Piip pip, piip pip!
Jag famlar i fickan efter mobilen för att se vad den vill. Meddelande från Matt.
Fest hos Jere på fredag, kommer du med?
Såklart jag vill, behöver han ens fråga? Jere är en av Matts kompisar, jag har pratat med honom några gånger och han är helt okej. Bara mamma godkänner, men hon är i en av sina slappare perioder nu, så det ska nog gå bra. Jag känner verkligen för att festa, eller i alla fall för att dricka.
Jere bor nästan i andra änden av stan, vilket vi såklart inte tänkte på, så när vi kommer fram är festen redan i full gång. Värden finns inte inom synhåll, men vi stövlar in ändå.
Plötsligt dyker Jere upp bakom ett hörn. Han skiner upp som en sol och kastar sig om halsen på Matt i en snabb kram. I nästa sekund skakar han min hand och hälsar oss välkomna och så är han borta igen. Jag är fortfarande så nykter att jag undrar vad han har stoppat i sig, senast jag träffade honom var han lite blyg och försynt. Matt bara ler, som om han just sett något mycket underhållande.
- Kom så kollar vi vad som händer, säger han och räcker mig en öl.
Det är mycket folk i den ganska lilla lägenheten. Vi träffar på några bekanta, men annars är det mest nya ansikten. Det sitter någon i soffan som jag känner igen. Det tar ett tag innan jag placerar ansiktet, men när jag gör det, stannar jag tvärt. Matt fortsätter att gå, utan att märka att jag stannat, så jag sträcker ut armen och drar min förvirrade kusin tillbaka.
- Vad? undrar han förvånat.
- Kolla, jag nickar mot killen i soffan.
- Ja?
- Det är Benji, kommer du ihåg honom?
- Vaaaa!! utropar han, det är ju underbart!
- Vad?
- Att han är här, så du kan träffa honom igen!
Jag suckar.
- Vad är det? Är det inte bra? Matt granska mig frågande. Din lilla fegis, gå fram till honom bara!
Jag tar en djup klunk ur ölflaskan och nickar. Inte för att jag vågar, men jag måste prata med honom. Ett halvt steg kommer jag, innan jag fegar ur igen. Bredvid mig står Matt och flinar, det är verkligen något han är bra på. Att stå bredvid mig och flina alltså.
- Kom igen nu, fegis! Han lägger sin ena arm runt mina axlar och drar med mig framåt.
- Nej, sluta! Jag vågar inte…klagar jag och försöker vrida mig ur hans grepp.
- Just det, du vågar inte, så därför vågar jag åt dig! meddelar han glatt, och håller hårdare om mig så att jag inte kan komma loss. Min blick är som klistrad vid Benji där han sitter med en öl i handen och pratar med en kille som sitter bredvid honom, som jag aldrig sett innan. Jag önskar av hela min själ att han bara kunde gå upp i rök, eller i alla fall inte titta hitåt. Tanken på uttrycket i den andra killens ansikte om han skulle gå upp i rök får mig nästan att le. Men bara nästan.
Såklart går han inte upp i rök och såklart tittar han åt vårt håll. Två sekunder tar det för honom att känna igen mig, men när han gör det lyser hans ansikte upp. Plötsligt lägger killen bredvid honom sina armar om honom och börjar pussa honom på kinden. Benji låtsas som om han inte märker något, men han ser ut att vara ganska nöjd med situationen.
- Otur, hör jag Matt viska och jag snarare känner än ser att han tar några steg tillbaka. Jag vill inget hellre än att följa med honom, man jag kan inte rör mig.
- Hej, Tony.
Jag hoppar till vid ljudet av mitt namn. Han kommer ihåg vad jag heter.
- He…hej…stammar jag osäkert.
- Du ringde aldrig.
Vilket mastodont minne han har.
- Mamma tvättade byxorna innan jag hann ta ur lappen!
- Dålig ursäkt.
Den andra killen fortsätter att kladda på honom, och nu börjar han bry sig mer om honom. Så, jag är avslutad för idag, eller? Trevligt att träffas igen, Benji.
Jag suckar och går därifrån. Just nu känner jag bara för att gömma mig i något hörn och supa. Eller hitta Matt och åka härifrån. Hitta honom går nog bra, men åka vill han säkert inte. Då återstår att bli full. Och det lär ju gå lätt.
Innan jag lämnar rummet slänger jag en blick tillbaka mot Benji. De är ganska inslingrade i varandra nu. Men jag ser Benjis ögon genom hela rummet, han tittar på mig.
Jovisst går det lätt att bli full. Jag hittar en ledig fåtölj som jag inte flyttar mig från på hela kvällen, förutom när jag måste hämta mer dricka.
Världen börjar bli dimmig, sorlet från folket runt omkring mig flyter samman med musiken till ett kompakt surrande. Deras ansikten och kroppar blir suddiga i kanterna, som om någon ställt om skärpan på mina ögon. Men vem bryr sig?
Matt dyker upp senare på natten. Han pratar med mig, men jag vet inte om jag svarar. Ingenting vet jag längre. Så försvinner han och i hans ställer dyker Benji upp. Tror jag, eller så är det bara en dröm. Så är de där båda två. Jag sträcker fram handen mot Benji för att känna om han verkligen är där, men missar. Istället känner jag en hand i min, en hand med oidentifierbar kropp.
