Här kan du följa berättelsen om när Hasse och Ove gjorde sin tredje rundresa i Thailand.
Berättelsen är i dagboksform och under resans gång uppdaterades den när tillfälle gavs,
beroende på tillgång till Internetcaféer.
Efter hemkomsten kom den att uppdateras med anteckningar som gjordes under resan och kryddas lite
med bilder som hittas på nätet och scannade bilder av egna foton, vykort, biljetter och annat …
All text är anpassad för att passa Microsoft Internet Explorer 5 - textstorlek "Mellan" … så kolla inställningarna.
Följande flygturer genomförde vi under resan:
Stockholm - Paris (Air France)
Paris - Bangkok (Air France)
Bangkok - Phuket (Thai Air)
Koh Samui - Bangkok (Bangkok Air - fast med inhyrt flygplan från Siem Reap Air från Kambodja)
Bangkok - Paris (Air France)
Paris - Stockholm (Air France)
Kursen på thailändska Baht var vid vår hemkomst 2002-02-09 enligt Forex :
Förra resan hade vi ett snittpris på 23,16 kr/100B så det har blivit nästan 8 % dyrare i år, tyvärr …
Vi tycker inte att det finns någon orsak att växla in en massa pengar på hemmaplan. Bankomater finns överallt - i alla städer och större turistorter vi besökt finns ett flertal och den första möter redan på Bangkoks flygplats. Dessutom blir kursen bättre. Oftast tillkommer ju bara bankens 35-krona.
100 SEK = 399,84 Baht (THB)
100 THB = 25,01 Kronor (SEK).
Undertecknads sammanlagda bankomatuttag (inkl bankens 35-kronor) och köpnotor gav ett snittpris
på 24,9963 kr för 100 THB så därför används kursen 25 öre/baht vid prisöversättningarna i berättelsen.
Några thailändska egenheter som kan vara kul/bra att känna till:
En sida som verkligen kan rekommenderas är www.sawadee.com
Där kan man klicka sig fram till det mesta vad gäller hotell, transfers, sevärdheter m.m.
Efter att ha jobbat halvdag tog vi oss på var sitt håll
Klicka här eller här eller här för att komma till en webbkamera på Arlanda.
På Arlanda hände väl inte så mycket.
Vi tog en öl i baren och handlade lite Bowmore och Drambuie att ha med på resan.
Förströelsen på bilden här intill såg vi tyvärr inte till…
På Paris Charles de Gaulle blev vi lotsade i hastigt tempo till rätt gate av en stressad guide.
Där tog det dock en hel del tid och vi lyfte mot Bangkok först uppåt timmen försenade.
På planet hände väl inte mycket heller.
Tog en stänkare och lite rödtjut till maten.
Sedan försökte man törna in så gott det gick.
Filmerna gick inte att titta på eftersom det bara var små tv-monitorer och vi satt för långt ifrån.
Hade en trevlig stolsgranne i form av en äldre thailändsk dam som var på väg hem från Chile. Hon pladdrade och fnittrade hela tiden. Hjälpte henne med korsordet i den amerikanska tidningen, fast så bra gick det ju inte …
. .
Vid ett-tiden på eftermiddagen anlände vi till flygplatsen Don Muang
Visste ni förresten att det korrekta namnet på staden är Krung Thêep?
Efter en Heineken på Bill Bentley's pub köpte vi flygbiljetter till Phuket på onsdag. De kostade 2.730 baht (682 kr) per skalle. Vi tog ut lite pengar i bankomaten och efter ytterligare en pilsner, en Singha denna gång, tog vi flygbussen till centrum för 100 baht (25 kr) och tog in på samma hotell som för två år sedan.
Märkligt nog var det samma pris på rummen … ingen inflation således … 1.300 baht (325 kr) för ett rum med två sängar, badrum och luftkonditionering. Hotellet heter Royal Hotel och ligger nära det kejserliga palatset.
Sedan lunkade vi runt på byn i den 33-gradiga värmen och åt stekta nudlar med biff resp. sweet'n'sour med kyckling och varsin Singha på en "mopperestaurant". Totalt pris för bägge två: 110 baht (27 kr).
