Rwanda |
|
|
Info |
Daily
Times La Nouvelle Rélève |
Rwanda, sammanfattningar av artiklar om Rwanda, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus åren 1999 - 2003. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel.
96-44 s 3-5
"Östafrika brinner"
Folkmord rasade i Rwanda 1994. Nu hotar samma sak Burundi och
kanske Zaire. Varför dödar hutu- och tutsifolken varandra?
Det är politikerna, propagandamakarna som överdriver
skillnaden mellan de båda folkslagen och piskar upp stämningen
(känns det igen från "Jugoslavien"?). Man
vill förgöra varandra.
Inför självständigheten 1962 tog tutsi makten med
våld i Burundi och hutu i Rwanda.
Tutsi planerade att ta makten i Rwanda och möttes av masslakt
av extrema grupper.
Gav tutsi förevändning att ta makten med våld.
Hutu flydde till Zaire.
I Zaire jagar regeringsarmén både tutsi och hutu.
"Jag vill ha allt, jag vill ha det nu och om jag inte får
det dödar jag"!
96-44 s 6
"Gammal fiendskap tänder nya krig"
Både Burundi och Rwanda har idag tutsiregeringar trots att
de bara utgör 15 % av invånarna. Resten är hutu.
Båda hotas av hutu i Zaire. Tutsi har nu fått hjälp
av tutsi i Zaire och driver den zairiska armén på
reträtt och anfaller hutus flyktingläger.
96-46 s 21
"Nu krävs snabba beslut"
Man är oense om vad som ska göras. Frankrike t ex vill
ha en militär intervention men motsätts av andra.
96-47 s 14-15
"Flyktingströmmen avtar men krisen är inte över"
De flesta av hutuflyktingarna från Zaire har nu kommit fram
till Rwanda
96-47 s 15
"Mördare gömmer sig i flyktingströmmen"
Många av mördarna från 1994 försöker
nu dölja sig i flyktingströmmen för att komma in
i Rwanda.
96-47 s 15
"Kanada anser att militär intervention behövs"
USA och många andra länder tvekar.
96-48 s 19-20
"Ett under krävs för att skapa försoning och
rättvisa i Rwanda"
Nu kommer 600 000 hutuflyktingar tillbaka till Rwanda. Bland dem
stora folkmördare. Var ska de bo? Ska de gripas och straffas?
96-48 s 20
"Internationell hjälpstyrka håller på att
ta form"
Med en kanadensare som befälhavare. För att underlätta
det humanitära arbetet och hjälpa flyktingarna att återvända
hem till Rwanda.
97-07 s 19
"Hjälparbetarna i Rwanda hotas till livet"
5 FN arbetare har mördats brutalt. Man misstänker att
det är hutumilisen som ligger bakom och att motivet är
att kasta skulden på tutsiregimen.
97-16 s 17-18
"Minnet av folkmordet skapar hat mot flyktingarna"
Vad ska man göra med de 85000 hutuflyktingarna som är
kvar i Zaire. Många av dem är massmördare? De
kan väl inte bara gå fria efter att ytterst brutalt
ha avrättat nästan en miljon tutsi för något
år sedan i Rwanda? Men vad göra med kvinnorna och barnen
som är oskyldiga?
98-04 s 15
"Civilbefolkningen har hamnat i korselden"
Det handlar om Burundi, där hutus mördar hutus, där
det finns hutu-gerilla och hutu-regim efter kuppen 1996 och tutsi
som fortfarande har makten inom armén. Alla kämpar
om makten
(för att få tillgång till pengar och andra resurser
förstås. Ingenting för andra än de närmaste
grannländerna att lägga sig i!)
98-06 s 20-21
"Huturebeller håller en hel region i skräck"
Tusentals extremister stannade kvar då flyktingarna återvände
till Rwanda (naturligtvis eftersom många var massmördare
som kunde förvänta sig sitt straff vid återkomsten).
De dödar nu tutsier för att få mera makt framför
allt i NV Rwanda. De ansluter sig till oppositionen mot den nya
ledaren Kabila i Kongo.
98-07 s 18-20
"Massmördare eller beskyddare?"
Den internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda
vill ställa en gammal rwandisk pastor inför rätta.
Han misstänks för att ha arrangerat ett av det rwandiska
folkmordets grymmaste blodbad. En domare i Texas, USA vägrar
att lämna ut honom.
98-19 s 15
"Frankrikes humanitära (?) insatser i Rwanda undersöks"
Frankrike beskylls för att ha stött och beväpnat
den mordiska huturegimen! Inga av de inblandade ministrarna med
f d premiärministern i spetsen erkänner något
fel.
98-37 s 10-12
"Rädslan för nytt folkmord styr Rwandas regionala
ambitioner"
Den rwandiska regeringens aggressiva politik syftar i första
hand till att skydda de etniska tutsierna och till varje pris
avvärja nya massakrer.1994 dödades 800 000 tutsier av
hutu. Nu manar Kabila till samma mord på tutsierna trots
att dessa hjälpte honom till makten i Kongo 1997. Tutsierna
är "Afrikas judar". Kabila är en "simpel
gangster". Hutumördarna utbildas nu till soldater i
den kongolesiska armén.
99-15 s 20-21
"Är försoning möjlig i Rwanda?"
Två folkgrupper lever sida vid sida, men med bittra minnen
från illdåd begångna under den etniska konflikten
mellan dem.
99-29 s 19-21
"Säkerhet är en fråga om liv eller död
för oss"
Intervju med Rwandas vicepresident och försvarsminister Paul
Kagame om kriget i Kongo och folkmordet på tutsierna. Minnet
av den brutalitet med vilken 800 000 människor mördades
1994 är avgörande för både tankar och handlingar
än idag.
99-33 s 18
"Rwandatribunalen tar nya tag"
Den vill finna och döma de som låg bakom massakern
på nästan 1 miljon människor i Rwanda 1994. Tribunalen
i Arusha har stora svårigheter att övervinna. Man dömer
i första han d de som var ledare i sina länder vid tiden
för brotten.
2000-7 s 18
"Att hyra en man kan kosta livet i Rwanda"
De flesta män är dödade sedan folkmordet 1994.
En kvinna utan både man och barn måste ofta dela på
en man. Bruket kallas kwinjira och är det svåraste
hindret i kampen mot aids. 11 % av befolkningen är nämligen
HIV-positiv. Men vad betyder det när man just har överlevt
ett folkmord!
