Alla Har Hål I Sockorna

Del 3: Det andra hålet

- Har han ringt än?
Det har varit Matts öppningsreplik de senaste dagarna, och mitt svar har varenda gång varit negativt, och så även denna. Jag slänger mig ner i sätet bredvid honom och han startar bilen.
- Han kommer inte ringa, så varför fortsätter du att fråga?
- Det kommer han visst! säger han bestämt. Jag tror nästan att han ska lyfta sin hand och klappa mig på kinden, men han ångrar sig. Han vågar aldrig röra vid mig längre. Som om han tror att jag plötsligt blivit farlig. jag önskar att han kunder vara som förut, inte så stel.
- Jag vill inte till skolan, klagar jag.
- Vem vill det? Men du måste, har du inte det där matte provet idag?
- Joo…
- Ännu större anledning att gå då!
- Men jag har inte övat! Och förresten ska du inte uttala dig.
- Jag kan ju i alla fall försöka hindra dig från att göra om mitt misstag.
Jag tar sats för att protestera, fastän jag egentligen vet att han har rätt, men blir avbruten av att en telefon börjar ringa.
- Det är säkert din, säger jag buttert.
- Det är din signal…
- Oj…Jag försöker komma på var jag lagt mobilskrället. Vilket innebär att jag nästan letar igenom alla mina fickor innan jag hittar den.
- Hallå?
- Hej, hör jag en obekant röst i andra ändan. Det är Benji.
- Hej! säger jag, nu mycket gladare.
- Matt gav mig ditt nummet.
- Aaa, han sa det.
- Vad gör du? Jag stör väl inte?
- Nej då, är bara på väg till skolan.
- Skulle du vilja träffas någon dag?
- Såklart! jag lyckas inte dölja min entusiasm.
- Bra, skrattar han, när kan du?
- När som helst, typ.
- Imorgon?
- Visst.
- Kommer du ihåg vart jag och Joel brukar spela? Kan du komma dit?
- Inga problem! Slutar vid halv fyra, så kan ju komma efter det?
- Låter bra. Då ses vi imorgon då. Det hörs att han ler.
- Mmmm.
- Hej då, då.
- Hej då. Och du, tack.
- V… Jag lägger på, snabbt så att jag ska slippa svara på frågan han inte hinner ställa.
- Jag sa ju att han skulle ringa! säger Matt, men ett tonfall av att han vet allt.
- Hur visste du att det var han?
- Det syns på dig!

De står där som vanligt och spelar, som om det enda som hänt sen i somras är att det har blivit kallare. Joel får syn på mig före Benji, och när han gör det knuffar han till sin bror så att han kommer av sig i sitt spelande, vilket får honom att se väldigt skamsen ut.
Jag ser med en gång att Benji ändrat på sitt hår. Han har färgat en fläck i det svarta virrvarret rosa, vilket får honom att se väldigt söt ut. När de spelat klart låten de höll på med kommer han fram till mig
- Fin du är i håret, jag lyfter handen och rör vid det rosa.
- Tack, han rodnar, vilket får honom att se ännu sötare ut. Kan du vänta i fem minuter, så ska vi bara avsluta?
- Visst.

Ungefär en kvart senare sitter vi på samma café som förra gången, fast denna gången tillät han mig att köpa en bulle åt honom.
- Var det sant att din mamma tvättade mitt telefonnummer?
- Totalt. Har aldrig varit så arg på henne innan. Jag åkte in till stan några dagar efter för att se om du var här, så jag kunde säga det. Men du var ju inte det…
- Gjorde du? Vi hade bara bytt ställe att spela på, var ute i köpcentrat, tror jag.
- Åh…
- Vi har otur, han skrattar till.
- Bäst att bryta den oturen nu då!
- Verkligen.
- Så nu får du inte försvinna igen, hör du det!
- Och du får inte tvätta dina byxor igen.
- Aldrig?
- Aldrig! Vi börja båda skratta.