Sedan gick vi runt och letade efter den "berömda" backpackergatan för att se vad som fanns där. Trots avsaknad av karta hittade vi den faktiskt … trodde vi i alla fall. Året efter visade det sig att vi var på gatan intill! Vi visste ju inte ens vad den hette men nu vet vi att den heter Khao San Road.
Efter några öl, mail och uppdatering av hemsidan återvände vi till hotellet och käkade en gång till (!).
Sedan blev det tidigt i säng p.g.a. tidig uppgång morgonen efter.
Klicka här så får du se hur vädret är i Bangkok just nu.
. .
. . . . . . .
Väl framme i det lilla fiskeläget Ban Phe bordade vi färjan (se bilden på Hasse och en bunt okända ungdomar här intill) över till Koh Samet. Den tog en halvtimme och kostade 100 baht (25 kr) tur och retur. Enligt hotellet i Bangkok skulle det vara lätt att hitta boende, men det stämde inte alls. Eftersom vi kom fram en lördag så var det mycket thailändare där och semestrade. På den första stranden träffade vi en engelsman som hade letat i tre timmar utan att hitta något. Vi gav oss iväg på en timmes vandring på grusvägar i den stekande värmen på jakt efter ett schweiziskt ställe vi läst om i Lonely Planet utan att hitta det.
I stället hamnade vi tre stränder längre söderut, på den lilla stranden Ao Cho. Där var det fullt på det första stället vi frågade; Tarn Tawan Resort. Vi skulle däremot kunna få ett tält för 350 baht (87 kr) natten. Vi gick vidare till nästa ställe, Wonderland, som i Lonely Planet benämndes som "rather scrappy". De hade en pytteliten trähydda med en smal säng för 200 baht (50 kr). No way! Tillbaka till Tarn Tawan igen, där vi sa att vi accepterade tältet. Nu fick vi dock prata med morsan i familjen och hon sa att vi skulle vänta en stund så skulle hon fixa något provisoriskt. Det visade sig bli det bästa Internetcafé vi bott på!!! (Se bilden här intill). Det var den gamla receptionen, numera internetcafé, som utan datorer, med madrasser på golvet och draperier för fönstren förvandlades till vårt natthärbärge för 400 baht (100 kr) och det gick ju det med.
Kvällen tillbringades vid matbordet direkt på stranden. Utmärkt mat och både Singha öl och Mekong "whiskey". Enda malören var att undertecknad beställde en green curry som var mer soppa än stuvning. Det var lite synd eftersom jag även beställde löksoppa. Efter maten hamnade vi i konversation i baren med en äldre amerikan (Tim) och hans thailändska pojkvän (Ben). Vi satt väl och surrade till klockan 2-3 nå'nting. Sedan blev det Internetcaféet!
Klicka här för lite info om Koh Samet.
Klicka här för lite mer info om Koh Samet (på svenska).
. .
Idag blev det sol och bad och utforskande av stranden
Vi åt underbart goda grillspett för otroligt billiga 30 baht styck (7,50 kr).
Sedan besökte vi baren Bay Watch som drevs av en holländare från
Groningen där ju undertecknad jobbade för några år sedan.
Vi fick oss även lite underhållning från restauranten intill där matgästerna underhölls med eldshow. Servitörerna slungade kättingar med brinnande eldkulor fram och tillbaka, vilket var effektfullt men såg fullständigt livsfarligt ut.
.
Denna dag blev det sol och bad och utforskande av samtliga stränder norrut; bl.a. den omtalade diamantstranden, Ao Saet Kaew (med reservation för stavningen). Sanden där skulle vara så finkornig så det skulle knarra när man gick i den … jag vet inte det, jag …
Det blev väl en timmes promenad i vardera riktningen och det var otroligt varmt och svettigt men tämligen vackert och inte alltför mycket turister … de helgturistande thailändarna hade åkt hem nu.
Bilden visar bungalowbyns brygga. Snygg, eller hur?
. . . . . . . . . .
Lite mindre sol och bad idag, beroende bl.a. på lite dåliga magar och ganska blåsigt väder. Vi låg mest i skuggan och vilade och läste. Kan verkligen rekommendera tidskriften Illustrerad Vetenskap - mycket roligare än att läsa böcker! Innehåller så många intressanta artiklar att den räcker hela resan! Just det här numret handlade om världshaven och allt som finns där under ytan … fiskar … okända djur … förlista fartyg … skatter … passade verkligen bra i Thailand!
