Turkmenistan |
|
 |
|
Info | Turkmenistan (eng) |
2000-42 s 6
"Fattigdomen sprider sig i det forna sovjetblocket"
Enligt en rapport från Europeiska barnfonden så lever
40 % av befolkningen i en fattigdom som gör att den närmar
sig u-ländernas nivå, och eländet hotar att urarta
i en allvarlig hälsokris under den kommande vintern. Värst
drabbat är Kirgisien följt av Turkmenistan, Ukraina,
Kazakstan och Moldavien.
2000-51 s 17-18
"Censuren skärps i forna Sovjetunionen"
Medierna i de centralasiatiska länderna censureras och trakasseras
rutinmässigt. I Uzbekistan, Tadzjikistan, Turkmenistan,
Kirgisien och Kazakstan ökar pressen på nyhetsmedier
som avviker det minsta från regeringens linje. Myndigheterna
hävdar att kontroll måste var strikt av säkerhetsskäl.
Att vara ett språkrör för den politiska oppositionen
kallas "att vara lierad med upproriska krafter som försöker
störta regimen". (Men dessa länder är väl
huvudsakligen muslimska och det finns väl ingen stat grundad
på islam som är demokratisk och har en oberoende press?).
2001-05 s 17-20
"Turkmenistan är ett Absurdistan"
Centralasiens solkung kurtiseras av alla.
Statyer i guld, hyllningsparader, hjältesånger: personkulten
i Turkmenistan har fått absurda dimensioner, men USA, Ryssland,
och Kina krusar ändå för diktatorn Turkmenbasji,
därför att hans land överflödas av naturgas
och därför att det är en nyckel till Centralasien.
Personkulten i Turkmenistan är oöverträffad.
Det finns ingen opposition i Turkmenistan. Turkmenbasji valdes
1990 med 98,3 % av rösterna. 80 % är sunnimuslimer,
resten ortodoxt kristna. Turkmenbasji, som egentligen heter Saparmurad
Nijazov är en äkta sovjetisk aparatjik som satt i kommunistpartiets
centralkommittée 1986.
2003-05 s 20-22
"Motståndet mot Centralasiens autokrater hårdnar"
I elva år kunde ledarna i de forna sovjetrepublikerna mellan
Kaspiska havet och Parnir regera ostört. Nu börjar dock
oppositionen göra sig gällande i form av attentat och
oroligheter som skakar hela regionen. Amerikanernas närvaro
bidrar till spänningen.
I Kirgisiens huvudstad Bisjkek pågår ständigt
demonstrationer för att president Askar Akajev ska avgå.
Oroligheter förekommer också i Alma Ata, Kazakstans
största stad, några timmars bilresa från Bisjkek.
F d ministrar och guvernörer som kritiserat Nursultan Nazarbaijev
har dömts till långa fängelsestraff. Landet tjänar
officiellt över 4 miljarder dollar per år för
sin oljeexport. Mycket pengar kommer emellertid på avvägar
och det påstås att över en miljard tar Nazarbaijev
själv hand om för att sätta på konton i Schweiz.
I Turkmenistan var envåldshärskaren Saparmurad
Nijazov nära att råka ut för ett dödligt
attentat. Han har skapat en personkult som skulle fått Stalin
att blekna av avund. Även han tros ha lagt undan minst 3
miljarder dollar för egen räkning.
Något bättre är det i Tadzjikistan och Uzbekistan
men alla fem saknar helt demokratisk legitimitet, alla intäkter
tillfaller de styrande klanerna, korruption och fattigdom härskar
överallt.
2003-26 s 13-15
"Turkmenbasji tillhör samma liga som Pol Pot och Saddam"
Efter ett kuppförsök i huvudstaden Asjkhabad tycks ökenlandet
Turkmenistan driva mot fullständig isolering. President Nijazov
förtrycker oppositionen och västmakterna står
hjälplösa. Sedan en kupp mot honom i november i fjol
som iscensattes av vice premiärministern och chefen för
Riksbanken Orasov tillsammans med f d utrikesministern Sjitjmuradov
som återvänt från exilen i Moskva har hårda
fängelsestraff utdömts både mot de inblandade
och mot deras familjer. Rättegångarna påminner
om de stalinistiska utrensningarna på 30-talet. Orasov har
i dag asyl i Örnsköldsvik.
2003-32 s 15-16
"Centralasien står vid korsvägen"
Sedan Sovjetunionens fall har Centralasien, som är strategiskt
placerat i korsvägen mellan Europa och Kina, Ryssland och
Iran, försökt återfinna sig självt, så
här långt med blandat resultat. Efter terrorattackerna
i USA upptäckte först USA dessa länder som då
visade sig angelägna att bidra till att ordna upp den afghanska
oredan. De hade också sin egen muslimska terrorism att bekämpa.
