig så köpte jag "Le petit prince/Lille prinsen", på thailändska förstås, av Antoine de Saint-Exupéry till So. Hon tog med sig den till Koh Chang och verkade uppskatta den. (När jag kom hem gick jag till biblioteket och lånade den. Det måste vara 20-25 år sedan jag läste den senast. Hade t.o.m. glömt bort att det egentligen är en barnbok! Lustigt sammanträffande också att bara fyra månader senare hittades resterna av det flygplan som författaren försvann i 1944). Därpå åkte vi alla tre till någon slags favoritrestaurant en bra bit därifrån och käkade. Det var ett utomhusställe, men tyvärr var alla bord med utsikt upptagna. Jag tog green curry shrimp och rostade cashews. Maten var stark så det blev många öl. Även för damerna. Tyvärr kunde systern ingen engelska så det blev inget direkt flyt i dialogen. De var väldigt lika men syrran var 6 år äldre. Efter maten åkte vi hem till dem och så fick jag se hur hon bor.
De bor väldigt spartanskt, måste man ju säga. Det är typ ett lägenhetshotell och heter lite ståtligt Pattakran Life Complex. Det ser tyvärr ganska ryskt ut, med vakter utanför. Lägenheten består av ett enda stort rum med högt i tak och med handfat, tvättmaskin och kylskåp. Därtill finns ett pyttelitet badrum. Eftersom de är tjejer blir det ju ganska trångt med alla klädskåp och där bor de ibland t.o.m. tre personer. Hela lägenheten var mindre än mitt vardagsrum. Hyran har jag inte frågat om än.
Sedan blev det lite förändringar som jag inte hade räknat med inför nyåret. Det visade sig att So blivit tvungen att jobba på nyårsafton och därför hade bokat en nattbuss till Koh Chang och boende där först fr.o.m. nyårsdagen. Å andra sidan är hon ledig på söndagen, vilket jag i stället inte hade räknat med, så det blir i alla fall tre dagar/nätter där. Man får väl klara sig utan fyrverkerierna.
Jag hade tänkte överraska So vid tolvslaget med en flaska riktig champagne och trodde det skulle vara lätt att hitta, men hej vad jag bedrog mig. Sprang runt på alla våningsplan i varuhuskomplexet och letade efter den spritbutik jag sett förra året, utan att hitta den. Hittade i stället en fotbollsbutik och köpte några DVD:er med Manchester United. Tog en te och en macka på Starbuck's när jag kom på att det ju finns ett varuhus till en bit bort. Hade avverkat Siam Center, Siam Tower och MBK och mindes helt plötsligt Tokyu. Väl där insåg jag att det var rätt ställe och hittade både spritbutik och champagne. Glas hade jag redan köpt dagen innan. Efter en timmes internettande drog jag mot hotellet. Kände mig hungrig igen och eftersom vi knappast skulle hinna med någon middag så tog jag en macka till på Subway samt en kopp äppelte. Mötte So vid hotellet och vi packade in oss och bagaget i en taxi och åkte hem till henne för att duscha och byta om.
Att vi åkte hem till henne berodde mest på att hon hade glömt bussbiljetterna hemma, men det var skönt med en dusch också före bussresan. Sedan passade det bra att lätta lite på bagaget och slippa släpa på DVD-skivor och presenter som skulle hem. Bagaget är stort nog som det är. Vi tog en taxi till östra busstationen Ekkamai och kom i mycket god tid till bussen som gick klockan 22:30. Därmed hann So också få något i magen. Ombord bjöds vi på vatten, kakor, filtar och släckta lampor och somnade snart in. So väckte mig kl 23:56 så vi kunde önska varandra "happy new year" och jag plockade fram och visade glasen och champagnen, även om det inte riktigt var läge att knäcka den i bussen där folk satt och sov. Vi fick ta den vid ett senare tillfälle.
Thailand har förresten en annan tidräkning och ligger 543 år före oss, därav det udda årtalet inom parantes på nästa rad.
Första dagen i solen var rätt bra. Medan vi väntade på rummet tog jag ett dopp. Sedan gick jag bort och tittade på stället jag bott på vid förra resan och så solade och badade jag lite till medan So vilade ut efter resan. Solnedgången avnjöt vi första kvällen på annat håll, eftersom vi ville ha en cocktail och vårt ställe inte hade sådana. Så ville jag leta efter den engelska puben sedan förra året, för att kolla om de skulle visa någon fotboll. Den visade sig heta "15 Palms" och de hade byggt om lite sedan sist, så först gick vi förbi utan att se den. Vi stannade där och spelade biljard och åt och spelade biljard igen. Hon vann 4-3. De har god mat och väldigt goda mackor på hembakt bröd. Jag åt chili con carne med sallad för 130 baht (25 kr), så de är lite dyra. Givetvis har de också thailändsk mat, så So kunde äta också.