En ganska ordinär dag i paradiset, med andra ord.
. . .
Vid 19-tiden checkade vi in på samma "hotell" som vi bott på de senaste två resorna. Vi hade förbokat eftersom det är ett populärt ställe som alltid är fullbokat flera månader i förväg. Madame et Monsieur Gires (Nadine och Rémi) som driver Le Jardin Bungalows tog emot oss med öppna armar och kindpussar på äkta franskt manér. Bilden här intill är egentligen tagen när vi checkade ut och Nadine gav oss skjuts ner till stan för att hitta en tuk-tuk.
För 1.800 baht (450 kr) natten, minus 10% eftersom vi är stammisar och betalar kontant, fick vi samma stuga vi hade för två år sedan. Den trivdes vi bra med; ett sovrum med dubbelsäng (som Ove villigt ockuperar), ett stort vardagsrum med soffgrupp, TV, extrasäng (som Hasse knoppar i, så kan han både somna och vakna till TV:n, som det TV-freak han är), pentry med kylskåp och gasolkök, takfläkt i bägge rummen, badrum med dusch och toalett, egen uteplats plus ordinarie faciliteter såsom ångbastu, jacuzzi och swimmingpool samt service i form av buteljerat dricksvatten och nya lakan varje dag. Dessutom fixar de tvätt och hyrmoppe. Rekommenderas å det varmaste. Et aussi les lecons francaises …!
Vi kom fram för sent för att hinna ner på byn och se toppmatchen Manch Utd mot Liverpool (som dessutom gav ett negativt resultat) så vi stannade kvar en stund för den obligatoriska gratisdrinken och lite chattande om vad som hänt sedan sist. Det blev till och med middag och ett par Singha till.
Sent om sider tog vi oss ned till byn i den tjugoniogradiga kvällssvalkan. Där gick vi till den "seriösa" baren Gonzo's där vi träffade samma skojiga busande tjejer som förra året och som vi blev "bortgifta" med. Den ena vågade först inte komma fram utan skickade fram en kompis för att fråga om vi hade varit där förr och om vi kände igen några av tjejerna som jobbade där. Det blev skrik och fnitter när det visade sig att jag t.o.m. kom ihåg hennes namn. Sedan vågade hon sig fram och det blev en kul kväll. Hennes kompis hade dock bytt till en annan bar i grannskapet, men vi träffade även henne under kvällen.
Kvällen blev rätt sen, men tyvärr inte så sen som vi hade velat eftersom den nye borgmästaren har bestämt att alla ställen (discon, barer, restauranter m.m.) måste stänga redan klockan 02. Synd! Förr kunde man festa tills solen gick upp!
Klicka här så får du se hur vädret är på Phuket just nu.
Vi var lite småtrötta efter den sena kvällen och kom inte
Det blev en mycket slapp dag på stranden.
Temperaturen översteg vida vår medhavda 34-gradiga termometer.
På kvällen blev det det gamla vanliga kvällslivet. Vi gick runt till alla gamla stambarer och kollade vilka som låg kvar. Tyvärr missade vi helt att besöka Viking bar där vi alltid fick bra Irish coffee.
Rekommenderar, nu som alltid, följande sida med en bunt artiklar om vardagen på Phuket - på svenska: Klicka här!
Läs speciellt om ”Laan Sukaproks Gyllene Timme” … mycket underhållande tycker vi som har varit där!
. .
Geckoödlor, som den på bilden, hade vi på i stort sett varenda hotellrum vi bodde …
Denna morgon sov vi länge, som vanligt. Eftersom jag vaknade först, fixade jag lite frukost ute på verandan. Sedan blev det mera sol och bad. Åkte söderut till Kata Beach (nästnästa strand) och solade och badade, på Hasse Johanssons rekommendation. Det gick inga bussar dit så vi bokade en tuk-tuk för 200 baht (50 kr) dit och så kom samma tuk-tuk och hämtade oss ett gäng timmar senare för 200 baht till!
