Armenien, sammanfattningar av artiklar om Armenien, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser.

Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

Armenien

Karta Info Noyan Tepan Highlights

Armenien, sammanfattningar av artiklar om Armenien, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel.

96-39 s 14-15
"Nagorno-Karabach bygger korridor till omvärlden"
Landet har utropat sig (1992) som självständiga från Azerbajdzjan. Nu bygger man en väg till Armenien.

96-39 s 15
"Armeniens president vann valet"
Ter-Petrosjan återvaldes som president på 5 år. Oppositionen hävdar valfusk och får delvis medhåll av OSSEs representanter. Armenien är det land som får mest stöd per capita från USA, till sina 3,5 miljoner invånare.

97-03 s 18-19
"Diktaturen gör comeback i Armenien"
Det finns bara en som bestämmer: presidenten Ter-Petrossian. Oppositionspartier är bannlysta. Bara 30000 tidningsex om dan till 3 miljoner människor.
Hela det armeniska folket är defensiva och vaksamma. De minns fortfarande den turkiska massakern 1915. Däremot har ekonomin förbättrats för vanligt folk och då låter de vem som helst styra landet.

97-18/19 s 13-15
"Armenien - Landet som Gud glömde?"
Det är ett kristet folk som känner sig omringat av grannlandet Azerbajdzjan och hotat av Turkiet. T o m ryssarna hotar nu att ställa sig på motståndarnas sida. Mycket beror på oljan som finns i regionen. Rysslands förhållande till landet beror helt på hur Moskva bedömar sina bästa chanser att få ta del av oljerikedomarna. Kanske det ändå är bättre att hålla sig väl med Baku (Azerbajdzjan) och hjälpa dem på tillbaka enklaven Nagorno-Karabach?
Den enda kontakten utåt är den 57 mil långa oländiga vägen till Iran.

98-07 s 16
"Skam den som ger sig"
Manukyan kommer att kandidera till den presidentpost som blev ledig i Armenien sedan Ter-Petrossian tvingats avgå p g a en konflikt i fredssamtal.

98-11 s 15-16
"Armenien - friheten blev en besvikelse"
Drömmen om att vara ett stort land och ett stort folk som närdes vid tiden för befrielsen från USSR är krossad. Man ifrågasätter t o m om det sexåriga kriget var värt erövringen av Nagorno-Karabach från Azerbadszjan. I Nagorno-Karabach är arbetslösheten 45 % medan Azerbadszjan "badar i olja". (Primitiva människor som vill få revansch för "blodbadet" turkarna låt dem genomlida för snart 100 år sedan. Hellre kriga och slåss än kompromisser, arbete, handel och välstånd).

2000-36 s 8-12
"Skilda världar kolliderar i Kaukasien"
Kaukasiens geografiska läge antyder att det är en rik och lycklig region. Historien berättar dock om en fattig och olycklig del av världen. Det är den ryska presidenten Vladimir Putins roll att visa om Ryssland har viljan att ändra på detta förhållande.
Det handlar om de tre självständiga staterna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien, samt flera mer eller mindre självutropade republiker inom dessa stater som Abkhazien, Ngorno-Karabach, Sydossetien, Ajarien etc. Flera av de senare stöds främst av Ryssland. De är alla mycket korrumperade, maffian breder ut sig i några. Levnadsstandarden är låg och den tekniska efterblivheten stor.
Det är dock Ryssland som har lösningen i sin hand. Om Putin hyser en uppriktig önskan om välmående, starka och oberoende grannar kan han bevisa detta i Kaukasien. Om han vill fortsätta att spela gårdagens spel att dominera Rysslands grannländer kommer västmakterna att försöka hindra honom så gott de kan.

