Dessa sidor innehåller sammanfattningar av artiklar om arabländer i allmänhet, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel.
96-21 s 13
Kuwaitkrigets offer kompenseras"
Det finns en särskild FN-Kommission för att kompensera
de som lidit skada av Iraks invasion i Kuwait 1990. 2,6 miljoner
ansökningar har hittills kommit in. Nu får Kommissionen
ca 100 miljoner dollar per månad av oljepengarna.
96-26 s 21-22
"Araberna varnar för avsteg från fredsprocessens
principer"
Det första arabiska toppmötet (Irak var inte inbjudet)
på 6 år ägde rum i Kairo för att visa upp
en enad front av missnöje med den nya israeliska regimens
politik. Man framförde samma krav som tidigare vilket Israel
nu uppfattar som "försök att diktera villkor".
96-29 s 13-14
"Saudierna försöker bryta oljeberoendet"
Telefonsystem och elektroniska växlar ska bli ett komplement
till oljan och utländska gästarbetare. Nu ska också
saudier arbeta med händerna. Det finns något desperat
i regimens diversifieringskampanj. Per Capita inkomsten har minskat
till en tredjedel sedan 1981.
96-35 s 3-4
"Kurden har ingen vän och är sin egen värsta
fiende"
Det finns 22 miljoner kurder, de flesta sunnimuslimer. Världens
största etniska grupp utan eget land. Sedan Kuwaitkriget
1991 har de haft sin bästa chans men sedan 20 månader
strider de inbördes, mellan KDP och PUK.
96-37 s 13
"Saddamtrogna kurder segrade på slagfältet"
Oklart i vilken mån Saddam själv är inblandad.
Därför avvaktar USA.
96-42 s 22
"Kuwaits kvinnor kräver politiska rättigheter"
I Kuwait har kvinnan ingen rösträtt till parlamentet.
Bara 100 000 av 700000 invånare har rösträtt.
96-48 s 18
"Jordanien väntar otåligt på fredens lön"
Israel håller inte sin politiska löften enligt fredsavtalet
1994 och ekonomin har inte förbättrats.
97-25 s 14
"Är arabisk demokrati en omöjlighet?"
Arabförbundets 22 medlemsstater har inte bytt statshuvud
på demokratiskt sätt under en hel generation (utom
Libanon). Det finns ibland offentliga val men de manipuleras hårt.
Fusk, stöld av valsedlar och skrämsel är vanligt.
"Det faktum att regeringarna stöder sig på islam
för sin legitimitet gör att de automatiskt blir antidemokratiska.
" (!!!) "De anammar tanken att det är Guds skrivna
ord, inte erfarenheten, som är källan till all sanning".
97-29 s 10-11
"Qatar demokratiseras och oroar sina grannar"
Schejk Hamad som störtade sin far för 2 år sedan.
Har avskaffat presscensuren, upprättat en TV-station som
får kritisera regimen och i slutet av året ska kommunala
val hållas. Kvinnor får delta, det får de inte
i Kuwait t ex. Han för det för att säkra sin egen
framtid. Quatar är ett litet shejkdöme som sitter enorma
rikedomar. Där finns 150 000 medborgare (+350 000 utländska
gästarbetare), de flesta tillhör någon av de 20
mäktiga familjerna.
97-39 s 20
"Fru ministern i männens värld"
När Madeleine Albright kom till Saudiarabien betraktades
hon som en officiell person och behandlades därför som
en sådan inte som en kvinna, dvs en lågtstående
ras i Saudiarabien.
97-50 s 12
"Ett isolerat Iran finns bara i USAs fantasi"
Åttonde islamska toppmötet har avhållits i Teheran
med ledare från ett 50-tal länder. En debut för
Irans nye ledare Mohamad Khatami.
98-05 s 18-19
"Pax Americana begravs i ökensanden"
Ordningen som USA hade hoppats kunna etablera i det splittrade
Mellanöstern blir alltmer ouppnåelig p g a israelernas
omedgörlighet och arabernas misstänksamhet. Det finns
en växande USA-fientlighet hos flera av de tidigare allierade
arabstaterna som Egypten och Saudiarabien. Det gör att tidigare
parias som Libyen och Iran åter börjar accepteras.
USA provocerar genom att ha militära övningar med Israel
och med att leverera stridsflygplan.
98-14 s 15-16
"Privatiseringen tar fart i Mellanöstern och Nordafrika"
Det har tidigare varit en stora klyfta mellan ambitionsnivån
och faktiska resultat vad gäller ekonomisk liberalisering
och privatisering i Mellanöstern och Nordafrika, men nu ökar
pressen på regionen, vilket tvingar fram förändringar.
Den ekonomiska krisen i Asien ger möjligheter. Viktiga områden
för privatiseringar är telekommunikationer och banker.
Men för att utnyttja privatiseringen måste man minska
på understöden.
98-21 s 8-10
"Palestinas tragedi. Både araber och israeler måste
se verkligheten i vitögat"
50 år efter det att judarnas dröm om en egen stat uppfylldes
känner sig palestinierna fortfarande som offer för sionismen
men också för sina egna ledares bedrägeri.
Mer än 30 år efter arabernas största kollektiva
nederlag, 1967, är arabvärldens maktstrukturer intakta
med samma oligarkier och militärkadrer. Äkta demokrati
förekommer inte. De mänskliga rättigheterna har
inte förbättrats sedan 1967.
Det finns stora oöverbryggliga klyftor mellan arabländerna.
Arafats ledning är en "korrumperad, inkompetent autokrati,
som gynnar en handfull vänner". Monopolen och korruptionen
är en skandal av internationella mått.
En artikel av Edvard Said, palestinier och professor i USA.
98-51/52 s 11-12
"Bakom slöjan"
Går det att förena modernitet och islam?
Jihad = En fysisk kamp mot islams förmenta fiender.
"Ingen annan symbol åskådliggör motsättningarna
mellan Islam och västvärlden lika tydligt som slöja
och chador". En oöverskridlig gräns mellan de islamska
och den västerländska civilisationen.
Chador kan också bäras som en protest mot andra dominerande
värderingar i samhället som t ex i Turkiet.
99-07 s 18
"Generationsskifte väntar i arabvärlden"
Jordanien är bara det första av många arabländer
som står inför ett generationsskifte. I flera arabländer
är det bara en tidsfråga innan monarker som har suttit
länge vid makten av ett eller annat skäl måste
lämna ifrån sig kronan.
Den döde kung Hussein var 12 år yngre än Saudiarabiens
kung Fahd, som är för sjuk för att regera. Även
Arafat och Syriens och Egyptens presidenter är flera år
äldre. Flera är sjuka. Den nya generationen kommer att
satsa mer på realism än på revolutionsromantik.
99-18/19 s 16
"En get? Eller en matta? Allt finns att köpa?"
Mellanöstern är ett paradis för smugglare.
Alla hushållsvaror som i det ena eller andra landet är
föremål för höga tariffer eller strikta regleringar
kan man tjäna pengar på genom att föra dem över
gränsen. Oftast beror det på arabländernas höga
importavgifter. Dessa ersätter ofta inkomstbeskattningen.
Ingen betalar nämligen skatt frivilligt. Eller så beror
det på att vissa länder som t ex Libyen subventionerar
livsmedel som det sedan blir lönsamt att transportera till
andra länder.
99-24 s 23-24
"Persiska viken väntar på en nystart"
Kuwait har återhämtat sig från Iraks ockupation
för snart nio år sedan. Landets ambition inför
framtiden är att minska beroendet av oljan. det lilla emiratet,
som omges av de tre mäktiga grannländerna Saudiarabien,
Iran och Irak, betraktar sig som medlare i upprättandet av
en ny säkerhetsordning runt Persiska viken. men först
måste det ske ett maktbyte i Irak.
2/3 av emiratets 2,2 miljoner invånare är utlänningar.
De bor här för att tjäna pengar.
Dock kommer inte investeringarna som de ska. Det beror på
närheten till Saddam Hussein.
99-24 s 24
"Ökenfolket låtsas bo i en iglo"
Saudiarabien drar alltför mycket energi. Det är de luxuösa
luftkonditioneringarna som drar massor av ström.
99-28 s 12
"Arabländerna försöker tygla Internet"
Myndigheterna i regionen är vana att hålla noggrann
uppsikt över medierna, men de har svårt att tygla Internet.
Mindre än 1 % har tillgång till Internet. Saudiarabien
blockerar mest.
(detta kommer ju om några år att ha ökat välståndsklyftan
mellan rika och fattiga länder. Därför att de personer
som styr dessa odemokratisk länder hellre vill ha ett fattigt
folk att bestämma över än ett rikt som ifrågasätter
diktaturerna! Vi kommer att få ett nytt östblock -
arabländerna!)
99-29 s 7-8
"Kuwait blir djärvare"
Hur mycket kommer det nya, reformvänliga parlamentet att
betyda? Det finns ett parlament med 50 platser som nu har valts
på nytt. Kungen själv utser ministrarna och tidigare
var det kungatrogna personer som också hade makten i parlamentet
men icke så nu.
99-47 s 18
"Kvinnan är nyckeln till ett bekvämare liv"
Arabländerna måste göra något åt traditionella
begränsningar av kvinnans rättigheter för att få
bukt med den snabba befolkningsökningen, hävdar FNs
experter. "Arabvärldens patriarkaliska traditioner fortsätter
att blockera kvinnors möjligheter till utbildning och hälsovård"
enligt FNs expert Atef Khalifa säger. Traditionerna har ofta
sitt ursprung i gamla stamseder, men de har kopplats till religionen
och på så sätt blivit mer utbredda och också
svårare att ändra. Analfabetismen bland arabiska kvinnor
är 55 %. Det finns 275 miljoner människor i arabländerna,
dvs ca 2/3 av EUs befolkning.
99-50 s 14-15
"Kvinnlig rösträtt får vänta"
Emiratets härskarfamilj ville inte infria löften om
liberalisering - och kom i strid med konservativa trosivrare.
Kuwaits härskare har sträckt ut handen till samarbete
med det nyvalda parlamentet men till ett av regimens älsklingsprojekt,
att kvinnor skulle få rösträtt sa parlamentet
nej, om än med knapp majoritet. Det vore "ett förräderi
mot islam". Många kuwaiter har ännu inte frigjort
sig från beduinsamhällets värderingar!
2000-5 s 15
"I Saudiarabien råder lugn efter stormen"
Bättre relationer med den shiamuslimska minoriteten och en
allt medgörligare opposition har givit den saudiska regimen
välkommen stabilitet. Situationen står i skarp kontrast
mot läget i mitten av 1990-talet då exilgrupper i London
anföll regeringen med kritik via epost.
2000-7 s 14-15
"Nu blir det lättare att skiljas"
På initiativ av presidenten Barak röstade parlamentet
för att kvinnan ska kunna skiljas utan att tvingas bevisa
inför en domstol att hon blivit misshandlad. Men motståndarna
hävdar att Islam inte ger kvinnan rätt till skilsmässa.
Fortfarande har kvinnan inte rätt till eget pass eller till
att få resa utomlands utan sin makes tillstånd.
2000-24 s 20-22
"Den nya arabiska kvinnan hävdar sin rätt"
Arabkvinnornas kamp för likställighet går vidare
och underlättas av att alltfler av dem kommer in på
arbetsmarknaden.
Det gamla Mellanöstern håller på att försvinna.
Förändringarna är skrämmande för konservativa
araber. Över 50 % av de arabiska kvinnorna kan inte läsa
och utgör bara 27 % av arbetsstyrkan.
Det är den dåliga oljeekonomin som driver ut kvinnorna
på arbetsmarknaden. Alltfler hushåll behöver
2 inkomster. Många arabiska män vill att kvinnan bidrar
till försörjningen. (Så är det. Det är
ekonomin som styr! Inte religionen eller kulturen eller kvinno-
eller manschauvinismen. Man börjar arbeta när det lönar
sig. Inte för att förverkliga sig själv eller av
andra "sociala" behov. Tycker den arabiske mannen att
pengarna inte räcker vill han att hans kvinna ska arbeta.
Men i Sverige räcker pengarna så väl. Bidraget
bara ökar med behoven. Ingen anledning att arbeta varken
för den arabiske mannen eller hans fru - eller för någon
annan överhuvudtaget så länge som bidragen ökar
med behoven!)
2000-36 s 19
"Lyckan ler i Legolandet"
Det lilla rika oljelandet Oman har utvecklats sedan sultan Quaboo
störtade sin far för snart 30 år sedan. Det finns
en rådgivande församling som alla väljer, även
kvinnan har rösträtt. Medelinkomsten är över
100000 kr. Det finns ingen inkomstskatt. Sjukvård och utbildning
är gratis. Han är verkligen en "upplyst despot".
2000-41 s 17-18
"Arabvärlden sluter upp bakom palestinierna"
De arabiska ledarna är pressade att visa handlingskraft när
vreden över palestiniernas svåra situation växer
i hela den muslimska världen.
55 representanter för islam från Marocko till Malaysia
har i den militanta islamska fundamentalismens namn gjort ett
uttalande som hävdar att Israels arrogans aldrig skulle ha
blivit så stor "utan arabisk undergivenhet och vilja
att ge efter". Bakom de förbannelser som hopas över
Israel och USA ligger en djup förtvivlan över den egna
vanmakten gentemot en gammal fiende. Den 21 oktober ska det hållas
ett arabiskt toppmöte i Kairo.
2000-43 s 8-9
"Arabländerna stöder palestiniernas kamp med mera
pengar"
Trots tal om ekonomiskt och diplomatiskt heligt krig är inte
alla arabledare villiga att bryta helt med Israel. Toppmötet
i Kairo beslöt att anslå 1 miljard dollar som stöd
åt palestinierna. De ska främst användas för
att "bevara Jerusalems islamiska identitet". Mötet
krävde också att FN skickar internationella styrkor
för att skydda det palestinska folket.
2000-50 s 25-26
"Kvinna betyder ofri"
Saudiska kvinnor måste dölja allt utom händer
och ögon på offentlig plats. De tvingas fortfarande
inrätta sina liv enligt de religiösa ledarnas tolkning
av koranen. Männen uppför sig som om de bär upp
hela samhället och som om kvinnor vore inkräktare vars
enda uppgift är att föröka sig och vara till lags.
Agenternas regelverk är mycket förvirrande eftersom
det inte finns några skrivna regler och det som tillåts
ena dagen är förbjudet den andra.
2001-04 s 18-19
"Gripna terrorister hade koppling till bin Laden"
Den saudiske terroristen Osama bin Laden, som bevisligen har varit
delaktig i många terrordåd och misstänks för
delaktighet i många andra, har ett stort nät som breder
ut sig i alla världsdelar. För en tid sedan avslöjades
en terrorkonspiration i Jordanien där de inblandade har erkänt
samröre med bin Laden. Denne saudiarab grundade för
13 år sedan gruppen Qaida för att föra ett heligt
krig i hela världen. Gruppen utbildade Hijazi, en palestinier,
passionerad islamisk fundamentalist, och amerikansk medborgare
som skulle anordna ett stort bombattentat i Jordanien vid millenniumskiftet
som planerade att döda amerikaner och israeler. Jordaniens
riksåklagare säger att attacken skulle ha blivit "det
värsta terrordådet någonsin i Jordaniens historia".
2001-08 s 16-17
"Den islamistiska glöden sprider sig"
Islamiska extremister hotar Amerika och har planer på att
erövra världen. Men det islamiska hotet är mer
diffust än vad det verkar. Det har många sidor.
Det som håller samman de muslimska militanta grupperna världen
över deras motstånd mot USAs makt över hela världen,
Pax Americana. Det är USAs makt överallt - i politiken,
ekonomin, kulturen och det dagliga livet, som de inte tycker om.
Utan detta skulle hotet om ett globalt, heligt krig avta sakta
men säkert, anser den franske akademikern Gilles Kepel.
Men nu är de islamiska extremisterna på frammarsch
- i Västbanken, Tjetjenien, delar av Indonesien och Filippinerna.
Deras inbördes kontakter underlättas av Internet. "Hela
jorden tillhör Allah, och Allahs lag måste gälla
i hela världen". Detta heliga krig understöds av
antiglobaliseringsvågen i västvärlden.
2001-08 s 18
"Bin Laden är det största hotet"
Chefen för CIA i USA, George J Tenet, beskriver saudiern
Osama bin Ladens "globala nätverk" som "det
allvarligaste och mest akuta" terrorhotet mot USA. Hans nätverk
Qaeda (Basen) består till stor del av arabiska veteraner
från kriget i Afghanistan på 1980-talet. Bin Laden
är anhållen i sin frånvaro. För några
veckor sedan ställdes fyra personer i nätverket inför
rätta i USA misstänkta för att vara delaktiga i
attentaten mot USAs ambassader, vilka krävde 224 liv.
2001-11 s 19-20
"Det mesta är sig likt i Kuwait"
Tio år efter att ha återfått sin frihet är
landet rikt igen, men det präglas fortfarande av obeslutsamhet
och statlig kontroll. Landet har en enorm och nästan kvävande
offentlig sektor, en obeslutsam regering, begränsade rättigheter
för kvinnor och icke medborgare och spända relationer
till den stridslystna grannen i norr. Visserligen ger de stora
oljeinkomsterna fri sjukvård och utbildning, subventionerade
matpriser och jobb till alla som vill ha det men utrymmet för
privata investeringar är litet. Det finns ett parlament men
den styrande al-Abdullah familjen (som består av 5000 medlemmar)
utgör enligt traditionen halva regeringen.
2001-13 s 13
"Arabledarna brottas med två brännande frågor"
22 arabländer har samlats för toppmöte i Amman.