Där var det ju rätt trevligt och fint … och varmt och gott var det också … fast vi såg just inte mycket av själva stan … förstod faktiskt inte var själva stan var! Efter lite minilunch i form av tonfiskmacka resp frukttallrik tog vi vår sedvanliga promenad längd hela stranden, från norr till söder, så det blev väl någon kilometer. Hasse hävdar fortfarande att solbrännan blir jämnare om man rör sig. Sedan gick vi upp till en liten restaurant och käkade lite till … thailändarna påstås ju käka en sex-sju gånger per dag och man måste ju ta seden dit man kommer … så det blev satay pork sticks resp vårrullar.
När vi sedan skulle hem hade tuk-tuken redan kommit och "farsan" låg och sov i den … ibland passar de tider, thailändarna …
Tillbaka i Patong handlade vi lite kläder, mat och myggolja och undertecknad köpte tre CD-skivor för 100 baht (25 kr) styck; samlingsplattor med Creedence, Van Morrison och Beatles - inga kvalitetsfel på dem, inte.
Kvällen blev rätt kort eftersom vi kom iväg först vid 23 och allt stänger redan kl 2. Icke desto mindre hann vi med en del ändå … mest flytande varor … men tyvärr inte middag. Det fick bli en pannkaka för 25 baht (6 kr) i ett gatustånd i stället.
"Same, same, but different" …
Låg nere på stranden och solade större delen av dagen tills det började skymma och hetsade sedan upp för en dusch innan vi drog iväg och såg Middlesbro-Manch Utd på TV på aussiebaren … tyvärr gick det åt skogen för vårt lag som åkte ur FA-cupen med dunder och brak efter 0-2 i baken. Dränkte sedan våra sorger under resten av kvällen.
. . .
Vi tog en tuk-tuk för 500 baht (125 kr) tur och retur till en mindre strand längre norrut på Phuket för lite sol och bad. Vi vet inte riktigt vad stranden heter. Enligt kartan kan den heta Phansi Beach, eftersom den låg norr om Surin Beach, men å andra sidan var den så liten så det verkar inte vara den heller … nåja, en liten hemlig oas … fast det var ju inte så att den var orörd, nej, där fanns både uthyrning av solstolar och ett par restauranter.
Här till vänster ser ni i alla fall hur det såg ut när man tittade ut över vattnet.
Vi hyrde solstolar, käkade lunch, milkshake och glass. Det var varmt även under parasollerna så vi var snart i böljan den blå och svalkade av oss. Ute i vattnet försökte vi lära en thailändsk tjej att ligga på rygg och flyta, men hon klarade inte av det och förklarade detta med: "no have big balloon"! Som om vi skulle ha det!!!
På kvällen blev det restaurant och diverse barer. Vi träffade våra tjejbekanta från förra året och tävlade bland annat i att slå i spik och den ena tjejen lyckades svinga sönder sitt drinkglas med hammaren. Misstänker att vi fick betala det! Vi avslutade på den lite mer seriösa sportsbaren Gonzo's.
. . .
Å inte blev det någon durianfrukt i år heller … fast jag luktade i alla fall på en … Usch!
Denna sista dag i Patong var Hasse lite dålig (han kanske hade luktat på durian?) så vi drog bara ner på stan och köpte några fler pikétröjor och annat behövligt och besökte inte ens stranden. Undertecknad badade i stället i poolen på Le Jardin och utnyttjade deras ångbastu, medan Hasse vilade sig.
På kvällen käkade vi på Le Jardin och gick ner till stan för att ta ut lite pengar att kunna betala notan. Efter det gick Hasse upp på rummet igen medan undertecknad gick ut en sväng på egen hand. Satt och snackade på min bästa skolfranska med en belgare som vi hade träffat varje kväll. Han hade varit där i ett par månader och tydligen fått dricka på krita. Nu hade han suttit varenda kväll och kontrollräknat slutnotan, som uppgick till tusentals svenska kronor!
När jag sagt hej då och börjat gå hem blev jag ikappkörd av en av killarna från baren som skulle köra hem de som jobbade där och så fick jag skjuts ända fram till dörren. Väldigt schysst! Det lönar sig att vara stammis! Även belgaren blev hemskjutsad. Det var så trångt i bilen så jag fick en tjej i knät och det gjorde ju inte så mycket!
Så var det dags att lämna Phuket för den här gången och det gjorde vi via Phuket Town. En halvtimmes bilfärd dit med tuk-tuk kostade 250 baht (62 kr) medan bussresan på två timmar därifrån upp till Khao Lak bara kostade 80 baht (20 kr) … för bägge!