2000-46 22
"Rwanda vill ha tillbaka sina barn"
Det rwandiska folkmordets yngsta överlevande är inblandade
i en vårdnadstvist som inte har några vinnare. Under
folkmordet 1994 räddades 59 barn av Röda Korset till
Italien. Nu kräver Rwandas president att de ska föras
tillbaka. Barnen är i 6-10 års åldern, har italienska
adoptivföräldrar, är helt uppfostrade till västeuropeiska
värderingar och talar bara italienska! Kagame är inte
intresserad av barnen. Det är pengar, det är bidrag
han vill ha!
2000-49 14-15
"I terrorns Rwanda byter man sida utan betänkligheter"
Före detta rebeller ansluter sig till regeringsstyrkan i
Rwanda, där det fortfarande pågår ett inbördeskrig
sex år efter folkmordet som krävde nästan en miljon
människors liv. På andra sidan gränsen i Demokratiska
republiken Kongo (DDRK) finns omkring 15000 rwandiska soldater
som var inblandade i mordet på tutsiminoriteten i Rwanda
och som nu kämpar för att komma tillbaka och avsluta
sitt uppdrag. Alla krig har surrealistiska inslag, men inget krig
har så många som detta. (Är krig eller mord det
"naturliga" sättet att leva på i dessa länder?
Egalt mot vem man krigar och med vem man strider). Alla kämpar
mot varandra i striden om kontrollen över Kongos mineraltillgångar.
2002-25 s 22-23
"Nu skipas rättvisa på gräsrotsnivå"
Traditionella, informella rättegångar ska minska trängseln
i Rwandas fängelser. Åtta år efter folkmordet
i Rwanda finns det fortfarande 115000 misstänkta som väntar
på rättegång i landets fängelser. Regeringen
har därför bestämt att alla utom de allvarligaste
fallen fr o m denna vecka ska avhandlas i ett slags gräsrotstribunaler,
s k gacacadomstolar. Detta är ett uråldrigt system.
250 000 domare är valda och har fått utbildning. De
kommer arr döma vanliga mördare men inte de som gett
order till andra om mord. De har rätt att döma till
livstids fängelse men inte dödsstraff.
2002-25 s 23
"Afrikas store statsman"
Tilltron till Nelson Mandela som ett levande helgon kanske är
något överdriven. Alla litar inte på hans omdöme
beroende på hans vänskap med en del "parialedare"
- Fidel Castro, Arafat och framför allt Muammar Ghadaffi.
Mandela besökte 1997 Indonesien för att vädja om
den östtimorianska ledaren Gusmaos frigivning. Hans status
som fredsstiftare undergrävdes emellertid av det faktum att
han samtidigt sålde en rad sydafrikanska vapen till Indonesiens
president Suharto. Mandelas största framgång är
uppdraget 1999 att medla i Burundis inbördeskrig, där
250 000 människor dödats i ett folkmord. Kriget är
inte riktigt slut än men utsikten till fred i Burundi ser
ljusare ut än på många år.
2002-31 18
"Kongo och Rwanda skriver fredsavtal"
Ledarna i Rwanda och Kongo har skrivit under ett avtal som ska
sätta punkt för det förödande krig som har
dödat över 2 miljoner människor i Afrikas centrum.
Kongo ska avväpna och gripa våldsmännen från
den milis som uppges ha spelat en stor roll i folkmorden i Rwanda
1994.
I gengäld lovar Rwanda att försöka dra tillbaka
sina trupper från Kongo.
2003-9 s 17-18
"De tog liv i stället för att rädda dem"
En rwandisk pastor och hans son, som är läkare, rörde
inte ett finger för att rädda flera hundra människor
undan massaker och död. De befanns i förra veckan skyldiga
till folkmord och dömdes till fängelse av FNs tribunal
för krigsförbrytelser i Rwanda. Pastorn och hans son
hade tipsat angripare om att hundratals obeväpnade tutsier
hade sökt skydd i adventistkyrkan.
2004-14 s 13-16
"Den långa vägen ut ur helvetet"
Rwanda är lugnt, vilket i och för sig är anmärkningsvärt.
Men regeringens metoder för att bevara freden är störande.
Under 13 veckor fr om den 6 april 1994 mördades mellan 500000
och 800000 rwandier. Det var förmodligen det snabbaste folkmordet
i världshistorien, trots att mördarna inte hade tillgång
till gevär och giftgas utan bara jordbruksredskap. Det var
hutumajoriteten som styrde Rwanda och som tog nedskjutningen av
president Habyarimanas flygplan som förevändning att
starta massmordet. Innan hade många tutsier flytt landet
bildat en armé i Uganda under Paul Kagames ledning. Hutuledningen
fruktade en invasion och beslöt sig för att utrota alla
tutsier.
Nu är det Kagame som har makten i Rwanda efter att ha vunnit
presidentvalet med 95 % i fjol. Kontrollen av medborgarna är
hård, allt för att hindra att det åter blir en
etnisk rensning. All etnisk uppdelning är förbjuden.
Oppositionen säger "Regimen har skapat ett allmänt
skräckklimat, och alla kritiker pekas ut som folkmordsagenter".
2004-24 s 12
"Pasteur fick fängelse"
En domstol har dömt Rwandas f d president, Pasteur Bizimungu,
till 15 års fängelse för hot mot landets säkerhet,
förskingring och underblåsande av etnisk splittring
när landet försökte hämta sig efter folkmordet
1994.
2004-39 s 16
"Folkmördare uteblev"
En romersk-katolsk präst, som misstänks för att
ha beordrat slakten på 2000 människor, som sökte
skydd i en kyrka under folkmordet i Rwanda 1998 kom inte till
FN-tribunalen i Arusha i Tanzania när rättegången
mot honom började i måndags.
2005-11 s 11
"761000 misstänkta mördare"
En företrädare för rättsväsendet i Rwanda
uppger att minst 761000 människor bör ställas till
svars för sin medverkan i folkmordet i Rwanda 1994. En tiondel
av landets 8,2 miljoner invånare har identifierats som delaktiga
i våldet som härjade under 100 dagar och som ledde
till drygt 500000 tutsier och moderata hutuer dödades.
