Rättegången  

This page in English
 
På denna sida redovisas en sammanfattning av rättegången.

Sammanfattning av rättegången


Sal A
 
2000-05-03: Rättegången startade idag. De anklagade är (deras verkliga namn anges inte här för att skydda familjernas säkerhet som måste respekteras):

21-åringen som företräds av advokat Anders Munck: A21
19-åringen som företräds av advokat Göran Franzén: B19
19-åringen som företräds av advokat Göran Bergendahl: C19
19-åringen som företräds av advokat Leif Silbersky: D19

Efter diverse stora problem med överföringen av bild och ljud från Sal-A (där den riktiga förhandlingen sker) till Sal-B (där de flesta målsägarna får sitta) och Sal-C (där de flesta från massmedia får sitta) kunde rättegången börja.
Utanför Sal B
 
Chefsåklagaren Ulf Norén lade fram sin sakframställan med brottsrubriceringen grov mordbrand, ett brott som alla fyra anklagade förnekade via sina advokater.

C19 medger dock via sin advokat att han har anlagt branden i trapphuset men tillägger att han inte hade uppsåt att skada någon. De tre andra medger via sina advokater att de har varit i kulverten och i trapphuset. Sedan ägnades dagen mest åt genomgång av teknisk bevisning och bl.a. bilder från lokalen, trapphuset och kulverten visades. Den omfattande vandaliseringen som hade förekommit i kulverten under brandnatten plus andra tekniska prover hade gjort att polisen redan under de första månaderna fattade misstankar att branden var anlagd. Chefsåklagaren sade att de fyra avsiktligt och i samråd har anlagt branden. Sedan med vetskap om att brand har uppstått har de lämnat platsen likgiltigt för de konsekvenser som denna handling kunde medföra.

2000-05-04: Rättegången fortsatte idag med ytterligare praktiska problem. Kritik har framförts från målsägarbiträden och andra advokater mot kvalitet och innehållet av bilderna som visas på tv-skärmarna i t.ex. sal-B. Enligt chefsrådman Gerdt Wikstrand (en av de två domarna i rätten) är kritiken dock "struntprat". Bengt-Åke Engström, domare och rättens ordförande meddelade ändå att kritiken är noterad och att man ska försöka lösa problemen till nästa vecka.

Rättegången startade med Kammaråklagaren Kristina Ehrenborg Staffas som gjorde en detaljerad och noggrann redovisning med komplettering av den tekniska genomgången av branden. Bl.a. visades bilder på föremål som hade påverkats av branden eller av skadegörelsen. Där fanns även bevis i form av fingeravtryck från A21. Alla bilder förklarades vidare med utlåtanden från exempelvis Sveriges kriminaltekniska laboratorium, Sveriges provnings- och forskningsinstitut, Elsäkerhetsrådet och Chalmers tekniska högskola. En slutsats som lades fram var exempelvis att de skador som fanns på sladdar och dosor torde ha uppstått före branden, men att skadorna var så omfattande att det inte går att vare sig fastställa eller utesluta att branden uppkommit genom elektriskt fel. Om elden inte hade den omfattande intensiteten och sedan inte fått frisk luft från de öppna dörrarna så borde den ha självslocknat.
Teknikerna har konstaterat att den linoleummatta som låg på golvet hade likadana brandtekniska egenskaper som ett trägolv. Mätningar har vidare visat att den uppmätta brandtemperaturen var som högst 900 grader. Fem minuter senare var volymen av de giftiga gaserna så höga att våra vänner hade börjat att förlora medvetanden och kunde inte ta sig ut. En av orsakerna att så många överlevde trots allt var att frisk luft kom in från de krossade fönstren.

Sedan var det resp. försvarsadvokats tur att berätta sin klients version. Anders Munck sade att A21 inte alls gick till kulverten för att tända en eld utan för att göra inbrott och att han inte anlade någon brand men såg att C19 tände på en pappersbit. Göran Franzén sade att B19 erkänner skadegörelse i kulverten och att han efter att ha hört C19 berätta att han har tänt en eld, drog en brandslang en bit mot dörren till trapphuset och fortsatte sedan dit bort, men han såg varken eld eller rök och gick sedan därifrån. Göran Bergendahl sade att C19 hade startat elden för att bara en stol skulle brinna upp och på så sätt orsaka extra kostnader för hans vänner som hade ordnat festen. Enligt advokaten så kände C19 sig kränkt för att behöva betala och idén med att starta elden hade väckts efter bråken och inga hot hade framförts före festen såsom ett vittne har påstått. Leif Silbersky sade att D19 inte hade deltagit i diskussioner om att anlägga brand eller att han någon gång haft för avsikt att sabotera festen.

På eftermiddagen åkte de flesta av rättens deltagare till Backaplan för genomsyn av brottsplatsen. Ett smärtsamt steg tillbaks i tiden eftersom lokalen ser fortfarande ut ungefär som den gjorde efter branden med en del brandskadat material kvar såsom skor och andra tillhörigheter samt andra kännetecken av våra vänners kamp mot den orättvisa elden. En nödvändig åtgärd för att alla skall få tillfälle att bilda en verklig uppfattning om förhållanden i kulverten, trapphuset och inne i lokalen. Verkligheten överträffar alla bilder.

