Tempus 2007 v 47

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46

Sarkozy håller låg profil i stridens hetta

Den vanligtvis frispråkige, högröstade och kamplystne Sarkozy har valt att ligga lågt I striden mot landets strejkande offentliganställda, studenter och oppositionella.

ELAINE SCIOLINO
Paris
President Nicolas Sarkozy har kallats för ett vitaminpiller, ett hyperaktivt statsöverhuvud, som kritiseras för att han tar jobben ifrån sina ministrar, ockuperar etermedierna och vägrar att vila och reflektera.
Men när en storstrejk i de allmänna kommunikationerna hade pågått i nästan en vecka och anställda inom andra offentliga sektorer förberedde sig för att också gå ut i strejk låg Sarkozy lågt någonstans inne i Elyséepalatset och räknade med att en lågmäld hållning skulle visa sig effektiv i hans första inrikespolitiska kris, som kom ett halvår efter det att han tog över makten.

Sarkozy har inte hållit något tal till nationen, inte framträtt i någon intervju i tv eller radio utan han har i stället låtit sin premiärminister och sin arbetsmarknadsminister gå ut i frontlinjen och fungera som måltavlor för arbetarnas, fackförbundens, studenternas och den politiska oppositionens attacker.
När presidentens rådgivare i samhällsfrågor, Raymond Soubie, fick frågan häromdagen varför presidenten har varit så ovanligt tyst försvarade Soubie Sarkozys taktik: ”Presidenten följer utvecklingen personligen, kontinuerligt och ingående. När det handlar om sociala frågor är det ibland bättre att stanna i kulissen än att gå upp på scenen, speciellt om man vill arbeta effektivt och få igång en dialog”.
Orsaken till strejkerna är att de franska konsumenterna känner sig fattigare än någonsin förr, eftersom priserna stiger snabbt inför den kommande julhelgen. Detta trots Sarkozys vallöften om att stimulera tillväxten och skapa nya jobb med hjälp av ekonomiska reformer.

Frankrike hamnar på 18:e plats på listan över världens konkurrensstarkaste länder; den statliga skulden har vuxit snabbare än i andra europeiska länder; arbetslösheten har stagnerat vid 8,4 procent, men den uppgår till 22 procent bland dem under 25 och till 50 procent i vissa problemtyngda förorter.
Landet stod i början av veckan inför kaos och förlamning när många lärare, sjukvårdspersonal, skatterevisorer, banktjänstemän, postanställda, telekom- och flygplatspersonal samt anställda i ytterligare några sektorer, förberedde sig för en endagsstrejk i protest mot lönenivåer och nedskärningar.
Franska advokater och domare planerar att strejka näsa vecka i protest mot strukturförändringar, som kan leda till att 200 domstolar läggs ned. Tobakshandlare planerar att protestera mot en ny lag om rökförbud.

Strejkerna målar dock en svårtolkad bild, som kanske speglar en växande insikt om att ekonomiska reformer faktiskt är nödvändiga.
Transportarbetarna har strejkat i drygt en vecka i protest mot regeringens planer på att eliminera speciella pensionsprivilegier, som inte finns i den privata sektorn. Många anställda har i och för sig återvänt till sina jobb vid det här laget, men protestaktionen kostar den franska ekonomin mellan 440 miljoner dollar och 586 miljoner dollar per dag, enligt det franska finansministeriet.
Sju av åtta järnvägsförbund beslöt under det gångna veckoslutet att fortsätta strejken ännu en vecka, men sex av dessa gick senare med på att delta i förhandlingarna mellan regeringen och tågföretagen.
Universitetsstudenterna arrangerar också strejker. Paradoxalt nog protesterar de mot en lag som ger underfinansierade statliga universitet mera autonomi och tillgång till privata pengar. Universitetskurser blockeras vid ett par dussin av Frankrikes 80 universitet.
En strejk bland gas- och elverksarbetare har däremot kollapsat.

Sarkozys plan att sätta punkt för ett system, som tillåter en del anställda att gå i pension med full ersättning vid 50 års ålder är inte särskilt omvälvande. Men den slår mot ett viktigt arbetarprivilegium, och han visste att han skulle möta en våg av vrede från dem som berörs.
En del av de mer radikala arbetarna och studenterna ser kampen som ett korståg mot Sarkozys hela ekonomiska reformprojekt. ”Vi skall inte underskatta klassfrågans betydelse. I arbetarklassen identifierar många sig med sitt yrke”, påpekar Jacques Capdeville, som är forskningschef vid Center för politiska studier i Paris. ”Det verkar som om Sarkozy eftersträvar ett samhälle av amerikansk typ, där man kan tjäna pengar utan att det är en synd. Men jag är inte säker på att man kan ändra hundraåriga vanor över en natt. Sarkozy spelar högt, och det är ett farligt spel”.
Sarkozy ser striden som en ideologisk kamp mellan regeringen och de militanta fackliga ledarna, en kamp som ställer det nya Frankrike, som vill arbeta mera och tjäna mera pengar, mot det gamla Frankrike, som vill behålla kostsamma och ofta opraktiska sociala förmåner.
En dag efter strejkernas början sade Sarkozy i några korta uttalanden till EU-parlamentariker i Strasbourg att han tänkte ”driva igenom reformerna helt och fullt”. Han tillade: ”Ingenting kan få mig att ändra kurs”. Han påminde sina åhörare om att han bara gjorde exakt vad han hade blivit vald att göra. ”Det franska folket har godkänt dessa reformer. Jag berättade om dem före valet för säkerhets skull”.

Sedan han framträdde i Strasbourg har han inte yttrat ett ord om saken. I måndags tog Sarkozy emot drottning Margarethe av Danmark och hennes make, prins Henrik. Han hade också ett möte med Centralafrikanska republikens president, François Bozizé och med ledaren för den högerextrema Nationella fronten, Jean-Marie Le Pen.
Det kommande veckoslutet reser han till Kina.
Det rimmar illa med Sarkozys personlighet att vara tyst och statisk, men kanske misstänker han att en hög profil just nu bara skulle orsaka ännu fler strejker och protester.
Hans lågmälda strategi speglar möjligen en uppfattning att den allmänna opinionen inte nödvändigtvis står på de strejkandes sida. Han räknar förmodligen med den tysta majoritetens stöd. Hans popularitetssiffror har sjunkit flera steg den gångna månaden, men han har fortfarande majoritetens stöd.
”Regeringens strategi är smartare än att anklaga folk för att vara lata”, säger historieprofessor Christian Chevandier vid Sorbonne. ”Det är intelligent av Sarkozy att vara diskret just nu även om vi alla är lite överraskade av det”.
© 2007 TEMPUS/The New York Times