2006-10 s 23-24
"Kriget kastar sin skugga över valet i Kongo"
Av de länder som intervenerat i Kongo är det lilla landet
Rwanda det mest mordiska. Rwanda är djupt splittrat mellan
majoriteten hutuer (85 %) och minoriteten tutsier (14 %). Kriget
började 1994 då den hutudominerade regeringen startade
en mordkampanj som massakrerade inemot en miljon tutsier. Tutsigerillan
Rwandas patriotiska front (RPF) som då leddes av nuvarande
presidenten, Paul Kagame, lyckades ta makten i huvudstaden Kigali
i juli 1994. RPF utkrävde en blodig hämnd på hutuerna
och hundratusentals hutuer flydde till Kongo. Rwanda invaderade
då Kongo under förevändning av att fånga
in flyktingarna. Det verkliga målet var naturresurserna
i det 90 gånger större grannlandet: koppar och koltran,
diamanter och ädelträ. I Kigali styr Kagames tutsiregering
med järnhand. Partier och människorättsorganisationer
är förbjudna; journalister tystas; val manipuleras.
Tutsidiktaturen tar lagen i egna händer även internationellt.
Enligt en rapport från FN finansierade Rwanda redan 1999
80 procent av sin militärbudget på totalt 320 miljoner
dollar med intäkterna från stulna skatter i Kongo.
2006-33 s 21-22
"Kaffekooperativ hjälper rwandierna"
Rwanda är ett extremt fattigt land. Det är med sina
8,6 miljoner Afrikas mest tättbefolkade nation. Det klövs
mitt itu på 90-talet av ett fruktansvärt brutalt inbördeskrig.
Nu rider det på en våg av efterfrågan på
speciella kaffesorter som finns i industriländerna. Landet
har gjort odlingen av premiumkaffe till en nationell prioritet.
Många av Rwandas kaffeodlare har på detta sätt
fördubblat sina inkomster. Genom kooperativ verksamhet har
också odlarna fått en större del av vinsten från
produktionen.
2006-48 s 11
"Protest mot fransk domstolsorder"
Upp emot 25000 rwandier demonstrerade nyligen i protest mot en
fransk domares beslut att ställa president Paul Kagame till
svars inför en FN-domstol för hans misstänkta inblandning
i en flygplanskrock 1994, som dödade landets dåvarande
ledare och tände gnistan till 100 dagars etnisk konflikt
inklusive ett folkmord. Domaren har också givit order om
att nio medlemmar i Kagames militärstab för tolv år
sedan ska gripas.
2007-04 s 17
"Rwanda ser framåt"
Trots sin förfärliga historia verkar det som om Rwanda
har hittat en väg, som åtminstone i vissa avseenden
leder i rätt riktning. När Rwandas patriotiska front
(RPF) tog kontroll sommaren 1994 såg landet dödsdömt
ut. Nu installerar landet trådlöst Internet i grundskolorna
på landsbygden, är det enda landet i regionen som förespråkar
familjeplanering och kommer snart att, tillsammans med grannlandet
Burundi, bli medlem i Östafrikanska gemenskapen. Rwanda planerar
att bli ett tvåspråkigt handelscentrum som en bro
mellan det fransktalande centrala Afrika och det engelsktalande
Östafrika. Allt detta har betalats av givarpengar.
2007-27 s 26-31
"Kvinnomakt gör världen fredligare"
Hur påverkas samhället när dess kvinnor har makt?
I Rwanda, ett land med hög våldsrisk, är andelen
kvinnor i politiken mycket stor, och medborgarna lever i fred
med varandra. I Bahrain motas kvinnorna bort från jobb och
ämbeten och där vill våldet inte släppa taget.
Är det en tillfällighet? Frågan ställs av
artikelförfattaren Uwe Buse i Der Spiegel.
Under det hemska inbördeskriget i Rwanda på 1990-talet
mellan de som kallar sig hutu och de som kallar sig tutsi dödades
över en miljon människor. Idag "arbetar de sida
vid sida och gifter sig med varandra i kyrkan". De allra
flesta var män så nu finns det ett kraftigt kvinnoöverskott.
Omedelbart efter hutuernas folkmord på tutsier var förhållandet
mellan kvinnor och män i Rwanda 7:1. Männen vara döda
eller på flykt utomlands .Detta har lett till att kvinnorna
har hälften av platserna i parlamentet och var tredje senatsmedlem
är kvinna.
Enligt Buse har Rwanda idag "bland den lägsta brottsligheten
i hela Afrika".
Mot detta ställer Buse förhållandena i Bahrain
där det är mycket ovanligt med kvinnor på ledande
platser. I parlamentet finns det bara en kvinna. Bahrain påminner
mer om Saudiarabien.
2007-31 s 22-23
"Afrika kämpar för att komma ut på nätet"
Mindre än fyra procent av Afrikas befolkning är uppkopplad
till webben. De flesta av dessa finns i nordafrikanska länder
och i Sydafrika. Bristen på infrastruktur är det största
problemet. Inbördeskrig förstör nätverken
och den politiska instabiliteten avskräcker företag
att installera nya system.
Den amerikanske affärsmannen Greg Wyler presenterade 2003
ett förslag för Rwandas president Paul Kagame binda
ihop Rwanda med fiberoptiska kablar och koppla skolor, institutioner
och hem till en billig och snabb Internetservice. Efter nära
fyra år har de utlovade åtgärderna misslyckats
menar rwandiska tjänstemän. Resultatet kan ses som en
symbol för vad som kan hända när goda intentioner
möter teknisk, politisk och affärsmässig verklighet
i Afrika. Mindre än en procent är uppkopplade i Rwanda
idag. Orsaken är att det finns få datorer och att elkraften
är svag eller saknas. Ändå vill vetenskapsministern
satsa på att Rwanda blir ett kunskapsbaserat samhälle
eftersom landet varken har naturtillgångar eller hamnar.
2008-33 s 5-6
"Frankrike anklagas för delaktighet i folkmord"
I en 500-sidig rapport efter en tvåårig utredning
anklagas Paris av den rwandiska regeringen för att ha beväpnat
Hutu-extremisterna i Rwanda i samband med 1994 års folkmord
på hundratusentals tutsier. Rapporten namnger tretton franska
politiker, inklusive Mitterand som dog 1996, de f d premiärministrarna
Edouard Balladur och de Villepin och påstår att Frankrike
genomförde stora vapenleveranser till den f d rwandiska armén
och utbildade medlemmar av Interahamwe-milisen som genomförde
folkmordet.
Rapporten kan ses som en följd av och svar på att en
ledande fransk antiterroristdomare, Jean-Louis Bruguière,
för två år sedan anklagande nuvarande presidenten
för Rwanda Paul Kagame för att han under sin tid som
ledare för de tutsirebeller som 1994 bekämpade huturegeringen
ska ha beordrat mordet på den dåvarande presidenten
Juvenil Habyarimang. Detta blev sedan startskottet för hutu-extremister
att inleda de organiserade tutsi-morden.