2000-05-05: Rättegången gjorde ett uppehåll idag. Det rapporterades att minst två tv-kameror kommer att placeras i Sal-A f.o.m måndag. En kamera skall riktas mot åklagarsidan och en annan mot de anklagade. Även 10 extra platser i Sal-A kommer att erbjudas allmänheten. Dessa platser var reserverade för de anklagades familjer men har inte använts under de två första dagarna under rättegången.

2000-05-08: Rättegången fortsatte idag. Problemet med överföringen av bilderna var löst på ett mycket bra sätt. Det var D19 som blev först av de anklagade att berätta sin version. Han sade att det var han som släppte in de tre andra i kulverten igen när de hade gått ut därifrån första gången och dörren hade gått i lås. Sedan hade han tagit sig in på festen igen och gått ut genom nödutgången, trapphuset och kulverten för att släppa in dem igen. Han sade sig tro att de skulle den vägen släppa in folk till festen för halva priset. Första gången de var i kulverten hade de sysslat med diverse vandalisering. Andra gången de befann sig där inne så hittade de en dunk med brandfarlig vätska som de tog med sig till trapphuset.

D19 sade först att han trodde att dunkens innehåll skulle sniffas. Han trodde vidare att en bokhylla skulle brännas för att arrangörerna skulle få betala för den men sedan i trapphuset förstod han att stolar skulle brännas upp. Där i trapphuset hade de kastat bl.a. säckar, papper, frigolit och rispuffar över stolarna och hällt dunkens innehåll över det. C19 rullade sedan ihop ett papper som han tände på och sedan använde det för att tända på papper som hade lagts under stolarna. Sedan hade de stått och tittat på i ca 30 sekunder innan de lämnade platsen och gick ut via kulverten. Första gången de fick reda på att det hade varit en brand var via ett meddelande som hade kommit till en av de anklagades mobiltelefoner.

D19 berättade vidare att det hade varit bråk på festen, att någon hade dragit kniv och att han hade kommit till festen ensam och anslöt sig till de tre andra för att inte vara ensam. Han trodde inte att elden skulle sprida sig till lokalen där alla ungdomar fanns men var rädd för att elden skulle ta sig till Backateatern. Han berättade att han hade aldrig släppt in dem om han visste vad som skulle ske, att han försökte inte stoppa C19 för han såg drogad ut och kunde slå honom, att han berättade inget sedan för att han var rädd för att fängslas.

Han kände moralisk skuld för att ha öppnat dörren, för att ha förlorat 1 kusin (Amir Nami, en av våra 63 vänner) och 5-6 vänner i branden och att han hade sömnproblem innan han började berätta allt i febrauri. Annars har det framkommit också att han aldrig har begått brott tidigare.

2000-05-09: Rättegången fortsatte idag med C19. Han berättade att de bara hade varit i kulverten en gång, att det inte fanns någon dunk med brandfarlig vätska däremot en glasburk med penslar och vätska i. Han berättade också att han inte rullade ihop nåt papper som han tände på utan att han och två andra rev sönder papper och lade under en stol som hade ramlat från stolhögen som stod en meter bort och att han tände på pappret under stolen först och sedan kom en annan och tände på pappret. Han berättade vidare att alla stod i närheten när detta gjordes och såg vad han gjorde utan att säga något positivt eller negativt och att på väg därifrån så kastade D19 glasburken med vätska i och kastade mot trappan. Han ville inte berätta vem den andra som tände på var.

Han sade att han beslutade sig för att erkänna i februari eftersom D19 hade berättat mycket som var fel och för att lätta bördan. Han berättade att han trodde att elden skulle självdö. Han sade att han sedan på busshållplatsen tänkte att elden kunde sprida sig och att han kanske skulle gå tillbaka och kolla men att bussen kom och då försvann de tankarna. Första gången han fick veta om branden var det via ett meddelande från hans syster som kom till hans mobil. Han trodde dock inte att det var pga den brand han hade startat utan att det måste ha varit någon annanstans. Han sade att senare när han hade fått klart för sig att några hade dött i en brand på Backaplan hade han tagit sig dit med ett par av de andra och sett förödelsen. Väl där hade de förstått att de inte kunde göra något och att det var bäst att lämna platsen, vilket de gjorde.

Han sade att det kan tyckas att han har störst ansvar för branden. Han förlorade många som han kände i branden. Han berättade att tiden efter branden har varit som att gå i trans och att han flydde in i narkotikan. Han mindes inte om han hade varit drogad den natten. Annars har det framkommit också att han har begått många brott som rån, stöld och misshandel tidigare.

Sedan var det A21 som berättade att de hade varit i kulverten och trapphuset två gånger och att han sysslade med vandalisering i kulverten under första gången och att branden anlades andra gången de var i trapphuset. Han berättade att papper samlades och stoppades under en stol som hade ramlat ner från stolhögen och att han såg att elden tändes på pappret med en cigaretttändare men att han inte minns vem som gjorde vad utan bara vad han själv gjorde och att han inte gjorde något. Han sade att det inte fanns någon brandfarlig vätska.