De har att brottas med dels konflikten mellan Israel och palestinierna
och å andra sidan Irak och Persiska viken som utgör
kärnan i Mellanösternkrisen. Saddam Hussein tal om att
skicka tusentals frivilliga att kämpa med palestinierna är
mycket olycksbådande.
USA kan med arabiska vänners hjälp förhindra Saddams
återupprättelse men det kan inte förvänta
sig att arabländerna hjälper till att störta honom.
2001-24 s 18-19
"Mellanösterns dynastier"
Monarkier, ärftliga diktaturer och nepotism kännetecknar
Mellanöstern. Araber tycker dock inte att nepotism är
ett problem. En majoritet av arabländerna är bräckliga
politiska enheter där lojalitet är viktigare än
kapacitet och där den patriarkaliska familjen är den
starkaste institutionen.
2001-24 s 19-20
"Kriget gick också i arv"
I Jordanien och Syrien finns två unga ledare som måste
fortsätta sina fäders gamla krig, men de har mindre
effektiva vapen. Det är svåra tider för unga arabiska
potentater. medan intifadan rasar försöker den 39-årige
Abdullah att hindra att elden sprider sig till Jordanien. Precis
som sin unge kollega Bashar Assad i Syrien överraskades han
av våldsutbrottet i de palestinska områdena i höstas.
Palestinierna som utgör 60 % av Jordaniens befolkning är
frustrerade och arga. I ett välkomsttal till påven
Johannes Paulus II i maj klargjorde Assad att "israelerna
är mer rasistiska än nazisterna" och jämförde
dödandet av palestinier med Jesu död.
2001-34 s 16
"USAs passivitet underblåser extremismen"
Den egyptiske politikerna Osama Baz, som varit landets nationella
säkerhetsrådgivare i 20 år, besökte nyligen
Vita Huset i ett försök att övertala den amerikanska
regeringen att spela en mer aktiv roll i Mellanöstern. (Det
är väl svårt att inte uppfatta detta som ett försök
att få USA att fortsätta med sina generösa penningbidrag
till bl a Egypten, som lär vara det andra landet i världen
när det gäller amerikanska bidrag. Det är väl
bara bra att ett främmande land från andra sidan jordklotet
inte lägger sig i arabstaternas göromål. Det kalla
kriget är faktiskt slut. Kommunismen är besegrad! Låt
dem vara i fred att själva bestämma!).
2001-39 s 3-5
"Det råder oreda i Allahs hus"
Mer än en miljard troende förlitar sig på Allahs
barmhärtighet och allmakt. Vad är det i islam som får
några få fanatiker att förvränga budskapet
och använda terror? Avsikten med artikeln är att visa
att "islam är som andra religioner". Men varför
används då islam som "statsreligion" bara
i icke-demokratiska länder?
Författaren menar att USAs fel är att landet stöder
regimer i muslimska länder som är för sekularisering
och därför motarbetar "folkliga väckelserörelser".
Detta har öppnat vägen för terroristiska nätverk.
Dessa "väckta" tycker att "den västerländska
kulturen sakta men säkert fräter sönder muslimsk
dygd och muslimska värderingar". Islam hyllar sina martyrer.
En person som dör "för sin tros skull" kommer
direkt till himlen och belönas rikligt. Här ingår
också "självmord i strid".
2001-39 s 5
"Arabvärlden är splittrad i kriget mot terrorismen"
Alla arabländer utom Irak fördömde mycket snabbt
terrorattackerna mot New York och Washington men nu börjar
man ana motsättningar när det gäller hur terrorismen
ska bekämpas. Algeriet t ex utnyttjar terrorattackerna till
att krossa egna rebellrörelser. Libyen var snabb att fördöma
attackerna men tycker sig inte ha fått tillräcklig
uppmärksamhet för detta. Jemen vill visa att de bekämpar
terrorismen och har gripit 21 misstänkta. Kuwait "glömmer
inte sina vänner i svåra tider". Förenade
Arabemiraten har tagit tillbaka sitt tidigare stöd för
talibanregimen.
Egypten, trots sitt stora ekonomiska stöd från USA,
vill att bara "soldater från andra länder i regionen"
ska gå in i Afghanistan, Jordanien ser konflikten i Mellanöstern
som skäl till terrorattackerna medan Syrien och Libanon är
rädda för att deras militanta muslimer i form av Hizbollah
också ska straffas.
2001-39 s 6
"Jihad kallar"
Islamiska aktivister, framför allt afghaner och pakistanier,
strömmar över gränsen från Pakistan för
att kämpa på talibanernas sida i händelse av ett
militärt anfall från USAs sida. Många kom från
Afghanistan bara för några veckor sedan och återvänder
nu sedan de lämnat barn och fru(ar) i säkerhet (?) i
Pakistan. "Om de otrogna förklarar krig mot muslimer
måste alla muslimer hjälpa till med försvaret".
Andra anser att de blivande jihadsoldaterna bara försvarar
en terrorist.
2001-40 s 17
"Islam har valt fel ekonomisk kurs"
Många muslimers hat mot väst världen har sina
rötter i de muslimska ländernas oförmåga
att anpassa ekonomi och politik till flera hundra år av
ekonomiska framsteg.
Det finns en känsla av förödmjukelse och vrede
i många muslimska länder med den beror inte på
"fattigdom och västvärldens politik" - det
vore ett naivt och föga trovärdigt argument - utan är
resultatet av ett långvarigt historiskt misslyckande.
Västerlandets makt och välstånd har förändrat
eller förstört traditionella livsmönster överallt
på jorden men utmaningen har varit störst i den islamska
världen av två skäl:
1. Den islamska världen ansåg sig under 1000 år
som mer ekonomiskt, politiskt och intellektuellt avancerad än
västvärlden.
2. Västerlandets idéer som demokrati, liberalism,
rättsstaten och jämlikhet mellan könen strider
starkt mot islams traditionella praxis.
Medelinkomsten för de muslimska länderna är bara
drygt 10 % av utvecklade ländernas enligt världsbanken.
Kuwait är det mest ekonomiskt liberala landet av alla islamska.
Landet har 41 länder före sig! Bara 5 av de muslimska
länderna bedöms som delvis fria (Turkiet, Kuwait, Marocko,
Bangladesh och Jordanien). Övriga är helt enkelt "inte
fria".
1950 hade Egypten och Sydkorea samma levnadsstandard. Nu är
den 5 gånger högre i Sydkorea.
"Västvärlden kan inte producera harmoni mellan
islams traditioner och den moderna världens krav." Den
kan bara ha tålamod och göra det bästa av den
värld som finns.
2001-41 s 14-15
"Terrorismens styvbarn"
Saudiarabien - oljerike och beskyddare av Islams heligaste platser
- tillhör västs allierade och jagar sin förlorade
son bin Ladin. Men i kampen mot den militanta islamismens är
kungariket Saudiarabien inte en del av lösningen utan snarare
en del av problemet. Minst 12 av de identifierade attentatsmännen
i flygplanen kom från samma trakt i Saudiarabien.
Saudiarabiens statsreligion är den s k Wahhabismen. I slutet
av 1700-talet slog sig al-Wahhab samman med klanen Saus, förfäder
till dagens härskare. Praktiskt taget alla muslimska självmordsbombare
är wahhabiter: mördarna i Israel, egyptierna som stack
ner många turister i Luxor, algeriska rebeller och gerillan
i Kashmir.
"Aldrig har så många muslimer dödats i en
terrorattack dem den 11 september i år. De dödades
av självutnämnda trosbeskyddare, som inte bara kapade
4 passagerareflygplan utan en hel världsreligion. Dessa våldsmän
var Islams styvbarn, wahhbiter uppfostrade enligt den saudiska
statsreligionen.
2001-41 s 16-17
"Faran av att spela dubbelt"
Saudiarabien var ett av de tre länder som godkände talibanregimen
i Afghaistan. Nu har de brutit förbindelsen. Varför
inte tidigare? Jo, många saudier sympatiserar med bin Ladins
krtik mot USAs "likgiltighet inför palestiniernas lidanden"
och irakiernas lidande under FNs sanktioner. Samtidigt är
Saudiarabien mycket beroende av de pengar västländerna
betalar för oljan.
2001-45 s 17
"Arabförbundet fördömde bin Ladin"
Usama bin Ladin för krig mot världen och representerar
inte araber eller muslimer, deklarerade ledarna i arabförbundet,
som under veckoslutet samlades i den syriska huvudstaden Damaskus.
2001-49 s 17-20
"Demokratin löper hinderlopp i den islamiska världen"
Är islam förenligt med demokrati? Det lilla landet Bahrain
försöker byta från skoningslöshet till öppenhet.
Landets experiment med nya fri- och rättigheter har gett
visst eko i Kuwait och några andra arabländer, som
Qatar och även Saudiarabien, men de flesta muslimska länder
anser demokrati oförenligt med islam. Motsättningen
mellan islam och modernitet är djup. Den största bristen
på demokrati finns i arabvärlden. Det är hierarkiska
samhällen med djupa kylftor mellan stammar och sekter, modernister
och traditionalister.
2002-03 s 13
"Jag är Jag"
I Saudiarabien ska kvinnor nu kunna få egna ID-kort med
foto. De ska vara 22 år och ha beskyddares och arbetsgivares
tillstånd. Motståndarna menar att det strider mot
islam att låta icke anhöriga män se en kvinnas
foto.
2002-11 s 10
"Upproret som blev ett regelrätt krig"
Den nya intifadan är både dödligare och mer hänsynslös
än den förra. Militanta palestinier har numera bättre
vapen, är bättre utbildade och är mer hänsynslösa.
I den blandning av terrorism och gerillakrig som förs har
Hamas och islamska Jihad, av vilka åtminstone den senare
anses vara ledd från Iran, målet att totalt utplåna
Israel. Andra grupper som Arafats Fatah vill ha bort israelerna
från de delar av landet som israels ockuperat sedan 1967.
"Aldrig förr har så många israeler dödats
i terrorattacker som under Sharons tid. Sharon som vann valet
på löften om fred och säkerhet.
2002-11 s 11
"USAs vicepresident besöker Mellanöstern"
Samtidigt som USAs vicepresident Dick Cheney begav sig till Mellanöstern
vädjade arabledarnas utrikesministermöte i Kairo om
att USA och Europa skulle intensifiera sina försök att
få stopp på det blodiga våldet i Gaza och på
Västbanken. Men Cheneys primära mål med sin resa
är att diskutera USAs planer på att störta Saddam
Hussein i Irak.
2002-13 s 8-9
"En man med ett förslag"
Arabvärldens kedjerökande storman tar kommando. Sedan
hans äldre bror kung Fahd 1995 drabbades av ett slaganfall
har den 78-årige prinsen Abdullah visat sig vara en ledartalang.
Han har för ovanlighetens skull ett förtroende hos sitt
eget folk och kontroll över palestinierna som är helt
beroende av pengar som han ger dem. Utan de 400 miljonerna dollar
som Arafats administration fått sedan den senaste intifadans
utbrott hade denna ha kollapsat helt. Därför tar prins
Abdullahs fredsplan för Mellanöstern på största
allvar.
2002-34 s 14-15
" Mystik omger Abu Nidals död"
En av världens farligaste terrorister, vars grupp opererade
i hela världen, har slutat sina dagar.
Han uppges ha dött av skottskador under mystiska omständigheter
i en våning i Bagdad. Officiellt har han begått självmord.
Han flyttade till Bagdad för 18 månader sedan från
Kairo där han vårdades för sin cancer när
han började misstänka att den egyptiske regeringen planerade
att gripa honom. Han är en palestinier som bröt med
Arafat 1974 och mördade många av Arafats män.
Han var USAs fiende nummer ett innan Bill Clinton gav "titeln"
till Usama bin Ladin.
2002-34 s 15
"Abu Nidal har många liv på sitt samvete"
Abu Nidals organisation utförde 1974-1992 drygt 90 attentat
i drygt 20 länder. Attentaten skördade 900 människoliv.
Abu Nidal har ställts inför rätta och dömts
i sin frånvaro i flera länder för dessa dåd.
2002-35 s 14-15
"Vänskapen mellan USA och Saudiarabien sätts på
prov"
Förhållandet mellan USA och Saudiarabien blir allt
mer ansträngt. Kombinationen av auktoritärt styre i
Saudiarabien och fundamentalism i wahabismen, saudiernas version
av islam, ses som god grogrund för extremism. Kungadömet
ser USA som en egenmäktig supermakt som blandar ihop terrorism
med islam. Den palestinska frågan är kärnan i
oenigheten mellan USA och Saudiarabien när det gäller
Irak.
2003-14 s 9-10
Grannländerna trippar på tå av rädsla
för USA
Även om USA varnar Syrien och Iran för att blanda sig
i Irak-kriget, har Mellanöstern hittills inte drabbats av
utspridd destabilisering, som en del förutsåg. Inga
stora strömmar av irakiska flyktingar. Inget land har attackerats
av Irak mer än Kuwait. Turkiet har inte startat krig mot
kurderna. Men kriget ger Saddam Husseins grannar en del bekymmer.
Vems tur för regimskifte är det härnäst? Ett
demokratiskt, USA-vänligt Irak kan uppmuntra grannländernas
befolkningar att kräva demokrati. Alternativt kan de bli
en ökad islamisk fundamentalism.
2003-32 s 8-9
"Demokrati på låtsas - än så länge"
De flesta arabiska regimer har pressat fram någon slags
åtgärder men än så länge är resultaten
magra. I takt med USAs mellanösternpolitik modifieras kan
de dock inte räkna med att sitta säkert på den
traditionella stödet för "stabilitet" i regionen.
Demokratiska förändringar lär bära frukt på
längre sikt och inte nödvändigtvis med de resultat
som USA idag eftersträvar. I Syrien sker en "Av-Baathifiering".
2003-41 s 21-22
"Kvinnorna i Kuwait kämpar ännu för rösträtt"
I Kuwait kämpar en ihärdig kvinnorörelse sedan
flera årtionden öppet för kvinnlig rösträtt.
Man var nära 1999då lagförslaget om kvinnlig rösträtt
röstades ner av nationalförsamlingen med rvå rösters
marginal. Kuwait leds av Sabah-familjen. Samtidigt hävdar
kuwaitiska feminister att jämställdhet innebär
så mycket mer än bara rösträtt och deltagande
i det politiska livet. De påpekar att de mekanismer som
skapar brist på jämställdhet inte är bundna
till en specifik kultur att kvinnorörelser i olika delar
av världen i grunden är mycket samstämmiga och
därför skulle ha mycket att lära av ett större
utbyte. De säger att deras situation inte har något
samband med religionen. De är emanciperade på andra
sätt. Av de nyutexaminerade från universitetet är
70 % kvinnor, de får röra sig fritt, resa vart de vill
utan manligt sällskap och klä sig fritt.
2003-45 s 24
"Arabländernas underskottsprogram"
FNs utvecklingsprogram har publicerat sin andra rapport om utvecklingen
i de 22 länder som tillhör Arabförbundet. Faktorer
som auktoritärt styre, ekonomisk stagnation och kontinuerlig
hjärnflykt gör att kunskapsnivån i arabvärlden
har sjunkit till en mycket låg nivå. Värst är
att arabvärldens unga inte har tillgång till ny kunskap
som behövs för att komma i kapp.
Det finns färre än 18 datorer per 1000 personer (78
i världen som helhet). 1,6 % är anslutna till Internet.
Under 1980-talet gavs det ut mindre än 1 översatt bok
per år och miljon invånare. (Jämför med
Spanien, 980 böcker ). Arabländerna avsätter bara
0,2 % av BNP till forskning och utveckling.
2004-05 s 10-11
"Pax Americana trots allt?"
Trots de många bakslagen i försöken att hitta
en fredlig lösning på konflikten mellan Israel och
palestinierna och trots det fortsatta våldet i Irak kommer
det en hel del hoppingivande signaler från Mellanöstern
och arabvärlden. Många arabregimer har mycket målmedvetet
anslutit sig till ett av USAs stora mål: att utrota terrorismen
(utom när den är palestinsk). Förändringstakten
har accelererat de senaste månaderna vilket är ett
gott betyg på USAs politik. Sudans regering och de sydsudanesiska
rebellerna förefaller vara på väg att sluta fred.
Libyen och Iran har gått med på att visa upp sina
vapenarsenaler. I Nordafrika är länderna långt
från demokrati men förmedlar viktig information till
USA om kriget mot terrorismen. Jordanien och de små monarkierna
vid Persiska viken har slagit in på mer liberala vägar.
Syrien är det enda landet som håller stånd mot
amerikanska påtryckningar.
2004-10 s 22
"Egenmäktigt USA-initiativ retar arabiska ledare"
Ett välvilligt amerikanskt initiativ för demokratisk
utveckling i Mellanöstern väcker anstöt bland regionens
ledare som påpekar att deras länder är suveräna
stater och därför förtjänar att konsulteras
i frågor som berör dem. Regeringen i Washington har
skickat ut en handlingsplan, som kallas "Initiativ för
den utvidgade Mellanöstern" och som den hoppas ska antas
på G8-ländernas toppmöte i juni. Planen omfattar
inrättandet av industri- och handelszoner i Mellanöstern,
bättre finansiering av småföretag och mer hjälp
till genomförandet av fria val. Mer stöd till utbildning
i regionen särskilt för kvinnor.