***

- Kan du köra mig till stan idag istället? frågar jag Matt när han hämtar mig nästa morgon.
- Visst, jag hade ändå inte tänkt stanna i skolan idag jag heller.
- Vad ska du göra då?
- Träffa Jere, han har fått för sig att han sak lära mig spela gitarr. Jag skrattar, bara tanken på Matt och en gitarr tillsammans är skrattretande.
- Vad ska du göra då?
- Träffa Benji. Skulle inte komma ner förrän efter skolan egentligen, men jag orkar inte vänta. Matt slänger en granskande blick på mig samtidigt som han försöker koncentrera sig på vägen.
- Du är söt när du är kär, vet du om det?
- Jag är inte kär! Jag räcker ut tunga åt honom.
- Det är du visst det!
- Bara lite då, medger jag trumpet.
- Haha, utropar han triumferande.

När jag kommer till stan har inte Benji och Joel kommit än, så jag sätter mig lutar mot väggen där de brukar stå och väntar. Det var bara en ingivelse jag fick att komma hit nu, hoppas inte att de blir tjuriga på mig eller något.
Det dröjer inte särskilt länge innan jag ser dem komma uppför gatan. Benji bär sin gitarr på ryggen och Joel bär pallen som Benji brukar sitta på. Det måste vara skönt att vara sångare och slippa släpa runt på något tungt, otympligt instrument hela tiden. Det ser ut som om Joel berättar något, för han gestikulerar så att han nästan tappar den ihopfällbara pallen. De hinner nästan komma ända fram innan de märker mig.
- Tony! utropar Benji, vad gör du här nu?
- Ärligt talat så vet jag inte, fick bara för mig att gå hit. Men jag kan gå igen, om jag stör? skyndar jag mig att lägga till, för jag kan inte riktigt avgöra om han ser glatt förvånad ut, eller irriterat förvånad.
- Nej, stanna. Blev ju jätte glad över att se dig här! Nu är det inget tvivel om att han ser glad ut. Men, borde inte du var i skolan nu? lägger han till efter några sekunders tystnad.
Det är väldigt frestande att säga att alla lektioner blivit inställda, eller något i den stilen. Men jag vill inte ljuga för honom.
- Borde och borde…orkar inte gå dit.
- Du måste gå i skolan!
- Jag vet, men jag vill inte!
Han suckar och börjar packa upp sin gitarr.
- Finns det något jag kan hjälpa till med? undrar jag försiktigt.
- Sitt du bara där och se söt ut, ler han, så du inte välter omkull oss igen.
- Det är andra gången idag någon påpekar att jag är söt! Det måste vara något fel på folks ögon idag!
- Ja, men , du är ju söt! Visst är han det, Joel? Han vänder sig mot sin bror som skrattar och nickar medhållande.

Men såklart klarar jag inte av att sitta still. I början sitter jag lugnt på marken bredvid Benji, men det är ju tråkigt att sitta stilla! Och eftersom jag varken kan sjunga eller spela något instrument så får jag plötsligt för mig att jag ska dansa lite. Efter att tag får jag med mig Benji på dansen, vi dansar någon dålig imitation av vals till Joels sång och halvtaskiga komp på gitarren.
Jag är absolut inte bra för deras ekonomi, de får säkert in mycket mindre pengar under dagen än vad de brukar. Men roligt har vi! Våra skrattkvoter stiger markant över det normala intaget för en dag.

