Frankrike |
|
|
Info |
Le Monde La Tribune Libération |
96-21 s 5
"Jacques Chirac och världen"
Frankrike är tillbaka på den internationella politiska
marknaden!
Men det är mer Monnet/Schumans mantel han axlat än de
Gaulles.
Det är för Europa han talar lika mycket som för
Frankrike. Han har blivit en djupare förespråkare för
europeisk integrering än vad han var i början.
96-27 s 36-7
"Fransmännen vägrar svälja regeringens beska
medicin"
Frankrike måste förvandlas från ett bidragsland
till ett land där medborgarna tar eget ansvar. Konvergenskraven
för EMU har i hela Europa föranlett en omvärdering
av statens paternalistiska roll. Ingenstans har åtstramningspolitiken
dock lett till så stor oro och ångest som i Frankrike.
96-28 s 18
"Borgmästaren har bostadsbekymmer"
Den 61-årige Jean Tiberi i Paris anklagas för att ha
använt 2 miljoner av stadens pengar för att rusta upp
en våning för sin son.
Ett system av favörer och mutor har länge kännetecknat
politiken i Frankrike.
96-28 s 25-26
"Helgonet har tappat glorian"
Frankrikes mest beundrade man har förlorat sin popularitet.
Abbé Pierre har gammal och sjuk ägnat sig åt
"negationism" dvs att förneka eller tona ner förintelsen.
Han grundade Emmaus rörelsen 1949!
96-30 s 22-23
"Vive la différence!"
Frankrikes kvinnor vill in i politiken. I spetsen för kraven
går f d premiärministern Edith Cresson. Bl a begärs
kvotering till politiska uppdrag.
96-32 s 12
"Fascism enligt boken"
Le Pens parti Nationella Fronten finkammar stadsbiblioteket i
Orange i Provence på jakt efter misshagliga böcker.
Man vill med kulturens hjälp återskapa det nationella
Frankrike från "Kosmopoliterna".
96-37 s 6-7
"Det blir en orolig höst i Frankrike"
Mycket stora nedskärningar måste göras om budgetunderskottet
ska ner till 3 % av BNP innan slutet av 1997. Statligt och kommunalt
anställda hotas av massuppsägningar. Chirac och hans
finansminister Juppé kämpar i motvinden.
96-37 s 7
"Påvens besök väcker debatt om kung Clovis"
Genomgick han ett "kollektivt" dop på 500-talet
som fortfarande gör alla fransmän till "ärftligt
katolska" eller ej??
96-39 s 11
"Le Pen börjar känna sig som hemma"
Allt som irriterar och väcker missnöje utnyttjas av
anhängarna. 28 % är potentiella väljare. Många
är frustrerade personer som tröttnat på att kallas
rasister.
Korsika
96-43 s 8-9
"Kriget exporteras från Korsika till fastlandet"
En bomb exploderade i Bordeaux i rådhuset där inrikesminister
Juppé som också är borgmästare i Bordeaux
har sitt arbetsrum. Korsikas militanter tar på sig attentatet.
"Normala" nationalister på ön vill i stället
bekämpa militanterna. Dessa för ett permanent "gängkrig"
på ön.
96-46 s 10-11
"Paris och Washington bråkar som vanligt"
De strider om att USA inte vill Boutros-Gali förnyat mandat,
om den amerikanska lagen som riktar sig mot europeiska företag
som handlar med Iran och Kuba. Och Frankrikes krav på att
högste chef för Natos militära kommando ska vara
europé.
96-48 s 12
"Franska chaufförer blockerar transportsystemet"
Strejk för högre lön och rätt till tidigare
pensionering.
Korsika
97-04 s 10-11
"Korsika går under"
250000 personer får 7 miljarder franc per år (30-40000
kr per år och person, nästan ett "halvt socialbidrag".)
Den separatistiska rörelsen, FLNC, är splittrad på
många fraktioner. 91 % av folket är mot självständighet.
De vill ha "autonomi" med respekt för korsikanarnas
"särart".
97-07 s 6
"Le Pens parti vann viktigt lokalval"
En förstad till Marseille, Vitrolle, med 34000 invånare,
en stor del invandrare fick som fjärde stad i Frankrike en
borgmästare från Nationella fronten.
97-08 s 4-5
"Medborgarmöte ersätter värnplikt"
Frankrike var först med allmän värnplikt. Nu avskaffas
den. I stället får alla 18-åringar 5 dagars civilförsvarsövning.
Målet är en liten professionell armé inom Natos
hägn.
97-08 s 8
"Frankrikes basker drömmer också om autonomi"
Autonomin för "södra Baskien" dvs den spanska
delen är tämligen hög. Så inte i den norra,
franska delen.
97-08 s 9
"Fransmännens låga pensionsålder blir dyr
för staten"
Många strejkar med krav på sänkt pensionsålder
från 60 till 55 år!
97-15 s 6-7
"Trygghet kostar mer än den smakar"
De anställdas krav på trygghet ger de arbetslösa
i Frankrike ingen chans.
97-15 s 8-9
"Upp till kamp mot extremhögern"
Nationella fronten i Frankrike har blivit ett parti att räkna
med. Regeringen verkar mer eller mindre handlingsförlamad,
men för många har striden om Frankrikes själ just
börjat.
Partiets förr tabubelagda förslag om invandringen diskuteras
nu på allvar av alla partier.
97-18/19 s 8-9
"Chiracs nyval kan gynna nationella fronten"
Chirac vill inte vänta till mars 1998. Avsikten är att
försvaga Le Pens parti. Men Europafrågorna kan snarare
göra tvärtom.
97-21 s 3-4
"Valutgången i Frankrike är mycket oviss"
Första gången nu på söndag. Vinner den regerande
mitten-högerkoalitionen eller vänsteralliansen mellan
socialisterna och kommunisterna? Och kommer presidenten att sitta
kvar vid ett valnederlag? Troligen. Det gjorde ju Mitterand.
97-21 s 4-6
"Nationella fronten visar ett nytt ansikte"
Många invandrare blir nu partimedarbetare. Bruno Megret
ligger bakom attitydförskjutningen. Den bärande idén
är den franska patriotismen.
97-21 s 6-7
"En post leder till nästa och nästa och nästa..."
Frankrike har världsrekord när det gäller antalet
politiska poster per enskild person. All makt koncentreras till
en liten grupp människor.
97-22 s 6-7
"Det blåste vänstervind i det franska valet"
I första valomgången fick vänsterblocket 42 %
mot 36,5 % för det borgerliga blocket (valet 1993 27 % mot
40 %) . Nationella fronten fick 15 %.
97-23 5-6
"Frankrike underkände högerns åtstramningspolitik"
Chirac gjorde en kraftig felbedömning av de politiska vindarna
då han utlyste nyval. Nu tvingas han att samregera med en
regering från motståndssidan.
Av 577 platser i nationalförsamlingen fick socialisterna
268, kommunisterna 38, miljöpartiet 7.
97-24 10-11
"Jospin gjorde det omöjliga igen"
En presentation av de 60-årige socialistledaren som nu blir
ny fransk premiärminister.
97-28 s 7-8
"Gaullisterna har förlorat sin själ"
Först förlorade Jacques Chirac sin regering och nu förlorar
han även sitt gaullistparti. Det flirtar nämligen med
Jean-Mari Le Pens Nationella Fronten. Chirac har inte sitt parti,
RPRs, gaullistpartiets, fulla stöd. Philippe Séguin
har låtit välja sig som ny ledare för partiet.
Nu vill han slåss om Le Pens väljare. Eller väljer
han samarbete. Tillsammans fick de båda partierna 32 % i
senaste valet.
97-28 s 8-9
"Ingen smekmånad för Lionel Jospin"
Bara en månad efter valet kritiseras Jospin av alla för
sina svikna vallöften. Några 700 000 nya jobb kan det
inte bli tal om så länge som budgetunderskottet nästan
är en procentenhet högre än EMUs krav på
3,0 %. (det är väl nästan
så i stället att 700 000 jobb borde bort från
den franska offentliga sektorn för att minska budgetunderskottet
tillräckligt. Om inte Jospin lånar tillräckligt
med pengar för att betala löner så att arbetslösa
får lön så hotar facket med strejk, dvs att de
som har jobb ska låta bli att arbeta. Men ska de verkligen
strejka för att få betala mer skatt? Allt är verkligen
upp och nedvänt och fullt med lögner - men det passar
socialister och stalinister!)
97-42 s 4-5
"Jospin råkar vara rätt man på rätt
plats vid rätt tidpunkt"
Jospin har inte åstadkommit särskilt mycket, men ingen
klagar. Vallöftena förefaller alla ha glömt. 62
% gillar honom, smekmånaden fortsätter. Hur länge
varar idyllen?
97-45 s 3-4
"Den franska högern saknar innehåll"
Sedan den franska högern besegrats i valet i somras har den,
inklusive president Jacques Chirac, förgäves letat efter
enhet och idéer.
Nationella Fronten kan bli landets största högerparti!!
Problemet är splittringen mellan tre falanger som är
ungefär lika stora. Väljarna uppfattar knappast någon
skillnad mellan dem. Det finns Republikansk samling (RPR) som
grundades av Chirac 1976 (gaullistiskt och nationalistiskt), UNIONEN
FÖR FRANSK DEMOKRATI (UDF), GRUNDAT 1978 AV GISCARD-D'ESTAING.
En unionen av fyra partier samt Rörelsen för Frankrike,
ett litet anti-EU parti.
Därför är socialisterna just nu mäkta populära.
97-45 s 5-6
"Frankrikes historia sitter på de åtalades bänk"
Rättegången mot Maurice Papon har rivit upp sår
som fransmännen trodde vara läkta. Är det dags
att sätta stopp för grävandet i det förflutna?
Papon har åtalats för att ha organiserat deportation
av judar mellan 1942 och 1944. Men han var också den polischefen
som ledde attacken mot en algerisk demonstration 1961 då
200 personer dödades.
Rättegången ifrågasätter två av de viktigaste gaullistiska myterna :att Vichy bara var en parantes och att Frankrike vann kriget.
97-46 s 8-9
"Undantaget Frankrike"
Fransmännen tycker om att se sig som annorlunda än andra
europeér och för de får de betala dyrt. Det
integrerade Europa tillåter ingen egen väg. Som t ex
att strejkande lastbilschaufförer orsakar stora problem bara
i egen intresse. Alla franska regeringar fruktar "gatans
parlament".
98-03 s 3-4
"President Chirac får mindre och mindre att säga
till om"
Snart förfogar han bara över sitt presidentpalats och
sitt jetplan. Frankrike har blivit en "monarki".
98-03 s 4
"Nu tryter tålamodet hos de arbetslösa"
Arbetslösa blockerar af-kontor och kräver högre
bidrag.
98-08 s 4
"Fransmännen kortar av arbetsveckan"
Från 39 timmar till 35 timmar i veckan har regeringen beslutat.
Arbetsgivarna protesterar.
Korsika
98-08 s 5-6
"Den korsikanska nationalismens fula ansikte"
Nu är det slut med den franska regeringens daltande med separatisterna
på Korsika. Dessa misstänks för att under en täckmantel
av nationalism ägna sig åt organiserad brottslighet.
Mordet på prefekten Claude Erignac har också fått
den inhemska befolkningen att starkt protestera.
98-13 s 9-10
"Hotet från den franska extremhögern"
Nationella Fronten har också ett respektabelt ansikte som
bidar sin tid och förbereder sig för att ta över
när den bullrige och föga belevade Jean-Marie Le Pen
lämnar partiledarposten. Det handlar om den välutbildade
Bruno Megret.
98-14 s 26-27
"Hon har en egen röst"
Den franske regeringschefens hustru, Sylviane Agacinsji, är
en framstående kvinna inom sitt område, men har tvingats
lära sig att vara "hustru till". Nyligen gav hon
ut en bok om vikten av att Frankrikes kvinnor tar större
del i det offentliga livet. Kvotering är lösningen enligt
Agacinski.
98-15 s 6-7
"Papon var skyldig men inte särskilt"
87-år och den siste företrädaren för Vichyregimen
som åtalats för brott mot mänskligheten.
98-19 s 14
"Tiden hinner i kapp Jacques Chirac"
Kuppförsöket i rådhuset i Paris, oenighet om euron
och annat avslöjar att president Chirac har förlorat
kontrollen över sina gaullister.
I Paris försöker en falang av gaullisterna ta makten
från borgmästaren Tiberi, en nära vän till
Chirac. Två andra nära vänner till honom vägrade
efter de regionala valen att gå på partilinjen utan
allierade sig i stället med Le Pens parti.
98-19 s 15
"Frankrikes humanitära (?) insatser i Rwanda undersöks"
Frankrike beskylls för att ha stött och beväpnat
den mordiska huturegimen! Inga av de inblandade ministrarna med
f d premiärministern i spetsen erkänner något
fel.
98-28 s 23-24
"Ministern är alltid manlig även om hon är
kvinna"
Den franska regeringen har infört femininändelser som
ett sätt att öka jämlikheten. Nu kan det t ex heta
"madame la ministre". Den fransk akademin som grundades
1635 blev utom sig.
98-30 s 6-7
"Bli inte rik i Frankrike"
Här ska nu förmögenhetsskatten ökas. Man kommer
att göra en hård värdering av personers konstsamlingar
och antikviteter. Man räknar med att den nya lagen bara drabbar
200 000 personer och att skatteintäkterna blir ganska betydelsefulla
men att det är viktigt för moralen i en regering som
behöver stöd av 40 kommunistiska parlamentsledamöter.
98-37 s 6-7
"Frankrike förklarar krig mot förortsvåldet"
Fransmännen fruktar den våldsbenägna ungdomen
i förstäderna. Med en plan som beräknas kosta 30
miljarder franc vill premiärminister Jospin och hans regering
bekämpa våldet.
Det handlar om "invandrarnas söner". Det finns
1300 brottsenklaver, där "lag och rätt har försvunnit".
Främst av nordafrikaner. Är Jospins insatser exempel
på "socialistisk naivitet"?.
Jospins metoder rår inte på den nya "stadsgerillan".
98-39 11-12
"Nationella fronten går framåt"
I det högerextremistiska Nationella frontens program står
bl a "Omvänd araberna!"
Touloni Provence är ett laboratorium för NFs idéer.
98-45 3-4
"Flickonas charmanta utbrott"
Det är flickorna som leder gymnasieungdomens demonstrationståg
för en förbättrad skola i Frankrike. "Vi skriker
högre och vi gör oss bättre på bild än
pojkarna!"
98-48 s 6
"Frankrike mildrar inte invandringslagen"
De Gröna i Frankrike vill att 60000 illegala invandrare ska
få stanna i landet. Jospin säger nej.
98-48 s 6-7
"Domen mot Le Pen öppnar för maktkamp"
Le Pen är bannlyst från offentlig verksamhet i ett
år p g a våld under fjolårets valkampanj.
98-48 s 6-7
"Vad är det Le Pen säger egentligen?
T ex att förfallet i Frankrike beror på "politisk
aids": "affärer, invandring, droger och socialism".
Eller att "gaskamrarna bara var en detalj i andra världskrigets
historia". För det senare förlorade han sin politiska
immunitet i Europaparlamentet.
99-04 s 6
"Mégret gjorde myteri"
Valdes till ledare för den "förnyade" Nationella
Fronten och konkurrerar nu med Le Pen inför Europavalet.
Troligen vinner de etablerade högerpartierna i Frankrike
på tvisten.
99-08 s 5
"Fransk rättegång har urartat i fars"
Franska förbundet för transfusionsoffer anklagar tre
f d ministrar för dråp. Den anses ha förhalat
införandet av en modern metod för upptäckt av HIV-infekterat
blod.
99-09 s 7-8
"Den franska högern ligger i spillror"
Trots att Frankrikes president Jacques Chirac har satsat stor
kraft på att ena den franska högern är den idag
splittrad i flera olika fraktioner som konkurrerar med varandra.
De borgerliga partierna kommer att presentera 5 olika listor i
EU-valet!
99-10 4-5
"Kvotering väcker starka känslor"
I frankrike, där feminismen sällan får folk att
höja på ögonbrynen, debatteras just nu "varannan
damernas" på partierna partilistor.
"Paritetslagen" som vill främja rättvis tillgång
till valda ämbeten för män och kvinnor" har
väckt starkt motstånd.
Kvinnliga parlamentariker i %:
1. Sverige 42,7
2. Danmark 37,4
9. Storbritannien 18,3
15. Frankrike 10,6
16. Grekland 6,9
99-11 s 8-9
"Frankrike kan vinna på Lafontaines avgång"
Frankrikes finansminister Dominique Strauss-Kahn kan stärka
sin ställning som eurozonens främsta talesman. Däremot
kan det bli svårare för premiärminister Jospin
att skapa ett bra förhandlingsklimat med den tyska regeringen.
99-11 s 14
Två av tre friade i HIV-rättegången"
F d premiärministern Laurent Fabius frikändes från
anklagelserna för att ha försenat genomförandet
av kraven på HIV-testning av blodgivare.
99-16 s 6
"Kortare arbetsvecka gav inte fler jobb"
Den ett år gamla lagen om 35 timmars arbetsvecka i den privata
sektorn har inte uppfyllt fackförbundens förhoppningar
om flera jobb. Den har däremot blivit ett överraskande
användbart redskap i arbetsgivarnas händer. Socialisterna
förespådde en miljon jobb på fem år. 24000
jobb har tillkommit hittills. Innan år 2000 måste
alla företag ha minskat sin normalarbetsvecka till 45 timmar.
99-21 s 19
"Protest mot missbruk av de Gaulles goda namn"
Charles sonson som också heter Charles är 55 år
och är andra namn på Nationella Frontens EU-lista.
Korsika
99-24 s 4-5
"Korsika är en farlig krutdurk"
Det 25 år gamla nationalistiska våldet har på
senare år blivit ovanligt brutalt. Frankrikes skattebetalare
bidrar varje år med stora summor till de 250000 invånarna.
Mycket av hjälpen försvinner dock i korrumperade politikers
fickor.
99-24 s 5
"Affären vållar Jospin huvudbry"
Den nedbrända illegala restaurangen "Chez Francais"
kan resultera i bevis att regeringen var medveten om gendarmernas
Rambofasoner. Den f d franske prefekten har häktats i väntan
på utredning.
99-25 s 5
"Jacques Chiracs parti kollapsar"
Det franska högerpartiet RPR led ett svårt nederlag
i EU-valet, och nu står det klart att hela partistrukturen
håller på att falla sönder. Det bådar illa
för Chiracs ambitioner att bli omvald till president. Det
som framför allt besvärar den franska högern är
hur de ska förhålla sig till EU och alldeles särskilt
till EMU.
99-26 s 6
"Kortare arbetstid: lättare sagt än gjort"
Frankrikes regering har nu gått med på en övergångsperiod
på ett år för införandet av 35 timmars arbetsveckan.
99-41 s 8
"Lionel Jospin gick till Canossa"
Den franska premiärministern är i knipa: partiet tränger
honom åt vänster, men utan de borgerliga mitten kan
han aldrig bli statschef. Däcktillverkaren Michelin skröt
med stark vinstökning och samtidigt varslade 7500 personer.
Och Jospin ville inte "administrera ekonomin" eller
"reglera allt". Han vill hålla sig väl med
den borgerliga mitten. Han vill bli president 2002! Koalitionspartnern
kommunisten Hue rasar.
99-44 s 3-4
"Paris portar står på vid gavel"
Ledarna för två kontroversiella regimer har just avlagt
statsbesök i Frankrike som tog emot dem med sedvanlig pompa
och ståt. protestaktioner mot förtrycket i Kina och
Iran stoppades effektivt. Det var Jiang Zemin och president Khatami.
Frankrikes roll som trovärdigt alternativ till "hypermakten"
USA har stärkts. Khatami är den första iranska
president som besökt Frankrike sedan 1979. Båda besöken
speglar "realpolitikens triumf över respekten för
de mänskliga rättigheterna".
99-44 s 4-5
"Legendens jungfru var en ganska vanlig bondflicka"
En spektakulär ny film om Jeanne d'Arc får mothugg
i form av en bok som avslöjar verkligheten bakom myten om
Frankrikes största hjältinna. Inte mycket i myten är
sann. Speglar 1800-talets behov av en patriotisk maskot.
99-49 s 6-8
"Frankrike och Tyskland stärker banden"
Lönsamma affärer över gränsen har fått
både fransmän och tyskar att ha större överseende
med varandras kulturella egenheter och politiska särdrag.
Det går knappt en vecka utan att det kommer ett meddelande
om ett nytt fransktyskt samarbetsprojekt. Helt normalt, bara förvånande
att det inte skett tidigare. Kanske för att de båda
länderna fört krig mot varandra tre gånger mellan
1870 och 1945. Och att statens viktiga roll i den franska industrin
rimmar dåligt med tyska traditioner av decentralisering.
Samt att det gemensamma språket är ett främmande
språk, nämligen engelska. Varken tyskarna eller fransmännen
är speciellt duktiga på partnerns språk.
2000-5 s 9-10
"Skandalen kring Kohl fläckar också Mitterands
eftermäle"
Det ansågs vara en symbol för solidaritet när
ett franskt storföretag investerade i Östtyskland, men
nu speglar affären självgodheten och hemlighetsmakeriet
under Kohl-Mitterand eran. Deras samarbete var trots allt övervägande
positivt för Europa, men det lämnade andra utanför
i alltför stor utsträckning.
2000-9 s 14
"Trampade Lionel Jospin i klaveret?"
Jospins uttalande om terrordåd i Libanon väckte palestinska
studenters raseri och kritiseras hårt av Chirac. Under ett
tre dagar långt besök i Mellanöstern. Kanske en
inledning på kampanjen inför presidentvalet i Frankrike
2002?
2000-13 s 10
"Frankrike vill inte bryta gamla mönster"
Ska man haka på Blairs och Aznars ekonomiska modell eller
ska staten fortsätta att spela en stor roll i ekonomin, som
Jospin anser vara riktigt?
2000-24 s 5
"Frankrike funderar på en författningsförändring"
President Chirac föreslår att mandattiden för
presidenter sänks från 7 till 5 år. Det ökar
hans chanser att bli omvald. Avsikten är annars att val till
parlament och president ska ske samtidigt så att dessa inte
representerar två olika partier.
Korsika
2000-29 s 7
"Korsika tar ställning till Jospins kompromisser"
Jospin vill ge den korsikanska representantförsamlingen som
bildades 1991 större befogenheter. (men
är det större politiska rättigheter som terroristerna
eftersträvar. Är det inte personlig makt och vinningslystnad?
Och som kanske är lättare att
upprätthålla under de nuvarande politiska förhållandena?).
Korsika
2000-37 s 4-5
"Korsika ger Frankrike huvudvärk"
Premiärminister Jospin är beredd att göra eftergifter
för den motspänstiga korsikanerna. Hans försök
att tillfredsställa ön i Medelhavet kan komma att väcka
oro i hela landet. 1998 sköts republikens högsta representant
ihjäl på öppen gata. Alla gärningsmännen
är gripna utom den prson som förmodas ha hållit
i vapnet, Yvan Colonna. Han gömmer sig bland Korsikas 260000
invånare och ingen lämnar ut honom.
Jospin vill ha ett alternativ till den hårda linjen mot
nationalisterna. Det fick inrikesministern Chevenément
att avgå. Många menar i dag att ren självständighet
för Korsika vore lösningen på Frankrikes problem
med den upproriska ön.
2000-39 s 10-11
"Frankrikes president får kortare mandat"
30 % röstade för att 7 år skulle bli 5 år
och satte därmed punkt för Femte Republiken som etablerade
med Charles de Gaulle 1956. Nu ska president och parlament väljas
vida samma tillfälle och det ska förhoppningsvis göra
slut på "samboförhållandet" då
president och premiärminister tillhör rivaliserande
partier.
2000-40 s 3-4
"Skandalen i Paris öppnar dörren för nya ledare"
President Chirac och premiärminister Jospin sågs länge
som de självskrivna kandidaterna i det franska presidentvalet
2002. Den senaste finans- och mutskandalen har dock ändrat
på detta. Ett videoband avslöjar att Chirac har varit
närvarande vid ett muttillfälle och att Jospins finansminister
känt till bandet i flera år utan att överlämna
det till myndigheterma. Bådas popularitet har sjunkit och
väljarna börjar söka efter andra yngre kandidater.
Den positiva stämningen som rådde i Frankrike har märkbart
försämrats.
2000-46 9
"Monaco utmanar storebror Frankrike"
Prins Rainer, furste för 32000 personer, kräver omförhandling
med Frankrike om fördragen. Han vill ha mer rättigheter.
Idag bestämmer Frankrike för mycket.
2000-48 4
"Jospin och Chirac är oeniga"
Så snart det franska ordförandeskapet upphör kommer
EU att bli en central fråga i den interna politiska debatten.
Jospin delar inte Chiracs syn på EUs framtida struktur.
2000-51 s 7-8
"Chirac pressas allt hårdare"
Han ställs inför nya anklagelser för att ha varit
centrum av en muthärva när han var borgmästare
i Paris. Nya bevis som stärker misstankar om korruption har
kommit i dagen. Utdrag ur bekännelser som tre personer som
stod Chirac nära har publicerats. Företag som ville
ha, och fick kontrakt med staden, betalade stora summor till det
konservativa partiet. Staden anställde också personer
som enbart arbetade för partiets räkning.
2001-3 s 6-8
"Det är något ruttet i staten Frankrike"
Den femte republiken har snärjt in sig i en rad exempellösa
skandaler som handlar om allt från mutor, fusk och illegal
partifinansiering. I stormens centrum står statschefen Jacques
Chirac, som aspirerar på att bli omvald. Rådhuset
i Paris, Hôtel de ville, var ett centrum för den organiserade
korruptionen. Ett skäl till den uppfattning den kunde få
var att rättväsendet i Frankrike inte är oberoende
av den styrande makten.
2001-3 s 7
"Mitterrand fri mot borgen"
Francois son Jean-Christophe har fängslats misstänkt
för illegal vapenhandel och penningtvätt. Han har släpps
mot en borgen på 5 miljoner kronor.
2001-3 s 9-10
"En ny generation rättsskipare utmanar eliten"
Fransmännen är visserligen jämförelsevis toleranta
mot korruption men nu börjar deras tålamod tryta. En
ny generation nya domare har börjat rensa i korruptionsträsket.
Efter flera decennier under vilka misstankar om korruption bland
folkvalda och ämbetsmän sällan granskades med någon
större nit har nu en ny generation åklagare och domare
intagit scenen. De drar sig inte för att tillsätta brottsutredningar
och jaga bevis. Många hoppas att Frankrike står inför
en rejäl storstädning i den privilegierade politiska
klassen. I år väntas minst två uppseendeväckande
rättegångar. Ordföranden i författningsrådet
Roland Dumas ställs till svars den 22 januari i sällskap
med sin älskarinna Christine, för att ha tagit emot
enorma summor från oljeföretaget Elf. Detsamma gäller
de f d finansministern Strauss-Kahn.
2001-3 s 9
"Den franska högern måste enas"
Edouard Balladur som var regeringschef för Chiracs PRP 1993-95
vill att hans nya part Reformunionen (UPR) ska bli ledare för
Frankrikes 4 största borgerliga partier.
2001-4 s 20
"Skandalrättegången har börjat"
Frankrikes f d utrikesminister Roland Dumas ställdes i måndags
inför rätta anklagad för korruption. Dumas som
var nära vän till den förre presidenten Francois
Mitterand, misstänks för att tillsammans med sin f d
älskarinna och fem affärsmän ha tillskansat sig
pengar från det f d statliga oljebolaget Elf-Aquitaine.
2001-06 s 7-8
"Socialisterna har äntligen chansen att ta makten i
Paris"
En lågmäld socialist ligger etta inför valet av
borgmästare i den franska huvudstaden. Bertrand Delanoe kan
ta över efter de konservativa som suttit oavbrutet i L'Hotel
de Ville i 20 år. En anledning är alla skandaler kring
den nuvarande borgmästaren Jean Tiberi.
Korsika
2001-08 s 5
"Ny fnurra på tråden mellan Jospin och Chirac"
De är djupt oeniga om Korsikas framtid. Jospin lägger
ett lagförslag, för att visa att han inte är handlingsförlamad,
om ökad självständighet för Korsika. Frankrikes
högsta domstol har antytt att förslaget strider mot
författningen och Chirac vägrar att diskutera förslaget.
2001-08 s 5
"Kurder strandsatta på Rivieran"
Politikerna är oeniga om vad som skall göras med de
drygt 900 irakiska kurder som under veckoslutet dumpades på
den franska sydkusten av människosmugglare. En ökänd
irakisk-turkisk brottsliga anses ligga bakom transporten till
Europa.
2001-11 s 3-4
"Dåliga utsikter för Chirac 2002"
Vänstern har för allra första gången god
chans att ta makten i den franska huvudstaden Paris"
Den färglöse men högst respektable kandidaten för
socialistpartiet, Delanoe, vann första omgången p g
a folket tröttnat på korruptionen i stadens administration
under Chiracs tid som borgmästare och hans efterträdare
Tiberi. På landsbygden gjort Chiracs parti bättre ifrån
sig än i Paris med valresultatet försämrar ändå
hans chanser att bli omvald i nästa års presidentval.
2001-11 s 6-7
"Galna kor undergräver jordbrukspolitiken"
Men både Frankrike och Tyskland blir mer och mer övertygade
om att intensivjordbruket måste övergå i ett
mera mijövänligt jordbruk. "Bönderna måste
lära sig att odla bättre i stället för mera"
2001-12 s 7
"Chirac slapp undan neslig valkatastrof"
De kommunala valen i Frankrike har inte givit någon tydlig
fingervisning om utgången av nästa års presidentval,
men president Jacques Chirac besparades den förödmjukelse
som premiärminister Jospin hade hoppats kunna utsätta
honom för redan innan deras kandidatur är officiell.
Jospin nådde inte detta mål. Hans refräng om
hur bra det går för Frankrike möttes av motstånd
och skepsis. Chiracs högerstyrkor förlorade borgmästarplatsen
i Paris och Lyon till den av socialisterna ledda vänstern.
Samtidigt fick de konservativa majoriteten i flertalet städer
och besegrade ett halvdussin av nuvarande eller f d ledamöter
i Jospins regering.
2001-19 s 24-27
"Paris monumentala misstag slukar pengar"
Den förre franske presidenten Francois Mitterand lät
bygga en rad överdådiga byggnader för att markera
sin plats i Frankrikes historia. Dessa byggnader, Grands Travaux
som de kallas med ett gemensamt namn, slukade mängder av
skattebetalarnas pengar och fortsätter att lägga beslag
på en stor del av kulturdepartementets budget. Andra viktiga
byggnader som t ex Versailles tvingas förfalla i brist på
pengar. Arvet efter Mitterand är betungande. Det handlar
om byggnader som Grand Louvre, Opéra Bastille, Nationalbiblioteket
m fl. Men även andra presidenters försök att göra
sig odödliga, som Centre Pompidou, kostar på att hålla
i skick.
2001-20/21 s 7
"Jospin funderar"
Frankrikes premiärminister är snart den ende av EUs
regeringschefer som inte har presenterat sin syn på EUs
framtid. Det kan bero på att det är val 2001 och att
han inte vet vad hans väljare vill men Frankrike har alltid
försökt maximera fördelarna och minimera nackdelarna
med det europeiska samarbetet. "Men tiden när Frankrike
både kan äta kakan och ha den kvar är över".
2001-25 s 9
"President Chirac kan mista sin immunitet"
Det finns starka misstankar om att president Jacques Chirac hade
fuffens för sig under sina många år som borgmästare
i Paris. Som president är Chirac immun mot åtal - åtminstone
under nu gällande lag. Chiracs anhängare kritiserar
lagförslaget som en politisk fint. Socialisterna utnyttjar
minsta lilla möjlighet för att skada presidenten. Och
liten är den verkligheten eftersom presidenten själv
måste godkänna förslaget innan det kan bli föremål
för folkomröstning.
2001-34 s 8-9
"Chiracs semestervanor kritiseras"
Sommarens många skandaler har förstört den franske
ministerns semester. Han belägras av medierna och känner
sig som en fånge på Rivieran. Chiracs bekymmer började
för att år sedan när Paris Match avslöjade
att presidentens semestersvit i Mauritius kostade 3100 dollar
per dygn! På skattebetalarnas bekostnad. Senare har avslöjats
andra av Chiracs dyra och extravaganta semestervanor som han visade
redan som borgmästare i Paris. Skandalen, kallad Travelgate"
irriterar presidenten. Hans dagar som president kan vara räknade.
2001-35 s 6-7
"Den franska eliten har tappat stilen"
Det är något ruttet i Frankrikes högsta kast.
Nepotism, feghet och oärlighet har undergrävt de styrandes
legitimitet och folkets förtroende. Höjdarna inom både
politik och näringsliv har ofta en gemensam utbildningsbakgrund
nämligen den franska handelshögskolan, (ENA). De är
medlemmar av en administrativ/ekonomisk kast.
2001-35 s 7
"Jospin går en bekymmersam höst till mötes"
Ekonomisk avmattning, snabbt växande brottslighet och inte
minst det återuppståndna våldet på Korsika
är en kombination som ställer Lionell Jospin inför
den besvärligaste inledningen av någon politisk säsong
sedan han blev premiärminister för fyra år sedan.
Om åtta månader sker både president och parlamentsval
i Frankrike.
2001-39 s 5-6
"Frankrike försöker gottgöra sina algeriska
soldater"
En bortglömd, ofta diskriminerad och utstött grupp får
upprättelse. 200000 algeriska muslimer kämpade på
Frankrikes sida i det blodiga inbördeskriget i Algeriet för
40 år sedan.
2001-45 s 8
"Frankrikes kommunister siktar högt"
Kommunistpartiet som är ett nödvändigt stödparti
åt Jospins regering har haft sin 31:a kongress. Den var
för stora statliga utgifter och mot globaliseringen.
2001-48 s 3-4
"Ny utmanare i det franska kommunvalet"
Kan "den tredje mannen få en nyckelroll"? Jean-Pierre
Chevement, tidigare inrikesminister i Jospins socialistiska regering
är en "republikan" av den gamla skolan och attraherar
högerväljare. Han får 12 % i opinionsmätningarna
inför presidentvalet i Frankrike.
2001-48 s 3
"Även Jospin har fått trassel med rättvisan!"
Premiärminister Jospin har länge odlat bilden av sig
själv som fläckfri har nu kallats att vittna angående
påhittade uppdrag i ett regionalt utvecklingsprogram.
2001-50 s 12
"Det var USA som attackerades"
Den franske parlamentarikern Pierre Lellouche som är rådgivare
till president Chirac är missnöjd med sitt lands låga
profil i kriget i Afghanistan. Han påpekar dock att USA
var mycket ovillig att låta andra länder blanda sig
i.
2021-1/2 s 4-7
"Frankrike behåller rollen som huvudarkitekt"
Paris vill styra Europa men vet inte alltid riktigt hur. Men det
var självklart att den person som skulle leda den grupp som
ska dra upp riktlinjerna för en ny författning för
EU skulle vara en fransman, den f d franske presidenten Giscard
d'Estaing. Frankrike vill behålla initiativet man hade då
Mitterand och Kohn tillsammans bestämde det mesta inom EU
och vill nu verka för att stödja integrationsprocessen
på ett sätt som gynnar franska intressen.
2002-04 s 6-7
"Uppvärmningen till det franska valet har börjat"
President Chirac och premiärminister Jospin börjar slipa
sina vapen inför vårens val den 21 april. Presidenten
talar om stora och djupa ting och framställer sig som landsfader.
Premiärministern försöker göra bilden av sig
själv mjukare samtidigt som han betonar sin förmåga
att sköta regeringsarbetet. Övriga kandidater hoppas
erövra titeln som "tredje man". I dag är det
högerledaren Jean-Marie le Pen. Chiracs strategi verkar för
tillfälligt mest effektiv. Han leder i opinionsmätningarna.
2002-08 s 3-5
"Tvivel sår gift i den franska valkampanjen"
Gamla korruptionsaffärer blir nytt sprängstoff medan
förtroendet för kandidaterna minskar i takt med växande
missnöje. Just nu har Chirac den sämsta prognosen en
sittande president haft på 20 år. Han är kejsaren
utan kläder. Han har inga meriter att luta sig mot och inget
övertygande program att erbjuda för de kommande fem
åren. Han har svikit och svikits av sina medarbetare så
nu litar han bara på familjen som han förvandlat till
en formidabel valapparat. Han kämpar inte bara för att
behålla sin makt utan också sin heder eftersom om
han förlorar sin presidentpost kommer han åtalas för
att inkasserat illegala bidrag. Chirac å sin sida drar fram
Jospins bakgrund som trotskist.
2002-12 s 3-4
"Chirac eller Jospin? Det spelar ingen roll!"
De franska väljarna är dödströtta på
politik trots att det går ganska bra för deras land.
Helst skulle de vilja se nya ansikten. Frankrike har förändrats:
arbetstiden har sänkts till 35 timmar, långa luncher
är ute och vinkonsumtionen dalar. Nästan 5 år
med stabil tillväxt och seger i fotbolls-VM har återupprättat
det franska självförtroendet. Frankrike är fortfarande
ett av Europas mest beskattade länder - 45,2 % av BNP - och
har en av Europas största offentliga sektor. Det är
inte längre lika populärt att arbeta i den offentliga
sektorn och måmga oroar sig över Frankrikes minskade
status i världen.
2002-15 s 9-11
"Ärlighet är en bristvara i fransk politik"
En intervju med EU-parlamentarikern Olivier Duhamel som undervisar
vid Sorbonne. Han kommenterar det kommande presidentvalet, korruptionsanklagelserna
mot Chirac och fransmännens likgiltighet inför valet
om drygt en vecka. Det finns en inställning inom alla partier
men särskilt Chiracs toppolitiker och funktionärer att
staten tillhör dem. Denna inställning måste förändras
radikalt t ex måste presidentens straffimmunitet tas bort.
2002-15 s 11
"Rekordmånga kandidater i det franska presidentvalet"
17 kandidater tävlar om att flytta in i Elyséepalatset.
Det är ett rekordstort startfält i kampen om det högsta
ämbetet. Om man uppnår minst 5 % i valets första
omgång får partiet 740000 euro i kampanjbidrag. 9
av de 17 partierna har chans att vinna över 5 %. Däribland
finns förutom, Chiracs och Jospins partier också Le
Pen och förre inrikesministern Chevènement.
2002-15 s 12
"Förbryllande signaler från Frankrike"
Trots de många attackerna mot judiska institutioner och
judisk egendom i Frankrike finns det andra signaler som tyder
på att antisemitismen faktiskt minskar. I Frankrike finns
5 miljoner muslimer och 600000 judar. Mer muslimer och judar än
något annat västeuropeiskt land. Muslimer som koncentreras
till arbetarklassförorter som har blivit fattigdomsgetton
med hög kriminalitet och invånare som saknar utbildning
och arbete. Sedan den palestinska intifadans start har antalet
attacker mot judar varit stort. Samtidigt visar opinionsundersökningar
att bara 10 % av fransmännen hyser antisemitiska åsikter.
2002-16 s 3-4
"Chirac charmar sig tillbaka till Elyséepalatset"
Det franska presidentvalets socialistiske kandidat, Lionel Jospin,
börjar sacka efter i opinionsmätningarna. Vägen
tycks ligga öppen för Jacques Chirac. Denne anses ha
23 % av väljarna bakom sig mot 17 % för Jospin och 12
% för Le Pen. Chirac sägs sakna strategiska planer,
ett sammanhängande program och djupa övertygelser. Men
allt handlar om mänsklig kontakt och intuition, vilket är
svårt för en motståndare att bemöta.
2002-16 s 5
"Bernadette versus Sylviane"
Kandidatfruarnas engagemang i den franska valkampanjen är
ett nytt inslag i fransk politik. Redan förra året
började damerna träda fram ur skuggan bakom sina män.
De är mycket olika. Chiracs romersk-katolska fru är
plikttrogen och härstammar från en aristokratisk familj.
Agacinski-Jospin undervisar i sociologi och känner sig hemma
i Paris vänsterkretsar.
2002-16 s 5
"Synen på försvaret speglar den idologiska klyftan"
De minskande försvarsanslagen i Frankrike är en av få
frågor där huvudrivalernas åsikter skiljer sig
markant. Chirac vill ha en gradvis men betydande ökning av
försvarsanslagen medan Jospin vill hålla kvar utgifterna
på den nuvarande nivån, 1,9 % av BNP.
2002-17 s 8-10
"Le Pen satte punkt för Jospins politiska karriär"
Presidentvalet i Frankrike liknas vid ett jordskalv. Efter ett
mycket överraskande resultat i det franska presidentvalets
första omgång har populisten Jean Marie Le Pen kvalificerat
sig för att utmana den sittande presidenten Jacques Chirac
i den avgörande omgången i nästa månad.
Den 73-årige Le Pen gynnades av det stora antalet kandidater,
väljarnas likgiltighet och en våg av kriminalitet och
främlingsrädsla. Le Pens seger över Jospin är
den senaste av flera hårda bakslag för den europeiska
vänstern. Det började i Italien i fjol och fortsatte
sedan i Danmark och Portugal. Mycket pekar på att nästa
bakslag kommer i Nederländerna och Tyskland.
2002-17 s 8-9
"Författningskris är att vänta"
Le Pens erövring av en av kandidatplatserna i det franska
presidentvalets andra omgång väntas orsaka en konstitutionell
kris som kommer att öka trycket på en reform av ett
valsystem som infördes av general de Gaulle. De politiska
partierna roll och finansiering kommer också att bli föremål
för granskning.
2002-17 s 10-11
"Vilken buse!"
Efter att ha fört politisk kampanj i 22 år mot ibland
omöjliga odds fick Jean Marie Le Pen i söndags till
slut chansen att inta Elyséepalatset trots att hans förflutna
fläckas av våld antisemitism och rasism. Tillsammans
med rivalen Bruno Mégret fick han 20 % av väljarna
som alltså stödde dödsstraff, utvisning av invandrare
och ett mycket strikt program för lag och ordning.
2002-17 s 12-13
"Kriget i Mellanöstern smittar"
Spänningen växer mellan muslimer och judar i Frankrikes
näst största stad. I Marseille finns 200000 muslimer
och 70000 judar. Den israelisk-palestinska konflikten har fått
många av dem att identifiera sig med "sin sida"
och ger uttryck för åsikter som väcker anstöt
och vrede hos "den andra sidan".
2002-18/19 s 7-8
"Presidentvalet blir en folkomröstning"
De franska väljarna mobiliseras för att "rädda
demokratins heder" i en folkomröstning om Le Pen. Med
få undantag försöker vänstern mobilisera
hela sin väljarkår. Till och med den katolska kyrkan
har tagit ställning och därmed för första
gången sedan 60-talet avvikit från sin linje att inte
blanda sig i politiska val.
2002-18/19 s 8-9
"Chirac klarar sig alltid"
Chirac har gjort många övertramp men hans charm räddar
honom. Jacques Chirac är en mycket rik man. Ändå
ville han att andra (skattebetalarna) skulle betala för han
och hans frus privata luxuösa leverne under hans 8 år
som borgmästare i Paris 1987 - 1995. Dessutom fifflades det
med fakturorna. Chirac erkänner inga oegentligheter. Han
lever på sin char, I Frankrike kan fusk anses vara charmerande.
och Chirac har verkligen charm!