2004-14 s 12
"Det är si och så med den arabiska enigheten"
Bestörtning och förvåning över Arabförbundets
inställda toppmöte. Mötet hade startat i Tunis
och skulle om ett reformprogram om medborgerliga rättigheter,
kvinnans jämlikhet och ekonomisk liberalisering. Då
beslöt Tunisiens president Zine Ben Ali att upplösa
mötet. Orsaken var en stor oenighet om reformernas omfattning
och om hur de skulle genomföras. Tunisiens krävde att
mötet skulle stödja demokrati och ta avstånd från
terrorism. Saudiarabien och Syrien protesterade vilt mot detta.
2004-26 s 16
"USAs senaste initiativ"
Det är svårt att demokratisera en region som aldrig
haft demokrati. "Initiativet för Mellanöstern"
syftar till att på sikt eliminera det missnöje som
"vattnare terrorismens rötter". Initiativet fick
ett svalt mottagande på det senaste G8-mötet av regimerna
för de arabländer det riktades till. Men ländernas
"slumrande reformister" välkomnade det särskilt
för att det inte längre blundar för den arabisk-israeliska
konflikten.
2004-52 s 17-18
"På livstid och längre"
Den politiska förkalkningen i det arabiska Mellanöstern
beror på att de unga följer i fädernas fotspår.
Att arabiska statschefer i allmänhet sitter på livstid
förklarar varför politik och ekonomi i Mellanöstern
är så stel och omodern. Korruptionen ökar, innovationerna
minskar och utvecklingen gör stopp. För sex år
sedan väcktes hopp om förändring då det blev
nya ledare i Syrien och Jordanien. Sedan dess har ytterligare
tre arabiska statschefer dött (fyra med Arafat) och fem av
deras söner efterträtt dem i Bahrain, Marocko och Förenade
arabemiraten. Ingen av "den nya generationens" företrädare
har emellertid visat tecken på andra karriärplaner
än att följa sina fäder i spåren. USA har
satsat mer än 50 miljarder dollar i Egypten det senaste kvartsseklet.
Detta har inte betytt mycket i demokratisk förändring.
President Hosni Mubarak styr mer eller mindre enväldigt och
hans son lär bli efterträdaren även i detta landet.
Kanske blir det annorlunda för palestinierna. Arafat har
inge som som kan ta över makten. Kanske blir det annorlunda
i Irak efter valen. Men annars är normen i hela denna region
att den som styr gör det på livstid utan att ansvara
inför någon och utan ambitioner att förändra
någonting.
2005-10 s 18-20
"Kulturrevolutionen i Förenade arabemiraten"
Härskarna i Kuwait och Oman bygger ut gigantiska turist-
och serviceanläggningar för att förvandla sina
kungariken och emirat till arabvärldens ekonomiska nav och
turistcentrum. Förenade Arabemiraten grundades 1971 av shejken
Sajid Ibn Sultan. Han förvandlade en hopplös, sandig
ökenkust till en välståndsoas, som utan krig och
terror, utan konflikter och nästan utan opposition har blivit
ett unikum i arabvärlden. Småstaterna vid Persiska
viken som Qatar, Bahrain, Dubai och Oman är en het marknad
som lyckats med det som övriga arabvärlden inte klarat
av. Där slår arabvärldens kapitalistiska puls.
Damaskus, Kairo och Riyadh i likhet med Nordafrika däremot
hindras av politisk stagnation och terrorism.
2005-12 s 12
"Kungens förslag röstades ned"
Jordaniens kung Abdullah föreslog en normalisering av relationerna
med Israel. Israel skulle erkännas som stat. Men den nio
länder som deltog i Arabförbundets möte i veckan
avslog förslaget.
2005-12 s 16-17
"Reform i Mellanöstern"
Är det president Bushs förtjänst att det händer
saker och ting i Mellanöstern?
I senare uttalanden från Bush har han förklarat att
den amerikanska politiken syftar till att "ändra de
omständigheter som föder extremism och terrorism, speciellt
i Mellanöstern och dess omnejd". När det gäller
förändringarna i Irak har amerikanerna själfallet
haft en avgörande betydelse. När det gäller Palestina
så är det förmodligen Arafats död som förändrade
allt. I Libanon kanske USAs roll hittills varit mest kontraproduktiv
eftersom Hizbollah kan rikta sitt hat och landets misslyckande
mot USA. Jordanien planerar för regionala val i år.
Saudiarabien höll lokala val för en tid sedan. Mubarak
har börjat tala om ett slags regelrätta presidentval
i Egypten. Det är svårt att säga om USA har fått
arabvärlden att ändra synsätt. Det mesta beror
nog på vad som kommit inifrån - frånsett Irak
alltså!
2005-12 s 18-19
"Amerika försöker vinna muslimernas gunst"
Washington lanserar PR-kampanjer för att tvätta sitt
namn i utlandet. På Webbsidan http://usinfo.state.gov kastar
sig "Byrån för strategisk information" in
i kampen mot konspirationsteorier och missvisande information
av alla de slag. Som att tsunamin var en följd av amerikanska
underjordiska kärnsprängningar, att Israel låg
bakom terrorattackerna den 11 september 2001och att president
Bushs farfar skrivit en vanhelgande biografi om profeten Mohammed.
Rice säger att USA måste göra mer för att
"värja sig mot hatpropaganda och farliga lögner".
I kampen finns självklart fler inslag än webbsidan som
t ex att USA ska ta emot alla utländska studenter med öppna
armar och att en kvinna med egyptisk härkomst blir ansvarig
för avdelningen utbildning och kultur i utrikesdepartementet.
2005-32 s 22-23
"Arabvärldens dokussåpor springer om verkligheten"
Befrielsen i arabvärlden är på väg i form
av hemodlade varianter av pratshower och dokussåpor i de
över 200 arabiska satellitkanalerna. Saudiska kvinnor kan
sätta på TVn och få de sina jordanska och libanesiska
systrar ägna sig åt sådant som är förbjudet
enligt saudisk lag - som att t ex gå omkring lättklädda
eller köra bil. För många av arabvärldens
kvinnor är TVn enda nyhetskanalen eftersom hälften inte
kan läsa tidningar eftersom de är analfabeter. Det populäraste
programmet på satellit-TV är den arabiska versionen
av "Idol". Miljontals araber som aldrig röstat
i ett politiskt val, lägger sin röst i "Superstar",
den enda gemensamma grunden för folkligt deltagande som finns
i arabvärlden. Den arabiska verkligheten formar arabiska
dokussåpor. Men det finns en stark diskrepans mellan de
värderingar som kommer till uttryck i medierna och den stora
majoritetens värderingar. "Mediefolk i Mellanöstern
är steget före sina egna samhällen". Dokussåporna
är inte på riktigt. De speglar inte någon pågående
social evolution.
2005-50 s 12-15
"Dags att göra någonting"
Ledare från fler än 50 muslimska länder har på
ett toppmöte i Mecka enats om en ambitiös plan att bekämpa
extremismen och fattigdomen i hela den muslimska världen.
Kung Abdullah av Saudiarabien försöker blåsa nytt
liv i Islamiska konferensen (OIC). Den grundades 1969 och är
världens största muslimska organ med 57 medlemsstater.
Kung Abdullah är i sin religiösa roll som väktare
för Islams heligaste platser fast besluten att ta den moraliska
ledningen. Han menar att "en stor majoritet av de muslimska
länderna är politiskt, ekonomiskt och socialt underutvecklade".
I 19 av OICs medlemsstater kan bara hälften av de vuxna läsa.
Många muslimska ledare är skakade av dem militanta
islamismen.
2006-6 s 16-17
"De sataniska teckningarna"
Ett krig med både diplomatiska och kommersiella inslag har
brutit ut sedan ett flertal europeiska tidningar - och en jordansk
tabloid - har publicerat karikatyrer av profeten Muhammed. Många
muslimer uppfattar karikatyrerna som djupt kränkande. Demokratierna
i väst försöker än en gång hitta en
balans mellan yttrandefrihet, tolerans och respekt. Protestdemonstrationerna
påminner om de våldsamma reaktionerna på Salman
Rushdies roman Satansverserna 1989. Regeringar Muslimer från
Jakarta till Istanbul gick ut på gatorna i protest, samtidigt
som redaktörer från Frankrike till Jordanien fick sparken
på grund av att de hade publicerat karikatyrerna i muslimska
länder och internationella muslimska organisationer tävlar
nu om att fördöma danskarna och alla andra som publicerar
de omstridda bilderna.
2006-6 s 18-19
"Tidningen ville väcka debatt"
En intervju med Flemming Rose, den redaktör på Jyllandsposten
som tog beslutet att publicera karikatyrerna. Han säger att
han oroades av tendensen mot självcensur i europeiska kultur-
och konstnärskretsar. Han anser vidare att det alltid är
ett problem om en religion, oavsett vilken, försöker
överföra sina tabun på hela samhället. Om
en religion kräver detta av en icke-religiös så
brister denna religion i respekt för mig. Det handlar om
en kulturkrock och är i grunden en debatt om i vilken omfattning
värdländer ska vara beredda att kompromissa för
att integrera invandrare för andra kulturer. Enligt danska
åklagare är inte teckningarna hädiska.
Det var i september 2005 som den liberala danska tidningen Jyllandsposten
publicerade flera karikatyrer av profeten Mohammed. I minst en
teckning framställs han som terrorist. Detta skedde trots
att det för muslimer är förbjudet att avbilda profeten.
Det kom bara lama protester i samband med publiceringen av karikatyrerna,
men i förra veckan, efter det att flera andra europeiska
tidningar hade återgivit tidningarna, exploderade protesterna
världen runt.
2006-6 s 19-20
"En löpeld av protester"
De nordiska länderna befarar att attackerna mot deras beskickningar
i utlandet ska sprida sig i hela Mellanöstern sedan demonstranter
i söndags stack det danska konsulatet i Beirut i brand i
protest mot de kontroversiella teckningarna av profeten Mohammed.
Händelsen i Beirut följde efter liknande attacker i
Damaskus i Syrien i lördags, där uppretade mobbar angrep
Danmarks, Norges och Sveriges ambassader. Många länder
i väst har starkt fördömt Syriens oförmåga
eller ovilja att skydda främmande ambassader mot övergrepp.
2006-8 s 15
"Dags att peka ut de verkliga skurkarna"
Europa har bett om ursäkt, men attityden mot radikala grupper
och regimer i Mellanöstern hårdnar. USAs och EUs strategi
är att orosstiftarna kommer att isoleras, inklusive vissa
regeringar som Syrien och Iran. För den syriske presidenten,
Bashar al-Assad, har karikatyrerna varit en idealisk avledare.
I Iran har president Mahmoud Ahmadinejad jublat över den
karikatyrinspirerade hysterin. Han numera välkända politik
är att konfrontera väst, isolera sitt land och sedan
konsolidera sitt grepp om makten. Även i allierade länder
som Egypten har regeringsstödda imaner underblåst konflikten.
Den malaysiske premiärministern Abdullah Badawi kallar konflikten
för "en enorm kollision mellan väst och islam".
2006-11 s 10-11
"AB Dubai styrs av en enda man"
En kontroversiell hamnaffär har väckt frågor om
det blomstrande arabiska shejkdömet Dubai, som är ett
av världens modernaste och ändå mest mystiska
kungariken. Shejk Mohammed bin Rashid Al Maktoum är Dubais
härkare och han och hans familj kontrollerar de flesta av
det lilla shejkdömets företag. Ett av de största
är DP World, vars köp av sju amerikanska containerhamnar
underkändes av den amerikanska kongressen. Dubai säljer
sig som Mellanösterns Singapore, en oas av kommersiell disciplin
i en kaotisk region.Dubai tillhör Förenade arabemiraten,
en federation av sju små arabiska shejkdömen som etablerades
i början av 1970-talet. Shejk Mohammed är Förenade
arabemiratens premiärminister. Emiratens president kommer
från Abu Dhabi. Dubai är ett av de minst korrumperade
länderna i Mellanöstern.
2006-18 s 15
"Tradition ger vika för moderna seder"
Oljepengar och moderna bekvämligheter förändrar
livet i ökenlandet. Shejk Zayed Sultan al Nahyan grundade
Förenade Arabemiraten 1971 och han ledde landets modernisering
fram till sin död 2004. Trots att han var omåttligt
rik levde han spartanskt, och folket vördar hans minne. Han
lyckades förändra samtidigt som han bevarade traditionerna.
Fujairah är en av de sju små monarkier som utgör
Förenade Arabemiraten. Tidigare försörjde sig invånarna
på fiske och jordbruk. I dag är per capitainkomsten
21000 dollar. Man hyllar framstegen i Dubai men tar avstånd
från materialismen, konkurrensen och girigheten där.
2006-27 s 17-18
"Demokrati i arabvärlden? Inte ännu, tack"
Det gryende hoppet om en kontinuerlig demokratisering har krossats.
Sedan fjolårets parlaments- och presidentval i Egypten har
regeringen avvikit från reformspåret. Syriens ledare,
Bashar al-Assad, talar inte längre om reform. Marocko har
på senare tid dömt kritiska journalister till höga
bötesbelopp och i Algeriet har pressfriheten inskränkts.
Det finns flera orsaker till att reformvågen i arabländerna
kom av sig. En är det höga oljepriset. Det finns nu
pengar för att köpa sig fri från dissidens. En
viktigare orsak är den islamistiska oppositionens landvinningar.
Religiösa partier har i Irak krossat sina sekulära rivaler,
Hamas erövrade den skakiga regeringsmakten i Palestina, islamister
gick starkt framåt i de saudiska kommunvalen och Muslimska
Brödraskapet lade beslag på en femtedel av platserna
i parlamentet. Ännu märkligare är att en ny islamistisk
rörelse lyckats ta makten i Somalia.
2006-29 s 14-15
"En tillbakablick på konspirationer och konflikter
i Mellanöstern"
Suezkrisen för 50 år sedan då Frankrike och Storbritannien
slog sig ihop med Israel blev en kort historia som lämnade
lång bitterhet efter sig. Egyptens president Nasser gjordes
till en martyr och hjälte som placerade honom på en
piedestal av makt och prestige. I februari 1958 bildare Nasser
Förenade Arabrepubliken tillsammans med Syrien. I juli iscensattes
ett blodbad i Bagdad, när den irakiska monarkin, som var
allierad med Storbritannien, störtades av arméofficerare,
som hade lärt sig av Egyptens exempel. Dessa ersattes sedan
av Baathpartiet och en skurk vid namn Saddam Hussein. 1962 släppte
Charles de Gaulle taget om den 130 år gamla kolonin Algeriet
och gav de algeriska FNL-rebellerna självständighet.
USA blev den dominerande makten i mellanöstern. I januari
1957 deklarerade "Eisenhowerdoktrinen" att USA var berett
att hjälpa varje land som utsattes för kommunistiskt
hot. Under det kalla kriget knöt Sovjetunionen kontakter
med de nationalistiska regimerna i Syrien, Irak och Algeriet.
2006-39 s 12-13
"Islamister äventyrar ordningen - och etablissemanget
- Mellanöstern"
Det pågår en strid mellan Mellanösterns traditionella
maktcentra som Damaskus och Kairo och de oppositionella krafter,
framför allt radikala islamister, som utmanar regimerna och
försöker tvinga dem att föra en mer västfientlig,
islamistisk politik. Från Kairo till Rabat i Marocko och
Riyadh i Saudiarabien har den ordning som uppstod efter andra
världskriget börjat tappa sitt grepp om makten och sitt
inflytande på grund av den instabilitet som drar fram genom
Mellanöstern. Regimer i Mellanöstern försökte
länge krossa organisationer som kallar sig islamska som det
Muslimska Brödraskapet som verkar, mer eller mindre i hemlighet,
i flera arabiska länder. Detta har bara lett till samhällen
som är mer religiösa - och mer misstrogna gentemot sina
icke-religiösa regeringar.
2006-43 s 15-18
"De ovilligas koalition"
Agg mot västmakterna och en minst sagt avvisande hållning
mot Israel är pelarna i en allt starkare motståndsallians
i världens oroligaste region. Många delar den islamistiska
vreden över konflikterna i Irak, Afghanistan och Mellanöstern.
Det tydligaste tecknet på motståndets förnyade
lockelse är den nya alliansen mellan Iran och Syrien. Bland
målen finns en önskan att bevara Libanon under syrisk
kontroll, sabotera fredsförsöken mellan Israel och palestinierna
för att pressa israel att ge upp Golanhöjderna som ockuperades
1967 och önskan att USA ska misslyckas så klart i Irak
att andra länder inte ska behöva frukta liknande interventioner.
2006-43 s 19-21
"Al-Qaidas tentakler har stor räckvidd"
Salafistgruppen har litet stöd hemma i Algeriet, men på
det internationella planet strömmar nya rekryter till. Gruppen
som är känd under sina franska initialer GSPC slogs
på 5 årsdagen av den 11 september 2001 samman med
al-Qaida enligt dennes andreman Ayman al-Zawahiri. Tidigare har
GSPC enbart slagits mot den algeriska regimen. Fram till 2001
hade GSPC inte den internationella terrorismens förtroende
men sedan vände det och GSPC internationaliserade sin tidigare
helt nationella verksamhet. Al-Qaida anses behöva GSPC i
första hand för logistiskt stöd, få en säker
bas, och GSPC (som antas ha bara 500-1200 medlemmar och är
kraftigt försvagade på hemmaplan) behöver al-Qaida
ideologiskt, för att eliminera dess pariastatus i radikala
islamistiska kretsar, som de fått eftersom de uteslutande
slagits mot muslimer, trosfränder. Al-Qaida har delegerat
till GSPC att koordinera terrornätverkets operationer i den
arabiska delen av Afrika (Maghrebregionen).
