Angola

Karta

Info

Southern Africa Journal de Angola

Angola, dessa sidor innehåller sammanfattningar av artiklar om Angola 1996-2004 som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel.

97-06 s 19
"FN-styrkan måste stanna i Angola"
FN har varit i Angola sedan 1988. Då för att övervaka tillbakadragandet av kubanska trupper som hjälpte MPLA mot Unita. Idag finns nästan 10000 personer där. De flesta vill åka hem men kan troligen inte detta förrän de två fraktionerna enats och alla gerillasoldaterna avväpnats.

98-40 19
"Krigen i centrala Afrika"
Det finns väpnade konflikter i 5 länder omkring Kongo:
Kongo - riskerar att falla sönder
Angola - har problem med UNITA - lägger sig i andra länders konflikter
Rwanda - 1 miljon slaktades 1994
Uganda - regimen utmanas av Lords motståndsarmé som den förföljer in i Sudan

99-01 s 32
"Kriget i Angola ödelägger allt"
Sedan 1 månad har kriget mellan UNITA och regeringsstyrkorna trappats upp. De drygt 20 år gamla kriget har skördat en halv miljon dödsoffer gjort 1 miljon till flyktingar.

99-02 s 14
"FN lämnar Angola"
När mandatet går ut i februari . Detta blir det tredje av FNs misslyckanden i Afrika efter Somalia och Sierra Leone. Varken den angolanska regeringen och UNITA är intresserad av en fortsättning.

99-09 s 20-21
"Kriget försvårar hjälpen till Angola"
Kriget har startat igen mellan MPLA och UNITA. Problemet är att även om MPLA skulle kunna besegra UNITA så fortsätter problemen med korruption, svag samhällsmoral och att intäkterna från olja och diamanter tillfaller allt utom den angolanska folket.

99-09 s 20
"FN sätter punkt"
Den 20 mars ska FN ha lämnat Angola. Det går inte längre att arbeta där, de 12 miljarder sv kr som hittills investerats i "freden" är nu som bortkastade. (Kanske FNs pengar ibland gör det möjligt att fortsätta kriga, under tiden går pengarna till de stridande parterna?)

99-44 s 24-25
"Angolas armé har övertaget"
De angolanska regeringsstyrkornas offensiv har resulterat i viktiga segrar och tvingat UNITA-rebellerna till reträtt. De har övergett sitt högkvarter och förmodas nu ta upp den verksamhet den är bäst på nämligen gerillakrigföring. Men internationella pressen på regimen är hård för att inleda förhandlingar och återuppliva de fredsavtal som tecknades med UNITA 1994.

2000-3 s 16
"Inbördeskriget i Angola sprider sig till grannländerna"
"Efter olja och diamanter är våld Angolas främsta exportartikel". Först var det Zimbabwe som drogs in och nu vill Angola in på Zambias territorium för att jaga UNITAa rebeller.

2000-5 s 17-18
"Angola rekryterar unga namibier till kriget mot UNITA"
Fattiga bybor lockas att ta värvning för att kriga mot rebellerna i grannlandet, men de blir lurade på lönen.
Det har varit krig i Angola sedan självständigheten 1974. Det regerande marxistpartiet stöddes av Sovjetunionen och Kina och UNITA-gerillan av USA och Sydafrika. Efter det kalla krigets slut har kriget inte längre en "ideologisk dimension" men fortsätter oförminskat. När oljepriserna steg i somras fick Angola mer pengar till kriget.
Angolas problem är som ett gift som sprids till länderna i omgivningen. De angolska soldaterna "gör vad de vill" även i grannländerna!

2000-11 s 20-21
"FN vill ta hårdare tag mot UNITA"
Åtta länder anklagas för att ha brutit mot sanktionsbeslutet mot UNITA-rebellerna i Angola som använder inkomster från diamantbrytning för att finansiera sitt 30 år gamla inbördeskrig mot regeringen i landet. Bulgarien och Ukraina nämns särskilt. Kan påverka deras ansökningar till EU och Nato. Också tre afrikanska presidenter nämns.