2001-18 s 11-12
"Södra Kaukasien anar ljusare tider"
Fram till helt nyligen, när utsikterna ljusnade för en lösning av 13 års bitter konflikt mellan armenier och azerer, lät västmakternas prognoser om en rosig framtid som för södra Kaukasus mest som ett dåligt skämt. Men nu finns det nytt hopp om hållbar fred i regionen. Efter en veckolång konferens i Florida mellan presidenterna Alijev och Kocharian från Azerbajdzjan resp. Armenien plus den amerikanske utrikesministern Colin Powell kan konturerna av en fredsuppgörelse anas.

2001-30 s 21
"Turkar och armenier försöker försonas"
Förhållandet mellan Turkiet och Armenien har varit minst sagt svalt i nästan hundra år. Nu görs försök att överbrygga hat och motsättningar. Den djupa klyftan länderna emellan har sina rötter i det Ottomanska imperiet. Enligt många källor dödade ottomanerna drygt en miljon armenier mellan 1915 och 1923 i ett försök att eliminera den armeniska befolkningen i det som idag är Turkiet. En av de största utmaningarna för den nya försoningskommissionen blir därför att övertyga armenier och turkar om att de en gång för alltid måste acceptera varandras tolkningar av det som då hände.

2001-30 s 22-24
"Armenien och Azerbajdzjan försöker nå enighet"
En internationell medlargrupp jobbar med att få de båda ländernas presidenter att fortsätta förhandlingarna och så snart som möjligt uppnå slutgiltig fred.
Konflikten mellan de f d sovjetiska republikerna handlar om kontrollen av Nagorna-Karabach, en avlägsen bergsenklav i Azerbajdzjan som i huvudsak bebos av etniska armenier, som är kristna medan majoriteten i Azerbajdzjan är muslimer. De vill bli självständiga eller en del av Armenien.

2003-9 s 24
"Andra valomgång i Armenien"
Armeniens president, Robert Kocharain, missade segern i presidentvalet med 0,1 %. Oppositionen hävdar ändå att valfusk förekom. Kocharain vill sitta kvar som president i ytterligare fem år i den forna sovjetrepubliken Armenien som har 3,2 miljoner invånare. Nästa valomgång är den 5 mars. Hans motståndare blir Stepan Demirchyan som är son till Armeniens ledare på sovjettiden.

2004-20 s 15
"Inga tecken på förändring i Armenien"
Armenien var tills helt nyligen ett mycket fredligare land än sina grannländer. President Robert Kocharians regering har skapat förutsättningar för att tillfredsställa medborgarenas basbehov. Men oppositionen kräver att han ska avgå. Han blev omvald i mars 2003 men valet anses allmänt ha varit förfuskat. Oppositionen leds av Stepan Demirchian, som dock inte har Saakasjvilis karisma. Azerbajdzjans och Turkiet blockerar Armenien p g a Armeniens ockupation av Nagarno-Karabach som Azerbajdzjans president Alijev vill ha omvärldens stöd för att vinna tillbaka.

2004-30 s 8-9
"Armenien håller på att tyna bort"
Massutvandring är det senaste kapitlet i landets sorgliga historia. När Armenien blev självständigt 1991 framstod detta som en seger över den tragiska historien - att för ett sekel sedan 1 miljon armenier dödats av turkarna. Det första stora misstaget man gjorde var att gå i krig med Azerbajdzjan för att vinna landområdet Nagarno-Karabach, som Armenien nu ockuperar. Nu har landet en kollapsad infrastruktur och inga naturresurser. Över hälften av befolkningen lever på pensioner eller andra bidrag. Den andra hälften på den miljard dollar som armenier som bor i Ryssland varje år skickar till sitt "hemland". Den summan är nästan dubbelt så stor som den armeniska statsbudgeten. Det som har det någorlunda bra vill bara lämna landet. De vill till USA eller den rika delen av Europa. Det finns visum på den svarta marknaden till Schengenområdet som kostar 10000 dollar. Oppositionsledaren Geghamian säger att armenierna har ett slagord - "ett land, en kultur, en religion". Inte mycket tolerans för ett mångkulturellt samhälle där inte.