Bakgrund: Tutsier i exil i Uganda invaderade 1999, Rwanda, vilket
lade grunden till folkmordet på uppskattningsvis 800 000
tutsier fyra år senare. Frankrike levererade stora mängder
vapen, trupper och militära rådgivare för att
hålla stånd mot tutsi-rebellernas invasion. Hutuextremistiska
politiker piskade upp stämningen mot Rwandas tutsiminoritet
och anklagade dem för att stödja rebellerna och för
att försöka ta makten. Mordet på presidenten Juvenil
Habyarimang, förmodligen begånget av hutu-extremister,
blev startskottet för de planerade massmorden på tutsier
som snabbt spred sig i landet. Dessa leddes av milisgruppen Interhamwe.
Mördatet fortgick under 100 dagar innan tutsi-rebellrörelsen
Rwandas patriotiska front under ledning av den blivande presidenten
Paul Kagame till slut tog makten.
Artikel i the
Guardian den 6.8 2008 eller läs
här.
Se också en tidigare
blogg.
2008-37 s 10
"Såren läker aldrig"
Rwanda, landet som genomled ett folkmord i hundra dagar 1994 och
där en stor del av befolkningen har hiv och aids tros ha
den största andelen föräldralösa barn i hela
världen. Tulane University har tillsammans med Rwandas hälsovårdsmyndigheter
genomfört en undersökning av föräldralösa
tonåringar som nu är familjeöverhuvuden och har
ansvar för yngre syskon och andra barn. Av 539 föräldralösa
uppfyllde över hälften kriterierna för depression
enligt psykiatriska mått.
2008-43 s 23
"Gamla fiender, nya hot"
Rötterna till problemen i östra Kongo finns hos "Demokratiska
styrkorna för Rwandas befrielse", FLDR, som till en
del består av före detta rwandiska soldater och hutuextremister
som bär ansvaret för folkmordet på drygt 800 000
rwandier, varav de flesta tutsier, 1994. Rwandas tutsidominerade
armé har invaderat Kongo två gånger under förevändning
att krossa FDLR. Regeringen i Kinshasa har inte gjort mycket för
att få FLDR att lägga ner sina vapen. Den kongolesiska
armén snarare samarbetar med FLDR för att ta kontroll
över den lönsamma handeln med mineraler i Norra Kivu.
Rwandas president, Paul Kagame, vill inte ha hutusoldaterna tillbaka
i Rwanda avväpnade eller ej.
2008-46 s 23
"Lagens långa internationella arm"
Rose Kabuye, protokollchef hos president Paul Kagame i Rwanda,
riskerar att bli utlämnad till Frankrike efter att ha blivit
gripen av tysk polis. Kabuye misstänks för att ha varit
inblandad i8 den händelse som ledde till folkmordet i Rwanda
1994. Franska och spanska domare har länge försökt
väcka åtal mot medlemmar i den rwandiska regeringen,
inklusive Kagame själv, som misstänks för att ha
medverkat i krigsförbrytelser. Den franske domaren Jean-Louis
Bruguière har väckt åtal mot nio högt uppsatta
rwandier, inklusive Kabuye, för misstänkt delaktighet
i nedskjutningen i april 1994 av det flygplan, som den förre
presidenten, Juvenai Habyarimana och hans burundiske kollega färdades
i. Nedskjutningen tände, enligt vissa, gnistan till massmordet
på tutsiminoriteten i Rwanda. Kagame hotar med åtal
mot franska medborgare som beskylls för att ha medverkat
till folkmordet i egenskap av allierade till den förra regimen
som bestod av hutuer.
2008-47 s 20-21
"Rwanda är nog inte så oskyldigt som det låtsas"
Rwanda försöker framställa sig självt som
passiv åskådare när avancerade rebellstyrkor
tvingar människor på flykt på andra sidan gränsen
i östliga Kongo/Kinshasa. Upproret som leds av den avhoppade
före detta kongolesiske generalen Laurent Nkunda skulle inte
fungera utan rekryter från Rwanda och understöd av
före detta och även aktiva rwandiska soldater. Nkunda
och Rwandas regering, militär och affärselit har gemensamma
rötter från tiden före folkmordet på tutsiminoriteten
i Rwanda 1994.
2008-47 s 21
"Trevande försök"
Rebelledaren Laurent Nkunda stöder FNs försök att
återupprätta fred i östra Kongo. Efter ett möte
med FNs speciella sändebud, Olusegun Obasanjo, sa Nkunda
att han skulle respektera vapenvilan, medverka i en kommission
som registrerar brott mot eldupphör och öppna en humanitär
korridor till människor som har flytt från de hårda
striderna i Norra Kivuprovinsen.
2008-48 s 21-23
"Fyll gravarna till brädden!"
En Rwandisk regeringsrepresentant som för en tid sedan greps
i Frankrike är en symbol för den bittra konflikten mellan
regeringen i Kigali och den franska regeringen. Vem bär skulden
för folkmordet 1994 - och dess följder i dagens Kongo?
En fransk domstol ska nu söka svaret på frågan.
Detta är den i särklass bästa artikel jag läst
om vad som händer i Rwanda och Kongos gränsområden
till Rwanda. Grunden till problemen är att sedan ett halvt
sekel tillbaka hatar de två raserna eller etniska grupperna,
hutu och tutsi varandra. Inte bara hatar de dödar också
varandra regelbundet. Kulmen på blodbadet kom på försommaren
1994 när mordiska hutuer inom en period av 100 dagar begick
det blodigaste folkmordet sedan andra världskriget. Mellan
en halv och en miljon människor mördades på tre
månader. Följderna av detta massmord är bland
annat den blodiga orgie som just nu pågår i Kongo,
på gränsen till Rwanda. Rebelledaren Paul Kagame, som
är tutsi och nuvarande president i Rwanda lyckades besegra
hutuerna och mördarna flydde till Kongo. Tutsiarmén
följde med för att hämnas i kriget 1998-2003. Idag
säger sig rebelledaren Laurent Nkunda strida i östra
Kongo för att skydda de kongolesiska tutsierna mot huturebellerna
som flytt dit.