2000-39 s 25-26
"Kongo blöder"
Om FN skickar en fredsstyrka till Kongo är det inte en bräcklig fred utan ett blodigt krig som möter dem. Ett krig som den amerikanska utrikesministern kallat för "Afrikas första världskrig". För 2 år sedan transporterade Rwanda soldater med flyg till Kongo för att anfalla huvudstaden Kinshasa och störta presidenten Kabila som de hjälpt till makten 1997. Rwanda fick hjälp av Uganda. På andra sidan stod Angola, Zimbabwe och Namibia.

2000-39 s 26-27
"Angola är ett monument över misslyckad diplomati"
Angolas tragedi är att det egentligen skulle kunna vara en succé. I takt med att fler och fler angolaner sjunker allt djupare ner i fattigdomsträsket blir den lilla, rika angolanska minoritetens konsumtionsvanor alltmer iögonfallande och extrema. Alla skulle kunna ha det bra. Angola är ett rikt land. Mycket olja exporteras och stora reserver finns. Alla oljepengarna behövs emellertid, hävdar presidenten MPLAs partiledare dos Santos, för att bekosta kriget mot UNITA-rebellerna.

2000-41 s 21-22
"Angola dränks i olja och snärjs i fattigdom"
Landets enorma resurser går till spillo i korruption och krig. Och kriget är förutsättningen för korruptionen. Förklaringen till folket över den enorma klyftan mellan deras fattiga liv - 2 miljoner överlever bara på direkta bidrag från andra länder - läs västvärlden - och ledningens enorma lyx och överflöd är just att den förhållandena krävs för kriget.
Ändå är Angola Afrikas potentiellt rikaste land. Landet producerar mer olja än Kuwait. Tre fjärdedelar av befolkningen lever desperat fattigdom. (Vem tror att folket i Angola skulle få det bättre därför att IMF skulle efterskänka staten dess lån, så som demonstranterna med våld krävde på Prags gator? Pengarna skulle bara gå till ett ännu lyxigare liv för en mindre härskande grupp i landet och de vapen den skulle köpa in skulle bli allt dyrare och sofistikerade med risk för att fler länder i Afrika skulle angripas med ännu värre följder för vanligt folk som resultat!)

2001-14 s 21-22
"Kyrkan spelar statens roll i Angola"
Det är ofta missionärer som får fylla tomrummet när det gäller de viktiga samhällstjänsterna"
Strax efter självständigheten från Portugan 1975 följde inbördeskriget mellan rivaliserande befrielsemiliser och det kalla krigets huvudrollsinnehavare valde sidor. USA stödde Savimbis rebeller medan Sovjetunionen stödde den nya (MPLA)regeringen. Som inte spenderat några pengar på skolor sedan 1975! Landets auktoritära regeringen använder merparten av statens inkomster på ett impopulärt krig och resten försvinner i de styrandes fickor. Det är den romersk-katolska kyrkans missionärer som får svara för en viktiga del av folkets behov.

2001-19 s 20
"Angolas regering funderar på dialog med fienden"
Angolas president José Eduardo dos Santos vill hitta en fredlig lösning på inbördeskriget. Problemet är att UNITASs veteranledare Savimbi inte vill avväpna sin gerilla först.

2001-47 s 21-22
"Dos Santos tänker avgå, säger han"
Angolas president lovar att avgå före nästa val. Håller han sitt löfte? Han har varit landets president i 22 år. I 18 år har han bedrivit inbördeskrig med följande förödelse och förfall. Angola är ett förfärligt land att leva i, ett land med utbredd fattigdom, världens näst högsta barnadödlighet och en fjärdedel av befolkningen på flykt undan krig. För en liten elit i regeringspartiet, det marxistiska, tidigare Sovjetstödda MPLAs innersta krets, har den lönsamma oljeindustrin dock medfört goda möjligheter att bygga upp privata förmögenheter.

2002-09 s 20
"Hoppet om fred vaknar i Angola"
Växande internationella påtryckningar i kombination med UNITA-ledaren Jonas Savimbis död väcker hopp om eldupphör i Angola, som har utkämpat Afrikas längsta inbördeskrig. Sedan landet blev självständigt från Portugal 1975 har det nästan oavbrutet haft krig. Landets folk lever under mycket fattiga omständigheter trots att Angola är rikt på både olja och diamanter. Sedan Savimbi dödats av regeringsstyrkor anser många att chansen till fred är den största på många år. Samvimbis död kommer troligen att leda till en hård maktkamp inom UNITA.

