| [Winona][Index!][Gästbok][InnanAlltingTarSlut] [Polare] |
|
Ian Brown var en kaxig jävel, hela Stoneroses var för övrigt grymmetöddiga och det här var en bit innan Oasis och Liam kom och trodde dom var tuffast. Ok, jag vidhåller att Oasis "LiveForever" är den mest betydelsefulla i mitt ynkliga liv, men Stoneroses var där innan och härjade. Hösten 1989 och kanske framförallt den underbara våren 1990 då gymnasiet tog slut och jag hade världens äldsta vinylspelare och det var Weatherall och Oakenfold remixar och Inspiral Carpets som sjöng om hur det känns att vara ensammast i hela världen. Men mest av allt var det naturligtvis några kaxiga slynglar från Manchester som röjde runt i circusen ett tag och gjorde att Indiepopen blev accepterad. Dom hamnade på listorna.Högt.Och "Fools Gold" dök upp som en befriande hendrix- Funkorgie som aldrig tog slut. Det var "Beppehattar" och 808 State och spyfula Batiktröjor större än Nepal och det var en början till något vi saknat på bra länge. Madchester generationen dog naturligtvis ut. Det brukar vara så och media fick för sig att man skulle lyssna på gitarrmangelband som envist stirrande ner i marken då dom spelade och vi fick stå ut med det monotona harvandet från illaluktande band som Revolver,Chapterhouse och Swallow. Tider förändras. Dom som var unga då växer upp. Skaffar sig en unge eller två men någonstans där inne i hjärtan längtar man alltid tillbaka. Det var så mycket enklare då är nostalgikerns bästa ursäkt. Det var det kanske.Det var det kanske inte. En del knarkade ihjäl sig. En del tröttnade rätt snabbt. En del försvann. Men vi glömmer aldrig en vansinnigt "E"speedad Bez och Ian Brown med Dom Joe Bloggs jeansen och framförallt så glömmer vi aldrig den där lilla skivan med så många fina apelsiner på...eller citroner...eller vad det nu var... |