Förresten hade muren som jag körde in i med moppen förra året blivit till en 7-11-butik!
Det var en lång och jobbig dag i går så vi sov väldigt länge och det blev inte frukost förrän vid 12-snåret. Det blev fruktyoughurt och te med toast, medan So, som den thailändska hon är, åt lagad mat. Idag var det varmt och klibbigt och dagen tillbringades mest i skuggan. Jag internettade en stund vid stället bredvid, där jag satt i den tyske ägarens bostad och använde hans laptop för 3 baht/min. Sedan blev det bad för min del, medan So satt i skuggan och läste.
På kvällen blev det äntligen dags för den medhavda skumpan. Jag köpte en hink med is och så lyckades vi kyla den också. Så firade vi det nya året c:a 42 timmar försent strax efter solnedgången på vår lilla altan. Sedan blev det åter middag på den engelska puben. So gillade också deras mat, fast då den thailändska, och vi satt nere på stranden och åt thailändskt bägge två. Biljard blev det på ett helt annat ställe, nämligen vägg i vägg med vårat. Där hade de helt plötsligt ett biljardbord stående i sanden. Tyvärr var det i mycket dåligt skick och skevt och dant och man kunde aldrig förutspå bollarnas vandring över bordet och det blev bitvis väldigt komiskt. Efter ett tag låg dessutom de flesta bollarna längs ena långsidan p.g.a. lutningen. Jag lyckades vinna vår enda match ändå. De hade "happy hour" så det blev öl och cocktails till spelandet.
Till frukost blev det bananpannkaka, toast och te med honung. So åt lagad mat (två rätter!) som vanligt. Denna sista hela dag på ön tänkte vi göra något ordentligt så vi hade bokat plats på en snorkeltur. 200 baht (38 kr) per person kostade trippen. När båten väl kom, något försenad, så saknade vi biljetten som vi skulle ha fått. Det låter bekant på något sätt. Nåväl, det ordnade sig i alla fall och vi for iväg på en drygt två timmars båttur till Chang Noi (Lilla Chang) och där blev det snorkling i utkanten av ett rev. So tyckte mycket om det även förra året och det är kul att se henne ha roligt. Dock kan hon inte simma så det blev med flytväst på och det såg lite kul ut. Hon hamnade liksom lite för högt i vattnet och fick kämpa för att komma under vattenytan. Så fick man se lite fisk i år igen. Sedan puttrade vi vidare till ett annat ställe, men då stannade jag i båten och fotograferade. Främst p.g.a. att jag än en gång gjorde illa mig; stack mig på något vasst och rostigt när jag klättrade upp i båten vid förra stoppet. Dessutom blödde jag på knät utan att förstå varför. På tillbakavägen satt jag i solen och fick lite avslutande sol på mig.
Vi slog oss sedan ner direkt i restauranten och käkade lite sen lunch. Det blev vit kokossoppa med räkor plus tonfiskmacka. Tog en snabb dusch innan för att bli av med saltet, medan So satt kvar i sina blöta kläder. Likt de flesta thailändare simmade hon givetvis med kläder på. De är inte mycket för västerländska baddräkter! Måste kännas obehagligt med så mycket på sig och så tar det ju tid att torka också. Knepigt!
På kvällen blev det mat och biljard på … gissa var … just det, den engelska puben. Nu visade de tv-fotboll eftersom det var FA-cuphelg. Såg halva andra halvlek mellan Watford och Chelsea (2-2 och alla mål kom i första) och första halvlek mellan Gillingham och Charlton (3-1 i halvtid och 3-2 till slut). Såg Gillingham även förra året i Krabi. Åt vårrullar och drack en Irish coffee där jag fick ingredienserna på rad framför mig och fick blanda ihop det själv. Tyvärr mjölk i st.f. grädde men i alla fall Jameson! Biljarden slutade 1-1. So spelade också skjortan av två killar och det var rätt kul att se. Jag tror hon var rätt nöjd med dagen, förutom fotbollen då!