2002-12 s 20
"Freden nalkas i Angola"
UNITA-rörelsen i Angola accepterade för några dagar sedan i en banbrytande överenskommelse regeringens fredsvillkor, vilket väcker hopp om ett slut på en av Afrikas blodigaste och äldsta konflikter. UNITA-medlemmar i exil är inte lika intresserade av fred.

2002-23 s 22-23
"Freden tycks äntligen ha en chans i Angola"
Efter 40 år av blodigt inbördeskrig råder det äntligen fred i Angola. även om svält och korrumperade politiker fortfarande är potentiella hot mot den bräckliga freden. För tre månader sköts och dödads UNITAs grundare Jonas Savimbi av angolska soldater. Sedan dess har det skett stora förändringar. Det 40-åriga inbördeskriget är slut. Viktigt är att freden slutits mellan militärer inte mellan politiker. Politikerna som tjänat grova pengar som mellanhänder vid vapeninköp har inget att vinna på en fred. Nu är det svälten bland de f d UNITA anhängarna som är hotet. Utländska organisationer vill hjälpa till med livsmedelstransporter. Men det vill inte politikerna som nu vill tjäna grova pengar på att själva ordna hjälpen från utlandet.

2003-7 s 14-15
"Nu börjar kampen för överlevnad i Angola"
Freden fyller snart ett år i Angola. Hoppet om en bättre framtid växer, men frågan är om den stora massan får någon chans att ta del av det potentiella välståndet. Inget annat land är så rikt och så fattigt på samma gång. Oljefyndigheter är stora, där finns enorma mineraltillgångar och diamanter. Marken är bördig och växtligheten frodig. Ändå lever ¾ av befolkningen på mindre än en dollar om dagen och 2 miljoner av 14 hotas av svält.
Under kriget som nu är slut upptäckte den styrande eliten, marxisterna, som omfattar 200 familjer att den kunde plundra statskassan bl a genom vapenhandel. "Bermudatriangeln" mellan presidentämbetet, centralbanken och det statliga oljebolaget misstänks lägga beslag på stora summor. Bara förra året försvann 1 miljard dollar. Trots att folket svälter kan man inte rättfärdiga bistånd från utlandet eftersom pengarna bara går till de redan rika.

2004-07 s 22-23
"Angolas ledare stoppar fickorna fulla"
I Angola finns två slags invånare: skamlöst rika och maktlösa fattiga. Human Rights Watch hävdar att Angolas ledare på fem år förskingrat eller slarvat bort 4,2 miljarder dollar. Hälften av alla barn är undernärda samtidigt som det finns 20 angolaner som har förmögenheter på mer än 100 miljoner dollar vardera. De rikaste är alla nuvarande eller f d statliga ämbetsmän. Korruption bland eliten leder alltid till umbäranden för småfolket. José Eduardo dos Santos har varit president sedan 1979. I början på året omvaldes han till det gamla marxistiska partiet MPLA:s ledare. Tidigare skyllde regeringen på kriget med UNITA och hemligstämplade allt om ekonomin, särskilt hur stora intäkterna från oljeindustrin var och vart de gick men nu har det varit fred i två år.

2004-38 s 18-19
"Angolas svåra väg till normalitet"
Angola har fred men nu behöver det demokrati också. I september 2006 ska allmänna val hållas. Det senaste var 1992 efter en kortvarig fredsperiod. Då besegrade dagens president dos Santos och hans MPLA rebelledaren Jonas Savimbi och hans rörelse UNITA. Detta fick Savimbi att storma tillbaka till bushen för ytterligare 10 års förödande krig. 2002 dog Savimbi i ett kulregn och detta satte stopp för 27 års inbördeskrig som startade under kalla krigets dagar som ett ställföreträdande krig mellan USA och Sovjetunionen. Ekonomin växer, mest p g a att världsmarknadspriset på olja är högt. Levnadsstandaren förbättras samtidigt som förhållandena i slummen är förskräckliga. FN säger att utdelningen av mat är mycket svårare i Angola än i t ex Sudan.

