Libyen, sammanfattningar av artiklar om Libyen och, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan år 2000. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser.

Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

Libyen

Karta Info Libyen Media
Tripoli Post
Jana

Libyen, sammanfattningar av artiklar om Libyen och, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan år 2000. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel.

96-22 s 18
"Libyen satsar på turism"
Sjunkande oljeintäkter sporrar Libyen efter nya inkomstkällor. Nu hoppas man att en storsatsning på turismen ska ge utdelning trots att ett embargo gör resorna dit krångliga. Inget direktflyg tillåts.
Men det gäller också att få bort stämpeln att vara ett farligt land.

96-39 s 16-17
"Ghadaffis revolution visar tecken på utmattning"
Han har haft makten sedan 1969 då han med en kupp avsatte kungen. Idag är han utfrusen och isolerad från sina arabiska grannar. Det finns väpnat motstånd i landet men då främst från fundamentalistiska muslimer som tycker att han är för reformvänlig!

98-26 s 12-13
"Ghadaffis perestrojka"
FNs sanktioner börjar ge resultat: den libyska staten försöker nu med vänliga gester och erbjudanden om lockande affärer att bryta sin isolering. Landets oppositionella lever emellertid alltjämt i ständig skräck.
Landet har stora oljeinkomster som bl a betalar för generösa bostadsbidrag och matsubventioner.
Sedan 1992 får inget flygplan landa i Libyen. Men många västerlänningar lockas av landets rikedomar och glest bebodda land. 5,5 miljoner på en yta 4 ggr större än Tysklands!
Libyen är fortfarande terroristsponsor. Och Ghadaffi är envåldshärskare.

99-29 s 18-19
"Ghadaffi är tillbaka i den afrikanska gemenskapen"
Libyen har slutat att stödja rebellrörelser och försöker nu medla i konflikter. Ghadaffi vill nu spela den store statsmannen och det kan han göra p g a Algeriets president Bouteflika.

99-49 s 6
"Italien hjälper Libyen att bryta sin isolering"
I april lämnade Libyen ut 2 personer misstänkta för att ligga bakom Lockerbie attentatet 1988. Nu vill Italien knyta kontakter med det oljerika Nordafrika.

2000-38 s 13
"Khadaffis afrikanska dröm"
Libyens regent drömmer om ett Afrikas förenta stater med sig själv som ledare. Det libyska folket delar inte Khadaffis entusiasm. Libyen tjänar över 100 miljarder kronor per år på sin olja. Men de fem miljonerna invånarna ser inte röken av pengarna. Khadaffi har använt pengarna till "att befria förtryckta folk runt om i världen". Men det mest förtryckta folket i Nordafrika är Libyen. I 10 år har Khadaffi skyllt på omvärldens sanktioner för att inte starta ett enda välfärdsprojekt.

2001-25 s 25-27
"Turisterna har hittat Libyen"
Från "skurkstat" till semestermål: revolutionsledaren Moammar Khadaffi öppnar sitt land för turismen. Nära Tripolis kan deltagare i paketresor bese några av de mest imponerande minnesmärkena från romartiden, men det krävs goda nerver. Det är svårt att orientera sig eftersom alla skyltar bara får finnas på arabiska. Det finns mycket få övernattningsmöjligheter och inrikes transporterna osäkra och obekväma.

2002-39 s 22-23
"Ghadaffis karavan vänder söderut"
Libyens ledare vände de oljerika arabländerna ryggen och inriktar sig på utökat samarbete med det svarta Afrika. Ghadaffi konkurrerar med Mbeki i Syafrika om att vara Afrikas ledare. Han samarbetar med Zimbabwes president Mugabe. Han vill försöka bygga en maktbas utanför EU och USA.

2003-4 s 16-17
"Vad har hänt med Ghadaffi?"
Hos dagens Ghadaffi finns inga spår av den skräniga retoriken hos en diktator som verkade vara berusad av droger eller av ödet, eller av båda. Nu framstår han som en välinformerad, resonabel och t o m samarbetsvillig ledare i Libyen. Förklaringen till Ghadaffis nya stil finns kanske att hämta i ett tidigare antiterrorkrig. Ghadaffi överbevisades om att vara inblandad i flera stora attentat. Därav följde mycket stränga sanktioner stödda av FN.

2003-35 s 24-26
"Mannen som vill komma in från kylan"
Libyens ledare, som länge ignorerats av resten av arabvärlden, har insett att hans överlevnad hänger på bättre relationer med väst, nu när Saddam Hussein är borta. USA kan emellertid fortfarande blockera hans försök att bryta isoleringen.
Han har tagit ett stort steg mot internationell rehabilitering genom att skriva på ett avtal i vilket regleras skuld- och ersättningsfrågorna kring bombdådet 1988 över Lockerbie i Skottland som kostade 270 människoliv. Detta borde på sikt leda till att FNs sanktioner mot Libyen hävs. En comeback på den internationella scenen har legat den reformerade revolutionären Ghadaffi varmt om hjärtan i över 10 år. Efter att ha förtalats och förlöjligats av sina arabiska kolleger har han förbättrat relationerna med Europa och stärkt sin roll i Afrika. Han har övergivit panarabismen till förmån för afrikansk enhet.

2004-03 s 12-14
"Revolutionären kryper till korset"
Muammar Ghadaffi är beredd att avstå från massförstörelsevapen för att världen ska häva de ekonomiska sanktionerna mot hans land. Den f d terrorsponsorns förnuftiga beslut betyder dock inte att kärnvapenhotet är undanröjt eftersom andra länder - Iran och Nordkorea t ex - har kommit mycket längre i utvecklingen av kärnvapen. Ghadaffi tog makten vid 27 års ålder då han 1969 störtade monarkin i en oblodig kupp. Han betraktades som statsterrorist sedan 1986 då han lät spränga ett diskotek i Berlin och 1988 orsakade en explosion i ett Pan Am-flygplan över Lockerbie i Skottland. Nu har hans "tjuskraft" slocknat för längesedan. Hans "förmåga" att stifta oro fungerade bara så länge som världen var delad i öst och väst. Efter den 11 september 2001 överlämnade han högar av dokument om islamiska terrorister till USA. Förr eller senare kommer USA att häva sina ekonomiska sanktioner mot Libyen. Bush och Blair påstår bestämt att Ghadaffis förändrade attityd är en följd av kriget i Irak.

2004-03 s 15-16
"Ghadaffis kursändring förbryllar omvärlden"
Det finns många orsaker till att överste Ghadaffi i Libyen har kommit på bättre tankar. Frågan är nu om hans nya sinnelag håller i sig och om han får den belöning som han väntar sig. Libyens ekonomiska nedgång, missbruket av landets oljetillgångar och den allt djupare isoleringen har troligen varit avgörande för Ghadaffis beslut att göra avbön för sin terrorverksamhet. När satellit-TV introducerades för några år sedan gick det upp för stora delar av folket i vilken relativ misär de levde. Stora delar av Libyen ser lika fattiga ut som det fattiga grannländerna. Skolor, sjukhus och flygplatser är hårt slitna. Libyen och Tunisien vill tillsammans arrangera fotbolls-VM 2010 men utan tillgång till västerländsk teknik är detta omöjligt.

2004-03 s 17-18
"Despoten och hans demoner"
Överste Ghadaffi i Libyen vill plötsligt bli rumsren och därför överger han ambitionerna att bygga kärnvapen och andra förbjudna saker. Ett - noll till Bushs och hans lag. Han vill ha världssamfundets acceptans och därför ingår han utan att blinka en pakt med djävulen, dvs Washington. Han har t o m blivit angivare av f d allierade genom att lämna ut information om spridning och tillverkning av massförstörelsevapen. Washington anser att Ghadaffis kursändring är en seger för deras nya hårdare attityd till spridningen av massförstörelsevapen och att det var invasionen av Irak som till sist fick Ghadaffi att ta sitt förnuft till fånga. Spåren leder till den pakistanska kärnvapenindustrins fader, A Q Khan.

2004-03 s 18
"Trevande kontakter mellan Israel och Libyen"
Israeliska och libyska regeringsföreträdare höll i december ett hemligt möte där de diskuterade möjligheten att upprätta förbindelser. Det handlar bara om en rekognoscering och de tonar ner möjligheten till formella, diplomatiska förbindelser.

2004-23 s 17
"Libyen överlägger med amerikanska oljeföretag"
Amerikanska oljeföretag vars anläggningar nationaliserades av Libyen i mitten av 1970-talet har i hemlighet förhandlat med libyska oljemyndigheter. Libyens nya medgörlighet beror delvis på Ghadaffis missnöje med Arabförbundet och Afrikanska staters organisation.

2004-40 18
"Landet som kom in från kylan"
I förra veckan hävde USA officiellt alla sanktioner och frusna fonder. 1,3 miljarder dollar släpps fria, det mesta är ögonmärkt som kompensation till de 259 offren i PanAm-flygplanet som sprängdes 1988 över Lockerbie i Skottland. Den libyska regeringen har officiellt erkänt sin medverkan i attentatet. Nu när de amerikanska sanktionerna har hävts, är Libyen en lockande marknad igen, särskilt för oljeutvinning. Oljan är ovanligt ren och bra, den finns nära den europeiska marknaden och långt från den oroliga Persiska viken.