2004-49 s 16
"Litet krig med stora följder"
Den djupfrysta konflikten i Nagorno-Karabach sprider kyla i hela regionen. Enligt Karabachs armeniska befolkning vann den det bittra separationskriget på 1990-talet mot Azerbajdzjan. Armenierna i Karabach har en president, en flagga och en liten armé. Men för Azerbajdzjan är kriget inte över. Azerbajdzjan anser att armenierna har ockuperat 7 regioner. Armeniernas "republik" är inte internationellt erkänd. Området är mer en armenisk enklav än en oberoende enhet. De azeriska invånarna har givit sig av och till del ersatts med armeniska flyktingar från Azerbajdzjan som lever i elände i resterna av plundrade bostäder.

2005-16 s 11-12
"Turkiet öppnar ett mörkt kapitel"
Den armeniska tragedin 1915 har varit tabu i Turkiet, men nu börjar man kunna tala om den. Enligt traditionen hyste den sydostliga delen av Turkiet ett välmående, kristet armeniskt samhälle fram till första världskriget. Under kriget mördades 1,5 miljoner armenier systematiskt i ett folkmord, enligt armenierna själva, som utfördes av de ottomanska turkarna. I dag förbereder armenier över hela världen sig för att hedra minnet av massakern som började den 24 april för 90 år sedan. Turkarna påstår att detta inte är sant. Däremot dog flera hundra tusen armenier av hunger och sjukdomar under massdeportationen till Syrien av armenier som hade kollaborerat med de invaderande ryska styrkorna i östra Turkiet. En del kurder ifrågasätter denna versionen och erkänner att deras förfäder anslöt sig till slakten efter att ha fått löften om armeniernas mark - och en plats i himlen som tack för att de dödade otrogna.
I mars inrättade premiärminister Erdogan tillsammans med oppositionsledaren Baykal en opartisk kommission med företrädare från båda sidor i folkmordsdebatten. Hrant Dink som ger ut veckotidningen Agos som läses av många av Turkiets 60000 armenier menar att det är bättre att Turkiet försöker normalisera relationer med grannlandet Armenien än att ägna sig åt meningslösa diskussioner om statistik och terminologi över snart sekelgamla händelser!

2005-16 s 12
"Ett första steg mot försoning"
Armenierna planerar att utropa 24 april till en minnesdag av våldsamheternas början. Turkiet oroar sig för att frågan kan försvåra förhandlingarna om medlemskap i EU. Den turkiska statens arkiv publicerade i söndags en lista över drygt 523000 turkar som enligt myndigheten dödades av armenier i Turkiet från 1910 till 1922. Turkiets premiärminister, Erdogan, har i ett brev till Armeniens president Kotsjarian föreslagit bildandet av en historiekommission.

2005-41 s 13
"Lycka till, säger Armenien"
Invånarna i Armeniens huvudstad, Jerevan, antar att Turkiet genom medlemskap i EU kommer att ändra sig på för Armenien två positiva sätt. Sitt sätt att se på historien och sättet de bemöter sina grannar på. Ända sedan 1933 har myndigheterna i Ankara hållit den turkisk-armeniska gränsen stängd i solidaritet med Azerbajdzjan, därför att en del av det azeriska territoriet ockuperas av Armenien. De tror också att Turkiets officiella syn på det folkmord som armenierna menar att deras landsmän utsattes 1915 för av ottomanerna kommer att ändras.

2006-6 s 14-15
"Nagarno-Karabach är tillbaka på dagordningen"
Förhandlingar om en fredlig lösning i konflikten om Nagarno-Karabach har burit frukt efter flera års dödläge. Enklaven är en omstridd provins i Azerbajdzjan, som orsakade krig i början av 1990-talet mellan Azerbajdzjan och Armenien när Sovjetunionen upplöstes. Kriget dödade minst 18000 personer och drev en miljon på flykt. Sedan vapenvilan 1994 har armeniskstödda styrkor ockuperat regionen som omfattar 31000 km2, det vill säga nästan 14 % av Azerbajdzjans yta. Konflikten har i åratal hämmat den ekonomiska utvecklingen och stabiliteten i hela regionen. Nu finns en chans till uppgörelse före årets slut, säger diplomater som följer förhandlingarna. Ett möte i Paris mellan Azerbajdzjans president Ilham Alijev och hans armeniske kollega Robert Kocharian har förberetts.

