Hej RSIS. Ni är jättebra och ni får mig ofta att gråta av lycka och...kärlek. Jag köpte en skiva som ni rekommenderade med Belle & Sebastian och den heter "The Boy With The Arab Strap". Nu har jag läst mig till massa information om detta fina popband. Jag köper mycket skivor med många grupper men någonstans måste jag ha missat Nick Drake. Vem är han? Har han spelat i Slade? Kommer han till Hultsfred? Rasmus K, visdiktare. Hej Rasmus. Det är trevligt att du tycker om oss. Vi gillar också oss själva fast vi gillar dig jättemycket mer. Nick Drake har inte spelat i Slade och ej heller på "Karlshamns Rock Festival" och har därför aldrig blivit introducerad av en ytterst hängiven Ulf "CCR" Larsson. Nick Drake är en mytomspunnen man som levde på ängarna kring Cambridge där han satt och begrundade livets plågor och sedan gick han hem till föräldrarhemmet och skrev allvarsamma små visor som gick ut på att allt är eländigt. Stuart i Belle & Sebastian har en röst som lite,lite påminner om Nicks men annars finns inga som helst gemensamma faktorer. Belle är betydligt mer Velvet Underground än så. Det finns en box med Nick Drake som heter något så fint som "Fruit Tree" och den innehåller alla hans tre vanliga skivor samt en skiva med något som "branschfolk" så fint kallar "outtakes" och "demos" och med det menas sådana låtar han inte ville ge ut av olika anledningar. Låtar som borde stannat i något arkiv. På omslaget går Nick med en svart rock liksom hängd runt axlarna och röker någon filterlös cigarett och huvudet hänger ner. Nick eländiga misär har sedan gått i arv till en generation uppgivna människor som istället för att ha kul på festivaler hellre tömmer föräldrarnas vinkällare och tar med sig fina ljus som de tänder och sedan sitter de i små ringar på fält i Roskilde och diskuterar livets plågor och allting sker i samvaro med den "helige" Nick Drake och hans röst som enkelt kan beskrivas som "den tråkigaste röst som någonsin fått spela in en skiva". Nick blev en dag väldigt trött på allting (det är åtminstone det myten säger) och beslutade sig för att ta och utforska någon annan värld istället. Han käkade tabletter som man mår väldigt dåligt av och somnade in i sitt pojkrum och i samma sekund skapades den okrossbara myten som gick i arv till sångare som Robert Smith i The Cure och kanske framförallt till den evigt uppgivna Mark Kozelek i Red House Painters. För att försöka förstå rekommenderas samlingen "Way To Blue" som innehåller 16 låtar av stilren resignation. Men den får rekommenderas av någon annan för jag tycker inte om den så vi kan ju säga att om du skickar mig nästa demo så skickar jag "Way To Blue" till dig. Och du...jag gillar verkligen ditt blonderade hår.  990513 Hej pojkar och flickor och andra vänner av modern fusion. Jag har alltid undrat om man verkligen ska våga köpa den där Mercury Rev skivan som alla underbara människor på ståplats tjatar om hela tiden? Är den bra? Är den 1998 års "Little Fluffy Clouds"? Är den verkligen The Beta Band? Hoola Bandoola Sebastian S. Hej Sebastian. Trevligt att du lusläser RSIS och skriver ut och sätter in i fina pedantiska pärmar. Vi tycker om sånt. Vi gillar det stenhårt. De fetaste Bongotrummorna till dig. Mercury Rev skivan är jättefin men funkar kanske bäst om man tar sådana där droger och det är inget vi rekommenderar här på RSIS. Mercury Rev är ju som bekant ett band som gjorde massa skivor ingen kunde lyssna på (förutom "Car Wash Hair" låten) men så en dag bytte dom sångare och band som byter sångare behöver inte bli Brainpool men band som byter sångare prövar liksom nya droger och börjar utforska världar som inte fanns förut. Inledande "Holes" är en väldigt fin låt om mullvadar som vill upp till ytan och andas lite och sådana låtar (och kryptiska metaforer) är vi inte bortskämda med. Mitt i skivan finns en låt som på en enkelt vis förklarar varför det behövs mer porrfilms-saxofoner i musikvärlden och någonstans kring spår tre får vi höra en låt som starkt kandiderade till förra årets "Rudolf Med Röda Mulen". Mercury Rev är ett Genesis i minatyr men bygger man lego med ljud från universums alla hörn så slutar det oftast med en bra skiva. Så därför är mitt råd: gå ner till Galne-Bengans imorgon och fråga efter "Deserter´s Songs". Lyssna, tänk på matematiska formler och bara älska ljuden som långsamt sveper in dig i ugnsvarm folie. Det finns stunder i livet då man behöver någonting annat än en "Crystal Ball" box.
Tack till Café, Henke Larsson och mitt badkar för inspiration till denna frågespalt. Vill just du fråga någonting ? Skriv till christian.hylse@ronneby.mail.telia.com så lovar han är förmedla frågan till den som bäst kan sin pop-, punk-, boogie- eller helt enkelt sin stolta Jalle Lorensson-historia. Love Inside The Stud Farm-redaktionen den 13 Maj 1999. |