.
.
Uppe i Khao Lak är det vackert och nationalpark och allting. Vi hade redan dagen innan ringt till det svenskägda Poseidon Bungalows och förbokat två minibungalows. Tyvärr kunde de inte garantera något för natten efter men vi kunde ju alltid hoppas på någon avbokning och det löste sig. Väl på plats tog vi en läsk och läste lite svenska tidningar. Sedan checkade vi in i våra två små minibungalows (som inte var större än att sängen precis fick plats) för 300 baht (75 kr) per skalle. Dagen efter fick vi en tvåmansbarre med eget badrum för 600 baht (150 kr) så det blev ju "same, same".
Titta förresten in på deras hemsida genom att klicka på länken ovan. De har gjort ett gott arbete. De har byggt ekologiskt och hela bungalowbyn byggdes utan att ett enda träd behövde huggas ned, exempelvis. Dessutom komposterar de och använder bara returglas. (Tyvärr blev det mesta nermejat av tsunamin ett par år senare och efter det vet jag inte hur det har gått för ägaren Olle).
Efter incheckningen gick vi ner till den lilla stranden och tog oss ett eftermiddagsdopp. När vi kom upp igen hade husets hund snott Hasses ena dojja och sprungit iväg med den. Vi gick åt var sitt håll och letade efter den. Undertecknad var lite smartare än skoägaren själv och följde helt enkelt hundens spår i den blöta sanden och hittade mycket riktigt dojjan mellan ett par stora stenblock.
Kvällslivet var helt obefintligt. Restauranten, som serverade mycket god mat, hade visserligen öppet till tio på kvällen, men sedan blev det obevekligen natti, natti!
. . . . . . .
Vaknade före Hasse och tog mig ett morgondopp. Skönt! Annars är det bara underbart att gå omkring längs strandkanten och plaska med fötterna och veta att hemma är det snö och rusk.
Tiden här fördrevs med sol och bad och lugn och ro! Här fanns ingenting att göra och ingenting som störde. Snackade en del med en irländare vid namn Seamus. Han kom från Killarney som vi ju har besökt. I övrigt var det bara svenskar som bodde där; bl.a. en familj som döpt sina barn till Viking och Freia! Till och med bland personalen fanns det svenskar.
Vi gick bort till nästa strand och till nästnästa och hittade en liten servering där vi intog lite frukt och varsin läsk och tog ett dopp innan vi gick tillbaka till vårt ställe.
Kvällen var lika aktiv som den innan … d.v.s. inte mycket inte! Annars var solnedgången väldigt vacker (även om bilden här intill inte på något sätt gör den rättvisa).
. . . .
.
Vi checkade ut och blev körda av ägaren Olle upp till stora vägen (en kilometer från Poseidon) och hade turen att bussen kom efter bara två minuters väntan. Annars är inte passade tider så viktigt här i Thailand. 30 baht (7 kr) per skalle kostade en dryg halvtimmes färd till nästa stad, Kokhroy, där bussen till Trang omedelbart anlände. Den bussresan tog runt 3½ timmar och kostade 162 baht (40 kr) per man.
När vi väl var framme gick vi in på närmsta resebyrå och bokade boende på den lilla ön Koh Ngai (uttalas Koh Hai) och båtfärd dit. Via minibuss för 50 baht (12 kr) kom vi till piren Pak Mhaeng. För 500 baht (125 kr) åkte vi longtailbåt i runt en timme i ganska så hård sjö. Priset var för hela båten och vi hade tur att få sällskap av en kanadensiska som jobbade som engelskalärare i Japan som var med och delade kostnaden. Då blev det bara 340 baht (85 kr) för oss två. Båtresan blev rätt guppig och sjön ökade hela tiden så när båtägaren skulle tillbaka kom han knappt ut på öppet vatten igen. Vi var lite oroliga för att han verkligen skulle klara sig tillbaka helskinnad men två dagar senare såg vi honom igen så han klarade sig …
Väl framme tog vår "madame" emot på stranden och vi checkade in på Koh Hai Villa och vår lilla bungalow för 500 baht (125 kr) natten. Den låg i det närmaste direkt på stranden omgiven av höga kokospalmer. Tyvärr var klockan redan 18 men det blev ändå ett kvällsdopp i ljummet vatten innan middagen. Även här var nattlivet tämligen obefintligt och runt halv tio drog vi oss tillbaka för natten.