Dubai
2006-46 s 11
"Gästarbetarna utnyttjas"
Dubais ekonomiska boom har åstadkommits med hjälp av
600 000 asiatiska gästarbetare som åtnjuter få
rättigheter och saknar möjligheter att värja sig
mot exploatering, skriver Human Rights Watch i en rapport. Den
hävdar att emiraten har abdikerat nästan totalt från
ansvaret för arbetarnas rättigheter. Genomsnittslönen
för medborgare i Dubai är 21000 dollar per månad
men byggnadsarbetarna tjänar bara 135 dollar.
2006-48 s 14-15
"Bara araber kan bota Mellanöstern"
En sjukdom förtär Mellanöstern. Den plågar
syrierna, irakierna, libaneserna och till och med israelerna.
Den uppstår med tanken att det avgörande politiska
verktyget i arabvärlden är råstyrka - att politik
är att krossa fysiskt och att mörda. "Så
mycket går som på räls i vår tid, men så
fort vi passerar gränsen till Mellanöstern ligger väpnade
män på lur".
Mellanöstern behöver lag och ordning, en som föreskrivs
av de araber som inte tolererar mördandet. I västvärlden
är vi inte tillräckligt tuffa eller smarta för
att göra det åt dom, och i slutändan är det
inte ens vårt problem skriver David Ignatius redaktör
och kommentator hos The Washington Post. Syrien har möjlighet
att ta av sig "det kalla krigets trista trenchcoat"
och bli en modern välmående Medelhavsnation.
2008-21 s 11-12
"Bush gav araberna en läxa"
President George Bush gav häromdagen arabvärlden en
lektion i allt från politisk frihet till jämlikhet
mellan könen. Han stod emellertid inte helt oemotsagd utan
kritiserades för att vara partisk till förmån
för Israel i fredsprocessen. "Frihet och fred finns
inom räckhåll", hävdade Bush emellertid,
trots att det inte finns några tecken på framsteg
i den segdragna processen. Han talade inför 1500 inflytelserika
beslutsfattare och affärsmän i turistorten Sharm el-Sheik
vid Röda Havet i Egypten. Uttalandet var en tydlig referens
till värdlandet Egypten där den ledande oppositionspolitikern,
Ayman Nour, sitter fängslad och där president Hosni
Mubarak haft makten sedan 1981. Bush avslutade sitt besök
i Mellanöstern med ett anförande inför Världsekonomiskt
forum för Mellanöstern, som är en utlöpare
av det årliga Världsekonomiskt forum i Davos i Schweiz.
2008-25 s 18
"Man kan inte leva på bara olja"
Produktiviteten i sektorer utanför olje- och gasindustrin
har det gångna decenniet minskat i alla stater utanför
Persiska viken samtidigt som ländernas oljeintäkter
har ökat kraftigt. Detta förhållande bäddar
inte för hållbar ekonomisk tillväxt. Det handlar
om de sex länderna i Golfens samarbetsråd: Bahrain,
Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade arabemiraten.
Den offentliga sektorn som sysselsätter de flesta i regionen,
har högre löner än den mer produktiva privata sektorn,
som riskerar att förlora sina bästa talanger på
grund av de låga lönerna. Bristen på välutbildad
arbetskraft i regionen är ett hot mot den långsiktiga
ekonomiska utvecklingen.
2008-45 s 17-18
"Den ekonomiska livlinan försvagas" hela artikeln
För många fattiga länder i Mellanöstern har
oljeländerna vid Persiska viken fungerat som en ekonomisk
livlina i många år. Oljeländerna har erbjudit
jobb till de fattiga ländernas medborgare som i sin tur skickat
hem miljontals dollar. De rika araberna har varit trogna turister
även när västerlänningar har tvekat att komma.
Plötsligt ser livlinan väldigt skör ut särskilt
när det gäller länder som Egypten och Jordanien.
Oljeländerna dras också med i den globala finanskrisen
och de försvagas av de sjunkande oljepriserna. Runt hela
Persiska viken har aktiemarknaderna gått ned, till och med
i boomstaden Dubai. Det glittrande Dubai var en dröm byggd
på en skuldsedel. Skulden ökade med 49 % från
2007 till 2008.
En tillfällig avmattning här kan kännas som en
kraschlandning i länder som Syrien, Egypten och Jordanien.
2009-05 s 18-19
"Arabvärlden har kört fast" hela artikeln
Gazakrisen hindrar araberna från att lösa andra frågor.
Många saker plågar de arabiska länderna, utbredd
analfabetism, ineffektiva skolor, arbetslöshet, inadekvata
mat- och vattenresurser. På ett möte i Kuwait i förra
veckan var avsikten att komma överens om hur man skulle förbättra
livskvaliteten för 330 miljoner medborgare. I stället
diskuterade delegaterna krisen i Gaza.
Konflikten mellan palestinierna och Israel fungerar som ett bekvämt
sätt att avleda uppmärksamheten från andra problem
för ledare som inte kan eller vill reformera sina länder.
Den palestinska frågan är en välkommen distraktion
för auktoritära ledare. Statsvetaren Shafeeq Ghabra,
professor vid universitetet i Kuwait säger att "detta
är en region som har fastnat i tid, rum, historia och konflikt".
Arabförbundets generalsekreterare, Amr Moussa, säger
att "det arabiska skeppet sjunker" och att arabländerna
har utkämpat samma självbedragande strid mot sig själva
i flera decennier.
Libanons premiärminister4, Fouad Siniora, sa på konferensen
att arabländerna behöver skapa 50 miljoner nya arbetstillfällen
de kommande 20 åren bara för att inte öka arbetslösheten.
De arabiska universiteten är fallfärdiga och det förekommer
knappt någon vetenskaplig forskning. Arabvärlden är
på väg att halka längre och längre efter
i sin förmåga att konkurrera globalt hur man än
mäter. Värst är de undermåliga skolorna.
Allting gömmer man bakom palestinierna.
2009-42 s 24-25
"Falla undan eller utmana?"
Det hemlighetsfulla Muslimska Brödraskapet står inför
ett dilemma överallt i arabvärlden. Det bildades 1928
i Egypten. Egyptens politiska ledning har alltid varit mycket
hård mot det Muslimska Brödraskapet. I Jordanien har
relationerna varit något mindre fientliga. Där accepteras
Brödraskapet som landets största oppositionsgrupp i
parlamentet. I länder som Libyen och Tunisien är Brödraskapet
förbjudet och förföljt. I Marocko, Sudan och Kuwait
har dess popularitet dalat.
Brödraskapets palestinska filial, Hamas, har styrt Gaza sedan
2007. Denna seger väckte stolthet men orsakade också
bekymmer för Bröderna. Många palestinier är
kritiska till att Hamas säkerhetsstyrkor har krossat jihadistiska
rivaler med stor hänsynslöshet. Men Hamas skryter med
att ha eliminerat korruptionen och brottsligheten på Gazaremsan.
Dubai
2009-50 s 17-18
"Pengarna sinar i sagolandet" hela
artikeln
Vad är några få miljarder i skuld jämfört
med en lång tradition av fred och stabilitet? Det undrar
Dubais härskare, som inte verkar vilja hjälpa shejkdömets
stora holdingbolag med dess mångmiljardskulder.
Härskaren i denna stadsstat, shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoum,
blev känd som en utvecklingsinriktad kung, en autokratisk
visionär med ambitioner att bygga ett Xanadu i öknen
trots en här av kritiker, som varnade för att det var
omöjligt.
Visionen blev rejält tilltufsad för några veckor
sedan när Dubai, som tyngdes av 80 miljarder dollar i skuld,
plötsligt bad om att få vänta med flaggskeppet
Dubai Worlds räntebetalningar, vilket orsakade kalabalik
på marknader runt om i världen. Många fruktar
spänningar mellan Dubai och Abu Zubaydah Dhabi, det oljerika
systeremiratet. Dessa förnekas av Shejk Mo, som han kallas.
Dubai
2009-50 s 18-19
"Shejken sådde själv fröna till katastrofen"
Den 60-årige Shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoums satsning
på affärer i första hand och politik i andra förvandlade
Dubai till en stadsstat med den västerländska liberalismens
attribut som ett tunt lager av fernissa över arabvärldens
traditionella konservatism och strikta politiska begränsningar.
Dubai har förvandlats till en modell för utveckling
i en arabvärld som plågas av fattigdom, korruption
och nepotism. Dubai är en av sju mycket autonoma småstater,
som tillsammans bildar Förenade arabemiraten
vars huvudstad är Abud Dhabu och där finns stora
oljereserver men Dubai har mycket lite olja. Med tiden resulterade
överdrifterna i en spekulationsbubbla. En av de största
låntagarna är Dubai World som för en tid sedan
meddelade att de inte kunde betala räntorna på skulden
som är 60 miljarder dollar. Shejken har vägrat att stödja
företaget, trots att han enligt Forbes är god för
tolv miljarder dollar.
Dubai, Arkitektur
2010-01 s 26-27
"Burj Dubai siktar mot stjärnorna"
I Dubai invigdes i måndags världens högsta byggnad,
Burj Dubai, medan staden försöker återvitalisera
sin ekonomi efter en skuldkris under 2009 som tvingat det en gång
så heta finanscentret att vända sig till grannemiratet
Abu Dhabi för att få bistånd. I mitten av december
fick man ett andra nödlån på tio miljarder dollar
från Abu Dhabi, efter det att obetalda räkningar fått
åtskilliga långivare att överge Dubai.
Omkring 90 % av lokalerna i Burj Dubai har redan sålts.
Priserna har mot förmodan hållits uppe trots att övriga
fastighetspriser har halverats under krisen.
Dubai
2010-05 s 16-17
"Monarkin motarbetar modernisering" hela
artikeln
Finanskrisen och två aktuella brottsfall visar att emiraten
i Förenade arabemiraten är
absoluta monarkier, där institutioner som parlament och domstolar
inte är alls så viktiga som kungligheterna och att
lagen är mycket godtycklig. Ett fall som upprört västvärlden
är att då brittisk muslimsk kvinna anmälde till
polisen att hon blivit våldtagen, greps i stället hon
och hennes fästman, för olaglig sex och alkoholförtäring.
Ett annat fall är att en domstol frikände en medlem
av Abu Zubaydah Dhabis kungafamilj som misstänktes för
att ha torterat en afghansk köpman. ABC News hade visat hur
tortyren gått till.
2010-49 s 20-21
"Demokrati är fortfarande en bristvara i Arabvärlden"
Trots flera val på senare tid är demokrati fortfarande
något sällsynt i Arabvärlden. Orsaken till det
demokratiska underskottet är många och skiftande. Bahraein,
Egypten och Jordanien har haft allmänna val och Irak närmar
sig att bilda regering. Men inget tyder på att djupgående
demokratiska förändringar är på gång.
Starka mäns styre befästs, det sker en demoralisering
och ibland radikalisering av den politiska oppositionen och degradering
av begreppet demokrati. Av Arabförbundets 22 medlemsländer
är det bara tre som kan kalla sig äkta demokratier,
dock inte helt utan fläckar. Det är Libanon, Irak och
Palestina.
Orsaken till det demokratiska underskottet kan vara flera. En
är Islam, en annan att arabstaterna är mindre beroende
av skatteintäkter från medborgarna på grund av
sina oljeintäkter. Flera länder använder sig av
den eviga kampen mot Israel för att rättfärdiga
förtrycket på hemmaplan. Ett skäl är att
ledarna i arabvärlden brukar sitta kvar länge av gammal
vana. De flesta invånare ser auktoritärt styre som
en självklarhet.
2011-03 s 11-12
"Är revolutionen smittsam?"
Från Kairos myllrande, förfallna gator till de oljefinansierade
palatsen i Kuwait finns arabledare som med oro följder händelseutvecklingen
i Tunisien och andra arabländer där fler aktivister
vid det här lagat har tänt eld på sig själva
i protest mot orättvisor och svåra förhållanden.
De drastiska självmorden i Tunisien är en påminnelse
i hela Mellanöstern om att ekonomiska umbäranden och
politiskt förtryck var kärnan bakom upproret där.
I flera länder finns ledare som haft makten i många,
många år, partier som kontrollerar allt, marginaliserade
oppositionsrörelser, förutbestämda maktskiften
och små grupper som kontrollerar alla affärer plus
enormt utbredd korruption. Där finns religiösa motsättningar,
politiskt förtryck och ekonomisk osäkerhet. Men förutsättningarna
för förändringar skiftar mellan länderna.
Egypten har inte som Tunisien en stor medelklass och i Algeriet
har denna inte slutit upp bakom unga, arga män som protesterar.
Å andra sidan har folket sett att det går att göra
uppror och att regimerna inte är så stora och mäktiga
som de verkar.
Nordafrika, Tunisien
2011-03 s 13
"Osäkert om regeringen överlever"
Aktivister i Tunis godtar inte den nya övergångsregeringen.
Alla ministrar som en gång har tjänat under den störtade
diktatorn Ben Ali ska bort, kräver folket. Tre ministrar
tillhörande det inflytelserika fackförbundet UGTT, har
avgått, liksom förra socialministern, i protest mot
att den nya interimsregeringen innehåller ministrar från
det förra regeringspartiet, RCD.
Om regeringen överlever är uppdraget att stifta nya
lagar som medger fria och rättvisa val inom sex månader
efter 23 år av diktatur. Det oppositionella PDP-partiet
tros vara i färd med att föreslå en allmän
amnesti och kräva en officiell separation mellan RCD-partiet
och staten. Oppositionsledaren Moncef Marzouki återvände
i tisdags till Tunisien efter 20 år i exil. Han meddelade
sin avsikt att kandidera i presidentvalet.
Nordafrika, Egypten
2011-04 s 12-13
"Upproret sprider sig"
Först Tunisien och nu Egypten? Människorna runt Nilen
reser sig mot regimen i Kairo. I protestaktioner i flera egyptiska
städer har det förekommit sammanstötningar mellan
demonstranter och säkerhetsstyrkor. Tre människor har
dödats, varav en polis. Det är de hittills mest omfattande
protesterna mot Egyptens regim. Demonstranterna krävde bland
annat att inrikesminister Habib al-Adli skulle avgå men
också president Mubaraks avgång. De stöddes av
oppositionspolitikern och IAEAs före detta ledare, Mohamed
ElBaradei. I Egypten råder snart 30 år undantagstillstånd.
Nordafrika
2011-04 s 12-13
"Folkens fiender"
Syrien: Familjen Assad har haft makten i 40 år. Den 45-årige
Bashar Assad ärvde presidentposten av sin far, Hafez Assad,
år 2000 Andra familjemedlemmar har också inflytelserika
poster och ibland konkurrerar de våldsamt.
Egypten: Den 82-årige Hosni Mubarak har varit president
i arabvärldens folkrikaste land i snart 30 år.
Libyen: Den extremt excentriska Muammar Ghadaffi, 68, har haft
makten i 41 år. Minst två av hans sönder förbereder
sig för att ta över efter fadern.
Jemen: Ali Abdullah Saleh, 64, har styrt Jemen i 32 år.
Nära släktingar innehar de flesta viktiga poster. Salehs
son Ahmed som är chef för Republikanska gardet och specialstyrkorna
vill Saleh gärna se som sin efterträdare.
Algeriet: President Abdelaziz Bouteflika har styrt landet sedan
1999 och hade planer på att utse sin yngre bror till efterträdare.
Men general Mohamed "Toufik" Mediène, chef för
underrättelsetjänsten sedan 1990, stoppade dessa planer.
De mörka intriger som utspelas mellan dessa rivaliserande
ledare inkluderar misstänkta massakrer på landsbygden.
omfattande förskingring av statliga medel och beställningsmord
på hög nivå.
Nordafrika
2011-05 s 13-14
"Allt står och väger"
Från härskarnas palats i Mellanöstern till Vita
husets korridorer försöker diplomater och experter bilda
sig en uppfattning om folkupproret i Egypten, som är arabvärldens
folkrikaste land och en strategisk partner för USA i denna
region. Om Mubarak störtas är det troligt att andra
västallierade arabledare också störtas, vilket
skulle kunna leda till stora förändringar i regionens
politiska karta. Demonstranter och oppositionella grupper vill
att det omedelbart bildas en nationell enhetsregering som ändrar
i författningen för att öppna för fria, rättvisa
val.
Egypten, Arabvärlden
2011-06 s 7-10
"Början eller slutet?"
Ingen vet ännu vart den egyptiska revolutionen leder eller
hur smittsam den är. Detta är det största dramat
som har skakat Egypten sedan Anwar Sadat mördades 1981. Protesterna
har skördat hundratals dödsoffer, skadat landets ekonomi,
tvingat en regering att avgå, locket ut armén på
gator och torg och fått Mubarak att lova reformer. Även
andra länder, oavsett om de är monarkier eller republiker,
har strukturer som verkar alltmer otidsenliga. Ungefär som
Sydeuropa på 1970-talet, när de autokratiska regimerna
i Portugal, Spanien och Grekland ramlade i en stor hög och
senare i Latinamerika, där juntorna föll som dominobrickor,
håller de arabiska samhällena på att förändras
på sätt som provocerar politiska omvälvningar.
Grupper som muslimska Brödraskapet i Egypten spelar en roll,
men det är underliggande samhällsförändringar
som är en viktigare orsak. Och sedan var det Internet och
Tunisien som satte fart på allt.
Mubarak säger han försvarat Egyptens jord som soldat
och att han kommer att dö i Egypten och att historien får
döma honom. Denna förklaring nöjer sig med all
rätt inte demonstranterna på Tahrirtorget. Och Muslimska
Brödraskapet har deklarerat att det inte vill förhandla
med regimen förrän Mubarak avgår. Sakta men säkert
har egyptierna börjat bli medborgare och inte bara undersåtar
i sitt eget land.