Han sade vidare att han inte har något ansvar för det som har hänt och att det känns ensamt efter allt som ändå har hänt. Annars har det framkommit också att han har begått många brott som rån, stöld och misshandel tidigare.

2000-05-10: Idag var det B19 som skulle berätta sin version. Han sade att han hade gått in i kulverten för att förstöra saker eftersom det är roligt. Han sade att han inte hade sett någon tända eld och att han på vägen ut hade hört C19 säga att han hade anlagt en eld. B19 hade då gått tillbaks till trapphuset för att kolla men hade bara sett lite rök och ingen eld. På väg ut hade han ändå dragit ut en brandslang som fanns i kulverten och lagt den på golvet och sedan vridit på kranen så vatten skulle spridas ut ifall det ändå skulle brinna. Annars har det framkommit också att han har begått många brott som rån, stöld och misshandel tidigare.

Under de här dagarna då de anklagade har förhörts i rätten har de frågats ut av åklagarsidan, försvaret och även målsägarbiträden som har kunnat visa att det de uppger i rätten skiljer sig på flera punkter mot vad de tidigare har sagt i polisförhören. I flera fall har chefsåklagaren och målsägarbiträden lyckats bevisa dessa förhållanden under rättegången och därmed tvingat dessa fyra att ändra sig och avslöja att de inte talar sanning.

Det är förvånande att alla fyra hävdar att de aldrig kunde tänka sig att elden skulle nå lokalerna eftersom det var bara en pappersbit som brann i mitten av trappuppgången, men att alla hade tänkt att elden kunde nå antingen Backateatern eller sprida sig in i lokalerna om dörren till nödutgången öppnades. Det är också värt att tillägga att det har framkommit att alla fyra har misskött sina studier och ofta hoppat av skolan som i deras fall var det sista skyddsnätet.

2000-05-11: Rätten meddelade igår att alla målsägare får tillfälle att tala vid slutpläderingen om de pratar om rättegångens sakfrågor och inte blir för känslosamma.

De fyra anklagades försvarsadvokater kommer att begära av rätten att få ta del av de dokument ur utredningsmaterialet som hemligstämplades igår.

2000-05-12: Rättegången fortsatte idag med förhör av några vittnen. Ulf Wickström, professor vid Sveriges Provnings- och forskningsinstitut redogjorde för de fakta som de har kommit fram till. Enligt Ulf Wikström så hade branden självdött om den inte har fått extra frisk luft från de öppna dörrarna. En enda stol som brann, hade inte räckt för att elden skulle sprida sig så snabbt. "Brännbar vätska ovanpå många stolar i kombination med innehåll från plastsäckarna och intryckt papper låter mycket sannolikt." sa Ulf Wickström angående vad han trodde var den riktiga orsaken.

Ett annat vittne, en 46-årig scenarbetare på Backateatern frågades om en annan brand som han hade släckt på egen hand på Backateatern under samma natt som lokalen brann. Advokat Leif Silbersky frågade honom om hans minnesbilder angående några nazistiska skinnskallar som hade synts i området under samma natt.

Parash Lama som överlevde brandkatastrofen redogjorde för hur han hade hjälpt till med att flytta och stapla stolar i trapphuset. Kammaråklagare Kristina Ehrenborg Staffas bad honom sedan fortsätta berätta om natten. Parash berättade då vidare trots protester från advokat Leif Silbersky.

Parash sade att efter att discjokeyn hade varnat om brand så trodde han att det var kortslutning på någon högtalare men han såg ingen rök eller eld. Han bestämde sig ändå för att gå bort från scenen till baren där hans flickvän befann sig. Då hände allt plötsligt och alla började springa mot utgången där de fastnade. Sedan kom den vita röken och därefter den svarta och det blev svårt att andas. Parash försökte rädda sin flickvän genom att knuffa henne framför sig men hon fastnade. När han skulle dra loss henne, tog han ett djupt andetag för att få nya krafter och förlorade medvetandet.

"Som om någon försökte strypa en, men det gick inte att slå sig fri. Luften fanns där bara inte." sade Parash. Hans sätt att berätta klart, tydligt och odramatiskt om katastrofen gjorde att verkligheten åter påminde sig i rättegången och överträffade allt annat. Många anhöriga hade svårt att dölja sina känslor och grät förtvivlat. Till och med ett par av de anklagade tyckte att det blev för svårt att höra en av de drabbde berätta med egna ord hur det var därinne när det brann.

"Hur mår du idag?" frågade Kristina Ehrenborg Staffas. "Det är okej. Man får acceptera faktum. Livet är en hård grej." svarade Parash.

Parash klarade sig med 30-procentiga brännskador. Hans flickvän klarade sig också med brännskador. Hans bror Norden är en av våra 63 vänner som dog i branden. Han skulle ha fyllt 21 år idag.

2000-05-15: Rättegången fortsatte idag. Chefsåklagaren lämnade in det hemligstämplade materialet till rätten på begäran av försvarsadvokaterna som vill kunna åberopa till detta. Materialet som fortfarande är hemligstämplat i vissa delar handlar om polisens anteckningar av förhör med ett vittne som hördes idag under rättegången. Polisen säger att det är till för att skydda vittnet.