2004-38 s 19-20
"Hårda villkor väntar vid hemkomsten"
Angolanska flyktingar, som beger sig hemåt efter decennier i exil, möter ett krigshärjat och förstört land. En halv miljon flyktingar har återvänt. Många tycker att villkoren är mycket hårda efter att i åratal ha levt i flyktingläger som erbjöd tillräckligt med mat, skolor och sjukvård. I Angolas städer råder det brist på det mesta: rent vatten, sanitära bekvämligheter, elektricitet, skolor, mat och framför allt jobb. Hälften av befolkningen är arbetslös. Förhållandena skulle dock vara ännu värre om där inte fanns utländska hjälporganisationer. FN levererar mat och reparerar broar, läkare utan gränser står för sjukvården och Halo Trust röjer landminor.

2005-38 s 14
"Angolas långa väg tillbaka"
Inbördeskriget slutade för tre år sedan, men Afrikas näst största oljeland slickar fortfarande såren. 70 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen trots att Angola är ett rikt land som producerar över en miljon fat olja per dag. Angola är nästa största producent av olja bland de svarta afrikanska länderna. Volymen förväntas fördubblas till 2008. Angola är världens 4:e största producent av diamanter. Mycket litet av de stora inkomsterna når emellertid vanliga angolaner. Mycket går till att betala tillbaka lån som har tagits till höga räntor för att kunna köpa vapen till det nu avslutade inbördeskriget så att det tidigare kommunistiska och sovjetstödda MPLA kunde behålla makten. Mycket pengar har också hamnat i fickorna hos en liten elit. Angola anses med fog vara ett av regionens mest korrumperade länder.

2005-44 s 24-25
"Angola måste ta itu med korruptionen"
Angola är det svarta Afrikas största oljeproducent efter Nigeria. Landet producerar 1,3 miljoner fat olja per dag. Angola placeras av FN på 160:e plats av totalt 177 när det gäller social utveckling. Angola är ett av världens tio mest korrumperade länder.

Angola
2007-35 s 22-23
"Ekonomisk boom i Angola lockar investerare""  Hela artikeln
Under nästan 30 år sedan självständigheten 1975 härjades Angola av ett inbördeskrig. Sedan kriget tog slut 2002 har landet blivit känt utomlands för sina oljetillgångar, den djupa klyftan mellan den omåttligt rika supereliten och den fattiga majoriteten och bristen på insyn i den statliga ekonomin. Landet har blivit en rykande het destination för företag som vill investera i Afrika. Landet erbjuder onekligen fantastiska investeringsmöjligheter men problemet är att den angolanska regeringen är extremt ovillig att öppna för insyn, den är korrumperad och respekterar inte de mänskliga rättigheterna.

2007-35 s 23
"OPEC har sista ordet""  Hela artikeln
Angolas ställning som en blivande storproducent av olja har nyligen uppmärksammats. Det spekuleras om huruvida oljekartellen OPEC ska meddela en formell produktionskvot för Angola. Produktionen har ökat från bara drygt 500 000 fat per dag 1993 till 1,4 miljoner per dag i fjol. Stora investeringar skulle kunna får produktionen att uppgå till 2,6 miljoner fat per dag runt 2014.

2007-47 s 28-29
"Häxjakt på barn"
I delar av Angola, Kongo-Kinshasa och Republiken Kongo blir ett stort antal barn anklagade för häxeri, de misshandlas och överges. Ofta sker detta som en förevändning för föräldrar och släktingar att slippa försörja eller ta hand om dem. Det är en vanlig tro i Angolas dominerande Bantu-kultur att häxor kan kommunicera med de dödas värld och suga upp eller "äta" andra människors livskraft. Vuxna häxor sägs förtrolla barnen genom att ge dem mat, för att sedan gengälda tjänsten genom att offra en familjemedlem. Häxjakterna har ökat sedan fäderna blev oförmögna att sörja för barnen. Två fall nyligen upprörde myndigheterna i Luanda. En mor förblindade sin 14-åriga dotter med blekmedel för att "befria henne fråm hennes onda visioner". En far injicerade batterisyra i sin 12-årige sons mage för att han fruktade att sonen var en häxa. Så kallade helbrägdagörare tar bra betalt för att "bota" de häxdrabbade barnen. Medicinmännen har tusentals kunder årligen. I kyrkorna finns det siare som hävdar att de kan driva ut onda andar. Men de kan också brännmärka barn som häxor. De sägs ha förhäxats till att begå mord. Då vågar inte ens polisen hjälpa barnen mot dess misshandlande föräldrar.
Artikel i NY Times eller här.