Det var bara Turkmenistan som behöll sin neutralitet
medan Kirgizistan, Uzbekistan, Kazakstan och Tadzjikistan gjorde
gemensam sak. I dag förefaller de vara tämligen stabila
nationer trots oroande signaler om ett ökat auktoritärt
styre och politiskt förtryck. Det som hotar är främst
islamska radikalismen och droger från Afghanistan.
2006-12 s 12
"Självgod är namnet"
Turkmenistans autokratiske ledare Nijazov har uppmanat sitt lands
ungdomar att läsa hans bok tre gånger om de vill komma
till himlen. Boken, Rukhnama, som ger moralisk och andlig vägledning,
har klassats som helig text av regeringen och den är obligatorisk
läsning i alla landets skolor. Nijazov säger sig ha
"bett Allah att öppna himlens portar för dem som
läser boken tre gånger - i hemmet, vid solnedgången
och i gryningen".
2007-07 s 13-14
"Vagt hopp om reformer i Turkmenistan"
För första gången någonsin har Turkmenistan
haft ett presidentval med fler än en kandidat. Valet ägde
rum i söndags och det var förvisso mycket noggrant planerat
så att segraren blev en nära förtrogen till landets
förre autokratiske ledare, Saparmurat Nijazov, som hade styrt
landet ända sedan det blev självständigt från
Sovjetunionen för 15 år sedan. Han avled strax före
jul. Särskilt för Ryssland men också för
andra energimarknader är det viktigt vad som sker i ett land
som har några av världens största gasreserver.
Nu vann den 49-årige Gurbanguly Berdymukhammedov, tidigare
biträdande premiärminister och socialminister. Turkmenistan
tillåter ingen opposition, nyhetsmedier och Internet är
censurerade och i landets fängelser finns politiska fångar.
2007-26 s 18-19
"USA flirtar med en något skygg vän i Centralasien"
Turkmenistans nye ledare, president Berdymukhammedov, har ännu
inte bekänt färg. Valet arrangerades tidigare i år
efter den förre presidenten Nijazovs död. Denne hade
styrt landet sedan det blev självständigt efter Sovjetunionens
upplösning. Nijazov var en kommunistisk partifunktionär
som lyckades bli president på livstid och upprättade
en enorm personkult med gyllene statyer av sig själv. Politiska
motståndare försvann in i hans fängelser.
2008-18 s 12
"Turkmenerna slipper tokig kalender"
President Gurbanguly Berdymukhammedov har slopat den bisarra kalender
som infördes av hans företrädare, den numera avlidne
Saparmurat Nijazov. Nijazov som kallade sig "alla turkmeners
ledare" uppkallade januari efter sig själv i den officiella
turkmeniska kalendern. Andra månader fick namn efter hans
föräldrar, historiska personer och hans bok med levnadsregler,
"Ruhnama".
2008-19 s 17
"Turkmenernas ledare städar upp efter företrädaren"
Ett 75 meter högt raketliknande monument som kröns av
en gyllene, roterande staty av Turkmenistans förre härskare
Saparmurat Nijazov, kommer att flyttas från huvudstaden
Asjkhabads centrum. Den nye presidenten Gurbanguly Berdymukhammedov
vill avskaffa personkulten. Han har redan avskaffat Nijazovs almanacka,
upphävt förbudet mot opera, balett och cirkus och hävt
Internet restriktionerna.
Regimens officiella
sida på engelska.
2008-27 s 14
"Turkmenistan är fortfarande ett fängelse"
Många hoppades att maktskiftet i Turkmenistan skulle resultera
i snabba reformer och en öppning mot omvärlden. Förhoppningarna
kom på skam. Optimismen efter Turkmembashis död grundades
delvis på den deprimerande insikten om att saker och ting
knappast kunde bli värre. Turkmenistan var ingenting annat
än ett centralasiatiskt Nordkorea om än utan kärnvapen.
2011-45 s 21
"Gurbanguly Berdymukhamedov i Turkmenistan"
När Berdymukhamedov tog makten 2006 vidtog han i början
åtgärder för att utrota personkulten som omgav
hans företrädare, Saparmurat Nijazov eller Turkmenbasji
som denne gärna kallade sig. Men den turkmenistanska regeringen
hemfaller åt "den tidigare erans förtryckarmetoder"
enligt Human Rights Watch, genom att kväva alla ickestatliga
organisationer och undertrycka aktivister, inskränka folkets
rörelsefrihet och pressfrihet och slå till mot anhängare
av mer konservativa former av Islam.