Vittnet som känner alla fyra väl berättade att han träffade C19 utanför lokalen. Enligt vittnet så sade C19 då att "Djävulen är här ikväll" och hade sagt vidare att han skulle förstöra festen så brandkåren skulle komma dit. C19 hade frågat sedan vittnet att följa med in på festen men vittnet hade istället åkt till stan.

Senare på natten, på väg hem, hade vittnet sett att det brann i lokalen. På ett kafé en eller ett par dagar senare hade han frågat C19 om det var han som hade gjort detta och då hade C19 först förnekat det men sedan han fått vittnet att svära på Koranen och lova att inte berätta för någon, så hade C19 sagt att det var han men att det inte var meningen att det skulle bli så stort. C19 förnekar dock att det här samtalet skulle ha ägt rum.

Vittnet har flera gånger under utredningen försökt påkalla polisens intresse genom att säga att de borde undersöka dem som bråkade på festen. Han hade också sagt till sin karatetränare att han visste vilka som hade startat branden. Karatetränaren har också bekräftat detta och berättat om alla tillfällen som vittnet hade markerat att han visste vem som hade orsakat branden. Till sist var det också karatetränaren som hade gett honom rådet att gå till polisen vilket han gjorde i början av december 1999.

Kammaråklagaren och advokaterna frågade också honom om orsaken till varför han egentligen beslutade sig för att informera polisen om vad han visste. Försvarsadvokaterna trodde att det kunde bero på belöningspengarna som annonserades den 2:a december 1999.

Vittnet sade dock att det inte beror på pengarna att han nu har berättat allt han vet men att han kan behöva dem nu eftersom han har trätt fram med dessa uppgifter och därför måste kanske lämna stan eller landet. Han tyckte inte heller att det var rätt att en annan av hans kompisar som hade anhållits för mordbrand i Falun var misstänkt även för branden i Göteborg. Han sade att han som utlänning har lärt sig att inte lita på polisen. Han bad också om ursäkt för att han har tagit så lång tid på sig och inte kommit fram med denna information tidigare men alla människor gör misstag och ingen är perfekt. Han sade att han ville träda fram nu för att hjälpa alla drabbade att hitta sanningen. Han svarade också på frågan om hur det känns nu: "Men detta är den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag är äntligen av med den här ryggsäcken.".

Två andra vittnen som frågades ut idag var en av arrangörerna och en som agerade som vakt på festen. Enligt dessa, så mötte de C19 och A21 i Nordstan en vecka innan. De påstod att redan då hade det varit diskussioner om de skulle få betala entréavgiften eller inte och att C19 hotade att "knulla" festen om de inte fick komma in gratis. De sade också att detta plus bråken på festen som ledde till att C19 lämnade festen ganska upprörd gjorde att de misstänkte C19, A21 och B19 för att ha startat elden. De anklagade förnekar att det här hotet som de här två vittnen har berättat om har uttalats.

2000-05-16: Rättegången fortsatte idag med förhör av ett vittne som försvarsadvokaten Göran Bergendahl hade åberopat. Vittnet fanns på plats vid och i festlokalen under brandnatten och har också figurerat i polisutredningen. Vittnet greps i Falun efter några anlagda bränder där och kopplades ihop med brandkatastrofen i Göteborg. Han är numera dömd för mordbrand och avtjänar sitt straff.

Under polisförhör i februari lär han ha sagt att vittnet, som trädde fram igår och berättade om vem som hade orsakat branden, "inte är klok" och bara pratar för att förvirra polisen. Idag gjorde han dock ett mycket förvirrat intryck då han inte mindes om vittent från igår hade sagt till honom att han hade hört C19 säga att det var han som orsakade branden, eller på vilket kafé han träffade vittnet och några av de åtalade inklusive C19 någon dag efter branden, eller om han sedan hade ringt C19 för att fråga om det var sant eller om C19 hade vid telefonsamtalet blivit upprörd och sagt att det inte var han. Han sade att allting kunde ha varit så men att han inte mindes det nu.

Rätten gick också igenom de anklagades personalia. Alla fyra är födda i ett annat land. Alla fyra fått följa med hela eller en del av sin familj när de lämnade födelselandet mellan 1991-1992 pga krig och annat förtryck och fått en fristad i Sverige som flyktingar där de sedan har hamnat i olika mer eller mindre hårda områden. Alla fyra är uppväxta i Sverige.

A21 har tidigare dömts för bl.a. misshandel, första gången i samband med att han skulle försvara sin yngre bror mot några nazister som misshandlade brodern. Han sysslade en del med brottning men fick sluta pga en armskada. Han hade gått arbetslös länge innan han greps. Han vill starta eget.

B19 har tidigare dömts för bl.a. försök till dråp när han, hans bror och en släkting misshandlade en man med en spikförsedd planka. Han jobbade en del i broderns affär och skulle ha börjat i en servicebutik som hans föräldrar hade köpt till honom innan han greps.

C19 har tidigare dömts för bl.a. rån, stöld och misshandel. En tid efter katastrofen lyckades han komma in på en skola och påbörja en flygteknikerutbildning men gjorde inbrott hos sina skolkamrater efter en fest och fick så måningom sluta.