2006-47 s 13
"Maktspelets svåra konst"
Hur Armenien klarar livhanken i det eldfängda Kaukasien. Gränserna till två av grannländerna är stängda, det är Turkiet och Azerbajdzjan. De övriga två är Iran och Georgien, som står under rysk blockad. Utvandringen från Armenien har lett till att antalet invånare ligger långt under den officiella siffran på 2,9 miljoner. Armenien är starkt beroende av bistånd och får bland annat stort ekonomiskt stöd från Amerika, tack vare diasporan där som minns massakrerna 1915. Armenien är alltmer beroende av Ryssland särskilt för sin energiförsörjning. Grannlandet Azerbajdzjan däremot har exploaterat sina tillgångar på olja och gas. Armeniens president Robert Kocharian har infört censur på medierna och manipulerat val. Korruptionen är utbredd.

2007-20 s 14
"Presidenttrogna vann i Armenien"
Partier som stöder presidenten erövrade en stor majoritet i förra lördagens parlamentsval i Armenien. Valet fick med beröm godkänt av internationella observatörer. Valkommissionen uppger att Republikanska partiet, som leds av premiärminister Serzh Sarkysan, en av president Kocharyans trognaste anhängare, fick 40 % av rösterna och ytterligare två presidenttrogna partier fick tillsammans 35 %.

2007-34 s 14-15
"Stormakterna kastar lystna blickar på Armenien"
Världens äldsta, kristna land som ligger inkilat mellan muslimska grannländer är alltjämt åtråvärt för Kreml. Men även USA lockas av Moskvas sista utpost i Kaukasien. Armenien har och vill ha goda relationer med Ryssland i motsats till sina grannländer i Kaukasien, det uppstudsiga Georgien och det oljerika Azerbajdzjan. USA anstränger sig för att tillmötesgå USA-vänliga oppositionspolitiker och de ger frikostig och militär hjälp, sedan 1991, då Armenien blev självständigt, en och en halv miljard dollar.
Landets förhållande till grannlandet Turkiet är förgiftat sedan folkmordet på armenier som började 1915. Gränserna är stängda. Med Azerbajdzjan har Armenien en konflikt sedan landet startade ett utbrytarkrig i början av 1990-talet för att dra till sig enklaven Nagorno-Karabach som har en stor armenisk befolkning.

2008-10 s 14
"Åtta dödades i armenisk protestaktion"
Undantagstillstånd i cirka tre veckor har utropats i Armenien efter våldsamma sammanstötningar mellan militär och demonstranter i huvudstaden Jerevan där åtta personer dödades och ett hundratal skadades under det förra veckoslutet. Oroligheterna startade efter presidentvalet som vanns av premiärminister Serge Sarkisian. Oppositionens kandidat Ter-Petrosian, som var Armeniens förste president efter Sovjetunionens upplösning och som kom på andra plats har anmält valfusk.

2008-11 s 12-13
"Oroväckande rapport från Kaukasien"
Det blodiga våldet i Armenien oroar både Ryssland och västmakterna. Rapporten om fuskval, korrumperade byråkrater och döda demonstranter påverkar hela Kaukasien, en region med stor betydelse för energisäkerheten i Europa. I det armeniska presidentvalet den 19 februari fick den sittande premiärministern Serzj Sarkisian, tack vare stödet från partiska medier och delvis manipulerad rösträkning, 53 % av rösterna. Han stöddes av den nuvarande presidenten, Robert Kocharian. Regeringen tolererade de fredliga protesterna i elva dagar men sedan sattes polisen in. När detta inte räckte satte Kocharian in armén. Åtta människor dödades, bilar stacks i brand och butiker plundrades.