Alla är nog överens om att startskottet till folkmordet
1994 var ett mystiskt flygplansattentat. Den franske domaren Bruguière
menar att det var tutsirebeller som avfyrade de två missiler
som träffade flygplanet som transporterade dåvarande
presidenten i Rwanda, Juvénal Habyarimana som var hutu.
Rebelledaren Kagame skulle alltså paradoxalt nog själva
ha utlöst folkmordet på sina etniska bröder.
Vad som ligger bakom det rasistiska hatet mellan dessa två
etniska grupper är en annan historia, men går sannolikt
tillbaka till kamp om jorden, den ena gruppen var ursprungligen
bönder, den andra boskapsuppfödare och herdar. De senare
är också längre till växten. Hudfärgen
är densamma.
Originalartikel i der Spiegel: "Shedding
Light on the Rwandan Genocide" eller läs
artikeln här.
Hemsida för
CNDP "Congrès national pour la défence
du peuple" som leds av Laurent Nkunda.
2009-17 s 27-29
"Aldrig mera!
Folkmordet i Rwanda ägde rum för 15 år sedan och
nu får landet beröm för att det har läkt
såren. Men det har skett till priset av minskad frihet och
nu börjar ekonomin mattas av.
Förfärliga frågor och tankar om många helt
brutalt kunde mörda sina grannar, lärarna sina elever,
spökar i Rwanda än idag. Det finns flera hundratusentals
massmördare och det är omöjligt att döma alla
till långa fängelsestraff. Överallt ser man därför
dömda i speciella overaller gräva diken eller utföra
andra kroppsarbeten. Straffarbetsgängen är en konstant
påminnelse om brotten för 15 år sedan.
2009-47 s 13
"Rwandisk hutuledare gripen"
Ledaren för en rwandisk gerillagrupp som misstänks för
delaktighet i folkmordet i Rwanda 1994, greps i veckan i Tyskland.
Den gripna Ignace Murwanashyaka, har varit ledare för Rwandas
demokratiska befrielsestyrkor (FDLR) sedan 2000. Han misstänks
för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
En av hans medarbetare, Straton Musoni, togs samtidigt av polisen
i Stuttgart.
2009-49 s 19-21
"Bakom den hederliga fasaden" hela
artikeln
Efter lång tvekan grep lagens väktare i Tyskland för
en tid sedan två misstänkta krigsförbrytare från
Rwanda. Bevis och vittnesmål som talar för de gripnas
skuld har funnits länge. Det handlar om ledaren för
rebellgruppen Rwandas demokratiska befrielsestyrkor (FDLR) Ignace
Murwanashyaka och hans högra hand, Straton Musoni. FDLR är
den största och mest mordiska milisen som sedan flera år
opererar i östra Kongo och har förvandlat regionen till
ett slakthus. Hela världen lovordade den tyska polisens insats.
I Rwanda berömde justitieministern och riksåklagaren
gripandet av de två eftersökta hutuerna och FNs speciella
sändebud för Kongo, Alan Doss, uppmanade andra länder
som härbärgerar FDLR-medlemmar att följa Tysklands
exempel.
Kongo, Rwanda
2009-49 s 21-22
"Inte lika blodigt som förut i Kongo"
Det blodiga kriget i östra Kongo fortsätter och folk
är rädda men det kunde ha varit värre. Det generella
läget är stabilare än för ett år sedan.
En uppgörelse mellan regeringarna i Kongo, Rwanda och Uganda
har minskat spänningen om än ej eliminerat den. FNs
fredsstyrka MONUC, gör framsteg åtminstone i kampen
mot de värsta rebellfraktionerna. MONUC har inriktat sig
på FDLR vars kärna utgörs av hutumiliser, som
jagades bort från Rwanda efter det att de hade gjort sig
skyldiga till folkmord på landets tutsiminoritet 1994. Regeringarna
i Rwanda och Kongo, understödda av MONUC har kommit överens
om att "krossa, lemlästa och trakassera" FDLR till
det förblöder. Gripandet av deras ledare i Tyskland,
Ignace Murwanashyaka och Straton Musoni, var ett hårt slag
för FDLR, men en hård kärna på två
till femtusen män kommer sannolikt att leva kvar. FN påstår
att FDLR får sofistikerade vapen via Burundi. Kongos armé
som FNs fredsstyrka samarbetar med är emellertid inte mindre
blodtörstiga. Inom den finns en mäktig tutsimilis som
bland annat rekryterar barnsoldater.
2010-09 s 11
"Presidentänkan misstänks för delaktighet
i folkmord"
Den franska polisen har gripit änkan till Juvenal Habyarimana,
den rwandiske president vars flygplan sköts ner 1994, en
händelse som blev startsignalen till massakerna på
800 000 tutsier och moderata hutuer i Rwanda. Agathe Habyarimana
har bott i Frankrike sedan 1994. Hon nekades politisk asyl 2004
och hennes överklagan avvisades i oktober 2009 sedan en fransk
domare hade upptäckt att hon spelade en central roll i den
hutuledda regering som dirigerade folkmordet.
2010-09 s 24
"Frankrike begick allvarliga misstag i Rwanda"
Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som betygade sin vördnad
för offren för folkmordet i Rwanda 1994, sa att Frankrike,
som vid denna tidpunkt hade militärer i landet, hade begått
"svåra misstag i vår bedömning av situationen".
Dessa misstag "fick dramatiska följder" sade Sarkozy
vid en presskonferens tillsammans med Rwandas president Paul Kagame
i Kigali, Rwandas huvudstad. Sarkozys statsbesök är
det första av en fransk regerings- eller statschef på
25 år.
Före folkmordet 1994 utbildade fransmännen det hutu-ledda
Rwandas militärer som då bekämpade rebeller, övervägande
tutsier baserade i Uganda. Den dåvarande presidenten Francois
Mitterand ville undvika ett maktövertagande av de främst
engelsk-talande tutsierna. Det var ett allvarligt bedömningsfel
att inte genomskåda den dåvarande regeringens planer
på folkmord, erkänner Sarkozy.
2006 skar det sig riktigt mellan den nya tutsiregimen och Frankrike
när en fransk domare utfärdade häktningsorder på
nio av president Kagames medhjälpare misstänkta för
att ligga bakom nedskjutningen av Juvenal Habyarimana, den rwandiske
president vars flygplan sköts ner 1994. Kagame svarade med
att hävda att franska trupper hjälpt till vid det följande
folkmordet på tutsier.
2010-18 s 5
"Kagame blir allt mer autokratisk"
Drygt tre månader före valen i Rwanda uppträder
president Paul Kagame alltmer rabiat mot sina politiska motståndare.