D19 har inte dömts tidigare. Han läste på medieprogrammet när han greps. Han har alltid haft det svårt i skolan men vill fortsätta där sedan. Han har sagt att han ville gå till polisen många gånger och berätta men att han inte hade vågat.

Idag bad D19 de drabbade om ursäkt "För att jag inte larmade polisen eller någon i lokalen. Jag borde ha släckt elden, men jag visste inte att det skulle brinna så stort. Jag tänker mycket på det som hänt. Jag har varit med de här tre, en av dem har anlagt branden, och jag har varit där och sett det. Man sitter och tänker och gråter.".

Även C19 ville säga några ord "Det här har varit svårt för alla. Jag tror att alla förstår att vi är riktigt ledsna över det som hänt och att det aldrig varit meningen att skada någon. Jag hoppas att man ska visa förståelse för att vi inte kunnat inse att något sådant här skulle kunna ske.".

De andra två hade fortfarande inget att säga. Domstolen bestämde idag att B19 ska genemgå en rättspsykiatrisk läkarundersökning.

2000-05-17: Rättegången fortsatte idag med slutpläderingar. Den första var chefsåklagaren som sade "I dag efter mer än 1,5 år sedan händelsen är det ställt utom allt tvivel att vi vet vilka fyra pojkar som var på plats och vi vet vad de gjorde där. De säger själva att de varit på platsen. Och det är positivt.". Chefsåklagaren sade vidare att de fyra "tillsammans och i samförstånd" utfört skadegörelsen i kulverten och att anläggandet av branden var som en avslutning på skadegörelsen. Han hänvisade till en tidigare dom i hovrätten när han hävdade att det inte krävdes "samråd" för att fälla dem.

Han tyckte att C19 som inte ändrat sin berättelse och erkänt sin skuld trots allt uppträtt rakryggat. Han sade vidare att man ska ta hänsyn till erkännandet från C19 där han bl.a. har sagt att tre av de fyra var med på att riva papper och lägga under en stol. Chefsåklagaren hänvisade också till brandexperten och sade att en enda brinnande stol inte kunde ha orsakat denna katastrof. Han sade vidare att motivet var att tre av dem kände sig kränkta för att inte ha fått komma in på festen gratis och fortsatte "Vi har aldrig påstått att de med avsikt anlagt brand för att 63 unga människor ska omkomma. Det är viktigt att påpeka det. Däremot har elden anlagts uppsåtligen. Det handlar inte om någon tappad fimp utan elden är anlagd med avsikt i nödtrapphuset.".

Han yrkade att alla skulle fällas för grov mordbrand och krävde att tre av dem (A21, B19 och C19) skulle dömas till fleråriga fängelsestraff och den fjärde (D19) till sluten ungdomsvård. Han angav dock skäl för att straffen skulle kunna sänkas under minimistraffet för grov mordbrand "Ingen av pojkarna var över 21 år vid brandtillfället". Han krävde också att de fyra ska stanna kvar i häktet till det finns en i laga kraft vunnen dom. Han begärde också att de av fortsatta utredningsskäl ska ha restriktioner i häktet.

Målsägarbiträdet Erik Palmgren var mycket kritisk till att de fyra unga männen inte hjälpt till för att ge en tydlig bild om vad som hände när de anlade branden i trapphuset. "De efterlevande och skadade från branden hade hoppats att genom rättegången få vetskap om vad som hände. De åtalade har inte hjälpt till i sorgearbetet när de inte talar sanning. De åtalade har ingen som helst trovärdighet i sin utsagor. De ljuger mer eller mindre och förtiger vad som hänt. Trots att de hade flera vänner som omkom vid branden tar ingen av dem chansen att ge en klar bild av vad som hände.". Han krävde att "Påföljden bör vara så nära maximum som möjligt".

Advokat Thomas Bodström, som biträder omkring 250 målsägare i anhörigföreningen Boa, krävde lagens strängaste straff med hänsyn till deras ålder utifrån de förutsättningar som gäller i det här fallet. Han sade "Det finns bara förlorare i det här målet. Det gäller både målsägarna och de fyra åtalade och det faktiskt oavsett utgången. De åtalade kommer att bli ihågkomna som de som orsakade 63 unga människors död, detta oavsett om tingsrätten anser att bevisningen är tillräcklig. Många unga människor har drabbats av psykiska och fysiska skador som i många fall aldrig kommer att läkas. Barn och ungdomar har förlorat sina bröder och systrar. Föräldrar har förlorat det som vi andra inte ens orkar tänka, nämligen sitt barn. I vissa fall, det enda barnet. Det är viktigt att lyfta fram att det är det här detta mål handlar om. Inget skadestånd i världen kan lindra denna sorg och saknad. Det som möjligen kan lindra är att de fyra berättar hur det verkligen gick till när deras barn dog.".