***

Det dröjer nästan en vecka tills jag träffar Benji nästa gång. Vi pratar i telefon nästan varenda dag däremellan, men det är ju en annan sak. Hans mamma jobbar natt ibland, så vi bestämmer att jag ska komma hem till honom på fredag kväll och titta på film. Tyvärr vet mina föräldrar att Matt är bortrest denna helgen, så jag kan inte säga att jag är hos honom, som jag brukar. Istället väljer jag att för en gångs skull säga sanningen. Att jag ska hem till en kompis och se på film och att jag antagligen sover över där. Eller, ja, nästan sanningen. Vissa saker är bäst att censurera. Men såklart vill de veta vad det är för kompis, vad han heter och var han bor. Jag suckar och försöker desperat komma på någon nödlögn som inte är för långt från sanningen men heller inte avslöjar för mycket.
- Det är en tjej, lyckas jag tillslut få fram. Förlåt, Benji, men jag tror att det kommer bita.
- En tjej? pappa skiner upp, vår son börjar äntligen bli normal!
Du vet att jag inte är intresserad av tjejer, pappa lilla, tänker jag och skyndar mig ut, innan jag råkar säga något dumt.

Benji väntar vid busshållplatsen, som tur är, annars skulle jag aldrig hittat rätt. Jag har nästan aldrig varit i den här delen av stan innan. Det är fullt av stora höghus som alla ser likadana ut, i ett av dem går Benji in och tar med mig upp till fjärde våningen.
- Välkommen hem till mig! han öppnar dörren till lägenheten. Den är ganska liten, men mysig. En tjej sticker ut huvudet från ett av rummen där inne.
- Är det Tony? frågar hon Benji.
- Japp, ler han. Och det här är min storasyster Sarah, han vänder sig till mig, jag hade hoppats att vi skulle bli ensamma hemma, men hon vägrade gå, fastän jag försökte sparka ut henne.
- Det är inte värt att lämna honom hemma ensam, flinar hon mot mig, då finns det inget hus kvar sen.
Han måttar ett slag mot henne, men hon dyker med ett skratt in i rummet hon kom ifrån innan han hinner träffar. Jag önskar att jag hade en sådan familj.
- Kom nu, Benji lägger armen om mig och drar mig med in i lägenheten.

- Vad ska vi se för film? Jag sätter mig i soffan och tittat på när Benji kollar runt bland deras videoband.
- Hmm…Sarah hade en hon tyckte att jag skulle se, Döda Poeters Sällskap, om det är okej?
- Har för mig att jag hört att den ska vara bra, då det är helt okej!
Han håller triumferande upp ett videoband.
- Äntligen! Så sätter han på den och knackar på väggen till Sarahs rum, för att meddela henne att filmen börjar, sen sätter han sig i soffan bredvid mig.
Filmen är bra, så bra att jag nästan glömmer bort vart jag är ett tag. Efter ungefär halva filmen kommer Benji och lägger sitt huvud på min axel. Jag lägger armen runt honom och börjar leka lite med hans hår. När filmen är slut sitter vi kvar i samma position. Benji beordrar Sarah att gå och ta ur filmen, för att han sitter så bekvämt. Jag nämner inte att min arm börjar domna bort. Sarah sätter på en ny film åt oss, Forest Gump, men hon stannar inte för att se den, utan går in till sig igen. Jag rör försiktigt på mig, känseln i min arm börjar försvinna helt och även fast jag vill att Benji ska sitta kvar så måste jag byta ställning.
- Obekvämt?
- Nej. Eller jo, min arm har somnat…
- Du är rolig du, han ler och ger mig en snabb puss på kinden. Sen sätter han sig i andra änden av soffan och sträcker ut benen mot mig. Jag gör likadant mot honom. Soffan är precis lagom lång för att hans fötter ska komma i lagom höjd för mina händer att leka med dem.
- Kolla, du har hål i sockan, ler jag och leker lite med hans stortå som börjar kika ut ur hålet. Han viftar på tån och ett tag brottas mitt pekfinger och hans stortå vilt.
Denna gången är det min tur att byta plats i soffan. Det blir så tomt utan Benji mot min axel att jag snart flyttar bort till honom.
- Välkommen, viskar han och lägger sina armar om mig när jag lutar mig mot hans bröst.
- Tack…jag vänder upp huvudet mot honom så att vi tittar på varandra.
- Jag är glad att du kom, säger han och kysser mig innan jag hinner svar något.