2004-40 18-21
"Stora affärer i Tripolis"
Det höga oljepriset gör Muammar Ghadaffi rikare för varje dag som går. 45 miljoner dollar är landets dagsinkomst. Det är Ghadaffi personligen som bestämmer vad pengarna ska användas till. Befolkningen får en stor del av pengarna. De kan köpa fritt vad de vill och se på Internet och TV vad de vill. Ghadaffi lider inte av den småaktiga paranoia som präglade Saddam Hussein och präglar mullorna i Iran. Behovet av återuppbyggnad är enormt efter 18 år av ekonomiska sanktioner. Och nu tävlar amerikaner och européer om de lönsammaste kontrakten i Libyen. En annan affär som Ghadaffi är intresserad av är att inrätta asylläger för afrikanska blivande flyktingar till Europa.

2004-41 s 20
"Blygsamhet är inte Ghadaffis främsta egenskap"
Libyen lämnade i förra veckan fram ett förslag om grundläggande reform av FN och tog tillfället i akt att föreslå sig självt som kandidat till en ständig plats i säkerhetsrådet. Libyen vill att det i fortsättningen ska vara generalförsamlingen och inte säkerhetsrådet som beslutar om sanktioner och militära aktioner.

2004-50 s 21
"Chirac sträcker ut en hand till Ghadaffi"
Frankrikes president Chirac kom för en tid sedan till Tripoli i ett försök att förbättra de kroniskt dåliga relationerna mellan Frankrike och Libyen. Men alla motsättningar är inte ur vägen. Fem bulgariska sjuksköterskor har suttit i fängelse i fem år, dömda till döden för att ha infekterat mer än 400 barn med HIV-virus. Frankrikes handel med Libyen uppgår till 2,5 miljarder dollar per år. Libyen exporterar olja för 2 miljarder.

2005-34 s 24
"Nu hissas flaggorna snart"
Den libyske ledaren Ghadaffis son meddelar att USA kommer att öppna en ambassad i Tripoli mycket snart och att Libyen före årets slut kommer att ha suddats bort från listan över statliga terrorsponsorer.

2005-38 s 10-12
"Ghadaffi har fått blodad tand"
Libyens ledare har upptäckt marknaden, men demokrati är alltjämt ett okänt begrepp. På 1990-talrt började Ghadaffi göra avsteg från socialismen. Lag nr 5 tillät utlänningar att investera. 2003 kom privatiseringen igång på allvar. IMF hyllade nu Libyens ansträngningar att liberalisera ekonomin och öppna sig mot världsmarknaderna. Slutenheten i politiken och brister i de medborgerliga fri- och rättigheterna finns dock kvar. Ghadaffi släpper inte sin kontroll över säkerhetstjänsten.

2006-14 s 17-18
"Förändring ligger i luften men det går långsamt"
Muammar Ghadaffi är minst sagt excentrisk, och det är tveksamt om Libyen kan bli en normal, fungerande stat under hans ledning. Trots att Libyen har samlat utländsk valuta motsvarande 45 miljarder dollar och får 20 miljarder per år från oljan är landet lika gråtrist och kaotiskt som förr. Trots att landet har 5,7 miljoner invånare finns det bara ett hotell av internationell klass och bara 20 bankautomater. De statliga lönerna som försörjer två tredjedelar av arbetskraften har varit frusna sedan 1981. I gengäld är mycket subventionerat, bensinen kostar 85 öre och vatten 5 % av vad det kostar att transportera. De låga lönerna leder till dålig köpkraft och tar samtidigt död på motivationen att arbeta hårdare. Två miljoner utlänningar arbetar i Libyen och 20 % av den egna arbetskraften är arbetslös. Favoritiseringen av Ghadaffis egen familj, klan och stam komplicerar också förhållandena i landet. Det finns lagar som hindrar libyerna att tala öppet med utlänningar, kritisera ledaren och bilda politiska partier. Alla utländska tidningar är bannlysta.

2006-23 s 14-16
"Överste Ghadaffi har rehabiliterats"
USA har belönat Libyens Ghadaffi genom att återupprätta de diplomatiska förbindelserna mellan Washington och Tripoli efter 25 år. Amerikanarna hoppas att närmandet ska leda till förändringar i regimen. Förutsättningarna är ganska goda: I Libyen finns mycket olja, en urban elit och en Ghadaffi-son som är duktig på att locka internationella affärsmän och experter till sitt land. Därmed inte sagt att hindren är lätta att besegra. Fortfarande blandar sig landets säkerhetstjänst i allt och brotten mot de mänskliga rättigheterna slätas över. En före detta ekonomisk rådgivare till Ronald Reagan har på uppdrag av sonen Seif al-Islam granskat förutsättningarna för landets ekonomi. Rapporten ses som "den mest skoningslösa dom, som någonsin har utfärdats mot en arabisk stats författning". Utan oljan skulle landet Libyen störta ned i avgrunden.
Det är de urbana eliterna i storstäderna som vinner på förändringen. De lever redan västerländskt. Oljeboomen har gjort dem rika.

2006-51 s 10
"Dödsdomar i HIV-målet"
En libysk domstol dömde i tisdags fem bulgariska sjuksköterskor och en palestinsk läkare till döden. De dömda befanns skyldiga till att avsiktligt ha infekterat 400 barn med HIV-virus. De har suttit häktade i nästan sju år. Libyens ledare, Muammar Ghadaffi vill gärna gå EU och USA till mötes och frisläppa dem men den libyska allmänheten förväntar sig fällande domar.

2007-05 s 12-13
"Oskyldigt dömda kan kanske räddas"
Libyen kommer inte att avrätta fem bulgariska sjuksköterskor och en palestinsk läkare som i december dömdes till döden. Detta uppger en son, Saif al-Islam, till den libyske ledaren Muammar Ghadaffi i en tidningsintervju. Man måste hitta en lösning som räddar de sex från döden och tillfredsställer de smittade barnens familjer.

2007-10 s 19-20
"Det libyska experimentet vacklar"
Leva för dagen, morgondagen eller gårdagen? Det är frågan som tynger Libyens folk. I förra veckan arrangerade ledare, överste Muammar Ghadaffi, en jättefest för att markera att systemet, som orsakat Libyens aktuella kris, har varat i 30 år. Libyen är Nordafrikas rikaste land men där byggs inga bostäder och asfalteras inga vägar och sjukhusen är överfulla. Libyska gymnasieelever går fortfarande till skolan i fältuniform och lär sig att montera vapen på skoltid. Det största hindret för utveckling av landet är bristen på adekvat utbildade och välutbildade libyer. För en tid sedan bannlystes västerländsk musik liksom studier i engelska. Privat ägande har förbjudits, advokatyrket har förbjudits och kapitalismen har kriminaliserats.

2007-29/30 s 18-21
"Landet som kom in från kylan"
Libyen som en gång var världens mest notoriska statliga terrorsponsor och den skurkaktigaste av skurkstater har definitivt kommit in från kylan. Men Libyen är fortfarande ett allvarligt hot mot sig själv. Ekonomin är underutvecklad - oljan svarar för 60 % av BNP och 95 % av exporten, det finns ett växande folkligt missnöje, hög arbetslöshet och en tilltagande våg av islamisk fundamentalism. Det finns djupa motsättningar mellan olika stammar och en jättelik byråkrati. Den islamiska radikalismen har slagit sig samman med den inhemska oppositionen, en kombination som är synnerligen farlig. Reform är lättare sagt än gjort, även för en diktator som Ghadaffi. Libyen är dock Afrikas rikaste land räknat som BNP per capita och välfärden är stor med afrikanska mått mätt.

2007-31 s 9
"En mystisk affär"
Det muttras om Sarkozys roll i den libyska frigivningen.
Den 24 juli frigavs till slut fem bulgariska sjuksköterskor och en palestinsk läkare som suttit i fängelse i Libyen i över åtta år. Överenskommelsen träffades efter en mystisk utbetalning på 460 miljoner dollar - genom en internationell fond - till de smittade barnens familjer. Sarkozy och andra förnekar att EU eller Frankrike har betalt någon lösensumma. Det har väckt en viss irritation att den franske presidentens fru har engagerat sig i frågan. I EU menar tjänstemännen att paret Sarkozy bestulit dem på äran av framgången.

2007-40 s 10-11
"En Ghadaffi som har framtiden för sig" Hela artikeln.
Muammar Ghadaffis son Saif är sin fars raka motsats. Han är akademiker, munk, modell, politiker. Han ska försvara sik doktorsavhandling i statskunskap vid London School of Economics i år. Saif al-Islam el-Ghadaffi har blivit allt synligare i den libyska politiken och i landets inofficiella allians med västmakterna. Han hjälpte till med att får den utländska sjukvårdspersonal som Libyen dömt till döden, frisläppt. Den unga eliten i Libyen gillar honom, då de ser honom som en möjligheternas man men det politiska islam tycker ine alls om honom.

2007-46 s 23-25
"Oljan finansierar Ghadaffis förvandlingsnummer"
Utländska pengar och utlänningar lockas till Libyen för att utveckla landets oljeindustri och rusta upp sen kraftigt eftersatta infrastrukturen. Nu gäller "izala", arabiska för jämna med marken. Gamla byggnader måste rivas för att ge plats åt det nya Libyen. Här planeras världens näst största hamn efter Singapores, järnvägar, motorvägar, sjukhus och lyxhotell längs stränderna. Sanktionernas hävande och efterföljande exploatering av oljefälten håller på att förvandla Libyen från en försmådd pariastat till en uppvaktad oljejätte. Officiellt är det folkkommittéer som styr Libyen. Men i praktiken kontrolleras makten av Ghadaffi och hans familj, vapenbröder och stamfränder.

2008-24 s 6
"Libyen oroar Medelhavsunionen"
Libyen har uppmanat de arabiska länderna att inte ansluta sig till den av Frankrike föreslagna Medelhavsunionen. "Vi är medlemmar i Arabförbundet och Afrikanska Unionen" underströk den libyske statschefen Muammar Ghadaffi. Han betraktar de ekonomiska erbjudandena till länderna söder om Medelhavet som "förolämpande".
Medelhavsunionen är tänkt att grundas under Frankrikes ordförandeskap i EU 13 juli i Paris. Det är emellertid osäkert hur många av länderna söder om Medelhavet som vill vara med i unionen.

2008-33 s 20
"Ghadaffi kritiserar Irans fåfänga"
Han menar att Iran riskerar samma öde som Saddam Husseins Irak i sin konfrontation med västvärlden angående landets atomprogram och är för svagt för att möta de utmaningar landet står för på egen hand, i ett tal på statsbesök i Tunisien. "Vad Iran sysslar med är ren fåfänga". Överste Ghadaffi, vars relationer med väst avsevärt förbättrades efter att Libyen la ner sina ansträngningar att utveckla atomvapen, sa vidare att länder som väljer isolering var dömda att misslyckas.

2008-34 s 11-12
"Lyckat slut i förhandlingarna USA/Libyen"
Libyen och USA avslutade alla kvarvarande processer gällande amerikanska offer för terrorismen i förra veckan. Detta öppnade vägen för en återuppbyggnad av de diplomatiska relationerna länderna emellan. USA och Libyen hade inga diplomatiska förbindelser mellan 1980 och 2003. Då lovade Ghadaffi att överge alla program kring massförstörelsevapen, stoppa export av terrorism och kompensera de anhöriga till offren i Lockerbie, då ett Pan Am plan bombades 1986 och 256 personer dödades, och andra attacker som bombningen av diskoteket La Belle i Berlin. Det sista hindret var skadestånd till de drabbade familjerna. Libyen har nu betalat familjerna 8 miljoner dollar vardera.

2009-17 s 19-21
"Ghadaffi tror att han är Afrikas frälsare" hela artikeln
Under den relativt korta tid som Libyens ledare, överste Muammar Ghadaffi har varit Afrikanska Unionens ordförande har han lagt skulden för konflikten i Darfur på Israel och andra utländska krafter, försvarat somaliska piraters krig mot "giriga västländer" och deklarerat att flerdemokrati inte passar Afrikas folk. Överste Ghadaffi har väntat länge på sin plats i solen. De flesta i AU är måttligt intresserade av den arabiske ledarens all-afrikanska idéer. Hans förslag om en enhetlig valuta och en gemensam afrikansk försvarsmakt verkar svåra att genomföra men det allra omöjligaste tycks ända vara ett gemensamt språk för världsdelens 53 stater där det talas omkring 2000 språk.

FN, Libyen
2009-25 s 5
"Libyen tar över ordförandeskapet i FN"
Ali Abdessala Treki utnämndes med acklamation av generalförsamlingen till dess ordförande för ett år. Den ettåriga posten roterar mellan medlemsländerna på regional basis.

2009-35 s 21-22
"40 år med Gaddafi"
Libyens Store Ledare är inte längre en paria, men det har inte hjälpt det libyska folket nämnvärt. När Gaddafi nu förbereder 40-årsfirandet av kuppen mot kung Idriss den 1 september 1969, som han ledde som ung armékapten, så ser det ut som om Libyens starke man går en ny vår till mötes. Han är för närvarande ordförande i Afrikanska Unionen och han kan tillgodoräkna sig en lång rad diplomatiska segrar på senare tid. Libyen sitter i FNs säkerhetsråd som roterande medlem och Gadaffi så kallade hålla tal i FNs generalförsamling i september. Nyligen deltog han vid ett G8-möte. I Tripoli växer nya lyxiga hotell upp och man har byggt en ny flygplats för att ta emot turister och investerare. Analfabetismen är nästintill utrotad, den förväntade livslängden har ökat med 20 år och barnadödligheten är 10 % av vad den var för 40 år sedan. Men ändå släpar Libyen långt efter andra oljerika stater. Något har gått mycket snett menar det som minns tiden innan 1969. Fackföreningar är förbjudna liksom nästan alla former av oberoende sociala organisationer. Lönerna är extremt låga. Libyen är ett land som misskötts systematiskt under en hel generation.

2010-05 s 20-21
"Ingen falsk blygsamhet"
Överste Muammar Ghadaffi var mycket kritisk till att Afrikanska Unionen bytte ut honom på posten som dess ordförande mot Malawis president Bingu wa Mutharika. Ghadaffi fick inte gehör för sitt förslag att bilda en kontinental regering. Många afrikanska ledare menar att de politiska och ekonomiska skillnaderna mellan länderna är för stor.

Ryssland, Libyen
2010-05 s 20-21
"Ryssland säljer vapen för miljarder"
Överste Ghadaffi har köpt stridsflygplan, pansarvagnar och luftvärnssystem för 1,3 miljarder euro från Ryssland. Vapenaffären kom till stånd under den libyske statschefens besök i Moskva 2008. Ryssland efterskänkte Libyen skulder motsvarande 3,3 miljarder euro på villkor att Libyen köpte vapen från Ryssland. Även USA och EU är intresserade av Libyen som kund. Libyen har stora oljereserver.

2010-10 s 12-13
"Hur långt faller äpplet från päronträdet?"
Kommer unge Gadaffi att gå i sin pappas ledband eller kommer han att modernisera och reformera - om han får chansen vill säga? Seif al-Islam el-Gaddafi är son och kanske arvtagare till Libyens ledare, överste Muammar el-Gaddafi och nu planerar han att montera ned den autoritära och socialistiska regim som hans far introducerade för 40 år sedan. Vi kommer att få en ny konstitution, nya lagar, ett regelverk för handel och företagande och en platt skattesats på 15 %. Den 37-årige Gadaffi har doktorerat vid London School of Economics och talar oklanderlig engelska. Han vill göra Libyen till Afrikas Dubai. Där finns närheten till Europa, de oerhörda energireserverna och nästan 200 mil i stort sett oförstörd kust mot Medelhavet. Linyen är rikare än det skuldtyngda, oljefattiga Dubai. Motståndet mot förändringar från en byråkrati som har grävt ner sig i skyttegravar växer sig emellertid allt starkare. Det är osannolikt att sakernas tillstånd förändras om inte staten släpper sitt fasta tag om landets ekonomi. Landers säkerhetspolitiske rådgivare som är bror till Gadaffi har också äregiriga planer för egen del.

2011-08 s 20
"Gaddafi tänker kämpa till sista blodsdroppen"
I Libyens huvudstad Tripoli bröt strider ut i onsdags när Gadaffi-lojala styrkor öppnade eld. Oppositionen sa sig ha tagit kontroll över staden Misurata i västra Libyen. I öster har redan regimmotståndare understödda av avhoppade arméenheter tagit kontroll över nästan halva Libyens Medelhavskust som mäter totalt 160 mil.

2011-08 s 20-21
"Oroligheterna i Libyen pressar upp priset på oljan"
Oljebolagen avbryter produktionen och evakuerar sin personal i ett land som normalt producerar 1,6 miljoner fat per dag. Ledaren för Al Suwaystammen i Östra Libyen hotar med att avbryta oljeexporten till västländer inom 24 timmar om inte myndigheterna upphör med att "förtrycka protestdemonstranterna". Libyen är Afrikas tredje störste oljeproducent efter Nigeria och Angola och det mesta exporteras till Europa.

2011-08 s 21-22
"Han är inte klok!
Libyens starke man, överste Muammar Gaddafi, brukar beskrivas som en egenkär pajas - en autokrat som håller obegripliga tal och gärna blir melodramisk. Men om man studerar ett antal amerikanska diplomattelegram, som har läckts ut av Wikileaks, upptäcker man en annan sida av den libyske ledaren. Han är en mästerlig ränksmidare, som har dominerat sitt land och dess många stammar i fyra decennier genom att med stor skicklighet manipulera alla i sin omgivning. Det finns inte någon potentiell efterträdare som skulle kunna upprätthålla den känsliga balansen mellan stammarna i Libyen.
Flera av Gaddafis åtta barn har höga poster. Men särskilt litar han på två av dem: nationelle säkerhetsrådgivaren Muatassin och Saif al-Islam som är ingenjör och har utbildats sig i Storbritannien.

2011-08 s 24
"Fara för inbördeskrig"
Sonen till den libyske ledaren Muammar Gaddafi varnade för att fortsatta regimfientliga protester kan leda till inbördeskrig. Upproret i Libyen har spridit sig till huvudstaden Tripoli och demonstranter har intagit den östliga staden Benghazi.

2011-09 s 12-13
"Gaddafi lyckades äta kakan och ändå ha den kvar"
I början av det nya århundradet utvecklade Muammar Ghadaffi avancerade vapen, stödde terrorgrupper och framställde sig som hela Afrikas ledare. 2003 hade han det mycket svårt ekonomiskt på grund av FNs ekonomiska sanktioner. Han skickade ett hemligt meddelande till en brittisk diplomat och sa att han ville ändra sig. Han fick en uppgörelse till stånd, slapp sanktionerna och släpptes in från kylan. Men sina egna löften om politiska reformer höll han inte. USA lurades att stötta en av världens mest repressiva regimer.
Somliga ifrågasätter uppgörelsen som gav Gaddafi upprättelse och bäddade för diplomatiska förbindelser med USA och andra västländer.

2011-09 s 13-16
"Efter Gaddafi finns bara ett stort tomrum"
Hur hämtar sig ett land efter att ha blivit förstört under 40 år av en tyrann som krossade allt motstånd? Gaddafi har urholkat staten och krossat all opposition. Hur blev det så? Efter befrielsen från Italien 1951 ville han skapa Jamahiiya, det vill säga ett politiskt system som styrde direkt av stamledare utan inblandning av statliga institutioner. I den Gröna Boken skisserade han på 70-talet sin politiska filosofi. Libyen skulle bli ett experiment i demokrati men blev en polisstat med en växande säkerhetsapparat som garanti för Gaddafis makt. Gaddafi trodde att hans regim skulle vara för evigt. Han omgav sig med lismande jasägare och förlorade all kontakt med verkligheten. Lockerbie var den logiska slutpunkten för en regim som hade förlorat varje uns av internationell legitimitet. Han "projekt" förstörde Libyen på alla nivåer.

2011-11 s 26-27
"Stamväsen betyder trubbel"
Kampen om Libyen har hittills varit en väpnad kraftmätning mellan Gaddafi och rebellerna. Konflikten kommer nog tyvärr att bli mycket mer komplicerad än så. Landets framtid kommer att avgöras av de olika stammarna och deras sympatier. Enligt stamtraditionen måste blod betalas med blod. Ferjanstammen med 150 000 medlemmar måste nu hämnas på regimen i Tripoli som avrättat 20 av stammen som vägrat skjuta på rebellerna.
Två lojala stammar dominerar idag Gaddafis säkerhetsstyrkor: Gadhadfa, tyrannens egen stam och Megharha. Den största stammen, Warfalla som omfattar en miljon människor och Tarhona har traditionellt stått regimen nära men idag är allt osäkert.
Många unga demonstranter är ivriga att överge sedvänjor som rimmar illa med 2000-talet. Sloganen "Inget stamvälde" finns sprayat överallt på väggar i hela "Fria Libyen".

2011-12 s 18-20
"Den sista kulan"
Världen enades till slut om att sätta press på revolutionsledaren Muammar Gaddafis regim. Tripoli har inte längre några allierade, men diktatorn är långt ifrån besegrad.
IFNs säkerhetsråd röstade tio länder ja till resolutionen, däribland de tre permanenta medlemmarna Frankrike, USA och Storbritannien. Fem länder lade ner sina röster: Kina, Ryssland, Brasilien, Tyskland och Indien.

2011-13 s 15-16
"Insatsen i Libyen är kontroversiell"
Diplomater diskuterar Libyens framtid samtidigt som Italien försöker ordna en flyktväg för Gaddafi. USA godkänner att han flyr till ett land som står utanför Internationella brottmålsdomstolens ICC) jurisdiktion. Även britterna skulle kunna acceptera detta om resultatet blir fred i Libyen. Cameron och Sarkozy uppmanar alla Gaddafis anhängare att överge honom innan det är för sent.
Brittiska Labour framhåller att det finns anledning att ifrågasätta motiven hos delar av den libyska oppositionen och att ta reda på vilka de är och vilka ambitioner de har på sikt.

2011-13 s 16-18
"Gaddafi är av den allra värsta sorten"
President Ronald Reagan kallade Muammar Gaddafi för "en galen hund" 1986 när han beordrade flygattacker mot Tripoli. Nu, ett kvartssekel senare, är det kanske den libyske ledarens arabiska kolleger som bäddar för hans fall.
Arabförbundet stöder idag bombningskampanjen i syfte att krossa Gaddafis flygvapen och stoppa hans försök att krossa upproret.
"Arabledarna vill stå på rätt sida i historieböckerna och inte ses stödja en galen diktator, som dödar sitt eget folk," säger Ja Techau hos fredsinstitutet Carnegie Endowment i Bryssel.
Gaddafis fyra decennier vid makten har kännetecknats av terrorism, brott mot de mänskliga rättigheterna, internationella sanktioner och bråk med grannländerna i Mellanöstern, inklusive en kontrovers med Saudiarabiens kung Abdullah.
Gaddafi har aldrig utsett någon efterträdare i ett land, vars författning han upphävde. Han behöll makten genom att krossa allt motstånd med hjälp av ett enormt nätverk av informatörer.

2011-15 s 18
"Skakig koalition krigar mot Gaddafi"
USA spelar avsiktligt en biroll i konflikten i Libyen, och mellan övriga Natoländer råder oenighet om omfattningen och intensiteten i attackerna mot överste Muammar Gaddafis styrkor.
Det är en komplex och ibland krånglig koalition i vilken en del deltagare, däribland Sverige vägrar att attackera styrkor på marken trots att deras flygplan patrullerar i luftrummet ovanför Libyen. Deras begränsade roller speglar inrikespolitiska hänsyn.
Det finns en tilltagande oro bland militära bedömare över att kombinationen begränsat amerikanskt deltagande och Natos bristande erfarenhet av komplicerade flygkrig mot rörliga mål och dåliga kommunikationer med rebellernas trashanksarmé håller på att undergräva hela uppdraget.
I veckan som gick har Natos piloter vid två tillfällen attackerat rebeller av misstag. Ett dussintal rebeller dödades.

2011-16 s 10
"Hjälpstyrka ligger i startgroparna"
EU har formulerat ett "operationskoncept" för utplaceringen av militära styrkor i Libyen. Men EU behöver FNs godkännande av det som kan vara det mest riskfyllda och kontroversiella uppdrag som EU någonsin tagit på sig. Den planerade markstyrkan med cirka tusen deltagare ska enligt planerna säkra leveranser av hjälp och inte delta i strid. Men ha rätt att försvar sig själva och andra liv. Beslut om att förbereda styrkan Eufor Libyen togs i början av april inom EU-utrikesministern Catherines kansli.

2011-16 s 11-12
"Viktigt att bryta dödläget i Libyen"
Konflikten mellan Gaddafi och rebellerna har gått i baklås. Rebellerna verkar oförmögna att återta initiativet och pressa tillbaka motståndarna utan ytterligare - och intensivare - internationellt stöd.
Vilken är den minst smärtsamma vägen ur krisen?
Fyra scenarior presenteras. Det minst lockande för många libyer men som förmodligen är det mest löftesrika för landets framtid är en diplomatisk kompromiss enligt vilken Gaddafi, hans familj och närmaste medarbetare går i exil. Det finns emellertid inte många länder som vill ta emot dem särskilt som det måste vara ett land som inte erkänner Internationella brottmålsdomstolen.
Andra scenarior är: 1. Intensivare stöd till rebellerna, 2. Låta Libyen falla sönder i två mindre stater, den ena runt Tripolitana i väster och den andra i Cyrenaica i öster samt 3. en tålamodsprövande process som går ut på att man gradvis undergräver Gaddafiregimens trovärdighet och utsikter.
För att bryta det rådande dödläget måste FN på allvar överväga möjliga scenarior, välja ett och resolut omsätta det till verklighet.

2011-18 s 9
"Rakt på sak"
Den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogan uppmanar den libyske ledaren, Muammar Gaddafi, att "avgå omedelbart". Ordvalet avslöjar att Erdogan nu har givit upp försöken att övertala Gaddafi med mjuka påtryckningar.

2011-18 s 9
"Gaddafi uteblev från sonens begravning"
Överste Gaddafis son Saif dog i en flygattack. Vid hans begravning saknades hans far. Detta underblåser spekulationer om att han kanske hade skadats i Nato-anfallet.

2011-19 s 18-19
"Gadaffis sista och enda vänner"
Gaddafi för ett brutalt krig mot sitt eget folk, men trots det finns det några allierade som fortsätter att stödja honom - från Latinamerika. Venezuelas president Chávez och Nicaraguas statschef, Ortega, vill gärna hjälpa despoten ur hans knipa. Chávez är en av mycket få ledare som fortfarande håller på Gaddafi. . Problemet med Venezuela är att landet har ratificerat Internationella brottmålsdomstolen i Haag och därför kan inte Venezuela bli ett exilland för Ghadaffi. Men i Latinamerika har Gaddafi också en vän i Nicaraguas president, Daniel Ortega, och Kubas exledare, Fidel Castro. De förenas i sitt hat mot USA. Särskilt Ortega och Gaddafi känner sig förbundna. Till Nicaragua skulle Gaddafi riskfritt kunna fly.
Men för övrigt är det tomt på anhängarläktaren.

2011-19 s 21-22
" De strandsatta i Agadez"
Sedan upproret mot Gaddafi i Libyen började flyr tusentals afrikaner till sina hemländer längre söderut. Men egentligen skulle många av dem hellre resa vidare till Europa.
Till Agadez i Niger, som är världens femte mest fattiga land, kommer överlastade lastbilar med flyktingar. De ha passerat gränsen mot Libyen och sedan färdats i över hundra mil genom öknen tills de kommit till Agadez som ligger i mitten av Niger och som gränsar till Sahara. De är medborgare i Niger men också Nigeria, Tchad och Burkina Faso. 30 000 har kommit sedan början av april. I Agadez finns det en basar, en historisk moské och en marknad för getter och kameler. Bara ett fåtal hus har rinnande vatten och elektricitet.

2011-22 s 22
"Gaddafis officerare hoppar av"
En grupp libyska officerare, däribland fem generaler, har på en presskonferens meddelat att de tillhör en grupp om 120 officerare och soldater som har deserterat de senaste dagarna. "Många dör, man kan tala om folkmord … och våld mot kvinnor. Ingen klok, rationell människa kan delta i det som vi har sett med våra egna ögon".

2011-28 s 13
"Målet är en politisk lösning"
Al-Baghdadid Ali al-Mahmoudi, som är Libyens premiärminister, sa i en intervju att regimen är beredd att förhandla "villkorslöst" så fort som Natos operationer upphör. Gaddafi kommer inte att delta i samtalet, men han kommer att "respektera folkets vilja". Natos medlemsländer är bekymrade över avsaknaden av avgörande insatser från Natos sida, de stora kostnaderna och rebellstyrkornas svaghet. Det finns dock en enighet om att Gaddafi avgår och man hoppas inofficiellt att han flyr till något land som inte har erkänt den internationella domstolen som till exempel Zimbabwe.

2011-35 s 12-13
"Muammar Gaddafis uppgång och fall"
Nyckfull och karismatisk, farlig och motsägelsefull, skrytsam, våldsam och fåfäng - detta är bara några av de epitet som kännetecknar den libyske ledaren, som nu utkämpar sin sista strid. I september tog han och en grupp unga officerare makten i en oblodig revolution. Under hela 70- och 80-talen var Gadaffi ökänd som en av den internationella terrorismens ledande sponsorer. Han var den förfärlige mannen bakom bombattentatet mot Pan Ams flyg 103 över Lockerbie i Skottland då 270 människor miste livet.
Men 2003 var han på väg att radikalt ändra relationerna med väst, framför allt USA. Usama bin Ladin var en gammal fiende till Gadaffi, han var rädd att bli attackerad och han behövde internationellt kapital för att rusta upp oljeindustrin. En viktig sak var att Libyen öppnades upp för satellit-tv. Folk började undra varför de inte hade samma välståndsnivå som andra oljeländer. När det började röra sig i andra arabländer startade folket ett uppror också i Libyen för att i verkligheten ta den makten som Gadaffi alltid hävdat redan låg i folkets och "folkkommittéernas" händer. Samtidigt som hans säkerhetsstyrkor var snabba att krossa varje tillstymmelse till oliktänkande.

2011-35 s 14-16
"Goda intentioner men bräcklig legitimitet"
Det nya Libyen är i händerna på en i huvudsak självutnämnd grupp civila och soldater som har skött sig ganska bra hittills. Fortsättningen ligger dock höljd i dunkel.
Nationella övergångsrådet (NTC) presenterade sig som "revolutionens politiska ansikte" och senare "hela Libyens enda legitima företrädare". Rådet lyckades bli erkänt av arabländer som Qatar och av västländer som Frankrike, Storbritannien och USA. NTC erkänner att dess legitimitet är svag. Rådets ordförande är Mustafa Abdel Jalil, en farbroderlig före detta justitieminister. Ingen av Libyens klaner är idag bundna till Gadaffi utöver hans egen Gadadfa-klan som länge kontrollerade oasen Sebha. Det finns drygt 40 privat organiserade miliser, så kallade katibas (brigader). Katabimedlemmarna har idag lovat högtidligt att de lyder NTCs order.

2011-35 s 16-17
"Att bygga en stat från ingenting"
Fyra decennier under överste Gaddafis nyckfulla och despotiska styre har gjort Libyen till en stat utan institutioner. Där finns inget parlament, inga politiska partier och inget civilt samhälle. Utbildningsväsendet är undermåligt, byråkratin är oduglig och oljepengar har undergrävt arbetsmoralen. Man har importerat utländsk arbetskraft trots att många libyer har jobb i den offentliga sektorn utan att egentligen uträtta något.
Arabvärlden kan inte erbjuda det oljerika Libyen med sex miljoner invånare någon lämplig demokratisk modell.

2011-36 s 13-14
"Var gömmer han sig?"
Alla jagar Gaddafi, men ingen samordnar jakten, vilket förmodligen är till villebrådets fördel. De flesta ledtrådar kommer från Gaddafis hemtrakter, en stor triangel med hans hemstad Sirte, oasen Bani Walidh och garnisonsstaden Sabha i Sahara som hörnen i triangeln.
En del bedömare tror att Gaddafi föredrar att gömma sig för sina förföljare i den vidsträckta Saharaöknen, ett område som är föga gästvänligt för upprorsmän med rötter vid kusten. Tuaregfolket, som bor i öknen, är eventuellt vänligare inställda till Gaddafi än hans förföljare.
Men det blir mycket svårare för Gaddafi att avstå från anspråk på storhet och upphöjdhet än vad det var för Usama bin Ladin.

2011-36 s 14
"Regimanhängare utnyttjar Tuaregfolkets lojalitet"
En konvoj med Gaddafis anhängare kom på tisdagen till Niger där den störtade diktatorn sannolikt räknar med att få stöd. Ökenfolket Tuareg har nära kontakter med den libyske diktatorn.
Gaddafi har alltid haft goda förbindelser med Niger som han stöttat med humanitär och militär hjälp i stor utsträckning.
Nigers president Mahamadou Issoufou fruktar att konflikten i Libyen kommer att leda till att handeln avbryts, ekonomin skadas och att Niger tvingas ta hand om hundratusentals nigeriska gästarbetare som nu återvänder liksom många andra flyktingar.

2011-37 s 31
"Kina erkänner övergångsrådet"
Kina har erkänt Nationella övergångsrådet som Libyens rättmätiga auktoritet och företrädare för det libyska folket. Detta meddelades via den statliga nyhetsbyrån Xinhua i början av veckan.

2011-43 s 12-18
"Brutal, trotsig och oberäknelig ända till slutet"
Muammar Gaddafi, den excentriske, provokative diktatorn som styrde Libyen i 42 år, krossade allt motstånd hemma och hade en garderob passande en åldrande rockstjärna, mötte förra veckan en våldsam och hämndlysten död i händerna på de rebeller som drev honom från makten.
Överste Gaddafi, som blev 69 år, biföll under hela sitt styre brutalt våld och återkommande kaos samtidigt som han via landets oljeresurser försökte ge Libyen en större roll på världsscenen än vad som var motiverat.
När Gaddafi gradvis och överraskande fort förlorade kontrollen över Libyen vägrade han inse att majoriteten av libyerna faktiskt avskydde honom. Han lade skulden för upproret på utlandets inblandning, d v s FNs säkerhetsråds resolution om att försvara civila. Han införde revolutionskommittéer av Orwellskt snitt i varenda bostadskvarter för att rensa bort alla som inte var ideologiskt rättrådiga. Han finansierade olika terror- och gerillaorganisationer, som Abu Nidals grupp och den våldsamma Röda Arméfraktionen i Europa.
När många barn på ett sjukhus i Bengazi fick aids anklagade han CIA för att odlat viruset och en grupp bulgariska sjuksköterskor greps, torterades och dömdes till döden innan de efter en tid släpptes fria.

2011-44 s 22
"En ny tidtabell"
Nu när Muammar Gaddafi är borta måste libyerna bygga ett helt nytt system. Libyen har inga licensierade politiska partier. Den 23 oktober deklarerade Libyens nya härskare att deras land var befriat. Nu ska ordföranden i det styrande Nationella övergångsrådet inom några veckor utse en interimsregering. Inom tre månader ska denna anta nya preliminära vallagar. Och inom åtta månader ska libyerna välja cirka 200 delegater till en församling som ska formulera en ny författning som sedan ska godkännas i en folkomröstning i mitten av 2013. Och sedan blir det val av parlament och president. Till skillnad från Tunisien måste Libyen börja från scratch.
I ett tal för att deklarera Libyens befrielse sa Abdel Jalil, fungerande president, att landets lagar bör utgå från Sharia, att penningutlåning mot ränta ska förbjudas och att polygami ska tillåtas.
Ett viktigt första steg måste bli att man tar kontroll över de paramilitära styrkor de solar sig i glansen över överste Gaddafi. De måste integreras i en nationell armé.
Rivaliteten mellan Bengazi och Tripoli om kontrollen över oljesektorn är hård. Det är oklart vem det är som har rätt att skriva kontrakt med nya investerare.

2011-44 s 23-24
"Svart och vitt i Libyen"
Vad händer när smekmånaden är över?
Amnesty International och Human Rights Watch har båda rapporterat om godtyckliga gripanden, tortyr och avrättning av svarta. Trots att Libyen länge har haft en ganska stor svart befolkning finns det inga svarta i övergångsregeringen och det finns inga svarta i den ekonomiska och kulturella eliten. Staden Tawergha, en liten stad mellan hamnstaden Misrata och Gadaffis hamnstad Sirte, hade drygt 30 000 invånare men nu är den etniskt rensad. Tawergha förblev Gadaffi trogen ända in i det sista. Gaddafi skämde bort det svarta Afrika mera än arabvärlden och idag är landets svarta invånare lovligt byte. I de många nystartade tidningarna surrar det av rykten om bland annat svarta män som specialiserar sig på våldtäkt och säljer viagrapaket som de tidigare fått av Gaddafi.
Religiositeten har släppts fri. "Omskolningen" för fångar som stod på Gaddafis sida består i att läsa Koranen från morgon till kväll. Omskolningscentrets ledare, Imam Haitem, vill att Libyen ska bli en modern, islamisk stat: "Ungefär som Saudiarabien", förklarar han (!).

2011-46 s 24-25
"Den libyska revolutionens efterdyningar"
Hundratals tuareger stödde Gaddafi i kampen för regimens överlevnad. Nu återvänder de till sina ökenområden i Tchad, Mali och Niger. De har med sig de sofistikerade vapen de fått tag på i kriget. Guld som delades ut av flyende Gaddafimedarbetare kan nu komma att finansiera uppror i Libyens grannländer. En del tuaregkrigare kanske ansluter sig till al-Qaida i islamiska Maghreb, som är en regional terrorgrupp. Allt detta sker i en tid av tilltagande religiös fanatism i både Mali och Niger, där desillusionerade analfabeter söker tröst i moskéerna. Det största hotet från den libyska revolutionen mot grannarna i söder är emellertid de ekonomiska följderna.

2011-50 s 22-23
"Gaddafis lilla Gröna ska bort"
Den ska inte längre dominera i utbildningssystemet. Gaddafi byggde upp ett utbildningsväsen som hindrade unga från att tänka självständigt. Nu sker en välbehövlig reform. Gaddafi hade ett system som garanterade att resultatet av utbildning var ignorans. Folket fick inte utbildas till att vända sig mot honom. Istället kunde elever godkännas i prov och examina genom att skriva patriotiska slagord på sidorna eller utnyttja kontakter med någon släkting med förbindelser till regimen.
Gröna Boken är nu borta som undervisningsmaterial och nya läroböcker produceras i rask takt. De lärare som tidigare undervisade om Gröna Boken har nu suspenderats med full lön tills vidare.

2012-04 s 31
"Gaddafikrigare Bani Walid"
Anhängare till den döde Muammar Gaddafi återerövrade i början av veckan staden Bani Walid efter strider mot den nya regeringens miliser. Måndagens strider var de mest omfattande i staden sedan landets "befrielse" efter åtta månaders inbördeskrig.

2012-04 s 31
"Krav på sharialagar"
I rebellernas före detta fäste i Benghazi demonstrerade nyligen 3000 människor för införandet av sharialag. De krävde att Islam ska förankras som statsreligion i författningen. Bland deltagarna fanns Ghaith al-Fakhri, som är en av den islamistiska rörelsens ledande företrädare i Libyen. Ordföranden för det Nationella övergångsrådet, Mustafa Abdul Jalil, meddelade redan i oktober att den nya libyska statens lagar kommer att påverkas starkt av sharia.

Mauretanien, Libyen, Arabländer
2012-21 s 30
"Före detta spionchef åtalad i Mauretanien"
Muammar Gaddafis före detta underrättelsechef som är efterlyst av Frankrike, Internationella brottmålsdomstolen och Libyen och som flydde till Mauretanien har åtalats i Mauretanien i ett hemligt domstolsförhör.
Abdullah Senussi, svåger och nära vän till Gadaffi, anklagas för att ha tagit sig in olagligt i landet med ett falskt pass från Mali. Senussi misstänks emellertid också för att ligga bakom en massaker i det ökända Abu Salim fängelset i Tripoli där 1200 interner ska ha dödats. Frankrike misstänker att han är inblandad i ett bombattentat mot ett flygplan över Niger 1989 170 människor miste livet.

2012-23 s 30
"Flygplatsen åter i rätta händer"
En grupp medlemmar i al-Afwabrigaden från staden Tahrouna i västra Libyen inledde en ockupation av flygplatsen i Tripoli i protest mot att en av deras ledare hade försvunnit. De var beväpnade med bestyckade fordon och krävde att deras fängslade ledare släpptes fri.
Skottlossning förekom när militär och andra miliser kom till flygplatsen för att köra bort inkräktarna.

2012-26 s 26-27
"Dödsfall uppmärksammar farliga vapendepåer"
Ännu ett år efter Muammar Kadaffi störtades från makten i Libyen finns det vapen, ammunition och sprängämnen på drift i samhället. Vapen i fel händer används till brott och våldsamheter mellan rivaliserande milisgrupper i landet. Massor av vapen har också smugglats och sålts till vapenhandlare i de arabiska grannländerna och till palestinska terrorister. Vapen och ammunition var en av de många svåra arv som landets nya ledare fick överta. Dessa har ännu inte lyckats skapa en centralregering.

2012-28 s 14-15
"Libyen stoppade den islamistiska vågen"
Det verkar som om en koalition ledd av en västutbildad statsvetare som disputerat vid universitetet i Pittsburgh besegrar de islamistiska partierna i Libyens första val efter Muammar Gaddafis val. Därmed stoppas i så fall en islamistisk våg, som i kölvattnet på den arabiska vårens uppror har svept fram genom grannländerna Egypten, Tunisien och Marocko.
De preliminära valresultaten i Libyen, speglar delvis den namnkunnige koalitionsbildaren Mah-moud Jibril och hans stamrelationer. Mahmoud Jibril är en f d interimspremiärminister, som var med och ledde det som i praktiken var rebellregeringen i Benghazi. Han tillhör också Libyens största stam, Warfalla.
Det faktum att Jibrils parti besegrade Muslimska brödraskapets partiblock gör Jibril till den kanske viktigaste rösten i nästa skede av Libyens transformation trots att han inte personligen får lov att inneha ett valt ämbete på grund av sin tidigare roll i interimsregeringen.
Den nya nationalförsamlingen ska styra i 18 månader och eventuellt formulera en ny författning.

Libyen, Niger
2012-28 s 18-19
"Muammar Gaddafis playboyson lever loppan i Niger"
Ett av den arabiska vårens oavslutade ärenden är Libyens försök att få Saadi Gaddafi utlämnad. Han flydde till Niger i september förra året efter det att rebeller hade intagit Tripoli. Libyen anklagar honom för krigsförbrytelser och vill ställa honom inför rätta.
Gaddafis son Saadi lyckades fly från Libyen till Niger. Där vistas han i husarrest, men har ändå möjlighet att gå på krogen och leva loppan.
Han var befälhavare för Libyens Specialstyrkor under inbördeskriget. Interpol har utfärdat ett "rött varsel" angående Saadi, vilket betyder att den internationella polisorganisationens medlemsländer ombeds att gripa honom om han finns på deras territorium.

Kultur, Arabvärlden, Libyen
2012-29/30 s 11
"Libyen, en svagt lysande stjärna"
I det nattmörker som heter islamism har muslimska Libyen blivit en svagt lysande stjärna. I motsats till Tunisien och Egypten segrade den sekulära Alliansen i valet till Nationalkongressen i det första fria val sedan diktatorn Gaddafi störtades. Förhoppningsvis har Mellanösterns och Nordafrikas islamistiska våg stoppats i Tripoli och Benghazi.
Av vår tids religiösa kulturer har den islamska minst antalet demokratier och Turkiet kan bara med ett nödrop räknas dit. Inte ett enda muslimskt land har lämnat den tredje världen och tagit sig in i den första som till exempel Sydkorea och Singapore har gjort.

2012-33 s 21
"Libyen har fått en provisorisk president"
Libyens nya generalförsamling har valt den forne oppositionsledaren Mohammed el-Megarif till landets interimspresident. Det var det senaste steget på vägen att etablera ett demokratiskt ledarskap efter årtionden av diktatur under den mördade Muammar Gaddafi. Han fick 113 röster och besegrade en annan oppositionsledare, mänskliga rättighetsjuristen Ali Ziadan som fick 85 röster. Båda männen var diplomater som hoppat av och arbetat mot Gaddafi i exil sedan 1980-talet.
Mohammed el-Megarif som har skrivit en rad böcker om Gaddafis förtryckarpolitik levde som en eftersökt flykting i åratal. Vid sin återkomst till Libyen efter förra årets beväpnade uppror, skapade han ett nytt parti, Nationella Fronten, som ser Islam som en bred riktlinje för statens affärer, men som inte trycker på införande av sharialagar.
En viktig uppgift nu är att se till att det skapas en ny konstitution.

2012-35 s 30
"Libyen beslagtog 100 tanks"
Mer än 100 tanks har tagits i besittning från en milisgrupp som var lojal till Muammar Gaddafi meddelar Libyens regering. Det skedde när säkerhetstrupper gjorde en räd motb ett läger i Tarhuma 60 km sydost om huvudstaden Tripolis. "De trosvissas brigad" säge ha legat bakom en bilbomb som nyligen dödade två personer. Libyen är fullt med vapen som blivit över efter upproret som störtade Gaddafis regim. 13 miliser inklusive ledaren för gruppen arresterades.

2012-38 s 21
"Libyen går framåt trots ambassadörsmord"
Mordet på den amerikanske ambassadören i Libyen och tre av hans kolleger tror ha utförts av salafister en extremt fundamentalistisk version av islam som går tillbaka till Mohammeds dagar. Mycket tyder på att dessa har vänner högt upp i samhället och eller att regeringen är för svag för att hantera dem kraftfullt. Det finns också andra lokala miliser som använder våld och skapar motsättningar och avskräcker investerare.
Men det har ändå gjorts framsteg särskilt på den politiska fronten sedan Gaddafi dödades för snart ett år sedan. I september utsåg den nyvalda nationalkongressen Mustafa Bushagur till premiärminister, en sekulär elingenjör som levt i exil i Kalifornien i 31 år. Han förväntas inom kort utse landets första demokratiska regering. Ett annat organ ska skriva en konstitution och ett parlament ska väljas inom 18 månader.
Att etablera lag och ordning är den svåraste och viktigaste uppgiften för den kommande regeringen. Salafisterna måste stoppas och det snabbt.

2012-47 s 14
"Hamburgare och skottlossning"
Människorna i Libyens huvudstad Tripoli blir mer och mer otåliga. Tripoli har nämligen inte upplevt den förändring som många hade hoppats på efter Muammar Gadaffis fall. De politiska framstegen har varit tröga. Det finns mycket vapen och lite säkerhet. Under ytan är allting en enda röra. Det finns ingen anvisad dag för sophämtning och inget fungerande domstolssystem. Den mest positiva förändringen är den frihet som invånarna upplever. Nu lär barnen sin franska i skolan och affärsmännen importerar gamla, skraltiga bilar vilket tidigare var förbjudet.

Libyen
2013-07 s 21
"Libyen får en grundlag: Folkval I de tre historiska regionerna"
En folkvald, 60 man stark författningskommitté ska utarbeta en ny grundlag. Detta har nationalkongressen bestämt. 20 mandat från vardera Libyens tre "historiska" regioner,Tripoli, Cyrenaika och Fezzan.

2013-09 s 11
"Libyen utvecklas i snigelfart"
Efter ett kort utbrott av eufori inför den andra årsdagen av upproret mot Muammar Gaddafi den 17 februari sjönk libyerna snart ner i sin mindre glädjefyllda insikt att reformerna när det gäller politik, ekonomi och säkerhet fortskrider med i bästa fall en snigels hastighet. Gamla lagar hindrar utländska investeringar. Jihadister har åter dykt upp i öster. I Väster och söder strider smugglare och banditer för att kontrollera trafiken med bensin, droger och människor över gränsen.

2013-14 s 29
"Gaddafis änka försvunnen på flykt med tre barn"
I Algeriet har man bekräftat att den döde diktatorns andra hustru Safia Gaddafi med dottern Aisha och sönerna Hannibal och Muhammed har flytt från den luxuösa kustregionen Staoueli, nära Alger. Där har de bott sedan de flydde från Libyen 2011. De har tidigare erbjudits asyl av Oman och Venezuela.
Gaddafis mest framstående son Saif al-Islam sitter i fängsligt förvar i Libyen och hans bror Saadi i husarrest i Niger.

2013-38 s 20-21
"Två år efter Libyens revolution"
Libyens bräckliga regering saknar kontroll över hundratals milisgrupper. I stället är det Höga säkerhetskommittén (SSC), en privatmilis, som kontrollerar gatorna i Tripoli och den nationella säkerheten. Miliserna av vilka de flesta skapats för att störta Gaddaffi i revolutionen 2011, består allt från patrask om några få män till organiserade styrkor om tusentals soldater. En del har förvandlats till kriminella gäng medan andra har förvandlats till religiösa extremister. Alla de unga männen som tidigare inte hade någonting - ingen framtid, inga drömmar, inga ambitioner, inga pengar, har nu makt. Det har stigit dem åt huvudet.

Libyen, Samhälle
2014-20 s 26-27
"Berbernas kamp mot den arabiska överhögheten"
Diskriminerade av Gadaffi kräver ursprungsbefolkningen, de libyska berberna, imazigherna, samma rättigheter som den arabiska befolkningen nu när diktatorn har störtats. De utgjorde den ursprungliga befolkningen i Nordafrika före den arabiska invasionen på 700-talet.
Motståndet mot deras renässans är emellertid stark. Imazigherna talar tamazight, deras skriftspråks alfabet är tifinagh. Bilar och hus dekoreras med deras blå, grön, gula flagga med röda skrifttecken, som står för "den fria människan", ordagrann översättning av amazigh. Gadaffi försökte utplåna imazighernas kultur.
En annan etnisk minoritet i Libyen är de afrikanska tebu. de har också börjat skydda sin kultur och sin identitet. Tebu och imazigherna samarbetar i kampen för sina rättigheter.
Tuaregerna som bor i Sahara delen i Libyen är en tredje etnisk minoritet
De islamska prästerna menar fortfarande att det endast är arabiska som är "paradisets språk".

2014-22 s 18
"Islamismen förlorar greppet i Nordafrika"
Situationen i Libyen blir alltmer kaotisk. Den tunisiske statsvetaren Alaya Allani hoppas dock fortfarande att en nationell dialog kan vara på väg. Politisk islamism verkar vara på upphällningen i Nordafrika.
Tre gånger har den pensionerade generalen och Gadaffi motståndaren Khalifa Haftar redan försökt skaffa sig inflytande över vad som sker i Libyen, senast förr veckoslutet, menar Allani, som anser att en stor del av Libyens befolkning och större delen av den armé som håller på att byggas upp står bakom Haftar. Han bör kunna räkna med stöd från den tungt beväpnade Zintan-milisen som inte bara håller Seif al-Islam (Gadaffis son) fången och kontrollerar på regeringens uppdrag flygplatsen Tripoli utan anses också förespråka en liberal samhällsordning.
Detta kan få svåra följder för Muslimska brödraskapets parti och de jihadistiska grupperingarna. De skulle inom kort förlora sin bas i Libyen och tvingas gå under jorden eller fly. Som flyktväg återstår endast rutten till Niger eller Tchad.

2014-22 s 19-20
"En ny hård man"
I spetsen för den löst sammansatta nationella alliansen står en pensionerad general, Khalifa Haftar, som hoppade av från Gaddafis inre krets på 1980-talet och tillbringade flera år i Amerika, där han sägs ha samarbetat med CIA.
Khalifa Haftar anklagar den svaga libyska staten för att inte ha lyckats hejda en rad mord. Han har lovat att utrota islamistiska fraktioner som han anser blivit infiltrerade av utländska jihadister. Många stödjer Haftar, men risken för ett fullskaligt krig som skulle kunna dela Libyen har ökat.
Haftar och hans styrkor har utnyttjat det stigande missnöjet i Libyen med den svaga staten, dess oförmåga att förbättra säkerheten, fixa den haltande ekonomin, eller tygla de besvärliga miliserna på lönelistan.

2015-10 s 26
"Nu slipper otrogna makar fängelsestraff"
Tidigare kunde makar som begick äktenskapsbrott dömas till två års fängelse men nu har lagstiftningen ändrats. Juridiken går dock inte i takt men den allmänna opinionen. Samhälleliga normer präglas fortfarande av konfucianska värderingar. Två tredjedelar av sydkoreanerna tycker att otrohet fortfarande ska vara strafbart - trots att nästan hälften av sydkoreanska män uppger att de varit otrogna. Feministiska grupper stödjer avskaffandet av lagen.
Nu är det bara en handfull länder kvar som ser äktenskapsbrott som kriminell handling, däribland Filippinerna och Taiwan.

Italien, Libyen, Flyktingpolitiken
2015-18 s 22-23
"Det är den kaotiska situationen i Libyen som orsakar katastroferna i Medelhavet"
Om det förekom någon syrlig kommentar när Italiens premiärminister Matteo Renzi besökte Vita Huset så handlade detta om Libyen och de båtlaster med migranter som flyr till Italiens kuster. Renzi hävdade att skulden ligger hos de främmande makterna som hjälpte till att störta Libyens starke man, Muammar Gaddafi.
"Om man bestämmer sig för att agera för att ta bort en diktator - och han var en fruktansvärd diktator - måste man tänka igenom vilka institutionella strukturer som blir kvar". Situationen i Libyen har en direkt koppling till båtflyktingarna. Det är från Libyen de ofta avgår.

2015-26 s 10-11
"Väst talar med fel libyer och det kan leda till katastrof"
Libyen är inblandet i ett inbördeskrig med flera sidor. Två rivaliserande grupper - en i Tobruk och en i Tripoli - hävdar båda att de är rättmätiga och riksomfattande makthavare trots att ingen av dem faktiskt styr de små territorierna de påstår sig kontrollera. Den verkliga makten ligger istället hos milisledare och lokala råd.
Tobruks ledare har antytt att de kommer att tillgripa en militär lösning om en politisk överenskommelse misslyckas.
Men milisledare och andra kriminella grupper i Libyen är inte motiverade att skapa fred. De har tillräckligt med drivkrafter för ett fortsatt lågintensivt inbördeskrig.
Smugglingen av flyktingar - och ibland också av droger av droger och jihadister - är alltför lukrativ.
Det politiska dödläget har inte brutits eftersom västerländsk diplomati fortsätter att fokusera på vem som ska eller bör ha makten snarare än på vem som verkligen utövar den
Alldeles för länge har Tobrukregeringen övertygat FN och västmakterna att stänga ute Tripoli och dess anhängare..

Libyen, Monarki
2016-08 10-11
"Återinför monarkin!"
Det övergivna kungliga palatset, gömt bakom låsta grindar och en igenväxt trädgård, står som ett monument över Muammar Gaddafis avskaffande av den libyska monarkin.
Gadaffi avsatte landets kung Idriss i och med statskuppen 1969. Kungen dog 1983 i Kairo.
Nu har landets hemliga rojalister trätt fram och kommit med ett radikalt förslag: Återinför en form av monarki, åtminstone temporärt, så att libyerna kan sluta upp bakom en rspektingivande fadersfigur och åter bygga upp en splittrad nation. Libyen är idag splittrat mellan rivaliserande miliser som ständigt tävlar om dominans. Ett parlament i Tripoli i väst och ett annat i Tobruk i öst. Samtidigt som oljepengarna, Libyens dominerande källa till rikedom börjar sina.
Rojalisterna hoppas på en förga känd kronprins, nämligen Mohammed el-Senussi, kung Idriss brorsonson. Han har emellertid konkurrens i form av en kusin, prins Idris al-Senussi, affärsman bosatt i Italien.
Det gäller att handla snabbt , menar FNs sändebud, Martin Kobler, om sex månader kan ISIS ha tagit över hela landet.

"A Radical Idea to Rebuild a Shattered Libya: Restore the Monarchy"
http://www.nytimes.com/2016/02/25/world/middleeast/a-radical-idea-to-rebuild-a-shattered-libya-restore-the-monarchy.html?_r=0

Flyktingpolitik, Libyen, Terrorism
2016-23 12-14
"Hur kan vi hejda massdöden i Medelhavet?"
Mer än 700 dödsfall på tre dagar och en bekräftad siffra som säger att 800 000 migranter i Libyen väntar på en chans att försöka ta sig till Europa. Det blir allt tydligare att Italien kan komma att bli det nya Grekland i den globala flyktingkrisen. Och att centrala Medelhavet kan bli det nya Egeiska havet. Libyen ligger bara 450 km från Italienska fastlandet.
Avtalet som EU och Turkiet förhandlat fram undervåren verkar fungera: Det har effektivt stängt av östra Medelhavet som en väg till Europa. Konsekvenserna har blivit att många tar vägen via Libyen. Libyen som är ett pussel som består av fyra etniska grupper - araber, berber, tuareger och tebuer -, och flera dussin Ashraf-stammar, utan någon central myndighet att tala om. Det finns visserligen en enhetsregering, som dock bara kontrollerar Tripoli. IS kontrollerar mer än 24 mil av kusten runt staden Sirte.
EU bör börja patrullera libyska farvatten medan internationella humanitära organisationer bör ta över hanteringen av de libyska häktena där migranterna hålls inlåsta. EU bör vidare sträva efter att bilda partnerskap med Libyens grannländer av vilka många har (relativt) stabila regeringar.

Libyen, terrorism, IS
2016-35 24-27
"ISIS i Libyen och dess bisarra byråkratiska värld"
IS-representanterna i Libyen strävar efter att skapa en regeringsmakt med fungerande byråkrati, offentlig service och ett trovärdigt juridiskt system. Med sitt sönderfallande försvar i Irak och Syrien har IS alltmer kommit att uppfatta staden Sirte i Libyen som en alternativ huvudstad särskilt om IS syriska fristad skulle falla. Sirte är en illustration av IS vision av en nation som styrs av en brutal tolkning av uråldrig islamsk lag. Sirte är Libyens diktator Moammar Qaddafis födelsestad, och det var där han dödades. Staden ligger i nationens lukrativa oljeregion. Stamhövdingar som varit lojala mot Qaddafi som som förlorat sitt inflytande efter hans död, känner sig nu åter välkomna i Sirte.
Under IS kontroll av staden beordras de boende att gå till moskéerna fem gånger om dagen och under bönetiderna ska butiker och affärer hålla stängt. TV-satelliter har tagits ner, cigaretter och alkohol konfiskerats.
"Trollkarlar" halshöggs offentligt liksom sufiska muslimer som betraktas som kättare av IS.
IS-anhängarna visar tydligt att det är de som kontrollerar staden. Deras svarta flaggor vajar över regeringsbyggnader, sjukhus och skolor. Reklamtavlor visar upp deras version av islam.

2016-37 20-24
"Vi kommer inte att bli som Somalia"
Intervju premiärminister Fayez al-Sarraj av der Spiegel.
Sedan mars i år har Fayez al-Sarraj varit premiärminister i Libyen, ett land som har slitits sönder av inbördeskrig. Nu har han till uppgift att överbrygga landets politiska splittring och leda kampen mot IS och nätverk av människosmugglare som transporterar tiotusentals migranter till Europa.
Hur gick det fel? År 2011 genomfördes en enad och segerrik kamp mot Gaddafis trupper. Det var Libyens timme noll. Men sedan delades rebellerna in i olika läger - islamister och icke-islamister - vilket satte fart på gamla stamfejder. Gaddafis tidigare gamla soldater anslöt sig till icke-islamister, som Khalifa Haftare armé, den mäktiga generalen i östra delen av Libyen. IS anslöt sig till islamisterna. Idag är landet uppdelat mellan öst och väst och otaliga miliser. Det finns två regeringar - en i Tripoli och en i Bayda i östra Libyen.
Medan regeringsstrukturerna faller sönder har Libyen blivit den viktigaste uppsamlingsplatsen för resan till Europa ett nav för både människosmugglare och flyktingar.
Den största människosmugglaren i Libyen bor i Sabratha. Man tror att han smugglat en tredjedel av alla migranter som kommer till Europa eller omkring 50 000 per år.

USA, Tunisien, IS, Libyen
2016-44 26-27
"USA har i hemlighet expanderat nätverk av drönarbaser i Nordafrika"
Pentagon har i hemlighet expanderat globala nätverk av drönarbaser i Nordafrika genom att placera ut obemannade flygplan och amerikansk militär på en bas i Syrien. Syfter är att samla underrättelser om Islamska statens mål i Sirte i grannlandet Libyen och som har en central roll i den omfattande amerikanska flygoffensiven mot Islamska statens fäste i Libyen. Islamska staten har redan genomfört en rad attacker i Tunisien under de senaste två åren.

Flyktingpolitik, Libyen
2017-27 22-26
"De behandlas inte som människor"
Libyen, den största samlingspunkten för migranter som försöker ta sig till Europa, är nu centrum för en "blomstrande" människohandel.
De flesta migranter är afrikaner som flytt från fattigdom, krig eller förföljelse och för dem förjade den värsta biten av deras upplevelser i Libyen redan innen de nådde interneringslägren i Libyen. Många har blivit köpta och sålda av smugglare, som arbetar fritt i de laglösa områdena i Libyen.
deras försämrade situation väcker frågor om avtalet mellan EU och Libyen för att stoppa migrantflödet. Enligt avtalet får Libyen över 225 miljoner kronor för att införs strängare gränskontroller och inrätta flyktingcentra. Ingenting har levererats, men nu kräver Libyen mer pengar från EU.
Den libyiska kustbevakningen och lokala fiskare har stoppat mer än 10 000 migranter i år och skickat dem tillbaka till Libyen, enligt uppgifter från IOM (Internationella migrationsorganisationen). De flesta har hamnat i ett av Libyens 29 officiella interneringscenter. FN utredaren Fathi al-Far säger att centret används för att sälja migranter till andra smugglare.

Flyktingpolitik, Libyen
2017-33 14-16
"Helvetet på jorden"
Interneringsläger i Libyen löser inte flyktingproblemet. Drömmar om Europa krossas ofte efter vistelse i Libyen.
Det finns många som anser att migranter bör hindras från att via båt försöka ta sig till Europa och i stället placeras i uppsamlingsläger i Libyen. Men en aktuell rapport, sammansatt av EU-diplomater som har besökt Libyen, avslöjar att en sådan lösning är fullständigt omöjlig.
Migranter berättar om vidriga övergrepp de utsattes för under färden till norra Afrika. Många har förlorat sina pass, mobiltelefoner och pengar. Nu menar represanter för SPD i Tyskland att flyktingar borde inhysas i libyska läder, ledda av EU eller FN. Detta är det enda sättet att hindra migranter från att ge sig ut på den farliga färden över Medelhavet.

Libyen
2018-03 26-27
"Khadaffis son vill bli Libyens president"
Sonen till Libyens före detta ledare Muammar Khadaffi planerar en comeback.
- Saif al-Islam har beslutat att ställa upp i presidentvalet och jag tror att han har en stor chans att vinna eftersom alla större stammar stödjer honom, säger Absel Majeed al-Mansouri, som var chef för Libyens råd för ekonomisk utveckling innan 2011 och som var nära honom. Men de flesta libyska analytiker avfärdar Saif chanser även om Khadaffi-lojalisternas återkomst är ett ett tydligt tecken på att det finnas ett omfattande allmänt missnöje gällande otryggheten och ekonomiska författet i det en gång rika oljeexporterande landet. Detta underblåser den internationella oron över IS utbredning i Nordafrika och vågen av migranter som försöker nå Europa via Libyen.
Sedan Khadaffi störtades har Libyen delats upp mellan dussintals miliser ovh rivaliserande administrationer i landets östra delar och i Tripoli. Maktkamperna stoppade oljeexporten, Libyens viktigaste inkomstkälla, i nästan två år. Även om exporten har återupptagits har ekonomin ödelagts.

Libyen, Ryssland
2018-07 18-19
"Trumps vacklande Libyenpolitik innebär öppningar för Ryssland"
I mars förra året gjorde Pentagons toppgeneral för Afrika, Thomas Waldhauser, ett sällsynt möte på Capitol Hill, för att framföra två allvarliga varningar.
Ryssland hjälper en före detta libysk general, Khalifa Haftar, som nu blivit milisledare i kampen för att vinna kontroll över landets styre och enorma oljeresurser.
Putin har under många år haft blickarna riktade mot Libyen. Förenade Arabemiraten samarbetarmed Ryssland för att leverera ryska vapen till Haftars styrkor med Egyptens hjälp.
sidans topp