Israel & Palestina 1996-1999                Israel & Palestina 2000 -

Dessa sidor innehåller sammanfattningar av artiklar om Israel och Palestina, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus 1996 - 1999. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser.

96-22 s 3-4
"Israels ödesval"
Det kommer att bli en mycket liten segermarginal i onsdagens premiärministerval i Israel. Perez har aldrig förr vunnit något val (och inte denna gången heller eller hur?)

96-22 s 4-5
"Perez eller Bibi?"
Med "Bibi" Netanyahu i valkampanjen var den dömd att bli personlig. Han är en ny sorts israelisk politiker, ung, lättsam och orutinerad.

96-22 s 4
"Officiell arabisk tystnad inför valet"
Arabländerna stöder trots den senaste insatsen i Libanon Perez, men inte öppet för att inte försvaga Perez chanser.

96-23 s 14-15
"Bibis löfte om en bättre fred gav honom segern"
Hans främsta favör är förmågan att bevara lugnet under press. Han kommer att dras till höger av sina koalitionspartners och regeringsmedlemmar som t ex Ariel Sharon som kallar Arafat mördare och krigsförbrytare.

96-23 s 16-17
"Jerusalem tillhör alla och ingen"
Religiösa judar önskar inget högre än att bo i Jerusalem, men för många av de sekulariserade israelerna är staden en svår belastning. "Vad är det bästa med Jerusalem? Vägen till Tel Aviv!" Sekulariserade judar vill inte bo där men staden är ändå en symbol för Israel att hålla fast vid.

96-23 s 17-18
"Israel konkurrerar med Silicon Valley"
På Wall Street i New York, där pengarna finns, har man upptäckt Israels teknologiska kapacitet och bryr sig därför inte så mycket om fredsprocessen och terrorismen i Mellanöstern utan mer om data industrin där.
Det är israeliska ingenjörer som utvecklat dataprogram, undervisningsprogram när de konstruerade simulatorprogram för försvaret.
De israeliska högteknologiföretagen mottas väl på den amerikanska finansmarknaden. Den israeliska entreprenörsandan fostrades i krigsberedskapen. landets höga utbildningsnivå spelar också in.

96-24 s 15
"Arabländerna hyser oro för fredsprocessen"
Den 21-22 juni ska ett arabiskt toppmöte hållas med syfte att visa upp arabisk enighet mot Israels nye premiärminister.

96-24 s 16
"Arafat satsade allt på fel kort: Peres"
"Bibi" lägger skulden mer på Syrien än på Iran för att fredsförhandlingarna mellan Israel och arabländerna inte kan slutföras.

96-25 s 20
"Netanyahu är redo att ta över"
Nu väntar alla på hur hans regering ska se ut. han har ingått samarbetsavtal med 4 politiska partier.

96-25 s 21
"Arafat är trängd men brukar överraska"
Netanyahu tar personlig kontakt med andra arabledare men inte med Arafat. Arafat är den store förloraren. Framtiden ser osäker ut, han hade satsat allt på Peres. Men hans mest omedelbara bekymmer är vikande stöd från det palestinska folket.

96-26 s 21-22
"Araberna varnar för avsteg från fredsprocessens principer"
Det första arabiska toppmötet (Irak var inte inbjudet) på 6 år ägde rum i Kairo för att visa upp en enad front av missnöje med den nya israeliska regimens politik. Man framförde samma krav som tidigare vilket Israel nu uppfattar som "försök att diktera villkor".

96-26 s 22-23
"Menar Netanyahu vad han säger?"
Premiärministern Netanyahu antas bli mer pragmatisk och försonlig än oppositionsledaren Netanyahu.

96-28 s 19-20
"Golan är vårt"
Bondebefolkningen som har fördrivits från Golanhöjderna längtar efter fred och önskar inget högre än att flytta tillbaka till sina gamla hem. 400 000 syrier fördrevs då Israel ockuperade hälften av Golanhöjderna 1967. 1176 km2, dvs ett område på en kvadrat med sidan 3,5 mil. Syrierna bor i nybyggda byar utanför Damaskus och har flera privilegier i fh t andra syrier. Men de är "bergssyrier". De vill bort från stadens "cementvärld". Den ockuperade delen blomstrar tack vare 13000 bosättare. Resten är torr och ofruktsam.

96-29 s 14-15
"Fiendskapen lever kvar"
Allt ont i Egypten kommer från Israel. Skvallertidningar frossar i skrönor om allt som fienden hittar på för att förödmjuka Israel. (detta är säkert ett bra exempel på att arabstaterna behöver Israel som syndabock att skylla sina egna misslyckanden på inför en missnöjd medborgarskara. Fungerar som USA för kubanerna).

96-34 s 3-4
"Statsman eller maffialedare"
Är Arafats stat en polisstat med brutal tortyr av oliktänkande? Metoder från tidigare "värdar" som Irak och Libanon används flitigt.
Hårdast drabbas Hamasanhängare. Den lokala pressen är tystad.
Många palestinier frågar sig i dag om Arafat handlar i deras intresse. (en lätt fråga att besvara! Han har alltid handlat i sitt eget intresse!),

96-34 s 4-5
"Förtroendet för Arafat minskar"
1000 politiska ej åtalade fångar. 10 har dött i fängelset p g a tortyr. Nu vänder sig många mot Arafat. Vid en demonstration mot fängelset sköt Arafats poliser in i människomassan! (det är inte i många länder sådant händer idag!)

96-35 s 18-19
"Dödläget i fredsprocessen oroar"
Golanhöjderna vill han inte lämna tillbaka och han vill inte träffa Arafat. Netanyahu.

96-35 s 18
"Weizman tillrättavisar"
Israels president har inbjudit Arafat i protest mot Netanyahu.

96-35 s 6-7
"Man kan inte avtala om vänskap"
Mellan Jordanien och Israel. Trots detta är det mycket som blivit bättre sedan avtalet mellan de båda länderna för nästan 2 år sedan. Dock är den psykologiska muren mellan de båda ländernas folk fortfarande hög. Det finns en lång historia av hat och krig.

96-35 s 7-8
"Israel och PLO är redo att förhandla"
Samtal mellan den nya likudregeringen och palestinierna har börjat. Dock bara en handlingsplan för nya fredssamtal. "Bibi" ska träffa Clinton (denna) vecka,

96-37 s 14
"Sätt fart på fredsprocessen!" Den amerikanske utrikesministern uppmanar.

96-38 s 10
"Fredsprocessen är både succé och fiasko"
Det finns mycket som ändrats till det bättre mellan palestinierna och Israel. Men inget är permanent.

96-40 s 3-4
"Mellanöstern - Nyckelfrågorna förefaller olösliga"
Som Jerusalems status och bildandet av en palestinsk stat.
Förra veckan dödades 73 personer i sammandrabbningar. Möte i New York.

96-40 s 4
"Netanyahu gör Hamas jobb"
Dvs att hindra fredsprocessen.

96-40 s 5-6
"Netanyahu balanserar på slak lina"
Han vet inte vad han ska göra.

96-40 s 6-7
"Västbanken är en krutdurk"
Palestinier som inte får tillräckligt, arbetstillfällen, pengar etc gör uppror.

96-41 s 14-15
"Samtalen om fred återupptas"
Den amerikanske utrikesministern Christopher är i Jerusalem för att man parterna till snabba framsteg.
Man är långt ifrån överens om hur Israel ska dra sig till baka från staden Hebron.

96-41 s 15
"Netanyahu beskylls för att förhala fredsprocessen"
Arbetarpartiets ledare Shimon Peres kritiserar hårt Netanyahu.

96-44 s 18
"Problemet Hebron är fortfarande olöst"
När ska Israel lämna över kontrollen över Hebron till den palestinska myndigheten?

96-44 s 19
"Försvarsviljan minskar"
Bara en tredjedel av landets reservare fullgör längre sin årliga
tjänstgöring. Många ungdomar försöker komma undan den treåriga värnplikten. Israel har blivit egoistiskt. Krigshotet har försvunnit.

96-45 s 7
"Israel har brutit sin isolering"
Intervju med USAs utrikesminister Warran Christopher.
Han går nu i samband med Clintons nya ämbetsperiod. Han har varit involverad i Mellersta Östern sedan slutet av 70-talet. Mycket har uppnåtts framför allt under de fyra senaste åren..

96-48 s 18
"Jordanien väntar otåligt på fredens lön"
Israel håller inte sin politiska löften enligt fredsavtalet 1994 och ekonomin har inte förbättrats.

97-04 s 3
"Arafats budskap handlade om fred och försoning"
Israel har lämnat 80 % av staden Hebron. Arafat har tågat in. Nu finns ett fredsavtal med "hela" Israel.

97-04 s 4
"Netanyahu har hoppat på fredståget"
Intervju med Netanyahu. Han var den som började ställa motkrav på palestinierna.

97-04 s 5
"Dags för Syrien och Israel att återuppta samtalen"
Förhandlingarna bröts våren 1996. Netanyahu vill inte diskutera ett tillbakadragande från Golanhöjderna.

97-04 s 6
"En strid är över, nu börjar nästa"
Många detaljförhandlingar väntar, om varje kvadratmeter jord och om varje fånge, allt med stor amerikansk inblandning.

97-06 s 15
"Palestinas lagstiftare arbetar i motvind"
Västbanken och Gazaremsan har ett palestinskt på 80 personer som Arafat inte ger någon självständighet alls. Han vill bestämma som en envåldshärskare (som han väl alltid gjort?) Ändå försöker rådets ledamöter att trotsa honom. Det lyckas ibland och då blir han rasande. De har bl a kritiserat offentlig korruption.

97-09 s 4
"Netanyahu i politisk skandal"
Misstankar finns om att Netanyahu utnämnt en riksåklagare med löften om juridiska favörer för regeringen. Han förhörs av polisen med risk för åtal. Nyval i sikte?

97-11 s 12-13
"Israel sviker sina löften"
Netanyahu har lovat att bygga, alternativt rusta upp bostäder i de arabiska kvarteren i östra Jerusalem samtidigt som det byggs nya israeliska bostäder. Men kommer han att hålla löftet?

97-11 s 14-15
"Bibi står emot trycket"
Han har planer på att sälja ut de stora statliga bankerna, och att fortsätta med avregleringen av de offentliga monopolen, t ex bussbolag och telekommunikationer.
Det odelade Jerusalem är och ska förbli Israels huvudstad.

97-12 s 3
"Klyftan mellan israeler och palestinier vidgas"
Israel har beslutat genomföra byggandet av 6500 bostäder i östra Jerusalem. Palestiniernas fruktan och hjälplöshet är stor. De tar nu hjälp av Hamas.

97-12 s 4-5
Hotfulla varningssignaler kommer från Västbanken"
Israeler, amerikaner och palestinier tolkar fredsavtalet på mycket olika sätt.

97-12 s 4
"Kung Hussein besökte de sörjande familjerna"
Familjerna till de 7 israeliska skolflickor som sköts ihjäl av en jordansk soldat. Besöket skapade en enorm goodwill hos israelerna.

97-13 s 13-14
"Israel hävdar att Arafat gav terrorn grönt ljus"
Sedan en självmordsbombare dödat 13 och skadat 130 på ett populärt kafé i Tel Aviv. Arafat har under senare tid släpp ur fängelse många som tidigare begått attentat mot Israel.

97-15 s 22-23
"Clinton försöker få liv i fredsprocessen"
Möte med Netanyahu. Det få ta sin tid. Bara små steg i rätt riktning är det enda man kan hoppas på idag.

97-16 s 12-13
"Netanyahu vill inte ha fred"
Intervju med den syriske utrikesministern Faruk el-Sharaa om arabernas bojkott av Israel. "Netanyahu vill förödmjuka araberna".

97-16 s 14
"Det här är ingen intifada!
Palestinierna fortsätter att protestera mot Israels bosättningspolitik. Men nu finns det en palestinsk myndighet som förhindrar de värsta upploppen och en majoritet av palestinierna vill inte ha våld och terrorism.

97-22 s 11
"Jordanien vill ha mera vatten"
Israel har skrivit avtal med Jordanien om att leverera vatten. Landet håller inte avtalet. Vattenfrågan är av största betydelse för Jordanien och kan bli en fråga om krig eller fred.

97-24 12
"Egypten sporrar i fredsarbetet"
Fredssamtalen mellan Israel och palestinier har åter börjat, mycket tack vare Egyptens president Mubarak.

97-24 13-14
"Barak tar över efter Peres"
Förre arméstabschefen Ehud Barak blir ny partiordförande för Israels arbetarparti efter Shimon Peres.

97-26 s 12
"Jag tänker fullborda freden"
Intervju med Benjamin Netanyahu.
Vi måste anpassa våra teorier efter verkligheten.

97-26 s 13-14
"PLO-ledningen genomsyras av korruption"
Mutor, utpressning och nepotism: ministrar och tjänstemän i den palestinska myndigheten stoppar pengar i egen ficka och försnillar offentliga medel. Besvikelsen över Arafats korrumperade kabinett växer. 40 % av statsbudgeten används på felaktigt sätt eller förskingras!! En minister representerade en kväll för 400 000 kr t ex. Han hade 4 tjänstebilar och 12 privatchaufförer!
Levnadsstandarden för vanligt folk har sjunkit med 30 % sedan den palestinska myndigheten tog över.

97-31 s 18
"Nya medborgare sökes"
Immigrationen till Israel avtar. Nu vill regeringen locka judar från väst men intresset är minst sagt ljumt (beror detta på att judar behandlas så väl i länder utanför Israel alternativt har lyckats skapa sig maktpostioner / förmögenheter där som de är rädda att mista?)

97-32 s 12
"Israel tar till ekonomiskt vapen"
Netanyahu tar till ett hittills oprövat påtryckningsmedel för att få Arafat och palestinierna att bekämpa terrorismen. Israel betalar inte skatter och avgifter som landet är skyldigt. Dessa pengar utgör 70 % av den palestinska myndighetens inkomster. De kräver att Arafat håller en hårdare linje mot de militanta islamisterna.
Detta efter nya attentat som dödat 15 och skadat 150 israeler.

97-33 s 3-4
"Kampen mot terrorismen är en svår balansgång"
Det är inte svårt för den palestinska ledaren att arrestera misstänkta terrorister, men om han försöker krossa Hamas kommer hans egen rörelse att spricka. Israel ger sig inte, en effektiv kamp mot terrorismen måste Arafat visa annars hävs inte sanktionerna. Men Arafat är inte längre lika självklar ledare som för ett år sedan. Särskilt nu sedan hans många medarbetare anklagats för korruption.

97-35 s 14-15
"Israel: ett land, två folk"
En artikel av Edward Said, professor i USA som är född i Jerusalem. Han hävdar att det enda sättet för Israel att uppnå verklig fred är att sluta ge palestinierna skulden för allt ont som händer inom staten Israel och i stället börja acceptera arabvärlden.
Israel ska aldrig glömma att landet bildats på en plats där tidigare palestinierna levde. Även om alla dessa i förskingringen inte önskar sig flytta tillbaka vill de ha ett "erkännande av vad vi förlorade och av Israels roll i fördrivningen".
(Men är det detta som är grunden för de fundamentalistiska muslimernas terrorattacker, de som tror att om de dör i kampen mot Israel kommer de direkt till Paradiset?)

97-38 s 10-11
"Albrights resa gav magert resultat"
Den första resa till mellersta Östern som USAs nya utrikesminister gjort.
Hon har besökt Israel, Egypten, Saudiarabien och slutligen Jordanien.

97-40 s 6-7
"Känslan av isolering förenar Israel och Turkiet"
Turkiet är en viktig vän till Israel eftersom det är ett av regionens största muslimska länder.

97-40 s 7
"Israel och PLO återupptar samtalen"
Samtal om genomförande av Osloavtalen 1995 tros snart komma igång.

97-41 s 19-20
"Vem kommer efter Arafat?"
Han är 68 år, rapporteras vara sjuk. Han är ledare för PLO, med drygt 5 miljoner palestinier utspridda över hela världen. Är det talmannen Abu Ala som tar över? Ellr Aby Mazen? Båda betraktas som moderata.

97-41 s 1
"Netanyahu kritiseras för misslyckat nordförsök"
Den 25 september attackerade israeliska säkerhetsagenter Hamas ledare Khaled Meshal som befann sig i Jordanien. Livvakterna lyckades emellertid gripa dem.

97-44 s 39
"Arafats hälsa vacklar"
Det talas om att PLO-ledaren Arafat inte är frisk. Hans anhängare förnekar alla rykten som infam propaganda. Spekulationerna om vem som ska bli hans efterträdare har redan börjat.

97-47 s 17
"Från toppmöte till konferens till ingenting...?"
Många länder bojkottar den årliga Mellanösternkonferensen i Qatar. Den syftar till att främja samarbetet mellan Israel och arabstaterna. De protesterar mot att fredsprocessen brutit samman.

97-48 s 10-11
"Mellanöstern kräver full uppmärksamhet"
Det finns en förklaring till att USAs allierade i arabvärlden förhåller sig skeptiska till USAs och västländernas Mellanösternpolitik. Väst måste ta större hänsyn till den föränderliga situationen i denna oroliga region om fredsprocessen ska bli framgångsrik.
Det verkar som om det är den proisraeliska lobbyn i USA, en av de mäktigaste intressegrupperna i USAs politiska system, som bestämmer mycket av USAs utrikespolitiska handlande och som därför ibland blir fel.

97-48 s 11
"Vita Huset sätter press på Netanyahu"
Clinton vill ha "konkreta framsteg" i förhandlingarna med palestinierna i december.

97-50 s 8-9
"Hög tid för Israels ledare att bekänna färg"
USA kräver inför mötet den 17.12 att Israel presenterar konkreta och trovärdiga planer på att dra tillbaka trupper från Västbanken.

97-50 s 9-10
"Det byggs som aldrig förr"
4700 nya bostäder håller på att uppföras på Västbanken. USAs krav är att man gör en omedelbar stopp i byggandet.

97-50 s 10-11
"Netanyahu har hamnat i en återvändsgränd"
Benjamin Netanyahu har regerat i ett och ett halvt år och nu ligger hans politik i spillror: fredprocessen är praktiskt taget död, USAs president Bill Clinton har förlorat tålamodet med honom och upprorsstämning råder i hans eget parti. Nästa ordinarie val är 2000 men många anser att det snart blir nyval. Kanske redan efter årsskiftet.

98-03 s 12-13
"Bäst för alla om Arafat får ha hälsan"
Han är 68 år och vårdar sin hälsa. Arafat är ordförande för PLO sedan 1969 och president för den Palestinska myndigheten sedan 1996. Hans efterträdare borde bli talmannen Abu Ala.
Men det kan också bli PLOs chefsförhandlare Abu Mazen.

98-03 s 13
"Netanyahu sänder motstridiga signaler"
Angående hur snabbt som trupptillbakadragningarna ska ske från Västbanken.

98-05 s 18-19
"Pax Americana begravs i ökensanden"
Ordningen som USA hade hoppats kunna etablera i det splittrade Mellanöstern blir alltmer ouppnåelig p g a israelernas omedgörlighet och arabernas misstänksamhet. Det finns en växande USA-fientlighet hos flera av de tidigare allierade arabstaterna som Egypten och Saudiarabien. Det gör att tidigare parias som Libyen och Iran åter börjar accepteras.
USA provocerar genom att ha militära övningar med Israel och med att leverera stridsflygplan.

98-05 s 19-20
"Motståndskampens ledare vill bli martyr"
Sedan Hamas-grundaren Shejk Ahmed Jassin frigavs har han förbryllat både vänner och fiender. Är hans erbjudande till israelerna om vapenstillestånd allvarligt menat?

98-06 s 19
"Israel vill inte ha med CIA"
I säkerhetsöverläggningarna med palestinierna. Kan det bero på att dessa, p g a CIAs sakkunskap, lett till konreta årgärder när det gäller Arafats möjligheter att bekämpa den egna terrorismen. Otillräckligheter i detta har Netanyahu använt som ett skäl att fördröja fredsprocessen . (Nu börjar ju denne snart uppföra sig som Saddam Hussein. Kanske behövs starkare påtryckningar från USAs sida även här?)!

98-06 s 20
"Israel är redo att hämnas"
Israel förbereder sig på anfall från Irak. Gasmasker, varningssystem etc. Man förbereder sig också på att svara på anfall med egna vedergällningsaktioner.

98-08 s 50
"Israel fyller 50"
Det råder ingen feststämning precis när Israel förbereder festligheterna inför halvsekeljubiléet senare i vår. Motsättningarna mellan olika grupper av judar har accentuerats sedan det yttre hotat minskat. Nu är det inre hotet mot landets säkerhet det farligaste. "Israel som enad nation kommer att spricka så snart säkerhetssituationen förbättras.

98-08 s 12
"Palestinas katastrof fyller 50"
Nederlaget och flykten i det arabisk-israeliska kriget 1948.

98-11 s 312-13
"Legendariska MOSSAD gjorde bort sig igen"
Efter mordkomplotten i Jordanien greps säkerhetspoliser då de buggade en bostad i Schweiz. Mossad har aldrig varit så kritiserat som för närvarande.

98-12 s 17-18
"Inre spänningar splittrar Israel"
I det heliga landet krigar kulturerna: med allt mer våld värjer sig icke-religiösa judar mot de ultraortodoxa ivrarnas frammarsch.
Pågår judeförföljelser (av ortodoxa - fundamentalister?) i judarnas egen stat? De kallas snyltare (eftersom de inte vill arbeta, bara studera toran och talmud; barnalstrare och blodsugare. De tar åt sig välfärdsstatens välsignelser men vill inte göra sina plikter.
Det är också viktigt för de ortodoxa att exakt slå fast vem som är av verklig judisk ras (vad man kan säga är att alla dessa är verkliga rasister). Dessa ska få speciella pass med bokstaven J!!

98-12 s 19-20
"Israel vill bort från Södra Libanon"
Om Israel ska dra sig ur södra Libanon måste det antingen ha fred med Syrien eller ta risken att göra ett tillbakadragande utan villkor. Och fred innebär ett återlämnande av de ockuperade Golanhöjderna.

98-14 s 11
"Inget genombrott i fredsprocessen"
USAs fredsmäklare Dennis Ross fick inte ut något av 4 dagars skytteltrafik i regionen.

98-14 s 14
"USA och Iran närmar sig varandra sakta och trevande"
Självklart är det främsta skälet för USA att få en bundsförvant i regionen mot Saddam Husseins Irak.

98-15 s 12-16
"Israel är ett brokigt land"
Dagens Israel är ett kaleidoskop som har etablerat separata kulturer i ett litet land. Inför landets 50-års dag i slutet av april presenteras en beskrivning av olika sorters israeler, som representerar ett tvärsnitt av det israeliska samhället.
- Pionjären - de som sådde och odlade och hoppades på en riklig skörd. De är inte religiösa och ogillar "haredim" de ultraortodoxa judarna.
- Sefarden- en känsla av sorg över ett liv i väntan. Invandrarna från Nordafrika. Dessa bor i s k utvecklingsstäder. De har sämre inkomst än judar av europeisk härkomst. Sämre utbildning.
- Den israeliska araben - en alldeles för israelisk arab och arabisk israel. De är andra klassens medborgare i Israel och i arabiska länder är de "judar".
- Den sekulära juden. Det vackra är det sanna. Det räcker. Hedonismen är en positiv kraft.
"Vi är två olika folk" de sekulära och de religiösa.
- Ryssen - lättstött främling som håller sig utanför smältdegeln. 800 000 kom i samband med USSRs försvagning och upplösning. Utgör i dag 20 % av Israels befolkning.
- Bosättaren - i envis väntan på resten av det förlovade landet.

98-17 s 16-17
"Hezbollah riskerar att förlora stödet från Iran"
Det händer saker i fredsprocessen i Mellanöstern: Iran försöker påverka Hezbollahgerillan i Libanon och Israel förbereder av allt att döma ett tillbakadragande av sina styrkor där, i säkerhetszonen mellan Libanon och Israel, - är det ett tryck från Netanyahus sida eller början på en ny start för fredsprocessen? Den nya Iran-regimen vill förvanlra Hezbollah till ett legalt politiskt parti.

98-17 s 16
"Ny dödsskjutning på Västbanken"
Bråk mellan bosättare och palestinska herdar med dödlig utgång.

98-17 s 18
"Arafat och Netanyahu träffas i London inom kort"
Diplomatisk framgång för Tony Blair, som dock betonar att USA fortfarande har en ledande roll i fredsprocessen i Mellanöstern. (Det ser ut som om EU ska kunna börja göra USA rangen stridig när det gäller internationellt inflytande, men hittills är det bara Storbritannien som klarar detta).

98-18 s 15
"Intervju med Simo Wiesenthal"
Nu 89 år. Han befriades från koncentrationsläger av amerikanska soldater för 53 år sedan. Har vigt sitt liv åt att avslöja krigsförbrytare.

98-19 s 17
"Albright satte press på Netanyahu"
I möte i London for Albright fram och tillbaka för att medlaa mellan Arafat och Netanyahu. Arafat har redan accepterat medlingsbudet men inte Israel. Handlar om att överlämna ytterligare 13 % av Västbanken till palestinierna.

98-21 s 8-10
"Palestinas tragedi. Både araber och israeler måste se verkligheten i vitögat"
50 år efter det att judarnas dröm om en egen stat uppfylldes känner sig palestinierna fortfarande som offer för sionismen men också för sina egna ledares bedrägeri.
Mer än 30 år efter arabernas största kollektiva nederlag, 1967, är arabvärldens maktstrukturer intakta med samma oligarkier och militärkadrer. Äkta demokrati förekommer inte. De mänskliga rättigheterna har inte förbättrats sedan 1967.
Det finns stora oöverbryggliga klyftor mellan arabländerna. Arafats ledning är en "korrumperad, inkopetent autokrati, som gynnar en handfull vänner". Monopolen och korruptionen är en skandal av internationella mått.
En artikel av Edvard Said, palestinier och professor i USA.

98-21 s 11
"Det handlar inte bara om 13,1 %"
Osloavtalet från 1993 innehåller mer än så.

98-24 s 15-16
"Israel vill bort från Libanon, men kriget fortsätter"
1985 ockuperade Israel en 15 km bred zon i södra Libanon.

98-24 s 16
"Blir Libanon Israels Vietnam?"
Det israeliska folket har tröttnat på att skicka ut unga män att dö i Libanon.

98-26 s 11-12
"Israels opposition tror på fred"
Den israeliska oppositionsledaren Ehud Barak tänker inte låta sig styras av religiösa partier och vill förhandla fram en rimlig lösning i stället för att söka tvinga fram en lösning med utpressning och bedrägliga metoder. I dag är Netanyahu svagare än någonsin, han är beroende av de extremt religiösa partierna, han har stoppat fredsprocessen och han har skadat Israels relationer med USA, EU och arabstaterna.

98-30 s 16
"Osloavtalen inifrån"
Intervju med Uri Savir som var Israels chefsförhandlare i samtalen med palestinierna och syrierna för några år sedan. Han har nyligen kommit ut med en bok: "The Process, 1000 days that changed the Middle East."
Det finns en politisk och moralisk plikt att följa Yitzak Rabins väg så att ett permanent fredsfördrag kan uppnås innan maj 1999.

98-32 s 15-16
"Iran hotar maktbalansen i Mellanöstern"
Teheran vållar oro genom att provskjuta en missil kapacitet att nå Israel.

98-38 14-15
"Fredsprocessen är inte död bara djupfryst"
Fredsprocessen i mellanöstern har stagnerat, men den backar inte. Därför kommer den att förr eller senare sätta ny fart och på sikt leda till ett självständigt Palestina.
Enligt avtalet 1993 skulle övergångsperioden nu vara över. Vilka är orsakerna till att fredsprocessen har stagnerat? Framgångar för extremister på båda sidorna. Men Netanyahu ä själv också motståndare.

98-38 15-16
"Israel kräver det som redan görs"
Dvs att Arafats myndighet bekämpar terrorismen. Så få attacker som nu har det inte varit på över 10 år.

98-38 16-17
"Hon går sin egen väg"
Intervju med Hanan Ashrawi, f d palestinsk förhandlare och medlem i Arafats regering.
Professor i litteratur som blev minister hos Arafat men som avböjde en ny post i hans regering. Därför att han behöll ministrar anklagade för korruption.

98-39 14
"Arbetsmarknaden är ett effektivt vapen i Israels händer"
Den israeliska likudregeringen är mer beredd att låta palestinier arbeta inne i Israel än den förre arbetarregeringen, men det ligger beräkning bakom välviljan. En är att skilja Västbanken från Gaza och göra båda ekonomierna mer beroende av Israel.

98-39 15
"Vägspärrarna skördar oskyldiga liv"
Så fort palestinierna ska flytta på sig måste de passera någon av de 30 vägspärrarna. Ibland behandlas de godtyckligt. Argumentet är att hindra terrorister att komma in i Israel.

98-40 12
"Dödläget i Mellanöstern har brutits"
Nytt avtal har träffats i USA mellan Israel och Arafat som ger palestinierna kontroll över 98 % av sin befolkning. Fortsatta förhandlingar ska ske om några veckor.

98-42 19
"Sharon ny utrikesminister i Israel"
Han är f d försvarsminister och utnämningen ska blidka den yttersta högern.

98-44 13-14
"Fredsprocessen får nytt liv"
Efter 9 dagar med hårda förhandlingar är fredsprocessen i Mellanösterm i gång igen. Avtalet som förhandlades fram i Wye i den amerikanska delstaten Maryland är ett viktigt steg för regionen och en enorm seger för Bill Clinton. Det viktiga nu är att det nya avtalet och alla tidigare avtal verkligen implementeras. Den amerikanska underrättelsetjänsten, CIA, spelar en viktig roll i arbetet att driva processen framåt.

98-44 15
"Syrien är skeptisk till avtalet"
Presidenten al-Assad vill ha separata diskussioner om Golan-höjderna och om de israeliska trupperna i Libanon.

98-45 9
"Israel sörjde Rabin"
Tre år efter mordet på Rabin arrangerade Israel en nationell ceremoni för att försöka sluta det fortfarande öppna såret i det israeliska samhället.

98-45 10
"Hamas hotar den palestinska polisen"
Den väpnade grenen ska hämnas den jakt som Arafat har utsatt Hamasanhängare för. Det är Arafats uppgift som han måste lösa om Israel ska dra sig tillbaka från ytterligare 13 % av det ockuperade området.

98-46 16-17
"Arafats polis slår till mot islamiska Jihad"
Det senaste attentatet i Jerusalem tvingar fram hårda tag mot terroristerna. Det ger också Israel en välkommen anledning att skjuta upp ratificeringen av Wyeöverenskommelsen.
De arabiska fundamentalisterna är rädda för att avtalet ska minska deras makt och genomförde ett attentat förra veckan som skadade 21 personer. Netanyahu avbröt regeringens diskussion av avtalets ratificering. Man kan säga att terroristerna hjälper Netanyahu. Han är också rädd för att förlora makt till "hökarna" i Israels regering.

98-47 14-15
"Hårda ord äventyrar freden"
Arafat håller tal om intifadan (om palestinerna inte får tillgång till Jerusalem. Israelerna betraktar staden som sin eviga huvudstad och Arafat betraktar östra Jerusalem som huvudstad i en framtida palestinsk stat) och Netanyahu rasar. Dessutom uppmanar Israels utrikesminister bosättare att "lägga beslag på" mer mark på Västbanken.

98-48 s 14
Freden har sitt pris"
Den nye ledaren för republikanerna i representanthuset, Livingstone, vill granska USAs utgifter för fred i Mellanöstern. De är stora. Både till Israel och Arafat.
98-48 s 15
"Palestinierna får luft under vingarna"
Den internationella flygplatsen är klar.

98-49 s 18
"Säkerhetszonen blir allt osäkrare"
Fler och fler israeler dör i säkerhetszonen. Många vill att Israel lämnar området.

98-49 s 19-20
"Kronprins Hassan förbereder sig för kungarollen"
Han är sin brors skyddsling, främste rådgivare och närmaste vän, och kung Hussain av Jordanien har i 33 år betraktat honom som sin officiella efterträdare. Men det blir inte lätt för kronprinsen att så småningom - eller ganska snart - axla den populäre kung Hussains mantel. Just nu är denne cancersjuk. Och Hassan ställföreträdande regent.

98-49 s 20
"Var finns rättvisan?"
Många araber ogillar västvärldens dubbelmoral. De menar att FN accepterar Israels brott mot FNs resolutioner men inte Iraks.

98-50 s 11-12
"Clintons Gazabesök orsakar tvister"
Israeler och palestinier är oeniga om Wyeöverenskommelsens innebörd och grälar om procedurfrågor i samband med besöket. Man är inte överens om vilka de 750 fångarna är som Israel har lovat att frige. De ska vara "politiska" säger Arafat (dvs sådana som begått terrordåd).

99-02 s 12-13
"Ovisshet inför valet i Israel"
Knesset har avsatt Netanyahu. Nu blir det nyval i maj. Shahak, ledare för ett nytt mittenparti, har tagit ledningen. Barak leder arbetarpartiet. Vem vinner av de tre?

99-02 s 13-14
"Vi står vid avgrunden"
Intervju med Lea Rabin, änka till den israeliske premiärministern och fredspristagaren Yithak Rabin, som mördades 1995. Hon säger sig vara övertygad om att arbetarpartiets Barak kommer att vinna valet i maj. Israel måste ge efter för palestinierna krav menar hon.

99-02 s 14-15
"Palestinierna kan påverka resultatet"
De palestinska ledarna lärde sig en läxa under den förra valkampanjen i Israel. Frågan är om de nu förmår använda kunskapen till egen fördel. (Och den skulle väl vara att hindra Netanyahu att åter få makten. Men då kan Arafat knappast utropa en egen stat 2 veckor innan valet vilket kommer att göra att Hamas kommer att betrakta honom som en förrädare). Arafat måste hindra det fundamentalistiska våldet under valrörelsen. (Kan han det?)

99-04 s 12-13
"Netanyahu sparkade sin försvarsminister"
Israels försvarsminister Mordechai har efter sitt entledigande riktat allvarlig kritik mot premiärminister Netanyahus regering och betecknat sina f d kollegor som fredshatare. Han lämnar nu Likud och blir presidentkandidat för det nya mittenpartiet.

99-05 s 16-17
"Bibi mot hela världen"
Benjamin "Bibi" Netanyahus regering har fallit och nyval äger rum i maj. Israels väljare bevittnar just nu den smutsigaste valkampanjen någonsin. Öknamn, skällsord och tomatkastning hör till vardagen. (detta är tydligen vanligt bland judar men denna gången tar kampanjen priset i snuskighet). Orsaken ska vara att alla deltagarna är krigare från början och därför gillar hård strid (??).

99-05 s 12
"Den palestinska staten får vänta"
Arafats parlament uppmanar honom med stor majoritet att inte utropa en palestinsk stat nu. Palestina är inte redo, författning och institutioner saknas. (tänk när Arafat var i Sverige och med emfas svarade på journalisternas frågor att staten skulle vara ett faktum under våren 1999, då var det ingen som ens antydde de formella hindren för detta. Det är otroligt!)

99-08 s 20-22
"Två folk gör anspråk på samma värld"
Palestiniernas dröm om att återvända till fosterlandet är lika stark som sionisternas med tiden uppfyllda dröm om en judisk stat.
En mycket intressant och informativ artikel, som också innehåller en "tidsskala" med början 1882 då pogromer i Östeuropa startar judarnas flykt till Palestina. Placerad i der Spiegel!
(men särskilt intressant är att man publicerar en artikel i en svensk tidning - den enda "ickejudiska"? - som citerar den brittiske premiärministern Lloyd George som talar om hur "den judiska rasen har världomspännande inflytande" och om hur "Begin använde sig av förintelsen för att manipulera" folket i Israel. )

99-08 s 23
"Inbördeskrigets offer har lång väg hem"
Mindre än en fjärdedel av det libanesiska inbördeskrigets flyktingar har återvänt till sina gamla hem. Nästan en halv miljon människor miste sitt hem under det 17 år långa inbördeskriget. Fredsavtalet 1991 betonade återflyttning men bara 25 % har återvänt ofta till mycket dåliga bostäder.

99-09 s 12
"Israelisk offensiv mot gerillan i södra Libanon"
Hezbollah har i attacker dödat en israelisk soldat och flera soldater. Israel har slagit tillbaka. Allt i den 15 km breda landremsan som israel ockuperar sedan 1985.

99-09 s 13
"Netanyahu glömde takt och ton"
Han påminde i ett tal om att kung Hussein ställt sig på Saddam Husseins sida i Kuwaitkriget och antydde att något sådant kan hända igen!

99-09 s 12
"Fakta om Hezbollah"
Bildades 1982 och stöds ekonomiskt av Iran, kanske 2 miljarder kronor per år. Har 5000 väpnade medlemmar. Eftersträvar en islamistisk stat i ett land med 18 officiellt erkända religioner. Har 7 av 128 ledamöter i Libanons parlament (ja, man förstår att de måste ta till våld för att få den makt de inte kan få på demokratiskt sätt. Sådana kallas väl terrorister?)

99-10 13
"Samarbete om vattenförsörjning"
Experter från Israel, Jordanien och den palestinska myndigheten har tillsammans med amerikanska forskare granskat regionens problem. Forskarna ha velat ta fram ett faktamaterial som politikerna inte kan bortse ifrån. Det handlar om ett område där det nästan aldrig regnar. Där bor 12 miljoner människor och de blir bara fler. Forskarna vill att man återvinner avloppsvatten, bedriver en effektiv bevattning och använder bräckt vatten i industri och jordbruk.

99-13 s15
"Dags för Arafat att avlägga diplomatiskt mästarprov"
Självständighet den 4 maj eller ej. Det kan stärka Netanyahus chanser till omval. Han kan vänta men det kostar. Han vill ha garantier för lån. Arafat har emottagits av Clinton i Vita Huset förra veckan.

99-14 s 12-13
"Palestinaflyktingarna har en lång fruktlös kamp bakom sig"
Libanons palestinska befolkning lever i ett tillstånd mellan trots och förtvivlan. Allt sedan undertecknandet av Osloavtalen 1993 om begränsat självstyre för palestinierna på Gazaremsan och västbanken känner sig de palestinska flyktingarna och deras avkomma övergivna. Sedan allt hopp om att kunna återerövra hemlandet med vapenmakt har dött härskar brustna illusioner i Libanon. (det var alltså tanken på att med våld ta för sig av andras makt och välstånd som höll modet uppe - hos männen. Tanken på att tävla genom att utbilda sig och att arbeta gör de flesta bara uttröttade! Samma fenomen finns säkert också hos albanerna och stora delar av den afrikanska kontinenten!!)

99-16 s 17-18
"Israels ledare flirtar med Moskva"
Israels vänlighet mot Moskva de senaste månaderna tolkas som ett försök från likudpartiets sida att vinna den rysktalande invandrargruppens stöd i det kommande valet! Primakov uppmanar till röstning på Netanyahu! Men Israel oroar sig för Rysslands försäljning av vapen till Syrien och kärnteknologi till Iran!

99-17 s 15-16
"Huvudrivalerna har allt och inget gemensamt i valet i Israel"
Arbetarpartiets ordförande Barak var general vi stormningen ett kapat plan 1976. Då var Netanyahu hans löjtnant. Valkampanjen handlar om de bådas mycket olika sätt att se på fredsprocessen. Det är val den 17 maj. Netanyahu anser att Israel är hotat av arabstaterna och att därför säkerhet går före fred. Barak är av motsatt uppfattning.

99-17 s 16-17
"Planer på nytt monument skapar oro i Nasaret"
En kör av böner och protester ackompanjerar planerna på nya monument i Nasaret.
Man vill fira Jesu 2000 års jubileum. Påven kommer på besök. Men muslimerna vill i stället bygga en stor moské på samma plats för att hedra en islamisk hjälte från 1100-talet som ligger begravd på platsen.

99-18/19 s 14-15
"Israels araber blir viktiga när val stundar"
Det israeliska valet rycker allt närmare, vilket landets vanligtvis negligerade arabiska invånare märker genom att de uppmärksammas från alla håll och kanter. De arabiska israelerna som utgör 10 % av valmanskåren har det klart sämre än judarna men ett klart högre välstånd än palestinierna. De röstar oberoende av höger eller vänster bara de blir lovade bättre villkor.

99-18/19 s 15-16
"I faderns namn"
Valkampanjen i israel söndrar familjen Rabin. Dottern Dalia kandiderar för en rival till fadern Yitshak Rabins parti. Det nybildade centerpartiet vill ge den sittande premiärministern Netanyahu konkurrens om väljarna. Den övriga familjen gör detsamma. Bara änkan Lea Rabin håller på arbetarpartiets Barak.

99-18/19 s 16
"En get? Eller en matta? Allt finns att köpa?"
Mellanöstern är ett paradis för smugglare.
Alla hushållsvaror som i det ena eller andra landet är föremål för höga tariffer eller strikta regleringar. Oftast beror det på arabländernas höga importavgifter. Dessa ersätter ofta inkomstbeskattningen. Ingen betalar nämligen skatt frivilligt. Eller så beror det på att vissa länder som t ex Libyen subventionerar livsmedel som det sedan blir lönsamt att transportera till andra länder.

99-20 s 13-14
"En man med pondus: Ehud Barak"
Han valdes till Israels nye premiärminister. Han är son till sionistiska pionjärer.

99-20 s 13-14
"En suck av lättnad"
Förhoppningarna om ett lyckat slut på fredsprocessen I Mellanöstern växer efter Baraks seger. Clinton tror att Baraks valseger kommer att sätta fart på fredsförhandlingarna i Mellanöstern. Gore är glad därför att valresultatet underlättar för honom att vinna judiska väljare i presidentvalet år 2000. (Alla förhoppningar kom på skam! (2001-03-10)

99-21 s 11
"Styrka, inte rädsla, leder till fred"
Israels blivande premiärminister Ehud Barak uppmanar sina landsmän att lämna rädslan bakom sig. Han är fast besluten att sätta fart på fredsprocessen och ingå territoriella avtal med både palestinierna och Syrien.
Han vill eventuellt utöka antalet ministrar och dra in även Likud i regeringen.

99-24 s 20
"Den långsamma vägen hem"
1500 palestinska flyktingar som har varit strandsatta i Egypten sedan 1982 kommer att få återvända till Gazaremsan. De får 12000 $ per familj och en gratis tomt att bygga hus på.

99-24 s 21
"Golanhöjderna är priset för fred"
Bosättarna känner sig förrådda av den nya regeringen.

99-26 s 16
"Nu ska krigaren sluta fred"
Barak, den mest dekorerade soldaten i Israels historia, ledde den israeliska operation som för 26 år sedan mördade tre palestinska toppolitiker, bl a Arafats närmaste man, i Beirut. Kan en man känd för att döda araber sluta fred med dem?

99-26 s 16-17
"Barak är snart klar med sin regering"
Han har kommit överens med meretzpartiet, vars ledare Sarid fick bli utbildningsminister och ett ryskt immigrationsparti, vars ledare Sharansky blir inrikesminister. Med några andra småpartier förfogar Baraks arbetarparti nu över 66 av de 120 parlamentsplatserna.

99-26 s 17-18
"Syrien och Israel närmar sig varandra"
Syriens president Hafez Assad antyder att han vill avsluta sin karriär med ett slutgiltigt fredsavtal med Israel. Barak är beredd att ge upp Golanhöjderna mot att i stället få säkerhetsgarantier för södra Libanon.

99-27 s 18
"Arafat kritiseras för maktfullkomlighet"
En aktuell rapport om tillståndet hos den palestinska myndigheten blandar beröm med kritik, men slutbetyget är gott. En undersökningskommission bekostad av EU och Norge har mycket kritik att komma med. Arafat finner kritiken orättvis.

99-27 s 19
"Levy är tillbaka på sin post"
Han lämnade sin utrikesministerpost under Netanyahu och drog då sin fraktion, Gesher, ur Likudpartiet. Nu är han minister hos Barak.

99-28 s 13
"Ett gyllene tillfälle för Barak"
Israels nye premiärminister har ett enastående tillfälle att göra sitt land till en accepterad och integrerad del av Mellanöstern. Han har fått ett starkt personligt mandat av väljarna och har en stor majoritet av parlamentet. Där finns ingen opposition att räkna med. Men han får inte glömma bort palestinierna, för att de är den svagaste motståndaren, och satsa allt på en fred med Syrien, Israels existensberättigande kommer att ifrågasättas i Arabvärlden så länge som Palestinafrågan är olöst.

99-33 s 16-17
"Kampen för fred är en ny utmaning för Baraks soldater"
Den israeliska premiärministern Ehud Baraks rådgivare är f d skickliga soldater som vet hur man för krig. Men är de lämpliga när det gäller att kämpa för fred? Det är lojalitet med Barak som idag berättigar till poster i den nya regeringe. Barak tycker om medarbetare som förverkligar hans politik utan att ifrågasätta den. Vill han skapa en slags diktatur?

99-34 s 11-12
"Palestinierna väntar otåligt på mer mark"
Om den palestinska myndigheten kontrollerade marken skulle den låta många börja bygga med en gång, tror de flesta. Netanyahu ville inte följa Wye överenskommelsen om att överlåta mer av Västbanken till palestinierna. Frågan är vad Barak kommer att göra.

99-35 s 13
"Vänskapen mellan Israel och Turkiet är en nagel i ögat på Syrien"
Israels och Turkiets militära samarbete kan komplicera fredsprocessen mellan Israel och Syrien. Turkiet skyller Syrien för att skydda kurdiska separatister och tvärtom anklagar Syrien Turkiet för att lägga beslag på värdefulla vattenreservoarer i gränstrakterna. Turkiet å andra sidan oroas av Israels planer på fredssamtal med Syrien.

99-35 s 14
"Nytt hopp om fred mellan Israel och palestinierna"
Israels premiärminister meddelade under veckoslutet sin regering att han mycket snart kan vara redo att underteckna ett fredsavtal med palestinierna. I slutet av denna vecka kommer USAs utrikesminister Albright till regionen. Arafat vill att hon ska spela en mer aktiv roll.

99-35 s 15-16
"Palestinierna lever i minnet och drömmarna"
Om de palestinska flyktingarnas situation inte kan lösas på ett för alla parter tillfredsställande sätt äventyras varje fredsavtal. Det finns en stark rivalitet mellan olika palestinier. Palestinierna menar att de har moralisk rätt att återvända enligt FNs resolution från 1948. Barak menar att flyktingarna från 1948 inte kommer att tillåtas bosätta sig på israeliskt territorium.

99-41 s 21-22
"Kung Abdullah spelar en nyckelroll i fredsprocessen"
För en tid sedan planerade Jordaniens nye kung Abdullah ett kort besök i vermont, USA för att vara best man när en f d skolkamrat gifte sig. Men resan blev inte riktigt som han tänkt sig. Det privata veckoslutet i USA förvandlades till ett officiellt statsbesök, det andra på bara fem månader, vilket speglar kungens viktiga roll i fredsprocessen. Det är hans ena mål. Det andra är att etablera Jordanien som ett högteknologiskt låglöneparadis för amerikanska datorentreprenörer. Folket är nöjda med hans ambitiösa och självsäkra ledarstil.

99-41 s 23
"Bosättare måste flytta"
En regeringskommission i Israel ger Barak rätt av själv avgöra tidpunkt och mängd av bosättningar som ska stängas.

99-43 s 11
"Ehud Barak vill bygga ett fort"
Israels premiärminister tror att bra staket ger goda grannar. Han vill bygga ett långt stängsel som ska dela israeler från araber. Då skulle de 100 000 palestinierna som idag arbetar i Israel förlora sina jobb och Arafats ekonomiska situation bli än sämre.

99-43 s 12-13
"Klockan tickar i mellanöstern men ingen gör något"
De ambitiösa målen och intensiva kontakterna från i somras har ersatts av overksamhet. Arafat vill ha västmakternas hjälp för att sätta press på Barak. Barak har antytt att han kan dra tillbaka de israeliska trupperna från Israel innan ett fredavtal med Syrien är undertecknat.

99-44 s 12-13
"En norrman kan bli nyckelperson i fredsprocessen"
Oslo stod åter i blickpunkten när huvudpersonerna i Mellanösterns fredsprocess samlas för att hedra minnet av Yitzhak Rabin och lägga grunden för det fortsatta fredsarbetet. En viktig person är Terje-Röd Larsen, Kofi-Annans personlige representant hos den palestinska myndigheten. Men redan 1993, vid de hemliga samtalen i Oslo spelade han en viktig roll.

99-44 s 12-13
"Clintons besök överväldigade Oslo"
För att fira minnet av den mördade israeliske premiärministern Rabin kom Clinton till Oslo med 700 personer. Dit kom också Putin, Barak och Arafat. (Norge, "ett av världens rikaste länder")

99-45 s 14
"Nya terrordåd stoppar inte fredsprocessen"
De islamska terroristerna fruktar intet så mycket som fred, ordning och frihet. Bara risken för att fredsförhandlingar ska komma igång får dem att begå nya terrordåd. Nu skadades 33 israeler av bombexplosioner. Dessbättre tycks inte banditerna kunna stoppa fredens män.

99-50 s 9
"Ett gemensamt mål i Mellanöstern: Fred"
Det handlar om tre ledare -Assad, Barak och Clinton - som var och en har sina prioriteringar och motiv, men det viktigaste målet delar de. Konflikten är 32 år gammal. Nu vill flera lösa den. Den alltmer sjuke Assad vill konsolidera sin egen ställning i Syrien för att försäkra sig om att makten övergår på ett smidigt sätt till hans son Bashar. Clinton vill skapa ett eget bra slut på presidentämbetet och hjälpa Gore i valkampanjen. Barak riskerade ett politiskt bakslag på hemmaplan när hans fredarbete inte kom i gång.

99-50 s 13-14
"Israels nya avhoppare"
Allt fler ultraortodoxa judar bestämmer sig för att bryta med sina ortodoxa familjer och församlingar. Baraks regering erbjuder dem hjälp att anpassa sig till det moderna samhället. Det handlar om små fundamentalistiska grupper som man närmast måste kalla sekter i vilka medlemmarna blir så indoktrinerade att de har mycket svårt att lämna sekten.