Målsägarbiträdet June Fredriksson sade "Inga andra förklaringar i världen, som felaktiga dörrstängare eller öppnade dörrar, kan ta bort det ansvaret från dem som anlade elden.". Charlotte Bokelund som biträdde andra målsägare sade "Givetvis var de när de avlägsnade sig fullt införstådda med vad denna brand skulle kunna leda till. Trots att de tilltalade hade flera möjligheter att släcka elden eller att kalla på hjälp, lämnade de helt likgiltigt brandhärden och lokalen.". Bägge yrkade på långt frihetsberövande. Ett målsägarbiträdet avbröts av domaren då hon berättade att familjen känner ett stort hat mot de åtalade. Motiveringen var att endast ansvars- och påföljdsfrågan ska tas upp i rätten.

På eftermiddagen fick några av de anhöriga säga sin mening till tingsrätten och de fyra åtalade. De första var Peter Axman och hans hustru Gunilla (föräldrar till Sofia). Peter sade "Vi ser ingen tvekan om var skulden ligger. Den ligger hos dessa fyra killar.". Gunilla sade "Alla fyra har försökt att dölja fakta och sitt eget deltagande, men alla är lika skyldiga. Men, de har en chans kvar att vinna lite respekt hos sina skadade vänner, sina döda vänner och hos oss anhöriga genom att berätta hela sanningen och inget förtiga. Endast då kan man vinna respekt.". Hon hoppades på en fällande dom för alla fyra.

Angelicki Bouras mamma till Voula sade "Voula var mitt enda barn. Hon var ett smycke i mitt liv. Jag har varit här varje dag och allt jag hört talar för att alla fyra är lika skyldiga till brottet grov mordbrand. Alla var där, alla såg när det brann, ingen försökte släcka. När de gick därifrån hade de kunnat varna arrangörerna och de hade chansen när de passerade en polisbil. De tog min älskade Voula och 62 andra ungdomars liv och för vad? Jo, fyra pojkars sårade stolthet. Jag har varit här varje dag och kräver lagens hårdaste straff.".
Negin Naimepour syster till Amir sade "De har tagit livet av min lillebror. Livet förlorade betydelse för mig och många andra efter branden." Hon krävde "ett hårt och plågsamt straff".
Ibrahim Celik pappa till Sehmuz ville inte ha ursäkter från de anklagade. Han uppmanade dem att "Tala om sanningen för oss istället".
Hawo Nur Ahmed mamma till Mohammed sade "De var överens om det största en människa kan orsaka. Jag ber rätten väga och se vad de fyra tilltalade gjort och hur stort det här brottet är. Men jag ber, herr ordförande, ta det hårdaste straffet som finns. Vi är redan drabbade. Men övriga i samhället ska skyddas.".
Ann-Britt Söderberg mamma till Johanna sade "Vi har blivit ombedda att inte tala om våra känslor eller fysiska eller psykiska status. Det känns svårt, men jag skall respektera det. När D19 kom till festen hälsade han på min dotter och hennes kamrat Gilda. Om han tänkt på dem och gått in och varnat hade katastrofen inte blivit så stor. Om de fyra åtalade inte hade gått på festen hade brandkatastrofen inte hänt alls. Om de inte anlagt branden hade det inte blivit någon katastrof. Därför anser jag att alla fyra är skyldiga till grov mordbrand.".
Iman Shakarchi mamma till Merjam och Jasmin sade "Jag har accepterat att mina flickor inte kommer tillbaka. Men jag kräver att de åtalade ber om förlåtelse. Jag känner mig kränkt när någon sitter och skrattar.".
Nesa Javadi mamma till Babak sade "Jag var en naiv mor. Jag var naiv och trodde att om någon dödade mitt barn, så skulle jag vilja döda den personen. Men nu behöver jag inte hämnd. Jag vill bara ha min son tillbaka. Nu är jag i en svensk rättssal. Men jag kommer aldrig att förlåta dem. Elden är farlig, så säger alla mammor till sina barn. De borde ha förstått, de här typerna. Rättssystemet måste visa att man inte får göra så här annars kommer människor att förlora tron på det systemet.".
2000-05-18: Under rättegångens sista dag var det försvarsadvokaternas tur att hålla sina slutpläderingar.

Anders Munck, försvarsadvokat åt A21, sade "Han har konsekvent nekat till alla anklagelser. Och ingen av de tre övriga killarna har pekat ut honom som delaktig i någon form. Detsamma gäller alla de andra människor som hörts i den här utredningen. Det åklagaren fått fram avseende min klient är ingenting, bortsett från det han själv talat om. Han har hamnat på fel plats, vid fel tillfälle, i fel sällskap.". Han sade vidare om de vittnen som har förekommit i rättegången "Vittnet och hans tränares utsagor går inte ihop tidsmässigt. Över huvud taget är det så att ingen av de förhörda som lämnar någon, för de tilltalade besvärande information, förrän belöningen utfästes. Därför måste dessa uppgifter granskas med yttersta försiktighet.".