2002-20 s 10-11
"Chirac är kvar liksom problemen"
Innan han bytte tonläge hördes Frankrikes nu omvalda
president Jacques Chirac beskriva sitt land som "ett utmattat,
andefattigt land". Medan premiärminister Lionel Jospin
fortfarande var med i loppet klagade Chirac över att "det
går utför med Frankrike". Efter presidentvalets
första omgång ändrades presidentens bild av Frankrike
gradvis från en nation i utförsbacke till "ett
dynamiskt och generöst Frankrike" och "ett harmoniskt
land".
problem med växande brottslighet och invandring är fortsatt
olösta. Hur ska man integrera landets 5-8 miljoner araber
i samhället. Arbetslösheten har ökat och fransmännen
är de EU-medborgare som är mest emot utvidgningen.
2002-23 s 6-7
"Le Pen kan bli vågmästare"
Många franska valkretsar förbereder sig för ett
triangeldrama i parlamentsvalets andra omgång. I 200 valkretsar
kan den första valomgången leda till att vänstern,
den moderata högern och extremhögern möts i kampen
om ett enda mandat. Le Pens framgångar antyder att hans
Nationella Fronten får en vågmästarroll i 200
valkretsar. Frågan är då om NF stödjer högerns
eller vänsterns representant i andra omgången. Själv
siktar Le Pen på att ta makten i regionen Provence - Cote
d'Azur i regionalvalet 2004.
2002-23 s 6-7
"Stödet för Le Pen ökar"
Opinionsundersökningarna varslar om nya framgångar
för extremhögern. Nästan hälften av de franska
väljarna stöder Le Pens idéer om lag och ordning,
och 25 % instämmer i resten av hans åsikter. Le Monde
anser att idag är skepsis mot främlingar comme il faut
i Frankrike och invandrarfientliga åsikter har blivit "rumsrena"
genom Le Pens framgångar i presidentvalet.
2002-23 s 7-8
"Den franska vänstern söker upprättelse"
Revansch för nederlaget: Frankrikes socialister hoppas att
en kraftig vänster ska ge dem väljarna tillbaka i det
stundande valet till nationalförsamlingen. Men aktuella opinionsundersökninga5r
antyder att vänster förlorar mot de borgerliga med ungefär
45 - 55 %. Vänsterns dilemma är att de klassiska recepten
- statliga interventioner och omfördelning av resurserna
- inte har någon verkan längre. De skadar ekonomin
och konkurrenskraften utan att ge de fattiga någon bestående
hjälp. "Det vi ser är nu den socialdemokratiska
modellens sönderfall".
2002-24 s 10-11
"Väljarna gav segern till Chirac"
President Chirac får egen majoritet och slipper samregera
med socialisterna. Väljarna tog avstånd från
ytterlighetspartierna både på höger- och vänsterkanten.
Le Pen fick bara 11 % mot 15 %i förra valet. Valdeltagandet
i första omgången av parlamentsvalet blev lågt,
bara 64 %.
2002-25 s 10-11
"Chirac blir ensam herre på täppan"
Det gick som de flesta hade tippat i franska valet och högern
får nu styra landet utan att behöva kompromissa med
vänstern de kommande fem åren. Högern fick 399
mandat i parlamentet mot 178 för vänstern. Kommunisterna
fick 23 mandat, De Gröna 2 och Nationella Fronten inget alls.
Chirac har lovat att sänka inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna
och förstärka polis- och säkerhetsstyrkorna.
2002-25 s 11
"Chirac blir Europas starke man"
Politisk list och utbredd avsky för Le Pen gav Chirac segern.
Mycket taktiskt var att samla de borgerliga krafterna i ett paraplyparti,
Unionen för presidentiell majoritet. Det var det också
att utnämna en provinspolitiker till premiärminister
som inte tillhörde den arroganta politikereliten i Paris.
2002-27 s 12-13
"Raffarin fick en bra start"
Man kan få en föraning om Europas nära framtid
genom att studera Frankrikes nye premiärminister, Jean-Pierre
Raffarin. Han är ett typiskt barn av "la France profonde",
som ligger på mils avstånd från etablissemanget
och de cyniska intrigerna i Paris. Han förmedlar den bild
av trygghet och jordbundenhet som många fransmän vill
ha just nu.
Han leder en stark regering som kommer att spela en viktig roll
nu när Europa står inför ett viktigt vägval.
Men utmaningarna är många: invandring, ekonomisk stagnation,
skattereform, budgetnerskärningar, jordbrukssubventioner
och utvidning!
2002-35 s 3-4
"Frankrike måste ta itu med kärnkraftsfrågan"
Frankrike måste inom kort fatta svåra beslut i kärnkraftsfrågan,
vilket accentuerar frågan om hur man balanserar välfärd
med miljöskydd, dvs kärnfrågan i FN-mötet
om hållbar utveckling i Johannesburg. Frankrike är
mer beroende av kärnkraft än något annat land.
75 % av landets elförbrukning tillgodoses av 59 kärnreaktorer
som snart är 30 år gamla. De har hittills fungerat
oklanderligt och nu är frågan om de ska få fortsätta
att leverera energi ett tag till. Ett problem är också
hur man ska lösa frågan om lång förvaring
av avfallet.
2002-36 s 14-17
"Saddam rustar inför slutstriden"
Despoten i Bagdad rustar sitt land för ett krig mot superstaten.
Mest handlar det om att gömma sig själv och att skydda
sig och sin närmaste omgivning. Medan hökarna i Washington
förordar ett anfall mot Saddam Husein så snart som
möjligt tvekar USAs president, George Bush, under trycket
av växande motstånd mot krig både i USA och utomlands.
Storbritannien och Frankrike menar att USA måste gå
via FN innan åtgärder mot Irak. FNs roll som internationell
säkerhetsövervakare skulle annars försvagas markant.
USA menar att försöken att få in vapeninspektörer
i Irak är meningslösa och att ett anfall krävs
för att stoppa utvecklingen av massförstörelsevapen
i Irak. Det är bara en seger över Saddam som kan demonstrera
USAs överväldigande makt och beslutsamhet på ett
sätt som demoraliserar aktiva och potentiella terrorister.
2002-36 s 16
"Chirac varnar för krig"
Frankrikes president Jacques Chirac har upprepade gånger
framfört krav på att eventuella militära åtgärder
mot Irak först måste godkännas av FNs säkerhetsråd.
Frankrike har stora intressen i Irak som har världens näst
största oljetillgångar efter Saudiarabien.
2002-40 s 3-6
"En ny fnurra på tråden"
Irak-politiken orsakar spricka mellan Paris och Washington. Frankrike
vill inte stödja USAs förslag i säkerhetsrådet
om en ny resolution med mer långtgående krav på
Saddams Hussein.
2002-43 s 3-4
"Frankrike har erövrat en plats i solen"
Amerikanskt översitteri och tysk impotens stärker Frankrikes
roll på världscenen. President Chirac tar emot George
Bush i Elyséepalatset där inte bara Frankrikes utan
också i viss mån Europas öde avgörs - eller
världens. Frankrike har i ett enda drag förändrat
Europas arbetssätt genom att bryta med den kompromiss- och
samförståndskultur som styrt gemenskapen i flera decennier.
Frankrike har tappat rädslan för det återförenade
Tyskland som underbyggde det tidigare partnerskapet mellan Mitterand
och Kohl. Idag är det emellertid Tyskland som är Europas
"sjukling". USA tar stor hänsyn till Frankrike
idag mycket beroende på Chiracs förmåga att hantera
Rysslands president Putin.
2002-45 s 10-11
"Det är Raffarin som gör jobbet"
President Jacques Chirac står i strålkastarljuset
när Frankrike på nytt tar plats på världsscenen,
men hans premiärminister har en nyckelroll bakom kulisserna.
Han underordnade roll bekymrar inte Raffarin ett dugg. Han är
övertygad om det är slutet på det besvärliga
samboskapet som gjort det möjligt för Frankrike att
åter hävda sig internationellt. Men det går inte
"att korrigera fem års socialism på några
veckor".
2003-3 s 5-6
"Kortare arbetstid ger mer av både arbete och fritid"
Fransmännen arbetar mindre än de flesta folk och de
värdesätter sin fritid högt. År 2002 infördes
35 timmars veckan med avsikt att minska arbetslösheten. Så
har också skett. En orsak till att fritiden lockar är
att Frankrikes höga skatter gör det möjligt för
staten att ge medborgarna gratis sjukvård, gratis skola,
billig och bra barnomsorg och generösa bidrag till arbetslösa.
2003-3 s 7
"Frankrike och Tyskland stärker banden på nytt"
Chirac och Schröder utökar samarbetet på regeringsnivå.
De har kommit överens om att franska och tyska ministrar
ska uppmanas delta i varandras regeringssammanträden och
man ska verka för en samordning av tysk och fransk lag. Detta
bekymrar den brittiska regeringen som inte vill ha ett Europa
som styrs av den "tysk-franska axeln".
2003-9 s 4
"Vad håller Chirac på med egentligen?"
President Chirac har nominerats till Nobels fredspris (med 150
andra kandidater) för sina ansträngningar att avvärja
ett amerikanskt anfall på Irak. Många ifrågasätter
dock hans motiv och principer. Många undrar om inte framgångarna
börjar stiga honom åt huvudet särskilt sedan han
tagit emot Zimbabwes envåldshärskare Robert Mugabe
i Paris.
2003-11 s 13
"Chirac använder vetorätten"
Frankrike röstar mot en ny FN-resolution som auktoriserar
krig mot Irak "under alla omständigheter" vilket
har försatt landet på kollisionskurs med USA. Också
Moskva motsätter sig en sådan resolution.
2003-14 s 3
Frankrike söker en ny roll
Vill åter spela en ledande roll i Mellanöstern. Chiracs
motstånd mot Irak-kriget har gett honom så höga
siffror i landets opinionsmätningar som inte ens Charles
de Gaulle mäktade med. Men troligen får landet betala
ett högt pris för sitt beslut att gå emot sin
mäktigaste allierade.
2003-14 s 3
Frankrike söker en ny roll
Vill åter spela en ledande roll i Mellanöstern. Chiracs
motstånd mot Irak-kriget har gett honom så höga
siffror i landets opinionsmätningar som inte ens Charles
de Gaulle mäktade med. Men troligen får landet betala
ett högt pris för sitt beslut att gå emot sin
mäktigaste allierade.
2003-16 s 3-4
Chirac och Schröder på defensiven
Paris och Bonn applåderar Saddams fall, men varnar för
följderna. Chirac tycker fortfarande att kriget saknar legitimitet.
Oppositionen i landet däremot anser att irakiernas reaktion
på invasionen ger kriget legitimitet. USA vill ompröva
Frankrikes roll i Nato. Landet vill bestämma men inte göra
något. Den tyska tidningen Die Welt tycker att scenerna
från Bagdad påminner om murens fall 1989 och att inget
av alla de skräckscenarios som den tyska regeringen målade
upp om Saddam skulle störtas ens varit i närheten av
att förverkligas.
2003-16 s 4-5
Sprickor i antikrigsalliansen
Frankrike, Ryssland och Tyskland höll under veckoslutet ett
toppmöte i St. Petersburg för att diskutera senaste
tidens händelser, framför allt kriget i Irak. Mötet
resulterade inte i något gemensamt uttalande utan snarare
i tecken på att framför allt Tyskland försöker
fjärma sig från den starkt USA-kritiska hållningen.
Putin kritiserade amerikanernas export av en kapitalistisk, demokratisk
revolution. Schröder avstod från öppen kritik
och denna påtagliga förändring i attityd signalerar
att Schröder vill lämna Chiracs starkt USA-kritiska
linje.
Alla de nya medlemsländerna i EU stöder USAs och Storbritanniens
krig mot Saddam.
2003-18
s 3-4
Chiracs stora spel
Några telefonsamtal och en fransk charmoffensiv räcker
inte för att överbrygga klyftan mellan Paris och Washington.
Nu gäller det för Chirac att med alla medel återupprätta
förbindelserna med Bush. Hans enda triumfkort är hans
popularitet bland araberna. Han relationer till många EU-länder
har blivit försämrade. Själv hoppas han att G8
mötet i Evian i juni ska förbättra läget även
om det krävs mer än charm och Evianvatten för att
Chirac ska tas till nåder igen.
2003-18 s 5-6
Pragmatiske Chirac stålsätter sig mot USAs hämnd
Frankrike har slagit in på en dubbelspårig strategi
för att anpassa sig till den hårda verklighet som tvingar
landet att betala ett högt pris för sitt motstånd
mot kriget i Irak. USA hotar att straffa Frankrike
genom att marginalisera Frankrike i NATOs beslut och degradera
dess status i internationella konferenser. Det franska näringslivet
fruktar potentiella hämndaktioner mot den franksa ekonomin
som redan innan är i en svår situation. Chirac och
administrationen å andra sidan tänker försöka
för en utrikespolitik framför allt i Mellanöstern
som är totalt oberoende av USA.
2003-22 s 4
"Försiktigt närmande mellan USA och Frankrike"
Misstro råder fortfarande, men det diplomatiska samarbetet
kan nog fungera. USAs utrikesminister Colin Powell har träffat
Frankrikes president Chirac och säger att Frankrikes stöd
till FNs resolution om hävandet av sanktionerna mot Irak
var ett steg i rätt riktning. Den erkänner USAs och
Storbritanniens auktoritet att styra Irak i väntan på
en ny irakisk regering.
2003-25 s 13
"Champagne och gåslever är visserligen dyrt, men
"
Under åren 1987 - 1995 då Chirac var borgmästare
i Paris krävde han och hans fru och fick ersättning
för kostnader i hushållet med ca 21 miljoner kr. Detta
förutom borgmästarens årliga representationsbudget
på 15 miljoner kr. Presidentparets krav på ersättning
styrktes med kvitton som i flera fall uppenbart var förfalskade.
Chirac kan ite åtalas så länge som han är
president men hans fru kan tvingas förklara sig.
2003-28 s 5
"Pensionsreformens godkändes"
Den franska nationalförsamlingen godkände i förra
veckan en ny pensionslag, som har väckt våldsamma protester
från landets offentliganställda och som är föremål
för stort intresse från andra europeiska regeringar,
som också står under hård press att reformera
sina pensionssystem. Den franske premiärministern har hårdnackat
vägrat att ge efter en hel rad olika strejker. Den nya lagen
innebär att offentliganställda måste arbeta flera
år för att få full pensionsersättning.
2003-32 s 6-7
"Vilken väg ska Frankrike välja?
Stå fast vid hållningen mot USA? Försöka
- fast inte alltför envetet - att bli vänner igen? Franska
ledare är splittrade och debatterar. Condoleezza Rice, Bushs
säkerhetsrådgivare, har anmodat administrationen att
"straffa Frankrike, ignorera Tyskland och förlåta
Ryssland". Det finns en genuin fransk oro inför idén
om oinskränkt amerikansk makt både när det gäller
handel, politik och försvar.
2003-35 s 5-6
"Frankrike har hamnat i bottenligan"
Den franska ekonomin backade oväntat under årets andra
kvartal. Frankrike hamnar därmed i samma liga som Italien,
Tyskland och Nederländerna. Man tror däremot att nedgången
stoppas under det tredje kvartalet eftersom det knappast blir
en upprepning av de nationella strejker och andra faktorer som
föranledde detta kvartalets nedgång. Nedgången
medför dock bekymmer för premiärminister Jean-Pierre
Raffarins höger-mittenregering, som behöver tillväxt
för att stärka statskassan och täcka budgetunderskotten
inför nästa års budget, som ska presenteras i
mitten av september.
2003-36 s 3
"Nu är det dags att begrava gammalt groll"
Månadens möten mellan president George Bush och kollegor
i Europa och Ryssland kan ses som en isbrytarexpedition. Bush
kommer att träffa Rysslands president Putin på Camp
David sista veckan i september. Chirac kommer till ett lunchmöte
i New York den 22 september i samband med sessionen i FNs generalförsamling
och det blir till slut ett möte mellan Bush och Tysklands
premiärminister Gerhard Schröder i FN-byggnadens sammanträdesrum.
2003-36 s 4
"Ryssland vill sluta fred med ett nytt fördrag"
Regeringen i Paris tycker att det behövs nya umgängesregler
i det transatlantiska samarbetet. Utrikesminister Villepin menar
att det är dags att grunda ett nytt partnerskap mellan Europa
och Amerika på ett transatlantiskt fördrag. Det är
viktigt att dra ett streck över motsättningarna som
uppstod när Frankrike försökte stoppa USAs krigsmarsch
i våras.
2003-40 s 9
"35-timmars veckan blev inte så populär"
Mera fritid är bra men det uppväger inte nackdelen med
dålig löneutveckling, säger löntagarna i
Frankrike, som enligt lag bara behöver arbeta 35 timmar per
vecka. Regeringen har tvingats höja den lagliga gränsen
för övertid till 180 timmar per år. De stora företagen
har tjänat på reformen genom att få sänkta
arbetsgivaravgifter.
2003-44 s 8
"Reformdags i den franska elitens plantskola"
Frankrikes politiska elit har skolats i en speciell institution
med mycket stort inflytande. Nu finns planer på att reformera
de mäktiga männens nätverk och slå ett slag
för större jämlikhet. Man planerar att rycka upp
ENA, Ecole National d'Administration, med rötterna och flytta
den till Strassbourg. Reformivrarna vill också slopa de
generösa garantier om inflytelserika och välbetalda
jobb som ges till alla examinerade.
2003-45 s 4-5
"Chirac har ett dilemma"
Folkomröstning eller inte om EUs nya författning? Detta
är frågan för Jacques Chirac som tampas med. Det
kommer inte att bli något val om Chirac inte är helt
säker på att det blir ett ja. Den politiska eliten
i Frankrike är djupt splittrad när det gäller EUs
författning.
2003-47 s 3
"Frankland eller Tyskrike"
En fransk-tysk union skulle stärka Paris och Berlins inflytande
i Bryssel, men den skulle också kunna fungera som en räddningsplanka
om det utvidgade EU blir ett misslyckande. Bakom ligger insikten
att både Paris och Berlin riskerar att förlora en hel
del av sitt inflytande i det utvidgade EU om de inte samarbetar
mera.
2003-47 s 4
"Det går mot ljusare tider"
Signalerna om en blygsam uppgång i eurozonens ekonomier
förstärktes i förra veckan. Tyskland och Frankrike
visade tillväxtsiffror. Tyskland kommer loss ur recessionen
tack vare stark efterfrågan på tyska exportprodukter
framför allt från USA där tillväxten har
tagit fart. Frankrike har med nöd och näppe undvikit
recessionen.
2003-49 s 3-6
"Generation M, som i muslim, stiger fram"
En ung generation infödda muslimer ställer Europas självbild
på kant. Det finns drygt 12 miljoner människor med
muslimskt ursprung i Västeuropa. Hälften bor i Frankrike.
Hos många av de unga männen har islam förvandlats
från en tro till ett avståndstagande från det
franska systemet. Det finns andra, de som tillhör "Bourgeoise
Beur", de är framgångsrika nordafrikanska araber.
De är medvetna om sina rättigheter som EU-medborgare
och de kräver sin rätt att vara både moderna och
muslimska. Många menar att det är sekulariseringen
som är problemet. religionen borde bestämma mer i samhället.
Generation M håller på att förvandla islam från
en främmande religion till en dynamisk förändringskraft
som varken kan bromsas eller förutses. Frankrike kämpar
för rätten att hålla de religiösa symbolerna
utanför klassrummet. Vad ska de erkänt toleranta holländarna
göra åt fanatiskt intoleranta muslimska predikanter
som säger att bögar borde slaktas som svin?
2003-49 s 6-7
"President Chirac tar strid mot antisemitismen"
Attacker mot skolor och synagogor och andra judiska mål
avslöjar ett växande, missriktat och oresonligt hat,
som regeringens politik kanske bär en del av skulden för.
Brandbombsattacken för ett par veckor sedan mot en judisk
skola i en Parisförort har fått president Chirac att
säga att angripa en jude i Frankrike är detsamma som
att angripa hela Frankrike. I en bok från 2002 hävdas
att "den nya judefobin" inte har något med nazisternas
"rasistiska doktrin" att göra utan har växt
fram ur islamisk radikalism som har adopterats av politiska grupper
i Europa. Frankrikes konstant pro-palestinska attityd i mellanöstern
är en viktig orsak till den nya antisemitismens frammarsch.
2003-49 s 26-27
"Giscard d'Estaing söker sig till de odödligas
skara"
Frankrikes f d president Valery Giscard d'Estaing, drömmer
om att bli medlem i Frankrikes finaste klubb, Franska Akademin.
Från några av de "fyrtio odödliga"
kommer häftiga invändningar, men gaullisten Giscard
har ändå en god chans att stiga in i gudarnas tempel.
Han menar att förslaget till EUs nya författning är
hans eget verk och vill gärna se sig som Europas Thomas Jefferson.
Akademins ständige sekreterare, de f d gaullistiske kulturministern
är inte lika övertygad om d'Estaings lämplighet.
Han är upprörd över en rad politiska beslut som
d'Estaing fattat. 1969 vägrade Giscard att stödja general
de Gaulle i en folkomröstning vilket fick till följd
att denne fick avgå. Vidare tillät han den iranske
ledaren Khomeini att i Frankrike förbereda den islamska revolutionen
och slutligen lär Giscard ha talat engelska med pressen omedelbart
efter det han blivit president!
2003-51/52 s 10
"Giscard är odödlig"
Den 77-årige Giscard d'Estaing valdes i förra veckan
in i Académie Francaise, vars ledamöter populärt
kallas de odödliga. Han blev invald med 19 röster mot
8. "Odödlighet är en mycket lockande egenskap i
min ålder" säger den förre franske presidenten.
2004-03 s 3-4
"Vem tar första steget Paris eller Washington?"
Frankrike försöker reparera förhållandet
till Washington, och bakom charmoffensiven står det franska
näringslivet. Chirac förolämpade USA djupt med
sitt motstånd mot kriget i Irak. Nu vill han ha en försoning
till stånd. Han har redan lovat att skriva av en stor del
av de tre miljarder dollar som Irak är skyldigt Frankrike
om franska företag tillåts konkurrera om kontrakt i
Irak. Kan det tänkas att franska soldater åker till
Irak i sommar?
2004-03 s 9-10
"Med republikens bästa för ögonen"
Frankrike tar officiellt avstånd från positiv särbehandling,
men i praktiken ser det lite annorlunda ut. En muslimsk man har
utsetts till prefekt just för att han var muslim. Enligt
uppgift skedde detta på direkt order av president Chirac.
Regeringen hamnade i valet mellan önskan att tillgodose den
stora arabiska och muslimska befolkningens behov och önskan
att avvisa all praxis som hotar det franska jämlikhetsidealet.
Uttrycket positiv särbehandling är mycket laddat i Frankrike
eftersom det strider mot det franska jämlikhetsidealet.
2004-10 s 9-10
"Hatet gror på nytt"
Antisemitismen som underblåses av en liten högljudd
minoritet breder ut sig i Europa. Det är ett problem men
ännu värre är ett ingen tycks bekymra sig. "Frankrike
är inte ett antisemitiskt land" säger ordföranden
i det judiska studentförbundet. Rasister är bara en
minoritet som framför allt består av unga muslimer.
Antisemitiska incidenter, iscensatta av unga muslimska invandrare,
blir allt vanligare. 2002 riktades 62 % av alla rasistiska incidenter
i Frankrike mot judar.
2004-13 s 7-8
"Bakslag för regeringen i de franska regionvalen"
De franska väljarna visade sitt missnöje med den borgerliga
regeringen. Mot bakgrunden av hög arbetslöshet, växande
budgetsunderskott och hot om terror fick Chiracs parti, UMP, se
sitt stödminska till 34 % jämfört med 36 % i de
senaste regionvalen 1998. Socialisterna, kommunisterna och de
gröna gick fram från 34 % till 41 %. En annan valsegrare
var den högerextremistiska Nationella Fronten som fick 17
%.
2004-14 s 6
"Vänstern tar kontroll över Frankrikes regioner"
Vänsterns seger i de regionala valen är ett hårt
bakslag för president Chirac och hans regering. Frankrike
gav den socialistledda oppositionen en klar seger i den andra
och sista omgången regionala val i söndags. Socialister,
kommunister och de gröna fick sammanlagt 50 % vilket gav
dem kontroll över 20 av 22 regioner.
2004-21 s 11-12
"Monacos demokratiska brister åtgärdas"
Monegaskerna är trötta på att ses som ej fullvärdiga
européer, nu tänker de skaffa sig lite respekt. A
S Monaco, som är furstendömets fotbollslag, har skaffat
furstendömet nya vänner genom att ta sig till finalen
i Champions League den 26 maj genom att eliminera superlag som
Real Madrid och Chelsea. Samtidigt, efter 6 års försök,
beviljades Monaco "speciell observatörsstatus"
i Europarådet i Strasbourg. Kanske kan detta ta bort den
gängse bilden av Monaco som ett knepigt litet land med plats
i FN, ett samarbetsovilligt skatteparadis, ett kasino och 7080
medborgare som existerar på Frankrikes villkor och vars
finanser, polis och rättsväsen styrs av fransmännen!
2004-24 s 8-9
"Europas olydige gosse rannsakar sig själv"
Frankrike har i flera år beklagat sig över att det
franska språket och Frankrike generellt får alltmindre
inflytande i Europa. Nu har det kommit en ny rapport från
ett av nationalförsamlingens utskott, som konstaterar att
fransmännen har sig själva att skylla. Rapporten hävdar
att Frankrikes vägran att införa EUs regler, dess rykte
som "arrogant" och de franska EU-parlamentarikernas
dåliga arbetsmoral har skadat landets trovärdighet
och undergrävt dess auktoritet.
2004-28 s 5-6
"President Chirac känner sig hotad"
Den franske superministern Nicolas Sarkozy betraktas allmänt
som Chiracs kronprins. Han är samtidigt en av EUs mest stridbara
politiker och han drar sig inte för att använda knytnävarna.
Han är 49 år, superminister för ekonomi, industri
och finanser och Frankrikes utan jämförelse populäraste
politiker och den mest fruktade av Europas ledare. Han vill minska
den offentliga sektorn drastiskt, bara varannan som går
i pension ska ersättas. Hans far flydde 1951 från det
kommunistiska Ungern. Hans har en ung hustru, Cecilia, som inte
viker från hans sida. Siktet är inställt på
presidentskap 2007.
2004-29 s 7
"Franska språket är i fara"
Paris vill stoppa engelskans erövringståg i EU genom
att arrangera kurser i franska för de nya medlemsländernas
representanter. Franska staten har inrättat en mycket avancerad
språkskola i Avignon som gratis för alla diplomater
och politiker framför allt från de nya EU-länderna.
Franskan var från början det viktigaste EU-språket
och nu oroar sig Paris för att engelskan tar över allt
mer. 70 % av de nya EU-länderna har engelska som andraspråk.
2004-29 s 6
"Hårdare straff för rasbrott"
En stor opinion i Frankrike anser att straffen för rasistiska
brott ska skärpas och att landet måste finna nya sätt
att bekämpa det rashat son innebär att muslimer trakasserar
och hotar judar. Sex ungdomar av arabiskt och afrikanskt ursprung
rånade en ung kvinna och kluddade hakkors på hennes
mage.
2004-30 s 4
"Fransmännen ska också rösta om EU-författningen"
Frankrikes president Jacques Chirac har ändrat åsikt
i frågan om en folkomröstning om EUs nya grundlag och
vill nu hålla en sådan under 2005. Chirac har varit
hårt pressad av sitt eget konservativa parti UMP. Finansministern
Nicolas Sarkozy har gått i bräschen för en folkomröstning.
Om Chirac väntat längre med beslutet hade han verkat
vara rädd för utfallet.
2004-30 s 11
"Sharon har retat upp den franska regeringen"
Sharon har uppmanat franska judar att omedelbart utvandra till
Israel för att undkomma det han kallar för "vildsint
antisemitism". Under de senaste åren har judar och
judisk egendom utsatts för attacker. En del av våldet
tillskrivs muslimska ungdomar främst från Nordafrika.
Franska UD menar att detta är "oacceptabelt".
2004-36 s 8
"Nye utrikesministern är raka motsatsen till den förre"
Frankrikes nya USA-politik går ut på att inte säga
någonting alls. Domenique de Villepin har blivit inrikesminister
och ersatts av Michel Barnier. Villepin var de främste företrädaren
för motståndet mot USAs Irak-krig. Barnier säger
att "Frankrike är inte stort när det är arrogant"
och "Frankrike är absolut inte starkt när det står
ensamt". Och det är med övriga Europa som Frankrike
ska bli starkt
Korsika
2004-37 s 6-7
"Rasmotsättningar stör Korsikas pittoreska image"
Våld hör till vardagen på Korsika. Den traditionella
självständighetskampen ackompanjeras numera av rasistiska
våldsdåd. Ett antiarabiskt våld har skakat Korsika
det gångna året. Det är en förstärkt
version av det etniska våld som sjuder runt om i Frankrike
och på många andra platser i Europa när en ny
generation född av arabiska invandrare når vuxen ålder
och har svårt att hitta en plats i samhället. Konflikten
är allvarligast i traditionsbundna regioner som Korsika och
Alsace. Korsikas arabiska befolkning har ökat snabbt under
de senaste 30 åren. Många araber flyttar till det
europeiska fastlandet.
2004-39 s 5
" Den franska vänstern splittras"
Den planerade folkomröstningen om EUs nya författning
har splittrat de franska socialisterna. Partiets andreman, den
förre premiär- och finansministern Laurent Fabré
ställer fyra villkor för att gå med på en
folkomröstning.
2004-40 5
"Nytt bakslag för den franska regeringen"
Frankrikes styrande konservativa parti förlorade sin egen
majoritet i senaten i valen till parlamentets överhus i söndags.
Nu måste Chiracs parti söka stöd hos "Unionen
för fransk demokrati" för att få majoritet
i senaten. Valet är ytterligare ett bakslag efter regionvalen
i mars och EU-valet i juni
2004-40 6-7
"Sarkozy kräver folkomröstning om Turket"
Turkiet kommer inte med i EU förrän om tidigast 15 år
och i så fall sker det inte förrän Frankrike har
haft en folkomröstning i frågan säger den franske
finansministern, Nicolas Sarkozy. Han är mycket skeptisk
till Turkiet som medlem i EU, inte för att landet är
muslimskt utan för att det är så stort, det har
lika många invånare som alla de 10 nya medlemsländerna
sammanlagt.
2004-41 s 21
"Bråkig iman deporteras"
Frankrike kommer att utvisa en frispråkig algerisk iman
som har orsakat bekymmer för regeringen tidigare i år.
Han har offentligt sagt att stening var ett lämpligt sätt
att straffa otrogna kvinnor. Frankrike som har Europas största
muslimska befolkning har under det gångna året deporterat
många religiösa, muslimska ledare i ett försök
att stoppa den radikala islamismens utbredning.
2004-44 s 6
Internationella valutafondens (IMF) förre chef, Michel Camdessus,
har uppmanat till en genomgripande reform av Frankrikes arbetsmarknad
och offentliga finanser. Rapporten, som beställts av finansministern
Sarkozy, framhåller speciellt undersysselsättningen
bland löntagare som är över 50, och arbetslösheten
hos unga. Byråkratin måste bantas ned och utbildningssystemet
reformeras.
2004-49 s 9
"Gaullisterna valde en ny ledare"
Finansminister Nicolas Sarkozy valdes i söndags till ledare
för Frankrikes dominerande politiska parti, det gaullistiska
UMP, vilket ses som ett viktigt steg i hans ambitioner att en
dag bli landets president. Han måste emellertid samtidigt
lämna sin finansministerpost eftersom en ny lag som tillkom
på Chiracs initiativ förbjuder någon minister
att också vara partiledare.
2004-50 s 5-9
"Vaktombytet kan förändra Frankrike i grunden"
När Nicolas Sarkozy i förra veckan tog över ledarskapet
i Jacques Chiracs parti markerade det början på en
ideologisk kamp om Frankrikes framtid. Chirac är en nygaullistisk
konservativ, som anser att Frankrikes makt bör projiceras
på den fransk-tyska axeln och ägnat att utgöra
en motbalans till USA. Sarkozy, däremot vill att Frankrike
främst ska samarbeteta med Spanien, Italien, Storbritannien
och Polen och hyllar det transatlantiska samarbetet. Han vill
ha mindre statlig regering och en mer flexibel arbetsmarknad.
Han är också för positiv särbehandling för
etniska minoriteter och sänkta arbetslöshets- och socialbidrag
för att återupprätta arbetsmoralen.
2004-50 s 7
"Juppé kom undan med ett års politisk karantän"
En fransk appellationsdomstol reducerade i förra veckan förbudet
för f d premiärminister Alain Juppé att inneha
politiskt ämbete från 10 till 1 år. Domstolen
gav också honom ett villkorligt 14-månadres fängelsestraff
för hans roll i en härva där staden Paris skattemedel
använts till att avlöna partiallierade utan att dessa
utförde något arbete.
2004-50 s 9
"Socialisterna godkände EUs nya författning"
Omkring 59 % av partimedlemmarna röstade ja vilket var en
seger för partiets moderata, EU-inriktade gren. Valdeltagandet
var högt, 80 %. Resultatet tolkas som en seger för partiledaren,
Francois Hollande, som försöker föra partiet mot
den politiska mitten inför kommande president- och parlamentsval.
2004-51 s 9
"TV-kanal stoppas"
Frankrikes högsta administrativa organ har bannlyst en TV-kanal
som drivs av den militanta libanesiska gruppen Hizbollah. Kanalen
anklagas för att sprida hatpropaganda och uppvigla allmänheten.
23 november sände kanalen ett program, som varnade för
"sionistiska försök" att sprida aids i arabländerna.
2004-51 s 13
"Nationaliseringen av islam"
Den franska regeringen föreslår att imaner, som verkar
i Frankrike, ska utbildas på universitetsnivå i civilrätt,
historia, språk och kultur. Det är ett viktigt steg
i Europas haltande försök att integrera och inkludera
sina muslimska medborgare. I den franska statens plikt ingår
att motarbeta den alienation, utstötning och ringaktning,
som är många unga muslimers vardag. I Tyskland uppmanar
förbundskansler Gerhard Schröder landets tre miljoner
muslimer att lära sig tyska och respektera de demokratiska
principerna. I Storbritannien har muslimernas ledare tappat förtroendet
för den statliga utbildningen. Personer som inte själva
är muslimer ska inte blanda sig i den religiösa doktrinen
och auktoriteten. I Holland har en underliggande rädsla för
invandring, getton och islam exploderat efter mordet på
Theo van Gogh omfattande attacker mot moskéer, kyrkor och
skolor.
2005-1/2 s 10
"Frankrike folkomröstar i vår"
Frankrike kommer att rösta om EUs författning i vår,
meddelade president Jacques Chirac och uppmanade sina ministrar
att aktivt deltaga i ja-kampanjen. Dessförinnan kommer nationalförsamlingen
att godkänna en ändring i den franska författningen
så att den är förening med EUs nya. Den kommer
också att godkänna en lag som kräver folkomröstning
varje gång som EU utvidgas.
2005-4 s 7
"Frankrike vill begrava gammalt groll"
Frankrike begick två allvarliga misstag under Bushs första
period. De begrep inte vilket trauma terroristattentaten 11 september
2001 blev för amerikanarna och de intog en kompromisslös
hållning mot USAs Irakpolitik. Ända sedan Bushs blev
omvald som president har fransmännen betonat vikten av att
de transatlantiska förbindelserna fungerar väl. Bushs
första utlandsresa under den andra mandatperioden går
till Frankrike.
2005-6 s 3
"Frankrike avreglerar 35-timmarsveckan"
Det socialistiska partiets flaggskepp, 35 timmars arbetsvecka,
var inte ett helt lyckat experiment. Nu införs flexiblare
arbetsregler. Den banbrytande 35 timmars arbetsveckan infördes
av socialisterna som ett försök att minska Frankrikes
arbetslöshet 1998. Lagen medverkade till att skapa drygt
250000 nya jobb men den har ändå varit till nackdel
för många små företag. Arbetsgivare och
den borgerliga regeringen hävdar att den försvagar Frankrikes
konkurrenskraft och nu avskaffas den.
2005-7 s 6-7
"Husets härskare"
Republiken Frankrike hedrar 250-årsminnet av den demokratiske
läromästaren Montesquieu, men det är inte så
viktigt att lyssna på hans rekommendationer. Montesquieus
huvudverk, Lagarnas anda, kom till 1748 och handlade om statsmaktens
fördelning. Han var en moralisk pessimist och besatt av frihetens
problematik. Han såg bara ett medel mot maktmissbruk och
usurpation och det vare en kristallklar uppdelning av makten i
jämn balans mellan den exekutiva, den lagstiftande och den
rättskipande delen. Men i Frankrike av idag är inte
ens rättsväsendets självständighet garanterad.
Presidenten, oantastlig och ostraffbar, ansvarar inte inför
någon. Ludvig XIVs enväldiga principer lever kvar och
den store och hyllade tänkaren Montesquieu blev inte profet
i sitt eget land.
2005-8 s 7-8
"Om alla bara tyckte som fransmännen"
Frankrikes första kvinnliga försvarsminister går
i spetsen för landets försök att reparera förhållandet
till USA. Michèle Alliot-Marie är Frankrikes försvarsminister
sedan tre år. Hon ledde tidigare gaullistpartiet och är
en av president Chiracs mest lojala medarbetare. Nur går
hon i spetsen för den franska sidan i den transatlantiska
avspänningen. T o m Irakfrågan har USAs och Frankrikes
hållningar närmat sig varandra. Hon vill stärka
NATOs och EUs planerade militära kapacitet. Men just denna
ambition är USA misstänksam till.
2005-9 s 3
"Folket har makten"
President Chirac gör allt för att inte väcka medborgarnas
missnöje, eftersom det viktigaste av allt just nu är
att få fransmännen att rösta ja i folkomröstningen
om EUs författning. Det finns mycket som kan få det
franska folket att protestera och börja demonstrera. Den
pågående urholkningen av 35-timmars arbetsveckan,
stagnerande köpkraft, ihållande arbetslöshet och
nedskärningar i välfärdsprogrammen. Det vore i
så fall mycket illa för folkomröstningen om EUs
nya författning som kommer om några månader.
Om nejsidan vinner kan Chirac inte längre göra anspråk
på att vara en av Europas stora ledare.
2005-9 s 4-5
"Är Chirac den siste i sitt slag?"
Frankrikes kejserliga presidentskap överlever nog inte många
år till. Fransmännen har traditionellt sett mellan
fingrarna på ledarnas kungliga fasoner. Men nu verkar det
som om till och med fransmännen har tröttnat på
kejserlig pomp och makthavare som sitter i evighet. Chiracs popularitet
ligger på ca 50 %, bara 32 % av hands landsmän vill
att han ska ställa upp igen.
2005-9 s 5
"Republikens skamfläck" berättar själv.
Francois Mitterands och hans älskarinnas dotter, Mazarina
Pingeot, beskriver i en ny bok hur traumatiskt det var att växa
upp som en av Frankrikes bäst bevarade hemligheter.
2005-11 s 3
"Chirac har passerat en milstolpe"
Jacques Chirac kunde i måndags fira 40 år i allmänhetens
tjänst. Hur har Frankrikes nuvarande president klarat av
sina uppdrag - och vad har han åstadkommit? Egentligen inte
någonting och det beror på att han saknar övertygelser
bortsett från sin tro på den franska livsstilen. Därför
känner fransmännen igen sig i honom. Han har som de,
ett visst mått av oärlighet, han älskar man, han
är ombytlig. Han har aldrig lockats ut på den extrema
högerkanten och alltid bekämpat antisemitismen.
2005-14 s 3-4
"Blair och Chirac är som hund och katt"
Kampen om makt och inflytande i EU fortsätter med korta avbrott
för tillfällig vapenvila. Chirac och Blair har diametralt
motsatta visioner om hur EU bör utvecklas och de slåss
ständigt om vems visioner som ska överleva. Blair är
atlantisk, ekonomiskt liberal och positiv till fortsatt utvidgning
med Turkiet och andra länder. Chirac till göra EU till
en motvikt till Amerika och är djupt misstänksam mot
Bryssels tendenser att liberalisera. EUs utvidgning har försvagat
Chiracs Europastrategi. De tio nya länderna tenderar att
dela Blairs proamerikanska, liberala åsikter.
2005-15 s 4-5
"Frankenstein söker omvända fransmännen"
Det finns ingen plan B om folkomröstningen i Frankrike går
snett. Frits Bolkenstein, holländaren och f d EU-kommissionären,
är inte nöjd över fransmännens mottagande
av det tjänstedirektiv han snickrat ihop när han kom
till Paris. Han är också motståndare till folkomröstningar
om EUs författning.
2005-15 s 4-5
Nervositeten växer"
Fransmännens motstånd mot EUs nya grundlag är
ett dilemma för president Chirac. Eftersom fördragsmotståndarna
leder i opinionsmätningarna känner sig den franske presidenten
tvingad att delta i ja-sidans kampanj. Detta betyder emellertid
att han riskerar att göra folkomröstningen den 29 maj
till en folkomröstning om hans presidentskap och regeringens
politik.
2005-17 s 6
"Rumänien undanber sig Frankrikes översitteri"
Rumäniens president Traian Basescu har tröttnat på
Frankrikes kritik mot hans lands allt närmare band till London
och Washington. Basescus linje irriterar Frankrike som är
Rumäniens trofastaste vän i EU.
2005-19 s 26-27
"Till och med Frankrike har överviktsproblem"
Den nya folksjukdomen breder ut sig även i Sydeuropas gourmet-
och matland framför alla. Jean-Marie Le Guen, läkare
och socialistisk ledare i nationalförsamlingen, har föreslagit
nya lagar som inkluderar bättre innehållsdeklarationer,
plus näringslära och mera gymnastik i skolorna. Han
har skrivit en bok om den nya, franska folksjukdomen i vilken
han avlivar myten om att "franska kvinnor blir inte feta"
som är titeln på en annan bok, en bästsäljare
i USA. Frankrike har övergivit sin tidigare matkultur då
man åt få men "långa" måltider
och inga mellanmål. Det fanns ingen färdigmat, inga
snacks, så det fanns ingenting att äta. Man tvingades
vänta till dagens "meny" var färdig. Men då
åt man länge och avslutade med frukt eller ost, inte
glass eller kakor. Nu är kylskåp och frysar fullproppade
med pizzor, burgare och glass.
2005-20 s 3-5
"Lokomotiv utan vagnar"
Den 7 maj 1995 valdes Jacques Chirac för första gången
som president. Om det blir ett nej i den närstående
folkomröstningen blir det svårt för honom att
kandidera en tredje gång. Frankrike skulle vara mycket försvagat
efter ett nej, och Europas ekonomi-liberaler skulle få fria
händer att börja riva ner 50 års europeisk uppbyggnad.
Det är Chiracs eget fel. Han hade kunnat låta nationalförsamlingen
ratificera EUs nya författning. Men han trodde att det skulle
bli ett ja och att detta skulle stödja hans egen ställning
inrikespolitiskt. Ibland är han en skallande nationalist,
ibland en glödande europé. Jacques Chirac har under
sina 10 år vid makten fulländats i rollen som politisk
kameleont.
2005-20 s 5
"Delade meningar"
Frankrikes bönder känner sig osäkra inför
framtiden. 70 % av Frankrikes 650000 jordbrukare säger nej
till EUs nya författning. "Alldeles för mycket
pappersarbete. Vi är inte bönder längre utan bidragsjägare".