2008-36 s 10-11
"Turkiet väntar och ser"
Ett stort Natoland väntar på sin roll i Kaukasus. Sedan 1993 har Turkiet inte haft några formella band med Armenien. 1993 stängde Turkiet gränsen därför att Armenien ockuperat ett litet stycke av Azerbajdzjan i kriget om Nagorno-Karabach. Nu har emellertid kriget i Georgien väckt tvivel på klokheten i att bevara gränsen stängd. Nu har Armeniens president Serzh Sarkisian bjudit in Turkiets president Abdullah Gül till en kvalificeringsmatch till fotbolls-VM mellan Turkiet och Armenien den 6 september. Om Azerbajdzjan försonas med Armenien skulle Azerbajdzjan få en alternativ exportrutt för sin olja, nu sedan den andra bombats i kriget. Turkiets etniska och religiösa band till sina azeriska kusiner är viktiga men om Turkiet och Armenien kunde bli vänner innan det amerikanska presidentvalet så kanske det kan hindra en eventuell resolution i den amerikanska kongressen som pekar ut de osmanska turkarnas slakt av armenier som folkmord.

2008-44 s 10-13
"Kaukasus efter kriget"
En lättirriterad region har blivit farligare och viktigare men det finns nycklar till fred och stabilitet. De tre länderna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien fungerar som en skådeplats för en ny konfrontation mellan Ryssland och väst. Ryssland försonade sig aldrig med förlusten av kontrollen av Kaukasus i samband med Sovjetunionens upplösning 1990-91. Olje- och gasledningar är en huvudanledning till att Kaukasus är en så viktig bricka i spelet mellan Ryssland och väst. För det tredje är regionen hemvist för ett antal sjudande konflikter som blivit olösta sedan 1990. Då lämnades Georgien med två regioner, Abchazien och Sydossetien som genast bröt sig loss i två krig på 1990-talet. Azerbajdzjan har den autonoma regionen Nagorno-Karabach som var föremål för krig med Armenien 91-94. Azerbajdzjan och Armenien har påverkats av Rysslands krig mot Georgien. Båda har blivit mer västinriktade.
Azerbajdzjans oljeeldade ekonomi blomstrar men vanliga medborgare märker inte mycket av pengarna. Dessutom krossar oljeinkomsterna den icke oljerelaterade ekonomin. Azererna är upprörda över att Armenien ockuperar en sjundedel av deras land.
Den armeniska ekonomin går bra men är överdrivet beroende av råmaterial, byggnadsindustri och diamanthandel plus pengar från den stora armeniska diasporan.
Det bästa sättet för att få de två länderna att bli mer demokratiska och mindre krigstänkande är ett löfte om framtida EU-medlemskap, det vore bättre än att locka med anslutning till Nato. Ett annat bra sätt är att öka samarbetet med Turkiet.
"Georgiens krig mot Ryssland kan paradoxalt nog ha förbättrat chanserna till en fredlig utveckling i hela regionen".

Original artikel i The Economist.
Eller läs mer här: Kaukasus4408.html.

2009-11 s 12-13
"Dags att sätta punkt för folkmordsdebatten"
Det har aldrig funnits så goda förutsättningar för armenier och turkar att bli vänner som just nu. Därför vore det illa om den amerikanska lägger sig i frågan om folkmordet genom att anta en resolution som skulle väcka stor vrede i Turkiet. De hittills frusna relationerna mellan Armenien och Turkiet visar tecken på att tina och det kanske är det första steget mot en försoning mellan de turkiska och armeniska folken. Armenien har koncentrerat sig på konkreta frågor som att öppna gränsen mellan Armenien och Turkiet, en livsviktig fråga för båda länderna. I bakgrunden finns dock den armeniska diasporans känsloladdade insisterande på att ett folkmord ägt rum och kanske behövs Erdogans förslag att etablera en gemensam historiekommission.