Jag brukar jämt tycka att det är lite obehagligt att sova hemma hos folk som jag inte känner så väl. Det är som om man egentligen inte har rätt att vara där. Men i Benjis och Joels gemensamma lilla rum trivs jag. Det är så litet att de inte får plats med mycket mer än sina sängar, ett skrivbord och garderob. Men ändå ligger det saker överallt, utan att det känns för litet och trångt. Väggarna är täckta av planscher på olika band, de flesta har jag aldrig hört talas om. Jag kryper ihop under täcket och drar in dess doft av Benji. Jag hade först trott att jag skulle sova i Joels säng, men då hade Benji sagt att han antagligen skulle komma hem under natten. Så det gjorde jag bäst i att inte göra, om vi inte ville få varsin obehaglig överraskning framåt småtimmarna. Så då fanns det bara Benjis säng kvar att välja på.
- Försöker du gömma dig för mig? Jag hörde inte när Benji kom in i rummet, men nu står han bredvid sängen.
- Nej, jag bara bekantar mig med hur din säng luktar, jag kryper fram inifrån täcket.
- Vad luktar den då? han sätter sig ner bredvid mig.
- Som du, ler jag och sätter mig upp så jag hamnar framför honom. Men du, jag sträcker fram handen och rör vid hans överarm, du har ju tatueringar! Varför har du inte sagt det innan? Jag låtsas se trumpen ut.
- Har du inte sett dem förr?
- Nä, jag har ju inte sett dig utan tröja innan…
- Stackare då, men du kan ju se dem nu, han böjer sig fram och biter mig lekfullt i min utputande underläpp och övergår sedan till att kyssa mig.
- Du är söt när du låtsas vara tjurig, han lägger sig och drar med sig mig ner så att jag hamnar ovanpå honom.
- Oh, captain, my captain, jag viskar plötsligt repliken från Döda Poeters Sällskap i hans öra, den bra dyker upp i huvudet. Han skrattar till och rör sig lite så att jag rullar av honom.
- Du är galen.
- Jag vet, jag skyndar mig att lappa igen det centimeter stora hål som uppstått mellan oss. Under tystnad börjar vi sedan utforska varandras kroppar. Smaka och känna på allt det nya och låta det föra oss ut i evigheten.

- God morgon, sötnos.
Jag vaknar av att jag känner Benjis mjuka läppar mot mina.
- God morgon, mumlar jag tillbaka. Plötsligt skäms jag över att ligga där naken bredvid honom, det är så ovant. Men det går över efter några sekunder, han är ju naken han med. Jag gosar in huvudet mot hans bröst och han kramar om mig.
- Så, ni är vakan nu, små turturduvor? Jag tror först att det är Benji som pratar innan jag ser att Joel kommit in i rummet.
- Japp, nickar Benji och sätter sig upp. Frukost? han tittat på mig.
- Mmm, mumlar jag, fortfarande halvt sovande.
- Kom igen nu! han tar min hand och drar upp mig i sittande ställning.

Benjis mamma sitter i köket och läser tidningen när vi väl kommer dit.
- God middag, hälsar hon.
- Middag…suckar Benji, morgon!
- Hej, förresten, säger hon till mig sen.
- Det här är alltså min mamma, förklarar Benji, och det här är Tony.
- Hej, säger jag och ler mot kvinnan vid bordet.
- Trevligt att träffa dig, hon reser sig från bordet, men nu ska jag gå och lägga mig.
- Ska vi ha klart middag vid 6, som vanligt? frågar Benji henne.
- Ja, tack!
- Jag slår vad om att hon stannade uppe extra länge för att få se vem du var, säger Benji när hon lämnat rummet. Hon brukar jämt ha lagt sig när jag vaknar annars, han börjar rota i kylskåpet. Så nu har du träffat min familj, nu vill jag träffa din med!
- Nej, det vill du inte, suckar jag, tro mig.

Del 4