Jordbrukarnas organisationer är däremot för ett
klart ja!
2005-20 s 6
"Chirac är Europas svagaste länk"
Storbritanniens förre Europaminister Denis MacShane tycker
definitivt att Jacques Chirac har gjort sitt som Frankrikes ledare.
Frankrike har inte haft så dålig tillväxt under
ett helt decennium sedan andra världskriget. Frankrikes 5
miljoner muslimer lever i fattigdom och elände. Chiracs handläggning
av Irak-kriget väcker också tvivel och han har misskött
Europa och dess framtid.
2005-21 s 12
"Ingen älskar fransmännen"
Fransmännen betraktas av sina grannar med en ringaktning
som ibland gränsar till avsky. Enligt en undersökning
anser britterna att fransmännen är chauvinistiska, envisa,
bortskämda och humorlösa. T o m de "toleranta svenskarna"
finner dem "uppstudsiga, omoraliska, oorganiserade, nykolonistiska
och smutsiga".
2005-22 s 8-9
"Non!
Fransmännen sade ett tydligt nej till EUs nya författning.
Nej-sidans seger med 55 % mot 45 % ja-röster kom efter en
bitter kampanj, som har splittrat Frankrike och väckt stor
oro i hela Europa. Resultatet är också ett mycket hårt
bakslag för president Chirac. Valdeltagandet blev högt,
omkring 70 %. Nu finns det riska för att hela den nya författningen
får läggas på is ett tag. Vad handlar den egentligen
om:
1. Bestämmer tågordningen i händelse av fortsatt
utvidgning och integration.
2. Det roterande ordförandeskapet försvinner och ersätts
av en president som får högst 5 års mandat.
3. En lista över grundläggande rättigheter
4. En lista som definierar vilka funktioner som ska skötas
på EU-nivå eller nationellt som visa, invandringsregler,
utrikes- och försvarspolitik.
2005-23 s 9
"I rampljuset: Dominique de Villepin"
Frankrikes nye premiärminister är en politiker med mer
idéer än erfarenhet. Med sin rävaktiga stilighet
och maniska energi kan den 51-årige handlingskraftige man
bäst beskrivas som en poet, vars favoritord är verb.
Oavsett om han springer maratonlopp, spelar tennis, målar
akvareller, odlar rosor eller skriver essäer om Napoleon
är han ett energiknippe. Under sina två år som
utrikesminister gjorde han 130 utlandsresor, men hade ändå
tid att skriva poesi ombord på en helikopter på väg
till överläggningar med rebelledare i Elfenbenskusten.
Enligt Nicolas Sarkozy, som är UMPO-partiets ledare, "tråkas
han av det vardagliga och medelmåttiga och livas upp av
motgångar". De Villepins första stora utmaning
blir att bemöta det missnöje som de franska väljarna
gav uttryck för i folkomröstningen. De Villepin föddes
i Marocko 1953 och längtade hela livet efter att komma hem
till Frankrike. Sedan han flyttat tillbaka tog han en examen vid
det prestigefyllda École Nationale d'Administration, gjorde
en snabb diplomatisk karriär och höll sig väl med
politikens stigande stjärnor, framför allt Chirac. Det
var som utrikesminister han blev internationellt känd.
2005-25 s 5
"Varför bråkar fransmän och britter om jordbruket?"
Frankrikes president, Jacques Chirac, är böndernas skyddshelgon,
men de brittiska bönderna har inte ens en lobbygrupp. Frankrike
har alltid strävat efter att vara självförsörjande
när det gäller livsmedel, medan Storbritannien redan
under 1800-talet avskaffade importhinder för att kunna köpa
så billig mat som möjligt. London har alltid haft svårt
att förlika sig med den fransk inspirerade jordbrukspolitiken
och i förra veckan klagade Tony Blair på att över
40 % av EUs budget går till 5 % av dess befolkning, som
bara svarar för 2 % av EUs samlade BNP.
2005-28 s 7-8
"Sarkozy har redan börjat värva röster"
Frankrikes inrikesminister och presidentkandidat in spe gillar
att vara rubrikernas man. Han har ingen trovärdig rival när
det gäller att ersätta Chirac som presidentkandidat.
Hans förslag om kontrollerad invandring, minskad arbetslöshet
och brottsbekämpning är populära. Han får
också invandrarnas stöd genom att föreslå
positiv särbehandling och andra åtgärder för
att bryta deras isolering. Populärt är också att
motsätta sig Turkiets medlemskap i EU.
2005-28 s 8
"Pragmatiskt vänsterpolitiker siktar mot presidentposten"
Jack Lang vill gärna bli socialisternas presidentkandidat,
men det är inte säkert att socialisterna vill ha honom.
Den 65-årige Lang blev internationellt känd på
1980-talet då han var Frankrikes kulturminister är.
Han är entusiastisk för mera hjälp till Afrika,
vill bekämpa den globala fattigdomen. Han är en beundrare
av Tony Blair och är en förespråkare för
EUs nya författning. Han föredrar pragmatism framför
ideologi. Han menar att som socialist måste man hitta en
väg mellan vild kapitalism och kollektivism.
2005-32 s 6
"Överraskningarnas Dominique de Villepin"
Premiärministern som gör bättre ifrån sig
än väntat redan efter två månader. Hans
första officiella besök var på en arbetsförmedling.
Han håller på att skapa ett nytt tvåårigt
anställningskontrakt för företag med färre
än 20 anställda som ska börja gälla 1 september.
Detta gör det lättare för arbetsgivaren att avskeda
besvärliga anställda. Han har utlovat hårdare
kontroller för socialbidragstagare och har ökat privatiseringstakten.
De Villepin har återupptagit Frankrikes antiterrorism-policy,
som är signerad Sarkozy - UMPs ledare, och ambitiös
inrikesminister. Alla imaner som misstänks "predika"
våld ska utvisas. Han är mäkta populär nu.
Kanske kan han segla upp som en trovärdig efterträdare
till Chirac, i stället som alla trott, Sarkozy?
2005-35 s 3
"Protestsäsongen står för dörren"
Hösten kan bli ovanligt stormig i Frankrike, där fackförbunden
mobiliserar massorna till minutiöst planerade protestdemonstrationer.
Stigande bensinpriser, trög tillväxt, utbrett missnöje
med det mesta, upproriska fackförbund, särskilt den
kommunistledda landsorganisationen CGI, allt kan leda till "ett
riktigt folkuppror". De flesta är missnöjda med
de åtgärder som regeringen gjort för att minska
arbetslösheten, som CNE, "den nya anställningskontraktet",
som tillåter en sorts provanställning i två år.
2005-37 s 6
"Hård duell om presidentmakten"
Striden om vem som ska efterträda Jacques Chirac som Frankrikes
president har börjat på allvar trots att det är
19 månader kvar till valet. Det är landets förnäme
premiärminister Dominique de Villepin och den populistiske
inrikesministern Nicolas Sarkozy. Frankrike har nu en "post
ideologisk väljarkår" som utgår från
konkreta, aktuella frågor när de väljer parti.
Ideologin - den må vara socialistisk, marxistisk eller liberal
- får vika.
2005-39 s 6-7
"Franska staten betalar för fler barn"
Höga födelsetal räcker inte för att stoppa
befolkningsminskningen. Enligt ett nytt statligt program ska franska
mödrar som slutar jobba i ett år för att föda
sitt tredje barn kunna få nästan 1000 euro i månaden
Den franska regeringen oroas av välutbildade kvinnors tvekan
att föda barn. Den franska befolkningen hotas av en minskning.
Ett annat skäl till detta är att kvinnor föder
sitt första barn sent. Medelåldern för detta är
nästan 30 år. Förskola från 0830 till 1630
erbjuds alla barn från tre års ålder i Frankrike.
Av kvinnor som har två barn och är i åldern 25-54
år arbetar i Sverige 82 %, i Portugal 70 %, i Storbritannien
62 %, I Frankrike 59 %, i Tyskland 56 % och i Irland 42 %. Irland
har högst födelsetal, 1,98 barn per kvinna. Sverige
har näst lägst.
2005-42 s 8-9
"Larm och tandagnisslan leder ingen vart"
10 dagar av protestaktioner i Frankrike tenderar att vara mer
spektakulära än effektiva. Ett skäl är att
bara 10 % av de franska löntagarna är organiserade -
till och med färre än i USA. Endagsstrejken hade planerats
långt i förväg. Den var ett uttryck för det
fackliga motståndet mot privatiseringar, bristen på
jobbtrygghet och låga löner. Mellan en halv och en
miljon människor deltog i protestdemonstrationer runt om
i landet. En annan aktion handlade om den förlustbringande
statliga färjeflottan som binder samman fastlandet med ön
Korsika och som regeringen funderar på att sälja vilket
fick fackförbunden rasande.
2005-44 s 9
"Sarkozy renar upp i förorten"
Frankrikes inrikesminister, Nicolas Sarkozy, försvarar sina
hårda metoder för att upprätthålla lag och
ordning och kallade i måndags in förstärkning
till polisen. I förra veckan omkom två pojkar, 15 och
17 år, i en transformatorstation. De hade klättrat
över ett taggtrådsstängsel för att fly från
polisen. Då startade ungdomsgäng kravaller.
2005-45 s 8-9
"Otyglat våld skakar franska förorter"
Den franska regeringens integrationspolitik har misslyckats totalt.
En person har dödats av terrorvåldet och är toppen
på många års växande motsättningar
mellan förorternas infödda fransmän som tillhör
den lägre medelklassen och den växande invandrarbefolkningen.
De flesta våldsverkare är andra generationens invandrare
och de flesta är muslimer. På Internet kan man på
många ställen läsa meddelande som uppmuntrar unga
muslimer överallt i Europa att göra uppror mot "de
otrogna hundarna" i Islams namn.
2005-45 s 9
"Vreden kokar på Rue Picasso"
Många är rädda att upploppen i franska invandrarförorter
stärker den militanta islamismen i Europa. Det finns fler
än 12 miljoner människor med muslimsk bakgrund i Västeuropa,
varav ungefär hälften bor i Frankrike. De franska muslimerna
kommer huvudsakligen från Afrika. De upplever att kontakten
med den muslimska världen har klippts av.
2005-46 s 3-4
"Vem är fransk?"
Det franska kolonialarvet och den franska författningen bäddar
för diskriminering. Dem fransk identiteten ligger djupt rotad
i den franska kulturen. Frankrikes ambition har länge varit
att bygga ett rättvist samhälle av ett sekulärt
ideal som vägrar att erkänna etniska och religiösa
olikheter i det offentliga livet. Alla medborgare är franska,
punkt slut. Frankrike vill inte ha ett multietniskt samhälle.
"Alla är republikens barn" säger Chirac. Positiv
särbehandling är tabu.
2005-46 s 5-6
"Chiracs öronbedövande tystnad"
Den franske presidenten har för ovanlighetens skull dragit
sig undan offentlighetens ljus. Krisen har åskådliggjort
Chiracs politiska sårbarhet och han överlåter
alltmer auktoritet till din protegé, premiärminister
Dominique de Villepin som har tvingats ingå en temporär
vapenvila med sin konkurrent i presidentvalet 2007, inrikesminister
Nicolas Sarkozy.
2005-46 s 6
"Chirac erkände orättvisor"
I ett tal menar han att "många invånare i invandrarförorterna
har det oerhört problematiskt" och att "diskriminering
och orättvisor sporrar de unga i de fattiga förorterna
att göra uppror".
2005-47 s 3-4
"Det handlar om jobben"
Upploppen i Frankrike handlade mindre om en civilisationskrasch
än om att horder av unga, arga män är sysslolösa.
I de områdena är arbetslösheten 40 %. Varför?
Jo , orimligt låg minimilön som hämmar företagens
vilja att skapa nya jobb. Den är 30 % högre än
i USA och får den "perversa följden att antalet
jobb för de mest behövande reduceras". Det slår
hårdast mot de unga, de outbildade och de fattiga, som är
sämst rustade. Höga lönekostnader och en byråkrati
som gör det svårt att starta och driva nya företag.
Upploppen gav Frankrike både möjlighet och anledning
att göra ett viktigt val: valet mellan förändring
och en ny social modell eller fortsatt ekonomiska stagnation och
ännu mer sociala oroligheter. Mellan 1970 och 2003 tillkom
59 miljoner nya jobb i Amerika. Frankrike, Tyskland och Italien
skapade 17,6 miljoner tillsammans. Tillväxten i dessa tre
länder är idag nära noll. Det farligaste för
Europas unga är att inte ha något jobb alls. Bättre
ett McJobb än inget.
2005-49 s 4
"Frankrike tacklar problemen"
Den franska regeringen har presenterat sitt åtgärdsprogram
för att komma tillrätta med oroligheter, missnöje
och diskriminering. Premiärminister de Villepin presenterade
i slutet av förra veckan ett program som han kallar "den
stora nationella kampanjen mot diskriminering". Ett inslag
är att regeringen, trots en svag budget kommer att hålla
fast vid traditionen att ge en julbonus till arbetslösa och
socialbidragstagare. Ett annat att alla franska föräldrar
ska hållas ansvariga för sina barn. Han föreslår
ett slags "kontrakt om föräldraskapets ansvar"
mellan medborgare och samhället. Skolrektorer, socialarbetare
och borgmästare får rätt att kräva att föräldrar
ska skriva under sådana kontrakt. Om ett barn begår
brott, skolkar eller visar tecken på att inte vara påpassat
av sina föräldrar kan föräldrarnas social
förmåner sättas in på ett bankkonto, som
blockeras tills situationen har förbättrats. Vidare
ska nattklubbar och restauranger, arbetsgivare och fastighetsmäklare
slumpmässigt kontrolleras så att de inte utsätter
vissa kategorier människor för diskriminering. Ytterligare
ett inslag är skapandet av ett lärlingsprogram för
fjortonåringar med inriktning på att de ska kunna
börja arbeta när de är femton.
2005-50 s 8-9
"Rivalerna gjorde upp"
Nästa presidentval i Frankrike äger rum 2007. Två
franska ministrar aspirerar på posten, men bara en av dem
kan bli högerns officiella kandidat. De två, premiärminister
Dominique de Villepin och inrikesministern och partiledaren Nicolas
Sarkozy har kommit överens om att partiets gräsrötter
ska avgöra vem av de två som blir partiets kandidat.
2006-1/2 s 7
"Mitterand tog hem segern"
En opinionsundersökning under årets första dagar
avslöjade att Francois Mitterand anses ha varit femterepublikens
främste president. Han fick 35 % av rösterna, följd
av de Gaulle, 30 %, Chirac (12 %), Georges Pompidou, som var president
1969-74, 7 % samt Valéry Giscard-d'Estaing, president 1974-81,
5 %. En orsak till resultatet anses var den aktuella floden av
böcker om Mitterand vars dödsdag hedrades med en nostalgifest
i söndags. Valéry Giscard-d'Estaings dåliga
placering kan ha att göra med att han starkt förknippas
med förslaget till ny författning för EU som inte
är särskilt populärt i Frankrike.
2006-4 s 9-10
"Frankrike vet inte vad de vill"
Förvirringen i Paris kring EUs framtid ökar. I ett tal
i Berlin ville Frankrikes premiärminister Dominique de Villepin
sätta fart på den fransk-tyska "motorn" för
att sätta fart på integrationen. Ingenting alls om
konstitutionella ändringar nämndes. Villepin underströk
att "unionens syfte är inte att växa utan stopp".
Nikolas Sarkozy, ny partiledare och inrikesminister deklarerade
nyligen att alla utvidgningar utöver Bulgarien och Rumänien
ska ske först efter en konstitutionell reform.
2006-6 s 11
"Varning för extremism i Frankrike"
Frankrikes väljare lutar allt mer åt det extrema inför
nästa års presidentval. Orsaken, enligt ledaren för
mittenpartiet UDF, Francois Bayrou, är missnöjet med
den sittande regeringen och det systen, som den företrädare.
Det kan gå som i förra presidentvalet 2002, då
Le Pen chockerade världen genom att komma tvåa i valets
första omgång. Det finns åter tecken på
att fransmännen mår dåligt och på missförhållanden
i samhället.
2006-9 s 6
"Till och med Jacques Chirac kan ändra sig"
George Bush ser sig omkring i en fientligt sinnad värld och
undrar var han kan hitta en ny allierad som är beredd att
stödja Amerikas omstridda utrikespolitik. Frankrike 2006
är inte alls samma land som det Frankrike, som 2003 ville
leda Europa mot Amerika. Chirac har insett att hans syn på
kriget i Irak inte har skyddat Frankrike mot etniska och religiösa
motsättningar. Under sitt sista år som president visar
han tecken på att vilja bli lika god vän med George
Bush som kollegan Tony Blair i Storbritannien.
2006-12 s 3-4
Frankrikes studenter står på barrikaderna igen och
väcker minnen från våren 1968. Det är samma
demonstrationer, stängning av universitet, vandalism och
tårgas på gatorna. Men medan studentrevolten för
38 år sedan var samhällsomstörtande, bottnar dagens
protester bara i rädsla - Regeringen är rädd för
folket och folket skräms av varje förändring. Då
ville man skapa ett socialistiskt samhälle nu vill man stoppa
förändringar. En mer passande jämförelse är
därför för händelserna 1994, när den
dåvarande premiärministern Edouard Balladur, drabbade
samman med studenter på grund av en lag om minimilön.
Balladur hade liksom dagens premiärminister de Villepin siktet
inställt på presidentvalet. Balladur lade sig för
protesterna och förlorade presidentvalet. De Villepin tror
på historien och vågar därför inte ge efter
för "gatans parlament".
De demonstrerande vill stoppa en ny lag som syftar till att minska
deras arbetslöshet och tillåta arbetsgivarna en sorts
provanställning under två år. Problemens grund
är ett undermåligt utbildningssystem som producerar
unga människor utan de färdigheter som behövs för
att få ett jobb.
2006-13 s 6
"Fyra sätt att sparka en fransman"
1. Bevisa att personen i fråga kostar för mycket. Det
skulle vi i Sverige kalla "uppsägning på grund
av arbetsbrist".
2. Bevisa att den anställde begick ett allvarligt misstag.
Det skulle vi i Sverige kalla "uppsägning på grund
av personliga skäl". Kräver mycket bevisning från
arbetsgivarens sida i Frankrike.
3. Betala så att han blir nöjd. Den anställde
"köps ut".
4. Sätt honom i ett skåp och släng nyckeln. Snedförflyttning
uppåt. En befordran till en position utan arbetsuppgifter.
Upplevs som förnedrande och stressande och den anställde
säger ofta upp sig själv.
2006-13 s 7-8
"Ingen engelska om Chirac får bestämma"
På ett EU-toppmöte valde lobbyistledaren Seillière
att tala engelska eftersom det är näringslivets språk.
Det fick president Chirac, i sällskap med sina finans- och
utrikesministrar att helt chockade lämna mötet. Detta
är det senaste exemplet på presidentens språkprotektionism.
2006-14 s 3-6
"Frankrike mot Frankrike"
Det behövs kanske ett krig för att försona de båda
Frankrike, men det slag som utkämpas just nu är inte
avgörande. Det finns ett - den privata sektorns Frankrike,
som är de välutbildades och dynamiskas Frankrike. De
marscherar oförskräckt i takt med globaliseringen. Det
franska näringslivet går bättre än någonsin
och börsen ligger i topp.
Det andra Frankrike är offentliga sektorns Frankrike med
fackföreningar och studenter på de "vanliga"
universiteten. De präglas av en djup konservatism och protesterar
och kämpar mot globaliseringen. De två skilda världarna
glider alltmer ifrån varandra. Elever som gå på
den främsta tekniska högskolorna får snabbt fasta
jobb med höga inkomster efter examen. Betydligt sämre
går det för t ex nyutexaminerade psykologer. Inte ett
enda av Frankrikes universitet finns med på den senaste
internationella topp-40-listan.
Vem bär skulden för denna diskrepans? Politikerna har
misslyckats med att förklara vad som står på
spel och varför förändringar är nödvändiga.
Politiken är en arkaisk form av socialism, som inte inser
eller inte kan förklara att välståndet måste
skapas innan det kan fördelas. Därmed har politikens
trovärdighet underminerats. Den tunga staten, som beskattar
för högt, som har alldeles för många tjänstemän
att avlöna, är en kraftig broms på tillväxten.
Offentliga sektorn motsvarar 44 % av BNP. genomsnittet i EU är
39,5 %.
2006-14 s 6-7
"Studenterna är bortskämda"
Franska ungdomar beskylls för att blunda för verkligheten.
Rektorn för det berömda Sorbonneuniversitetet anser
att de demonstrerande och protesterande studenterna är "ignoranta
och dumma". "dagens ungdom har inga drömmar, bara
illusioner. Att drömma är att vara redo att klara av
något svårt och anta utmaningar. Dagens ungdom tror
att de har rätt till allting, och om de stöter på
svårigheter är det alltid någon annans fel".
Han beklagar också att tusentals ungdomar läser till
yrken, som arbetsmarknaden inte efterfrågar.
2006-14 s 7
"Sarkozy fick uppdraget att ordna upp saker och ting"
Chirac har överlåtit modifieringen av CPE, den nya
arbetsrättslagen, till inrikesminister Sarkozy, som är
de Villepins främste rival i presidentvalet 2007. Inrikesministern
hoppas kunna vinna politiska poäng inför nästa
års presidentval.
2006-15 s 12
"Chirac gör helt om"
President Jacques Chirac i Frankrike gav till slut vika under
trycket från studenter, fackförbund, näringsliv
och en del av hans egna partikamrater och meddelade i måndags
att den kontroversiella arbetslagen för ungdomar slopas.
23 % av Frankrikes unga är arbetslösa och i vissa förortsområden
är andelen dubbelt så stor. Det är den åldersgrupp
som har det allra svårast att få jobb, vilket beror
på både social bakgrund och undermålig utbildning.
2006-16 s 6-7
"Är Frankrike redo för en kvinna i toppen?"
Ségolène Royal är kanske den som kommer att
rädda Frankrike från sig självt och föra
socialisterna till makten i nästa års presidentval.
Hon är mediernas älskling och om det vore presidentval
idag skulle hon vinna till och med över inrikesminister Nicolas
Sarkozy som är högerns kandidat. Hennes specialitet
är att presentera vackra bilder av sig själv och politiken.
Den kvinnliga borgmästaren i staden Saint Benoit säger
att detta bar är skådespel. "Paketet är snyggt,
marknadsföringen är fyndig, men flaskan är tom".
En ledande socialist. Jack Lang, deklarerade att "presidentvalet
inte är någon skönhetstävling.
2006-16 s 7
"Kraftkvinnor i den franska politiken"
- Edith Cresson
Var den första och enda kvinnliga premiärministern.
Hon var dock mycket impopulär och tvingades avgå efter
ett år. I rollen som EU-kommissionär beskylldes hon
för bedrägeri och nepotism, vilket senare ledde till
att hela kommissionen tvingades avgå 1999.
- Michèle Alliot-Marie
Frankrikes första kvinnliga försvarsminister. Hon är
en av president Chiracs skyddslingar.
- Marine Le Pen
Dotter och potentiell arvtagare till Nationella Frontens ledare,
Jean-Marie Le Pen.
- Martine Aubray
Partitrogen socialist och dotter till EU-kommissionens före
detta ordförande Jacques Delors.
- Arlette Laguiller
Ledare för det trotskistiska Lutte Ovrière. Nästa
år ställer hon upp i presidentvalet för sjätte
gången.
2006-16 s 8
"Chiracs museum väcker debatt"
Alla franska presidenter bygger monument över sig själva.
Arvet efter Chirac blir ett kontroversiellt monument tillägnat
afrikansk och asiatisk kultur. Eller är det et monument över
dem franska kolonialismens klichéer?
I skuggan av Eiffeltornet på Rive Gauche är snart färdigbyggt
det första nya museet i Paris sedan Pompidou Centre invigdes
1977. Sedan dess hade president Mitterrand sett till att den berömda
glaspyramiden i Louvren kom till. Chirac vill odödliggöra
sitt presidentskap med hjälp av Frankrikes enorma samling
av drygt 300 000 föremål från de tidigare kolonierna.
2006-19 s 7
"Sarkozy eller de Villepin?"
I Frankrike spekuleras det livligt om huruvida president Jacques
Chirac kommer att ersätta premiärminister de Villepin
med dennes rival, Nicolas Sarkozy, på grund av en politiska
skandal i vilken landets ledande politiker är inblandade.
De Villepin står under hård press på grund av
misstankar om att han är inblandad i en förtalskampanj
mot Sarkozy och andra högt uppsatta ämbetsmän.
Inom socialistpartiet visar en opinionsundersökning att stödet
för Ségolène Royal som partiets kandidat i
presidentvalet ökar. Nu har hon över 50 % av partiets
medlemmar bakom sig.
2006-20 s 12-13
"Skolor och skandaler i Frankrike"
En liten elit, koncentrerad i Paris, dominerar inom näringsliv,
politik och medier, vars ledande företrädare ofta är
före detta studiekamrater vid någon av Frankrikes "fina
skolor". Det finns i Frankrike knappt 6000 levande personer
med examen från Frankrikes elitskola École Nationale
d'Administration. Den utbildar statstjänstemän som redan
har en akademisk examen. Det knyts nära band mellan skolans
elever och upprätthålls oberoende av om de hamnar näringslivet,
i media eller i den politiska eliten. Risken för vänskapskorruption
är stor. En annan skola som får alltmer betydelse Polytechnique,
som är landets bästa tekniska skola.
2006-24 s 4-5
"Socialisternas program är klart"
En ny socialistisk plattform med inslag av både mera vänster
och mera höger utgör grunden inför det franska
presidentvalet nästa år. Frankrikes socialistiska parti
godkände i förra veckan ett förslag till partiprogram
inför presidentvalet 2007. Partiledaren Francois Hollande
förutsätter att hans partikamrat och livskamrat Ségolène
Royal håller sig till detta inför presidentvalet. För
ett par veckor sedan fick hon partiet att häpna med förslaget
att ungdomar som hamnat snett skulle sättas i samhällstjänst
under militärens ledning och med kritiken mot den socialistiskt
inspirerade 35-timmarsveckan som enligt Royal är orättvis
mot arbetarklassen. Partiet böjde sig när det stod klart
att en stor del av väljarna gillade förslagen. Royals
förslag att barnbidrag skall frysas till ungdomar som bråkar
i skolan kom också med i programmet.
2006-25 s 10
"Vaktombyte"
Europas ledare har små chanser att återvinna väljarnas
favörer, och väljarna har redan börjat söka
nya ledare. Den franske presidenten Jacques Chirac liksom den
brittiska premiärministern Tony Blair är maktlösa
och tämligen irrelevanta. Deras uttalanden får inga
större rubriker i världspressen längre. Européerna
liksom amerikanerna vill ha en ny generation ledare. Ett kännetecknande
drag hos nästa ledargeneration kan mycket väl bli ett
slags "sammetspopulism" - ett försök att bemöta
folkets rädsla för globalisering och invandring utan
att ge helt efter för folkets krav. "Vi måste
alla lära oss att lyssna på folket" säger
Wouter Bos, som leder det oppositionella holländska arbetarpartiet.
"Lite populism är bara sunt i en demokrati".
2006-25 s 15
"Måttet är rågat"
Majoriteten av fransmännen vill utvisa alla illegala invandrare,
men en högröstad minoritet protesterar mot den allt
striktare invandringspolitiken. Frankrikes hårdföra
inrikesminister Nicolas Sarkozy har beordrat att tusentals illegala
invandrare - uppskattningsvis 200 - 400 000 - ska deporteras tillsammans
med sina barn så snart skolorna tar sommarlov i slutet av
juli. Detta har väckt stora protester hos vänstern i
Frankrike.
2006-27 s 15
"De Villepin drar sig ur presidentkampanjen"
Frankrikes premiärminister, Dominique de Villepin, säger
att han inte har planer på att kandidera i presidentvalet
i april nästa år. Tidigare har han konsekvent undvikit
att besvara frågan.
2006-29 s 5-6
"Han, om någon borde få rött kort!"
Det verkar som om Jacques Chirac har slösat bort de nio åren
som president. Han har kommit att personifiera landets politiska
oförmåga att förnya sig själv. Hans popularitet
är helt borta. Han valdes 1995 på löften om skattesänkningar
och minskade samhällsklyftor. Men under hans styre har Frankrike
mist platsen bland världens fem största ekonomier. Det
statliga skulden har ökat från 55 % av BNP till 68
%, arbetslösheten har inte varit under åtta % någon
gång. Det ska dock erkännas att Chirac har gjort stora
ansträngningar för att utrota rasism och antisemitism
under sin tid vid makten. Han var de förste franske president
som erkände den franska statens ansvar för deportation
av judar under Vichyregimen. Men upploppen som drog fram genom
de franska förorterna förra hösten punkterade varje
illusion om att det mångetniska samhället trivdes med
sig själv och väljarstödet till extremhögern
är oroväckande stabilt.
2006-29 s 6-7
"En frisk fläkt livar upp väljarna"
Ségolène Royal stärker sin ställning som
Frankrikes populäraste socialist. Socialistpartiet påstår
att de rekryterat 80000 nya medlemmar sedan i mars på grund
av Ségolènes popularitet. De flesta är unga,
högutbildade som bor i urbana områden. Ovanligt många
är kvinnor.
2006-33 s 3-4
"Kan Le Pen göra en nystart?"
När mer respekterade kandidater förbereder sig för
att slåss om den franska presidentposten fortsätter
den gamle ultrahögerkämpen Le Pen att spöka. Han
har konkreta förslag som omedelbar utvisning av illegala
invandrare och hårdare lagar. Nästan lika lockande
för väljarna är hans attacker mot "eliten"
- den sammansvetsade politikerklassen. Hela 23 % delade Le Pens
åsikter i en opinionsundersökning nyligen och 31 %
ville att han skulle komma tillbaka. Le Pen kan mycket väl
få 15-20 % i första omgången av presidentvalet,
beroende på vilka som blir hans motkandidater.
2006-34 s 6
"Royal drar ifrån"
Det franska socialistpartiets stigande stjärna, Ségolène
Royal, säger sig vara den förre presidenten Francois
Mitterands politiska arvtagare. Hon har beskyllts för att
svika de socialistiska värderingarna. Enligt en aktuell opinionsundersökning
skulle 55 % av väljarna rösta på Royal om det
blir en andra valomgång mellan henne och Sarkozy.
2006-36 s 6
"Invandringen är en het valfråga i Frankrike"
Invandringen i Frankrike ökade snabbt mellan 1999 och 2004.
Samtidigt minskade andelen välutbildade invandrare radikalt.
Invandringen väntas stå högst på dagordningen
i presidentkampanjen med debatter huruvida fler invandrare ska
tas emot i ljuset av att de som redan finns är så svåra
att integrera. 2004 hade Frankrike nästan 5 miljoner invånare
som inte var födda i Frankrike. Inrikesminister Sarkozy försöker
locka mer kvalificerade invandrare med en ny lag som för
det svårare för anhöriga att få uppehållstillstånd
och att reservera platser åt dem som är beredda att
arbeta inom de branscher där det finns brist på arbetskraft.
2006-36 s 6-7
"Rivalerna har begravt stridsyxan"
Medan den franska vänstern brottas med frågan om vem
som ska bli partiets presidentkandidat verkar kandidatfrågan
inom UMP vara mer eller mindre löst eftersom majoriteten
av UMPs medlemmar sluter upp bakom Nicolas Sarkozy. Även
Frankrikes premiärminister Dominique de Villepin verkar vara
inställd på detta.
2006-40 s 5-7
"Den franska högerns Jeanne d'Arc"
Marine le Pen från det högerextrema partiet Nationella
fronten försöker göra sitt parti salongsfähigt
med en ny image och en öppning mot mitten. Detta ska hjälpa
hennes far till en ny triumf i nästa års presidentval.
Hon säger att går illa för Frankrike och att alla
vet detta men ingen gör något åt det. Okontrollerad
invandring, ökande kriminalitet och småfolkets misär
ger en dyster bild av den femte republikens framtid. Marine har
plats i Europaparlamentet, en plats i Paris regionråd och
är vice ordförande i partiet. Men innan hon tar över
partiet satsar hennes far Jean-Marie på ännu ett presidentval.
Han får 18 % i opinionsmätningar och ligger därmed
i tätgruppen bland drygt två dussin presidentkandidater
som siktar på Elyséepalatset.
2006-40 s 7
"Skjut upp de kontroversiella frågorna!"
Frankrikes jämställdhetsminister, Azouz Begag, uppmanar
landets politiker att inte koppla samman säkerhet och invandring
i valkampanjen. Uppmaningen riktar sig främst till inrikesminister
Nicolas Sarkozy som har svurit att ta i med hårda händer
mot våld och kriminalitet. Begag som är av algerisk
härkomst varnar för att det annars på nytt kan
bryta ut våldsamma upplopp bland ungdomar till afrikanska
invandrare.
2006-40 s 8
"Veteranen Jospin drar sig tillbaka"
Den före detta socialistiske premiärministern Lionel
Jospin som är 69 år och har ställt upp i två
presidentval och förlorat båda gångerna överger
nu officiellt planerna på att bli Frankrikes nästa
president. Han var Chiracs premiärminister från 1997
till 2002 i ett märkligt arrangemang som kallades "samboskap".
I senaste presidentvalet fick han färre röster än
Nationella Frontens Le Pen.
2006-43 s 22-24
"Den sista bastionen, privatlivet, har fallit"
Nicolas Sarkozy har tvingats erkänna äktenskapsbekymmer
och Ségolène Royal har fotograferats i bikini. De
båda franska politikerna kryddar valkampanjen med personliga
detaljer, något som de franska väljarna inte är
vana vid.
Två äregiriga politiker har inför nästa års
presidentval introducerat inslag från showbusiness och kändisvärlden.
De gör politiken glamorös och satsar sina privatliv
för att bli ännu mer kända. Den här sortens
exhibitionism är ovanlig i Frankrike. I årtionden var
allt privatliv tabu för medierna. Men nu ingår det
i det politiska spelet inför presidentvalet.
2006-44 s 3-4
"Här behövs en vitamininjektion"
Frankrike lider av bristande självkänsla ungefär
som Storbritannien på 1970-talet. En järnlady som Margaret
Thatcher skulle kanske kunna stärka självförtroendet.
Premiärminister Dominique de Villepins regering har varit
handlingsförlamat ända våldsamma gatuprotester
tvingade den att ta tillbaka en blygsam arbetsmarknadsreform i
våras. Frankrike har ett nytt ord "declinism",
som betecknar misstanken att landet är omöjligt att
reformera. Det blir inte lätt att genomföra de helt
nödvändiga samhällsreformerna mot de franska gatudemonstranternas
vilja. De många missnöjda muslimska ungdomarna i Paris
förorter tar hellre till våld än accepterar förändringar.
2006-44 s 4-5
"Favoriter i fokus"
Om det franska folket finge välja vilka som skulle vara kandidater
i nästa års presidentval hade det inte blivit någon
diskussion. Sarkozy och Royal understryker vikten av hårt
arbete, ordning och reda, klassrumsdisciplin och ansvarsfullt
föräldraskap. Men de potentiella kandidaternas politiska
kolleger är inte lika förtjusta som väljarna. Vänsterns
främsta kandidat med möjlighet att utmana högern
är Ségolène Royal som leder stort bland socialisterna.
Men Strauss-Kahn och förre premiärministern Laurent
Fabius gör allt för att sabotera henne. Högerns
mes populära kandidat, inrikesminister Nicolas Sarkozy, misstros
också och det kan bli så att den nu 73-årige
Chirac kandiderar igen.
2006-48 s 6-7
"Ett tydligt val mellan vänster och höger"
Inte sedan 1981 har franska presidentkandidater stått för
så olika alternativ när det gäller den ekonomiska
politiken. Ségolène Royal, socialisternas kandidat
och inrikesminister Nicolas Sarkozy kommer att presentera radikalt
olika förslag på hur man ska sätta far på
den stillastående franska ekonomin. Sarkozys parti har presenterat
ett ekonomiskt program i 10 punkter som innebär långtgående
ekonomiska reformer. En handlar om att ersätta alla olika
anställningsformer med ett enhetligt kontrakt med förenklade
uppsägningsprocedurer. Den hårt reglerade 35-timmarsveckan
ska ändras så att det blir lönsamt för den
som vill arbeta mer.
Socialisterna vill öka köpkraften, i första hand
genom att höja minimilönen med 20 % till1500 euro. Vidare
vill de eliminera undantagen från 35-timmarsveckan så
att alla får kort arbetstid och åter förstatliga
Électricité de France. Royal måste erbjuda
en vänsterinriktad ekonomisk politik eftersom hon måste
få med kommunisterna, trotskisterna och andra globaliseringsfientliga
aktivister och som utgör 15 % av väljarna.
2006-50 s 6-7
"En överdos av kandidater komplicerar presidentvalet"
Det stora antalet presidentkandidater kan kanske hjälpa den
politiska mitten i nästa års presidentval. Merparten
av de nya kandidaterna är noviser. Bland dem finns en utopist,
en federalist och en före detta ledare för en moské
i Marseilles. Mångfalden tillför demokratisk krydda
och ett visst underhållningsvärde. Det brokiga startfältet
gör att den första valomgången kan bli en nervös
historia för de både huvudkandidaterna, Royal och Sarkozy.
2007-03 s 13
"Sarkozy blir de borgerligas kandidat"
Presidentvalskampanjen i Frankrike började på allvar
i söndags när Nicolas Sarkozy nominerades till det regerande
UMP-partiets kandidat. Sarkozy fick 98 % av rösterna i partiets
primärval i vilket han var den ende som ställde upp.
Nu blir det en strid mellan honom och Ségolène Royal
som är socialisternas kandidat. Sarkozys vallöften är
bland andra att förändra de statliga pensionsprogrammen,
införa ett 50 % skattetak på inkomstskatten, göra
räntor på bolån avdragsgilla, acceptera en förenklad
version av EUs nya författning, som parlamentet ska godkänna,
inte väljarna, minska antalet offentliganställda.
2007-03 s 14-16
"Det är dags för något nytt"
Det som redan har hänt i Berlin kommer kanske att upprepas
i Paris och Washington. Kvinnor förbereder sig att erövra
makten. Deras manliga rivaler tillhör vanligtvis en oförenlig
funktionärskast som redan har visat vad den går för.
Ingen kvinna har någonsin haft makten i Elyséepalatset
eller i Vita Huset men nu finns det två starka kandidater,
Hillary Clinton och Ségolène Royal.
2007-06 s 4-5
"Han går i Gandhis fotspår"
De förtrycktas förkämpe gör sin största
satsning hittills. Bonden José Bové blev internationellt
känd då han 1999 förstörde en McDonaldsrestaurang
i sin kamp mot "skräpmat". Han dömdes till
tre månaders fängelse. Nu tänker han ställa
upp i det franska presidentvalet på en plattform som för
folkets talan, försvarar miljön och bekämpar globaliseringen.
2007-07 s 6-7
"Royal tar sats med hundra nya idéer"
De franska socialisternas presidentkandidat, Ségolène
Royal, presenterade i söndags sitt länge emotsedda presidentprogram
i ett två timmars långt anförande. Talet var
ett tydligt försök från hennes sida att krossa
motståndarsidans påståenden att hon bara är
ett snyggt fodral. Hon vill markera en tydlig skiljelinje den
franska vänsterns traditionella värderingar och hennes
borgerlige motståndare, Nicolas Sarkozy. Programmet är
främst ett generöst välfärdssystem med en
kraftig höjning av minimilönerna liksom de lägsta
pensionerna, gratis preventivmedel till alla under 25 år
och ett återinförande av ett tak för boendekostnaden
för låginkomstfamiljer.
2007-07 s 7
"En joker i leken"
Varken höger eller vänster - utan både och - är
kanske något som lockar de franska väljarna i det kommande
presidentvalet. Det tror i varje fall François Bayrou,
som har noterat framgångar de senaste veckorna. Han håller
på att erövra den politiska mitten och inriktar sig
framför allt på provinserna och inte huvudstaden. I
den senaste mätningen får Sarkozy 32 %, Royal 26 %,
Bayrou 13 % och Le Pen, ledare för Nationella Fronten, 12,5
%.
2007-10 s 8
"Presidentkandidaterna är alldeles för negativa"
De franska presidentkandidaterna har varnats för att de riskerar
att missa ett utmärkt tillfälle att bryta mer Frankrikes
"arroganta" och isolerade ställning i Europa genom
att inte måla upp en positiv framtid för Frankrike
i EU. Frankrikes EU-kommissionär Jacques Barrot har skrivit
en bok med titeln "Europa är inte vad du tror"
där han menar att de franska medborgarnas skepsis mot EU
bottnar i en rädsla för den moderna världen och
han vill att kandidaterna i det franska presidentvalet ska förklara
varför fria marknader är bra för alla.
2007-11 s 3-4
"Chirac fattade rätt beslut: han drar sig tillbaka"
Efter drygt fyra decennier som politiker och ett dussintal år
som president har Jacques Chirac meddelat att han tänker
lämna politiken och alltså inte ställer upp för
omval i det franska presidentvalet. Hans besked kom i form av
ett kort och mycket personligt meddelande via TV och radio. Han
nämnde inte det parti, UMP, som han var med och grundade
eller huruvida han gav sitt stöd åt partiets presidentkandidat
Sarkozy.
En opinionsundersökning i söndags gav lika stort stöd
åt ledaren för mittenpartiet Franska Demokratiförbundet,
Francois Bayrou som den socialistiska kandidaten Ségolène
Royal, eller 22 %. Sarkozy fick 28 %.
2007-12 s 10-12
"Rättsliga efterspel för Chirac"
Nitiska och rättskaffens domare kommer kanske att väcka
åtal mot Jacques Chirac när han förlorar sin immunitet.
Det franska folket har visserligen tröttnat på Chirac,
men den allmänna åsikten är ändå att
expresidenten ska lämnas i fred med sitt samvete. troligen
kommer Chirac att redan i juni kallas till förhör om
misstankarna att han var involverad i en intrikat muthärva
i slutet av 1980-talet. Chirac har avfärdat alla anklagelser
om brott som "lögner, förtal och manipulation".
2007-13 s 3-6
"Bayrou har rört till hela valkampanjen"
Vad som helst kan hända i det franska presidentvalet. Mittenkandidaten
François Bayrous spektakulära framgångar ställer
till det för övriga kandidaters valstrateger. Favoriten
Nicolas Sarkozy möter Bayrous offensiv från mitten
med nationalistiska paroller, och socialisten Ségolène
Royal utmanar honom i rollen som småfolkets kandidat.
Bayrous parti UDF, liberala unionen för fransk demokrati,
fick i senaste opinionsmätningen 23 %, lika mycket som den
socialistiska kandidaten. Sarkozy leder med 29 %. Le Pen är
på fjärde plats med 13 %. Den 55 årige katoliken
Bayrou, sexbarnspappan och jordbrukaren från den sydvästfranska
provinsen Béarn har blivit småfolkets hjälte
- han som utmanar etablissemanget. Om han går till andra
valomgången har han en klar chans att bli Frankrikes president.
Sarkozys anhängare vill i ett sådant läge hellre
stödja UDF än socialisterna och Royals väljare
hellre stödja UDF än högern.
2007-13 s 5
"Optimism inför presidentbytet"
Ett växande antal franska löntagare och arbetsgivare
förväntar sig "stora ekonomiska och politiska reformer"
efter det franska presidentvalet i april, och i takt med att valets
första omgång den 22 april närmar sig växer
också optimismen bland arbetsmarknadens alla parter. Många
fransmän hoppas att nästa regering för en mer marknadsinriktad
om än pragmatisk ekonomisk politik.