2011-06 s 12-14
"Brödraskapets intentioner är oklara"
Muslimska Brödraskapet är Egyptens största gräsrotsrörelse.
Gruppen har tagit avstånd från våld och tidvis
deltagit i den politiska processen. Men ingen vet exakt vad grupper
har för mål och ambitioner. För tillfället
kräver de att Mubaraks regim störtas och att det bildas
en nationell enhetsregering med alla politiska fraktioner. Muslimska
Brödraskapet kommer att vara en stark politisk kraft i Egypten
i framtiden. Det är den äldsta och största islamiska
rörelsen i världen. Det inkluderar både pragmatiska
reformvänner och bildstormande ideologer. De är djupt
fientliga till Israel, har en konservativ syn på kvinnans
rättigheter och intolerant mot religiösa minoriteter.
Många tror att Muslimska Brödraskapet skulle kunna
erövra en tredjedel av platserna i parlamentet i fria val.
Vad händer sedan, kan det bli ett parti bland många
i egyptisk politik eller bidar det sin tid för att sedan
ta monopol på makten?
2011-06 s 15-16
"Ingenting blir sig likt"
Framtiden i arabländerna är ett oskrivet blad. Demokrater
eller islamister - alla har chansen att forma framtiden. Unga,
utbildade och uppkopplade och många sekulära demokrater
har ställt sig i spetsen för upproren i Kairo och Tunis.
Arabledarna häpnar inför det faktum att deras kvasigudomliga
eller dynastiska anspråk på absolut makt ifrågasätts
försöker nu köpa sig tid genom att tillåta
symboliska förändringar som att byta ut de regeringar
de själva tillsatt. Västs ledare å andra sidan
oroas av ovissheten om vem som kommer efter despoterna och har
svårt att bestämma sig för vilken häst de
ska satsa på. Ju längre korrumperade autokratier har
makten, med västs goda minne, och fortsätter att beröva
sina folk frihet och möjligheter, ju sannolikare är
det att islamismens mest reaktionär strömningar triumferar.
2011-07 s 14-19
"Mardrömmen är över, nu börjar drömmen"
Den korta revolutionen tog många år att förbereda.
Sedan två år finns en panarabisk ungdomsrörelse
vars mål är att sprida demokrati i regionen. Unga egyptiska
och tunisiska aktivister använde all sin uppfinningsrikedom
och ny teknik för att undgå övervakning, varna
för tortyr och ge varandra praktiska tips om hur man organiserar
demonstrationer. De förenade den sekulära expertisen
i sociala nätverk med en disciplin hämtad från
religiösa rörelser och de kombinerade energin hos fotbollsentusiaster
med kirurgens sofistikerade metoder. Det Muslimska brödraskapet
höll sig till en början i bakgrunden men tog sedan ledningen
i kampen mot Mubaraks mobb. Som en hemlig olaglig organisation
var den van vid att operera som en disciplinerad hierarki.
Tunis var kraften som satte i gång Egypten, men Egypten
kommer att sätta igång hela världen. Nästa
arabiska toppmöte kan bli en "debutantbal" för
ungdomsrörelsens ledare.
2011-08 s 18
"Hur man skyddar en diktator"
Nästan alla arabländer styrs av en familj vars allt
överskuggande mål är att behålla makten.
Bortsett från Libanon finns det ingen tradition av ledare
som avgår frivilligt och det har aldrig funnits heller.
Den verkliga nyckeln till en regims överlevnad är det
som James Quinlivan vid RAND Corporation kallar "kuppresistens".
1999 specificerade han diktaturens grundläggande skyddsanordningar.
För det första krävs en inre kärna knuten
till regimen via "släktband eller etnisk och religiös
lojalitet". För det andra gäller det att skapa
en parallell militär som har som huvudgift att skydda regimen.
Ett exempel är Irans revolutionsgarde. För det tredje
gäller det att inrätta hemlig polis. Den reguljära
armén måste också köpas.
Det är dyrt att försäkra sig mot en kupp.
2011-09 s 17-18
"Terroristernas fiender faller utan att al-Qaida rör
ett finger"
När regimerna i arabvärlden faller se al-Qaida historien
flyga förbi. Frågan är om terrornätverket
gynnas eller missgynnas av de folkliga upproren. För al-Qaida
utgör de demokratiska revolutionerna ett vägskäl.
Kommer terrornätverket att skrumpna till irrelevans? Det
kan innebära en katastrof för al-Qaida vars medlemmar
nu ses som overksamma åskådare i ett historiskt skede.
Bin Ladin har inte sagt ett knyst. Hans egyptiske medarbetare
Ayman al-Zawahiri, har gjort tre grumliga uttalanden vilka tydde
på att han saknade aktuell information. Faktum är att
Ayman al-Zawahiri velat störta Mubarak i Egypten i drygt
20 år utan att lyckas. Nu har en fredlig, ickereligiös,
demokratisinnad rörelse fått bort honom på bara
några veckor. Detta är ett stort problem för al-Qaida.
Men vem bryr sig utanför den kretsen?
2011-10 s 9
"EU och araberna börjar på ny kula"
Europa överväger ekonomisk belöning till reformsinnade
arabländer. Tanken är att öka stödet till
länder som genomför demokratiska reformer på bekostnad
av länder som inte satsar på demokratisk utveckling.
Europeiska politiker är allt mer medvetna om att de måste
investera i välståndsbygge i regionen söder om
Medelhavet för att avvärja storskalig invandring till
Europa.
2008 lanserade EU Medelhavsunionen på initiativ av Frankrike,
men denna union har ännu inte åstadkommit något
av värde.
Det senaste policydokumentet antyder att de erbjudanden som nu
riktas till länderna i Nordafrika kan inkludera större
flexibilitet när det gäller exempelvis visum till deras
medborgare.
2011-10 s 12-13
"När dammet har lagt sig"
Valet mellan stabilitet och demokrati har alltid varit ett konstant
dilemma i den amerikanska säkerhetspolitiken. Många
av autokratierna har hållits under armarna antingen som
bufferter i det kalla kriget mot Sovjetunionen eller som bålverk
mot islamisk extremism både. Den amerikanska regeringen
förbereder sig på att islamister tar över regeringsmakten
när upprorsvågen i arabvärlden är över.
Vita Huset studerar de olika islamistiska rörelserna och
kartlägger ideologiska skillnader vad gälle synen på
Israel, USA, Islam i politiken, demokrati och nationalism för
att få en uppfattning om vilka som kommer att styra länderna
på kort och lång sikt. USAs politik måste förmå
skilja på till exempel al-Qaida och Muslimska Brödraskapet.
2011-10 s 14-16
"När starka män blir halmdockor"
De arabiska upprorens dominoeffekter.
Den gängse uppfattningen i Washington har alltid varit att
Mubarak och Gaddafi har allt under kontroll. Men autokrater tenderar
att bli mer sårbara för uppror när de har haft
makten i tre till fyra decennier.
De aktuella revolterna är farligare för Europa än
något annat sedan Balkankrigen på 1990-talet. I Europa
är flera länder mycket beroende av högkvalitetsolja
från Libyen. Invandrar- och muslimfientlige stämningar
är redan ett märkbart inslag i europeisk högerpolitik.
Sarkozy i Frankrike varnar för en massiv massinvandring.
Europa har förlitat sig på flera starka män som
nu har visat sig vara halmdockor.
Varje lyckad revolt i ett arabland ökar pressen på
den iranska regimen.
I Saudiarabien har kung Abdullah bestämt att investera 36
miljarder dollar på välfärdsreformer. Men unga
saudier är lika dåligt utbildade, lika frustrerade,
lika arbetslösa och lika många som Nordafrikas araber.
Effekterna märks också i Kina, Zimbabwe
Sydkorea skickar picknickkorgar med ballonger över gränsen
till Nordkorea med pamfletter som uppmanar folket där att
göra som människorna i arabvärlden.
Den största risken är om oroligheterna sprider sig till
de oljeproducerande länderna i Centralasien och Kaukasien.
Arabvärlden, Saudiarabien
2011-10 s 17-18
"Kungahuset skakar också"
Klarar det rikaste av alla arabiska kungafamiljer att stoppa reformvågen?
Genom att tillåta ett minimum av yttrandefrihet, personligen
besvara medborgarnas krav och böner upprätthålla
religiös ortodoxi och hålla ett fast grepp över
de välutrustade och lojala säkerhetstjänsterna
har den styrande kungafamiljen hittills lyckats parera krav på
verkliga reformer.
Kung Abdullah extraanslag till välfärd, bland annat
15 % löneökning för offentliganställda har
lättat på protesttrycket. Men orostider kan komma.
Saudierna är unga, arbetar för låg lön eller
är arbetslösa. Kungafamiljen och prinsarna är gamla,
många är sjukliga och de har mycket höga inkomster.
Arabvärlden, Jämlikhet
2011-10 s 19-20
"Det går åt rätt håll!"
Arabiska kvinnor anar nya möjligheter och rättigheter,
men det går inte att utesluta bakslag. Nu är ett gyllene
tillfälle att koppla kampen för kvinnans rättigheter
till kampen för frihet och demokrati, säger arabvärldens
egna aktivister.
I 2009 års FN-rapport om utvecklingen i arabvärlden
konstaterades att "kvinnorna anser sig vara underordnade
inom familjen och de erhåller föga skydd från
rättsväsendet mot övergrepp från manliga
släktingar". Rapporten pekar på sexuella och psykiska
övergrepp, kvinnlig omskärelse, barnäktenskap,
prostitution och kvinnohandel.
I Tunisien kommer den blomstrande demokratin att ge islamistiska
grupper inflytande och därmed finns risk för bakslag
för kvinnorna.
Jemen är det värsta av 138 länder i fråga
om jämlikhet mellan könen enligt FNs utvecklingsrapport
2010. Rapporten visar att några av de länder som undertecknat
och ratificerat FNs konvention mot diskriminering av kvinnor struntar
i bestämmelser som anses strida mot den islamiska lagen sharia.
Islam och revolutionen, Arabländer
2011-14 s 16-18
"Islamisterna anar ett gyllene tillfälle"
Heliga krigare både stödjer och utnyttjar den arabiska
våren. Jihadisterna i östra Libyen stöder nu den
Nato-ledda bombningen med entusiasm men det finns oroväckande
manifestationer i islamisternas frammarsch. Attacker har riktats
mot Egyptens koptiska minoritet. De kristna har blivit räddare.
Anhängarna misstänks vara salafister, en fundamentalistisk
grupp influerad av Saudiarabien. Jihadisterna allians med protestaktivister
oroar västmakterna som deltar i insatsen i Libyen. De fruktar
att demokratiseringen av arabvärlden kan fungera som en trojansk
häst för radikal islamism.
2011-22 s 20-22
"Ekonomisk tillväxt är ett måste"
Den bistra ekonomiska verkligheten kommer tillbaka när revolutionsyran
lägger sig.
Ekonomierna i dessa länder och arabvärlden i allmänhet
är de minst integrerade i det globala ekonomiska systemet.
Förutom de nationella oljebolagen och de statliga investeringsfonderna
i Gulfstaterna har regionens länder inga ledande multinationella
företag, inga globalt dominerande eller ens viktiga finansinstitutioner,
och inga avancerade innovations- eller utbildningsinstitutioner.
Detta är bakgrunden till Världsbankens meddelande om
att den är beredd att satsa sex miljarder dollar för
att hjälpa Egypten och Tunisien att rida ut avbräcket
i deras turism och andra näringsgrenar. Pengarna avser att
stimulera ett större paket med internationellt stöd
till de båda ländernas postrevolutionära regeringar.
Bahrain
2011-29/30 s 18-20
"Strandsatta på en ö"
Bahrains största shiamuslimska parti överger dialogen
med regimen med förklaringen att förhandlingarna bara
var ett spel för galleriet. Regimen verkar inte vilja ge
vika en tum för oppositionens krav på demokratisering.
Oroligheterna på Bahrain har involverat regionala stormakter
och skapat nervositet i Washington som betraktar Bahrain som en
strategisk allierad, är bland annat bas för USAs femte
flotta - och anser att en försoning mellan shiiterna och
kungafamiljen är en förutsättning för stabiliteten
i Persiska viken. Det är den shiamuslimska minoriteten som
drivit demonstrationerna. De har varit djupt missnöjda i
decennier - uteslutna som de är från de flesta höga
positioner. Den sunnitiska Khalifafamiljen sitter emellertid säker
på tronen tack vare stödet från grannarna, inklusive
Saudiarabien. Kungen, Hamad bin Issa al-Khalifa, är inte
alls intresserad av reformer.
Egypten, arabvärlden
2011-32 s 22-23
"Rättegången mot Mubarak trollbinder arabvärlden"
I många arabländer kryllar det av bilder på statschefen,
såväl i offentliga utrymmen som privata. Men bilderna
av den tidigare presidenten Hosni Mubarak i bur vid en rättegång
mot honom själv som drivits fram av hans eget folk har överväldigat
arabvärlden.
Den första rättegångsdagen lockade en större
tv-publik i arabvärlden än OS eller fotbolls-VM. Det
är en nyhet för många att se en (demokratisk)
rättegång i verkligheten. Att få se att Mubarak
har advokater som tillåts tala. Att Mubarak är misstänkt
men ändå oskyldig tills han dömts. Allt är
viktiga lektioner i medborgarrätt.
Många arabiska presidenter kanske börja fundera på
att även de en gång kommer att stå inför
rätta. Det visas nu att ingen har immunitet.
Jemen, Arabvärlden
2011-38 s 19
"Jemens unga revolutionärer vill ha omvärldens
stöd"
Sjukhusen i huvudstaden Sanaa förmår inte ta emot alla
skadade efter sammanstötningar mellan regimen och dess motståndare.
Måndagen var den hittills blodigaste dagen i det nio månader
långa upproret i Jemen. Ett femtiotal människor har
dödats den senaste veckan. Veckorna innan hade "Förändringens
torg" i Sanaa tillhört Jemens unga revolutionärer.
Regimmotståndarna lägger skulden på kaoset i
Jemen på de statliga medierna som beskylls för att
aktivt provocera attacker.
Jemens regering påstår att al-Qaidaelement infiltrerar
den regimkritiska rörelsen och provocerar våld.
Arabvärlden, USA
2011-38 s 20-21
"Ingen vet var det slutar"
Den tumultartade arabiska våren ger Washington bekymmer.
Vad händer till exempel om palestiniernas krav i FN leder
till att Israel hamnar i den Internationella brottmålsdomstolen,
eller att de USA-fientliga känslorna förstärks
eller att en ny våldsvåg drar fram på Västbanken
och i Gaza? Egypten kan få en öppet fientligt sinnad
regering, som domineras av Muslimska Brödraskapet och rester
från Mubaraks parti. Fredsavtalet med israel kan vara i
fara.
Obrottsligt stöd till Israel är en konstant i amerikansk
utrikespolitik sedan många år tillbaka. Men nu är
hela regionen i tumult och USA, liksom alla andra försöker
anpassa sig i takt med att händelserna inträffar.
Arabvärlden
2011-38 s 22
"Tyranner på fall"
Hur upplever de arabiska ledarna det påtvingade slutet?
Jägarna har förvandlats till villebråd; makthavarna
har berövats makten och det enda de vet säkert är
att deras före detta undersåtar föraktar dem till
sista andetaget.
Hosni Mubarak rullas omkring på en bår mellan domstolen
och sjukhuset.
Libyens "Kamrat ledare", Muammar Gaddafi, är kanske
på väg i en långa karavan i riktning mot Ouagadougou,
huvudstad i västafrikanska Burkina Faso, eller kanske ligger
han gömd i en jordhåla som Saddam Hussein gjorde.
Den tunisiske diktatorn Zine al-Abidine Ben Ali flydde med fru
och vänner till den saudiska staden Jiddah. Han lade skulden
på sin fru Laila Trabelsi och hennes giriga släktingar
och skilde sig. För några veckor sedan försökte
hustrun begå självmord.
80 mil nordost om Jiddah i Saudiarabiens huvudstad Riyadh, återhämtar
sig Jemens president, Ali Abdullah Saleh.
2011-38 s 31
"Kungen av Bahrain stryker folket medhårs"
Kungen av Bahrain har meddelat att offren för våldet
i samband med demonstrationer ska få kompensation. En särskild
fond ska bildas till offrens förmån. Under protestdemonstrationerna
i våras dödades drygt 30 människor. I november
presenterades en oberoende utredning av det som hände.
2011-40 s 22-24
"Vår frihet och allas frihet"
Efter rebellernas seger i Libyen, Tunisien och Egypten konkurrerar
sekulära politiker och aktivister med fundamentalistiska
islamister om makten. I valen av författningsförsamlingar
kommer det att visa sig hur demokratiska de nya staterna kan bli.
Abd al-Hakim Belhadj är en veteran från Afghanistan
och före detta chef för den Libysk-islamiska kampgrupp
som förföljdes av Muammar Gaddafi och därför
sökte skydd hos talibanerna. Nu är han rebellernas nya
befälhavare i Tripoli. Han känner sig så mäktig
att han råkat i gräl med Abd al-Djibril som i praktiken
fungerar som premiärminister just nu i Libyen.
Belhadj och andra islamister konkurrerar om makt och inflytande
i de nya arabstaterna. Klyftan mellan islamister och sekulära
rebeller djupnar i Egypten, Tunisien och Libyen. Liberala kvinnor
klagar redan på att de trakasseras på öppen gata.
Det finns de som vill skapa en libysk Hizbollah.