För några veckor sedan placerade han sin farligaste
konkurrent, Victoire Ingabire, tillfälligt i häkte på
grund av misstankar om att hon "ljög om folkmordet".
16 år efter inbördeskriget och folkmordet verkar det
som om stödet för Kagames statsapparat sviktar. Rwanda
är, tack vare god ekonomisk tillväxt, ett av de internationella
givarländernas favoritländer.
2010-20 s 23-24
"I Rwanda får man inte prata om det som hände"
Alla går omkring med munkavle av rädsla för att
säga ett enda litet felaktigt eller obetänksamt ord.
Regeringens försök att släta över etniska
skillnader och påbjuda harmoni skapar bara ytlig enighet.
Minner av folkmordet 1994, när grupper av hutubödlar
massakrerade hundratusentals medlemmar av tutsiminoriteten och
moderata hutuer är aldrig långt borta. Men dagens tutsidominerande
regering lär ut att det finna varken hutuer eller tutsier,
bara enade, patriotiska rwandier. Vissa uttalanden som kan tolkas
som motstridiga mot regeringens politik har kriminaliserats och
leder till straff. Att påstå något annat än
att det bara vara tutsier som dödades i folkmordet kallas
för att sprida "folkmordsideologi". Studenterna
lever i påtvingad tystnad. De talar aldrig med varandra
om det som alla tänker på. Det vimlar av angivare och
spioner på universiteten. Men de delar upp sig efter etniska
linjer och "fransktalande" har blivit synonymt med hutu
och "engelsktalande" för tutsi.
Rwanda, Sydafrika
2010-25 s 14
"Misstänkta gärningsmän har gripits"
Den sydafrikanska polisen har gripit sex män som misstänks
för att ha skjutit Rwandas före detta arméchef,
generallöjtnant Kaustin Nyamwasa, som lever i exil. Attacken
var enligt
Nyamwasas hustru ett uppenbart mordförsök iscensatt
av Rwandas president, Paul Kagame. Nyamwasa lämnade Rwanda
tidigare i år efter att ha kommit på kant med Kagame.
2010-26 s 25
"Regimkritisk journalist mördades"
Två män har gripits misstänkta för mordet
i förra veckan på journalisten Jean-Leonard Rugambage.
Rugambage, som rannsakades och friades från misstankar om
folkmordsbrott 2006, mördades under arbetet med en rapport
som kopplar den sittande regeringen till ett mordförsök
mot en avhoppad rwandisk general i Sydafrika.
2010-27 s 22-23
"Lida och hålla ut!"
Rwandas statschef, Paul Kagame, kommenterar den afrikanska elitens
misslyckande, västmakternas bistånd och följderna
av folkmordet i Rwanda. 50 år efter självständigheten
är många afrikanska länder underutvecklade. Det
finns många orsaker, historiska, kulturelle och inte minst
självförvållade. Rwanda har infört hårda
restriktioner för givarländerna till Rwanda. Särskilt
den hjälp som skapar beroende. Det är ofta bättre
med mer rättvisa handelsrelationer. Förebilder för
utvecklingsländer är Sydkorea och Singapore. Han ifrågasätter
varför västs föreställning om demokrati ska
vara den rätta för Rwanda och Afrikas länder.
2010-32 s 11
"Enkel seger för Kagame"
I Rwanda pekar de första siffrorna på ett valresultat
där den sittande presidenten Paul Kagame fått 93 procent
av rösterna. Valet anses dock långtifrån demokratiskt
och kritikerna har tystats. Den 52-årige presidenten har
styrt landet alltsedan hans parti Rwandas patriotiska front (RPF)
och dess milisstyrkor satte stopp för folkmordet 1994. Och
nu kommer han att styra landet fram till åtminstone 2017.
Han beskrev valet som "mycket demokratiskt" men detta
kan inte ens de mest välvilliga valobservatörer hålla
med om. Vad man däremot inte kan opponera sig mot är
att Kagame gjort Rwanda till ett av de tryggaste länderna
i Afrika, något som värdesätts av många
väljare.
2011-04 s 25
Krigsförbrytare lämnades ut"
En misstänkt krigsförbrytare från Rwanda utlämnades
i början av veckan från Frankrike till internationella
brottmålskommissionen i Haag. Den 47-årige Callixte
Mbarushimana är misstänkt för fem fall av brott
mot mänskligheten och krigsförbrytelse i sex fall. Callixte
Mbarushimana misstänks ha beordrat sina soldater i FDLR-milisen
att begå brott och övergrepp från exilen i Paris.
2011-20 s 28
"Anstiftare dömdes"
En av huvudpersonerna i folkmordet i Rwanda, den före detta
arméchefen Augustin Bizimungo, dömdes i veckan till
30 års fängelse för delaktighet i folkmord och
brott mot mänskligheten av den internationella tribunalen
i Rwanda. Bizimungo förberedde bland annat listor över
de tutsier som skulle "utrotas". Hutumiliser massmördade
runt 800 000 etniska tutsier och moderata hutuer mellan april
och juni 1994. Den 59-årige Bizimungo verkade helt oberörd
när domaren konstaterade att han i rollen som arméchef
hade haft full kontroll över de soldater och miliser som
utförde massmordet.
Samtidigt med Bizimungo rannsakades även den före detta
chefen för Rwandas militärpolis, Augustin Ndindiliyimana,
som dock slapp straff, därför att han verkat aktivt
för försoning och redan har suttit i fängelse i
elva år.
2011-37 s 31
"Kontakterna återupptas"
Efter många års diplomatisk kyla kom Rwandas president
Paul Kagame för första gången sedan folkmordet
i hans land på officiellt besök till Frankrike. 2006
avbröts förbindelserna när en fransk domare utfärdade
arresteringsorder på ett antal rwandiska politiker som påstods
ha varit delaktiga i attentatet mot Rwandas förre president
Juvenal Habyarimana 1994, en händelse som utlöste folkmordet.
2012-08 s 20-21
"Cognac till mördarna"
I många år betraktades hotelldirektören Paul
Rusesabagina från Kigali som en människoräddare
mitt i massakerns kaos, men sedan beskylldes han för att
ha skott sig på tragedin. Nu förnekar han anklagelserna.
Han är en efterfrågad föredragshållare.
Mycket ofta rör hans berättelse åhörarna
till tårar.