2007-13 s 6
"Näringslivet hoppas på en liberal regering"
VDn för Hermès International, vars lyxiga slipsar
och sjalar symboliserar den franska stilen, säger att Frankrike
behöver en ledare som betonar både välståndsskapande
och välståndsfördelning. Han säger sig vara
trött på ledare, som går till val på liberala
program och sedan använder en kommunistisk strategi.
2007-15 s 9
"Le Pen anser sig bestulen"
Jean-Marie Le Pen, ledare för Nationella Fronten, säger
att hans motståndare i valet stärker hans chanser att
vinna valet när de stjäl hans åsikter om invandring,
arbeten och säkerhet. Att de nu efterapar honom visar att
han haft rätt hela tiden och de flesta kommer att rösta
på originalet. Le Pen håller sig i bakgrunden och
låter sin fotogenetiska dotter och väntade efterföljare,
Marine Le Pen, stå i rampljuset.
2007-16 s 3-7
"Kampen om Elyséepalatset"
Fyra kandidater spelar avgörande roller i det franska presidentvalet,
men bara tre av dem har en realistisk chans att vinna. Väljarna
önskar gärna ge makten åt en fräsch, dynamisk,
yngre generation. Det enskilt största problemet i Frankrike
idag att för få människor arbetar och att de som
arbetar inte tillbringar tillräckligt mycket tid på
jobbet.
Nicolas Sarkozy är den ende kandidaten som både tycks
ha insett att reformer brådskar och som verkar vara tuff
nog att kunna genomför dem. Han är erkänt orädd.
Royal talar inte som andra vänsterledare, hon ligger mer
till vänster än de flesta socialistiska ledare i Västeuropa
eftersom hon utmanas från vänster av fyra kandidater,
tre trotskister och en kommunist.
Jean-Marie Le Pen ligger på fjärde plats, men man vet
att opinionsundersökningarna tenderar att underskatta hans
väljarstöd och 40 % av väljarna har ännu inte
bestämt sig.
2007-16 s 7-11
"Sarkozys Tour de France"
Nicolas Sarkozy har goda chanser att bli Frankrikes president.
Invandrarsonen förespråkar en brytning med Jacques
Chiracs tröga era och varslar om ett fyrverkeri av reformer.
Sarkozys största fiende är nog hans egen iver. Han uppskattas
för sin tydlighet i sitt sätt att krossa för högt
ställda förväntningar och hans brutala sätt
att bemöta motsägelser. Han försöker inte
eliminera stridsfrågor tvärtom lyfter han fram dem.
Väljarna upplever han är en person som tar dem på
allvar och bemöter dem som vuxna människor inte som
ovetande småbarn som måste skonas från allt
svårt och tungt. När det gäller invandringen vill
han begränsa rätten till familjeåterförening
och avvisa utlänningar som saknar identitetshandlingar. Han
kräver också att nykomlingar ska respektera Frankrike
och dess värderingar, att de lär sig franska och lär
sig att tycka om det land de kommit till, dess folk och kultur.
2007-16 s 9-9
"Grodor och klavertramp"
Le Pen är emot utdelning av gratis kondomer i skolorna. I
stället föreslog han "manu militari" för
dem som känner lust - en omskrivning för masturbation,
eftersom det är en mycket enklare metod. Sarkozy å
sin sida har sagt att han tror att "folk föds som pedofiler
och detta är ett problem som vi inte kan hantera". Han
sa också att tonårssjälvmord kan ha genetiska
orsaker.
2007-16 s 10-11
"Sarkozy förnekar kohandel med Chirac"
I den franska valkampanjens slutfas har favoriten Sarkozy tvingats
försvara sig mot allvarliga påhopp vid flera tillfällen.
Det har påståtts i media att Sarkozy i utbyte mot
Chiracs offentliga stöd ska ha lovat att två månader
efter sitt tillträde introducera ett slags amnestilag för
att bespara Chirac eventuella juridiska bekymmer. Han riskerar
nämligen att förhöras om minst tre stora fall av
korruption och missbruk av allmänna medel under hans tid
som borgmästare i Paris mellan 1977 och 1995.
2007-17 s 3-5
"Klassisk final mellan höger och vänster"
Om drygt en vecka avgörs om det blir högerns Nicolas
Sarkozy eller vänsterns Ségolène Royal som
ska flytta in i Elyséepalatset. De fick 31 resp. 25 % av
rösterna. Mittenpolitikern François Bayrou kom på
tredje plats med 18 %. Le Pen fick tappade en tredjedel av de
röster han fick för fem år sedan och fick nu bara
11 %. Valdeltagandet blev högt, 85 % av Frankrikes 44,5 miljoner
väljare röstade, mycket mer än 2002. Opinionsinstituten
ger Sarkozy segern i andra omgången med 54-46.
2007-17 s 4
"De gamla valde Sarkozy och de unga valde Royal"
Hälften av de franska väljarna över 70 år
röstade på Sarkozy och nästan 30 % av de mellan
18 och 24 år på Royal. Kvinnorna röstade i lika
hög grad på de två kandidaterna medan dubbelt
så många män som kvinnor röstade på
Le Pen. Kampen mot utanförskap och fattigdom var en viktig
faktor för dem som röstade på Royal.
2007-18 s 6-7
"Ny president, nya tider"
Läget i det ståtliga Elyséepalatset i Paris
kommer att förändras oavsett vem som blir Frankrikes
nästa president. Ingen av de två kandidaterna kan visa
upp någon "first lady" som kan bli värdinna
där. Ségolène Royal sambo, om de nu är
sambos, Francois Hollande, är rival till Sego om presidentposten
och har lovat att kandidera nästa val om hon inte vinner
i år. Cecilia Sarkozy vill hellre "jogga i Central
Park i New York", framför att vara första dam.
"Det tråkar ut henne". Och kanske är hon
redan skild från Nicolas. Ingen vet säkert och ingen
journalist vågar ställa frågan.
2007-19 s 6-8
"Fransmännen gav Sarkozy starkt mandat att förändra"
Nicolas Sarkozy, passionerad, stridslysten son till en ungersk
invandrare valdes i söndags till president i Frankrike. Det
finns inget valt politiskt ämbete i hela Europa med lika
stor makt och pondus. Han fick 53,1 % mot 46,9 för Royal.
Trots att har ett främmande klingande efternamn och är
en man som inte gått på de fina universiteten (som
till exempel Royal har gjort). En majoritet av kvinnor röstade
på Sarkozy medan den unga röstade på Royal. Valdeltagandet
var ovanligt stort 84 % av Frankrikes 44,5 miljoner väljare
röstade.
Sarkozy har lovat att bryta med det förgångna, införa
en ny ledarstil och förbättra och fördjupa relationerna
med USA och resten av Europa. Han vill återge arbete, auktoritet,
moral, respekt och meriter deras rätta värde.
2007-19 s 8-9
"Royals dröm krossades"
Ségolène Royal hade hoppats hamna i den växande
skaran kvinnliga ledare runt om i världen. Men fransmännen
ville inte ha henne eller hennes politik. Hon är utbildad
på elitskolorna Institut d'Études Politiques och
École Nationale d'Administration. Hon har nerver av stål
och en avväpnande, sympatisk stil. De franska medierna förälskade
sig genast i Royal även om de verkade ner fascinerade av
hennes skönhet än av hennes politik. Hennes brist på
erfarenhet var tydlig när hon försökte verka presidentlik.
Frankrike
2007-21 s 3
"Mångfald i den nya franska regeringen"
Frankrikes nye president halverar antalet ministerposter och rör
om i regeringsstrukturen. Antalet ministrar har minskat från
30 till 15 och sju går till kvinnor. Utrikesminister blir
Bernard Kouchner, socialist och grundare av "Läkare
utan gränser". Han har nu uteslutits ur socialistpartiet.
Rachida Dati blir justitieminister och därmed den första
nordafrikanska politikern någonsin i Frankrike.
2007-21 s 8-9
"Mytomspunnen styrka fräschar upp sin image"
Rekrytering via Internet och antiterroraktiviteter är numera
rutin i Franska främlingslegionen. De flesta av legionens
soldater är numera ekonomiska invandrare och inte några
Rambos eller brottslingar på flykt. 80 % söker av ekonomisk
nödvändighet eller på grund av arbetslöshet.
Internets globala räckvidd har gjort dagens främlingslegion
mer internationell, den har medlemmar från 136 länder!
Legionärer arbetar sida vid sida med den franska polisen
i kampen mot terrorister på tågstationer och flygplatser.
2007-23 s 4
"Sarkozy inför sin internationella debut"
Frankrikes nye statsöverhuvud kom till sin första presskonferens
som president i Napoléonsalen i Elyséepalatset.
Han har varit president i bara tre veckor men han utstrålar
redan stort självförtroende och han är mycket säker
i sitt umgänge med nyhetsmedier.
2007-23 s 11
"Chiracs immunitet är borta"
Sedan Chirac den 16 maj överlämnat makten till Sarkozy
fick domare tillgång till material om att Chirac har ett
japanskt bankkonto med motsvarande 30 miljoner pund. Det ska ha
öppnats på 1990-talet hos Tokyo Sowa Bank.
2007-24 s 10
"Sarkozy triumferade igen"
Presidentens parti, UMP, vann en övertygande seger i söndagens
parlamentsval vilket förmodligen kommer att ge honom den
majoritet han behöver för att genomföra nödvändiga
reformer och rädda Frankrike från "ekonomisk och
social undergång". UMP och dess allierade förväntas
få 500 av de 577 platserna i nationalförsamlingen.
Socialisterna förlorade drygt hälften av sina 149 mandat.
Sarkozy säger att han vill sänka skatten, skärpa
straffen för brottslingar som återfaller i kriminalitet
och göra det lättare för arbetsgivare att både
anställa och avskeda.
2007-25 s 4-5
"Nu kan Sarkozy börja jobba"
Från mitten av juli när nationalförsamlingen återsamlas
kommer den franska regeringen att presentera lagförslag som
syftar till att öka medborgarnas köpkraft, bekämpa
brottsligheten, förbättra högre studier och kontrollera
invandringen. Detta även om den borgerliga regeringens seger
i parlamentsvalet inte blev så stor som opinionsmätningarna
siat om. UMP fick till slut 356 av nationalförsamlingens
577 platser.
2007-25 s 5
"Royal och Hollande går skilda vägar"
Ségolène Royal, det franska socialistpartiets besegrade
presidentkandidat har gjort klart att hon har separerat från
sin partner, Francois Hollande, som är socialistpartiets
ledare, och att hon tänker försöka ta över
partiledarposten.
2007-26 s 6-7
"Sarkozys blandning lånar lite här och lite där"
Frankrikes nye president, Nicolas Sarkozy, talar sig ibland varm
för marknadskrafterna och ibland för statlig styrning.
Han har dock alltid praktiska mål i sikte. Med 65 % väljarstöd
är han nästan lika populär som general de Gaulle
när denne tillträdde presidentposten. Segern i parlamentsvalen
ger honom en trygg majoritet i Nationalförsamlingen. Han
vill eliminera 35-timmarsveckan, minska fackens makt och införa
flexibla arbetskontrakt. Samtidigt har han en svaghet för
statlig intervention.
2007-26 s 7
"Sarkozy tar åt sig en del av äran"
Merkel hade god hjälp av sin nya kollega i Frankrike, Nicolas
Sarkozy, med att knyta ihop förhandlingarna om ett nytt EU-fördrag.
Sarkozy var en nyckelperson på det stökiga EU-mötet.
Han hjälpte till att krossa motståndet från Polens
envisa ledare som ifrågasatte en mycket central punkt i
förslaget till fördrag, röstsystemet.
2007-28 s 5
"Frankrike har fått en stark man"
Kejsar Sarko finns överallt, blandar sig i allt och bestämmer
allt. Hans medieoffensiv har medfört att han ständigt
nämns i rubrikerna. Han har inrett en studio i Elyséepalatset
för presskonferenser varje vecka. Premiärminister Francois
Fillon säger att Sarkozy är initiativtagaren medan han
själv är agenten.
2007-28 s 11
"De Villepin riskerar åtal"
Frankrikes före detta premiärminister riskerar att bli
åtalad i samband med den så kallade Clearstreamskandalen.
Den handlar om ryktesspridning om de Villepins före detta
rival, Frankrikes nuvarande president, Nicolas Sarkozy.
2007-31 s 9
"En mystisk affär"
Det muttras om Sarkozys roll i den libyska frigivningen.
Den 24 juli frigavs till slut fem bulgariska sjuksköterskor
och en palestinsk läkare som suttit i fängelse i Libyen
i över åtta år. Överenskommelsen träffades
efter en mystisk utbetalning på 460 miljoner dollar - genom
en internationell fond - till de smittade barnens familjer. Sarkozy
och andra förnekar att EU eller Frankrike har betalt någon
lösensumma. Det har väckt en viss irritation att den
franske presidentens fru har engagerat sig i frågan. I EU
menar tjänstemännen att paret Sarkozy bestulit dem på
äran av framgången.
2007-32 s 4
"Sarkozy förnekar vapenkohandel"
Francois Hollande, den franske socialistledaren vill hålla
parlamentariska utfrågningar för att belysa förhandlingarna
mellan Paris och Tripoli i samband med frisläppandet av de
dödsdömda sjuksköterskorna från Bulgarien.
Hollande ifrågasätter om det är rätt att
göra vapenaffärer med ett land som styrs av Ghadaffi,
som gjort sig skyldig till terroristattacker. Nyheten att EADS
- som till 15 % ägs av den franska staten - hade slutit avtal
om att sälja den franskkonstruerade pansarvärnsroboten
Milan till Libyen kom två dagar efter att Ghadaffis son
Saif avslöjat för Le Monde att hans land skulle komma
att köpa dessa robotar från Frankrike.
2007-34 s 4-5
"Nu är Frankrike plötsligt favorit igen"
I takt med att motsättningarna om Irakkriget faller i glömska
reser allt fler ministrar, generaler och domare från USA
till den gamla världen. Relationerna mellan Paris och Washington
blir varmare i snabb takt. Höga militärer besöker
Frankrike vid evenemang som Flygshowen i Paris. Domare från
högsta domstolen och förvarsministrarna har avlagt officiella
besök. Sarkozy firade sin semester i New Hampshire bara åtta
mil från familjen Bushs ställe där familjerna
åt hamburgare till lunch. USS Enterprise genomförde
det första amerikanska flottbesöket sedan före
Irakkriget.
Frankrike
2007-34 s 5-6
"En gest säger mer än tusen ord"
Den franske utrikesministerns besök i Bagdad bekräftade
Frankrikes önskan om goda relationer med USA. Bernard Kouchner
träffade Iraks utrikesminister Hosyhar Zebari. Det var första
gången en högt uppsatt fransman kom till Irak sedan
kriget började. Bara att sätta fötterna på
irakisk mark var en symbolisk betydelse som speglar president
Nicolas Sarkozys ansträngningar att förbättra relationerna
med USA.
2007-36 s 6-7
"Sarkozy ruskar om Europa"
Nicolas Sarkozys höga profil har gjort honom mäkta populär
hemma i Frankrike men utomlands väcker han irritation. Den
franska regeringen var i praktiken suspenderad från folkomröstningen
om EUs författning fram till Chiracs avgång, men nu
har Frankrike en extremt populär president med ett starkt
mandat och en robust inrikes- och utrikespolitisk agenda. Detta
skapar en känsla av att Europa har vind i seglen. Omvärlden
är mest kritisk till hans olika förslag till att begränsa
Europeiska Centralbankens auktoritet, till exempel att ECB ska
vidga sitt mandat att styra inflationen och koncentrera sig på
tillväxt och jobb.
2007-36 s 8-9
"Statens långa arm"
Den besvärliga sammanslagningen av GDF och Suez i Frankrike
kastar ljus på den franska statens stora ägande. Sarkozy
vill nu ordna sammanslagningen mellan det statliga Gaz de France
och Suez som är en privat fransk-belgisk energi- och miljögrupp.
Cheferna hos GDF och Suez har planerat samgåendet i fem
år, men mäktiga fackföreningar vid GDF övertalade
politikerna att hindra en uppgörelse. Sarkozy bekräftade
i måndags att sammanslagningen mellan de båda bolagen
var klar. Det betyder att världens tredje största energiföretag
har skapats och Frankrike har fått ännu en global jätte.
Den franska staten har långa tentakler in i det franska
näringslivet.
Enligt APE (Byrån för statligt ägande) visar ett
index för statens ägande i industrin i förhållande
till BNP att Frankrike ligger högt, liksom Italien, Sverige
ligger lägre medan Storbritannien och framför allt USA
ligger lågt. Statligt ägda företag sysselsätter
5 % av arbetskraften, jämfört med mindre än en
procent i Storbritannien.
2007-41 s 9
"Ryssland vill vara bästis med Frankrike"
Frankrikes president. Nicolas Sarkozy, kom på tisdagen till
Moskva för att prata framför allt om Iran och Kosovo
med sin ryske kollega, Vladimir Putin. Putin betonar att Frankrike
är "vår viktigaste partner i Europa och världen".
Men Ryssland motsätter sig sanktioner mot Iran och motsätter
sig Kosovo som en oberoende region.
2007-44 s 7-8
"Inte ens fransmännen får dricka vi i fred"
Nya hälsovarningar på franska vinflaskor får
många fransmän att se rött. Från och med
den förste oktober i år inkluderar de eleganta vinetiketterna
en obligatorisk varning i form av siluetten av en gravid kvinna
och ett tjockt rött streck över kvinnans mage, vilket
förstås betyder NEJ! Detta är ett led i EU-kommissionens
uppförandekod för livsmedelsproducenter som lett till
kontroverser mellan hälsoaktivister och mäktiga lobbygrupper.
I Frankrike är alkohol den näst vanligaste orsaken till
onödiga dödsfall och 3000 foster skadas årligen
av alkohol. På gång är en radikal attitydförändring
för många fransmän eftersom vin inte betraktas
som lika farligt för hälsan som sprit i Frankrike.
2007-47 s 3-4
"Sarkozy håller låg profil i stridens hetta" hela artikeln
Den vanligtvis frispråkige, högröstade och kamplystne
Sarkozy har valt att ligga lågt i striden mot landets strejkande
offentliganställda, studenter och oppositionella. Han räknar
med att en lågmäld hållning ska visa sig effektiv
i hans första inrikespolitiska kris. Transportarbetarna protesterar
mot att Sarkozy vill sätta punkt för ett system som
tillåter de anställda att gå i pension med full
ersättning vid 50 års ålder. Sarkozy ser striden
som en ideologisk kamp mellan regeringen och de militanta fackliga
ledarna.
2007-48 s 13
"Nya förortsbränder i Paris"
President Nicolas Sarkozy höll på onsdagen ett extra
regeringsmöte för att diskutera våldet i en Parisförort.
Regeringens främsta mål är att omedelbart stoppa
våldet i Villiers-le-Bel och hindra det från att sprida
sig till andra områden. Sedan två ungdomar på
motorcykel dödats i en krock med en polisbil började
gatustrider mellan ungdomsgäng och polisen. Flera hundra
bilar har stuckits i brand och många polismän har skadats.
2007-49 s 4
"Lagens långa arm"
Den 21 november åtalades Jacques Chirac som avgick från
presidentposten i år för förskingring av allmänna
medel under sin tid som borgmästare i Paris 1977-1995. Hans
immunitet som president tog slut i juni. Förundersökningen
gäller misstänkt falska anställningar i borgmästarens
kansli mellan 1983 och 1995. Det kan bli första gången
som en expresident åtalas i Frankrike. Tidigare
mutanklagelser.
2007-51 s 4-5
"Vet Sarkozy vart han är på väg?"
President Nicolas Sarkozy har mycket energi men det verkar ändå
som om han bara håller stolen varm till den som kommer efter
honom - vem det vara månne. För ett kvartssekel sedan
var de franska ekonomin 15 % större än den brittiska,
idag är Frankrike 10 % mindre. 400 000 av Frankrikes klipskaste
hjärnor arbetar i Storbritannien, 400 000 av deras smartaste
forskare finns i USA. På Gare du Nord måste man kliva
över tiggare och hemlösa. Allt talar för att möjligheterna
för en intelligent fransk vänster är stora. Men
denna lyfter ånyo fram 35-timmars arbetsveckan och inser
inte att den enda rätta vägen framåt för
ett vänsterparti är att sätta folk i arbete under
vilka förhållandes som helst.
2008-04 s 6
"Sarkozys kappsäck är full av bekymmer" hela artikeln
President Nicolas Sarkozy, som kritiseras på hemmaplan och
vars civilstånd förblir ett mysterium, utövar
fransk makt i avlägset belägna länder, där
han framställer sig som en intellektuell globalist. Den franske
presidenten har gjort resandet till kännemärke för
sitt ledarskap. Han har besökt massor av länder inklusive
Kina, Ryssland och USA det senaste halvåret. Han vill stärka
Frankrikes ställning på världsmarknaden och skapa
det som han kallar "civiliserad politik, som befäster
Frankrike som själen i den renässans som världen
behöver". Han ställning på hemmaplan är
däremot betydligt vanskligare men den största distraktionen
i hans presidentskap just nu är frågan huruvida han
är hemligt gift med sin flickvän Carla Bruni eller ej.
2008-04 s 28-30
"Sarkozy säljer "framtidens energi till oljestaterna"
För Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, har kärnkraften
potential att bli en bro mellan väst och den muslimska världen.
Han är världens för närvarande mest offensiva
säljare av kärnkraft och har de senaste månaderna
besökt ett stort antal muslimska länder. Han har undertecknat
avtal med eller erbjudit teknisk expertis till Saudiarabien, Förenade
arabemiraten, Qatar, Libyen, Egypten, Algeriet och Marocko. Kärnkraften
har fått en comeback i en tid av snabbt stigande energipriser
och utbredd internationell oro för den globala uppvärmningen.
Företagen som utvecklar och bygger kärnkraftverk ägs
i första hand av den franska staten och nu vill Sarkozy stärka
landets något skamfilade diplomatiska och tekniska image
utomlands.
2008-09 s 4
"Det gnisslar i de fransk-tyska relationerna. President Sarkozys
plan på en Medelhavsunion och Frankrikes tendens på
senare tid att gå sin egen väg har väckt irritation
i Tyskland. Sarkozys rådgivare, Henri Guaino, ser en Medelhavsunion
som ett slags alternativ till Turkiet som fransmännen inte
vill ha med i EU. Angela Merkel oroar sig över att den nya
unionen kan komma att försvaga och splittra EU. Sarkozy planerar
att den 13 juli. I början av det franska ordförandeskapet,
arrangera ett toppmöte i Paris med Medelhavsländerna,
det vill säga Marocko, Tunisien, Libyen. Egypten etc.
2008-11 s 6-7
"Sarkozy struntar i spelreglerna"
Hans frispråkiga stil är ovanlig och impopulär
och den kan förstöra hans presidentskap. 56 % tycker
inte att han "fullgör presidentfunktionerna på
ett fullgott sätt". Den socialistiska oppositionen som
har varit djupt splittrad ända sedan Sarkozys seger i presidentvalet
är nu en stark utmanare mot UMP-partiet, även i högerfästen
som Marseille. Den mest kritiserade är Sarkozys talskrivare
Henri Guaino. Frågan är om Sarkozy förmår
återvinna den förlorade glansen. För detta krävs
att den känsla av oövervinnlighet som segern presidentvalet
gav honom mildras med tiden.
2008-11 s 8
"Vänstern går framåt i Frankrike"
Bakslag för Sarkozy i den första omgångens lokala
val. Socialisternas generalsekreterare François Hollande
kan erövra ledarskapet i departementet Corrèze. Högerextrema
Nationella fronten med Le Pens dotter i spetsen besegrades med
tydlig marginal av en vänsterrepresentant.
2008-12 s 4
"Kouchner hoppas på bättre tider"
Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner, som i många
år har varit aktiv inom politik, diplomati och människorättskampanjen,
underströk häromdagen i en intervju att vem som än
efterträder George Bush har chansen att återupprätta
USAs något skadade image och ställning i omvärlden,
men han tillfogade att "magiken är borta" för
alltid. USAs militära överlägsenhet är intakt
och Bushs efterträdare "kommer att bestämma vad
som ska göras". Den nya världen medför stora
utmaningar som är svåra men de måste accepteras,
menar han, globalisering, klimatförändring, epidemier
och ny teknik. Han önskar finna en diplomatisk väg att
närma sig Hamas i förhandlingar om Mellanösternfrågan.
2008-12 s 5
"Bakslag för Sarkozys parti" hela
artikeln
Regeringspartiets dåliga resultat i de lokala valen sporrar
Sarkozy att dämpa sin extravagans och bli mer formell och
presidentlik. I de lokala valen vann det oppositionella socialistpartiet
49,5 % av rösterna jämfört med 47,5 % för
presidentens parti UMP, inklusive stödpartier. Socialisterna
tog makten från de konservativa i flera städer inklusive
Toulouse och Strasbourg. Bedömare menar att detta kan vara
början på en ny fas i Sarkozys presidentskap, en fas
med samma substans men med en annan, mer nedtonad stil. Förmodligen
försöker han nu bli en mer stillsam och faderlig typ,
en mer traditionell president.
2008-16 s 8
"Fransk lag försöker stoppa ätstörningar"
I modets och de slanka modellernas huvudstad, Paris, har lagstiftarna
antagit en lag, som förbjuder webbsidor som lockar till självsvält
med tips hur man blir mager. Lagen gäller inte bara Internet
utan också tidningar och tidskrifter. Den nya lagen stöds
av den franska hälsovårdsministern, Roselyne Bachelot,
och det är en av de kraftigaste åtgärderna mot
ätstörningar sedan den brasilianska modellen Ana Carolina
Reston dog i anorexi för ett par år sedan.
2008-18 s 15
"Bojkott eller inte?"
Sarkozys velande skapar förvirring i Frankrike. Nu säger
han att han ska konsultera sina kolleger i EU innan han bestämmer
om han ska bojkotta OS-invigningen i augusti. Det är viktigt
eftersom Frankrike har ordförandeskapet i EU under hösten.
Han är påverkad av att kinesiska hemsidor driver en
kampanj för bojkott av franska produkter. De franska företagen
är allt mer oroade för bojkotten mot franska produkter.
2008-19 s 3-4
"Våren 68 - fyrtio år senare" hela artikeln
Osynliga barrikader splittrar fortfarande fransmännen. Det
var i Frankrike som fyrtiotalistgenerationens protester mest liknade
en politisk revolution. Frankrike var då ett moraliskt stängt
land. André Glucksmann som stod på barrikaderna 1968,
har nu skrivit en bok kallad "Maj 68 förklarad för
Nicolas Sarkozy". detta sedan president Sarkozy beskyllt
anhängarna för att ha framkallat en "moralisk kris
och skadat auktoritet arbetsmoral och nationell identitet".
Sarkozy är den första post-68-presidenten i Frankrike.
2008-19 s 4-5
"Den franska revolutionen"
Frankrike visar framfötterna i internationella uppdrag. Tidpunkten
är den rätta för att återupprätta Frankrike
både formellt och offentligt som en ledande medlem i Nato.
Den amerikanska militären är hårt ansträngd
och det finns bara knappt en handfull arméer som har utbildningen,
organisationen och det viktigaste, den politiska viljan att döda
och dödas i avlägsna delar av planeten i syfte att hindra
lokala krig från att urarta till globala hot. Listan över
sådana länder inkluderar Storbritannien, USA och Frankrike,
punkt och slut. Frankrike är speciellt skickliga på
att utföra insatser långt borta med små och vältränade
enheter och samordna med militärer från andra länder
i olika slags allianser för att skapa ordning i kaos. Nu
integrerar Sarkozy samarbetet i Nato och en europeisk försvarsstyrka
i sin regerings planer på att stärka Frankrikes inflytande.
Försvarsalliansen Natos framtid avgörs i Afghanistan.
Om Afghanistan gers upp kommer Pakistan att falla ihop som ett
korthus och Pakistan har kärnvapen.
2008-21 s 4
"Skam den som ger sig"
Den f d presidentkandidaten Ségolène Royal har anmält
att hon kandiderar till psoten som partiledare i det franska socialistpartiet.
Precis som rivalen, borgmästaren i Paris, Bertrand Delanoe,
vill hon ha partiledarskapet som en språngbräda i presidentvalet
om fyra år. Den interna maktstriden kommer sannolikt att
försvaga socialistpartiet. Partiets nuvarande ledare, Francois
Hollande, som förr var Royals livskamrat, har bemödat
sig om att förhindra en intern maktstrid och ville själv
kora sin kronprins.
2008-21 s 6-7
"35-timmarsveckan vållar bekymmer" hela artikeln
Ledaren för Frankrikes regeringsparti, UNP, Patrick Devedjian,
föreslog häromdagen, ett definitivt slut på Frankrikes
35-timmars arbetsvecka, exakt på dagen 10 år sedan
en socialistisk regerings beslut. Det dröjde bara ett par
timmar innan hans förslag hade avfärdats av partikamrater
och, inte minst, av president Nicolas Sarkozy. Frankrikes mest
kontroversiella arbetsmarknadslag fortsätter att splittra
höger-mittenregeringen. I valkampanjen lovade president Nicolas
Sarkozy att avveckla reformen.
EU, Ryssland, Frankrike
2008-23 s 7
"EU och Ryssland behöver varandra"
Frankrike räknar med och hoppas att EU ska sluta ett nytt
avtal med Ryssland om strategiskt partnerskap före årets
slut. Det sa premiärminister François Fillon efter
att ha pratat med sin ryske kollega, Vladimir Putin. Ryssland
hoppas att Frankrike kan hjälpa Moskva att förbättra
de ansträngda relationerna med EU. Som premiärminister
svarar Putin för Rysslands ekonomi. President Medvedevs första
resa till EU som president går till Tyskland nu i juni.
Under hösten är det Frankrike som svarar för EUs
ordförandeskap.
2008-25 s 6
"Frankrike värvar dansk toppbyråkrat"
Inför övertagandet av ordförandeskapet i EU nästa
månad har Frankrike rekryterat Europas toppdiplomat på
miljöområdet. Mogens Peter Carl har i rollen som chef
för EU-kommissionens miljödirektorat lett EUs arbete
med att bekämpa den globala uppvärmningen. Nu blir han
en speciell representant för den franske miljöministern,
Jean Louis Borloo, med avsikt att driva igenom ett mycket ambitiöst
miljöprogram under de sex månader långa ordförandeskapet
som börjar den 1 juli.
2008-28 s 3-4
"Det bidde bara en tumme" hela
artikeln
President Nicolas Sarkozys kanske mest ambitiösa projekt
i försöket att de det franska ordförandeskapet
ett permanent fotavtryck är nog Medelhavsunionen. Hans plan
går ut på att koppla samman de 17 länderna runt
Medelhavet med Europeiska Unionen i speciella regionala projekt.
Unionen ska se dagens ljus på söndag i Paris strax
före firandet av den franska nationaldagen 14 juli. Sarkozys
första misstag var att sidoställa både Tyskland
och Storbritannien, det andra var att inte få med de nya
medlemsländerna i östra Europa som redan tycker att
unionen ägnar alldeles för mycket uppmärksamhet
åt länderna i söder. De vill hellre ha mer kontakt
med Ukraina, Tyskland och Turkiet.
2008-31 s 4
"Strid på kniven om den franska konstitutionen"
President Sarkozy fick efter en lång och hård debatt
i den franska nationalförsamlingen och senaten till slut
igenom ett förslag om genomgripande grundlagsförändringar
i det franska parlamentet. Förändringarna begränsar
innehavet av presidentposten i maximalt två femårsperioder,
avskaffar presidentens rätt att utfärda kollektiva benådningar
och gör att vissa utnämningar måste godkännas
av parlamentet. Detta måste också informeras tre dagar
innan alla militära operationer utomlands och måste
godkänna allt som varar längre än fyra månader.
2008-33 s 5-6
"Frankrike anklagas för delaktighet i folkmord"
I en 500-sidig rapport efter en tvåårig utredning
anklagas Paris av den rwandiska regeringen för att ha beväpnat
Hutu-extremisterna i Rwanda i samband med 1994 års folkmord
på hundratusentals tutsier. Rapporten namnger tretton franska
politiker, inklusive Mitterand som dog 1996, de f d premiärministrarna
Edouard Balladur och de Villepin och påstår att Frankrike
genomförde stora vapenleveranser till den f d rwandiska armén
och utbildade medlemmar av Interahamwe-milisen som genomförde
folkmordet.
Rapporten kan ses som en följd av och svar på att en
ledande fransk antiterroristdomare, Jean-Louis Bruguière,
för två år sedan anklagande nuvarande presidenten
för Rwanda Paul Kagame för att han under sin tid som
ledare för de tutsirebeller som 1994 bekämpade huturegeringen
ska ha beordrat mordet på den dåvarande presidenten
Juvenil Habyarimang. Detta blev sedan startskottet för hutu-extremister
att inleda de organiserade tutsi-morden.
Bakgrund: Tutsier i exil i Uganda invaderade 1999, Rwanda, vilket
lade grunden till folkmordet på uppskattningsvis 800 000
tutsier fyra år senare. Frankrike levererade stora mängder
vapen, trupper och militära rådgivare för att
hålla stånd mot tutsi-rebellernas invasion. Hutuextremistiska
politiker piskade upp stämningen mot Rwandas tutsiminoritet
och anklagade dem för att stödja rebellerna och för
att försöka ta makten. Mordet på presidenten Juvenil
Habyarimang, förmodligen begånget av hutu-extremister,
blev startskottet för de planerade massmorden på tutsier
som snabbt spred sig i landet. Dessa leddes av milisgruppen Interhamwe.
Mördatet fortgick under 100 dagar innan tutsi-rebellrörelsen
Rwandas patriotiska front under ledning av den blivande presidenten
Paul Kagame till slut tog makten.
Artikel i the
Guardian den 6.8 2008 eller läs
här.
Se också en tidigare
blogg.
2008-38 s 4
"Engelskan har blivit rumsren även i Paris"
Den franska eliten har i många år ägnat tid och
energi åt att försvara det franska språket mot
det engelska språkets försåtliga invasion. Men
nu verkar det som fransmännen har sänkt garden. Engelskan
har nu fått större utrymme i undervisningsplanen. Alla
franska skolbarn ska vara tvåspråkiga när de
har avslutat den obligatoriska skolgången. I årets
Eurovisionsfestival deltog Frankrike med en engelskspråkig
låt. Chiracs efterträdare Nicolas Sarkozy avfärdar
den otidsenliga anti-amerikanism som ligger till grund för
mycket av fientligheten mot det engelska språket.
2008-39 s 6-7
"En ny röst vill revolutionera den franska vänstern"
Det är den 34-årige Olivier Besancenot, ledare för
Kommunistiska revolutionär förbundet. Besancenot är
mediesmart och förstår att namnet på hans parti
som är knutet till trotskistiska Fjärde Internationalen
inte passar i modern tid. Nu försöker han förena
en liten grupp vänsterpartier i ett nytt förbund: Nya
Antikapitalistiska Partiet. Han attraherar de unga inom socialistpartiet
och resterna av det en gång mäktiga franska kommunistpartiet.
I valet 2007 fick han 4,1 % av rösterna. Men nu framträder
han snart som Sarkozys främste rival om makten.
2008-43 s 4
"Sarkozy är dyr i drift"
Presidentens utgifter har ökat kraftigt sedan Sarkozy blev
president förra året. En rapport kritiserar presidentens
"extravaganta" utgifter till mottagningar, politiska
rådgivare och utlandsresor. Sarkozy reser tre gånger
så mycket som sin företrädare, Jacques Chirac.
Resorna har hittills i år kostat 20,3 miljoner euro.
2008-46 s 3
"Frankrikes socialister rustar inför 2012"
Nu har det franska socialistpartiet slickat sina sår länge
nog. Det är tags att ta nya tag. Nästa vecka väljer
partiet ny ledare. Då avgår François Hollande
efter elva år på posten. Favoritkandidaterna är
borgmästaren i Paris, Bertrand Delanoë, före detta
presidentkandidaten och före detta Hollandes sambo Ségolène
Royal och borgmästaren i Lille, Martine Aubry. Delanoë,
som företräder partiets klassiskt socialdemokratiska
falang, skulle bli partiets första homosexuella partiledare,
Aubry är dotter till före detta ordföranden i EU-kommissionen,
Jacques Delors. Hon införde 35-timmars veckan och är
tydligt vänsterinspirerad.
2008-47 s 6
"Socialistisk schism"
Det franska socialistpartiet lyckades inte komma överens
om vare sig ny partiledare eller ny partilinje på partikongressen
förra veckoslutet i Reims. Partiveteraner börjar ifrågasätta
om partiet överlever till valen 2012. Benoît Hamon,
som leder en av partiets vänsterfraktioner möter Ségolène
Royal i en slutlig omröstning bland medlemmarna på
torsdag nästa vecka. Då får partiet en ledare
men det lär inte skapa större enighet i partiet.
2008-48 s 18
"Socialistiskt inbördeskrig"
Det råder stor oenighet inom det franska socialistpartiet
sedan Martin Aubry vann den bittra striden om partiledarposten
med hårfin majoritet framför rivalen Ségolène
Royal. Denne vägrar att acceptera resultatet och kräver
omval. Erfarna politiska bedömare varnar nu för att
ledarskapsstriden kan komma att splittra det franska socialistpartiet.
2008-50 s 6
"Madame '35 timmar" gör karriär"
Martine Aubrey som nyligen valdes till ordförande för
de franska socialisterna är mest känd för att ha
infört 35 timmars arbetsveckan. Hon är borgmästare
i Lille och Jacques Delors dotter. Hon har gått på
beslutsfattarnas högskola nr 1: École
nationale d'administration.
2009-01/2 s 3-4
"Supersarko fortsätter i huvudrollen"
Det sägs ibland att Frankrikes president har mer än
energi än nog och att han saknar finkänslighet. Men
det var längesen som Washington hade en så god vän
i Paris och den nya amerikanska regeringen kommer nog att välja
Sarkozy som kontaktperson i Europa. Nicolas Sarkozy tänker
inte ge upp sin plats i strålkastarljuset bara därför
att han har lämnat ifrån sig ordförandeskapet
i EU. Frankrike klarade av mycket under ordfröandeskapet
som just avslutats. Medelhavsunionen har 43 länder, en plats
i Barcelona och ett dubbelt ordförandeskap, Frankrike och
Egypten, med 5 biträdande generalsekreterare, varav en är
israel och en annan palestinier. EU-länderna antog förslaget
om att minska koldioxidutsläppen med 20 % fram till 2020.
De har också enats om en "invandringspakt". EU
har genomfört sin första gemensamma operation till havs,
en antipiratstyrka utanför Somalias kust.
Den franska opinionen ger Sarkozy ett högt betyg för
sin ledning av EU.
2009-07 s 12
"Sarkozy besökte Irak"
Det var hans första besök i Irak, och det tolkas som
ett viktigt steg i hans försök att förbättra
relationerna mellan Irak och Frankrike. Den franske presidenten
togs emot av Iraks president, Jalal Talabani, i en välkomstceremoni
som visades i direktsändning i irakisk TV. Sarkozy träffade
också Iraks premiärminister Nouri al-Malaki.
2009-08 s 3-4
"Vila är inget för Frankrikes president"
Nicolas Sarkozy vill göra det lagligt att arbeta på
vilodagen. Gud hjälpe honom!
Tanken på öppna butiker på söndagen är
en symbolisk kärna i Sarkozys ekonomiska ideologi. Men en
stor del av den politiska eliten vänder sig mot detta. Lagen
om aldrig på en söndag har varit i kraft sedan 1906
och innehåller redan många undantag. Han vill också
göra det möjligt för de som vill, att arbeta till
70-årsdagen. Nu har han också fått motstånd
från den socialistiska oppositionen som fått en ny
ledare i den förra arbetsmarknadsministern Martine Aubry,
som var 35-timmarsveckans arkitekt.
2009-09 s 5
"Fransmännen undviker helst risker"
Fransmännen har traditionellt en skeptisk syn på entreprenörskap.
Nu har Paris stiftat en ny lag som ska ändra på det.
Den ska förenkla och stimulera startandet av nya företag.
Enligt den kan vem som helst gå ut på Internet och
på 15 minuter börja starta en egen verksamhet utan
att förlora existerande skattefinansierade pensioner, arbetslöshets
understöd eller andra förmåner. De nya entreprenörerna
behöver inte börja med att betala in tusentals euro
till socialförsäkringar, utan staten kräver ingenting
förrän verksamheten går med vinst och då
gynnas "auto-entreprenören" av generösa skattelättnader.
Regeringen räknade med att 200 000 skulle bli egenföretagare
innan årets slut men redan i februari har 62000 registrerat
sig. En orsak till fransmännens pessimistiska attityd gentemot
affärer är att de flesta karriärpolitiker har föga
erfarenhet av affärer. En annan orsak är att undervisningen
i ekonomi i franska skolor ofta är ideologiskt färgad
och lägger stor tonvikt vid sociala problem kopplade till
ekonomin. "Tanken att kapitalismen är förfärlig
är tydlig bland lärarna" säger Marc Lazar,
författare till boken "Kommunismen: En fransk passion".
Den nya lagen ska hjälpa till att ändra attityder. Fler
ska följa president Nicolas Sarkozys mantra: "Arbeta
mera och tjäna mera!".
Original artikel
i Newsweek eller läs
den här.
2009-12 s 6
"Frankrike blir fullvärdig medlem igen"
Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, och hans regering vann
på tisdagskvällen en förtroendeomröstning
i Nationalförsamlingen angående planerna på att
låta Frankrike återansluta sig till det militära
samarbetet i Nato. Efter en lång och livlig debatt röstade
329 för och 238 emot regeringens utrikespolitik. Det var
president de Gaulle som drog Frankrike or Natos militära
kommando 1966.
2009-18 s 3-4
"Supersarko ramlar ner på jorden"
Den franska ekonomin är utsatt men inte lika mycket som grannländernas.
Men de franska väljarna är missnöjda. Den franske
presidenten är förvånad över att han är
så impopulär. Den franska befolkningen hade väntat
sig mer av honom med tanke på hans starka inledning. Stämningen
är nervös i hela landet. Det har varit två dagar
av massdemonstrationer och strejker hittills i år. En tröst
för Sarkozy är att väljarna inte hyser större
förtroende för oppositionen. Socialisterna är mer
splittrade än någonsin trots att de har en ny ledare
i Martine Aubry.
2009-20 s 8-9
"Mycket väsen för ingenting"
Tre månaders strejker vid franska universitet hade otydliga
motiv och ledde ingen vart. Det var en vagt definierad rörelse
som uppstod i protest mot förändringar som Nicolas Sarkozys
regering försökte driva igenom i Frankrikes trassliga
utbildningssystem. "Blockera allt!" löd parollen
vilket ledde till att föreläsningar och examinationer
ställdes in vilket i sin tur äventyrar de kommande slutproven.
2009-22 s 4-5
"I statens trygga famn"
Den ofta förtalade franska modellen skyddar många mot
krisens obehagliga följder. Den stora franska byråkratin
och regeringens ohämmade intervention har visat sig utgöra
ett gott skydd mot umbäranden i dessa svåra ekonomiska
tider. Stora befolkningsgrupper - byråkrater, pensionärer,
lärare och miljontals andra vars försörjning är
direkt eller indirekt beroende av offentliga medel - är skyddade
av en stor statlig krockkudde.