De gamla diktatorerna var bra att ha för väst därför
att de höll islamisterna i schack.
http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,788397,00.html
2011-40 s 25-27
"Kvinnornas revolution"
Protesterna på Tahrirtorget var vägen till frihet,
men åtta månader senare befarar kvinnorna att deras
rättigheter kommer att tas ifrån dem igen. Den förenande
känslan av ett gemensamt mål har ersatts av besvikelse
och i vissa fall rädsla. Det styrande rådet har inte
utnämnt en enda kvinna till någon maktposition och
verkat inte intresserat av att konsultera landets kvinnogrupper.
Män vill inte att kvinnor ska kräva sina rättigheter.
Kvinnor ska i första hand bilda familj och ta hand om det.
Det muslimska broderskapet och religiösa fundamentalister,
kallade salafister, vill införa sharia, göra bönen
obligatorisk och tvinga kvinnor att bära hijab eller huvudduk.
Muslimska brödraskapet var bannlyst fram till Mubaraks fall.
2011-41 s 14-15
"Alla slogs mot alla"
Demonstrationer i Kairo urartade i det dödligaste våldet
sedan Mubarak störtades. Kristna som demonstrerade i protest
mot att deras kyrkor attackerades tände gnistan till våldsamma
protestaktioner mot det styrande militärrådet i Egypten.
Kristna som demonstrerade i protest mot att deras kyrkor attackerades
tände gnistan till våldsamma protestaktioner mot det
styrande militärrådet i Egypten. 24 människor
dödades och fler än 200 skadades. Det som började
som en marsch till försvar av en kyrka urartade i ett kaotiskt
slag om militärstyret och Egyptens framtid. Motsättningarna
mellan muslimer och koptiskt kristna som utgör cirka tio
procent av Egyptens befolkning. Militär och kravallpolis
tycktes på vissa ställen samarbeta med muslimer som
gick till attack mot kopter.
Valen till parlamentet planeras vara klara i mars 2012 och sedan
ska en ny författning skrivas och ratificeras före nästa
presidentval.
Quatar
2011-46 s 22-23 (detta är den andra artikeln om Quatar på
15 år! Förra finns här.)
"Qatar, ett pytteland med stort inflytande"
Emiren av Qatar har en förmåga att hålla sig
väl med nästan alla.
Qatar är bara lite större än Skåne och den
inhemska befolkningen på 225 000 skulle lätt rymmas
i en av Kairos större stadsdelar.
Men Qatar har gjort tydliga avtryck i de arabiska upproren. Qatar
har med stor beslutsamhet isolerat Syriens ledare, hjälpt
till att störta Libyens, erbjudit sig att medla i Jemen,
och man räknar också Tunisiens mäktigaste man
som god vän.
Qatar har stora naturgasreserver och regionens mest inflytelserika
nyhetsnätverk, Al Jazeera och en effektiv politik i en absolut
monarki, där all makt vilar hos emiren, Sheik Hamad bin Khalifa
al-Thani.
Qatar, som omges av regionens största rivaler, Saudiarabien
och Iran, har alltid spelat en oproportionerligt stor roll i Persiska
viken, men aldrig så stor som nu.
2011-47 s 17-18
"Alla går mot en mycket oviss framtid"
De arabiska upproren är inte över, och ingen kan förutspå
hur historien slutar i Egypten, Libyen och Syrien. För de
som håller fast vid de förhoppningar som väcktes
på Tahrirtorget i januari är de senaste händelserna
i Egypten djupt oroväckande. Det kommande valet tycks stå
mellan två ytterligheter, å ena sidan armén
och å andra sidan Muslimska Brödraskapet. I Syrien
har händelserna tagit en allt våldsammare vändning
bland annat en raketattack mot ett kontor tillhörande det
styrande Baathpartiet. Arabförbundet har suspenderat Syrien
och kung Abdullah av Jordanien har uppmanat Assad att avgå.
I Libyen har Muammar Gaddafis son Saif al-Islam tagits till fånga.
Därmed är den 42 åriga Gaddafi dynastin äntligen
slut för alltid. Dock återstår i Libyen stora
problem att lösa.
2011-48 s 26
"Två mullor gick in i en bar
"
Enlig ayatolla Khomeinei "finns det inge skämt i islam".
Men det går bra för muslimska komiker. Det finns fler
skämt i islam än vad utomstående kanske tror.
Hadith som är muslimernas näst heligaste text beskriver
i detalj varje skämt som Muhammed någonsin yttrade.
I många muslimska länder finns det gott om skämt
om Usama bin Ladin och jihad ända sedan september 2001. Det
är svårt för icke-muslimer att fatta skämten.
2011-49 s 16-18
"Starka, kloka och beslöjade"
Efter islamisternas framgångar i Egypten och Tunisien kämpar
arabiska kvinnor för att behålla hittills erövrade
rättigheter och vinna nya.
Arabvärldens kvinnor stod på barrikaderna under revolterna
och medverkade i hög grad till despoternas fall. Islamisternas
framgångar i valen äventyrar nu arabkvinnornas erövrade
fri- och rättigheter.
Mycket står på spel dessa dagar för Egyptens
unga, som ännu en gång har demonstrerat på Tahrirtorget
i protest mot armén som uppträder som om revolutionen
i januari och februari aldrig hade ägt rum.
Det handlar inte bara om huruvida Egypten lyckas gå över
till demokrati utan också om vilket slags samhälle
det blir och vilken roll kvinnorna får.
I väst råder förvirring. Uppfattningen att araberna
inte kunde hantera krossades liksom bilden av den arabiska kvinnan
som ett passivt förtryckt väsen. Nu är många
besvikna efter de senaste veckornas nyhetsrapporter från
arabländerna. Har arabvärldens kvinnor kämpat för
sin frihet bara för att en kort tid därefter förlora
till och med den lilla frihet som de hade under diktaturerna?
2012-12 s 14-17
"En lång marsch"
Muslimska Brödraskapets moderata islamister har erövrat
stor makt det senaste året men de verkar inte särskilt
hemmastadda i den nya maktpositionen. I sunnimuslimernas kärnområde,
från Atlanten till Persiska viken är det varken våldsamma
extremister, eller teokrater av iransk modell eller flummiga liberala
islamister som klarat sig särskilt bra. Nej, bäst klarat
sig har Muslimska Brödraskapet, Ikhwan, som söker evolution
framför revolution. Men dess företrädare är
nu mest på defensiven. Ikhwan har en tanzim alami, en global
organisation, minst två representanter från var och
ett av världens muslimska samhällen. Men detta globala
Brödraskap har egentligen ingen auktoritet. Men i hela världen
har Brödraskapet uttryckt beundran för demokrati av
turkisk modell, medborgerliga fri- och rättigheter och fria
marknader.
2012-12 s 12-13
"Alla vill inte vara liberala och sekulära"
Resultatet av den arabiska våren har inte blivit riktigt
vad USA och andra västländer hoppades.
Det signaleras en övergång till en utdragen kris som
kan äventyra freden mellan israel och arabländerna,
tillgången på olja och USAs kamp mot terrorismen.
När folken i regionen äntligen fick rösta i fria
val valde de i många fall religiösa partier, däribland
Muslimska Brödraskapet i Egypten.
Tunisiens moderat islamistiska regering sätter munkavle på
pressen, Bahrain har slagit till med våld mot demonstranter,
Libyens motsträviga östra del, där merparten av
oljan finna, vill ha självstyre, och förklarade sig
autonomt 6 mars, och i Egypten ställs demokratiaktivister
inför rätta och landets kvinnor mötts av motgångar.
Mest står på spel i Egypten, en av USAs strategiskt
viktiga allierade.
Oavsett vad som händer eller vilken kurs regionen väljer
så kommer det som sker i Egypten, som är hemvist för
en fjärdedel av arabvärldens befolkning, att påverka
hela regionen.
Arabvärlden
2012-12 s 14-17
"En lång marsch"
Muslimska Brödraskapets moderata islamister har erövrat
stor makt det senaste året men de verkar inte särskilt
hemmastadda i den nya maktpositionen. I sunnimuslimernas kärnområde,
från Atlanten till Persiska viken är det varken våldsamma
extremister, eller teokrater av iransk modell eller flummiga liberala
islamister som klarat sig särskilt bra. Nej, bäst klarat
sig har Muslimska Brödraskapet, Ikhwan, som söker evolution
framför revolution. Men dess företrädare är
nu mest på defensiven. Ikhwan har en tanzim alami, en global
organisation, minst två representanter från var och
ett av världens muslimska samhällen. Men detta globala
Brödraskap har egentligen ingen auktoritet. Men i hela världen
har Brödraskapet uttryckt beundran för demokrati av
turkisk modell, medborgerliga fri- och rättigheter och fria
marknader.
Arabländerna, Egypten, Tunisien
2012-15 s 17-18
"Grusade förhoppningar och svikna löften i revolternas
spår"
Arabisk vår förvandlas till ekonomisk vinter när
arbetslösheten stiger. Det finns en avgrund mellan de förväntningar
som släpptes loss av revolterna och den ekonomiska verkligheten
i dessa länder. Detta innebär en risk för nya oroligheter
i en region som sitter på drygt hälften av jordens
oljeresurser.
Tunisiens BNP krympte med 1,6 % förra året, Egyptens
med 0,8 %. Egypten måste låna pengar till 16 % ränta
och är i princip utestängt från den internationella
kreditmarknaden. Egyptens utlandsreserv har halverats och räcker
idag till tre månaders import.
Fackförbund pressar de nya regeringarna att förbättra
arbetsvillkor och höja löner. Uppgiften att infria förväntningarna
vilar nu på islamiska politiker.
Revolutionen har inte åstadkommit särskilt många
förbättringar för vanliga medborgare. Det främsta
hindret för välstånd är de negativa effekterna
av begränsad rörelsefrihet över gränserna
för investeringar, varor och människor.
2012-20 s 14
"Perser mot araber"
Perserna har med nöje talat illa om sina arabiska grannar
åtminstone sedan 600-talet när arabiska arméer
invaderade deras land. Perserna har alltid velat hävda sin
kulturella överlägsenhet. Nya känslostormar rasar
nu på grund av den lilla ön Abu Musa som ligger 75
km från Irans kust och som Förenade Arabemiraten
(UAE) gör anspråk på. Båda parter hävdar
att de omstridda öarna har tillhört deras respektive
kulturella och politiska sfärer sedan urminnes tider. Den
siste shahen av Iran lade beslag på dem 1971 när Storbritannien
övergav sina besittningar i Persiska viken och UAE bildades.
Mauretanien, Libyen, Arabländer
2012-21 s 30
"Före detta spionchef åtalad i Mauretanien"
Muammar Gaddafis före detta underrättelsechef som är
efterlyst av Frankrike, Internationella brottmålsdomstolen
och Libyen och som flydde till Mauretanien har åtalats i
Mauretanien i ett hemligt domstolsförhör.
Abdullah Senussi, svåger och nära vän till Gadaffi,
anklagas för att ha tagit sig in olagligt i landet med ett
falskt pass från Mali. Senussi misstänks emellertid
också för att ligga bakom en massaker i det ökända
Abu Salim fängelset i Tripoli där 1200 interner ska
ha dödats. Frankrike misstänker att han är inblandad
i ett bombattentat mot ett flygplan över Niger 1989 170 människor
miste livet.
Libyen
2012-29/30 s 11
"Libyen, en svagt lysande stjärna"
I det nattmörker som heter islamism har muslimska Libyen
blivit en svagt lysande stjärna. I motsats till Tunisien
och Egypten segrade den sekulära Alliansen i valet till Nationalkongressen
i det första fria val sedan diktatorn Gaddafi störtades.
Förhoppningsvis har Mellanösterns och Nordafrikas islamistiska
våg stoppats i Tripoli och Benghazi.
Av vår tids religiösa kulturer har den islamska minst
antalet demokratier och Turkiet kan bara med ett nödrop räknas
dit. Inte ett enda muslimskt land har lämnat den tredje världen
och tagit sig in i den första som till exempel Sydkorea och
Singapore har gjort.
2012-33 s 18-19
"Behovet av samverkan om Sinai"
Det saknades inte varningssignaler. Under de 18 månader
som gått sedan revolutionen i Egypten har beduinledare i
Sinai uttalat sin oro för de allt djärvare beväpnade
jihadist-grupperna mitt ibland dem.
I början av augusti dödades 16 egyptiska soldater som
bemannade en checkpost i öknen nära trevägskorsningen
på Egyptens gräns med Israel och Gazaremsan av en grupp
maskerade män
som kört fram i flera motorfordon med raketgranater och automateld.
En del av anfallarna, som bar på självmordsbälten,
kapade två beväpnade motorfordon och körde med
full fart mot Israels gräns. Det ena fattade eld. Den stoppades
av en raket avfyrad från en israelisk helikopter.
Nu stänger Egypten smuggeltunnlarna till Gazaremsan och jagar
jihadisterna i regionens kala bergsmassiv. Det är oroväckande
för palestinierna i Gaza som hoppats på varmare förbindelser
med den nya ledningen i Egypten. Om Hamas verkligen vill detta
bör den arrestera de cirka 200 jihadister som går lösa
i Gaza eller som frisläppts i samband med Ramadan. Israel
och Egypten samarbetar mot jihadisterna. De bör öppna
gränserna för laglig trafik och därmed minska jihadisterna
och smugglarnas makt i Sinai och Gaza.
Kurderna, Mellanöstern
2012-33 s 20-21
"Kurderna spelar ett högt spel"
I nordöstra delen av Syrien kontrollerar kurdiska aktivister
i flera städer med kurdisk majoritet. Det är ett vågat
maktövertagande som kan få efterverkningar långt
utanför Syriens gränser. Turkiet gillar detta inte alls.
Demokratiska unionspartiet (PYD) i Syrien har när koppling
till PKK, en gerilla rörelse, terroristförklarad i Turkiet
vars krig krävt minst 54 000 liv. PKK kräver autonomi
för Turkiets 10-13 miljoner kurder. Turkiet accepterar inte
längre att Syrien på nytt bli en plattform för
PKK attacker.
Iraks fem miljoner kurder som är ekonomiskt välutrustade
och politiskt stabila får allt större inflytande i
det som kallas Västkurdistan.
Teknik, IT, kultur
2012-34 s 19-20
"Internet är för Islam vad boken var för kristendomen"
Smarta telefoner har satts in i kampen för att hjälpa
muslimer att hålla rätt på Ramadans olika tider
runt om i världen. Muslimer har omfamnat Internet och smarta
telefoner precis som resten av världen har gjort - och i
vissa fall i ännu högre grad.
Teknologin förändrar själva Islam genom att skapa
en virtuell version av ummah, den muslimska nation som Islams
anhängare anser sig vara en del av. Unga muslimer använder
teknologin för att distansera sig från äldre,
traditionelle beteenden samtidigt som de ifrågasätter
västs seder och bruk.
En Facebook för muslimer, Salamworld, är på väg.
Den ska ta bort naket och svordomar.
Det finns appar med texter och ljud av Koranen på andra
språk än arabiska och en annan med en manual hur man
ska bedja. Nu kan lekmän se de heliga texterna och läsa
andra tolkningar av dem och behöver inte lita på sina
lokala predikanter, vars inflytande kommer att begränsas.
Lekmän får möjlighet att kritisera det religiösa
etablissemanget. Internets påverkan är särskilt
stor för muslimska kvinnor. Internet har en tendens att förstärka
tolerans och öppenhet.
2012-38 s 25
"Även monarkierna känner av arabvåren"
Arabvärldens åtta monarkier har alla utom två
lyckats bättre i att motstå folkligt tryck för
demokrati än vad de arabiska republikerna har. Monarkierna
låtsas inte att de är demokratier utan medger öppet
att man utövar ärvd makt. De arabiska kungarna anses
också varit klipskare än sin republikanska motsvarigheter.
Den överlevande oktetten av monarkier stärks av ekonomiska
och strategiska faktorer. Sex av dem exporterar hela oceaner av
olja. Alla är de nära allierade till USA.
De spenderar förmögenheter på PR-företag
och lobbyister. Bara Bahrain har köpt tjänster för
motsvarande 220 miljoner kr från företag i USA sedan
den "arabiska vårens" början. Och är
rasande över att oppositionen kan publicera brott mot mänskliga
rättigheter gratis!
Golfstaternas monarkier är emellertid inte längre immuna
mot protester. Bara Qatar är i stort sett opåverkat.
2012-40 s 21
"Sedlarnas symbolik"
"Sedlar - ibland kallade "nationers visitkort"
- speglar förändrade politiska och ekonomiska tillstånd
över 150 år i Mellanösterns historia.
Hundratals sedlar, som utgör de libanesiske bankiren George
Kanaans samling, auktioneras ut i London nästa vecka, den
största i sitt slag någonsin. Hårdvaluta visar
upp maktens och prestigens offentliga ansikte.
Från och med 1958 tills han störtades 2003 fanns Saddam
Hussein på Iraks sedlar, sedlarna från staterna kring
Persiska viken erbjuder en bild av de svindlande och snabba förändringrna
under 1900-talet. I Tripolis har centralbanken nyligen dragit
in dinarsedlarna med Gaddafis bild. Syrien har fått sedelproblem
sedan den firma i Österrike som brukade trycka dem har avbrutit
tryckningen sedan EU införde sanktioner mot Assads regim.
Arabvärlden, terrorism
2013-11 s 28-29
"Makten tung för Brödraskapet"
Efter att ha varit förtryckta i åratal har det muslimska
brödraskapet skenbart uppfattats som omtänksamt och
dugligt i Egypten. Nu när de sitter vid makten har skenet
slocknat.