Så for vi tillbaka till huvudstaden och det var ingen trevlig resa. Det blev en minivan utan fungerande aircon. Folk öppnade då fönstren i stället och all värme samlades längt bak där vi satt. Sedan hamnade vi helt plötsligt i Ban Phe (där färjorna till Koh Samet utgår från) och där blev det bilbyte. I den var det lite svalare, förutom under fötterna där jag förmodligen hade motorn eller nå't. So mådde tyvärr dåligt. När vi kom fram till Bangkok blev vi avdumpade på en motorvägspåfart (det har hänt förr) eftersom bilen skulle gå till Khao San Road och vi skulle till andra änden. Då var klockan runt halv fem. Det fick bli en taxi sista biten. Bilen på Chang kostade 30 baht per pers, bilen till piren 10 baht per pers, bilen till Bangkok 220 baht per pers och taxin slutligen 70 baht hem till So för att hämta resten av bagaget. Total hemresekostnad alltså 295 baht (56 kr) per pers.
Så blev det hotell Manhattan och sista övernattningen i Muang Thai (som landet heter på thailändska) för denna gång, men inte den sista i år. Nästa resa blir i augusti. Då har So avslutat sina studier och då slutar hon också sitt jobb (hon vill ha ett nytt efter studierna) så vi kan åka runt sex veckor i Thailand tillsammans. Det tycker hon är "such a good idea". Hon har ju inte sett så mycket av sitt eget land.
På hotellet blev jag lite överraskad. För de 1.600 baht (302 kr) det kostade fick vi en tvårumssvit som var nästan lika stor som lägenheten där hemma. (För samma belopp i England får man bara B&B i ett flerbäddsrum och hemma i Sverige räcker det väl inte någonstans). Lyxigt värre, måste man ju säga! Och ni må tro att det imponerade på So!
Efter lite uppfräschning tog vi SkyTrain två stationer bort till den irländska puben The Dubliner som jag hade rekognoserat mig fram till några dagar tidigare. Där fick jag äkta Guinness fatöl, även om den var lite i kallaste laget. 170 baht (32 kr) för en pint var ju inte så farligt för importerad fatöl! Maten var lite dyr här men det var ju sista kvällen. De hade inte många thailändska rätter, men det fanns några. So gillar ju inte västerländsk mat. Själv tog jag en ganska stor hemlagad burgare med cheddarost och bacon. Så hade jag tur att de på stor bildskärm visade live när Manchester United slog Aston Villa (2-1) i cupen. Trodde att de hade spelat redan kvällen innan. Kom i halvtid och fick se vändningen i andra. Efter maten tog vi en promenad ända hem.
Träffade So efter jobbet och vi gick och åt på samma restaurant som två gånger tidigare, på Sukhumvit Soi 5. Eventuellt heter den "Thailand Two". Jag körde min vanliga pork satay där och samt friterade räkor garlic pepper (och de var hela med ben och huvud och allt)! Vi avslutade kvällen och resan med en drink i hotellbaren. So tog en Blue Margaritha och jag fick mig en riktigt hyfsad irish coffee. Bartendern showade och eldade och hade sig. Så hämtade jag mitt bagage och packade om lite. Sedan skildes vi åt och det gick lite hastigt eftersom hotellet fick fram två taxibilar precis samtidigt. När jag skulle vinka till henne från taxin så hade hon redan försvunnit. *Snyft*. Så blev det Don Muang International Airport och hemresa … *snyft igen* … men snart är det augusti och jag är tillbaka igen! Hade tänkt komma till flygplatsen i god tid, men så blev det givetvis inte. Vi satt och pratade för länge i baren och så var det lite trafik. Kom fram en halvtimme före sista incheckning men hann i alla fall svabba av mig lite och byta kläder på muggen. Kastade använda kalsonger och strumpor för att slippa släpa på!
Vid "gaten" var det en person som syntes lite mer än de andra; en ensam blonderad och hårdsminkad thailändska med uppseendeväckande klädsel. Det var t.o.m. så att barn stirrade på henne och jag hörde en tonårig svensk kille kommentera henne och kalla henne för en riktig bimbo. Gissa vem hon hamnade bredvid på planet? Så alla trodde väl att hon var i mitt sällskap! På planet hade hon uppenbara problem med allting; stol, bagagehylla och tv-systemet. Var väl första gången hon flög. Skulle till Paris. Någon bjöd väl henne dit och ville inte bli sedd i hennes sällskap …
Planet lyfte 23:30 och jag hade samma otur som på ditresan att maten var kyckling eller fisk. Suck! Fick i alla fall en öl och en whisky så man kunde sova lite grann. Tittade på film och såg nästan hela den nya versionen av "Hulken", men den var ju så fruktansvärt usel så jag somnade. Några timmar senare såg jag delar av det jag missade, fast med tysk dubbning. Det gjorde inte det hela vare sig bättre eller sämre! De visade även bl.a. "Charlie's änglar" och gamla "Tootsie", samt något med Harrison Ford, men det fick räcka med en film.