Frankrike, Flyktingpolitik
2009-26 s 12
"Sarkozy ogillar burkan"
Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, har deklarerat att den
islamiska burkan inte passar i den franska republiken. Han fördömer
det kroppstäckande plagget som en symbol för undergivenhet,
som berövar kvinnan hennes identitet och gör henne till
"fånge bakom galler".
Tyskland, Frankrike
2009-27 s 3-4
"Berlin och Paris strävar mot samma mål" hela artikeln
Dragkampen mellan Frankrike och Tyskland är en bluff. Skenet
bedrar och det är mer på det retoriska planet som de
båda regeringscheferna är oense om på vilket
sätt man ska stimulera ekonomin alternativt hålla hårt
om plånboken och när det gäller att värna
en gemensam stark valuta, stödd av en stark centralbank är
Berlin och Paris nog mer eniga än det verkar utåt.
Frankrike, Afrika
2009-27 s 26-27
"Frankrike lossar på banden"
En begravning i Gabon avslöjade att Nicolas Sarkozy är
i färd med att så snabbt som möjligt ändra
Frankrikes Afrikapolitik. Frankrike har inte samma utbyte som
förr av sina fredsinsatser i Afrika. Kommersiellt har Kina
dykt upp som en stark konkurrent. Frankrike har till stor del
bekostat säkerhetsarbetet vilket har resulterat i dålig
press och samtidigt förlorat både affärer och
trovärdighet. Frankrike planerar nu att lägga ner en
av tre permanenta baser i Afrika, Djibouti, Senegal och Gabon
och överflytta militära resurser till strategiskt viktigare
platser kring Medelhavet och Persiska viken.
2009-38 s 20
"Drömmen om England fick ett abrupt slut"
Kravallpoliser rensade i början av veckan upp i ett stort,
illegalt flyktingläger i Calais, där människor
samlats för att försöka ta sig över engelska
kanalen. Storbritanniens inrikesminister, Alan Johnson, uttryckte
"förtjusning" över den franska polisens "snabba
och effektiva" operation. 278 invandrare från Afghanistan,
Eritrea och Irak greps. De kommer att erbjudas en chans att söka
asyl eller hjälp att återvända till hemlandet.
2009-41 s 7-9
"Sarkozy ville han vore Obama"
Frankrikes hyperaktive president tycker inte att han får
tillräckligt med beröm för allt han gör för
världen. Sarkozy ville leda och han vill agera, han verkar
vara överallt samtidigt och alltid, men han vill också
ha tydlig uppskattning för vad han har gjort. Obama och Sarkozy
har samma internationella ambitioner. Sarkozy vill att världen
ska betrakta dem som ett tandempar.
2009-42 s 6-8
"En kamp mellan två stora egon" hela
artikeln
Fallet "Clearstream-affären" handlar om svarta
pengar och spionage, men i verkligheten är det en duell mellan
ärkerivalerna Nicolas Sarkozy och Dominique de Villepin.
De har i åratal motarbetat varandras karriärplaner.
Och nu närmar sig duellen en höjdpunkt. Slagfältet
är en domstol i Paris, som ska döma i den så kallade
Clearstream-affären. Det handlar om olagliga konton i utlandet,
spionage, korruption, förtal och ärekränkning.
Kampen mellan dessa två egon började för cirka
15 år sedan. De är väldigt olika. Dominique de
Villepin är en kultiverad ättling till en adlig person.
Han är 1,93 lång, gift sedan 24 år och far till
tre framgångsrika barn. Han har examen från elithögskolan
ENA. Nicolas Sarkozy är den gormande invandrarsonen som använder
platåsulor för att kompensera för sin korthet.
Han är gift för tredje gången med sångerskan
Carla Bruni. Hans far är ungersk aristokrat som flydde undan
kommunisterna.
2009-43 s 28
"De Villepins karriär står på spel"
I rättegången mot den före detta franske premiärministern,
Dominique de Villepin, kräver åklagaren ett straff
på 18 månaders fängelse och böter i höjd
med 45 000 euro. Åtalet lyder: medverkan i en komplott mot
den sittande statschefen. Om rätten dömer som åklagaren
vill är det definitivt slut med de Villepins politiska ambitioner,
som bland annat inkluderar att utmana president Sarkozy i valen
2012. Åklagaren hävdar att de Villepin kände till
att påståenden om att Sarkozy hade olagliga konton
utomlands var falska, och ändå underblåste han
dem "med sin tystnad", vilket gjorde honom till medbrottsling.
2009-44 s 13
"Paris slog på stort"
Ordförandeskapet i EU förra året kostade Frankrike
omkring 171 miljoner euro, eller en miljon om dagen vilket var
bland de dyraste ordförandeskapen i unionens historia. Den
vanligaste kostnaden är 70-80 miljoner. Enligt en revisionsbyrå
blev kostnaden så hög på grund av dålig
administration och ett överambitiöst program. 489 evenemang
hade vaga syften och det är oklart vem som betalade för
vad.
Frankrike
2009-44 s 6-7
"Franska framtidsdrömmar"
Fransmännens förhoppningar om att Frankrike och Tyskland
tillsammans ska leda Europa kan komma på skam på grund
av oenighet om både politik och prioriteringar. Europas
röst hörs bättre när de båda största
länderna är eniga. Det finns en gemensam hållning
i motståndet mot Turkiets medlemskap och ambitioner att
tygla kapitalismen. Men Merkel ogillade Frankrikes planer på
en Medelhavsunion och föredrar mer konkreta framsteg framför
högtflygande projekt och Tysklands författningstillägg
om balanserad budget tvingar landet att föra en mycket stram
penningpolitik.
2009-46 s 3-4
"Merkel är svårflirtad" hela
artikeln
President Nicolas Sarkozy vill lyfta fram den fransk-tyska vänskapen
med buller och bång. Men i Berlin befarar man i stället
en motsättning mellan ländernas vägar. Sarkozy
gläder sig över den lågskattepolitik som koalitionen
med FDP drivit fram. Paris hoppas att detta gör att Berglin
lämnar sitt eget krav på en balanserad budget. I Tyskland
kritiseras emellertid Merkel och CDU för detta. Sarkozys
tendens att samla på sig nya skulder bekymrar tyskarna.
Frankrikes statsskuld motsvarar 76 % av ett års BNP. Eftersom
detta strider mot EUs stabilitetspakt vill Sarkozy avskaffa denna.
Detta tillåter emellertid inte den tyska regeringen.
2009-48 s 22-23
"Frankrike lever inte som de lär" hela artikeln
De forna kolonierna är besvikna på Frankrike, som gullar
med de mäktiga och blundar för korruption och andra
missförhållanden. Frankrike verkar acceptera obehagliga
härskare i de forna kolonierna i utbyte mot en urangruva
i Niger, delaktighet i Gabons olja och en djupvattenhamn i Kamerun.
Den politiska oppositionen i flera länder som Kamerun, Guinea,
Niger och Mauretanien är inte alls nöjda med det sätt
de menar att Frankrike håller autokraterna vid makten under
armarna.
2010-03 s 5-6
"Religionen är en privatsak men inte klädseln"
Frankrike smider kontroversiella planer på att förbjuda
burka och niqab på offentlig plats. Frankrike har Europas
största muslimska befolkning och förväntar sig
att de ska anpassa sig till franska seder och bruk. Den nya lagen
förbjuder att någon bär kläder med syfte
att dölja ansiktet på offentlig plats. Den som vägrar
att ta av sig plagget kan dömas till 750 euro i böter.
1900 kvinnor bär niqab, en dräkt som täcker hela
kroppen med en glugg öppen för ögonen. Plagget
bärs traditionellt i Golfstaterna. Bakgrunden till lagförslaget
är den franska traditionen att religionen är en privatsak.
Sarkozy har uttalat att Burkan inte är någon religiös
symbol utan en symbol för undergivenhet, ett utslag av kvinnoförnedring.
2010-06 s 6-8
"Fransk identitet och religiösa symboler i vardagen" hela artikeln
I Frankrike pågår sedan flera månader tillbaka
en debatt om nationell identitet och förbud mot burka. Invandringsminister
Eric Besson, före detta socialist, är den som initierade
den aggressiva debatten, vilket har gjort honom till Frankrikes
för närvarande mest omstridda politiker. Han föddes
i Marrakesh i Marocko och var 17 år när han kom till
Frankrike. Han har en tunisisk flickvän. Det socialistiska
lägret betraktar honom som en förrädare.
Debatten handlar om republikens värderingar, den franska
nationen, burkan och frågan om vad Frankrike ska vara stolt
över och vad som är viktigt. Det handlar om rättigheter
och plikter och acceptansen av västerländska värderingar.
Många medborgare uttrycker farhågor om "arabisk
dominans".
2010-09 s 24
"Frankrike begick allvarliga misstag i Rwanda"
Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som betygade sin vördnad
för offren för folkmordet i Rwanda 1994, sa att Frankrike,
som vid denna tidpunkt hade militärer i landet, hade begått
"svåra misstag i vår bedömning av situationen".
Dessa misstag "fick dramatiska följder" sade Sarkozy
vid en presskonferens tillsammans med Rwandas president Paul Kagame
i Kigali, Rwandas huvudstad. Sarkozys statsbesök är
det första av en fransk regerings- eller statschef på
25 år.
Före folkmordet 1994 utbildade fransmännen det hutu-ledda
Rwandas militärer som då bekämpade rebeller, övervägande
tutsier baserade i Uganda. Den dåvarande presidenten Francois
Mitterand ville undvika ett maktövertagande av de främst
engelsk-talande tutsierna. Det var ett allvarligt bedömningsfel
att inte genomskåda den dåvarande regeringens planer
på folkmord, erkänner Sarkozy.
2006 skar det sig riktigt mellan den nya tutsiregimen och Frankrike
när en fransk domare utfärdade häktningsorder på
nio av president Kagames medhjälpare misstänkta för
att ligga bakom nedskjutningen av Juvenal Habyarimana, den rwandiske
president vars flygplan sköts ner 1994. Kagame svarade med
att hävda att franska trupper hjälpt till vid det följande
folkmordet på tutsier.
2010-11 s 4
"Sarkozy har det oförklarligt motigt just nu"
Set borde vara ganska god tider för Nicolas Sarkozy, Frankrikes
president. Landets ekonomi klarar sig bättre än grannländernas,
BNP växte med 0,6 % senaste kvartalet. Men trots dett förödmjukades
Sarkozy i regionvalen. Valen i två omgångar gäller
vilka som ska styra Frankrikes 22 regioner på fastlandet
plus ytterligare fyra. Valresultatet var mycket nedslående
för styrande UMP. Det märkliga är att trots de
lokala framgångarna för Socialistpartiet är trovärdigheten
på nationell nivå mycket låg.
2010-11 s 4-5
"Socialisterna leder i halvtid"
President Nicolas Sarkozys parti besegrades av den socialistiska
oppositionen i den första omgången regional i söndags.
Valdeltagandet var ovanligt lågt. Nästa omgång
äger rum på söndag 21 mars. Regionvalen är
de sista valen före presidentvalet 2012. Socialistpartiet
gick framåt men det är fortfarande djupt splittrat
när det gäller politik och ledarskap och partiet har
ingen självklar presidentkandidat. Det som var anmärkningsvärt
var framgångarna för en koalition gröna partiet,
kallad Europé Ecology, som leds av Daniel Cohn-Bendit.
Även extremhögern gick framåt.
2010-11 s 4-5
"Lagarde kritiserar Berlins politik"
Tysklands handelsöverskott som delvis bygger på att
arbetskostnaderna hålls nere, missgynnar andra länder
i eurozonen, hävdar Frankrikes finansminister Christine Lagarde
i en ovanligt rättfram varning till Berlin. Wolfgang Schäuble,
Lagardes tyska kollega, föreslog för en tid sedan en
europeisk valutafond samt hårda straff för de länder
som bryter mot valutaunionens regler. Lagarde säger också
att Frankrike och andra länder måste försöka
göra sina ekonomier konkurrenskraftigare och reformera sina
offentliga sektorer för att minska underskotten.
2010-12 s 8-9
"Sarkozys problem är inte unika"
Sarkozy intog Elyséepalatset 2007 som en ny stark ledare
efter Jacques Chiracs sista år präglade av orkeslöshet
och skandaler. Men Sarkozys frenetiska stil som full av engagemang
under valturnéerna fungerar mindre bra i en regering. Där
vinglar han hit och dit, utan en sammanhållen syn eller
konsekvens. Nu har han drabbats av en svår förlust
för sitt parti UMP som bara fick 35 % i regionvalen mot 54
% för socialisterna och deras allierade. Sarkozy är
emellertid inte ensam om sina problem bland Europas statschefer.
Bristen är bräckligheten i Europas ekonomiska återhämtning
och de rekordhöga statsskulderna. Ett annat problem är
den europeiska allmänhetens kroniska brist på förtroende
för politiker och politiska system. Denna alienation bland
väljarna yttrar sig också i stöd till yttersta
högern. I Frankrike fick Le Pens Nationella Front nästan
tio procent av rösterna och i Storbritannien kampanjar British
National Party med stor kraft inför valen i maj.
2010-13 s 4
"De Villepin grundar nytt parti"
Skam den som ger sig. President Nicolas Sarkozy ärkerival,
Dominique de Villepin, utnyttjar missnöjet inom den franska
borgerligheten och grundar ett nytt parti i avsikt att stjäla
röster från Sarkozys UMP. I de nyligen avslutade regionalvalen
kammade socialisterna hem en storseger med 54 % av rösterna.
Ett stort bakslag för de konservativa. Namnet på det
nya partiet kommer att tillkännages 19 juni. De Villepin
antyder att målet är att vinna presidentvalet 2012.
2010-15 s 6-7
"Fransmännen tycker att det var bättre förr"
Frankrike och Tyskland betraktas traditionellt som EUs motor men
relationerna mellan de två länderna är nu ganska
ansträngda med anledning av den grekiska skuldkrisen som
är det senaste exemplet på att Tyskland numera motsätter
sig Europas önskemål och i högre grad än
förut tillgodoser egna intressen. EU står inför
en allvarlig kris som berör finanspolitiken och euron men
det finns motsättningar också vad gäller politiken
gentemot Ryssland, Kina och Iran. Tyskland som tidigare varit
EUs största finansiär har klargjort att det inte längre
tänker betala för andras misstag och slarv. Angela Merkels
tuffa hållning på mötet i Bryssel möttes
med varma applåder i Berlin.
2010-18 s 9
"Sarkozy går mot sitt Waterloo?
Frankrikes president har satt pensionsreformen högt på
dagordningen och nu finns risk för att frågan blir
hans Waterloo. Sarkozys aktuella popularitetssiffra, runt 30 %,
hr aldrig varit lägre och mellanårsvalen har sporrat
han konkurrenter. Samtidigt är de mäktiga franska fackförbunden
angelägna om att bevara landets generösa trygghetssystem
intakta. Skrämmande scenarier som presenterades för
bar tre år sedan varnar för ett underskott på
24,8 miljarder euro i pensionsfonderna 2020. Görs inget blir
detta underskott 72 miljarder 2050.
2010-24 s 6-7
"Fru Vankelmod träffade herr nyckfull"
Just när det är kris sviktar Europas viktiga axel Frankrike-Tyskland.
Men tidigare i veckan träffades äntligen Angela Merkel
och Nicolas Sarkozy. Eurozonen är en viktig byggsten i EUs
framtid. Mellan juni och oktober i år bestäms hur valutaunionen
ska reformeras. Tyskland har lagt fram ett förslag. Frankrike
andra förslag som Tyskland främst via medierna har avvisat.
Tyskland och Frankrike måste enas om en kompromiss.
2010-26 s 10
"Sarkozy håller igen"
I en symbolisk sparsamhetsgest har president Nicolas Sarkozy ställt
in presidentens årliga gardenparty på nationaldagen
den 14 juli. I fortsättningen ska politiker och ämbetsmän
avstå från lyxhotell, förstaklassflyg, cigarrer
och champagne. Staten säljer samtidigt 10 000 tjänstefordon
och 7000 tjänstebostäder, som används av ministrar,
statsanställda och ämbetsmän.
2010-27 s 8-9
"Franska elitskolor pressas att bli mer demokratiska"
Frihet och broderskap men hur är det med jämlikheten?
Les grandes écoles producerar landets ledare på alla
områden, Främst av dem alla är "Institut
d'Études Politique de Paris". För att kunna börja
på någon av dessa elitskolor krävs minst två
års intensiva eftergymnasiala studier och därefter
en svår antagningstest. Problemet tycks nu vara att många
invandrarungdomar inte klarar av detta hårda förarbete
och därför inte kommer in. Regeringen undersöker
om antagningstesten är "diskriminerande". Kanske
är inträdesproven formulerade till fördel för
dem som känner till fransk historia och fransk kultur.
2010-27 s 13
"Slöjdebatten fortsätter"
Frågan är mycket laddad och splittrar Frankrike i två
delar. Personer som bryter mot förbudet att bära ansiktstäckande
plagg som burka och nikab på offentliga platser kan dömas
att böta uppemot 150 euro. Nationalförsamlingen ska
rösta om lagförslaget den 13 juli. Senaten kommer att
behandla frågan i september. Socialistpartiet är emot
förslaget.
2010-28 s 5
"Sarkozy kan andas ut och ta nya tag"
Frankrikes socialminister Eric Woerth friades från misstankar
om medhjälp till skattebrott. Han misstänktes för
att ha sett till att Liliane Bettencourt, arvtagerska till kosmetikföretaget
L'Oréals förmögenhet, behandlades välvilligt
av skattemyndigheten när han var budgetminister. Den nu publicerade
utredningen finna emellertid inga bevis för detta.
2010-28 s 5
"Pensionssystemet som Woerth ska ändra på"
Ingen begriper hur det franska pensionssystemet ska finansieras.
Fransmännen lämnar arbetslivet mycket tidigare än
de flesta andra européer. Den verkliga genomsnittliga pensionsåldern
är 58,7 år. I Tyskland är motsvarande ålder
62,1 år. I USA 64,6 år. I japan 69,5 år. En
fransk pensionär lever i genomsnitt 24 år som pensionär.
Genomsnittet för OECD är 18 år. Det finns också
i Frankrike en uppsjö av specialregler som gör att vissa
yrkesgrupper som brandmän, lokförare och arbetande mammor
till tre eller fyra barn kan pensionera sig ännu tidigare.
Många löntagare kan avgå med full pension redan
i början av 50-årsåldern.
2010-28 s 9
"Förbud mot burka"
Den franska nationalförsamlingen röstade i tisdags ja
till en lag som förbjuder bärande av heltäckande
slöja, det vill säga burka eller niqab på offentliga
platser. Det belgiska parlamentet planerar en liknande lag och
även i Spanien inom offentliga byggnader. Det franska förbudet
ska i september behandlas i senaten som också väntat
godkänna det.
2010-29/30 s 8
"Stor risk för våld i franska förorter"
Arbetslöshet, fattigdom, integrationsproblem och oerfarna,
överbelastade poliser är bakgrunden till våld
och otrygghet. Nattliga sammanstötningar i förorten
La Villeneuve i Grenoble har än en gång visat att våldet
kan blossa upp när som helst i franska förorter. Den
27-årige återfallsförbrytaren Karim Boudouda
från Villeneuve överföll tillsammans med en kumpan
ett nordafrikanskt kasino. De fick med sig över 20 000 euro.
De var beväpnade och sköt i flykten mot en jagande polisbil.
Polisen besvarade elden och sköt Boudouda till döds.
Enligt rättsuppfattningen i Boudoudas hemkvarter är
det förbrytaren som är offret. En av deras egna hade
dödats och detta har skett i närheten av hans hemort,
där varken Sarkozy eller polisen bör vistas enligt de
boende i området. Dessa hämnades Boudoudas död
med att sätta fyr på bilar och butiker. Våldsamheterna
i Grenoble är anmärkningsvärda därför
att La Villeneuve på 1970-talet lyftes fram som en modell
för framgångsrik assimilationspolitik. Av detta märks
ingenting i dag.
http://www.nzz.ch/nachrichten/international/gewaltpotenzial_in_den_banlieues_1.6743378.html
2010-29/30 s 9-10
"Pengar, politik, intriger och skandal"
En gammal arvtagerska, en arg dotter, en societetsfotograf, en
svekfull butler och en bitter penningförvaltare, hemliga
ljudband, ett berömt företag med ett fläckigt förflutet
och långvariga politiska kontakter, en impopulär president
och en minister med aptit på pengar samt rykten om olagliga
kontantdonationer i diskreta kuvert. Denna romantiska stuvning
går under namnet Bettencourtaffären med referens till
den gamla arvtagerskan till kosmetikföretaget L'Oréals
förmögenhet, Liliane Bettencourt, 87 år.
Det som började som ett häftigt familjegräl i form
av dotterns anklagelser om att mammans rådgivare hade manipulerat
mamman att stjäla dotterns förmögenhet skakar president
Nicolas Sarkozys regering. Sagan började då dottern
Francoise Bettencourt-Meyers stämde societetsfotografen Francois-Marie
Banier. Frankrikes version av Kung Lear: ett otacksamt barn angriper
en svag förälder och hela regimen skakar.
2010-31 s 4
"Sarkozy vill utvisa papperslösa romer"
Undanröjning av alla olagliga boplatser inom tre månader:
Frankrikes president Sarkozy har lagt fram drastiska åtgärder
mot romer och sintifolket. Dessutom ska alla "resande",
travellers, som bor i Frankrike utan papper utvisas "med
hänvisning till allmän ordning och säkerhet":
Detta sedan en grupp romer ödelagt en lokal polisstation
i Loiredalen. Detta sedan polisen skjutit ihjäl en romersk
man vid en rutinkontroll. Han anklagar de resande för såväl
handel med barn som prostitution. Regeringen vi låta särskilda
inspektörer göra husrannsakningar av de resandes boplatser
för att kontrollera att de boende betalar skatt vi vanlig
ordning.
I Frankrike finns det cirka 400 000 resande. Cirka 95 procent
är franks medborgare och två tredjedelar är bosatta.
Vid sidan av dessa finna även romer som är medborgare
i Rumänien och Bulgarien. Som EU-medborgare får de
åka till alla EU-länder men om de döms för
brott blir de utvisade.
2010-34 s 3-4
"Sarkozy gör slag i sina hot"
Utvisning av romer i Frankrike. Alla i ett romskt husvagnsläger
blev antecknade och fick ett utvisningsbeslut. De måste
lämna Frankrike inom en månad. Motiveringen ät
att de stannat längre i landet än uppehållstillståndets
tillåtna tre månader för rumänska medborgare
och inte kunnat visa att de fått heltidsarbete. Rumänsk
polis och tre tolkar åtföljde den franska polisen.
100 andra romer har frivilligt flugits hem med 300 euro och resan
betald.
Som medborgare i stater som nyligen har anslutit sig till EU särbehandlas
rumäner och bulgarer juridiskt under en övergångsperiod.
Detta ska vara avskaffat 2014.
Alla europeiska länder har svårigheter med nomadiska
befolkningsgrupper. Till exempel försöker Tyskland återföra
romska flyktingar till Kosovo som fördrivits av Kosovoalbanerna.
2010-35 s 3-4
"Tuffingen Sarko"
Nicolas Sarkozy, som drunknar i impopularitet och skakas av skandaler,
går till motanfall mot lätta mål. 67 procent
vill inte att han ställer upp till omval 2012. Han har fyra
källor till problem under hösten: pensionsreformen,
budgeten, medborgarlagen och utvisningen av romer och en politisk
skandal kopplad till Liliane Bettencourt.
2010-35 s 4
"Expresidenten skonas"
Jacques Chirac slipper kanske åtal, men hans parti får
betala dyrt. En skandal rörande anställning av påhittade
personer under Jacques Chiracs tid som borgmästare i Paris
kan komma att kosta det franska regeringspartiet, UMP, 1,65 miljoner
euro. Resten av skadeståndet, 550 000 euro ska betalas av
Jacques Chirac personligen. Skadeståndet ska täcka
utbetalda löner till fiktiva personer, räntor och advokatkostnader.
Om pengarna betalas in kan Jacques Chirac slippa åtal för
förskingring av offentliga medel och svek mot huvudman.
2010-36 s 7-9
"Le Pens dotter ger partiet en ny profil"
Marine Le Pen flyttar sin fars rabulistiska, högerextremistiska
parti från periferin och omdefinierar samtidigt den franska
politiken. Marine Le Pen tros bli vald till partiledare i januari
och hon är passionerad förespråkare för partiets
kärnbudskap: stark fransk nationalism, obeveklig EU-skepsis
och massor av hårdfört prat om brottsbekämpning
och invandrarstopp. Växande stöd i opinionen placerar
henne på tredje plats bland de möjliga presidentkandidaterna
2012.
2010-36 s 8
"Strauss-Kahn borde vara favorit"
Det som verkar självklart för utomstående är
alls icke självklart för de franska socialisterna.
Dominique Strauss-Kahn är chef för Internationella valutafonden
i Washington. Här har socialisterna i Frankrike en potentiell
kandidat med god chans att vinna presidentvalet 2012. Men han
utmanas av socialisternas partiledare, Martine Aubry, som ledde
partiet till en övertygande seger i regionvalen tidigare
i år. Både hon och Strauss-Kahn skulle besegra Sarkozy
om det vore val idag.
2010-36 s 14
"Fransmännen strejkar mot pensionsreformen"
De franska fackförbunden strejkade i tisdags mot en omstridd
pensionsreform, särskilt mot förslaget att höja
pensionsåldern från 60 till 62 år. Strejken
påverkade framför allt tåg- och flygtrafiken,
skolor och sjukhus. Planen ska godkännas i oktober.
2010-39 s 5
"Det fulländade franska rollspelet"
Syftet med den franska generalstrejken som slog till förra
veckan var inte i första hand att stoppa president Sarkozys
beslut att höja den lagstiftade pensionsåldern från
60 till 62 år. Det visste man inte var möjligt. Till
och med det hårdföra CGT som har många kommunister
bland sina medlemmar vet att den höjda pensionsåldern
är ett faktum. Det var snarare att stärka fackföreningarnas
trovärdighet i kampen om medlemmar från sektorer utanför
den offentliga genom att uppnå mindre eftergifter för
vissa grupper. Många av deras medlemmar är emot höjningen
av pensionsåldern.
2010-39 s 6
"Frankrike mot världen"
Bråket om romerna har skadat Frankrikes rykte. Fransmännen
har chockerats av världens reaktion på utvisningen
av romer. Det värsta av utfallet från EUs justitiekommissionär,
Viviane Reding, som jämförde utvisningen med nazisternas
behandling av judar. Sarkozy slog tillbaka i Bryssel, gjorde sig
till offer för "skändliga och djupt kränkande
förolämpningar" och kan därmed vinna poäng
på hemmaplan där väljarna inte gillar att domderas
av byråkrater, men däremot till stor del godkänner
förvisningen av romer.
Mycket står på spel. I mitten november tar Frankrike
över det roterande ordförandeskapet i G20 och 2011 iG8.
Där kommer Sarkozy att spela ut sina nya kort, som en global
finansskatt.
2010-39 s 13
"Frankrike debatterar strängare invandringslagar"
Personer som fått medborgarskap under de senaste 10 åren
ska kunna förlora de om de begår våldsbrott särskilt
vid kränkningar av myndighetsutövande statstjänstemän.
Utländska medborgare, även EU-medborgare ska kunna utvisas
om de stannar längre än tillåtet, missbrukar den
franska välfärden eller utövar "aggressivt
tiggeri". Den politiska oppositionen fördömer förslaget.
Artikel
i NY Times
2010-42 s 8
"Oktoberrevolt"
Det kokar och stinker i oroliga Marseilles, Frankrikes näst
största stad. Ingenstans är missnöjet med president
Nicolas Sarkozy och hans regering tydligare än där.
Sophämtarna har strejkat i nästan två veckor och
handelskammaren varnar för att soporna kan skada stadens
utnämning till europeisk kulturhuvudstad 2013. Hamnstrejken
har lett till att stora tankbåtar och lastfartyg sitter
fast i Medelhavet i väntan på lastning och lossning.
I onsdags röstade den franska senaten ja till pensionsreformen.
2010-42 s 9
"Sarkozy manar till lugn"
Strejkerna och demonstrationerna mot Nicolas Sarkozys pensionsreformer
blir allt mer omfattande. Bristen på bränsle börjar
märkas överallt. Sarkozy manar till lugn och regeringen
tänker inte ändra i pensionsreformen på grund
av protestaktionerna.
2010-43 s 3
"Sarkozy vann en pyrrhusseger"
President Nicolas Sarkozy vinner kanske pensionskriget mot fackförbunden,
men den franske presidenten har ingen anledning att fira segern.
Efter flera veckor av strejker, bränsleblockader och gatudemonstrationer
antog senaten presidentens nedskärningar i förra veckan
varmed man kom ännu ett steg närmare en höjning
av pensionsåldern från 60 till 62 år och gränsen
för full pension från 65 till 67.
2010-43 s 29-31
"Franska kvinnor har allt utom jämlikhet"
En stor andel av Frankrikes kvinnor förvärvsarbetar
och förväntas göra karriär samt ta huvudansvar
för familj och hushåll.
Mycket är bra: Franska kvinnor bestämmer över sin
sexualitet, preventivmedel och abort är lagliga och subventionerade,
de är bättre utbildade än männen och de minskar
avståndet till männen på arbetsmarknaden. Föräldrar
med barn får stora barnbidrag och skattelättnader.
Familjer med tre barn betalar mycket lite i skatt. Den franska
staten betalar 5,1 procent av BNP och dubbelt så mycket
som EU-genomsnittet till familj, barnomsorg och mödravård.
Barn garanteras en plats i "écoles maternelles"
från tre års ålder och 99 procent av alla barn
använder tjänsten.
Men kvinnorna har svårt att nå toppen både i
näringslivet och i politiken. Och de ägnar dubbelt så
mycket tid åt barn och hushållet än vad männen
gör.
Franska kvinnor är mer feminina än feministiska och
franska män visar ofta prov på ett slags ridderlighet
som hör hemma i tiden före den franska revolutionen.
2010-45 s 10
"Chirac har förlorat immuniteten"
Jacques Chirac, Frankrikes före detta president, kommer att
ställas inför rätta misstänkt för inblandning
i olaglig partifinansiering under sin tid som borgmästare
i Paris 1977 till 1995. Chirac har i många år misstänkts
vara involverad i ett system som försåg hans före
detta politiska parti med miljontals franc och euro.
2010-46 s 6-7
"Sarkozys nya regering lutar lite mer åt höger"
När Sarkozy väl hade fått igenom sin pensionsreform,
trots protester och strejker från allmänhet och fackförbund,
gjorde han en väntad regeringsombildning. . Han har återutnämnt
Francois Fillon till premiärminister.
2010-48 s 8
"Royal skaffar sig ett försprång"
Ségolène Royal, som förlorade i valet 2007
mot Nicolas Sarkozy deklarerade överraskande att hon vill
bli socialisternas presidentkandidat 2012. Detta pressar Dominique
Strauss-Kahn att bestämma sig för om han vill ge upp
posten som chef för internationella valutafonden för
att kandidera i det franska presidentvalet. En tredje intressent
är socialistpartiets ledare Martine Aubry. De tre hade tidigare
kommit överens om att vänta till juni 2011 med att besluta
vem som då har störst chans att vinna över Sarkozy.
En opinionsundersökning visar att Strauss-Kahn skulle vinna
över Sarkozy i dag med 59 mot 41.
2011-01 s 15
"Hotet från höger"
Marine le Pen , dotter till Jean-Marie, väcker skräck
hos både regeringspartiet, UMP, och hos de oppositionella
socialisterna. Hon kommer att utses till partiledare för
Nationella Fronten den 16 januari varmed hon avlöser sin
far på posten. Hon är lika demagogisk som sin far men
mycket farligare. Hon skulle få 17 % av rösterna om
det vore presidentval idag. Den föga populäre statschefen
Nicolas Sarkozy kan befara att det blir Marine Le Pen och inte
han själv som utmanar vinnaren i presidentvalets andra omgång.
En del "otrogna" UMP-väljaren kan förväntas
rösta på NF. Besvikna, missnöjda vänsterväljare
gillar också henne efterson förespråkar fri abort,
homoäktenskap och sekulära värderingar.
2011-02 s 6-7
"Väck ej den björn som sover"
Den kontroversiella 35-timmarsveckan debatteras åter i Frankrike.
Men regeringen - och oppositionen - gör nog klokt i att inte
börja rota i frågan igen. För tio år sedan
infördes 35-timmarsveckan av en socialistisk regering. Sedan
dess har lagen blivit så urholkad särskilt i den privata
sektorn att den genomsnittliga arbetstiden är 39,4 timmar.
Problemet med att ändra arbetstiden idag är dels att
företagen har fått många undantag från
sociala- och andra arbetsavgifter för att godta lagen 2000
och dels att de anställda som ändå jobbar inemot
40 timmar i veckan får extra övertidsbetalning för
timmar utöver de 35. Så de allra flesta vill ha lagen
kvar.
2011-03 s 4-5
"Pappas flicka "
I söndags tillkännagavs att Marine Le Pen har valts
till ny partiledare i Front National (FN). Orsaken till att Marine
Le Pen gör Frankrikes etablerade politiker nervösa är
att hon ger partiet en mer respektabel fasad än hennes far.
Hennes ständiga, oroväckande närvaro har tvingat
den etablerade högern att föra en allt hårdare
invandrings- och säkerhetspolitik. Genom att framställa
sig som den franska sekularismens försvarare är hon
en svårträffad måltavla för mittfårans
politiker. 39 % av fransmännen håller med henne i till
exempel hennes kritik av muslimer som ber på gatan.
2011-07 s 5-6
"Solsemester i pyramidens skugga"
Skandalen rörande somliga ministrars semester i Nordafrika
riktar än en gång uppmärksamheten mot Frankrikes
kontroversiella umgänge med regionens autokrater. Det är
premiärminister François Fillon och utrikesminister
Michèle Alliot-Marie, båda kända för att
vara rättskaffens och klanderfria, som nu ertappats med att
ta emot gästfrihet från auktoritära länder
i Nordafrika, Egypten och Tunisien. Michèle Alliot-Marie
möttes av ett privatflygplan då hon landade på
Tunis flygplats och François Fillon hade fått sitt
semesterarrangemang för hela familjen betald av den egyptiska
regeringen.
2011-08 s 12-13
"Strauss-Kahn"
Vill han leda Frankrike eller världen? Den potentielle presidentkandidaten
säger inte ett knyst, men Frankrike pratar. Kanske hans fru
har avgörandet i sin hand. Hon uppges önska att han
lämnar mandatet i IMF. Han är den ledande socialistiska
kandidaten till presidentvalet 2012 och anses ha en god chans
att vinna över den alltmer impopuläre Sarkozy. Detta
väcker oro hos rivaliserande socialister, främst partiledaren,
Martine Aubry.
2006 ställde Strauss-Kahn upp i presidentvalet men förlorade
då nomineringen till Ségolène Royal som sedan
förlorade till Sarkozy. Från vissa politiska kretsar
i Frankrike finns antydningar om att Strauss-Kahn är en "rotlös
kosmopolit" som inte har kontakt med jorden och det mystiska
"la France profonde", en gammal omskrivning som syftar
på att Strauss-Kahn är jude.
2011-10 s 11
"Chirac kan andas ut - för tillfället"
Expresident Jacques Chirac fick tidigare i veckan en tillfällig
respit från rättegången gällande misstänkt
korruption. Processen sköts upp sedan en domare slagit fast
att den involverar komplicerade konstitutionella frågor.
Fallet överlämnas därför till Frankrikes högsta
domstol som ska avgöra det läggas ner eller ej. Chirac
misstänks för att ha skapat 28 falska jobb till politiska
allierade mellan 1977 och 1995 när han var Paris borgmästare.
2011-11 s 8-11
"Marine är inte pappas flicka"
Marine Le Pen, ledare för Nationella Fronten i Frankrike
följer inte i pappas fotspår men har samma budskap
i lite elegantare förpackning. Med sin nya look har Le Pen
blivit de franska nya mediernas älskling. Både Sarkozys
UMP och Socialisterna har anledning att vara oroliga. Frankrikes
nästa presidentval äger rum om bara ett år och
upp emot 45 % av Sarkozys egna väljare säger att de
gillar Le Pens idéer. Marine Le Pen är angelägen
om att tvätta bort partiets fula stämpel. Hon använder
gärna begreppet sekularism, som är syster till frihet,
broderskap och jämlikhet. I stället för att angripa
araber eller nordafrikaner lindas kritiken in i försvaret
av liberala värderingar, som kvinnans och homosexuellas rättigheter
och religionsfrihet.
2011-12 s 7
"Det ser mörkt ut för Sarkozy"
Frankrikes president Sarkozy kandiderar för en andra mandatperiod
i presidentvalet 2012. I söndagens regionval tappade hans
parti UMP många röster. Detta kan Marine Le Pens Nationella
fronten vinna på liksom vänsteroppositionen. Valdeltagandet
var ovanligt lågt.
2011-13 s 4-5
"Vänster och höger men inte mitt emellan"
Det franska Socialistpartiet gick starkt framåt i ett regionval
i söndags samtidigt som också Nationella Fronten kunde
notera ökat väljarstöd. Socialistpartiet fick 36
%, regeringspartiet UMP fick omkring 20 % och NF med den nya ledaren
Marine Le Pen 11 %.
2011-14 s 3-4
"Sarkozy hoppade i galen tunna"
Samma dag, 5 april, som socialisternas partiledare, Marine Aubray,
presenterade sitt "Socialistiska program", arrangerade
regeringspartiet, UMP, en sedan länge planerad "stordebatt"
om sekularism.
Lite höger populism har aldrig varit främmande för
Frankrikes president, Nicolas Sarkozy. Nu försöker han
återvinna väljarnas förtroende med hjälp
av en debatt om det världsliga kontra islam. Men därmed
splittrar han också sitt eget parti och får på
köpet alla religiösa grupper emot sig, inte bara muslimerna.
En bred allians mellan alla religioner - imaner, biskopar. rabbiner
och buddiska ledare - har protesterat mot stigmatiseringen av
muslimer.
Kontroversen har också återupplivat gamla fraktionsmotsättningar
inom UMP. Till och med premiärminister Francois Fillon tar
avstånd från den olyckliga debatten.
Nationella Fronten firar triumfer med populism men det gör
inte regeringspartiet.
2011-14 s 3-4
"Sarkozy hoppade i galen tunna"
Samma dag, 5 april, som socialisternas partiledare, Marine Aubray,
presenterade sitt "Socialistiska program", arrangerade
regeringspartiet, UMP, en sedan länge planerad "stordebatt"
om sekularism.
Lite höger populism har aldrig varit främmande för
Frankrikes president, Nicolas Sarkozy. Nu försöker han
återvinna väljarnas förtroende med hjälp
av en debatt om det världsliga kontra islam. Men därmed
splittrar han också sitt eget parti och får på
köpet alla religiösa grupper emot sig, inte bara muslimerna.
En bred allians mellan alla religioner - imaner, biskopar. rabbiner
och buddiska ledare - har protesterat mot stigmatiseringen av
muslimer.
Kontroversen har också återupplivat gamla fraktionsmotsättningar
inom UMP. Till och med premiärminister Francois Fillon tar
avstånd från den olyckliga debatten.
Nationella Fronten firar triumfer med populism men det gör
inte regeringspartiet.
2011-15 s 15-16
"Gammal metod blir modern lösning"
När bränslepriset stiger bygger Frankrike kanaler för
billigare och renare transporter. Frankrike vill koppla Parisregionen
till nästan 2000 mil kanaler i norra Europa. En container
som kommer med båt till Rotterdam i Holland ska kunna flyttas
till en pråm och transporteras hela vägen till Paris.
Därför genomförs nu det första stora kanalprojektet
i Europa på 30 år och det första i Frankrike
sedan andra världskriget. Den tio mil långa kanalen
Seine-Nordeuropa kostar 3,8 miljarder euro att bygga och ska vara
klar 2016. Den kommer att sammanlänka Seines system med kanaler
i Belgien, Holland och Tyskland.
2011-16 s 8
"Frankrike stoppar tågen från Italien"
Tuniska utvandrare som försöker ta sig från Italien
till Frankrike har väckt ont blod mellan de båda EU-länderna.
Frankrike vägrade i söndags alla tåg från
den italienska gränsstaden Ventimiglia att passera gränsen.
Italien har tagit emot runt 20 000 migranter de senaste veckorna
och har bestämt att alla som kommit före den 5 april
ska få tillfälliga Schengenvisa. Regeringen i Paris
har meddelat att den inte accepterar italienska tillfälliga
Schengenvisa till tunisiska invandrare. Tunisier som kommit till
Italien efter den 5 april skickas omgående tillbaka till
hemlandet.
2011-17 s 8-9
"Frankrikes förslutna som kolonialmakt kastar en lång
skugga över Afrikapolitiken"
Frankrikes koloniala imperium täckte stora delar av norra
och västra Afrika. Fransk militär spelade en viktig
roll nu senast i Elfenbenskusten när Laurent Gbagbo greps.
Vänskapen mellan president Sarkozys exhustru Cecilia och
den franska hustrun till Gbagbos rival Alassane Ouattara kan ha
påverkat Frankrikes vala av sida i tvisten.
Men Sarkozys måtto när det gäller Afrika är
nu "varken inblandning eller likgiltighet".
2011-17 s 10-13
"Jämmer och elände ger en skev bild av verkligheten"
Fransmännen ser pessimistiskt på framtiden, men energin
hos inte minst de digitala entreprenörerna antyder att det
inte finns anledning att misströsta.
Bara 15 % av fransmännen tror på ett bättre 2011
vilket är lägre än I Afghanistan och Irak! President
Nicolas Sarkozys popularitet har sjunkit till bottenrekord med
22 %. Men fransmännens missnöje riktas mot hela den
politiska klassen. Det är nästan bara Nationella Fronten
med den klipska nya ledaren, Marine Le Pen, som det går
bra för. NF klagar på invandringen och islam i ett
land som har Europas största muslimska minoritet.
Men det finns två olika Frankrike. Ena halvan hör till
stor del hemma i den offentliga sektorn och leds av hårdföra
fackförbundsledare. Den andra hälften finns i den mer
dynamiska privata sektorn, är kopplad till globala marknader
och har ingen som helst förståelse för sina protesterande
och strejkande landsmän. I den tysta majoriteten är
optimismen stor. Företag startas som aldrig förr sedan
regeringen avlägsnat byråkratiskt krångel och
infört skattelättnader för forskning och utveckling.
Den nya teknikens dragningskraft verkar vara enorm.
2011-20 s 6-7
"Den enes bröd den andres död
"
Dominique Strauss-Kahn är förmodligen ute ur leken,
och nu hoppas vänstern på François Hollande
i stället. Hollande har gått starkt framåt i
opinionsmätningarna de senaste veckorna och en del bedömare
tror att han kan bli ett ännu större hot mot Sarkozy
än IMF-chefen medan denne ännu var populär. Socialistpartiets
sympatiske förre ledare stiger fram som vänsterns bästa
hopp i nästa års presidentval. Dock är det ännu
oklart hur partiets ledare Martine Aubry tänker agera inför
sommarens primärval.
2011-22 s 6
"När chauvinismen urartar i våld"
Fallet DSK - Dominique Strauss-Kahn - har engagerat de cirka 70
000 fransmän som bor i New York. Många kvinnor menar
att franska män i Frankrike kommer undan för lätt
med alla sina sextrakasserier. I USA respekteras man som kvinna
på ett annat sätt menar de. I Frankrike tror många
att hela historien är en konspiration av DSKs politiska motståndare.