2009-18 s 10
"Islossningen fortsätter"
Armenien och Turkiet närmar sig varandra. Turkiet presenterar en vägkarta för etablering av diplomatiska relationer efter många års tvist om folkmordet på armenier. Armenien och Turkiet kom i förra veckan överens om att etablera diplomatiska relationer ett viktigt steg sedan år av långa och bittra gräl om Turkiets vägran att erkänna det armeniska folkmordet. Islossningen började med fotbollsmatchen mellan Turkiet och Armenien förra året i kvalificeringen inför VM, då Armeniens president Serge Sarkisian bjöd in sin turkiske kollega Abdullah Gül till Jerevan.

2009-48 s 7
"En lösning i sikte"
I konflikten om enklaven Nagorno-Karabach-Karabach förhandlade Azerbajdzjans och Armeniens president direkt med varandra i söndags i München. Det har de gjort vid några tidigare tillfällen. Den armeniskt dominerade enklaven tillhör formellt Azerbajdzjan. Vid Sovjetunionens upplösning förklarade sig Armenien oberoende av Azerbajdzjan och i kriget som följde dog nästan 30 000 människor.

Turkiet, Armenien
2010-15 s 16-18
"Demonerna från det förflutna ger sig inte"
Nu i april är det 95 år sedan folkmordet mot armenierna inleddes. Vad som drev mördarna och varför även Tyskland teg inför det som då hände har framkommit i en ovanlig tv-dokumentär. 1933 skildrade den österrikiske författaren Franz Werfel i romanen "Musa Daghs fyrtio dagar" de armeniska bybornas motstånd mot turkiska gendarmer i juli 1915. Werfels bok och minnesmärket Cizernakaberd vid Jerevan är nog det enda som minner om folkmordet på armenierna vars sista överlevande nu själva närmar sig döden. Mellan 800 000 och 1,5 miljoner människor dödades mellan 1915 och 1918 i de östra delarna av det nuvarande Turkiet eller omkom under dödsmarscher genom öknen i norra Syrien. Turkiet på vars territorium förbrytelsen skedde förnekar än idag det osmanska ledarskapets illgärningar. Premiärminister Erdogan domderar att Turkiet aldrig kommer att erkänna något folkmord.

2011-48 s 15
"Frusen konflikt"
Såret i relationerna mellan Armenien och Azerbajdzjan gör fortfarande ont.
Stepanakert är huvudstad i Nagorno-Karabach som egentligen tillhör Azerbajdzjan men som vill tillhöra Armenien. På sovjettiden var Nagorno-Karabach en autonom enklav i Azerbajdzjan där majoriteten av invånare var armenier. Området är lite mindra än Bohuslän. Konflikten bröt ut 1988 när enklavens armenier försökte bryta sig loss ur Azerbajdzjan. När kriget tog slut 1994 hade de segerrika armenierna fördubblat enklavens storlek. Azeriska städer i enklaven övergavs och lämnades att förfalla.
Ramarna för en uppgörelse verkar nu vara klara. Nagorno-Karabach, som förklarade sig självständigt 1991, återlämnar det mesta av det erövrade territoriet tillbaka till Azerbajdzjan.
Azerbajdzjan har numera till skillnad från krigsåren massor av kontanter tack vare olja och naturgas. Landet har en stor statsbudget. Ryssland är redo att försvara Armenien.

2012-19 s 30
"Presidentens vänner vann valet"
Ett parti lojalt med president Sarzh Sargsyan i Armenien vann parlamentsvalen under veckoslutet. Valet i Armenien var det första sedan upploppen för fyra år sedan i protest mot att Sargsyan valdes. Han är landets tredje presidenten sedan självständigheten.
Armenisk politik följs noggrant av en stor armenisk diaspora i USA, Frankrike och Ryssland. Armenien har 2,9 miljoner invånare, medan antalet armenier utanför landets gränser uppgår till cirka fem miljoner.