. . . .
På morgonen fick jag spola ut en groda som hade tagit sig in i duschen genom avloppet (som bara var ett hål rätt ner på marken). Sedan gick jag ut och tog bilden här ovanför. Vackert, inte sant?
Efter frukost bokade vi in oss på en båttur till grannön och den berömda Emerald Cave. Man fick simma in genom en smal öppning i berget som bara är åtkomlig vid något sånär lågvatten. Sedan fick vi simma 80 meter i kringelkrokar genom en becksvart tunnel. Vi hängde på ett större sällskap som hade med sig guider med ficklampor. Dessutom hade vår båtförare flytvästar ombord vilket gjorde att man kände sig lite tryggare. Så länge dagsljuset trängde in underifrån såg vattnet verkligen smaragdgrönt ut (därav namnet) och det var mycket effektfullt. Efter den mörka simturen blev belöningen en fantastisk liten lagun mitt inne i ön med 100 meter höga klippor som sträckte sig upp mot himlen runt omkring oss. Denna lilla oas upptäcktes först för 6-7 år sedan och har alltså varit orörd i årtusenden!!! Mäktigt!
. . .
På väg tillbaka hade vi möjlighet att snorkla men vi avstod. Väl åter käkade vi lunch hos bungalowbyn intill. Det var en tysk som drev stället och maten var mycket god; käkade bl.a. den berömda nationalrätten Tom Yam Kûng (stark räksoppa) och sedan blev det sol och bad. Träffade kanadensiskan som var mör i hela kroppen efter att ha sovit en natt i ett litet tält. Hon hade precis bytt till den "resort" vi nyss käkat på för ett större och billigare tält.
Käkade kvällsmat och satt sedan och drack öl på restauranten tills de stängde och vi och två svenska tjejer var de enda kvarvarande gästerna. Vi hade blivit inviterade till deras bord eftersom de hade tröttnat på varandra, som de sade. När vi slutligen skulle betala orkade den trötta tv-tittande personalen inte ens skriva ut notan utan sade bara: "tomollow, tomollow …".
. . . . .
Vi blev tidigt om morgonen fraktade med båt tillbaka till Pak Mhaeng. Ombord fick vi bl.a. sällskap ett japanskt par som hade cyklar med sig (!). Undrar om de hade cyklat hela vägen från Japan. Verkar svettigt! En minibussfärd senare var vi åter i Trang. Därifrån blev det buss i drygt tre timmar upp till Nakhon Si Thammarat på sydostkusten. Resan blev uppdelad på två bussfärder för sammanlagt 53 baht (13 kr). Vi kom fram medan det fortfarande var ljust men hann just inte se mycket av stan ändå. Det är en av Thailands äldsta städer och där finns också ett av Thailands äldsta tempel men det missade vi tyvärr.
Vi var i stället mest intresserade av engelsk fotboll och efter lite rundvandring, så vi bl.a. käkade var sin kokt majskolv för 7 baht (1,75 kr) styck, hittade vi lyckligtvis en bar som visade både Derby-Tottenham 1-0 och Manch Utd-Sunderland 4-1 på storbildsskärm. Givetvis blev det några Chang beer till detta, trots att thailändarna runt omkring verkade föredra te (!).
. . .
När vi skulle försöka hitta busstationen varifrån minibussarna till Surat Thani avgår fick vi problem. Det som stod i Lonely Planet stämde inte. Vi blev hänvisade än hit, än dit och slutligen visade det sig vara precis mittemot stället där vi kollade fotboll kvällen innan! Resan med minibuss på 14 mil kostade bara 95 baht (24 kr) per skalle. I Surat Thani gick vi in på närmsta resebyrå och bokade rum på Samui. Tyvärr blev vi lite uppskjörtade när det gällde priset på minibuss och färja. Vi fick betala hela 280 baht (70 kr) vardera och eftersom bussresan var på ynka 4 mil och priset på färjebiljetten visade 54 baht (13 kr) fick vi ju betala 226 baht (57 kr) för en bussresa som inte ens borde ha kostat 50 baht!