Att vakna är aldrig kul. Och särkilt inte när man är bakfull. Jag rör försiktigt på mig för att kolla upp att kroppen fortfarande finns där. Först när jag förvissat mig om att den gör det öppnar jag ögonen. Det första jag ser är Matt som ligger på golvet och sover med öppen mun. Det andra är att jag befinner mig i Matts rum. Undra varför jag ligger i sängen och han på golvet? Det brukar jämt vara tvärt om. Fast jag kan inte säga att jag är besviken precis, sängen är mycket bekvämare. Undra hur jag hamnade här? Jag orkar varken tänka på det, eller röra mig ur fläcken, så jag ligger bara där och tittar på min sovande kusin. Och efter bara några minuter har jag somnat om igen.
När jag vaknar nästa gång har Matt redan gått upp. Han står borta vid garderoben och rotar endast klädd i boxershorts. Jag rör mig återigen försiktigt för att se om allt hänger med. När han hör mig vrida mig vänder han sig om.
- God morgon! Eller ska jag säga middag?
Jag kan inte hjälp att lägga märke till hur bra han ser ut, vältränad. Plötsligt slår minnet av
Benji och den andra killen ner över mig och jag måste blunda. Varför vaknade jag alls? Matt kommer över till mig i sängen och jag känner hur han sätter sig bredvid mig.
- Hur är det kusinet? Han stryker mig över håret.
Kusinet, kusinet…det var längesedan han kallade mig det. När vi var små kom vi på att vi skulle kalla varandra ”kusinet”, eftersom vi var varandras kusin nummer ett. Kusinet det var vi, kusin två, det var alla andra. Ett tag kallade vi varandra det jämt, i tid och otid. Så våra föräldrar blev helt galna på oss. Men efter några månader tröttnade vi, och nu har det blivit vårt speciella ord, som vi bara använder vid särskilda tillfällen. Jag öppnar ögonen och finner mig tittandes rakt in i Matts bruna ögon bara någon decimeter ovanför mitt ansikte. De har inte alls samma perfekta bruna färg som Benjis. De är bara Matt-bruna. Jag suckar.
- Lilla kusinet då…hans hand har flyttat sig till min kind. Du får inte göra såhär, fattar du inte att du skrämmer livet ur mig?
- Förlåt, mumlar jag, men vad har jag gjort?
- Dricka så mycket. Herre gud, har aldrig sett dig så full förr!
Då måste det varit illa, för han har sett mig i alla stadium av fullhet.
- Var det så hemsk att se Benji igen?
Minnet bränner, återigen. Jag nickar. Matt bara sitter kvar, lutad över mig, våra ögon låsta vid varandra. Plötsligt känner jag hans läppar mot mina. Varma och mjuka, så välbekanta. Men det var länge sedan sist. Vi lärde oss att kyssas såhär, men då var det bara på lek, nu är det annorlunda. Jag vet inte vad jag vill med det här, men jag vet att jag tycker om det. Och att det är fel.
Jag bara väntar på att någon av oss ska dra sig undan och göra slut på det, för det är bara en fråga om tid när det ska hända nu.
Men det händer inte. Istället kryper han ner i sängen bredvid mig. Nära, nära lägger han sig utan att släppa min mun. Allt jag kan känna är hans kropp mot min, hans mun, hans händer.
Och det är så fel, men ändå så rätt.
- Föråt, mumlar han.
- Det är ingen fara, det var ju bra, eller hur?
Han nickar, men han tittar inte på mig. Han sitter bara med benen uppdragna i sängen och stirrar på väggen.
- Kom igen nu, kusinet, jag sätter mig upp bredvid honom och lägger armen om hans nakna rygg. Du gjorde det bara för att trösta mig, jag gjorde det för att glömma. Det är inget att skämmas för. Kanske det gick lite längre än planerat, men va fan. Det funkade! Jag ler mot honom, ett varmt, äkta leende.
- Det är bäst vi städar upp här, ler han tillbaka. Det blir nog svårt att förklara det här för mamma. Han nickar mot spermafläckarna på lakanet.
- Det har du rätt i, jag ger honom en snabb puss på kinden innan jag reser mig upp.
- Nu finns det inte mycket vi inte gjort tillsammans, säger han med ett litet skratt när han reser dig upp.
- Rånat en bank?
- Nej, men du tänker väl inte dra med mig på det, va?
- Det behöver du inte oroa dig för.
- Bra! Han börjar leta bland sina kläder för att hitta något att ta på sig.
- Förresten, han drar fram en socka med hål i och slänger den i papperskorgen. Benji sa att han skulle ringa dig, jag gav honom ditt nummer.
- Gjorde du! Varför har du inte sagt det tidigare?
- Det fanns inte särskilt mycket tillfälle för det.
Jag springer fram till honom och kramar honom våldsamt.
- Du är bäst, vet du det? Fast sen släpper jag honom lika tvärt igen, när jag kommer på att vi fortfarande är nakna båda två. Han bara flinar sitt vanliga vackra Matt-flin.