Hur han "med bara ordens kraft" värjde sig mot
de hutuiska massmördare och miliser, som under hundra dagar
1994 slaktade upp emot 800 000 landsmän, framför allt
medlemmar av tutsiminoriteten. Han berättar om gav skydd
åt 1 268 gäster, varav de flesta var flyktingar, och
räddade dem till livet.
Men nu, snart 18 år efter folkmordet, ifrågasätts
den hyllade hjältens roll. Tidningen Süddeutsche Zeitung
publicerade för en tid sedan en historia skriven av en journalist
som nyligen hade besökt Kigali. Den f d hotelldirektören
beskrivs där som "en cynisk geschäftmakare som
skodde sig på folkmordet" och vars främsta intresse
var att tjäna pengar och som systematiskt krävde flyktingarna
på "pengar, bilar och hus".
2012-20 s 30
"Jagade våldsverkare"
IBD i Haag har utfärdat en arresteringsorder på en
fruktad milisledare i östra Kongo, Sylvestre Mudacumura för
brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Han är
ledare för hutumilisen Demokratiska krafter för Rwandas
Befrielse (FDLR). Milisens ledare deltog i folkmordet i Rwanda
1994, varefter de flydde över gränsen till grannlandet
Republiken Kongo, där de senare terroriserar lokalbefolkningen.
2012-27 s 24-25
"Rwanda - Afrikas Singapore?"
Rwandas president Paul Kagame sitter i kaptenens stol. Hans teknokratiska
ministrar sitter nära intill honom. När samtalet kommer
in på affärsverksamhet blir Paul Kagame livlig. Affärer
är hans passion. Han vill förvandla Rwanda till ett
Singapore i Centralafrika även om landet saknar alla Singapores
fördelar. Singapore har världens mest hektiska hamn.
Rwanda är inklämt och saknar tillgång till ett
världshav. Singapore har en av världens bäst utbildade
befolkningar. Rwandas medelklass slaktades 1994. Singapore är
en port till Kina. Rwandas grannar är "allt annat än
idealiska. Uganda är korrumperat. Burundi är dysfunktionellt
Kongo ännu värre.
Ändå har Rwanda en stor fördel: rättssäkerhet
råder. Inget annat land har lagt ned så mycket arbete
på att kväsa korruptionen. Ministrar har hamnat i fängelse.
Rwanda är underbart nog också befriat från byråkrati.
Landet rankas som nummer 45 bland länder när det gäller
att göra affärer. Rwanda är "en plats där
det är mycket enkelt att göra affärer". Exemplet
Rwanda visar att rättssäkerhet kan slå rot också
i Afrika.
2012-45 s 17
"Från presidentkandidat till förbrytare"
Oppositionens ledare förtalas i domstolarna. Victoire Ingabire
återvände till Rwanda 2010 för att ställa
upp i presidentvalet efter 16 år som flykting i Holland.
Hon blev ledare för oppositionspartiet Förenande Demokrater,
och utmanade därmed den sittande presidenten Paul Kagame.
Det blev en valkampanj som resulterade i att hon nu dömts
till ett åttaårigt fängelsestraff, skyldig till
att förringa betydelsen av folkmordet i Rwanda 1994, samt
att hon ingått i en sammansvärjning för att skada
landet genom terroristattacker.
Ingabire anhölls under valet när hon besökte ett
minnesmärke i huvudstaden Kigali, som restes för att
hedra minnet av 800 000 rwandier som mördades under folkmordet
varav de flesta tillhörde folkgruppen tutsier, medan förövarna
huvudsakligen var hutuer.
Hennes brott bestod i att ifrågasätta varför inte
de många "moderata hutuer" som dödats omnämndes
bredvid tutsierna.
Hennes kommentar sågs som ett direkt ifrågasättande
av regeringens diktat: att rwandier har upphört att se sig
själva som ett delat folk mellan hutuer och tutsier. Ingabire
som själv är hutu, anhölls med stöd av landets
kontroversiella lag om folkmordsideologi.
Rwandas president Kagames regim är öppet fientlig mot
all form av oppositionell kritik.
Rwanda, Kongo
2012-48 s 23
"Bråk runt husknuten"
Rwandas nycker avgör ödet för Afrikas största
land. Risken att ett nytt krig bryter ut i Östra Kongo, i
denna oroliga, mineralrika del av centrala Afrika är nu påtaglig.
Mycket hänger på relationerna mellan Rwanda och rebellrörelsen
M23, omkring 1500 soldater som säger sig vilja befria landet
från den korrupta regimen i Kinshasa huvudstaden för
Demokratiska Republiken Kongo som ligger en halv kontinent bort.
Rwanda förnekar att vara inblandad trots att FNs säkerhetsråd
har dokumentation om motsatsen. M23s tutsiledare kommer från
samma etniska grupp som Rwandas president Paul Kagame.
2013-25 s 24-26
"Framsteg med järnhand"
Under Kagames ledning har Rwanda de senaste åren upplevt
ett beaktansvärt ekonomiskt uppsving. Bara nitton år
efter det rwandiska folkmordet, som beräknas ha kostat 800
000 människor livet, hör Rwanda i dag till kontinentens
ekonomiska föregångare.
Till den lilla östafrikanska statens imponerande renässans
finns åtskilliga förklaringar. I grunden leder ändå
nästan alla oundvikligen till Paul Kagame. Hans karriär
inleddes 1994 när han tillsammans med Rwandas patriotiska
front, en militär gruppering av tutsirebeller, lyckades störta
huturegimen och därmed få slut på det rwandiska
folkmordet. År 2000 blev Kagame Rwandas president.
Framstegen har visserligen ett högt pris. Den rwandiska utvecklingsmodellen
reser grundläggande frågor. Kritikerna talar om en
fullfjädrad autokrati. Kritiska journalister och oppositionspolitiker
blir hotade, häktade eller till och med mördade. Det
regerande partiet RDP har i stort sett oinskränkt makt.
Men Rwandas utvecklingsmodell enligt vilken demokratin och mänskliga
rättigheter underordnas de ekonomiska framstegen och höjningen
av välståndet ger resultat. Frågan är vilka
kostnader man kan tolerera för den ekonomiska utvecklingen.
2013-25 s 26
"En afrikansk fattigmanskarriär"
Paul Kagame föddes i Rwanda år 1957. Efter pogromer
mot medlemmar av hans etniska grupp, tutsierna, flydde han vid
fyra års ålder till Uganda där han växte
upp i ett flyktingläger. Efter skolan anslöt han sig
till den grupp rebeller som leddes av Yoweri Museveni, dagens
president i Uganda. I Rwanda regerade sedan 1973 Habyariama med
sin folkgrupp hutus intressen i första rummet.