Till skillnad från de flesta andra jihadistgrupperingar
som al-Quaeda och fundamentalistiska salafister har Brödraskapet
som kallas Ihwan på arabiska, dämpat de rituella kraven
på sharialag ller på att krossa Israel och har i stället
visat upp tålamod och pragmatism.
Men interna motsättningar har gjort sig gällande. Då
kroniska problem som arbetslöshet har förvärrats
har deras popularitet som makthavare fått lida.
Kärnkraft, Mellanöstern
2013-23 s 31
"Mellanöstern satsar på atomenergi"
Det oljerika Förenade Arabemiraten
har börjat bygga sitt andra kärnkraft. Totalt tänker
man bygga fyra reaktorer som kommer att sänka utsläppen
av koldioxid med 12 miljoner ton från 2020. Kraftverket
byggs av ett internationellt konsortium som leds av ett statsägt
företag från Sydkorea. Det beräknas kunna tas
i bruk 2018.
Flera andra länder i Mellanöstern har också börjat
använda annat än olja. I mars öppnade Abu Dhabi
världens största solkraftverk.
Jordanien som hittat 20 000 ton uran planerar också för
att använda atomenergi. Nu importerar ökenlandet 95
% av sin energi. Atomenergin kan användas till avsaltning
av för att kunna få bukt med vattenbristen i landet.
2013-24 s 22-23
"Timbuktus slavar befriades när islamisterna flydde"
Tuaregerna brukade överfalla Bella-samhällen och ta
byborna som slavar. De fick arbeta utan ersättning som herdar,
tjänare, saltarbetare och även som sexslavar. Men under
perioder av svält eller andra ekonomiska kriser, har Bellafolket
frivilligt inrättat sig i ett slaverisystem för att
överleva. Idag har många medlemmar i Bellafolket assimilerats
in i tuaregkulturen. De talar deras språk, Tamashek. Många
kallar sig idag för "Svarta Tamashek".
Sakernas tillstånd förändrades efter en militärkupp
i mars 2012. Islamisterna och al-Qaida ingrep och efter en vecka
hade de fördrivit tuaregrebellerna.
Arabvärlden, Samhälle
2013-26 s 20-21
"Krafttag mot misshandel och kvinnohandel i Mellanöstern"
Menaregionen (Mellanöstern och Nordafrika) är en populär
destination för miljontals invandrande kvinnor som ägnar
sig åt hushållsarbete. De kommer ofta från Sri
Lanka, Filippinerna, Indonesien och Indien. Flera rapporter vittnar
om hur de misshandlas och utnyttjas. Orsakerna är dels att
hushållsarbete är undantaget från de nationella
lagarna och dels handlar det om kvinnornas okunnighet om sina
rättigheter. Många är papperslösa, talar
inte landets språk och arbetar bakom lyckta dörrar
där de är utlämnade till arbetsgivarens godtycke.
En del är beroende av kriminella grupper.
Menas kafala-system gör gästarvetarna beroende av arbetsgivare
och sponsorer. En lokal medborgare - en kafeel - har rätt
att bestämma över deras liv, att misshandla dem och
spärra in dem och om de inte lyder utvisa dem till sina hemländer.
Den internationella invandringsorganisationen I OCH MED har nu
lanserat två projekt. Det ena, Pave, inriktar sig på
lagändringar i Mena och det andra som kallas "Vi är
alla arbetare" försöker i Jordanien sprida information
om det godtyckliga systemet.
Iran, Mellanöstern
2013-32 s 20
"Iran har en bättre vän i Gaza än Hamas"
Imam Khomeinis Biståndsstiftelse, en i Beirut baserad iransk
välgörenhetsorganisation, finansierar med 13 miljoner,
ett kostsamt matprojekt för Gazas fattiga under Ramadan.
Islamiska Jihad har fått äran att distribuera de 40
000 matpaketen i syfte att stödja Islamiska Jihad i dess
egenskap av motståndsrörelse gentemot Israel.
Under senare tid har Iran ställt in sitt månatliga
miljondollarstöd till Hamas i Gaza eftersom gruppen inte
ställt upp för Syriens president Bashar al-Assad, som
länge varit allierad med Iran.
Hamas har också drabbats av oroligheterna i det närbelägna
Egypten. I sin kampanj mot de militanta islamisterna på
Sinai-halvön har militären förstört eller
stängt de flesta av de mest lönsamma smuggeltunnlarna
mellan Egypten och Gaza. Därmed har Hamas berövats stora
skattinkomster.
2013-35 s 21
"Sinai där kristna och muslimer samsas"
Sinai är mest berömt för att det var där som
Moses för 3200 år sedan, enligt Gamla Testamentet tog
emot lagens tavlor med tio Guds bud.
År 337 grundade Helena, mamma till Konstantin den store
Katarina klostret på den platsen. Det sägs vidare att
år 640 kom profeten Mohammed till klostret och slöt
ett avtal med munkarna att de skulle vara trygga under muslimskt
välde. Platsen är helig för judar, kristna och
muslimer. De ortodoxa kristna munkarna har en granne i form av
en moské. Religionerna lever i fredlig symbios och Unesco
har förklarat hela området för världsarv.
Quatar
2013-41 s 4-5
"Quatars nye emir - Disciplin hemma - mindre risktagande
utomlands"
För knappt två månader sedan överlämnade
Hamad bin Khalifa kronan sin son Sheikh Tanim i det lilla ökenriket
Qatar. Redan har en ny atmosfär skapats. Kontinuitet är
den officiella beteckningen. Slagorden är ombalansering,
disciplin liksom behovet av centralisering. Det har inneburit
ett skifte både hemmavid och utomlands i det lilla Gulf-riket.
Samtidigt väntar eventuellt stora sportarrangemang på
Qatar. Fotbolls-VM 2022 om planen håller. Men man vill då
flytta det till vintern. På sommaren är det för
varmt i Gulf-staten, över 50 plusgrader!
Hamad bin Khalifa har sedan 1992 förvandlat Qatar till ett
centrum för demokrati men också revolution och gett
medborgarna den högsta BNP-siffran per capita i hela världen.
Han kan beteckna sig som den mest dynamiske och karismatiske arabvärlden
hittills under detta århundrade.
Den nye emiren Sheikh Tanim kan få det besvärligt med
utrikespolitiken. Quatar har varit den skarpaste motståndaren
till Bashar al-Assads regim i Syrien. Nu har Saudiarabien övertagit
den rollen.
Så länge som emirens givmildhet består - qatarierna
slipper betala skatt - så tycks de med glädje överlämna
större delen av allt arbete till utlänningar - i allmänhet
som gästarbetare. Men detta är knappt ett bra recept
för nationell stolthet.
Quatar,
Sport
2013-41 s 6-7
"Vinter-VM 2022 kommer allt närmare och FIFA envisas
med Quatar"
Fifas president Sepp Blatter har meddelat organisatörerna
av fotbolls-VM i Qatar 2022 att det inte kan komma på fråga
att de fråntas uppdraget vad som än händer med
denpågående korruptionsutredningen och andra kontroverser.
Det europeiska fotbollsförbundet Uefa har i princip redan
röstat för att flytta Qatar-VM till vintern och Sepp
Blatter har sagt att turneringen inte kan genomföras i juni
månads temperatur till 50 grader.
Qatar,
Sport
2013-41 s 7-8
"Fotbolls-VM i Quatar hotas av gästarbetares död"
Offer för Qatars gästarbetarpolitik liksom FN uppmanar
nu fotbollens Fifa att stoppa dödsfallen i Qatar före
VM 2022. Om inte förbättringar sker uppmanas Fifa att
flytta fotbolls-VM till ett annat land.
Redan har hundratals gästarbetare dött. De flesta har
skadats på byggarbetsplatser i Qatar. Uefa-presidenten Michel
Platini framhåller att han är "mycket mer oroad"
över anklagelserna om usel behandling av gästarbetare
i Qatar än han är över diskussionerna om att flytta
VM till vintern. Den brittiska regeringen har också förnyat
sitt tryck på Qatar. Idrottsministern Hugh Robertson säger
att det måste vara "en förutsättning för
anordnandet av varje stor sporthändelse att den allra högsta
standard vad beträffar hälsa och säkerhet iakttas".
Fackförbund har sagt att arbets­situationen i landet
kan leda till inte mindre än 4 000 dödsfall före
avspark 2022.
Mellanöstern
2013-51/52
s 23-24
"Röda havet ska ge Döda havet liv"
Det stora vattenprojektet med en pipeline som pumpar vatten från
Röda havet till Döda havet har många fördelar:
Jordanien får dricksvatten, Israel löser problemet
med det krympande Döda havet och palestinierna får
mer dricksvatten och ett erkännande av sin regionala status.
Det finns två skäl varför döda havet torkar
ut. I norr har Israel, Jordanien och Syrien genom sin vattenförbrukning
praktiskt taget tömt floden Jordan som i århundraden
försörjt havet med vatten. Och fortfarande pumpar Israel
sitt vatten ur Genesarets sjö, varifrån Jordan flyter
mot Döda havet.
Arabvärlden, Saudiarabien
2014-14
s 22-24
"Qatar provocerar sin mäktiga granne"
Den arabiska våren har splittrar Golfstaternas samarbetsråd.
Upproret i arabvärlden har skärpt de skilda intressen
som splittrar monarkierna i Persiska viken. Det går inte
längre att räkna upp dem i en och samma mening, Bahrain,
Qatar, Förenade arabemiraten bland annat Dubai och Abu Dhabi
och Oman. Dessa medlemmar i Gulfstaternas samarbetsråd har
splittrats.
Saudiarabiens politik som går ut på att vidmakthålla
systemet stöter på motstånd. Det som utlöste
tvisten var tre krav från Saudiarabien mot Qatar: 1. Stängning
av TV-sändaren Al Jazeera 2. Förbud mot misshagliga
socialpolitiska forskningsinstitutoch 3. krav på utlämning
av efterlysta politiska aktivister.
Den främsta orsaken till kraven är att Qatar, ett land
med knappt 300 000 invånare och med världens högsta
medelinkomst är landets stöd till det muslimska brödraskapet.
I de saudiska ledarnas ögon utsår de muslimska bröderna
frön till en subversiv islamistisk republik liknande den
som de avskydda (av den saudiska wahabitiska statsdoktrinen) shiiterna
installerat efter shahens störtande i Persien för 36
år sedan.
Irak,
Mellanöstern, Handel
2014-28 s 22-23
"ISIS framryckning hejdar ett årtionde av växande
handel i Mellanöstern"
Jihadisterna framryckningar i Irak och Syrien stör handelsvägarna
över hela Mellanöstern och kastar en skugga över
de ekonomiska framtidsutsikterna. Lastbilar köar vid gränserna,
priser på livsmedel och energi ökar och exporten vacklar.
Så länge som det inte finns någon regering i
Bagdad är det mycket svårt att gå vidare med
projekt och om det inte pågår några projekt,
kan man inte sälja mycket mer än textilier och livsmedel.
Saudiarabien,
Arabvärlden
2014-30-31 s 27
"Antiterroristlagarna används mer mot oliktänkande
än mot terrorister.
Saudiarabien, inklämt mellan Irak och Jemen har all anledning
att oroa sig för terrorism. Nyligen sändes 30 000 soldater
till gränsen mot Irak som värn mot det snabbt växande
"kalifatet" där. Den 4 juli anföll vad man
tror vara al-Qaida soldater en postering vid Jemens gräns.
Sex personer dödades. Men de nyligen antagna antiterroristlagarna
har hittills använts flitigare mot en annan grupp: saudiska
aktivister för mänskliga rättigheter.
Muslimska Brödraskapet med politiska partier i åtskilliga
arabländer, förklarades i mars som terroristgrupp av
Saudiarabien. Förenade Arabemiraten har förbjudit organisationen
samt dömt medlemmar ur densamma.
Även andra monarkier runt Persiska viken känner oro
inför oliktänkande. Den arabiska våren 2011 blåste
i princip omärkt förbi Persiska viken. Men modet för
att kräva rättigheter, ofta via sociala medier har ökat.
Arabvärlden,
Samhälle
2014-32 s 24-25
"Islamkunniga oense om vad som gäller"
Midnattssol blir ett problem för Ramadanfirande muslimer.
Liberala följer Mekkatid medan andra tolkar Koranen ordagrant.
Fastemånaden inföll i år mitt i högsommaren.
Under fyra hela veckor får omkring 1600 miljoner muslimer
från gryning till solnedgång varken äta eller
dricka - eller ha sex. Hur fungerar denna regel som härstammar
från 800-talet, norr om polcirkeln där det överhuvudtaget
inte blir någon natt?
I Uleåborg hade muslimer precis 41 minuter på sig
att äta frukost, middag, kvällsmat, mellan klockan 00.19
och 01.00 på natten. Och dessutom hinna med att förrätta
böner vid solnedgången och gryningen. Det är vad
Koranen kräver. De gör det "i en fast förvissning
att Allah kommer att belöna dem".
Många av de 500 000 muslimerna bosatta i Sverige fastar
enligt Mekkas tidsplan eller enligt bönetiderna i de länder
varifrån de flyttat till Sverige.
"Vi kan inte släppa Ramadan. Om man under dessa nätter
fastar och gör gott, för detta med sig en mångfaldig
seger". Detta enligt den saudiska fatwan.
"Ramadan rund um die Welt: Stresstest unter der Mitternachtssonne"
http://www.spiegel.de/panorama/gesellschaft/ramadan-fasten-in-skandinavien-und-im-orient-a-977847.html
Sport,
Qatar
2014-47 s 15-17
"Kan Qatar förlora VM-värdskapet i fotboll 2022?
FIFAs president Joseph Blatter sägs misstänka att Qatar
samarbetar med Islamska staten.
Källan hävdar att Blatter beskrev araberna som "arrohanta"
och sa att de trodde arr de "kunde köpa vad som helst
med sina pengar" och följdfrågan kom huruvida
VM 2022 överhuvudtaget skulle öga rum i Qatar? Blatter
svarade med att säga att Qatar finansierar IS terrormilis
och att VM därför inte kommer att gå av stapeln
i Qatar!
Det finns gott om konspirationsteorier i omlopp.
2014-49
s 26-27
"Arabiskt sammanbrott?"
Den arabiska våren har inte misslyckats. Den har bara påskyndat
en smärtsam men obeveklig process i regionen, skriver utrikeskorrespondenten
Daniel Steinvorth som rapporterade direkt från Tahirtorget
under den egyptiska revolutionen.
Att människor var individer som liksom i resten av världen
krävde inflytande, kunde inte längre förnekas.
Det var innebörden av den "arabiska våren"
- och som idé har den långt ifrån misslyckats,
inte minst med tanke på den för närvarande dystra
utvecklingen.
Vägen till frihet kommer inte att sluta vid Rabaa, Chouta
och Sheitat.
Det vi ser i Mellanöstern handlar om återfall och inte
början på något nytt. I det sk Kalifatet har
IS vridit tillbaka klockan med 1400 år.
Arabvärlden,
Islam, Terrorism
2014-51 s 10-11
"Staten övervakar imanerna och formar deras predikningar"
Över hela arabvärlden skärper regimerna sitt grepp
om moskéerna. Genom exempelvis övervakningskameror,
förtryckta predikningar, speciella certifikat och jourtelefon
för angivare kontrollerar staten imamernas budskap och tolkning
av islam.
I Saudiarabien har radikala element, troligen uppeldade av IS-propaganda,
på sistone angripit "otrogna" västerlänningar
men också shiamuslimer i en kedja av små, men dödliga
terrorattacker.
I Turkiet utövar en religiös byråkrati, känd
som Divanet, som sysselsätter 121 000 anställda, monopol
över predikningarna. Även i Tunisien och Marocko sprider
regimen som motvikt en mer tolerant versionen av islam. Ett mål
är att motverka spridningen av extrema salafistiska idéer
på platser som Mali och norra Nigeria.
I Egypten krävs i ett dekret att alla imamer måste
licensieras av regeringen och att politiska diskussioner förbjuds
i moskéer. Via ett journummer kan troende avslöja
brott.
Samhälle,
Arabländer
2015-1-2 s 30
"Vem gömmer sig bakom slöjan?"
En heltäckande niqab används i både lovliga och
olovliga syften. Slöjan tjänar inte bara till atmiljard.t
försvara en kvinnas dygd. Den används också i
motsatt syfte. Och inte bara av kvinnor.
På senare tid har niqab som förklädnad haft mindre
nöjsamma syften. Den 13 december sköt polisen i Jemen
ner ett antal militanta medlemmar av a-Quaida som alla dolde sig
under niqabs. En saudisk shejk, Ahmed al-Ghamdi, som öppet
deklarerat att islam inte kräver att kvinnor måste
täcka sina ansikten har hotats med döden.
För de flesta är slöjan fortfarande en tvångströja
för mer än en halv miljard muslimska kvinnor. Vissa
länder har begränsat rättentill att bära niqab
eftersom slöjan ses som en symbol för kvinnoförtryck,
men också av säkerhetsskäl.
Saudiarabien,
Hamas, Mellanöstern
2015-32 18-19
"Nu pratar kungariket även med Hamas!
Saudiarabien stärker sin nya sunniallians.
Kärnenergiavtalet med Iran skakade om Mellanösterns
strategiska landskap och den mest dramatiska följdenvar Hamastopparnas
överraskande besök i Saudiarabien. Mötet är
det senaste tecknet på den saudiska politikens helomvändning.
Man söker nu en återförening med det regionala
Muslimska brödraskapet.
Botten i relationerna mellan Muslimska Brödraskapet och Saudi
nådde sin botten förra året då Saudi stämplade
dem som terrorister. Hamas är dock det enda partiet inom
brödraskapet som öppet visar att de har vapen och förespråkar
våld.