Göran Franzén, försvarsadvokat åt B19, sade "Var och en av dem skall bedömas utifrån sin berättelse. Ett samförstånd i vandaliseringen i kulverten betyder inte automatiskt att det fanns ett samförstånd i anläggandet av elden. Det är trots allt en himmelsvid skillnad mellan skadegörelse och grov mordbrand.". Göran Franzén menade att hans klient saknat motiv, inte varit det minsta aktiv, inte ens befunnit sig i trapphuset när stolen antändes, inte bråkat på festen, inte på förhand hotat att sabotera tillställningen, inte bett om att få komma in gratis, inte sett någon dunk med vätska.
Göran Bergendahl, försvarsadvokat åt C19, sade "Det finns två led i mordbrandsparagrafen. Det räcker inte att man anlägger en brand med fara för annans liv, hälsa eller egendom. Man måste också inse att faran föreligger. Det finns inget som visar att han skulle insett faran och ändå vara så hänsynslös och likgiltig att han skulle strunta i detta. Han hade flera vänner som var på festen. Och därför kan han inte dömas för grov mordbrand.". Han menade också att det är de åtalades uppgifter som är huvudbevisningen. Och av de två som berättat någonting så är det hans klient som är mest trovärdig. Angående vittnesmålet från en av arrangörerna och en av vakterna, som vittnade om hot en vecka före festen, sade han "Det var ett kamratmöte. Det var jargong. Man kan inte uppfatta det som ett hot. Han har sagt att tanken kom i trapphuset, inte tidigare. Åklagarens bevisning förändrar inte den bilden.".
Leif Silbersky, försvarsadvokat åt D19, ansåg att han inte ens behövde försvara vad hans klient gjort sedan branden anlagts. Han sade "Moraliskt har min klient gjort många fel. han släppte in de andra tre i kulverten, han ingrep inte när elden tändes, han släckte den inte, han larmade inte polis och brandkår. Men han har inte gjort något som strider mot svensk lag. Min klient har i dag varit frihetsberövad i 98 dagar. Det är en person som aldrig varit indragen i rättsligt sammanhang. Pojken ska tillbaka till samhället så snabbt som möjligt. Han har betalat ett högt pris för att han befann sig på fel ställe, vid fel tidpunkt och drog totalt felaktiga slutsatser av hela situationen. I vår rättsstat har vi råd att låta en skyldig löpa, men aldrig råd att låta en oskyldig dömas för att vi ska vara säkra på att alla skyldiga i det här målet döms.".
Advokaterna hänvisade också till utredningar som har gjorts av brandexperterna och nämnde alla tekniska detaljer, som den saknade dörrlänken som gjorde att dörren till nödutgången när den väl öppnades inte stängdes av sig själv och andra saker, vilka alla tillsammans bidrog till att elden ledde till en katastrof. De talade också om att deras klienter hade många kompisar och även några släktingar inne i lokalerna när branden anlades och därför kan syftet inte ha varit att skada någon. Alla advokaterna yrkade i sina slutpläderingar att deras klienter inte ska dömas för grov mordbrand, eller för vållande till annans död eller vållande till grov kroppsskada. Advokaterna till A21, B19 och D19 krävde att deras klienter skulle friges. Göran Bergendahl ansåg att man ska ta hänsyn till att C19 var bara 18 år när han anlade branden och om han döms för grov mordbrand ska han därför ha ett mjukare straff. Ingen av de åtalade själva hade något att tillägga.
När alla advokater var klara blev det en kort paus innan datum för domen skulle meddelas. En mamma orkade då inte hålla tillbaks sina känslor längre och skrek åt de åtalade som var på väg ut "Mördare. Min son är död, han räddade andra, men dog själv. Varför varnade ni inte när ni säger att ni inte ville skada någon?". Vakterna tog henne ut från rättegångssalen.

Domstolen meddelade efter pausen att de anklagade ska hållas kvar i häktet. Dom meddelas den 8:e juni.

2000-06-08: Domarna meddelades idag. Rätten anser att det har klargjorts bl.a. genom vittnesmålet från Parash Lama att ett stort antal stolar staplats i trapphuset på vilplanet och möjligen också på de översta trappstegen i trappan mellan vilplanet och det nedre planet och att det stod stolar och bord också på det övre planet.

Rätten anser att det har framgått att branden anlagts i trappan i nödtrapphuset och så högt upp i trappan att rök inte trängt ut i kulverten. Uppgifterna innebär också att det kan anses uteslutet att branden startat i den över delen av trapphuset. Det är genom Ulf Wickströms uppgifter klarlagt att det är uteslutet att eld som anlagts under en enstaka stol hade kunnat sprida sig till övriga stolar i trapphuset. Elden måste alltså ha anlagts bland stolarna på vilplanet eller bland stolar som staplats på några trappsteg ner mot det nedre planet. En förutsättning för brandens intensiva förlopp var att dörrarna mellan nödtrapphuset och kulverten och mellan samlingslokalen och nödtrapphuset stod öppna samtidigt. Att så kom att ske var en följd av att stängningsanordningarna till de båda dörrarna inte fungerade. Detta påverkar dock inte ansvaret för branden.

Rätten anser att de vittnesmål som A21, B19 och C19 har lämnat till rätten är i stora delar ofullständiga och sanningslösa. Av deras berättelser framgår tydligt att de kommit överens om hur de skulle förhålla sig och vad de skulle säga till polisen, om de blev misstänkta för att ha anlagt branden. D19 har dock hållits utanför dessa överenskommelser. Rätten anser att det inte finns anledning att inte godta vad en av vakterna och en av arrangörerna av festen har berättat om deras möte en vecka före festen med några av de anklagade då C19 sade att han skulle förstöra festen om han inte fick komma in gratis.