2011-24 s 31
"Nej till homo äktenskap"
Den franska nationalförsamlingen röstade i veckan ner
ett förslag om att samkönade äktenskap ska legaliseras.
293 röstade mot och 222 röstade ja. Homosexuella i Frankrike
kan ingå så kallade registrerat partnerskap, men det
ger sämre skydd i arvs- och familjerättsliga frågor
än äktenskap.
2011-25 s 31
"Chirac inför domstol"
Frankrikes före detta president, Jacques Chirac, måste
infinna sig i domstol i september för att rannsakas för
misstänkt korruption. Anklagelserna mot Chirac gäller
hans tid som borgmästare i Paris 1977 - 1995. Han ska bland
annat ha givit arbete åt släktingar och vänner
som sedan aldrig utförde något arbete eller ens infann
sig på en arbetsplats. Det blir den första gången
sedan 1945 som en fransk före detta president ställs
inför rätta.
2011-26 s 4-5
"Socialisterna förbereder attacken mot Sarkozy"
Antingen blir det Martine Aubry, som månar speciellt om
bättre hälsovård för de fattiga, eller François
Hollande, Sarkozys ärkefiende, som kommer att gå i
täten för Socialistpartiets kampanj mot Frankrikes impopuläre
president. Martine är dotter till den legendariske EU-ledaren
Jacques Delors och det franska Socialistpartiets förste kvinnliga
ledare. Hennes idéer bygger på solidaritet och ett
"omhändertagande" samhälle kontra individualism
och frimarknadskapitalism. François Hollande ledde Socialistpartiet
1997 - 2008 och hans politik ligger strax till vänster om
mitten liksom den förre socialistiske favoriten Dominique
Strauss-Kahn.
2011-26 s 31
"Lagarde valdes till IMF-chef"
Frankrikes finansminister, Christine Lagarde, tar nästa vecka
över chefsskapet för IMF. Hon valdes enhälligt
av de 24 ledamöterna i IMFs styrelse. Hon kommer omedelbart
att behöva fatta svåra beslut gällande Grekland
och krisen där.
2011-27 s 6-7
"Det våras för klichéer på båda
sidor om Atlanten"
Fransmännen tycker att processen mot Strauss-Kahn är
ett exempel på amerikansk dårskap. Fallet Dominique
Strauss-Kahn tycks ha kollapsat på grund av att trovärdigheten
hos den anklagande kvinnan ifrågasatts. Den förbluffande
omkastningen i fallet har väckt liv i en slumrande USA-fientlighet
i Frankrike. Franska medier menar att den tilltänkte presidentkandidaten
Strauss-Kahn har i USA dömts på förhand både
i amerikanska medier och i rättsväsendet.
2011-29/30 s 6-7
"Det ser mörkt ut för den franska medelklassen"
Dagens unga generation misströstar. Det mesta tyder på
att de får det sämre än sina föräldrar
ekonomiskt trots att de är välutbildade. Bara åtta
% av fransmännen tror att dagens unga får ett bättre
och lättare liv än deras föräldrar, jämfört
med 46 % i till exempel Finland. Under Trente Glorieuses 1945-1975
vande medelklassen sig vid att nästan automatiskt stiga i
välståndsrankningen vilket gett 60+ generationen en
trygg pensionärstillvaro. Nu finns det inga trygghetsgarantier
för den efterkommande generationen. Detta tror många
är en av orsakerna till Nationella Frontens snabba framgångar.
2011-32 s 4-5
"Krishantering enligt franskt recept"
När krisen lamslår de politiska ledarna visar det sig
att det är Jean-Claude Trichet som i praktiken är "Europas
president". När Trichet går i pension den 31 oktober
förlorar eurozonen mer än bara en ordförande för
Europeiska centralbanken. Då kommer ECBs stafettpinne att
hamna i händerna på italienaren Mario Draghi.
Bristen på politisk samsyn tvingade Trichet att ta på
sig en ledande roll i hanteringen av euro-krisen. Han övertygade
en majoritet av ECB-rådets medlemmar om att börja köpa
upp italienska och spanska statens skulder trots att tyska Bundesbank
motsatte sig detta. Hittills har vågspelet betalat sig.
Räntan på dessa länders statsobligationer har
sjunkit.
2011-35 s 4
"Konkurrensen hårdnar i det franska Socialistpartiet"
De franska socialisternas traditionella "sommaruniversitet"
i den västfranska kuststaden La Rochelle präglades i
år av konkurrensen om partiets nominering. Affären
Strauss-Kahn ville alla uppenbarligen glömma så fort
som möjligt. Det är fienden Sarkozy som fungerade som
den förenade faktorn för de sex politiker som främst
försökte utnyttja mediernas strålkastarljus och
som säger sig kandidera i primärvalen. Bland andra François
Hollande och Marine Aubry. En outsider är presidentkandidaten
från 2007 Ségolène Royal. Den nödvändiga
minskningen av Frankrikes budgetunderskott är ett dilemma
för den franska vänstern som bland annat avfärdar
Sarkozys idé om att införa ett skuldtak i författningen.
2011-37 s 28-29
"Nu bäddas för en diversifierad elit"
Privilegiernas bastion välkomnar även ungdomar som inte
har fått allt till skänks. Det handlar om Institut
d'Études Politiques de Paris även kallat "Sciences
Po". Tidigare var det nästan bara vita ungdomar från
välbärgade hem. Nu kontaktade skolan 85 gymnasieskolor
i eftersatta områden och erbjöd sig att ta emot deras
mest begåvade elever oavsett resultaten på deras inträdesprov.
Det är en "fransk version av positiv särbehandling".
Frankrike måste öppna upp de bästa universiteten,
de privata anställningarna och de politiska organen för
alla medborgare.
Rwanda, Frankrike
2011-37 s 31
"Kontakterna återupptas"
Efter många års diplomatisk kyla kom Rwandas president
Paul Kagame för första gången sedan folkmordet
i hans land på officiellt besök till Frankrike. 2006
avbröts förbindelserna när en fransk domare utfärdade
arresteringsorder på ett antal rwandiska politiker som påstods
ha varit delaktiga i attentatet mot Rwandas förre president
Juvenal Habyarimana 1994, en händelse som utlöste folkmordet.
2011-39 s 5
"Bakslag för Sarkozy"
President Nicolas Sarkozys konservativa parti förlorar majoriteten
i överhuset för första gången på drygt
50 år.
Den franska vänstern erövrade senaten i söndagens
indirekta val genom att lägga beslag på majoriteten
för första gången på 50 år. Högern
har kontrollerat sedan Femte republikens födelse 1958. Socialisterna
förklarar framgången med utbrett missnöje i franska
småstäder. Socialistisk majoritet ökar möjligheterna
för en socialistisk president som för första gången
på länge skulle få stöd i parlamentets överhus.
2011-40 s 11
"En alldeles normal president"
Franska presidenter sticker gärna ut och briljerar, men Socialisternas
förmodade presidentkandidat är vanligheten själv.
Han har humor och är inte särskilt karismatisk, listig
men svår att få grepp om.
Till fransmännens stora förvåning är de franska
Socialisternas f d ledare, François Hollande, den som har
bäst utsikter att efterträda den föga omtyckte
Nicolas Sarkozy som Frankrikes president. Denna vecka koras han
till Socialistpartiets kandidat. Inför hotet att bli som
Italien - ekonomiskt, politiskt och kulturellt - blir en vanlig
person som Hollande attraktiv.
9 oktober har fransmännen, inklusive sådana som inte
är partimedlemmar, möjlighet att bestämma vem som
ska blir Socialisternas kandidat i presidentvalet nästa vår.
Alla opinionsmätningar och prognoser pekar ut François
Hollande som favorit med stort försprång framför
Martine Aubry och Ségolène Royal samt ytterligare
tre kandidater.
Sarkozys popularitetssiffror är så låga att den
franska högern börjar få panik. Sarkozy anser
att Hollande är hans farligaste rival. Kanske också
för att den tidigare presidenten Jacques Chirac, gett honom
sitt stöd.
2011-41 s 5
"Francois Hollande eller Martine Aubry?"
På söndag möts Francois Hollande och Martine Aubryi
primärvalets finalomgång. I första omgången
fick Francois Hollande knappt 40 % och Martine Aubryi drygt 31
%. Den näringslivsvänlige Manuel Valls uppmanade efter
sin förlust sina anhängare att stödja Hollande.
Ségolène Royal som hoppats på framgång
fick bara 7 %. Trea blev Montebourg med 17 %. Han 'är för
"avglobalisering" och vill ännu inte stödja
någon av finalkandidaterna. Han kan bli "kungamakare".
2011-42 s 6-7
"Francois Hollande blir socialisternas presidentkandidat"
Efter socialisternas primärval har den franska oppositionen
fått en presidentkandidat, som appellerar till vänsterns
mittfält men kan få svårt att vinna den radikala
vänsterflygelns förtroende. Han besegrade Socialistiska
partiets ordförande Martine Aubry, med 56 mot 44 i primärvalets
andra omgång.
Presidentvalets första omgång äger rum den 22
april 2012. Andra kandidater väntas också föra
kampanj bland annat Marie Le Pen, som leder Nationella fronten.
Socialisterna vill väldigt gärna återta makten.
Sedan 1958 har de bara valt en president, Francois Mitterand.
Och nu är väljarstödet för den sittande presidenten
Nicolas Sarkozy extra svagt. Hollande är intelligent och
slagfärdig och har utbildat sig vid de bästa skolor
som Frankrike kan erbjuda.
2011-44 s 9-11
"Bonjour Tristesse!"
Frankrikes ekonomi mår inte särskilt bra. Konkurrenskraften
i Frankrike försvagas kontinuerligt. Produktiviteten har
minskat och handelsbalansen ör kroniskt negativ. Statsskulden
ligger på 84,7 % av BNP. Den svaga tillväxten räcker
inte för att, som planerat, till 2013 minska underskottet
till godkänd eurozon-nivå. Det som driver upp kostnaderna
är den växande hären av anställda i offentlig
sektor. Omkring var femte arbetstagare i Frankrike får sin
inkomst av staten.
De franska bankerna har mycket mer grekiska och framför allt
italienska statspapper än deras konkurrenter i Europa.
2011-44 s 11
"Dallas-sur-Seine, en fransk familjefejd"
Skandalerna rumt arvtagerska till kosmetikaimperiet L'Oréal,
Liliane Bettencourt, har skakat den franska staten och dess president.
Det började som en fejd mellan en gammal änka, den rikaste
i landet, och hennes dotter Francoise Bettencourt-Meyers, som
fruktade att modern sol-och-vårades av sin butler, den homosexuelle
playboyen/fotografen. Undersökningar ledde till misstankar
om skattefusk i stor skala. Det handlade om kampanjdonationer
till medlemmar av Sarkozys parti och en uppenbar intressekonflikt
för Sarkozys kampanjledare 2007, Eric Woerth, vars fru arbetade
för Liliane Bettencourts ekonomiska rådgivare. I förra
veckan anklagades chefen för Frankrikes inhemska underrättelsetjänst
för att ha spionerat på en reporter som arbetar med
fallet.
2011-46 s 10-11
"Först Aten. Sedan Rom. Paris Nästa?"
Frankrike håller ett vakande öga på Italien.
Investerarna blir allt nervösare när det gäller
Frankrike som har lånat mycket pengar till Italien. Delvis
genom att köpa upp italienska banker och etablera stora banknätverk.
En nedskrivning av Italiens skuld skulle kunna få ödesdigra
följder för de franska bankernas kapitalinnehav. Den
franska staten skulle tvingas rycka in med kapital.
De amerikanska bankerna å sin sida är också på
sina håll beroende av de franska bankerna. Deras totala
utlåning till franska och tyska banker är 1200 miljarder
dollar.
2011-47 s 31
"Bort med euron och invandrarna"
Det franska partiet Nationella Fronten har presenterat sitt program
inför presidentvalet i april 2012. Huvudpunkten i presidentkandidaten
Marine Le Pens program är avskaffandet av euron och tvärstopp
för all invandring. Hon ligger på tredje plats i opinionsmätningarna
efter de sittande presidenten Nicolas Sarkozy och hans socialistiske
utmanare, François Hollande. Sedan finanskrisen slog till
får Le Pen gehör för sitt krav på att Frankrike
ska återgå till den franska Francen.
2011-50 s 9
"Villepin utmanar Sarkozy"
Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, har fått en ny utmanare.
Det är den före detta premiärministern Dominique
Villepin, som har meddelat att han kandiderar i presidentvalet
nästa år. Villepin och Sarkozy är ärkerivaler
och de båda tävlade på sin tid om att efterträda
Jacques Chirac. Villepin kandiderar oberoende av något parti.
Han försöker positionera sig som folkets kandidat i
den politiska mitten.
2012-3 s 4-5
"Den dåliga ekonomin kan krossa Sarkozys planer"
När president Nicolas Sarkozy funderar på hur han ska
lägga upp sin omvalskampanj inför den första valomgången
om knappt hundra dagar, konfronteras han av en ekonomi som skakas
av eurokrisen och nära nolltillväxt. Frankrike förlorade
nyligen sin kreditrating AAA och måste skära ned i
statens budget.
Nedvärderingen gör det svårare för Frankrike
att låtsas vara Tysklands jämlike i Europeiska unionen,
som traditionellt har dominerats av det fransktyska partnerskapet.
Arbetslösheten uppgår till 9.9 procent, den högsta
på tolv år, och trenden pekar uppåt. Väljarnas
viktigaste frågor är den franska statsskulden, levnadskostnaderna,
arbetslösheten och den allmänna ekonomiska otryggheten.
Fransmännen har kortare arbetstid än de flesta européer.
De arbetar sex veckor per år mindra än genomsnittstysken.
Sarkozy har velat ändra på detta men inte förmått
på grund av politiskt motstånd och motstånd
från fackföreningarna.
2012-04 s 31
"Folkmordslag orsakar diplomatisk kris"
Det franska överhuset antog i början av veckan en lag
som gör det brottsligt att förneka att massmordet på
armenier 1915 var ett folkmord. I Frankrike är det redan
förbjudet att förneka förintelsen. Den som bryter
mot den nya lagen riskerar upp emot ett års fängelse
och 45000 euro i böter.
2012-05 s 4-5
"Sauce Hollandaise"
François Hollande förklarade krig mot den globala
finansindustrin. Han vill separera bankernas "spekulativa"
aktiviteter från deras kreditverksamhet. Han vill förbjuda
"giftiga" finansprodukter och portförbjuda bankerna
i skatteparadisen. Kritiken är ett enkelt sätt att ena
socialister och stjäla röster från Vänsterfronten.
En mer kontroversiell idé är att höja momsen
och sänka företagens sociala avgifter. Opinionsmätningar
ger honom goda chanser att besegra det sittande presidenten, Nicolas
Sarkozy, i presidentvalets andra omgång i maj.
2012-05 s 12-13
"Sarkozy tar tjuren vid hornen"
I Frankrike kommer momsen att höjas från 19,6 % till
21,2 %. I gengäld tänker regeringen sänka arbetsgivarnas
sociala kostnader. Sarkozy räknar med extra intäkter
upp emot 13 miljarder euro. I syfte att ytterligare stärka
Frankrikes konkurrenskraft luckrar man också upp bestämmelserna
runt 35-timmars veckan. Rigida arbetsmarknadsregler ska bli mer
flexibla och företagarnas avgifter ska reduceras. Presidenten
planerar vidare en skatt på finansiella transaktioner från
och med augusti i år.
2012-05 s 30
"Lagen stoppas tillsvidare"
Det omstridda franska lagförslaget om att förbjuda förnekelse
av folkmordet på Armenier 1915-1917 stoppas tills vidare
sedan en grupp ledamöter i den franska senaten har anmält
lagförslaget till författningsdomstolen för granskning.
Turkiet förnekar att det var ett folkmord och hävdar
att de dödade, upp till 1,5 miljoner människor, föll
offer för krigshandlingar och att folk dödades på
båda sidor.
2012-07 s 4-5
Sarkozy är Frankrikes mest impopuläre president sedan
andra världskriget men hoppas ändå på återval.
Hans sätt att hantera skuldkrisen är hans argument.
Men han ligger långt efter Socialisternas kandidat i opinionsmätningarna.
François Hollande ligger 16 procentenheter före. Tillväxten
har minskat från 2,3 till 1,6 procent sedan 2007 och handelsunderskottet
vidgats från 42, 5 till 60,6 miljarder euro. Statsskulden
ökat från 64,2 till 85 procent av BNP.
2012-09 s 4-5
"Bilden av Hollande har förändrats"
François Hollande, som i många, många år
spelade andrafiol i fransk politik, har de senaste tio månaderna
förvandlats till en potentiell jättedödare. Enligt
opinionsmätningarna har den ständigt leende och fryntlige
Hollande en reell chans att sätta stopp för Nicolas
Sarkozys återval och bli Frankrikes första socialistiska
president sedan 1995. I presidentvalets två omgångar
27 april och 6 maj.
François Hollande fick chansen sedan den socialistiska
förgrundsfiguren före detta IMF-chefen Dominique Strauss-Khan
fallit i onåd. Men det kan bli jämt. Just nu står
det 28-27 till Hollande mot Sarkozy inför första omgången.
2012-09 s 31
"Armenienlagen stoppades"
Den franska författningsdomstolen har uttalat sig emot förslaget
om att det ska vara straffbart att förneka Turkiets folkmord
på armenier i början av 1900-talet. Domstolen understryker
att lagen skulle strida mot yttrandefriheten. Om förslaget
antagits hade det varit det andra exemplet på straffbart
förnekande av historiska fakta. Förnekande av förintelsen
bestraffas i Frankrike med fängelse och böter.
2012-10 s 4-5
"Gränsen markerar inte bara territorium"
När Tyskland och Frankrike går i takt då fungerar
Europa.
Tyskland och Frankrike skiljer sig på många sätt.
Tyskland har klarat krisen, Frankrike lider av den. Nu vill Sarkozy
att Frankrike blir mer tyskt. Tyskland har lägsta arbetslösheten
sedan 1991, Frankrike den högsta på tolv år.
De franska lönerna har ökat i reella termer, de tyska
minskat. Frankrikes bidrag för arbetslöshet är
generösare än Tysklands. Arbetsgivarnas kostnader för
en timmes arbete är 11 % högre i Frankrike. Tyskland
har ingen centralt bestämd minimilön. Och så har
Tysklands sitt välfungerande lärlingssystem. Där
ungdomarna får en gedigen yrkesutbildning, de får
lärlingslön och kan studera vidare under lärlingstiden.
2012-11 s 4-5
"Sarkozy drar åt höger"
President Nicolas Sarkozy, vars väljarstöd sviktar när
det bara är drygt en månad kvar till valet, höll
i söndags ett inspirerat tal till cirka 50000 anhängare.
Den franske presidenten förde fram mycket konservativa idéer
om invandring, Islam och protektionism. Sarkozy talar om fransmännens
grundläggande gemensamma värderingar och hotar att dra
Frankrike ur Schengenavtalet om inte skyddet mot olaglig invandring
blir bättre.
2012-11 s 30
"Le Pen ställer upp i valet"
Marine Le Pen, ledare för det högerextrema partiet Front
National, har lyckats samla in de 500 namnunderskrifter som behövs.
I aktuella opinionsmätningar hamnar Le Pen först på
tredje plats men hon kan med sitt deltagande ändå påverka
resultatet av presidentvalet.
2012-12 s 4-5
Det pågår en jämförelsevis dämpad debatt
om skatter och utgifter i Europas huvudstäder
Trots krisens djup och längd har frågan om höjda
skatter inte varit särskilt framträdande i den europeiska
politiken. Det har mestadels rört sig om populistiska inlägg
i still med Hollandes och Sarkozys. Debatten skiljer sig skarpt
från den i USA, där president Barack Obama och hans
republikanska rivaler ständigt diskuterar huruvida skatten
ska höjas eller sänkas för de rika och hur mycket
budgeten ska stramas åt som ett led i ekvationen.
I Frankrike och i de flesta europeiska länder har taktiken
för att minska underskott och statsskulder varit att i första
hand minska utgifterna. Betoningen av nedskärningar är
en naturlig reaktion hos euroländernas konservativa regeringar.
Det beror delvis på att européerna, som har kostsamma
sociala trygghetssystem att finansiera, redan är hårt
beskattade. Dessutom är de flesta ekonomer överens om
att ännu högre skatter skulle hämma tillväxten
i en tid när Europa är i desperat behov av tillväxt
för att besegra krisen.
2012-12 s 8
"Brandfacklan Mélenchon manar till civilt uppror"
Ledaren för Vänsterfronten spurtar i det franska presidentvalet,
man François Hollande och Nicolas Sarkozy anses fortfarande
vara självskrivna finalister. Jean-Luc Mélenchon är
en karismatisk vänsteragitator som kandiderar i presidentvalet
som representant för en koalition av vänstergrupper
inklusive Frankrikes förr mäktiga Kommunistiska parti.
Stödet för honom tär på François Hollandes
väljarstöd. Han lovar en återgång till pension
vid 60 år, nu 62 år.Mélenchon för en hård
strid mot Marine Le Pen i kampen om proteströster och arbetarklassens
röster. I senaste mätningen får Sarkozy 27,5 %,
Hollande 27 och Le Pen 17 %.
2012-14 s 4-8
"En obehaglig sanning"
Fransmännen har fått en smärtsam påminnelse
om att säkerheten inte kan tas för given. Men när
det gäller ekonomin har de inte förstått att stora
faror lurar, och ingen av de ledande presidentkandidaterna vågar
förbereda dem på den oundvikliga chocken.
En vecka efter terrorskotten i Toulouse var kandidaterna i presidentvalet
ute i kampanjen igen. Den obekväma sanningen är, att
Frankrike, eurozonens näst största ekonomi efter Tyskland,
måste dra ner på utgifterna. Frankrikes offentliga
sektor lägger beslag på 56 procent av BNP jämfört
med genomsnittet i OECD-länderna som är 43,3 procent.
Frankrikes offentliga sektor är till och med större
än Sveriges. Frankrike har i åratal erbjudit medborgarna
en välfärdsmodell av svensk typ med förmåner
och trygghetspaket, men man har inte skapat tillräckligt
med tillgångar för att finansiera välfärden.
En rankingbyrå har redan sänkt Frankrikes kreditbetyg
på grund av hög statsskuld och låg tillväxt.
Frankrike har tappat starkt i konkurrenskraft gentemot Tyskland.
Löner och lönekostnader är för höga och
produktiviteten för låg. Den offentliga administrationen
alltför stor.
2012-14 s 8-10
"Många kan inte leva på lönen"
Frankrike är ett av många länder där allt
fler vanliga människor får allt svårare att klara
försörjningen. Runt 120 000 fransmän bor för
närvarande på campingplatser. Många låginkomsttagare
har tillfälliga anställningskontrakt utan de trygghetsvillkor
som permanenta jobb ger. De är sämre betalda och inkluderar
färre förmåner.
2012-14 s 10
"Hollandes försprång krymper snabbt"
När det bara är knappt tre veckor kvar till det franska
presidentvalet börjar väljarstödet för François
Hollande minska. Han har under de senaste fyra veckorna tappat
7,5 procentenheter. Idag skulle han få 28,5 % av rösterna
i första valomgången mot 27,5 för Sarkozy. Vänsterkandidaten
Jean-Luc Mélenchon får 15 % och först på
fjärde plats kommer Marie Le Pen med 13,5 %.
2012-14 s 10
"Har Mohamed Merah räddat Sarkozy?"
Det går inte att bortse från att en islamisk terrorists
illdåd kanske blir avgörande i det franska presidentvalet.
Mohamed Merahs ondskefulla brott påminde fransmännen
om hur sårbara de är inför vettvillingar. Allt
kommer att bero på om attackerna i Toulouse har avlett uppmärksamheten
från den dåliga ekonomin till den nationella säkerheten
där Sarkozy överträffar Hollande.
2012-15 s 6
"Mot alla odds"
Räkna aldrig ut Nicolas Sarkozy, han om någon kan göra
det omöjliga. Presidentvalets två omgångar, dem
22 april och 6 maj närmar sig. Inga opinionsmätningar
talar till Sarkozys fördel gentemot socialistpartiets Hollande
men dramer som katastrofen i Toulouse lockar fram Sarkozys bästa
sidor som en hårdför före detta inrikesminister
och en ledare som håller huvudet kallt i en kris.
Frankrike
2012-16 s 4-5
"Var lutar Frankrike, åt norr eller söder?
I det franska presidentvalet handlar det inte bara om vänster
eller höger: En öppen fråga är också
om landet tippar åt norr eller söder. Man kan också
fråga sig vem som är utmanare och vem som håller
på vem.
I valet är det inte utrikespolitiken som intresserar, viktigare
frågor är billigare körkort och dag för pensionsutbetalning.
Alla partier riktar skarp kritik mot det inhemska systemet, skarpast
är ytterlighetskandidaterna, Nationella Frontens Marie Le
Pen och vänsteralliansens Jean-Luc Mélenchon. Båda
får 15 % var i opinionsundersökningarna. Men segraren
i presidentvalet blir antingen sittande presidenten Sarkozy eller
François Hollande. För att vinna måste, i andra
omgången, Sarkozy få ett starkt stöd från
Le Pens väljare, men han behöver också röster
från mittenpolitikern Bayrous läger, som utgör
cirka 10 %.
2012-16 s 5-7
"I veka livet på François Hollande"
Är han tillräckligt tuff, tillräckligt statsmannalik,
tillräckligt ovanlig? När man väl blir vald förändras
allt, då blir man Frankrike, säger Hollande själv.
Trots en bantningskur förra året - mindre vin, mindre
ost och framför allt mindre choklad - har favoriten i det
franska presidentvalet, François Hollande, runda kinder
och ser lite mullig ut i sina grå kostymer. Nyligen påstod
en frustrerad Nicolas Sarkozy, som kämpar desperat för
att bli omvald, i ett rasande utfall att "Hollande är
värdelös, han är värdelös! Fattar ni?"
En etikett som Hollande bar mycket länge var "Monsieur
Royal" vilket refererade till hans f d partner och mamman
till hans fyra barn, Ségolène Royal. Hon var minister
och besegrade honom sedan i striden om Socialistpartiets nominering
i presidentvalet 2007.
Men nu börjar Hollande se ut som en trolig presidentkandidat.
En orsak är att fransmännen tröttnat på Sarkozy.
En annan är att Hollande motsvarar en gammaldags bild av
vad en fransk politiker ska vara. Han avskyr de rika och är
inte det minsta vräkig. Och han har examen från de
finaste skolorna (les grandes écoles)
2012-16 s 7
"Undrar om Sarkozy saknar DSK"
Den skandalomsusade Dominique Strauss-Kahn hade kanske varit lättare
att besegra än François Hollande, som trots (eller
tack vare) sin grå vanlighet har god chans att bli Frankrikes
nästa president. Sarkozy har upptäckt att den relativt
färglöse Hollande är mycket svårare att angripa.
2012-17 s 12-14
"Sarkozy har mycket emot sig"
Nicolas Sarkozy överlevde den första valomgången,
men för att vinna 6 maj måste han sluta upp med att
tävla mot sig själv.
Frankrikes president har stora problem, och han vill att hans
landsmän ska tro att de också får stora problem
om de inte väljer honom. När vallokalerna stängde
förra söndagen efter presidentvalets första omgång
visade resultatet, att Nicolas Sarkozy som väntat möter
François Hollande i slutomgången. Enligt resultaten
var motståndaren François Hollandes segermarginal
så liten att det fortfarande finns hopp för Sarkozy.
Nationella Frontens Marine Le Pen fick hela 18 procent, vilket
ger henne en potentiell roll som kungamakare. Den yttersta vänsterns
brandfackla, Jean-Luc Mélenchon, som gick hem hos stora,
uppeggade massor, vann inte lika stort gehör hos vanliga
väljare och fick 11,1 procent. Den 57-årige Sarkozys
strategi är nu att övertyga fransmännen om att
det blir katastrof om de väljer Hollande.
De allra senaste opinionsmätningarna tyder dock på
att Sarkozy kommer att förlora striden. François Hollande
blir Frankrikes nye president!
2012-18 s 4-8
"Segerns sötma kan få en bitter eftersmak"
François Hollande blir nog Frankrikes nästa president.
Hur kommer han att sköta jobbet?
För Hollande skulle en seger sätta punkt för tre
decennier i maktens skugga. När Hollande förra året
presenterade sig som kandidat till presidentposten var det ingen
som tog honom på allvar.
Prognosen inför presidentvalets andra omgång talar
för Hollande
Sarkozys utsikter inför finalen på söndag 6 maj
är mörka. Le Pens sympatisörer är ingen homogen
grupp att lita på.
Vem som än vinner valet måste styra ett land som är
djupt splittrat, har djupa klyftor och rekordhög arbetslöshet
och som lever över sina tillgångar och som omedelbart
måste ta smärtsamma och impopulära beslut om ekonomin.
Det kan bli demonstrationer. Fransmännen är mer benägna
än de flesta folk att protestera på gator och torg.
Folk är förbittrade över den hårda, postindustriella
verkligheten och längtar tillbaka till sötebrödsdagarna.
2012-18 s 8-9
"Extremhögern får en nyckelroll i valet"
6,4 miljoner väljare röstade på Marine Le Pen
i presidentvalets första omgång. Partiets starkaste
väljarstöd någonsin. Det kan komma att avgöra
valet på söndag. Sarkozy försöker locka till
sig Nationella Frontens väljare genom att betona vikten av
att begränsa invandringen, skärpa gränskontroller,
skydda traditionella familjevärderingar, värna om "det
franska fortet" och bekämpa hotet om inkräktande
mångkulturalism.
2012-19 s 4-5
"Frankrike får en ny president"
Frankrike och Europa och kanske hela den globala ekonomin står
inför en ny och osäker era. Socialisten François
Hollande besegrade presidenten Nicolas Sarkozy med 52 procent
mot 48. Valresultatet var tydligt men det gav inte Hollande ett
starkt mandat. Den nye ledaren och hans medarbetare blir kanske
inte så farliga som Hollandes vänsterretorik lät
antyda. Det fanns en påtaglig insikt om att svåra
tider väntar.
Sarkozys valstrategi gick ut på att vinna extremhögern,
men det visade sig att många där också avskyr
honom. Sarkozys eget parti, UMP, kommer enligt många bedömare
att splittras efter valförlusten.
2012-20 s 5-6
"Pragmatism eller ideologi - det är frågan"
Djupa interna motsättningar i Nicolas Sarkozys parti äventyrar
partiets möjligheter att behålla majoriteten i nationalförsamlingen.
Oenigheten i UMP gäller om man ska samarbeta med Marine Le
Pens EU-fientliga Nationella Fronten inför parlamentsvalen
10-17 juni. Enligt den senaste mätningen skulle socialisterna
få 44 % av ledamöterna i nationalförsamlingen.
UMP och allierades skulle få 36.5 % och NF 18 %. Socialisterna
kontrollerar redan senaten och 21 av Frankrikes regioner. Le Pen
har klargjort att hon räknar med att UMP spricker.
2012-22 s 10
"En odiplomatisk toppdiplomat"
Frankrikes nye utrikesminister, Laurent Fabius är inte känd
för att vara särskilt diplomatisk, särskilt inte
när det gäller hans egen chef, François Hollande.
Fabius gedigna bakgrund och utmärkta meriter som före
detta mönsterelev vid alla skolor som räknas i Frankrike,
behövs i en ny regering där bara fem av 34 ministrar
har regeringserfarenhet. Fabius var budgetminister redan vid 34
års ålder under smeknamnet "Mitterands favoritson".
2012-22 s 11
"Den franska högern har svårt att samla sig"
Kampen om att efterträda Nicolas Sarkozy hårdnar i
en tid när den franska mitten-högern borde stå
enad inför parlamentsvalet nu i juni. François Fillon
har brutit sig ut ur ledet och kandiderar som ny premiärminister.
Före detta justitieministern Alain Juppé som också
kan bli kandidat manar emellertid att låta det planerade
partiledarvalet vänta inför utmaningen att hindra Socialisterna
från att också vinna majoriteten i det kommande parlamentsvalet.
Inför detta har den samlade högern 46 % mot den samlade
vänsterns 45 %.
2012-22 s 11-12
"Första damen saknar både officiellt uppdrag och
ring"
Tiderna förändras, det märks inte minst när
första damen i ett land som Frankrike inte har en tanke på
att stå i makens skugga, utan fortsätter att arbeta
som journalist och försörja sig själv. Valérie
Trierweiler har varit gift två gånger och skilt sig
lika ofta. Hollande och Trierweiler är det första ogifta
paret som bor i Elyséepalatset tillsammans. De gör
som Tysklands nye president, Joachim Gauck, vars sambo också
är journalist. Trierweiler föddes 1965 till en funktionsnedsatt
far som förlorat ett ben i en minexplosion 1944 och en mor
som arbetade som kassörska på en isstadion. Hon har
fem syskon och levde ganska knapert i Angers i västra Frankrike.
Hon har nu en tjänst på välkända Paris Match.
2012-24 s 9
"Socialisterna leder i Frankrike"
Hollandes socialistparti leder efter första omgången
i det franska parlamentsvalet. De kontrollerar redan senaten men
kommer i parlamentet förmodligen tvingas söka stöd
hos de Gröna och hos Melanchons anhängare i vissa frågor,
vilket kan tvinga Hollande att föra en mer vänsterinriktad
kurs. Melanchon själv åkte ut ur nationalförsamlingen
efter en bitter fejd med FNs Marine Le Pen.
2012-25 s 5
"Frankrikes socialister har hela makten"
Det socialistiska blocket fick många fler mandat än
de nödvändiga 289 för att kontrollera majoriteten
i Nationalförsamlingen. De gröna fick cirka 20 och yttersta
vänstern cirka 10. Den förre presidenten Nicolas Sarkozys
UMP fick bara 220 mandat, en rejäl minskning. Det väntas
en bitter strid om ledarskapet i UMP. Nationella Frontens Marine
Le Pen kom inte in i parlamentet, det gjorde däremot hennes
brorsdotter den blott 22-åriga juridikstudenten Maréchal
Le Pen. Demokratiska rörelsens ledare François Bayrou
förlorade sin plats.
Den franska ekonomin haltar sig framåt. Frankrike har lovat
att minska budgetunderskottet till 5,5 % av BNP i år och
tre procent nästa år.
2012-27 s 7
"Slaget om Frankrikes höger har redan börjat"
Den gamle franske presidenten Sarkozy lämnar efter sig ett
parti i kaos. Nu börjar maktkampen vem som ska efterträda
honom i det sargade partiet. Det blir inte lätt för
UMP att finna ett samlande namn till hans efterträdare. Intressanta
kandidater är Patrick Buisson som var Sarkozys rådgivare,
Roselyn Bachelot som kritiserade deras högerstrategi och
partiets generalsekreterare Jean-François Copé.
liksom François Fillon, Sarkozys respekterade premiärminister.
Även en tidigare premiärminister, Alain Juppé
kan tänkas ställa upp.
2012-28 s 10-11
"Sarkozy har huvudroll i Frankrikes tvålopera"
En tvålopera av sällan skådat slag spelas just
nu upp i Frankrike. Huvudrollsinnehavare är förre presidenten
Nicolas Sarkozy och Frankrikes rikaste kvinna, arvtagerskan till
hårspraykoncernen L'Oreal, Liliane Bettencourt. Sarkozy
påstås ha fått "bruna kuvert" till
sina valkampanjer på förbjudna belopp. För att
säkra bevis gjorde polisen skatterazzia i expresidentens
hem nyligen och beslagtog diverse material, bland annat datorer.
Han misstänks för olaglig finansiering i samband med
2007 års presidentvalskampanj som Nicolas Sarkozy vann.
Sedan hann vunnit lättade han på skatten för de
rika.
2012-29/30 s 46
"Ny fransk tvålopera"
Den nyvalde franske presidenten François Hollandes äldste
son har offentligt attackerat landets "första dam"
och anklagat henne för att ha förstört "den
normala bilden" av den nya presidenten. Thomas Hollande säger
att han och hans syskon har gjort klart att de inte vill ha att
göra med sin fars partner, Valérie Trierweiler sedan
hon förstört deras mors, alltså François
Hollandes tidigare sambo, politiska förhoppningar med ett
svartsjukt inlägg på Twitter. Den före detta sambon
Ségolène Royal förlorade sin plats i parlamentet
och hennes ambition att bli talman gick upp i rök. Hollande
har fyra barn med Royal.
2012-32 s 7
"Summan av kardemumman bli plus minus noll"
Frankrikes regering vill anställa tiotusentals nya lärare
och poliser och för att detta ska bli möjligt måste
65 000 jobb inom övriga sektorer i den offentliga sektorn
bort. De allra största nedskärningarna sker sannolikt
inom försvaret. Hollande har lovat att minska statens nya
skulder till motsvarande tre % av BNP.
2012-33 s 8
"Kvinnor flockas kring Nationella Fronten"
Marine Le Pen försöker ändra på den allmänna
uppfattningen av både henne och hennes parti. Hennes moderata
kursändring har fungerat - särskilt bland kvinnor. Tidigare
var partiets väljare främst "etno-auktoritära"
män, nu är lika många kvinnor. Det är särskilt
en grupp kvinnor som arbetar inom rutinmässiga, icke manuella
yrken som försäljare som röstar på Marine
- och som inte röstade på hennes far 2007.
Frågan är om hon kommer att lyckas tvätta bort
den antisemitism och chauvinism som Le Pen père stod för?
2012-34 s 4
"Franska poliser jagar romer"
Med början i slutet av juli har romernas läger i utkanten
av många franska städer i allt högre grad brutits
upp vid raider i gryningen. En del har repatrierats till Rumänien.
Den 13 augusti exploderade våldsamma upplopp i den lilla
stillsamma staden Amiens i norra delen av Frankrike, där
arbetslösheten är stor. Ungdomar brände ner en
sjuksköterskeskola och skadade 17 poliser. Ett ganska snöpligt
slut på socialisten François Hollandes första
100 dagar som president. På vänsterkanten är nu
kritikerna förvånansvärt passiva mot raiderna.
Romerna får "aide du retour" på 2500 kr
av regeringen i utbyte mot att återvända hem. Många
av dem, eller andra romer, är snart tillbaka så antalet
är tämligen konstant, mellan 15000 och 20000 - trots
tusentals deporteringar.
Frankrike, Näringsliv
2012-36 s 6-7
"Entreprenörer bemöts med misstro"
Entreprenören Laurent Villerouge uppfann trottoaren som genererade
belysning blev inte trodd i Frankrike. Nu gör han succé
i USA. Folk vill känna sig säkra i Frankrike säger
han. "Fransmännen får för mycket hjälp".
Det är landets starkt utbyggda välfärdssystem som
gör att ingen längre kan eller behöver ta någon
risk.
2012-37 s 5-6
"Presidentens röriga familjeliv"
Sedan han tog över i maj har Francois Hollande vid upprepade
tillfällen bett fransmännen att betrakta honom som en
"normal" president.
Det hade varit lättare om han hade gift sig med Ségolène
Royal som han levde tillsammans med under nära tre årtionden
och fick fyra barn med innan han blev sambo med Valerie Trierweiler,
en politisk reporter som vill fortsätta att vara en självständig
journalist med ett kontor nära presidentens.
Det offentliga spridandet av Hollandes familjeproblem" har
underminerat presidentens ställning", anser hans son
och före detta kompanjon, Segolene Royal och motiverar sitt
påstående med "att han beskrivs som en man som
inte kan hantera två tydligtvis orubbliga kvinnor, som inte
tål varandra".
Böckerna heter "Mellan två eldar" av Anna
Cabana, "Ex-et" av Sylvain Courage och "Favoriten"
av Laurent Greilsamer.
2012-37 s 6
"Gängkrigen är en stor utmaning för den franska
regeringen"
Sedan årets början har drygt tjugo personer skjutits
till döds i det gängkrig som pågår i Marseille
med omgivningar. Orsaken är främst narkotikahandeln
i Marseilles nordliga stadsdelar. Mördarna använder
sig ofta av automatvapen som Kalasjnikov som är lättillgängliga
även för unga brottslingar i et fattiga höghusområdena
i norra Marseille. Narkotika gängen har blivit ungdomarnas
största "arbetsgivare". Nu söker de styrande
ett sätt att komma till rätta med våldet en gång
för alla. Socialistpartiet kräver att armén ska
sättas in för att avväpna de våldsamma gängen.
Det som händer i Marseille är av intresse för hela
Frankrike menar premiärminister Hollande.
2012-38 s 5-6
"Tedispyt speglar ekonomisk oro"
Fralib, ett dotterföretag till Unilever som tillverkar te
och tillsatser nära Marseille är ett av flera nedlagda
fabriker där man intensivt debatterar reformeringen av landets
arbetsmarknadsregler. Facket motsätter sig arbetsgivarnas
krav på mer flexibla regler för att anställa och
avskeda. Disbyten började när Unilever meddelade sina
planer att stänga fabriken i september 2010 på grund
av överkapacitet. Fabriken har ockuperats två gånger.
Det kommunistiska CGT-förbundet stöder aktionerna. Facket
begär att Unilever överlämnar till dem Elephant
te-tillsats, ett varumärke som skapats lokalt och är
väl etablerat i Frankrike. President Hollande har stött
kravet.
Det finns en alternativ lösning med en entreprenör som
vill köpa fabriken och tillverka potatischips, men facket
vill fortsätta producera te.
2012-40 s 8-10
"Socialisterna vill förbjuda prostitutionen"
Sexhandel var knappast någon prioriterad fråga i den
franska valrörelsen men nu har det blivit en utmärkande
social fråga för Francois Hollandes nya socialistiska
regering. I juni gjorde kvinnoministern Najat Vallaud-Belkacem
det djärva uttalandet att hon vill förbjuda prostitutionen
i Frankrike och Europa.
"Mitt mål är, liksom socialistpartiets, att få
bort prostitutionen", sa hon.
Det föregående franska parlamentet hade redan antagit
en resolution som siktade in sig på "ett samhälle
utan prostitution". Men kan en regering göra sig av
med ett samhälle där det betalas för sex? Debatten
rasar bland Frankrikes intellektuella. Sexarbetare har gått
på gatan inte bara för att sälja sex utan också
för att protestera. De anklagar det regerande socialistpartiet
för att använda frågan för att distansera
sig från beröring med Dominique Strauss-Kahn som en
gång var partiets presidenthopp men som blev inblandad i
en hallickoperation.
Det finns kriminella nätverk, oftast rumäner, som bjuder
ut albanska och moldaviska kvinnor.
Att sälja sex är idag inget brott. Lagarna förbjuder
hallickar, bordeller och sexköp av minderåriga. En
idé som diskuteras är att kriminalisera kunderna.
Sverige var först 1999, sedan kom Norge och Island. I Tyskland
är prostitutionen laglig och regleras kommunalt.
2012-47 s 10-11
"Varför Frankrike kan bli det största hotet mot
euron"
Debatten om att euron kan kollapsa har lugnat sig för stunden,
skrivet The Economist. Men att få rätsida på
den enväldiga valutan kommer att kräva år av smärtsamma
uppoffringar. Bakom horisonten skymtar ett hot som överskuggar
allt: Frankrike.