Efter militär vidareutbildning i USA i början av 1990-talet
anslöt Kagame sig till tutsiernas rebellgrupp RPF. Under
Kagames ledning lyckades RPF störta Habyariama och göra
slut på folkmordet. I april valdes han till Rwandas president.
Kagames sista mandat upphör enligt grundlagen år 2017.
Historia, Rwanda, FN
2014-06 s 31
"Historisk rättegång om folkmord inledd i Paris"
Efter 20 år startar äntligen rättegången
mot den tidigare kapten Pascal Simbikangwa i Rwandas armé.
Han är anklagad för folkmord i samband med att 800 000
människor dödades under mitten av 1990-talet. Pascal
anklagas för uppvigling och organiserandet av folkmorden
då hutumilisen dräpte män, kvinnor och barn som
var tutsier. Det finns en grundlag i Frankrike som gör rättegångar
möjliga för brott begångna i Rwanda. Kapten Simbikangwa
nekar till förbrytelserna men nuvarande inrikesminister i
Rwanda Johnston Busingye hyser gott hopp om att få honom
dömd. Det skrivs historia med denna rättegång.
Vi har hela tiden undrat varför det skulle behöva ta
20 år. Frankrike har ett stort antal misstänkta inom
sina gränser som vi anser antingen ska utlämnas till
Rwanda eller åtalas i Frankrike, menar han.
Läs mer här
i
http://www.english.rfi.fr/africa/20140204-rwanda-welcomes-paris-trial-pascal-simbikangwa-genocide-charges
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-26030493
2014-25
s 22-24
"Vittnesbörden från de våldtagnas barn"
För 20 år sedan levde de tillsammans i Rwanda, hutus
och minoriteten tutsis. Så började majoriteten hutus
att systematiskt misshandla och döda de som tillhörde
klanen tutsis, vilka var mer högväxta, ljusare till
färgen och hade högre positioner i samhället. Avsikten
var att genom ett systematiskt folkmord avliva landets minoritetsbefolkning,
tutsierna. Hutumilisen, Interhahamwe, som ledde massakerna, belönade
mördarna med våldtäkt på tutsiekvinnor.
Trots att våldtäkter förekommer i alla krig var
det särskilt utbrett i Rwanda och konsekvenserna märks
än idag, främst i alla barn, som föddes av våldtagna
mödrar. FN och Fonden för överlevande antar att
antalet barn till våldtagna mammor kan vara minst 20000.
Till skillnad från de barn som blev föräldralösa
i folkmordet har inte barn till våldtagna rätt till
statligt stöd och många lever i fattigdom. Barnen har
ofta växt upp med känslan av att vara avvisade av sin
mödrar och stigmatiserade av samhället i stort.
I Rwanda har etnicitet med faderns arv att göra, är
fadern en hutu, blir även barnet en hutu och överlevande
tutsier kallar barnen Interhahamwe (hutus) .
Hjälporganisationer,
Rwanda
2014-44 s 27-29
"Från en soptipp i Rwanda till Harvards skolsalar"
De bortglömda barnens stora potential.
Han var nio år gammal och föräldralös på
grund av det etniska folkmordet i Rwanda. Bostaden var en utbränd
bil på en rwandisk soptipp, där han rotade efter mat
och kläder. Under dagarna tiggde han på gatan. Han
hade inte tvättat sig på över ett år. När
den amerikanska välgörenhetsarbetaren Clare Effiong
besökte soptippen en söndag skingrades de andra barnen,
och bara Justus Uwayesu stod kvar. "Jag vill gå i skolan",
sa han. Och han fick sin önskan uppfylld.
Clare Effiong hade grundat "Esters Aid" i New York och
beslöt år 2000 att koncentrera sina ansträngningar
på att hjälpa Rwandas föräldralösa barn.
2016-20
24-25
"Rwanda på väg att bli Afrikas Schweiz"
Värd för Afrikas World Economic Forum
Mer än två decennier efter folkmordet som krävde
800 000 människors liv tar Rwanda ytterligare ett kliv mot
att se ut som Afrikas motsvarighet till Schweiz.
Sedan år 2000 har den årliga tillväxten varit
omkring 8 %. Rwanda har minskat byråkratin, gett skattelättnader
och förbättart landets styrning vilket har bidragit
till att övervinna nackdelarna med landets lilla storlek,
bristande till gångar på hamnar och begränsade
naturresurser.
Rwandas president Paul Kagame, 58 år, ledde rebellarmén
som avslutade det hundra dagar långa folkmordet 1994, som
riktades mot minoriteten tutsier och moderat hutuer. I en nyligen
genomförd folkomröstning fick han 98 % förtroende
för att genomföra en grundlagsändring för
att förlänga periodgränsen för presidenter.
Africa's Would-Be Switzerland Shows Economic Clout With WEF
Rwanda,
Handel
2016-42 28-29
"I Rwanda kommer livräddande blod från himlen"
Drönare som är lastade med livräddande blodleveranser
till isolerade sjukhus på landsbygden svävar nu genom
luftrummet över Rwanda.
Det Kalifornien-baserade företaget Zipline väckte viss
uppståndelse med sina planer på att transportera medicer
till avlägsna samhällen med hjälp av drönare.
Zipline har också avsikt att leverera medicinska förnödenheter
till andra isolerade områden som reservat och öar.
Rwanda
2017-31 24-25
"Kagame president minst sju år till"
Mirakelman eller en blivande diktator?
Inget skräp kantar gatorna i Kigali, Rwandas moderna och
glittrande huvudstad. Trafiken susar smidigt längs de breda
boulevarderna som ringlar sig kring stadens kullar, förbi
nybyggda hus i glas och stål. Ett ekonomiskt mirakel tycks
vara på gång i det lilla östafrikanska landet.
Människorna tjänar mer pengar och lever längre.
Antalet extremt fattiga har minskat.
Detta hade ingen kunnat föreställa sig för 23 år
sedan.
I det senaste presidentvalet 2010 fick Kagame 93 % av rösterna.
Den här gången mötte han två utmanare, Frank
Habineza från det demokratiska gröna partiet och den
förre journalisten Philippe Mpayimana som är en oberornde
kandidat. Kagame fick 97 % av rösterna. Det är möjligt
att han inte lämnar sitt ämbete förrän 2034.