På färjan över till Koh Samui träffade vi ingen mindre än gamle polaren Seamus som vi ju mötte i Khao Lak. Han var på väg över till Koh Phang Ngan för att träffa polare. Vi delade sedan bil med honom eftersom han skulle åt samma håll.
Förra året bodde vi både på den längre och stökigare Chaweng Beach och den lugnare och mindre Big Buddha Beach så vi ville pröva på en annan strand den här gången. Vi valde Lamai Beach, strax söder om Chaweng, men hamnade lite väl långt norrut på densamma och dessutom runt en udde med en egen pytteliten strand. Stället hette Samui Silver Beach Resort och kostade 600 baht (150 kr) natten. Det var tyvärr lite halvsunkigt så vi bestämde oss för att bara stanna där de två nätter vi hade förbokat och sedan i stället försöka hitta något mer centralt.
Ett kvällsdopp hann vi med innan vi gjorde oss klara för kvällen. Vi tänkte ta oss ner till samhället för att hitta en TV-bar och se lite engelsk fotboll. Vi gick och gick och gick och gick och till slut hittade vi en liten mobil servering där de ställt upp en TV som visade matchen vi ville se. Vi fick nöja oss med andra halvlek och några pilsner. Efter det blev det lite internetchattande på ett ställe vi passerat. Lite mat hittade vi också längs vägen. Mitt emot vår resort låg en liten bar som hette Roof Pub. Där var vi nästan ensamma så det blev bara några öl innan sovdags.
Vi höll utkik efter bättre boende och smet till slut in på Bill Resort och kollade läget. De kunde erbjuda en schysst bungalow för 1000 baht (250 kr) natten inklusive frukost. Verkade lovande. De hade fina trä- och bambudekorerade hus (se bilden) och vi kunde fått TV på rummet för 400 baht till om vi hade velat. De kunde dessutom fixa flygbiljetter från Samui till Bangkok på fredag så vi bokade sådana på stört. Sedan blev det sol och bad och en grillad majskolv på stranden. Mmm …
Kvällen tillbringades på en pytteliten restaurant med billig och god mat, på en karaokebar (vi sjöng däremot inte) och återigen på Roof Pub. Där träffade vi två glada engelsmän; Chris och Peter; som var i Thailand på jobb (monterade mobiltelefonmaster) och vi blev lika runda under fötterna som de var eftersom de började beställa drinkar åt oss och vi ju måste bjuda tillbaka.
. .
Bakis och skakis!
Klockan 12 blev vi hämtade med bil av det nya hotellet; heder åt dem!
Låg sedan flera timmar på det nya rummet och bara tog igen oss.
Besöket på stranden blev ganska kort.
Fast på kvällen var vi pigga igen och var ute sent!
Man blir alltid lika fascinerade av thailändarnas (smek)namn.
De har ofta ett namn som är kopplat till deras person.
Många flickor heter ex Noy, Nid eller Lek … samtliga dessa namn betyder "liten".
En stor kille kan heta Yay, vilket givetvis betyder stor.
(Deras längre fullständiga namn kan man sällan ens uttala).
Under kvällen satt jag och pratade med en tjej som hette Miau!
. . .
Kattlik vet jag inte om hon var men väldigt långa vassa naglar hade hon i alla fall … Ouch!
Drog över till nästa strand söderut och hittade de berömda Grandfather's och Grandmother's rocks. Man behöver inte ha alltför mycket fantasi för att förstå hur de fått sitt namn. Det finns en historia bakom också, men den tar vi en annan gång. Den är dock inte så ekivok som man skulle kunna tro. Personerna i fråga drunknade i alla fall och återuppstod som klippor.