Ryssland, Ungern, Azerbajdzjan, Armenien
2012-36 s 31
" Azerbajdzjan svek löfte till Ungern"
2006 dömdes azerbajdzjanen Ramil Safarov till livstids fängelse i Ungern för mordet på armeniern Gurgen Markarin. Mordet utfördes när de båda befann sig i Ungern på en NATO-kurs. Ungern har nu överlämnat Safarov till Azerbajdzjan där han skulle avtjäna sitt straff inte kunna benådas förrän efter 25 år. Men Azerbajdzjans president benådade den 35 årige Safarov så fort han kom hem till sitt land. Rysslands utrikesminister fördömer tilltaget och Armenien har brutit de diplomatiska förbindelserna med Ungern.

Ryssland, Georgien, Armenien
2014-21 s 10-11
"Efter Krim är allt möjligt"
Om Ryssland skulle blockera gränsen mellan Sydossetien och Armenien separeras östra och västra Georgien samt alla transitvägar från Kaspiska havet till Svarta havet, inklusive motorvägar, järnvägar och oljeledningar. Den missnöjda armeniske befolkningen i Georgien förstärker också hotet och rädslan för angrepp.
Det är ryska FSB som byggt ett stängsel mellan Sydossetien och Georgien. Det ska markera gränsen till Sydossetien. I slutet av Sovjetunionens existens bröt sig regionen loss från Georgien. När den georgiska regeringen ville återta området 2008 invaderade den ryska armén. I dag finns 10000 ryska soldater i Sydossetien. Befolkningen fruktar att de ska annekteras. Putin säger att Ryssland aldrig haft för avsikt att lämna transkaukasus området. Georgien är främst beroende av att många familjer är beroende av penningförsändelser från sina anhöriga som arbetar i Ryssland. Den armeniska minoriteten i Georgien är upprörda över att de varken blir politiskt eller socialt integrerade utan bara betraktas som en säkerhetsrisk.

Ryssland, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan
2014-21 s 12
"Lojaliteterna splittrar Sydkaukasien"
Armeniens och Azerbajdzjans bedömning av krisen i Ukraina går i motsatt riktning. Vid omröstningen I FNs generalförsamling fördömde en majoritet med 100 stater Rysslands agerande på Krimhalvön. Bland förespråkarna fanns Azerbajdzjan medan deras granne Armenien röstade mot och därmed på samma linje som till exempel Vitryssland, Nordkorea och Syrien. Ryssland agerar som Armeniens beskyddare och använder landets territorium som ett militärt brohuvud. Ryssland arbetar för att Armenien ska bli medlem i en rysk tullunion som 2015 ska leda till den Euroasiska unionen, Putins motdrag mot EU.
Azerbajdzjan däremot med sina stora olje- och gastillgångar agerar ner självsäkert gentemot den stora grannen Ryssland i norr.

Turkiet, Vatikanen, Armenien, Historia
2015-17 s 27-28
"Påven i sammansvärjning mot Turkiet"
Den turkiska presidenten Erdogan är mycket missnöjd med att påven uttalat att armenierna utsattes för folkmord. Han varnar nu påven för att "upprepa detta misstag".
Man beräknar att så många som 1,5 miljoner armenier dödades systematiskt eller försvann under första världskriget. EU uppmanar också att Erdogan ska benämna detta krigsbrott för ett folkmord. Presidenten svarade med att "uppmaningen gick in genom ena örat och ut ur det andra".
Massakrerna ägde rum mitt under den bredare konflikten i första värlskriget som ledde till att det ottomanska riket upphävdes.
(Osmanska riket deltog i Första världskriget på de förlorande Centralmakternas sida. I skuggan av världskriget begickmyndigheterna 1915 med stöd av muslimsk lokalbefolkning ett folkmord på över 1 miljon armenier (som var kristna) och 100 000-tals övriga kristna, framför allt greker. Därmed försvann en mångtusenårig armenisk kultur i på den turkiska halvön, dvs Anatolien eller Mindre Asien utanför Kaukasus. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Osmanska_rikets_historia).

sidans topp