Fransmännen har länge haft en kärleksfull relation
till både euron och EU. President Francois Mitterand argumenterade
för euron som gemensam europeisk valuta eftersom han hoppades
öka Frankrikes inflytande i EU som annars hotade att hamna
i klorna på ett enat Tyskland. Frankrike har tjänat
på euron: Landet lånar till rekordlåga räntor
och har undvikit mycket av de ekonomiska bekymren som drabbat
Medelhavsländerna. Men sedan tidigt i våras när
Francois Hollande blev landets första socialistiska president,
och sedan Mitterand, överlåtit huvudansvaret för
euron till Tyskland, som därmed stärkt sin ekonomiska
och politiska position i EU, ser Frankrikes ekonomi alltmer sårbar
ut.
I årtal har Frankrike förlorat i konkurrenskraft gentemot
Tyskland. Frankrike konsumerar 57 % avlandets BNP, den högsta
andelen av eurozonens länder. Sedan 1981 har statens samlade
stats skuld ökat från 22 % av BNP till 90 % idag. Frankrike
riskerar att se sig passerat av Italien och Spanien i eurozonens
ekonomiska bottenskikt. Hollande har inte mycket tid på
sig att desarmera den tidsinställda bomb som tickar i hjärtat
av Europa.
2012-48 s 10
"Frankrikes sargade höger"
Maktkampen hårdnar i det konservativa lägret. Vid det
interna partivalet i söndags vann Jean Francois Copé.
Före detta premiärministern Francois Fillon vill göra
om valet eftersom det var så jämt och att att några
röster glömdes bort i sammanräkningen. Bland fransmännen
i allmänhet ansåg 23 % Fillon vara den bäste kandidaten.
På andra plats kom Nicolas Sarkozy och först på
tredje plats kom Copé med 9 %. Övriga gillade ingen
av UMP-kandidaterna eller svarade inte.
2012-48 s 31
"Förre presidenten inför rätta"
Den förre franske presidenten Nicolas Sarkozy har varit i
rätten för att besvara frågor kring misstankar
att ha tagit emot illegala bidrag till valkampanjen 2007 från
Frankrikes rikaste kvinna, den 90-åriga arvtagerskan till
kosmetikföretaget L'Oreal, Liliane Bettencourt. Hennes tidigare
sekreterare har sagt till polisen att hon överlämnade
nära en och en halv miljon kronor i kontanter till Sarkozys
kampanjkassör.
2012-50 s 4-6
"Ung, välutbildad och arbetslös"
Justine Forriez, 23, utgör en del av ett växande problem
i Frankrike och andra europeiska länder med låg tillväxt
- de unga och välutbildade arbetslösa som går
från den ena praktiken till den andra, från den ena
korttidsanställningen till den andra, men som inte kan få
ett stadigt arbete som för dem in på vägen till
att bli den där skattbetalande bostadsägaren som i åratal
utgjort normen i Frankrike.
Detta är en "flytande generation" som fått
det ännu värre på grund av eurokrisen och situationen
ses i vida kretsar som att det handlar om ett system som har misslyckats:
en elitistisk utbildningstradition som inte integrerar akademiker
i förvärvslivet, en stel arbetsmarknad som det är
svårt att ta sig in i och ett skattesystem som gör
det dyrt för företagen att tillsvidareanställa
folk samtidigt som det både är svårt och dyrt
att avskeda.
Arbetsgivarna skriker efter ingenjörer, datortekniker, elektriker
och svetare medan utbildningssystemet tycks värdera humaniora
snarare än teknisk och industriell expertis. "Sluta
drömma om manschettyrken! Industriarbete! Det är den
rätta vägen!
2013-1/2 s 4-5
"Striden kring samkönade äktenskap"
Medan President Francois Hollandes regering förbereder sin
trygga riksdagsmajoritet på att rösta igenom lagen
om samkönade äktenskap, troligtvis sent nästa månad,
har tusentals borgmästare, biträdande borgmästare
och andra småstadspolitiker över hela landet rest sig
upp för att uttrycka motstånd. Denna rörelse går
enligt sina organisatörer tvärs över politiska
och religiösa linjer och belyser istället en annan gräns,
den som skiljer det trendiga och politiskt känsliga Paris
från otaliga mindre städer runtom i landet, där
de flesta förblir trogna tidlösa värderingar och
ett traditionsbundet samhälle med djupa rötter i kristendomen.
2013-03 s 4-5
"Manuel Valls, socialisternas nya löfte"
Det har varit ett smärtsamt år för socialisterna
i Frankrike. Ekonomin står stilla, arbetslösheten ökar.
I december föll president François Hollandes popularitet
till en ny bottennotering på 35 procent. Premiärminister
Jean-Marc Ayraults popularitet sjönk ännu mer. Det nya
laget ligger långt under de opinionssiffror som den förra
vänsterregeringen, under Lionel Jospin för tio år
sedan, åtnjöt. Men mitt i all besvikelse märks
en socialist som trotsar trenden: Manuel Valls, inrikesministern.
På mindre än ett år har den 50-årige Valls,
son till en katalansk konstnär som fick franskt medborgarskap
vid 20 års ålder, gått från en irriterande
uppkomling och outsider till Frankrikes mest populära politiker.
Att Frankrike på grund av sin enorma statsskuld, stod inför
"en kraftansträngning lika stor som den efter andra
världskriget" och att alla problem inte kunde lösas
genom att spendera mera. Idag toppar Valls opinionsundersökningarna
med tjusiga 61 procent, sju procentenheter mer än för
en månad sedan. Han nämns allt oftare som en möjlig
premiärminister.
Han är energisk, ifrågasätter gamla vanor och
tar tag i säkerhetsfrågor".
Mali, Frankrike, terrorism
2013-03 s 12-13
"Frankrike har snäv tidsram för sitt ingripande
I Mali"
Frankrikes utrikesminister har satt en tidsram för sitt lands
militära ingripande i Mali och sagt att det "kommer
att handla om några veckor". Frankrikes inblandning
i Malis regerings kamp tyder på att den före detta
kolonialmakten bestämt sig inte bara för att hindra
rebellerna - som har band till Al-Qaeda - från att vinna
terräng, men även för att förstöra deras
stridsduglighet.
President Hollande är fast besluten att utrota dessa terrorister
som hotar Malis säkerhet.
I september kommer FN att inleda ett uppdrg I Mali.
Frankrike, Tyskland
2013-04 s 6
"Sprickor i den nyfranska romansen"
Förhållandet mellan Tyskland och Frankrike har lidit
under den ekonomiska krisen. En attitydundersökning som gjorts
inför 50-årsfirandet av Elysée-fördraget
visar att fransmän betraktar Tyskland som arrogant och associeras
med öl, Berlin, bilar, nazister och krig. Frankrike betraktas
- av tyskarna som ett land med avundsvärda kulturella rikedomar
befolkat av elitistiska livsnjutare.
Afrika, Niger, Frankrike, terrorism
2013-05 s 30
"Fransk militar I Niger"
Särskilda enheter ur franska armén ska bevaka den
statliga energikoncernen Arevas urangruvor i Niger. Islamister
har efter den franska interventionen I Mali hotat att angripa
franska anläggningar I Sahel-området som i Algeriet.
Areva är den största enskilda investeraren I Niger och
har 2700 anställda I landet. Koncernen planerar att öppna
en ny urangruva i Imouraren.
2013-11 s 7
"Fransk militär släpper Dreyfus hemligheter"
Hela den hemliga militära dossier som användes för
att falskeligen döma kapten Alfred Dreyfuss som spion för
Tyskland 1894 har lagts ut på internet av det franska försvarsministeriet.
Dreyfuss blev rentvådd 1906.
De omfattande akterna om fallet arkiverades 1906 men de har aldrig
förr publicerats i sin helhet.
2013-13 s 6-7
"Strasbourgs moské en turistmagnet"
I det franska folklivet har muslimer blivit ett allt vanligare
inslag. Den stora moskén i Strasbourg som uppförts
till en kostnad av 89 miljoner kr har starkt bidragit till denna
synlighet. 26 % av pengarna kom från kommun och region,
33 % från lokala donationer och resten från Saudiarabien
och Kuwait. Antalet besökande turister växer. Kanske
blir det också en minaret med tiden.
2013-13 s 18-20
"Drönarna i Niger ger USA fotfäste"
Strax utanför Nigers huvudstad Niamey ligger, bakom en taggtrådstäckt
mur, den senaste utposten i USA:s drönar­basimperium.
De små obemannade farkosterna flyger norrut på jakt
efter al-Qaida soldater och andra gerillagrupper i nord- och västafrika
framför allt i Mali. Niger, vars befolkning till 90 % är
muslimer, och dess grannländer är i desperat behov av
utländskt stöd för att spåra gerillastyrkornas
rörelser över Sahara och Sahel. I Niger är arbetslöshet
och undersysselsättning stora problem, liksom bristen på
rent vatten och ej fungerande avloppssystem, speciellt på
landsbygden.
2013-14 s 13
"Hollande kan inte hantera arbetslösheten"
Arbetslösheten ligger på 10,8 %, vilket är högre
än förra året. Oppositionen anklagar president
Hollande för att ha skapat problemen genom en "skattechock"
parat med ett tvärstopp av utgifter i den offentliga sektorn.
2013-19 s 8-10
"Djupfrysta relationer"
Tyskland ger ett tydligt intrycket av att den tyska regeringen
gett upp hoppet om en väsentlig förbättring av
den politiska situationen i Europa före de tyska förbundsdagsvalen
i september. Berlin och Paris är oense om allt från
en bankunion till en räddningsaktion i Cypern och frågan
om euroobligationer. Merkel vill ha åststramningar, liberalisering
av arbetsmarknaden och omstrukturering av det social välfärdssystemet.
Grundläggande reformer som förre förbundskanslern
Gerhard Schröder genomförde 2010 i Tyskland.
Ämbetsmännen i regeringskansliet ger grannlandet Frankrike
skulden. Frankrike var tänkt att tillsammans med Tyskland
bli den motor som skulle driva hela EU framåt. Men Paris
vill inte nå överenskommelser i viktiga frågor
med Tyskland före september. François Hollande räknar
helt kallt med att de tyska valen ska byta ut regeringen i Berlin
mot en ny som han hoppas ska vara mer kompromissvillig.
2013-21 s 8-9
"Undervisning på engelska väcker starka känslor
i Frankrike"
När både den franska utbildningsministern och ledande
vetenskapsmän förespråkat att universitetskurser
kan ges på engelska (framför allt för kineser
och indier) har många framstående fransmän svarat
med lika upprörda som indignerade protester.
Det fanns en tid för inte så länge sedan då
alla med en god utbildning talade franska. Diplomati och affärer
avhandlades på franska. Kunskap spreds på franska.
Resenärer klarade sig på franska och självklart
viskade kärlekspar ömhetsbevis till varandra på
franska.
Sett ur Frankrikes synvinkel är det både en sorg och
ett problem att mycket av allt detta nu sker på engelska
- även i Frankrike. I ett land som är så fäst
vid sitt språk att det finns ett helt departement för
att främja det, räcker detta faktum i sig för väcka
passionerad debatt i Paris - naturligtvis på franska.
Högskoleministern Genevieve Fioraso introducerade denna vecka
ett lagförslag som skulle ge franska universitet rätt
att ge fler kurser på engelska, också när engelska
inte är själva ämnet för studierna. Målet
är enligt henne att locka fler elever från länder
som Kina, Brasilien och Indien, där engelska i allmänhet
lärs ut men där franska är reserverat för
litteraturälskare.
Historia, Frankrike, USA
2013-23 s 10-11
"Den mörka sidan av Frankrikes befrielse"
En ny bok avslöjar den mörka sidan hos en del soldater
som befriade Frankrike. Plundring, våldtäkter och horeri
var vanligt bland dem. Befriarna var bullersamma och drack för
mycket. De slogs på gatorna och stal. Men det värsta
var att de var som besatta av fransyskorna. De vill ha sex - en
del gratis, andra mot betalning och somliga med våld.
Författaren till boken är Mary Louise Roberts, professor
i historia vid University of Wisconsin. Hon talar om landstigningen
vid Omaha Beach i Normandie den 6 juni 1944 som "en formlig
våg av manlig brunst".
2013-24 s 6-7
"Frankrike anlitar Hollywood för att skydda 'l'exception
culturelle'"
'L'exception culturelle' är ett undantag från frihandel
som tillåter länder som Frankrike att skydda sin produktion
av Film, musik och andra konstarter från utländsk konkurrens.
I ett kommande nytt handelsavtal mellan EU och USA ifrågasätts
detta undantag.
2013-24 s 7
"Paris hotar samtal EU-USA i skuggan av handelskrig med USA"
Frankrike kräver att kultursektorn inte övergår
i överläggningarna. Storbritanniens David Cameron är
mot detta, så mycket som möjligt ska läggas på
förhandlingsbordet. Också USA kräver att allt
ska diskuteras. Frankrike har stöd av 16 EU-länder bland
annat Tyskland.
2013-25 s 6
"Frankrikes yttersta höger blir synlig"
Våldsamma aktioner i anslutning till rörelsen mot homoäktenskap
och mordet på en ung antifascist har riktat blicken mot
högerextrema ytterlighetsgrupper. Konfrontationer mot ordningsmakten
har gett dem möjligheter att profilera sig som mycket bestämda
motståndare till regeringen. Deras existens har man hittills
snarast förträngt.
Under namnet "printemps français " har de hårdföra
redan organiserat sig för kommande aktioner i kampen mot
homoäktenskap. Samtidigt har Front National (FN) under sin
nya ledare Marine Le Pen lyckats bli allmänt accepterat som
ett "salongsfähigt" parti.
2013-25 s 7
"Det franska köket ska räddas och begreppet 'Restaurant'
skyddas"
Ett växande antal matställen i Frankrike serverar sina
gäster mat som lagats i förväg. Anhängare
av den gamla matlagningsskolan till att ordet "restaurant"
bara ska få användas av ställen som serverar färsk
mat som lagats på stället.
2013-26 s 10-11
"Måste fransmännen arbeta mera, längre och
hårdare?"
Frankrikes växande pensionsproblem kommer att bli akuta under
de kommande 20 åren när personer födda under de
barnrika åren på 1950- och 1960-talen går i
pension. Under de gångna 60 åren har Frankrikes omfattande
välfärdssystem nästan tredubblats i storlek. Räknat
som offentliga sociala utgifter i procent av BNP ligger Frankrike
högst i världen - Sverige ligger på andra plats.
Nu står den socialistiske premiärministern Hollande
inför ett stort problem efter sitt vallöfte "att
varje generation ska ha ett bättre liv än det föregående".
Men han vägrar att höja pensionsåldern som i dag
ligger på 62 år. Offentliganställda och särskilda
kategorier arbetare kan gå i pension redan vid 50 år!
2013-31 s 6
"Burkaförbudet i Frankrike"
Det behövdes bara två nätter av upplopp i en enda
stad, Trappes, för att sätta hela Frankrike i gungning
i juli 2005. Trappes har en stor muslimsk befolkning och har varit
ett tillhåll för hårdför salafistisk islam.
Många franska kvinnor som är muslimer godkänner
förbudet mot burka efter det inte är tradition i norra
Afrika med sin histoiska anknytning till Frankrike. Mycket få
kvinnor bär burka i Frankrike. 2011 stoppades bara 423 kvinnor
med burka.
2013-33 s 5
"Fransmännen slutar äta baguette"
Den genomsnittlige fransmannen äter nu för tiden bara
en halv baguette om dagen jämfört med nästan en
hel 1979 och mer än tre om dagen år 1900. Bröd
ger upp sin plats på matbordet till sådana som frukostflingor,
pasta och ris.
Ryssland, Frankrike
2013-35 s 8
"Ryssar tvättar pengar genom att köpa vingårdar"
Tracfin som har till uppgift att avslöja penningtvätt
och projekt för finansiering av terrorism säger att
man uppmärksammat på investeringar som gjorts av ryssar,
kineser och ukrainare. Ofta är köparna företag
som finns i utländska skatteparadis och som ofta är
ryska medborgare.
Frankrike
2013-35 s 9-10
"Franska vinodlare hårt drabbade av hagelstormar"
De lokala myndigheterna beräknar att omkring 20 000 hektar
av Bordeauxs vingårdar förstördes av stormen och
haglet för en tid sedan. Den slog mot en strimma av Frankrike
från Bordeaux till den belgiska gränsen inklusive delar
av Champagne. Stormen krossade dubbelglasade fönster, slet
loss takpannor och lämnade efter sig en nära halvmetern
tjock driva av hagel.
2013-36 s 7
"Pensionsförlaget glädjer ingen"
"Den franska regeringens väntade förslag för
att förändra det generösa men underfinansierade
pensionssystemet uppskattas av väldigt få människor
i Frankrike. Förändringarna handlar om en lätt
skattehöjning för arbetare och företag och en senare
höjning av den tid som inbetalningar till systemet sker från
41,5 till 43 år. Den genomsnittliga pensionsåldern
för arbetare inom den privata sektorn är 62 år.
2035 förväntas den ha stigit till 64,5 år. Pensionsutbetalningarna
minskar inte.
Lagförslaget läggs fram denna höst i parlamentet
där Hollands vänster har majoritet både i senaten
och nationalförsamlingen.
2013-37 s 6-7
"Vargarna återvänder till Alperna och hotar fårskötseln"
På den sydfranska alpernas sluttningar jagades länge
gråvargen tills den dog ut på 1930-talet. Den första
vargen återvände till Frankrike från Italien
först 1992. Sedan har vargstammen vuxit kraftigt. Områdets
herdar är inte glada över detta. Under de senaste fem
åren har vargen rivit minst 20 000 får - orsaken till
vargstammens växande styrka är just att det finns rikligt
med mat i form av får. Frankrikes 6 miljoner får kan
omöjligen leva samman med vargar. Det finns bara 250 vargar
men de är mycket blodtörstiga.
Frankrike
2013-43 s 14
"Presidenten i skottgluggen efter deponering av tonåring"
En romsk familj som uppehöll sig illegalt i Frankrike skickades
tillbaka till sitt hemland i Kosovo. Ett barn, en femtonårig
flicka, Leonarda Dibrani, hämtades i sin skola i samband
med utvisningen. Detta väckte protester och fick den franske
presidenten Hollande besluta att Leonarda skulle återvända
till Frankrike för att slutföra sin utbildning. Detta
beslut attackerades med lika kraftigt raseri från höger
till vänster. För att beslutet förlöjligar
statens auktoritet.
Beslutet att utvisa familjen, som sju gånger ansökt
om asyl, sedan den kom till Frankrike 2009, anses av alla som
helt korrekt. Fadern hade arresterats för stöld, avvisat
erbjudanden om arbete och hotat tjänstemän med våld.
Dottern Leonarda var långa tider borta från skolan
och familjen hade förstört den lägenhet de tilldelats.
Frankrike
2013-46 s 8-9
"Frankrikes sociala säkerhetsnät sviktar"
Statens allomfattande närvaro i fransmännens liv, från
arbetsplatsen till hälso- och utbildningsförmåner,
är nu föremål för en stor debatt, eftersom
Frankrike brottas med frågan om man ska kunna upprätthålla
den socialdemokrati som varit modellen efter det andra världskriget.
Många människor uppfattar sina många förmåner
som naturliga delar i sina liv. Det politiska motståndet
mot blygsamma ingrepp i de sociala programmen har varit intensivt.
Den växande kostnaden för de sociala välfärdsprogrammen
från vaggan till graven har nästan uttömt den
franska regeringens möjlighet att höja de skatter som
är nödvändiga för att kunna betala allt och
det har skapat allt värre problem för president, socialisten
François Holland. Det viktigaste skälet ät att
det finna för många offentliganställda.
Statens utgifter svarar för cirka 56 % av Frankrikes BNP
i kontrast till 44 % i Tyskland och 40 % i USA.
2013-49 s 17-18
"Stark utrikes svag på hemmaplan"
De inrikespolitiska misstagen kommer slag i slag och tenderar
att öka. Klyftan ökar mellan den franske presidentens
beslutsamhet och hans tveksamhet hemma i Frankrike.
Medan fransmännen förbereder sig för ännu
ett militärt äventyr på främmande mark är
det många som undrar över hur en så beslutsam
ledare i krig kan vara så obeslutsam på hemmaplan.
Flera tabbar har han gjort:
1. att lägga sig i ett domstolsbeslut att skicka tillbaka
till hemlandet Kosovo Leonarda Dibrani, en illegal romsk student.
2. att först införa den nya "ekoskatten",
en avgift för stora långtradare, och sedan när
protesterna och demonstrationerna blev stora, försöka
ta tillbaka beslutet.
Det visar både obeslutsamhet och klåfingrighet.
Frankrike,
Handel
2013-50 s 8
"Efter hästköttsskandalen händer inget"
Franska ministrar anklagar Bryssel - och framför allt engelsmännen
- för att fördröja förslaget till förbättring
av livsmedelssäkerheten för kött.
Frankrike med stöd av fyra andra EU-länder, har föreslagit
regler som skulle kräva att producenter måste ange
vad köttet innehåller och varifrån det kommer
- med skandalen med hästkött i bland annat lasagne i
gott minne. Finansminister Hamon säger att det finns miljontals
mängd färdigmat som produceras i Europa och att branschens
förmodade ansvar genom självreglering visat sig ineffektiv.
Frankrike
2014-03 s 4-5
"Är François Hollande liberal"
I hans tal ryms ofta ord som en tro på låga skatter
och låga offentliga utgifter. Hollande erkänner att
han underskattat djupet i lågkonjunkturen. Och att han hävdade
att arbetslösheten skulle sjunka i slutet av 2013. Men mer
än 45 % av BNP är beskattningen landet, näst högst
inom EU efter Belgien. Hollande vill nu ha en "ansvarspakt"
med näringslivet. Värst är dock enligt vänstern,
att han vill eliminera "missbruk" av välfärden.
Hans socialliberala realism" liknar Tony Blairs i Storbritannien
och Gerhard Schröders i Tyskland.
Frankrike, Historia
2014-05 s 11-12
"Var är fransyskorna?"
I Panthéon, som kanske är Frankrikes viktigaste monument,
har Frankrikes stora män begravts i århundraden. Av
tradition ges varje fransk president äran att bli begravd
i Panthéon tillsammans med prominenta personer som Voltaire
och Rousseau och Victor Hugo.
Blott två kvinnor, bland annat Marie Curie är begravda
i nationalmonumentet. Detta vill president Hollande och en nyväckt
stark opinion snarast ändra på.
Nu får franska folket föreslå prominenta kvinnor.
Listan toppas av rebeller och frontfigurer som vågade leva
ett annorlunda liv, som ibland innebar okonventionella sexuella
förbindelser. Två kvinnor är särskilt populära,
anarkisten och läraren Louise Michel, ogift hela livet och
Syster Emmanuelle, en nunna som levde större delen av sitt
liv bland de fattiga i Turkiet och Egypten.
2014-06 s 16-17
"Borgmästarval i Paris"
Vem som än vinner innebär att Paris får en kvinnlig
borgmästare. Borgmästaren är indirekt vald och
det krävs en majoritet av rösterna från Paris
invalda fullmäktigeledamöter.
Kampen står mellan socialisten Anne Hidalgo och den borgerliga
kandidaten Nathalie Kosciusko-Morizet (kallad NKM). Båda
vurmar före ett miljövänligare Paris genom att
satsa på att bygga ut kollektivtrafiken. Anna Hidalgo är
naturaliserad fransk medborgare med spanskt ursprung och var tidigare
yrkesinspektör men har arbetat i stadshuset under de senaste
13 åren. NKM är före detta miljöminister
och kommer från en politisk familj som har polska rötter.
Hon fördömer nedsmutsning av stadens gator och brottsligheten
och lovar en tuffare attityd till aggressivt tiggeri.
2014-09 s 5
"Etablerade taxibolag blockerar nya konkurrenter"
Uppretade taxichaufförer blockerade Paris gator när
den före detta presidenten Sarkozy ville avreglera taximarknaden.
Nu har president Hollande delvis avreglerat den genom att släppa
fram nya smartphone beställda privata taxifärder, så
kallade turistbilar med chaufför vilka kan beställas
via en mobilapp och Paris gator har blockerats igen. Den franska
huvudstaden lider av en brist på minicabs. Men de traditionella
taxibilarna har fortfarande monopol på att plocka upp kunder
vid vägkanten.
Handel, Frankrike
2014-09
s 23-25
"Frankrikes bilindustri: Familjen Peugeot ger upp"
Efter två århundrades överlåter Peugeot-familjen
kontrollen till den kinesiska Donfeng Motor och den franska staten.
Den franska staten, Peugeot-familjen och Donfeng ska var för
sig utse två ledamöter till den nya stora styrelsen
på 12 personer. De får sällskap av två
personalrepresentanter och fyra oberoende styrelseledamöter.
Peugeot-familjens 200-åriga ledning av företaget har
varit en lång bana av tillväxt som överlevt två
världskrig. Familjen saboterade sina fabriker för att
störa produktionen under den nazistiska ockupationen.
Peugeots marknadsvärde har krympt tillsammans med den europeiska
bilmarknaden. Det sjönk från cirka 16 miljarder euro
2007 till cirka 4,5 miljarder och svepte bort miljarder från
familjens nettoförmögenhet.
Frankrike, Kultur
2014-09
s 29-30
"Alla är nakna"
Kulturkrig i Frankrike, bråket om barnböckernas värderingar
har nått hysteriska nivåer.
"Nu räcker det!" ropade Jean-François Copé,
ledare för det viktigaste borgerliga partiet UMP, när
han bläddrade i bilderboken "Alla är nakna".
- "Sådana böcker ska inte vara rekommenderad läsning
i statliga skolor.
Grälet om böckerna är bara en del av en mer omfattande
panik som förenar katosla och muslimska traditionalister
som är övertygade om att regeringens talesperson Najat
Vallaud-Belcacems projekt handlar om att införa "genusteori".
Skolbarn säger hennes kritiker ska tydligen lära sig
att sexuell identitet är inlärt snarare än att
det bestäms biologiskt.
Farida Belghoul, en aktivist mot genusteorin hävdar att utbildningsdepartementet
är i händerna på en lobby för lesbisk - ,
gay - , bisexuell - och transsexuella.
En ny generation av socialister har dragit in i politiken. De
kommer inte från arbetarrörelsen eller den offentliga
sektorn utan från den ideella sektorn där de kämpat
för kvinnors rättigheter och mot våld och diskriminering.
The Economist http://www.economist.com/news/europe/21596977-row-about-childrens-books-exposes-sharp-cultural-divisions-france-everybody-naked
French culture wars: Everybody naked!
Frankrike, Samhälle
2014-11 s 28-30
"Din importerade biff är serverad!"
Det franska nötköttet håller en alltför låg
kvalitet. De senaste åren har det pågått en
tyst revolution. Utländskt nötkött - från
USA, Sydamerika och andra europeiska länder - tar över.
20 % av allt nötkött som konsumeras i Frankrike idag
importeras främst från Tyskland, England och Irland.
År 2011 producerade 40 författare, historiker, designers
och intellektuella tillsammans med det franska slaktarförbundet
en i bok i storformat med essäer och illustrationer som berömde
det franska köttet - allt för att ändra på
den nedåtgående trenden.
Frankrike
2014-12
s 12-13
"Skandalen som är pinsam för alla"
Nya avslöjanden i Frankrike. Nicolas Sarkozys politiska comeback
är hotad. Den socialistiska regeringen förnekade först
all kännedom om den avlyssningsskandal av den förre
presidenten Nicolas Sarkozy som skakar Frankrike. En avlyssning
som avslöjat en rad skandaler och som kan omöjliggöra
hans politiska comeback i kommunalvalen och till EU-parlamentet.
Le Monde har avslöjat att undersökningsdomare började
avlyssna Sarkozys telefon förra året i september. Sarkozys
immunitet mot åtal löpte ut när han lämnade
presidentämbetet 2012.
Den mest sannolika vinnaren i affären är Marine Le Pen
och hennes parti Nationella Fronten.
2014-16 s 15-16
"Valls
vågar säga sanningen"
Premiärminister Manuel Valls, tidigare Frankrikes inrikesminister,
krävde nedskärningar i sitt första tal till Nationalförsamlingen.
Han har presenterat sin egna socialistiska politik för landet:
mer åt mitten i sociala frågor, mer konservativ på
det ekonomiska området och mer stridslysten än personen
som utsett honom, presidenten François Hollande.
Socialistpartiet är i gungning sedan de dåliga lokalvalen
i mars. Partiet tyngs också av Hollandes impopularitet.
De offentliga utgifterna uppgår till 57 % av Frankrikes
BNP, den näst högsta i Europa.
Valls lovar bara mycket lidande för lite hopp. Han kräver
besparingar på 26 miljarder dollar i den statliga byråkratin.
Han anser att på sikt bör alla romer återvända
till sina hemländer. "De har ett sätt att leva
som är extremt annorlunda än vårt", menar
Manuel Valls.
2014-19
s 13-14
"Muslimerna i Marseille"
Bakom hamnkvarterens nybyggda och putsade fasader döljer
sig dess skuggiga baksida. Det är där de flesta muslimer
bor, i de norra stadsdelarna. Med hög arbetslöshet,
fattigdom och narkotikabrott. I det tredja arrondissementet är
andelen fattiga 55 %, mer än dubbelt så hög som
stadens genomsnitt. Rivalitet mellan narkotika gäng leder
ofta till våldsamheter. Tidigare röstade flertalet
muslimer i dessa områden på vänstern, men nu
vänder sig många till Marine Le Pen och extremhögern.
En anledning är att de inte gillar socialisternas progressiva
socialpolitik särskilt inte inställningen till homoäktenskap
som legaliserades förra året. Men muslimerna oroar
sig också för den ökade förtjusningen för
hårdföra utländska salafister. Från hela
landet har över 250 unga franska jihadister rest till Syrien,
också tonårsflickor.
Hollande är den mest impopulära franska presidenten
i modern tid.
Frankrike,
Kina
2014-20 s 16
"Paris tillkallar poliser från Kina"
Kinesiska turister utsätts för ficktjuvar och rånare.
De använder sällan kontokort utan bär med sig ofta
stora summor kontanter. Det gör dem till tacksamma mål
för attacker. Kinesiska turister beräknas spendera i
genomsnitt 1300 euro under sin semester i Frankrike. Polisen hämtar
nu in förstärkning från Kina som ska placeras
på strategiska platser för att hindra att kinesiska
turister utsätts för rån och stölder. Polisen
kämpar också för att ta itu med organiserade gäng
av vilka många är barn från Balkan och Östeuropa,
som trakasserar turister med falska vädjanden om att skänka
pengar till "välgörenhetsorganisationer" av
olika slag.
Frankrike
2014-21 s 15
"Det blåser om Mistralaffären"
Därför insisterar Frankrike på att gå vidare
med att sälja krigsfartyg till Ryssland. Det har gått
upp för Ryssland att om de haft dessa krigsfartyg 2008 skulle
kriget mot Georgien vunnits på 40 minuter i stället
för 26 timmar. De kraftfulla Mistral-fartygen, 199 meter
långa, kan bära hundratals soldater, landstigningsfordon,
amfibiefordon, stridsvagnar och 16 helikoptrar och ökar den
föråldrade ryska flottans slagkraft i stor grad.
Avtalet med Ryssland ger 400 direkt jobb i Frankrike. Mer än
1000 personer påverkas indirekt. Brott mot avtalet kan leda
till att Ryssland kräver stora skadestånd.
Den
franska regeringen kommer att fatta ett slutgiltigt beslut i oktober,
då det första fartyget är leveransklart.
Terrorism
Frankrike, Israel
2014-26 s 14-15
"Franska judar utvandrar till Israel"
40 % av alla hatbrott i Frankrike riktas mot judar.
De blivande utvandrarna till Israel måste säga adjö
till Frankrikes 35-timmars arbetsvecka, fem veckors semester,
lära sig hebreiska, klara sig utan gåslever, hitta
ett jobb, arbeta på söndagar och, beroende på
ålder, göra militärtjänst.
Men de slipper vara rädda. "I Israel finns en armé
som skyddar oss", säger en av utvandrarna.
Anti-semitismen vinner mark både i Frankrike och andra delar
av Europa. De förändrade politiska vindarna oroar Europas
judar.
Enligt en undersökning i åtta europeiska länder
som utfördes i november hävdade näöstan en
tredjedel av kontinentens judar att de övervägt att
utvandra. Frankrike, Ungern och Belgien tycktes ha de högsta
nivåerna av anti-semitism. I Frankrike är judarna offer
för 40 % av alla hatbrott.
Frankrike,
Korsika
2014-28 s 11
"Korsikanerna lägger ner vapen"
Det är slut med bombningarna under de blå nätterna.
På den franska ön Korsika har den korsikanska självständighetsrörelsen
FLNC deklarerat att de ska lägga ner vapnen och överge
sin 38-åriga väpnade kamp för korsikansk självständighet.
Men för detta finna det krav. Utformade i en så kallade
triptyk som uppmanar till att anta korsikanska som andraspråk
på ön, med samma status som franskan, vidare ett krav
på 5-årig bosättning för köp av egendom
och en hänvisning till Korsikas unika självständighet.
Under det senaste decenniet har rivaliteten mellan nationalistiska
grupper förvandlats till att handla om kriminell konkurrens
om ekonomiska intressen bland annat fastighetsaffäreroch
utpressning. Mord och bombningar sker oftast av kriminella skäl
snarare än politiska och självständighetskäl
2014-32
s 10
"Ska hon upprepa faderns bedrift?"
Marine Le Pen leder opinionsmätningarna i Kampen om nästa
franska presidentval. Hon har gått om den tidigare borgerliga
presidenten Nicolas Sarkozy. Först på tredje plats
kommer den nuvarande presidenten François Hollande. Ska
hon upprepa faderns bedrift från 2002 då han nådde
till den andra omgången i presidentvalet genom att komma
tvåa efter den dåvarande socialistiska kandidaten
Lionel Jospin. Då förlorade han i finalen mot Jacques
Chirac med 82-18. Kan dottern hyfsa siffror denna gång?
IT,
Frankrike
2014-32 s 18-19
"Ett Magna Carta behövs"
Den digitala världen är inte sig lik efter Snowden.
I Europa har vi hittills betraktat USA son mån sorts vaktmästare
över Internet och accepterat att amerikanska universitet
och företag står för teknik och mjukvara för
att Internet ska fungera. Särskilt irriterande för fransmännen
tycks det vara att en kalifornisk organisation har ensamrätten
att dela ut domäner och tjäna kolossala mängder
av pengar på detta.
2013, med Snowdens avslöjanden, förändrades människors
naiva syn på IT-säkerhet radikalt och fransmännen
kommer antagligen att få med sig anhängare som vill
styra upp internet.
Ett år efter NSA-skandalen har den franska politikern Catherine
Morin-Desailly lagt fram, i juli månad, en rapport för
den franska senaten som uppmanar till global styrning av internet
som hon kallar "ett globalt slagfält". Rapporten
föreslår en "fransk-tysk axel" för den
nya europeiska internetstategin.
I EU-kommissionen i Bryssel har den franska senatens rapport applåderats.
EU,
Tyskland, Frankrike
2014-37 s 14-17
"Frankrike får nya vänner"
Tyskland blir allt ensammare med sina krav på åtstramningar.
Tyskland har lämnat Frankrike bakom sig. Och det är
en av de främsta anledningarna till att det tysk-franska
samarbetet som har stöttat EU sedan starten nu vittrar sönder.
Båda sidor söker tyst efter nya allianser.
EU-kommissionens nye ordförande Jean-Claude Juncker håller
med Frankrikes president François Hollandes och Italiens
premiärminister Matteo Renzis önskemål om en mer
flexibel tolkning av reglerna i stabilitetspakten det vill säga
en minskad åtstramning. Annars hotas EU av en bestående
svag tillväxt.
Den amerikanska regeringen och IMF stödjer också den
ståndpunkten. Merkel å andra sidan har gått
samman med Storbritannien, Sverige, Danmark och Finland för
att blockera utgiftsförslag från Frankrike och de sydeuropeiska
länderna.
2014-43
s 4-5
"Ett alldeles för dyrt äventyr"
Hur ska Frankrike ha råd att stänga kärnkraftverken?
Frankrike är ett av de europeiska länder som mest förlitat
sig på kärnkraft. Men det är slut med det nu.
Den socialistiska regeringen har genom drivit en mycket ambitiös
lag som innebär att nästan hälften av Frankrikes
kärnkraftverk ska stängas. Detta blir alldeles för
dyrt, menar högern och andra kritiker. Frankrike befinner
sig knappast i en sådan ekonomisk situation att man har
råd med ett sådant äventyr. Dessutom riskerar
Frankrike, precis som i Tyskland, att bli beroende av kol. Miljöministern,
Ségolène Royal, pekar på att kostnaderna för
att stänga kärnkraften ligger i miljardklassen redan
innan de börjar demonteras. Detta belastar också den
lokala arbetsmarknaden.
Flyktingpolitik,
Frankrike, England
2014-44 s 10-12
"Om inte migranterna stoppas går staden under"
Strömmen av flyktingar som försöker ta sig med
färjan över till England har skapat kaos i den franska
hamnstaden Calais.
Kriminaliteten har ökat, invånarna är rädda
och migranterna bryter sig in i övergivna byggnader och härbärgen
för att få tak över huvudet. "Vi har inget
annat val", säger en av dem. För att komma över
engelska kanalen gömmer de sig på lastbilar som ska
med färjan till England. Men väl framme i England tar
man inte emot dem.
"Vi måste tala om för dessa stackars själar
att England inte är något paradis längre",
säger en av stadens barägare - som skaffat vapen för
att skydda sig för stölder.
Missnöjet förvandlats till en riktig psykos. Dagens
migranter drar sig inte längre för att bryta mot lagarna.
Det utbryter slagsmål mellan olika etniciteter och lokala
kvinnor utsätts för sexuella övergrepp.
De lokala myndigheterna uppskattar att det nu finns 2200 till
2300 migranter runt om i Calais, mest män som kommer från
Afghanistan, Egypten, Eritrea, Etiopien, Sudan och nu senast Syrien.
De väntar längs motorvägen som leder till hamnen,
i hopp om att gömma sig på en lastbil på väg
till färjan och ta sig till Storbritannien.
2014-49
s 9-10
"Sarkozy på väg tillbaka"
Men nya omständigheter kan måhända stoppa honom.
Nicolas Sarkozy vill återta presidentposten men till skillnad
mot förra gången finns det flera faktorer som lägger
hinder i vägen. Sarkozy kommer att befinna sig i uppförsbacke
och är tvungen vinna primärvalen som UMP ska hålla
2016 för att utse sin kandidat till kampen om Elyséepalatset.
Han står inför en mängd juridiska utmaningar.
En av de senaste är den så kallade Bygmalionaffären.
Opinionsundersökningar visar att Alain Juppé skulle
vara en bättre kandidat i en andra valomgång än
Sarkozy för att vainna mot Nationella Frontens Marine Le
Pen.
Sarkonomics är inte på banan än.
Terrorism,
IS, Frankrike, USA
2014-49 s 4-5
"Nu strider de sida vid sida"
Frankrike har klivit fram som USAs närmaste partner i kampen
mot IS.
För 10 år sedan då Frankrike ledde den anti-amerikanska
oppositionen mot Irakkriget 2003, ansåg Washington att fransmännen
var irriterande och opålitliga. President Jacques hotade
att lägga in sitt veto mot invasionen i FNs säkerhetsråd
och Frankrike vägrade att delta i den koalition som sedan
störtade Saddam Hussein. Nu har det vänt. För första
gången på 10 år har Frankrike och USA tillsammans
genomfört flyganfall i Irak med IS som måltavla.
Men fransmännens stigande stjärna i Washington har inte
bättrat på socialisten Francois Hollandes ställning
på hemmaplan. Hans popularitetssiffror ligger på rekordlåga
2014-51
s 6-9
"Emmanuel Macrons omöjliga uppgift"
Den nya, unga och upphöjda ekonomiministern förväntas
reformera Frankrike.
Den 36-årige ekonomiministerna Emmanuel Macron har fått
i uppgift av president Hollande att reformera Frankrike. Det kommer
inte att bli lätt. Socialisterna är misstänksamma
mot honom och partiets vänsterflygel förbereder sig
redan på strid. Emmanuel Macron har varit Frankrikes ekonomiminister
i knappt fyra månader och blivit kallad allt från
"extremt målinriktad" till "ljuset i tunneln"
och "karriärist". Tidningen Marianne beskrev honom
nyligen som en "ulv i fårakläder". Det finns
vissa inom Francois Hollandes inre krets som säger att han
är presidentens "sista chans".
Emmanuel Macron har lagt fram sitt första viktiga lagförslag
till regeringen i Paris, den sk "Lois Macron". Partiet
motsätter sig lagförslaget. Han hopps på att kunna
öppna upp landets överreglerade, statiska arbetsmarknad.
Åtgärderna är en del av den sk "Ansvarspakten"
som introducerades av Francois Hollande i början av året.
Macron säger att han är väl medveten om att fransmännen
har ett trovärdighetsproblem efter alla tomma löften.
Detta bäddar för högerpopulisterna med Marine Le
Pen som ledare för Front National.
Frankrike,
terrorism
2015-6 s 5-7
"Efter Paris-attackerna granskas fängelserna"
Det är här i skymundan som de islamistiska terroristerna
skapas.
Amedy Coulibaly dömdes för väpnat rån och
sattes i Frankrikes största fängelse. Han förvandlades
till en härdad radikal islamist som deltog i de blodigaste
terrorattackerna som genomförts på fransk mark på
50 år. Frankrikes fängelser förvandlar vanliga
brottslingar till långt farligare människor. Frankrikes
premiärminister Michael Valls har föreslagit att man
ska isolera de farligaste fångarna tillsammans i stället
för att låta dem umgås med de andra interna.
Svårigheten är att identifiera dessa. De farligaste
är de som smälter in. I Frankrike utgör muslinerna
mer än hälften av fångarna (58000 intagna) trots
att de bara utgör 5-10 % av befolkningen. 170 imamer arbetar
i fängelserna. Radikaliserade fångar som släpps
är "tidsinställda bomber".
Ryssland,
Frankrike, EU
2015-9 s 14
"Europas extremhöger älskar fortfarande Putin"
Trots annekteringen av Krim och inbördeskriget i Ukraina.
Vladimir Putin försvarar ryssarnas agerande i Krim med att
man måste stoppa faschisterna i Ukraina. Samtidigt finansierar
han extremhögdern i Europa, som exempelvis Marine Le Pen
och hennes Front National i Frankrike. Och Europas högerextremister
älskar honom tillbaka.
Enligt en undersökning skulle Marine Le Pen vinna ett presidentval
i Frankrike om det vore val idag i stället för 2017.
Hon har högröstade anhängare speciellt bland Europas
återuppväckta högerextrema. En hel del högerextrema
och ultranationalistiska europeiska politiker delar hennes tillgivenhet
för den ryska ledaren. De hyllar den religiösa nationalismen
och de konservativa värderingarna. För att säkra
upp det hela har Putin uppbackare också böland Europas
vänsterradikala med Greklands nyvalda regering i spetsen.
I Europaparlamentet har Putin ett stort block av support i Bryssel
med nära en fjärdedel av ledamöterna.
Frankrike
2015-11 s 6-7
"Så vill hon styra Frankrike"
Marine Le Pens radikala program för Nationella fronten.
Hon eftersträvar Eus sammanbrott och takar om att nationalisera
banker. Hon tycker att USA för en farlig politik och att
Ryssland är en lämpligare vän. Hon vill sätta
stopp för invandringen och anser att Frankrike under islamistisk
attack.
Man kan tycka att Marine Le Pens vision för Frankrike är
radikal, men utsikterna att hennes politik kan bli verklighet
är inte längre rena fantasier.
Efter terrormassakern på Charlie Hebdo har Nationella fronten
befäst sin ställning som den mest potenta krafteni ett
skräckslaget och frustrerat Frankrike.
Marine Le Pen vill ha nolltolerans för angrepp mot den franska
sekularismen - religion ska inte styra landet - predikanter i
Moskéer ska tala franska och jihadister med dubbelt medborgarskap
som slåss utomlands ska fråntas sitt franska medborgarskap.
Frankrike ska lämna euron och involvera Ryssland för
att nå en seger över IS.
2015-13
s 12-13
"Fransmännen debatterar lagstadgad vikt för modeller"
I Frankrike som verkar ha stil och elegans inskrivet i sin genetiska
kod, diskuterar man återigen en av modevärldens mörka
sidor: de alltför smala modellerna.
Det franska parlamentet debatterar nu en lag som ska fastställa
minimivikt för modeller, något som lagens anhängare
menar är nödvändigt för att bekämpa anorexi.
Om det blir en lag - och förslaget har stöd av president
Francois Hollandes socialistisk regering - kommer modellagenturer
och modehus som anlitar modeller vars BMI-mått inte uppfyller
minimikraven att riskera straffrättsliga påföljder.
Detta försökte man redan 2008, men utan att lyckas,
efter kraftfull kritik från modebranschen.
Barnpsykiatern Marie Rose Moro menar att det finns en sorts "världsomgripande
smalhets-tyranni", idag likställs "en rund form"
med brist på självkontroll och med "omåttlighet,
överdriven fetma och dålig hälsa".
2015-15
s 17-19
"Domare och moralpredikanter?"
Det franska rässtväsendets roll i de politiska skandalerna.
Det franska rättssystemet beskylls för att ofta ta större
hänsyn till politik och moral än till rättvisa.
Som exempel på detta nämns processerna mot både
den förre IMF-chefen Strauss-Kahn och expresident Sarkozy.
Båda förväntas snart bli frigivna.
2015-21
s 12
"Jean-Marie Le Pen bildar egen politisk sammanslutning efter
uteslutningen"
"Jag skäms för att Marine bär mitt efternamn".
Han är hedersordförande i Nationella Fronten men har
nu blivit avstängd på grund av sina antisemistiska
och rasistiska uttalanden.
Genom att "avdemonisera" Nationella Fronten har Marine
Le Pen breddat väljarbasen i Frankrike. Hon har rensat ut
ligistelementen ur partiet samtidigt som hon bibehållit
sitt motstånd mot invandring, islam och EU. Jean Le Pen
är inte nöjd med hur dottern sköter partiet han
en gång grundade, Nationella Fronten och bildar en ny, egen
politiskt sammanslutning.
2015-22
s 4-8
"Han är tillbaka"
Nicolas Sarkozy har rest sig ur nederlag och skandaler. Nu vill
han bli Frankrikes president igen. Älskad, hatad och redo
för en revival.
Hans tidigare rådgivare säger att han blivit tålmodigare
och bättre på att lyssna, men hans kritiker menar att
han har glidit längre högerut. Är fransmännen
redo för en uppföljare?
Med en knapp tvåtredjedels majoritet valdes han nyligen
som partiledare för UMP. 2017 ska ny president väljas.
Sarkozy tycker att han då är den enda rivalen till
Nationella Frontens ledare Marine Le Pen som är värd
att ta på allvar. Han vill att det är invandrarna som
ska anpassa sig inte fransmännen. Föredrar assimilerin
i stället för integration. Han vill byta partiets namn
till "Republikanerna".
EU,
Storbritannien, Frankrike
2015-22 s 18-19
"Cameron kan inte förvänta sig att Europas ska
lösa hans problem"
Gérard Errera, ordförande i Blackstone Group i Frankrike
och tidigare fransk ambassadör i Storbritannien.
Storbritannien har aldrig varit i harmoni med det europeiska projektet
men tack vare ledarnas handlingsskicklighet och Eus tolerans har
Storbritannien haft en särställning inom EU under de
senaste 30 åren. Storbritannien har haft tillgång
till en inre marknad med 500 miljoner människor och en minskning,
den "brittiska rabatten" av sitt bidrag till EU-budgeten.
Så varför riskera att förlora detta geom att utlysa
en folkomröstning?
Frankrike,
Flyktingpolitik
2015-24 s 8
"Paris polis utrymmer flyktinglägren och river tälten"
Fransk polis i Paris har avhyst flera hundra flyktingar och städat
bort deras läger i ett försök att få kontroll
över den växande gruppen migranter som anländer
till Europas kuster sedan de tagit sig över Medelhavet. 380
migranter, de flesta av dem från östafrikanska länder
som Sudan, Eritrea och Etiopien, hade bott i läger under
en tunnelbro i norra Paris i flera månader, inte långt
från Sacré-Coeur. Många av dem är nu på
väg norrut i Europa. För flyktingarna är de skandinaviska
länderna och Storbritannien populärast.
Belgien,
Frankrike, EU
2015-25 s 6
"Belgien präglar nytt euromynt till minnet av Napoleons
nederlag i Waterloo"
När Frankrike protesterade mot Belgiens beslut att lansera
ett nytt 2-euromynt för att fira 200-årsjubileet av
Napoleons och Frankrikes nederlag vid Waterloo 1715, retirerade
belgarna och skrotade de 180 000 mynten som redan präglats.
Men i stället lanserade belgarna ett 2,50 mynt som bara får
användas i Belgien.
Den lilla skärmytslingen signalerar att den europeiska integrationen
och EUs öppna gränser fortfarande möter många
utmaningar när det kommer till gamla nationalistiska gränser.
Spänningarna mellan de 19 länderna i eurosamarbetet
har ökat när Grekland varit farligt nära att ställa
in betalningarna av sin skuld.
Frankrike
2015-27 25-26
"Vive la France!"
Manuel Valls vill återuppliva Frankrikes glansdagar.
Frankrikes nye premiärminister Manuel Valls, 51, har introducerat
landet till sin egen version av socialistisk politik: Mer mittenorienterad
i sociala frågor, konservativare i ekonomiska frågor
och stridslystnare än mannen som utsåg honom, president
Francois Hollande.
Hollande valde Manuel Valls i hopp om att hans annorlunda stil
ska kunna bidra till att vända det politiska läget för
vänstern. Socialistpartiet är i gungning efter att i
lokalvalen i mars ha förlorat makten till de konservativa
i minst 150 städer.
"För mycket lidande och inte tillräckligt med hopp.
Sådan är Frankrikes situation. Det är vår
verklighet och vi måste kunna se den utan att darra".
Han lovade att "berätta sanningen för fransmännen"
och tillade att "vi måste koncentrera oss på
det väsentliga och detta ät att ge tillbaka framtidstron
till fransmännen".
De offentliga utgifterna står för 57 % av Frankrikes
BNP, det är den nest högsta nivån i Europa. Vall
tänker uppfylla sitt löfte om 69 miljarder dollar i
nedskärningar till 2017.
Om romerna säger han att "de så småningom
bör återvända till Rumänien och Bulgarien.
De har ett sätt att leva som är mycket annorlunda vårt".
USA,
Frankrike
2015-45 9
"Jeb Bush väcker fransmännens ilska genom att framställa
dem som lata"
I en debatt med Floridasenatorn Marco Rubio, som på grund
av kampanjarbete missat en omröstning i senaten, menade Bush
att Rubio tillämpar "en fransk arbetsvecka, där
man bara behöver komma till jobbet i tre dagar". Frankrikes
ambassadör i USA, Gérard Araud slog tillbaka på
sitt Twitterkonto, fransmännens arbetsvecka är längre
än tyskarnas.
Bush syftar förstås på Frankrikes 35 timmars
arbetsvecka, vilken dock i praktiken bara är en lägsta
gräns som ofta överskrides.
Terrorism,
IS, Frankrike
2015-47 5-6
"Det antisemistiska och antisionistiska spåret"
Var det en slump att bandet "Eagles of Death Metal"
som varit öppet Israelvänliga, framträdde på
Le Bataclan den kväll när terroristerna stormade in
och började skjuta publiken? Klubben hade också länge
varit bespottad av anti-israeliska grupper eftersom man haft insamlingar
till Israels gränsskydd där. Och klubben ägs av
en jude. Även caféet, La Belle Equipe som attackerades
ägs av en jude, Gregory Reibenberg. Hans fru, Diamila, dog
i hans armar när hon blivit skjuten av terroristerna.
Frankrike,
Samhälle
2015-47 9
"Franska skolor bildar getton"
Lika möjligheter att få bra betyg är ett avlägset
ideal. Faktum är att skolornas sociala segregation är
en huvudorsak till att barnens prestationer i skolan enligt OECDs
senaste rapport är mer beroende av socialt ursprung än
i något annat land i väst.
Bättre beställda kommuner värjer sig mot kravet
att erbjuda fler "sociala" lägenheter vilket hindrar
många med invandrarbakgrund. För att komma bort från
skolor med dåliga resultat flyttar förä'ldrar
som har råd till bättre bostadsområden eller
försöker skicka sina barn till någon av landets
8500 privatskolor.
Frankrike,
Samhälle
2015-48 27
"Rör inte 35-timmarsveckan!"
De franska fackförbunden tar strid mot regeringen. Ett initiativ
till att förlänga arbetstiden som nu är 35 timmar
i veckan på Daimlers bilfabrik i Lorraine har mött
motstånd från facket fast det stöds av många
anställda. Förhandlingarna har lett till en splittring
mellan arbetarna och ansträngda relationer mellan arbetsgivarna
och de anställda. Francois Hollande vill ge företagen
större frihet att bryta sig loss från landets arbetsmarknadslagar
som präglas av "en-storlek-passar-alla".
Frankrike,
Kultur
2015-48 30
"Hemingways Parismenoarer toppar bestseller-listorna efter
terrorattentaten"
När 12 människor dödats på redaktionen för
satirmagasinet Charlie Hebdo i en terroristattack låg Voltaires
"Om tolerans" högst på bestsellerlistorna
i Frankrike.
Efter den senaste blodiga terroristattacken i Parie är det
Ernest Hemigway's bok "A moveable feast" (Paris är
en fest) som säljs som aldrig förr. Boken skrevs strax
innan hans död men gavs ut först 1964.
Miljö,
Klimat, Handel, Frankrike
2015-51 9
"Vinet förstörs av klimatförändringarna"
Under de senaste 20 åren har klimatet och miljön förändrats
för vinodlare i södra Frankrike. Vingårdarna har
överraskats av oförutsägbara vindbyar, skyfall,
sen frost och återkommande torrperioder. Hundratals år
av hängiven framställning av viner är nu hotat
av klimatförändringar. Däremot är det möjligt
att man snart kommer att kunna producera champagne i de skandinaviska
länderna.
Iran,
Frankrike
2016-04 6
"Franska företag ivriga att teckna nya avtal med Iran"
Irans president Hassan Rouhani har tecknat fler europeiska avtal
med ett växande antal företag som är ivriga att
återvända till den iranska marknaden. De internationella
sanktionerna har avvecklats och den franske biltillverkaren Peugeot-Citroën
och flygplansjätten Airbus har haft siktet inställt
på Iran.
Europa är ivrigt att få tillgång till den stora
iranska konsumentmarknaden och få ett försprång
före potentiella konkurrenter från USA och andra länder.
Iran med 80 miljoner människor har en ung och välutbildad
befolkning. Irans behov är enorma.
Media,
Frankrike
2016-05 14-15
"Fransk tidning undersökte graden av rasism"
I teorin är jämlikhet ett av den franska republikens
viktigaste resultat. Men offentliggörande av en ny opinionsundersökning
har visat att inte alla i Frankrike tycker att det är en
bra idé att testa hur jämlikt och tolerant Frankrike
verkligen är. Chock blev den dominerande reaktionen när
den respekterade veckotidningen Le Journal du Dimanche nyligen
publicerade resultatet av en omfattande undersökning om rasism.
Vad många vänder sig emot är inte resultaten av
undersökningen utan själva det faktum att opinionsundersökningen
överhuvudtaget genomförts. Att samla in information
om etnisk tillhörighet eller religiös övertygelse
är generellt förbjudet i Frankrike. Och det är
precis vad Ipsos, opinionsinstitutet påstår sig ha
gjort. Svaren har brutits ned på ett sätt som visar
vad judar och muslimer tänker om varandra. Och det är
det många som ogärna vill få veta.
Frankrike,
terrorism
2016-07 20-21
"Dömda terroristerna med dubbelt medborgarskap blir
av med sitt franska"
Under de tre månaderna som gått sedan terroristattackerna
i Paris den 13 november har president Francois Hollandes socialistiska
regering blivit pressad av den allt mer populära högern
i Frankrike. Hollandes svar på utmaningarna har gett honom
nya och oväntade fiender - några av dem finns inom
det egna partiet.
Han har fått igenom ett förslag i Frankrikes nationalförsamling
med röstsiffrorna 317 - 199. Enligt detta "déchéance
de la nationalité" skulle personer med dubbla medborgarskap
som dömts för terroristverksamhet berövas sitt
franska medborgarskap. Nu ska förslaget granskas av senaten.
Det finns över 3,3 miljoner fransmän med dubbla medborgarskap.
Förra året avgick Hollandes justitieminister, Christiane
Taubira, född i franska Guyana på grund av förslaget.
Flyktingpolitik,
Frankrike
2016-08 8-9
"Se upp - nu lämnar ni Europa!"
Snart kommer det olagliga flyktinglägret i Calais att tömmas.
Men vid sidan av den så kallade Djungeln finns det vid Engelska
kanalen fler läger - och där är förhållandena
ännu värre. I flyktinglägret Grande-Synthe utanför
den franska hamnstaden Dunkerque bor nu mellan 1300 och 1500 människor
av vilka omkring 80 % är kurder eller irakier. Ett tiotal
lyckas varje natt ta sig till Storbritannien via färjorna
från Dunkerque. Den fransk regeringen betraktar männisorna
i lägret som genomresande. Myndigheternas bidrag inskränker
sig till att placera en handfull poliser framför lägret.
2016-16
4-5
"Fransmännen vill inte ha en "normal" president"
De vill ha en ledare.
Hollande är så impopulär att inte ens stödet
från det egna partiet är en självklarhet.
För ett par veckor sedan ställde Frankrikes president,
Francois Hollande, upp på en intervju på flera månader.
Han syfte var att övertyga dem som valde honom 2012 - dvs
unga och socialister - att inte överge honom i nästa
års presidentval.
Men många har redan gjort det. Arbetslösheten är
på 10 % och Hollandes popularitet har minskat till en historisk
bottennivå på 17 %. Många av socialistpartiets
väljare betraktar honom som en förrädare som gått
åt "höger" genom att förslaget att beröva
personer med dubbelt medborgarskap som dömts för terrorbrott
sitt franska medborgarskap, "déchéance de nationalité".
2016-16
10-11
"Frankrikes unga demonstrerar: Vad det än gäller
är de emot"
Sedan den 31 mars har huundratusentals unga demonstranter intagit
torg över hela Frankrike och gjort dem till utrymmen för
den växande sociala rörelsen som kallas "Nui Debout"
eller "uppesittarnatt". Det finns protester mot den
franska regeringens förslag till arbetsmarknadsreformer som
ska göra det lättare för arbetsgivare att avskeda
anställda och som ifrågasatt Frankrikes berömda
35-timmarsvecka.
Men Nuit Debout, som har Place de la Republique som sitt centrum,
är mest enallmän, spretig, improviserad, mestadels icke-våldsam
gräsrotsrörelse utan ett klart uttalat program.
Frankrike,
terrorism
2016-24 21
"Poliser får bära vapen även när de
inte är i tjänst"
Frankrike lättar på vapenreglerna för att möjliggöra
för poliser som inte är i tjänst att bära
vapen, även när landet inte har utlyst undantagstillstånd.
Åtgärden kommer som ett svar på en attack nyligen,
när en IS-anhängare knivhögg en polisman och hans
fru till döds i deras hem inför deras barn. Enligt en
belgisk tidning har polisen fått information om att "stridande
för en och en halv vecka sedan lämnade Syrien för
att sig till Europa via Turkiet och Grekland, med båt utan
pass". De är nu på väg till Belgien och Frankrike.
Fram till den 7 juni har 114 belgiska IS-krigare återvänt
från Syrien.
Terrorism,
Frankrike
2016-28 6-7
"Domar från småbrott ett mönster med liknande
tidigare terrorister i Frankrike"
Den man som utförde terrordådet på nationaldagen
bär en slående likhet med dem som begått liknande
attacker i Paris och Bryssel under de senaste två åren:
En småkriminell som visserligen är känd av polisen
men som inte betraktats som något allvarligt hot mot den
nationella säkerheten.
Minst 84 människor dödades när den tunisienfödde
budbilschauffören Lahouaiej Bouhlet körde en 19 ton
tung lastbil rakt in i folkmassorna på Promenade des Anglais.
Till slut sköt och dödade polisen gonom sedan han kört
2 km längs Nices populära kuststräcka.
IS har tagit må sig ansvaret och anhängare av den militära
gruppen har hyllat attacken på sociala medier.
2016-40
18-19
"Fransk högerextrem ledare vill sudda bort sin fars
förflutna"
Marine Le Pen har redan förkastat sin fars politiska förflutna.
Nu gör hon sig av med hans namn i ett försök att
locka nya väljare.
Alla opinionsundersökningar visar att Marine Le Pen kommer
att vinna den första valomgången till presidentvalet
i april 2017 med så mycket som 30 % av rösterna. Men
de visar också att hon behöver kämpa för
att locka andra personer än sina kärnväljare och
att hon sedan kommer att förlora i den andra valomgången.
Nu kör hon med pastellfärgade reklamaffischer med behagfulla
närbilder och texten "Marine 2017". Hon undviker
ord som "islam", "muslim" eller "halal".
I stället talar hon om "fiender" och "fundamentalism"
och om ett växande antal samhällen där de "politisk-religiösa
idealen" hotar Frankrikes traditioner. Hennes valslogan är
"I folkets namn".
Flyktingpolitik,
Frankrike
2016-45 8-9
"Paris har blivit det nya Calais. Hundratal flyr dit varje
dag"
Flyktingkrisen i Frankrike har flyttat från "djungeln"
i Calais till gatorna i Paris. Hundratals flyktingar bor i tält
i stadens norra delar och dussintals fler anländer dit varje
dag.
De otillåtna lägren har gjort europeiska flyktingkrisen
synlig för Parisbor och understryker återigen att den
franska regeringen inte kan lösa det problem som den hoppades
att Italien och Tyskland skulle förhindra. Så många
som 100 migranter anländer varje dag. De lever i stor misär
i små tält på trottoarerna.
Frankrike
2016-50 4-5
"Katolsk konservatism tillbaka till sekulära Frankrike"
För många franska väljare är är Francois
Fillon mer än en ledande presidentkandidat i nästa ärs
val. Han ses som en riddare i ett heligt krig. I ett land, som
i sin konstitution bestämt definierar sig självt som
sekulärt, är Fillons överraskande seger i franska
högerpartiets premiärval, ett häpnadsväckande
tecken på en politisk nytändning för det katolska
Frankrike, efter flera årtionden i dvala. Fillon har utlöst
en våg av nostalgi för en nation med traditionella
familjer och pittoreska bykyrkor. En nation som han och många
av hans anhängare anser vara under hot av multikultaralism
och islamisk terrorism.
Frankrike,
terrorism
2016-51 12-13
"Vilande terrorister oroar franska myndigheter"
Fyra misstänkta terrorister greps nyligen i Strasbourg i
Frankrike"
Det mest skrämmande för både myndigheter och grannar
var att de fyra männen verkade vara helt vanliga, välanpassade
medborgare med jobb och vänner. De hade stabila jobb och
ingen historia av vare sig brottslighet eller droger. Nu handlar
det om personer som är integrerade i det franska samhället.
I männens bostäder fanns vapen och trohetslöften
till IS. De gripna har skickligt hörsammat IS påbud
om hemlighållande och förställning.
Frankrike
2017-05 4-5
"Kejsaren är naken"
Presidentkandidaten satsar på att kunna hålla ut,
men partiets stöd har börjat svikta: Skandalen Penelope-gate
har skadat förtroendet för Francois Fillon. Sannolikt
återstår endast hans avgång. Han har blivit
klandrad för de avslöjade fiktiva anställningarna
av hustru och barn och kämpar nu för sin politiska överlevnad.
Nyss var han favorite i opinionsundersökningarna, nu hotar
ett snöpligt slt på 62-åringens långa poltiska
karriär. Hans trovärdighet är helt raserad.
Frankrike
2017-05 30-31
"Paris satsar på blomsterrabatter för att stoppa
detvilda kissandet"
I städer över hela världen är det vilda kisandet
ett gissel för stadslivet. Det kostar miljontals dollar att
rengöra och reparera de skador som uppstår på
den offentliga infrastrukturen. Dessutom - hu! - stanken. Nu har
Paris börjat erbjuda en elegant och miljövänlig
offentlig toalett. Urinoaren liknar mer en modernistisk blomlåda
än en behållare för mänskligt avfall. Och
man kan även odla blommor i komposten. Dags för den
fyrkantiga skapelsen Uritrottoir som lagrar urinen på en
bädd av torkad halm, sågspån eller flis. När
den är full forslas den bort för att förvandlas
till kompost för att sedan användas som naturgödsel
i trädgårdar och parker.
Frankrike,
terrorism, flyktingpolitik
2017-08 9
"Ett totalt fiasko för Frenkrikes centra för avradikalisering"
I en partigemensam rapport skräder den franska senaten inte
orden när den beskriver Frankrikes ansträngningar för
att "avradikalisera" tidigare och framtida terrorister.
Rapporten fördömer det planerade nätverket med
12 avradikaliseringscentra De är tänkta att skapa strikta
rutiner för dem som bor där och utsätta dem för
intensiva kurser i fransk historia och filosofi. Men fem månader
senare har bara ett av de 12 öppnat och det står fortfarande
tomt! Programmen har utformats i all hast och utan vederbörlig
omsorg.
"Det är omöjligt att avradikalisera individer".
De planerade åtgärderna är bara till för
att lugna alltmer oroliga väljare.
Frankrike,
Kultur
2017-09 8-11
"Franskheten förloras när städer överges"
Tarnfloden rinner genom staden Albi, ett populärt turistmål
i sydvästra Frankrike. Liksom i många andra franska
provinsiella huvudstäder har matbutikerna, kaféerna
och charkuteriaffärerna som en gång definierade stadslivet,
försvunnit och bytts ut mot köpcentrum med gratis parkering
utanför staden.
Frankrike håller på att förlora sina historiska
provinsiella städer - urbana knutpunkter långt ute
på landsbygden där domare dömde, Balzacs romaner
utstelade sig, prefekter utfärdade påbud och invånare
handlade ost.
Thailand,
Handel, Ekonomi
2017-10 24-25
"Kvinnlig dominans för bankfolk i Thailand"
Hon är en av fyra ordföranden hos Thailands största
långivare, Kasikornbank, och Kattiya Indaravijaya intervjuar
ofta sökande till ledande positioner. De har imponerande
meriter. Och de är nästan alltid kvinnor.
Frankrike
2017-10 12-13
"Nya politiska partier på uppgång"
Den gamla ordningen i Frankrike börjar upplösas. Sedan
Charles de Gaulle bildade den femte republiken för över
50 år sedan har åtminstone ett av de större partierna
tagit sig till den andra presidentvalsomgången, ofta båda.
Men både republikanerna och Socialisterna brottas med interna
strider och väljarna har ledsnat. Opinionsmätningarna
antyder att inget av de två partierna kommer att lyckas
i år. Nu lutar det åt att valet kommer att stå
mellan Emmanuel Macron, en 39-årig nybörjare utan ett
parti i ryggen och Marine Le Pen, Le Front National. Le Pen lovar
en brytning med EU och och Macron försöker att förnya
relationen mellan Frankrike och Tyskland och åter stärka
blocket.
Frankrike,
terrorism
2017-13 14-15
"Vad hände med den berömda franska friheten?"
Människor i allmänhet funderar över att det råder
undantagstillstånd i Frankrike sedan 16 månader tillbaka.
Den 14 november 2015 utlyste president Francois Hollande undantagstillstånd
efter den dödligaste attacken mot civila på franska
mark sedan andra världskriget. Han befriade därmed landets
säkerhetstjänster från många rättsliga
begränsningar.
Under tiden har polisen genomfört fler än 4000 husrannsakningar
och tillslag utan fullmakt, stängt ett 20-tal moskéer
och andra bönelokaler.
De
flesta fransmännen verkar tycka att undantagstillståndet
är något helt ofarligt och godtar det. Det drabbar
till överväldigande del den misstrodda muslimska minoriteten.
Vilket bekräftar uppfattningen att denna minoritet verkligen
förtjänar att bli misstänkt.
Fransmännen menar att effekterna främst drabbar "hemska
och obehagliga personer", knarkförsäljare och kriminella,
män med stora skägg som bär på hot, deras
fruar är helt insvepta i svart.
Muslimerna uppfattar detta som ytterligare bevis på landets
fientlighet med dem och deras tro.
Frankrike
2017-14 4-5
"Madame Macron"
En ovanlig kvinna bakom den franska presidentkandidaten.
Om maken blir vald till Frankrikes nästa president kommer
Brigitte Macron att bli den mest ovanliga första damen som
landet någonsin har sett. Frankrikes första damer har
en brokig historia - de har skapat rubriker för slösaktigt
leverna, utomäktenskapliga affärer, förräderi
och till och med mors - men de har aldrig varit en så central
figur i de formativa åren av sina mäns liv som Brigitte
har varit för Emmanuel Macron.
Brigitte macron, som är 24 år äldre än än
kandidaten, har varit hans coach sedan han var 15 och spelar en
aktiv roll i hans kampanj.
Emmanuel Macron är stark favorit att komma vidare till den
avgörande valomgången där han sannolkit kommer
att möta Nationella frontens Marine Le Pen.
Frankrike
2017-14 6-7
"Perpignan krigar för att hålla Marine Le Pen
borta"
Staden Perpignan har 120000 invånare. Det är den enda
staden i Frankrike där Nationella fronten kommer på
första plats. Den har den högsta arbetslösheten
i Frankrike och en hög nivå av invandring. Regionen
mellan den spanska gränsen och Medelhavet utgörs av
jordbruk och vingårdar och har visat sig vara en grogrund
för Nationella Fronten. Marine Le Pen lovar att ta itu med
deras frustrationer: "I folkets namn - Marine - President.
Le Pen kommer sannolikt att gå vidare till andra omgången
i presidentvalet den 7 maj.
Frankrike
2017-15 4-5
"Vinnaren får söka obekväma allianser eller
hamna i limbo"
Men det enda säkra är att det kommer att bli problem
i parlamentet.
Sedan 1981 har alla franska presidentval följts av att det
vinnande partiet försöker att ta kontroll över
parlamentet. Det kommer att bli svårt den här gången.
De två främsta kandidaterna i presidentvalet som inleds
den 23 april, Emmanuel Macron och Marine Le Pen, leder icke-etablerade
politiska rörelser som sannolikt inte kommer att få
majoritet i parlamentsvalet i juni. Om någon v dem väljs
till Frankrikes president blir de tvungna att söka obekväma
allianser med rivaler eller riskera fem års limbo.
Bara en av kandidaterna, republikanen Francois Fillon, har stöd
av ett etablerat parti. Den oberoende vänsterkandidaten Jean-Luc
Mélenchon, har inte heller någon gemensam lista över
parlamentskandidater.
Frankrike
2017-15 6-7
"Roland Lescure - årsinkomst 2,2 miljoner kanadensiska
dollar lämnade jobbet för att dela ut flygblad för
Emmanuel Macron"
Inom loppet av en vecka gick Roland Lescure, 50 från att
ansvara för över 200 miljarder kanadensiska dollar i
obligationer och aktier på Kanadas näst största
pensionsfond till att dela ut politiska flygblad på gatorna
i Montréal. Han intygar att han inte har något nytt
jobb på gång och att han är oerhörd glad
över sitt beslut. Han ska främst attrahera de 1,3 miljoner
franska utlandsväljarna som tenderar att rösta på
skattekonservativa kandidater. Framför att ska han förmå
dem att gå till valurnorna - ennast 39 % av de utlandsväljarna
röstade 2012. Och inrikta sig på den fransktalande
provinsen Québec.
Frankrike
2017-15 8-9
"Det franska valet står mellan varken höger eller
vänster"
För första gången i de tre senaste franska republikernas
historia förnekar de två favoriterna i presidentvalet
att de tillhör antingen vänstern eller högern eller
ens mitten av det politiska spektrumet.
Vår tids islamofobi handlar om rädslan för att
den kulturella identiteten undergrävs. Och kampen mot islamisering
överskrider klyftan mellan höger och vänster. Islam
verkar ifrågasätta modern vetenskap, jämlikhet
mellan könen, demokrati och yttrandefrihet, en ståndpunkt
som vinner anklang hos vänstern.
Det verkar som om en ny ideologisk debatt, som Emmanuel Macron
ger uttryck för, håller på att omdefiniera den
politiska diskursen i Frankrika och på andra håll
i väst: mellan å ena sidan populistiska rörelser
som är kulturellt och ekonomiskt protektionistiska rörelser
och å andra sidan liberaler, som är öppna för
Europa och globalisering. Snart nog kommer vänster och höger
bara att vara knappt skönjbara spår av ett svunnit
1900-tal.
Frankrike
2017-15 10-11
"Till och med en välmående varvstad tilltalas
av Marine Le Pen"
Saint-Nazaires ekonomiska hjärta kan ses från nästan
hela staden: Kryssningsfartyget MSC Meraviglia tornar upp sig
över hamnen vid STX-varvet. Det koreanskägda företagets
orderböcker är fulla 10 år framåt. Saint-Nazaires,
där skeppsvarv och flygplansfabriker blomstrar, är ett
praktexempel på framgångsrik globalisering.
Men här finns en ilska bland väljarna över den
stora andelen utländska arbetare på varvet, oro inför
varvets ägarbyte, missnöje med de traditionella politikerna
och en mottaglighet för Le Pens budskap om att Frankrike
har förlorat sin suveränitet.
Nationella Fronten har lockat väljare genom att skapa rädsla
för vad som ska hända med varvet och genom att säga
att utländska arbetare tar fransmännens jobb. Många
av arbetarna kommer från östeuropa, polacker, litauer,
rumäner, på korttidskontrakt och får samma lön
som i sina hemländer, långt under vad franska arbetare
kräver. De kommer från länder med en djup båtbyggartradition.
Frankrike
2017-16 6-7
"Le Pen möter Macron i det franska presidentvalet"
Opinionsundersökningar visar att Emmanuel Macron kommer att
vinna över Marina Le Pen i den avgörande omröstningen
om att bli Frankrikes president med minst 25 %. Vilket kan innebära
ett ytterligare hinder mot ett transatlantiskt söndrande.
Macron är en före detta finansman och en produkt av
Frankrikes elitutbildningsinstitut. Hans politiska dagordning
är socialliberal, med förslag som kommer att försvaga
Frankrikes traditionellt starka skydd för arbetstagare.
Frankrike,
EU
2017-17 6-8
"Högerextrema ledare hatar EU-parlamentet ... men älskar
arvodet!"
Europas högerextrema partier framkallar gladeligen populistiskt
raseri genom att angripa EU - men tar också gladeligen emot
löner och andra förmåner som de får för
att tjäna institutionen. Marine Le Pen som försöker
bli president i Frankrike har ett dagligt uppdrag som ledamot
i Europaparlamentet, en position hon betraktar med öppet
förakt. Hon missar ofta omröstningar, talar hånfullt
om parlamentet och vill lämna EU. Likväl är Le
Pen villig att ta emot en lön på 101 808 euro plus
ett generöst traktamente och en årlig personal - och
kontorsbudget på över 340 000 euro.
"Europa borde inte behöva finansierna människor
som i stället för att arbeta tillbringar tiden med att
förstöra".
Frankrike
2017-17
9
"Kommer terrordrabbade Nice att rösta på Marine
Le Pen?"
Marine valde noga ut platsen för det första valmötet
inför den andra omgången av Frankrikes presidentval:
Nice, där en Tunisienfödd man förra året
dödade 86 personer genom att köra en lastbil på
strandpromenaden där folkmassor firade nationaldagen.
En ny undersökning uppger att 24 % av den republikanska kandidaten
Francois Fillon kommer att rösta på Le Pen.
Frankrike
2017-17
10-11
"Det här kommer Emmanuel Macron göra för att
reparera den franska ekonomin"
Behovet av förändring blir mer och mer angeläget.
De senaste tio åren har de statliga utgifterna ökat
från 51 till 57 % av BNP. Det är mer än i något
annat land i världen och 18 procentenheter högre än
genomsnittet för utvecklade nationer. Det största hindret
för Frankrikes ekonomi är att landet håller fast
vid en välfärdskultur med korta arbetsveckor och generösa
förmåner. Kostnaderna för den offentliga sektorn
är för stora och Macron vill skapa en bättre balans
i ekonomin genom att göra sig av med 120 000 jobb inom den
offentliga sektorn, strama upp pensionssystemet och minska de
statliga utgifterna till 52 % av landets BNP.
Frankrike
2017-18 4
"Macron engagerade publiken med sitt segertal i Paris"
Med tanke på att Macron är den yngste presidenten som
Frankrike har valt på över ett århundrade - och
att han dessutom är den första presidenten som inte
tillhör något av partierna som har styrt Frankrike
sedan 1958 - kommer hans ämbetsperiod sannolikt inte bli
normal, och i synnerhet inte när det gäller regeringsbildandet.
Men en sak är säker: I Paris gav Macrons seger upphov
till en påtaglig känsla av energi och entusiasm.
Frankrike,
Storbritannien
2017-18 5
"Franska medborgare i Storbritannien firade: En seger för
EU"
Det blev nästan helt tyst i lokalen när flera hundra
franska medborgare iLondon lyssnade på Emmanuel Macrons
segertal efter det att han hade vunnit över Marine Le Pen
i det franska presidentvalet. Macron försvarade envist den
omstridda europeiska unionen. Macrons seger är ett starkt
tecken på att EU har en framtid.
I London bor många franska medborgare, 90000 - 400 000.
Mycket står på spel för dem i framtiden, får
de stanna kvar efter Brexit?
Frankrike,
Samhälle
2017-19 17
"Förhållandet är något nytt för
Frankrike och världen"Macron
Erankrikes nye president Emmanuel Macron är 27 år yngre
än sin fru. Hur ovanligt är detta egentligen i den franska
politiken? Bland ledarna i världens största ekonomier
är det bara en som valt en äldre partner, Angela Merkel.
Joakim Sauer är fem år äldre än hon.
Frankrike
2017-22 9
"Macrons image som "ren" sätts på prov
när två ministrar granskas"
Emmanuel Macron vann delvis det franska presidentvalet eftersom
han verkade vara "ren" medan flera av hans rivaler var
inblandade i juridiska skandaler. Men nu granskas två av
Macrons ministrar på gtund av etiska frågor.
EU-ministern Marielle de Sarnez namn finns på en lista över
19 europeiska parlamentsledamöter som är föremål
för en undersökning efter att ha avlönat partimedlemmar
som assistenter i EU-parlamentet. Richard Ferrand som ledde Macrons
valkampanj är en annan.
Frankrike
2017-24-25 16
"Macrons seger vattendelare i mordern fransk politik"
Emmanuel Macron förutspåddes vinna en stor parlamentarisk
majoritet och det mittenparti han grundade för lite mer än
ett år sedan triumferade mycket riktigt i valet. Valet markerade
början på en fransk "tredje väg", en
mittenregering som tidigare har verkat vara omöjlig. Valet
av Macroni maj uppfattas allmänt som en ny global trend.
Men samtidigt har valdeltagandet aldrig varit så lågt,
ungefär 58 %. Under 20 % av de röstberättigade
röstade på Macron.
2017-28
6
"Macron kräver fler investeringar från Tyskland"
Frankrikes president Macron anser att Tyskland tjänat mycket
på eurokrisen. Nu är det tid att betala tillbaka en
del, säger han, inför det franska ministermötet:
Tyskland måste agera.
Macron menar att Tysklands ekonomiska styrka delvis beror på
"missförhållanden i euroområdet" och
"svagheten i andra ekonomier".
Frankrike,
terrorism
2017-29 8-9
"Mordet på en judisk kvinna har utlöst fransk
terrordebatt"
Tidigt på morgonen den 4 april låg Sarah Halimi, den
65-åriga, pensionerade läraren, en ortodux jude, den
enda juden i byggnaden, och sov i sin enkla lägenhet i nordöstra
Paris, där hon levde ensam. Kort efter klockan fyra anklagas
en granne från våningen under, Kobili Traoré,
en fransk-malisk muslim, för att ha brutit sig in i hennes
lägenhet. Traoré ska ha misshandlat henne till döds
och kastat ut hennes kropp från balkongen, efter att ha
skrikit "Allahu akbar".
Efter månader av tystnad lovade president Macron att bringa
"klarhet i Sarah Halimis död".
Frågan är om antisemitiska våldshandlingar är
exempel på terrorism. Kobili Traoré har en profil
som liknar den hos en radikal islamist.
Frankrike
2017-30 14-16
"Med snart hundra dagar vid makten visar han sina verkliga
ambitioner"
Emmanuel Macron är en mästare på att övertyga.
I sin umgdom förförde han sin gifta gymnasielärare,
kvinnan som nu är hans hustru. När han kom upp i medelåldern
övertygade han - utan att ha någon regeringserfarenhet
- en sittande president om att ge homom en eftertraktad position
i regeringen. Sedan - utan stöd från ett etablerat
parti - bländade han en nation och blev med sina 39 år
den yngsta presidenten någonsin i Frankrike, ett land där
traditioner är en viktig del av livet.
Han kandiderar nu till ytterligare ett ämbete: Ledare för
den fria världen. Twitterkampanjen "Make our planete
great again". Det nya mittenpartiet som han grundade "République
En Marche, har nu absolute majoritet i parlamentet.
Tyskland,
Frankrike
2017-40 4-5
"Var inte rädd!"
Merkel bör följa Macrons exempel. De två kan bli
ett fantastiskt par!
Med sina djärva visioner om Europas framtid utmanar Frankrikes
president Emmanuel Macron populisterna. Tyskarna borde följa
hans exempel. Efter valframgången dröjde det inte länge
innan gratulationerna började att strömma in. Bara en
dag senare ringde den mäktigaste mannen i världen, Donalt
Trump, till Tysklands förbundskansler Angela Merkel och framförde
sina lyckönskningar till partiet.
Nu finns det en europeisk ledare som inte är rädd för
att tal om Europa. Sällan har sympatin för EU och den
gemensamma valutan så stor som den är just nu.
Macron är det perfekta komplementet till Merkel. De kan bli
ett perfekt par!
Samhälle,
Kultur, Frankrike
2017-40 28-31
"Notre Dame behöver en renovering och hoppas på
hjälp från frankofiler"
Förstörda vattenkastare och balustrader har ersatts
av plaströr och träplankor. Strävbågarna
har mörknat av föroreningar och vittrat sönder
av regn. Fialer stöttas av balkar och hålls ihop av
remmar. Katedralen en medeltida juvel i gotisk stil, behöver
genomgå en omfattande renovering.
Men de flesta av de miljoner turister som besöker Notre Dame-katedralen
i Paris varje år märker snappt av det. Många
är alltför upptagna med att beundra fen detaljerat skulpterade
fasaden för att lägga märke till skadorna.
För att täcka renoveringskostnaderna - runt 150 miljoner
euro - hoppas experterna inte bara kunna dra fördel av fransmännens
arkitektoniska patriotism, utan även av amerikanske frankofiler.
Samhälle,
Kultur, Frankrike
2017-40 28-31
"Notre Dame behöver en renovering och hoppas på
hjälp från frankofiler"
Förstörda vattenkastare och balustrader har ersatts
av plaströr och träplankor. Strävbågarna
har mörknat av föroreningar och vittrat sönder
av regn. Fialer stöttas av balkar och hålls ihop av
remmar. Katedralen en medeltida juvel i gotisk stil, behöver
genomgå en omfattande renovering.
Men de flesta av de miljoner turister som besöker Notre Dame-katedralen
i Paris varje år märker snappt av det. Många
är alltför upptagna med att beundra fen detaljerat skulpterade
fasaden för att lägga märke till skadorna.
För att täcka renoveringskostnaderna - runt 150 miljoner
euro - hoppas experterna inte bara kunna dra fördel av fransmännens
arkitektoniska patriotism, utan även av amerikanske frankofiler.
Frankrike,
EU
2017-43 6-9
"Emmanuelle Macron kan få stor betydelse för Europa"
En artikel av Jürgen Habermas i Spiegel Online. En journalist
som försöker förstå, förklara, analysera
och kommentera. Han är född 1929, dvs 88 år i
år.
Vid sidan av Theodor Adorno och Max Horkheimer är Habermas
den mest namnkunnige filosofen från Frankfurtskolan. Habermas
verksamhet har syftat till en allmänteori om mänskligt
samspel i samhället, kallad universalpragmatik; hans tillvägagångssätt
har varit eklektiskt.
Frankfurtskolan är en nymarxistisk skolbildning inom tvärvetenskaplig
samhällsteori som växte fram vid Institutet för
socialforskning (Institut für Sozialforschung) i Frankfurt
från 1930. Den kritiska teori som utvecklades inom Frankfurtskolan
har haft stor påverkan inom bland annat filosofi och samhällsvetenskap,
och utmärker sig genom att försöka förena
marxistiska idéer med Freuds psykoanalys. Institutet för
socialforskning stängdes en kort tid efter det nazistiska
maktövertagandet i Tyskland 1933, eftersom många av
de som var verksamma vid institutet var av judisk härkomst
och dessutom företrädde radikala politiska ståndpunkter.
Från 1934 till 1950 verkade därför många
av Frankfurtskolans medlemmar i USA.
Frankrike,
Kultur
2017-47 14-15
"Kvinnlig rabbin en skandal i det sekulära Frankrike"
Synagogan är dold i ett parkeringshus. Utanför vaktar
polisen. Innanför finns en kvinnligrabbin - en av endast
tre i Frankrike" och en liberal församling som växer.
I ett land där det officiella judiska livet till överväldigande
del är ortodoxt är Delphine Horvilleur något av
en skandal. En gift trebarnsmor som trotsar århundraden
av könsnormer i ett välskött hörn av den franska
offentligheten. Hon är inte erkänd av den centrala judiska
myndigheten i Frankrike. Horvilleur hävdar att religionen
bör spela en roll i det västerländska samhället
även i Frankrike som uttryckligen förbjuder religionen
i det offentliga livet.
I november publicerade Horvilleur en bok - "1001 sätt
att vara jude eller muslim".
Frankrike är för närvarande hem för Europas
största judiska samhälle.
Storbritannien,
Frankrike
2018-04 7
"Frankrike skeptiskt till Boris Johnsons förslag om
en bro över Engelska kanalen"
Det har diskuterats mycket om att bygga broar i samband med att
Storbritannien förbereder sig inför sitt utträde
ur EU. Det kan innebära att man bygger en faktisk bro.
För närvarande är de två länderna förbundna
genom en järnvägstunnel under vattnet kallad Kanaltunneln.
Men Frankrikes finansminister tror inte på en bro inom den
närmaste framtiden.