Men nu öppnar Saudiarabien upp för partier inom Brödraskapet
med att tillsätta Nayef al-Bakri som guvernör för
den viktiga staden Aden i Jemen. Tre andra ledande figurer från
Brödraskapet har besökt Saudiarabien under de senaste
veckorna.
Mycket har hänt, Den nye kung Salman är mer sympatiskt
inställd till religiöst konservativa och det försvagade
Brödraskapet ses som ett mindre hot än IS. Saudiarabien
vill nu samla en starkare front av sunnipolitiska aktörer
i Mellanöstern med avsikt att konfrontera Iran och dess shia-allierade,
Hizbollah samt jhadistgrupper som al-Qaida ich Islamska staten,
och reducera dess makt.
IS,
terrorism, Ryssland, arabländerna
2015-33 9
"IS lanserar ryskspråkig propagandakanal"
Den militanta gruppen IS har trappat upp sina ryskspråkiga
propagandainsatser, vilket är ytterligare ett tecken på
att organisationen växer sig allt starkare i de postsovjetiska
länderna.
Under senaste veckorna har en ny ryskspråkig avdelning,
Furat Media, dykt upp med inlägg och filmer på Twitter,
fr o m den 18 juni, Facebook och Tumblr-konton. Här har IS
deklarerat att de inrättat en egen provins i norra Kaukasus,
inne i själva Ryssland. Ett dussintals filmklipp finns att
ladda ner från webbplatsen.
Föregångaren var FiSyria som startades 2013 av en grupp
tjetjenska jihardister ledda av Omar al-Shishani (https://www.facebook.com/pages/Abu-Omar-al-Shishani/1398153660417103?fref=ts).
Omar al-Shishani gick över till IS 2013, där han nu
är militäfbefälhavare i Syrien.
Furats huvudsyfte är att rekrytera nya ryskspråkiga
IS-krigare, både i Ryssland och de länder som tillhörde
det forna Sovjetunionen, särskilt i Centralasien. Ett annat
viktigt syfte är att bygga ideologiska broar mellan jihadisterna
i Syrien och Irak, som kallas "bröderna i kalifatet"
å ena sidan och de som fortfarande befinner sig i norra
Kaukasus.
Isis
launches Russian-language propaganda channel
Islamic State's social media and video efforts have stepped up,
part of a region-wide effort to sign up youths to fight take up
the black flag. RFE/RL reports
Jordanien,
Arabländerna
2015-33 19-21
"Jordanien och kriget i Mellanöstern"
Vänner och fiender: En balansakt på slak lina.
Mitt i det levantiska kaoset försöker Jordanien bevara
sin utrikespolitiska neutralitet. Åtminstone en liten del
av den. Landet står Israel, västvärlden och Saudiarabien
nära.
Den stora fienden är den syriska presidenten Assad. Och Islamska
staten.
Anbar, den nya staten är född. "Ett land som stiger
upp ur Iraks askor". Det är ett sunnitiskt land, ett
stamfolkens land, sekulärt, fredligt, företagsvänligt,
tolerant, med banker, industri och gas från Israel, välvilligt
gentemot väst. Ett drömland för shejken Abdul Razzaq
Suleiman, en av de mest ansedda ledarna av Dulaimi-stammen dit
nära fyra miljoner irakier räknar sig. Sedan ett år
tillbaka bor han i Jordanien. Shejk Suleiman var nyligen i Washington
för att övertyga USA att det vore bättre att leverera
vapen för kampen mot IS direkt till honom och inte till korrumperade
tjänstemän i Bagdad.
Världen vid Jordanisens norra gräns har lossnat i fogarna.
Att Irak och Syrien ska återuppstå i sin gamla form
tror knappast någon. I Anbar har IS ställt till ett
blodbad. Jordanien ser sig belägrad av vänner och fiendet.
Det hashhemitiska kungariket utmanas som aldrig tidigare. Nära
1½ miljon syrier har flytt till Jordanien.
Shejk Suleiman främsta fiender är mullornas regim i
Teheran, dess skyddsling Assad och Hizbollah.
Terrorism,
ISIS, Mellanöstern, Syrien
2015-43 19-21
"Isis Inc: Oljan bränsle till jihadisterna"
Terrororganisationernas oljeverksamhet tvingar till och med fienderna
att göra affärer med dem. Olja är det svarta guldet
som finansierar Isis - den driver krigsmaskineriet. Förser
organisationen med elektricitet och ger jihadisterna farligt inflytande
över grannländerna.
Oljehandeln sägs vara det huvudsakliga målet för
den internationella militärkoalitionen som strider mot extremistgruppen.
Ändå fortsätter handeln ostört. Hur ska man
kunna störta "kalifatet" utan att destabilisera
regionen för de 10 miljoner civila som man uppskattat lever
under Isis kontroll och dessutom undvika att attackera västs
allierade.
Turkiet,
Qatar
2016-02 21
"Ankara gör militär entré i Gulfen"
Turkiet ligger i startgroparna för att bygga sin första
stora militärbas i Mellanöstern. Det blir ett samarbete
mellan Turkiet och Qatar.
I Qatar liksom i Turkiet sätter sunnimuslimerna tonen. Båda
länderna betraktar Irans aspirationer med misstänksamhet
och båda vidtog kraftfulla åtgärder för
att störta den syriske diktatorn Assad. Turkiet och Qatar
är dessutom båda vänner till Muslimska Brödraskapet.
Hur ställer sig Saudiarabien till överenskommelsen?
Riyadh motarbetar ju sedan flera år aktivt det Muslimska
Brödraskapet. Sedan kung Abdullahs död har hans efterträdare
kung Salman antagit en mer återhållsam inställning
till Muslimska Brödraskapet. Saudiarabiens största fiende
är nu Iran. Därför har kung Salman gett sitt godtycke
till samarbetet. Däremot har Förenade Arabemiraten uttryckt
sitt starka missnöje med projektet.
Mellanöstern
2016-25 10-17
"Islams kalla krig"
Ärkefienderna Iran och Saudiarabien slåss om herraväldet
i Mellanöstern och för krig via ombud i Jemen, Syrien
och Irak. Men inrikes möter de båda länderna likartade
problem.
Konflikten mellan Iran och Saudiarabien har blivit vår tids
kalla krig, kampen mellan två rivaler som strävar efter
dominans i regionen. Och det är inte helt klart vems sida
USA står på.
Kungariket Saudiarabien ser sig som ett hem för sunniislam.
Iran en shiitisk teokrati, hävdar ledarskapet över shiiterna,
som utgör 13 % av världens muslimer. I Syrien, Irak
och Jemen befinner sig de stridande fronterna främst längs
de sekteristiska linjerna: sunniter mot shiiter.
Alla
dessa krig via ombud och sekteristiska konflikter har utlöst
en flyktingvåg, mer än 6 miljoner från Syrien
och tre från Jemen.
Och ur Mellanösterns spillror har ett monster rest sig som
terroriserar Bryssel, Paris, Istanbul och resten av världen;
Islamska Staten.
Vad är det som driver Saudiarabien att fortsätta på
vägen mot en upptrappning. Natten den 1 januari avrättade
Saudiarabien den shiitiska prästen och predikanten Nimr al-Nimr
i Awamia. Saudiarabien har en shiitisk minoritet på mer
än 10 % och al-Nimr var en av minoritetens mest framstående
representanter. Enligt Saudiarabien vill Iran som med sina 80
miljoner invånare, bli den dominerande kraften i Mellanöstern.
Den gamle ledaren USA drar sig tillbaka. Det är upp till
Saudiarabien att återställa maktbalansen i regionen.
Mellan sunniaraber och shiaperser.
Miljö,
Mellanöstern
2016-33 20-21
"Som att leva i eld"
Kraftig värmebölja i Mellanöstern och Nordafrika
kan vara den globala uppvärmningens helvetiska start.
Sommarens förödande temperaturer, som har nått
rekordnivåer, har drabbat länder från Marocko
till Saudiarabien och fler än så. Klimatexperter varnar
för att det allvarliga vädret kan vara ett förebud
om att det kommer att bli värre.
Regionens snabbt växande befolkning kommer att drabbas av
extrem vattenbrist, - t ex förväntas Iraks befolkning
ha fördubblats till år 2050 - nästan dödande
höga temperaturer och andra konsekvenser av den globala uppvärmningen.
Analytiker säger att en av orsakerna till Syriens katastrofala
inbördeskrig är att regeringar inte jar hanterat den
omfattande torkan korrekt. Detta kan leda till fler konflikter
och värre flyktingkriser. Länderna i regionen är
inte beredda på att hantera klimatförändringarnas
effekter.
Tyskland,
Qatar, Handel
2016-41 4-8
"Shejker i Qatar vill ta över kontrollen av Deutsche
Bank"
Strategiska misstag, enorma böter och spekulationsattacker
har lett till en gigantisk kris för Tysklands viktigaste
bank. Nu överväger investerare från Qatar, som
redan äger cirka tio procent av Deutsche Bank, att ta över
kontrollen.
Sheikh Hamad bin Jassin bin Jabor al-Thani (HBJ) och hans kusin
Sheik Hamad bin Khalifa al-Thani har ökat sina andelar i
det tyska flaggskeppet. HBJ är en av de rikaste och mest
inflytelserika männen i Gulgregionen.
I maj 2014 investerade HBJ 1,75 miljarder euro i banken efter
en tyst överenskommelse med den tidigare vd:n Anshu Jain.
Den tyska regeringen uppmuntrade utvecklingen.
Men två och ett halvt år senare står banken
vid randen av avgrunden. Som en konsekvens av sin roll i finanskrisen
och på grund av sin begränsade framgång som vf
blev Jain avsatt och efterträddes av John Crayan.
Den 15 september åtalade justitiedepartementet i USA banken
att betala skadestånr på 14 miljarder dollar för
att lösa bedrägerianklagelserna gällande Deutsche
Banks sätt att förpacka och sälje värdepapperiserade
lån som så småningom ledde till den globala
finanskrisen. Under en tid rasade Deutsche Banks marknadsvärde
från 35 miljarder euro från 35 miljarder. HBJ och
hans kusin förlorade minst en miljard euro. Nu vill de investera
mer för att fastställa att Deutsche Bank kommer tillbaka
på rätt kurs.
Qatar,
Ekonomi, Handel
2017-02 22-23
"Qatar ett globaltmiljardimperium"
Qatar håller på att återfå sin aptit på
att göra affärer. Bara under de senaste två månaderna
har världens rikaste land per capita investerat i Turkiets
största kycklingproducent, den ryska oljejätten Rosneft
och det brittiska gasbolaget National Grid.
Investeringarna har gjorts genom Qatar Investment Authority (QIA),
som grundades 2005 för att hantera landets oväntade
för säljning av flytande naturgas där Qatar har
blivit världens största exportör. Sedan dess har
landet - med en befolkning på knappt två miljoner
- skrapat ihop 335 miljarder dollar i tillgångar runt om
i världen.
Arabländerna,
Quatar, Mellanöstern
2017-23 16-17
"Chock i Quatar när grannländerna drar åt
tumskruvarna"
Det är Ramadan i Mellanöstern, men på de tysta
gatorna och gallerierna i Quatars huvudstad Doha har de trygga
rutinerna som annars präglar den årliga fastan, ersatts
av ett chocktillstånd över konflikten med Saudiarabien,
Förenade Arabemiraten, Bahrain och Egypten. Dessa fyra länder
har stoppat alla resor till och från Qatar.
http://www.globalis.se/Laender/Foerenade-arabemiraten
Invånarna i detta lilla land försöker att förstå
varför deras grannar vill isolera dem från resten av
världen i syfte att straffa ledarna som anklagas för
att stödja militanta islamistgrupper. Minst en matbutik har
infört begränsningar för hur många varor
kunderna får köpa, flygplatsen är inte längre
fylld av folk och familjer har separerats.
Konflikten har legat och puttrat i flera år. Qatars inkomster
från gasfältet som delas med Iran har letta till en
annorlunda utrikespolitik , bland annat finansiering av Muslimska
brödraskapet i Egypten och extremister som bekämpas
av emiratierna och saudierna i Syrien.
Arabländerna,
Mellanöstern, Qatar
2017-29 22-23
"Embargot mot Qatar slår hårdast mot gästarbetarna"
När Saudiarabien och förenade Arabemiraten införde
en politisk och ekonomisk blockad mot Qatar fick detta omedelbara,
långtgående konsekvenser. Flyg ställdes in och
omdirigerades, qatariska medborgare utvisades från andra
arabstater runt Persiska viken, fartygsrutter stängdes och
luftrummet var plötsligt förbjudet område för
de qatariska piloterna. Men blockaden kan ha haft störst
inverkan på Qatars största - och mest försummade
- befolkningsgrupp: utländska migrantarbetare, som utgör
omkring 90 % av landets befolkning.
Det är på grund av "sponsringssystemet" kafal
som gästarbetarna drabbas hårdast av gulfstaternas
diplomatiska missämja. Systemet gör att arbetstagarna
blir beroende av sina arbetsgivare för att få visum,
boende och till och med tillstånd att resa till eller från
landet.
Nordkorea,
USA, arabländer, Qatar
2017-30 18-19
"Nordkoreas märkliga roll i Gulfkrisen"
Nordkorea har kommit att få en ovanlig roll i den pågående
diplomatiska krisen mellan Qatar och den rivaliserande saudiledda
sammanslutningen.
De senaste dagarna har båda sidor i konflikten anklagats
för att ha olagliga ekonomiska relationer med det isolerade
Nordkorea.
Till exempel nyheter på nätet om ett påstått
vapenkontrakt, värd 100 miljoner dollar, mellan Nordkorea
och ett företag i Förenade arabemiraten. Samtidigt anklagas
Qatar för att ha ett "farligt" förhållande
med Nordkorea. I Qatar jobbar 3000 nordkoreaner.
Om USA vill vara konsekvent måste man kanske titta utanför
Qatar. Kuwait, ett land som har försökt hålla
sig utanför dispyten och som är en viktig allierad till
USA, är troligen det land i Gulfen som Nordkorea har den
starkaste ekonomiska relationen med.
Qatar
2017-32 24-25
"Varför ändrar Qatar reglerna om uppehållstillstånd
och medborgarskap just nu?
Qatar har i drygt två månader stått under en
politisk och ekonomisk blockad som leds av Saudiarabien. Nu har
landet ändrat på reglerna för uppehållstillstånd.
Är det en vink om att Qatars ledarevill utnyttja krisen till
egen fördel. Saudiarabiens inflytande i GCC - Gulfens samarbetståd
- som består av sex stater är i avtagande; Qatar, Kuwait,
Saudiarabien, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Oman.
Qatars nya lag är den första inom GCC som ger icke-medborgare
samma ekonomiska fördelar som gäller för personer
med fullt medborgarskap - inklusive gratis skolgång, gratis
hälsovård och företräde på arbetsmarknaden.
Kultur,
Förenade Arabemiraten
2017-45 28-30
"Världsberömda Louvren inleder ett luktativt nytt
kapiel i Abu Dhabi"
Kritikerna ser det mera som politik än kulturell gärning.
Välkommen till "Lyckans ö".
Här på ön Saadyat, utanför Förenade
Arabemiratens kust, försöker ett ungt, oljerikt land
att överträffa sina grannar och kasta sig in i historieböckerna.
Samtidigt vill världens mest kända museum expandera
sitt imperium och skaffa kapital inför kommande decennier.
Detta handlar om Louvre Abu Dhabi, den efterlängtade huvudattraktionen
i ett mångmiljardkomplex som ska inrymma några av
de mest inflytelserika namnen i den västerländska kulturvärlden:
Guggenheim-museet, New York University och Sorbonne, bland andra.
Den emiratiska regeringen betalar Louvren 520 miljoner dollar
för att få använda dess ryktbara namn.
Förenade Arabemiraten ser det nya museet främst som
ett sätt att omstöpa den offentliga bilden av landet,
från en "lekplats i öknen" till en kulturell
kraftkälla.
Förenade Arabemiraten har repressiva tendenser och begränsar
yttrandefriheten, fängslar dissidenter och låter vissa
förbrytelser straffas i enlighet med sharialag.
Jemen,
Arabländer
2017-46 14-15
"Jemen står på randen till en fruktansvärd
hungersnöd. Därför gick det så illa"
Den har beskrivits som den "värsta humanitära krisen
i världen". Nästan 80 % av Jemens befolkning lever
med en otrygg livsmedelsförsörjning, och miljoner människor
på gränsen till svält. Situationen - som har beskrivits
som kritisk i nästan två år - har förvärrats
sedan i början av november, då Saudiarabien införde
en nästan fullständig blockad mot Jemens gränser.
Detta har gjorts det nästan omöjligt att importera mat,
vatten och läkemedel från Saudiarabien.
Många människor utanför Jemen kämpar för
kontroll och inflytande. Och många människor inuti
landet får betala priset.
Jemen, Arabländer
2017-46 16-20
"Kriget i Jemen"
Det finns en stad som blomstrar i det krigshärjade landet.
Staden Marib i Jemen har länge betraktats som ett al-Qaida-fäste.
Men medan resten av det krigshärjade landet faller allt djupare
ner i kaos, har den förvandlats till en inofficiell huvudstad
med ett blomstrande näringsliv och ett populärt universitet,
där man försöker att balansera skräcken och
hoppet.
Mellan 1,5 och två miljoner flyktingar från alla landets
hörn har kommit till Marib. Många av dem är fattiga
men det finns också entreprenörer bland dem, liksom
läkare, advokater, journalister och artister. Alla har flytt
från huthiernas godtyckliga arresteringar i huvudstaden
Sanaa och den stora korruptionen.