Rätten anser också att inget har framkommit som talar för att det vittnet som har berättat om sina möte med C19 utanför lokalen och några dagar senare på ett café och vad C19 uttalade vid dessa tillfällen, talar osanning. C19 hade utanför lokalen sagt att han skulle förstöra festen genom att starta brandlarmet. Rätten anser att det är otroligt att C19 inte skulle inte ha sagt samma sak till sina vänner A21 och B19 när han hade sagt det till vittnet. Vittnet har vid polisförhör redan 1998 och vid flera tillfällen därefter antytt vilka polisen borde söka.

Rätten anser att det är utrett att alla fyra gick ut genom nödutgången, att de tog sig ner för trappan och klättrade över räcket vid vilplanet där stolarna blockerade trappan, att de fortsatte ut genom kulverten där de utförde förstörelse och att de sedan gick ut genom den blå porten. Rätten anser att det är utrett att D19 då gick in i lokalen genom entrén och tog sig till kulverten på samma sätt som förr och släppte in A21, B19 och C19 i kulverten den andra gången när C19 hade avsikt att förstöra festen genom att eld skulle anläggas och att de med detta syfte gick mot nödtrapphuset.

Genom att följa med de andra har D19 visat att han ville vara tillsammans med dem. Det saknas anledning att inte sätta tro att D19 trodde att de skulle släppa in folk till festen den vägen. Genom C19, D19 och delvis B19:s berättelser, är det utrett att alla fyra befann sig i trapphuset då branden anlades. C19 har i rätten berättat att det var han och ytterligare två av de andra som rev papper, dock utan att uppge namnet på dessa. I polisförhör har han dock sagt att det var bara han och D19 som rev papper. Det går inte att komma ifrån tanken att C19 utpekat D19 för att D19 har berättat att det var C19 som anlade branden. Det är därför inte utrett vilka som rev papper.

D19 har uppgett att C19 tände eld med hjälp av ett bakplåtspapper som han format till en fackla och att C19 tände på två ställen. C19 har berättat att elden tändes av honom och ytterligare en av de andra som var med och rev papper. Det är inte utrett att D19 var den andra person som C19 berättat också tände eld, och det är inte ens utrett att det var någon annan än C19 som tände eld på det papper som lagts under en av stolarna.

D19 har för rätten berättat om att C19 hittade en dunk med brännbar vätska i kulverten som han tog med sig. I utredningen i målet finns inte något som bekräftar detta. Det är endast C19 som uppgett att D19 kastat innehållet i en glasburk över elden. Detta efter att D19 har utpekat honom. Det är klarlagt att C19 hade dunken med sig in i nödtrapphuset och att de andra såg detta. Rätten anser att enligt Ulf Wickström kan ingen annan vätska än bensin ha haft någon betydelse för brandens utveckling och att inget talar för att det var bensin i dunken. Genom vad D19 uppgett är det utrett att C19 skvätte ut vätska från dunken över stolarna i nödtrapphuset. Detta måste A21 och B19 ha sett. D19 har också sagt att C19 kastade en säck över stolarna på uppmaning av A21 och B19 och lade en annan säck under stolarna. C19 har sagt att han är ganska säker att inga säckar användes. B19 säger sig inte veta om någon säck användes.

Det fanns inga andra utgångar från samlingslokalen än den genom entrén och den genom nödutgången till nödtrapphuset. Eftersom branden anlades i nödtrapphuset blev det omöjligt att ta sig ut från lokalen på annat sätt än genom entrén. Detta var uppenbart för de tilltalade. De visste att samlingslokalen var till trängsel fylld av ungdomar och att det var mycket svårt att ta sig ut från lokalen.

De måste således ha insett att det förelåg risk för att branden skulle sprida sig till samlingslokalen och att branden därmed innebar fara för andra människors liv eller hälsa och för omfattande förstörelse av annans egendom. Under alla omständigheter har de uppenbarligen varit likgiltiga för den fara som den anlagda elden innebar. På grund av det anförda är det utrett att de handlat uppsåtligen. Gärningen år såsom åklagaren angett att bedöma som grov mordbrand.

När brottet begicks var A21 nitton år, B19 och C19 arton år, och D19 sjutton år. Straffet för grov mordbrand är fängelse lägst sex år och högst tio år, eller fängelse på livstid. Enligt bestämmelsen kan ingen dömas till fängelse på livstid för brott som han har begått innan han fyllt 21 år. Enligt samma bestämmelse skall sluten ungdomsvård dömas för den som inte har fyllt 18 då brott begås. Rätten har härmed funnit alla fyra skyldiga till grov mordbrand. C19 döms till 8 års fängelse. Både A21 och B19 döms till 6 års fängelse. D19 döms till 3 år i sluten ungdomsvård. Alla fyra skall hållas kvar i häktet med samma restriktioner som nu tills domen har vunnit laga kraft.

 
 
Källa:

TV (Sveriges Television, TV4)
Radio (Sveriges radio)
Tidningar (Göteborgs-posten, Aftonbladet, GT/Expressen,
Metro, Arbetet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet)