Elfenbenskusten |
|
|
Info | News |
2000-1,2 s 39-40
"Afrika får svårt att komma i kapp"
En statskupp i Elfenbenskusten väcker tvivel på att
2000-talet blir "Afrikas århundrade". La Côte
d'Ivoire ansågs sedan självständigheten 1960 till
1993 då presidenten dog som ett mönster av ekonomisk
och social utveckling. Men den militära niomannajunta avsatt
presidentens handplockade efterträdare anser att den s k
statskapitalismen varit ett gigantiskt självbedrägeri.
Vad behöver då Afrika?
- En bättre ekonomisk modell
Marknadsekonomin har inte fungerat eftersom den nödvändiga
u-hjälpen har minskat från toppnivån 75 miljarder
dollar 1965 till 40 1999.
- Ett tema för det nya decenniet
- Institutionernas roll
De ekonomiska, sociala och politiska kriser som drabbat många
av världens 130 u-länder tycks ha demoraliserat de internationella
institutionerna.
2000-14 s 20-21
"Elfenbenskustens ledare frestas att svika löftet om
demokrati"
Oron växer för att Elfenbenskusten kommer att få
en ny auktoritär, militärstödd regering i stället
för den civila regering som utlovades i samband med militärkuppen
i julas.
På julaftonen störtades den valde presidenten. Upproriska
soldater värvade general Robert Guei till att leda en interimsregering.
Dessa trycker på att han ska kandidera i det kommande valet.
2000-39 s 24
"Gueï uppmanas att stiga åt sidan"
På Elfenbenskuster tog Robert Gueï makten i en kupp
i december förra året. Nu har han inlett samtal med
7 afrikanska presidenter i ett försök att avvärja
en politisk kris före nästa månads presidentval.
2000-44 16
"Elfenbenskustens militärregim har fallit"
Svåra etniska konflikter blossade upp när den allmänt
avskydde diktatorn hade fördrivits. Gueïs främste
motståndare i presidentvalet, Laurent Gbagbo var på
väg att vinna. Då gjorde Gueï en "Milosevic",
sparkade valkommissionen och utropade sig till segrare. Men folket
fördrev den militära diktatorn. Den våldsamma
revolten utlöste etniska konflikter mellan kristna och muslimer
med många dödsoffer som resultat.
2001-1/2 s 21
"Misslyckad kupp i Elfenbenskusten"
Premiärministern Affi N'Guessan klarade attacken från
en grupp upproriska soldater som angrep landets statliga radio
och TV. Man tror att det är ett försök från
den avsatte juntaledaren Robert Guei att komma tillbaka.
2002-39 s 25
"Orolig ovisshet i Elfenbenskusten"
Soldater lojala mot Elfenbenskustens president kämpade under
söndagen mot rebeller i landets näst största stad
Bouaké. President Laurent Ghagbos regering beskyller rebellsoldater
för att vilja ta makten i en kupp organiserad av den förre
juntaledaren Robert Gueï. Han dödades av regeringssoldater
i torsdags. Elfenbenskustens stora politiska klyfta går
mellan muslimer i norr och landets sydvästra del som domineras
av kristna.
2002-41 s 19-20
"Smältdegeln spricker"
Om inbördeskrig bryter ut i Elfenbenskusten blir det en katastrof
för hela regionen. Elfenbenskusten är Västafrikas
rikaste land och närliggande länder är beroende
av pengarna som kommer från de utländska gästarbetarna
i landet. Om dessa arbetare nu måste resa hem igen blir
alla grannländer lidande. För Burkina Faso och Mali
vore detta en katastrof. President Ghabo skyller kuppmakarnas
framgångar på stöd från Elfenbenskustens
grannländer och beskyller utlänningarna i landet för
att samarbeta med rebellerna.
2002-41 s 20
"Rebellerna rycker fram emot kakaoodlingarna"
De befinner sig bara drygt fem mil från den region som producerar
40 % av världens kakao. Rebellerna kräver amnesti och
nya val som ersättning för de val som resulterade i
Ghagbos seger för två år sedan i en våg
av blodspillan och strider mellan hans aktivister och dem som
stödde oppositionsledaren Quattara en nordbo som förbjöds
att kandidera i valet.
2002-44 s 22
"Vilka är, och vad vill rebellerna?
Många misstänker att utlänningar har provocerat
upproret i Elfenbenskusten. För en månad sedan tog
en skum rebellstyrka till vapen och anföll regeringsstyrkorna
i landets tre största städer. Guillaume Sori som framträder
som den "patriotiska rörelsens" politiska chef
säger att det är folket i norr som förenas i vreden
mot vad de kalla den södra, rikare, landsdelens misshandel
av nord ivorianerna. Främsta måltavla är president
Laurent Gbagbos regering. regeringen påstår att det
är grannländerna som ligger bakom.
2003-03 s 22
"Vapenvila inför fredssamtalen"
Rebellerna bakom några av de blodigaste striderna i Elfenbenskustens
fyra månader långa krig kom häromdagen till Togo
för att underteckna ett stilleståndsavtal inför
veckans planerade fredssamtal i Paris. De senaste striderna i
Elfenbenskusten har dödat hundratals människor och drivit
över en halv miljon på flykt och ruinerat landets chans
att återerövra sitt rykte som en ö av stabilitet
i en turbulent region.
2003-5 s 5
"Upplopp i Elfenbenskusten"
Anhängare till den ivorianska regeringen demonstrerade i
början av veckan i protest mot en uppgörelse om maktdelning
mellan regering och rebeller. President Laurent Gbagbo försökte
förgäves lugna demonstranterna.
2003-6 s 21-22
"Oasen har blivit ett inferno"
Livet i Elfenbenskusten har på kort tid blivit fyllt av
prövningar. Ingen förstår hur laglösa rebeller,
från norr till väster har kunnat åstadkomma så
stor skada på så kort tid. Rebeller kontrollerar halva
territoriet. Nedgången startade för 5 år sedan
då kakaopriset gjorde en djupdykning och de goda tiderna
blev sämre. Plötsligt blev det viktigt att vara "ivorian".
Gästarbetare och andra från andra länder kördes
iväg, till stort förfång för bl a grannlandet
Burkina Faso som får 20-30 % av sina inkomster från
landsmän som arbetar i Elfenbenskusten.
2003-6 s 22
"Det finns gränser för Frankrikes makt"
Det misslyckade fredsavtalet om Elfenbenskusten undergräver
Frankrikes roll som global maktspelare. Ett fredsavtal mellan
regeringen och rebellerna understött av Frankrike undertecknades
i Paris. Avsikten var att få slut på flera månader
av inbördeskrig. Men när Elfenbenskustens president
Laurent Gbagbo kom hem igen deklarerade han att avtalet han skrivit
med rebellfraktionerna var ogiltigt. Landets väpnade styrkor
vägrade att acceptera Parisavtalets villkor att rebeller
får plats i en ny regering. Samtidigt utbröt våldsamma,
franskfientliga demonstrationer i huvudstaden Abidjan.
2003-11 s 20-21
"Elfenbenskustens enda räddning är franska styrkor"
En otacksam men nödvändig uppgift. Kolonilandet Frankrike
är nu tillbaka i landet med 2500 man delvis inspirerade av
britternas lyckade insats i Sierra Leone i slutet av 90-talet.
Det finns inget alternativ. Afrika saknar utbildade människor
och ansvarstagande medelklasser, dvs de samhällsinstitutioner
som är nödvändiga för att skapa social gemenskap,
vilket i sin tur är nödvändigt för ett framgångsrikt
samhälle. De ekonomiska svårigheter Afrika har är
små i förhållande till detta problem. De tidigare
kolonisatörerna är de enda som har en verklig möjlighet
att ge effektiv hjälp oavsett deras ansvar för dagens
förhållanden. FN-styrkorna, som ofta är sammansatt
av personal från andra afrikanska länder eller från
Asien saknar mandat, medel och moral.
2003-14 s 18-19
Krigslekar på allvar
Barnen i Elfenbenskusten hyrs in som legosoldater i ett smutsigt
krig. Tiden är knapp för de unga krigare som berövas
sin barndom. Symptom på förbannelse som ligger över
hela regionen är laglöshet, kriminalitet och en mängd
avskyvärda hemskheter. Kriget började i Liberia för
mer än 10 år sedan och därefter spred det sig
till Guinea och Sierra Leone. Långvariga konflikter mellan
stammar sprids snabbt i detta land som är så rikt på
kakao, timmer och diamanter.
2003-28 s 18
"Kriget i Elfenbenskusten är slut"
De stridande parterna i Elfenbenskusten har deklarerat att det
nästan 10 månader lång kriget är avslutat.
I en gemensam deklaration ställer sig både den ivorianska
armén och de upproriska "Nya styrkorna" bakom
president Gbagbo. Parterna ska dra sig tillbaka till bestämda
platser. I början av augusti ska avväpningen börja.
2004-23 s 10
"Monstret har vaknat igen"
Sedan Elfenbenskustens president, Laurent Gbagbo, har avskedat
tre ministrar från den nationella försoningsregeringen,
hotar ett nytt inbördeskrig i landet. Regeringen bildades
för ett och ett halvt år sedan för att sätta
punkt för ett blodigt inbördeskrig. FN misstänker
sedan länge att Gbagbo hetsar till konflikt.
2004-46 s 24-25
"Den bräckliga stabiliteten gav vika till slut"
I förra veckan bombade det ivorianska flygvapnet rebellkontrollerade
städer i norra Elfenbenskusten vilket satte punkt för
18 månaders vapenvila som övervakas av franska styrkor
och FN-styrkor. Nio franska fredsbevarande soldater dödades.
Frankrike iscensatte en vedergällningsaktion och förstörde
7 flygplan vilka utgjorde nästan hela landets flygvapen.
Frankrike beskyllde för att gå rebellernas ärenden
och en mobb anföll utlänningar i landets stora städer
under hela veckoslutet för att hämnas. 150 människor
skadades.
2004-47 s 20-21
"Den nya konflikten kan leda till en ny rond i kriget mellan
president Laurent Gbagbo och rebellerna som kontrollerar landets
norra del. De etniska motsättningarna mellan människor
i norr (muslimer) respektive söder försämrar utsikterna
till en fungerande återförening mellan landsdelarna.
Konflikten i Elfenbenskusten hotar hela regionen. Alla Elfenbenskustens
grannländer är sårbara. Mali och Burkina Faso
har redan blivit ekonomiskt lidande. Handeln har mattats av. Liberia
och Sierra Leone har en bräcklig fred men har inte löst
grundkonflikten nämligen en generation frustrerade unga män,
vars enda inkomstkälla är krig. FNs speciella sändebud
lägger hela skulden på Västafrikas ledare som
inte förmår bryta den onda cirkeln av krig och vedergällning.
2004-47 s 22
"FN inför vapenembargo mot Elfenbenskusten"
FNs säkerhetsråd beslöt i måndags att införa
ett vapenembargo mot Elfenbenskusten för att sätta press
på landets regering att få slut på den interna
konflikten. Man hotar med upptrappade sanktioner om inte landets
regering ser till att implementera villkoren i tidigare fredsavtal
före den 15 december.
2004-49 s 20-21
"Afrika blir sin egen polis"
Konflikterna i Elfenbenskusten och Sudan väcker tvivel på
att lokala fredsstyrkor förmår skapa fred och säkerhet.
Problemet är att ingen annan vill eller kan. En brigad fransktalande
FNsoldater från Togo skötte om evakueringen av utlänningar
från Elfenbenskustens huvudstad Abidjan på ett perfekt
sätt så att ingen utlänning kom till skada. Befälhavaren
över styrkans 6500 man menar att FN-styrkan i Afrika bör
bestå enbart av afrikaner. Västerländska ledare
menar också att Afrikanska Unionen bör ha huvudrollen
i att upprätta fred i Afrika och därmed lätta bördan
på FN, som för närvarande ansvarar för merparten
av alla fredsprojekt i Afrika. FN har 6 olika missioner med nästan
50000 man från 86 länder, de flesta icke-afrikanska.
30000 av dem finns i Sierra Leone, Liberia och Elfenbenskusten.
2007-10 s 24
"Nytt försök i Elfenbenskusten"
Elfenbenskustens president Laurent Gbagbo och ledaren för
en rebellgrupp, Guillaume Soro, som kontrollerar landets nordliga
halva undertecknade under veckoslutet ett avtal om att bryta det
politiska dödläget och återförena landet
som varit delat av krig. Parterna planerar att bilda en samlingsregering
om fem veckor och bilda ett gemensamt militärkommando.
2010-45 s 9
"Valfinalen skjuts upp en vecka"
Elfenbenskusten har skjutit upp slutomgången av presidentvalet
till 28 november, en vecka senare än först planerat.
President Laurent Gbagbo meddelade i tisdags att hans "duell"
mot rivalen Alassane Quattara äger rum i slutet av månaden.
Gbagbo fick 38 procent och Quattara 32 procent i valets första
omgång. FN och andra valövervakare har deklarerat att
valet gick rätt och riktigt till.
2010-49 s 27
"Fortsatt ovisshet i Elfenbenskusten"
Det omstridda resultatet av presidentvalet i Elfenbenskusten har
fått de västafrikanska staternas samarbetsorganisation
(Ecowas) att öka pressen på president Laurent Gbagbo,
som inte vill erkänna sig besegrad. Gruppen underströk
häromdagen att den betraktar oppositionsledaren Alassane
Quattara som rättmätig segrare i presidentvalet. I FN
däremot har Ryssland i Säkerhetsrådet blockerat
en resolution om att FN ser Quattara som segrare. Den sittande
presidenten Laurent Gbagbo har egenmäktigt utsett en ny regering.
Det är han som kontrollerar armén.
2010-50 s 20
"Spänt i Elfenbenskusten"
Den internationellt erkände nyvalde presidenten i Elfenbenskusten,
Alassane Ouattara, meddelade i måndags att han och hans
medarbetare skulle marschera mot de statliga institutionerna på
torsdagen och på så sätt försöka ta
kontroll över statsapparaten. Den förre presidenten,
Laurent Gbagbo, vägrar att lämna ifrån sig makten.
2010-51 s 10
"Fortsatt mycket spänt i Elfenbenskusten"
Ett nytt inbördeskrig hotar i Elfenbenskusten. Armén
som är lojal mot president Gbagbo, terroriserar regimmotståndare
och FN-soldater. EU har infört sanktioner mot regimen och
FN har förstärkt sin styrka i landet med 500 man till
de 8600 FN-soldater som redan finns och mandatet har förlängts
till 1 juni 2011. Den formellt bortvalde presidenten, Laurent
Ghabo, står under hård internationell press att erkänna
sig besegrad av konkurrenten Alassane Quattara.
2011-01 s 16
"Diplomati biter inte på Gbagbo"
Fyra afrikanska ledare besökte Elfenbenskusten för att
försöka övertala president Laurent Gbagbo att avgå.
Trots lång och intensiv behandling och erbjudande av amnesti
misslyckades de. FN har bekräftat det valresultat som gav
den andre kandidaten Alassane Quattara segern i presidentvalet
med nästan nio procents marginal.
Organisationen Ecowas har hotat med att använda militärt
våld för att avsätta Gbagbo om han inte avgår
självmant.
2011-04 s 25-26
"Stegvis maktskifte"
Den före detta presidenten Laurent Gbagbo har föresatt
sig att trotsa och hota hela det internationella samfundet med
absolut förakt. Regionens försvarschefer sammanträdde
i förra veckan för att diskutera eventuell intervention.
Den nye presidenten Alassane Quattara kräver att exporten
av kakao och kaffe ska avbrytas. Men han har liten makt eftersom
de statliga institutionerna, militären, samhällstjänsterna
och hamnarna kontrolleras av personer som är lojala mot Gbagbo.
Det handlar om att ta över makten steg för steg säger
en talesman för den nye presidenten.
2011-05 s 25
"Fem presidenter ska medla i Elfenbenskusten"
Fem afrikanska statschefer ska försöka hitta en lösning
på den politiska krisen i Elfenbenskusten. Detta meddelade
AUs ordförande häromdagen. Sydafrikas och Tanzanias
presidenter och statscheferna i Mauretanien, Tchad och Burkina
Faso. I Elfenbenskusten har president Laurent Gbagbo i två
månader vägrat att lämna ifrån sig makten
trots att han förlorade valet till oppositionsledaren Alassane
Outtara.
2011-09 s 20
"Under tiden i Elfenbenskusten"
Fortsatt våld och blodspillan och djup misär tvingar
människorna på flykt. Abidjan som är västra
Afrikas viktigaste stad håller på att kollapsa under
Laurent Gbagbos väpnade kamp för att behålla makten.
Det har gått tre månader sedan han förlorade
presidentvalet.
De internationella sanktionerna mot Gbagbos regim slår hårt.
Statens intäkter krymper och kontanterna har tagit slut.
Blodiga sammanstötningar äger rum i områden som
stöder oppositionen. Främlingsfientliga utfall mot alla
vita hörs varje kväll i den statliga tv-kanalen. Mannen
som vann presidentvalet, Alassane Ouattara sitter inspärrad
på ett hotell som skyddas av FN-soldater.
2011-11 s 17
"Lugnet före stormen"
Valsegraren Outtara kom tillbaka från Addis Abeba där
han inhämtat Afrikanska Unionens stöd. Den förre
presidenten, Ghagbo, som vägrar att acceptera valresultatet,
har sitt stöd i runt 5000 elitsoldater i Republikanska gardet
samt en pansarbataljon. I västra Elfenbenskusten rycker de
"Nya Styrkorna" fram. De stöder valsegraren Outtara.
2011-12 s 24-25
"Sanningens ögonblick i Elfenbenskusten"
Afrikas före detta ekonomiska under ligger i dödskamp,
därför att den förre presidenten vägrar att
lämna ifrån sig makten. FN vet varken ut eller in -
men den rättmätige valsegraren måste hjälpas
till makten. FN har alrig övervakat ett val så noga
som det i Elfenbenskusten. Bara tre av 20000 valurnor var skadade
eller manipulerade och det finns inga som helst tvivel om att
det var Quattara som vann valet och är den rättmätige
presidenten, Men Laurent Ghabgo den före detta presidenten
har inte tankar på att lämna presidentpalatset. Landet
kommer för varje dag ett steg närmare krig.
2011-14 s 10-11
"Afrikanska unionen fördömer intervention i Elfenbenskusten"
Afrikanska unionen fördömer FNs och Frankrikes ingripande
i maktkampen som krävt alldeles för många liv
i Elfenbenskusten. Det åligger Afrika att lösa Afrikas
problem menar AUs ordförande Obiang Nguerna. Franska helikoptrar
och FN styrkor attackerade i början av veckan palatset och
residenset där den förre statschefen Laurent Gbagbo
uppehåller sig.
2011-14 s 10-11
"Bättre förekomma än förekommas"
FNs agerande i Elfenbenskusten speglar en ny ambition att i handling
rädda liv. Gbagbo måste hindras från att använda
raketer, granater och tunga maskingevär mot civila och internationella
fredsbevarare. Det allt starkare samförståndet om att
i handling hindra våld mot civila ses mot bakgrund av en
resolution som antogs 2005 i Säkerhetsrådet och som
ger FN mandat att intervenera för att hindra folkmord.
2011-15 s 19-20
"Den onödiga kriget är över"
Elfenbenskustens starke man, Laurent Gbagbo, tillfångatogs
och omhändertogs av sin rival i måndags. Därmed
sattes punkt för en fyra månader lång maktkamp
som har skördat hundratals liv i detta en gång välmående
och välordnade västafrikanska land. Laurent Gbagbo har
den senaste tiden utsatt internationell diplomati för hårda
prövningar och hans envishet orsakade till slut ett inbördeskrig.
Det krävdes förödande attacker från FN-helikoptrar
och franska helikoptrar för att stoppa Gbagbos trots mot
det internationella samfundet, hans krig mot rivalen och hans
försök att förlänga sitt tioåriga styre.
Men gripandet av Gbagbo betyder inte att krisen är över.
Även om Ouattara är internationellt erkänd som
segrare i förra årets presidentval finns det många
Gbagboanhängare som nu tycker att det finns god anledning
att ogiltigförklara honom, eftersom han har tvingats på
dem genom intervention utifrån.
Uppfattningen om Ouattara i utlandet kan också påverkas
av att styrkor lojala mot honom dödade hundratals civila
i sin framfart genom landet, vilket har skadat Ouattaras rykte
som den som hade moralen på sin sida i maktkampen.
2011-15 s 20-21
"Först val sedan våld"
Dragkampen om makten i Elfenbenskusten är över. Det
kan hända att västmakternas intervention åstadkom
större skada än nytta. 1500 personer har dödats
i den tre månader långa väpnade striden.
Laurent Gbagbo hävdade efter valet att det förekommit
utbrett valfusk i nordliga provinser som kontrollerades av Ouattara
sympatiserande rebeller. Efter kontroller utropade författningsdomstolen
Gbagbo som segrare i presidentvalet. Men FN liksom Afrikanska
Unionen ställde sig på Ouattaras sida. En ekonom som
har gjort en hisnande karriär i IMF och Västafrikanska
centralbanken.
Problemet nu är att utlandets militära intervention
gör att Ouattara inte kan hävda att han tillträdde
efter en demokratisk valprocess. Hans seger ser mer ut som en
statskupp än en genuin valseger.
2011-15 s 22
"Läget är fortsatt spänt"
"Despoten Laurent Gbagbo sitter i husarrest, men den blodiga
maktkampen i Elfenbenskusten fortsätter. FN varnar nu för
en hämndlysten jakt på anhängare till den förre
presidenten. Varningen bottnar i att även den nye statschefen
Ouattaras styrkor har tvivelaktigt rykte. I landets västra
del misstänks Ouattaras styrkor ha iscensatt etniska massaker.
Gbagbos läger har klargjort att man inte accepterat nederlaget.
EU stödjer återuppbyggnaden av Elfenbenskusten med
180 miljoner euro och Frankrike med 400 miljoner.
2011-41 s 31
" Elfenbenskusten under lupp"
Internationella brottmålsdomstolen undersöker på
eget bevåg brott begångnas i Elfenbenskusten, där
den dåvarande presidenten Laurent Gbagbo, i december 2010
vägrade att avgå och lämna plats åt sin
valde efterträdare Alassane Ouattaras styrkor. Häftiga
stridet utbröt. Domstolens chefsåklagare, Luis Moreno-Ocampo,
talar om 1500 mord och hundratals fall av våldtäkter
och tortyr. Båda sidor kan räkna med att komma att
ställas till svars.
2011-48 s 30
"Gbagbo inför rätta"
Elfenbenskustens före detta president Laurent Gbagbo kom
natten till onsdagen till den internationella brottmålsdomstolen
i Haag, där han kommer att ställas till svars för
att över 3000 människor dödades i våldsamheterna
efter valet förra året. Gbagbo förlorade valet
men vägrade att lämna ifrån sig makten till segraren,
oppositionsledaren Ouattara.
2012-37 s 17-18
"Gerillaattacker på Elfenbenskusten"
president Alassane Outtara, en före detta topptjänsteman
på IMF kom till makten vid ett legitimt val. Men han kunde
bara installeras med våld och stöd av fransk militär.
Nära hälften av väljarna röstade på
Outtaras motståndare, Laurent Gbagbo, och den halvan är
inte alls nöjd. Gbagbo sitter i fängelse och väntar
på rättegång. Under de senaste månaderna
har anfall mot Outtaras och andra dödat ett 20-tal människor.
En nationell försoningskommission har i stort sett avsomnat.
Där legitimiteten ifrågasätts redan från
början kan ledare förvänta sig bråk.
Västliga donatorer och beslutsfattare som besöker de
västafrikanska huvudstäderna för att gratulera
till stabiliteten - den nye presidenten för Världsbanken
besökte Abidjan, Elfenbens-kustens kommersiella centrum härom
veckan - bör ta varning: deras gratulationer kan vara förhastade.
Liberia,
Elfenbenskusten
2015-37 24-26
"Från gästgivare till flyende gäster"
Under inbördeskriget i Liberia flydde många liberianer
till Elfenbenskusten. När ivorianerna i Elfenbenskusten själva
drabbades av inbördeskrig flyttade de in hos sina före
detta gäster. Första akten: Inbördeskrig i Liberia.
Charles Taylor och andra krigsherrar förvandlade landet till
ett inferno, en sadisk karnevak där horder av drogade barnsoldater
i bisarra uniformer inför rullande kameror åt upp sina
fienders hjärta.
Tusentals människor flydde från fasorna i de östra
delarna av Liberia till grannlandet Elfenbenskusten. Detta var
på 1990-talet och Elfenbenskusten betraktades då som
en välmående, stabil ö. Flyktingarna tillhörde
krahn-folket. Området på andra sidan gränsen
var också krahn-territorium och de flyende fann skydd hos
sina etniska "bröder" som talade samma språk
och hade samma traditioner.
Tjugo år senare är det åter fred i Liberia och
Charles Taylor står inför internationella brottmålsdomstolen
i Haag.
Men i Elfenbens kusten är helvetets löst. Efter valet
hösten 2010 vägrade den avgående presidenten Laurent
Ghagbo att erkänna sitt nederlag mot Qattara. Fanatiska anhängare
till de två rivalerna störtade landet i ett blodigt
kaos. En miljon ivorianer flydde från Elfenbenskusten. Den
här gången - i andra akten - är det krahnfolket
fån västra Elfenbenskusten som söker skydd i Liberia,
delvis hos samma familjer som för tjugo år sedanfick
tak över huvudet hos dem.
Ivoirische
Flüchtlinge in Liberia
Vom Gastgeber zum Asylsuchenden
Während des Bürgerkriegs flüchteten viele Liberianer
nach Côte d'Ivoire. Nach dem Gewaltausbruch in Côte
d'Ivoire im Jahr 2010 kamen Tausende von Ivoirern bei ihren ehemaligen
Gästen in Liberia unter.
Nigeria,
Niger, Burkina Faso, Elfenbenskusten,
2017-01 10-11
" Sahel och Tchadsjön"
Överlappande konflikter i området Sahel och vid Tchadsjön
har bidragit till ett omfattande mänskligt lidande och fördrivit
4,2 miljoner människor från sina hem.
(Sahel är en halvtorr gränszon i Afrika söder om
Sahara och norr om de mer bördiga områdena söderut.
År
2016 genomförde jihadister baserade i centrala Sahel dödliga
attacker i västra Niger, Burkina Faso och Elfenbenskusten.
Mali är FNs farligaste uppdrag.
Algeriet, en viktig förmedlare av stabilitet i regionen måste
spela en nyckelroll som chefsmedlare i uppgörelsen.
Vid Tschadsjön har säkerhetsstyrkor i Nigeria, Niger,
Kamerun och Tschad intensifierat sin sin kamp mot Boko Haram-rebellerna,
men gruppen är inte besegrad. Vissa kvinnor ansluter sig
till Boko Haram frivilligt i jakt på ekonomiska och sociala
möjligheter.
Elfenbenskusten
2017-02 28
"Elfenbenskusten växer ekonomiskt men armé är
ett allvarligt hot"
Elfenbenskustens president, Alassane Ouattara, leder Afrikas snabbat
växande ekonomi såväl som en styrande koalition
som nyligen fick majoritet i parlamentet. Trots detta står
han inför ett allvarligt hot mot den nationella; armén.
Flera städer paralyserades nyligen av ett två dagar
långt myteri. Soldaterna krävde högre löner
och förbättrade levnadsvillkor. De protesterande soldaterna
är framför allt före detta som stödde Ouattara.