På kvällen besökte vi diverse barer och träffade på ett ställe åter på Peter och Chris … lika dyngraka som senast … fast nu hade de sin chef med sig. Peter dansade som en galning till technomusiken som spelades och jag har väl aldrig sett en så våt människa förr …
På en bar satt vi vid ett bord och pratade med en tjej som hette Eeh (Eh?) då hennes syster kom på besök och frågade om hon fick sitta ner. Jovisst, tyckte vi. Så kutade hon iväg för att köpa lite mat vid ett stånd en bit bort och kom tillbaka och ställde fram ett fat med friterade gräshoppor!!! Varsågod, sa hon och sedan satt de och åt gräshoppor ungefär som vi kastar i oss jordnötter och chips. Hasse vågade smaka på en, men själv hade jag ingen större lust. Det var mycket ben som krasade men smaken var ganska god, meddelar han. Man minner sig Monty Python-sketchen om chokladbiten "Crispy Frog" …
Lite jobbigt blev det när en stor svensk kom fram och började skrika okvädingsord till Hasse och kalla honom för en mentalsjuk finnjävel. Det visade sig att killen, Martin från Göteborg, kvällen innan hade blivit förolämpad av en finne som uppenbarligen var väldigt lik Hasse och nu skulle ge igen. När han fick klart för sig att han hade tagit fel blev han så otroligt skamsen så jag har aldrig sett något liknande. Han kom bort till vårt bord och bad om ursäkt en tre-fyra gånger och bjöd oss dessutom på varsin öl. Så det var ju skönt att det ordnade upp sig.
Sista hela dagen och sista brännardagen på stranden.
Vi passade på att bränna oss lite lagom så att vi ser bruna ut när vi kommer hem … kanske …
Hasse blev övertalad att få lite (dyr) manikyr på stranden. Undertecknad var helt ointresserad.
Bada var tyvärr lite svårt på Lamai för det var så otroligt stora vågor så man blev omkullslagen ideligen. Ingenting för barn med andra ord. Fick en rejäl smäll på knät mot en stenbumling under vattnet.
På kvällen hade vi tröttnat på thailändsk mat och gick och käkade lasagne på en nyazeeländsk bar!
Sedan spelade vi lite spel med flickorna på en av barerna … hade ju blivit stammisar även här! Det roligaste som hände, förutom att jag lyckades vinna några matcher i "fem-i-rad", var när det blev strömavbrott. Hela "stan" blev alldeles becksvart … och det två gånger om!
.
Tio minuter innan bilen skulle hämta oss lyckades undertecknad med konststycket att bli inlåst på hotellets toalett! Dörren gick i baklås och kolven gick bara runt! Som tur var fanns det inget tak och jag kunde klättra ut med visst besvär.
På flygplatsen kände vi oss lite lurade när vi fick betala flygplatsskatt på 400 baht (100 kr).
Det får man ju alltid göra i Bangkok när man lämnar landet och då kostar det 500 baht (125 kr) … men vid inrikesflyg?
Sedan lyfte vi kl 16:30 och 50 minuter senare landade vi i Bangkok. På planet blev vi serverade lasagne! Suck! Sedan fördrev vi lite tid på pubarna Bill Bentley's och Brewhouse samt uppdaterade hemsidan och läste lite nyheter.
Klockan 23:25 lyfte planet … och det i tid!
.
På planet fick vi inte sitta ihop men det var lika bra det. Efter tre veckor ihop blir man ganska trötta på varandra. Vi bytte faktiskt inte ett enda ord under hemresan!
Ombord fick vi middag och tack och lov blev det inte lasagne!
Detta var ju ett franskt bolag och då blev det lite bättre käk; nämligen Coq au vin; och så rödvin och cognac till det!
Då blev det lite lättare att somna in när de sedan släckte ned och man sov lite till och från så gott det nu går på ett flygplan.
Vid 5-snåret europeisk tid blev vi väckta med frukost. Kl 06:05 landade vi på Charles de Gaulle i Paris och även det i tid! Tyvärr hade landstigningstrappan gått sönder och det tog uppåt en kvart att få fram en ny. Det kändes lite nervöst eftersom vi ju skulle iväg till nästa plan men vi hade hyfsat med tid ändå.
Klockan 07:40 lyfte planet till Stockholm och vi fick frukost igen … och spenatomelett för andra gången samma morgon!
. .
Så tog vi mark på Arlanda (fast inte fullt så dramatiskt som på installationen här till vänster) runt halv tio och bordade Arlandabanan kl 09:50. De hade fräckt nog höjt till 160 kr medan vi var borta.
På Centralen mötte farsan och brorsan 20 minuter senare med bil och vid 11:40 var man hemma igen. Så var det slut för denna gång! Tack och hej!
h e j s a n !
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor vi använde oss av under resan
Föregående sida (reseberättelse 2001)
Nästa sida (reseberättelse 2002/2003)