2008-37 s 11
"MPLA fortsätter att regera i Angola"
Angolas regeringsparti vann en övertygande seger i parlamentsvalet, vilket betyder att dess 33-åriga maktinnehav förlängs med ytterligare några år. Detta trots protester om att valet hade stora brister. MPLA fick cirka 82 % av rösterna. Drygt 10 % gick till UNITA, en före detta rebellgrupp, som idag är det största oppositionspartiet.

2009-26 s 22-24
"Revolutionen har gått i graven"  hela artikeln
Inget land i Afrika har så hög tillväxt som Angola. När inbördeskriget tog slut började dollar strömma in i landet tack vare oljan. Men som förebild för andra stater i Afrika duger inte denna framgångssaga. Alldeles för många angolaner står utanför uppgången.
På FNs senaste utvecklingsindex hamnar Angola på 162:a plats av 177. Den förväntade livslängden är 42 år, barnadödligheten katastrofal och analfabetismen överstiger 30 %.
Presidenten styr Angola som en upplyst diktatur. I parlamentsvalen i fjol segrade MPLA med över 80 % av rösterna. Men diskrepansen mellan den synliga rikedomen och det ihållande eländet väcker kritik även inom det styrande partiet. Många tror inte längre på "den socialistiska revolutionen". Presidenten dos Santos har den sprutande oljan och den stora valutareserven till stor hjälp. Hotet mot regimen ligger i den oerhörda korruptionen och det faktum att ministrar och guvernörer ser på regerande mest som ett slags sidoverksamhet. Viktigare är att göra affärer och berika sig själva.
Originalartikel i der Spiegel Die Revolution ist beerdigt, eller här.

2011-08 s 26-27
"Presidenten äger allt"
Efter tre decennier vid makten härskar José Eduardo dos Santos över en enorm skatt, men få av hans landsmän får del av tillgångarna. Sedan ett 27-årigt inbördeskrig avslutades 2002 har Angola utvecklats till ett av Afrikas rikaste länder söder om Sahara. Men Angola är också ett av världens mest ojämlika länder med en Ginokoefficient på 0,55. Bara nio procent av Luandas befolkning på fem miljoner har tillgång till rinnande vatten. Angola saknar kompetenta stats- och kommunaltjänstemän medan det finns ett överflöd på byråkrater som är enormt ineffektiva. Medlemmarna i det styrande MPLA, före detta marxister med utbildning i det forna Sovjetunionen, tycket att de är värda att leva lyxigt som belöning för att de vunnit inbördeskriget.

2012-06 s 31
"Som vanligt i Angola"
Angolas president, den 69-årige dos Santos, har haft makten i 32 år. Han kommer sannolikt att åter nomineras till regeringspartiets presidentkandidat inför valet i september. Hans parti MPLA kontrollerar 181 av totalt 220 platser i parlamentet. Angola är en före detta marxistisk stat som var låst i ett inbördeskrig i 27 år mellan MPLA och rebellrörelsen UNITA. MPLA fick 82 % av rösterna i de allmänna valen 2008, som var de första efter inbördeskrigets slut.

2012-23 s 5-6
Situationen på arbetsmarknaden i Portugal är besvärlig. Många välutbildade saknar arbete och utsikterna är dystra. Men för den som vågar och vill finns chans till nystart i en av Portugals före detta kolonier, Angola.
Allt fler portugiser hittar nya karriärer utomlands, framför allt i Portugals forna koloni i Sydvästafrika, Angola. Sáàgua kan också tänka sig en framtid där. I den angolanska läkemedelsindustrin erbjuds månadslöner på 8 000-10 000 euro, alltså tio gånger så mycket som i Lissabon. 150 000 portugiser har redan fått visum till Angola.
Nu råder det ombytta roller. Portugal är ett av Europas fastigaste länder medan Angola utvecklats till Afrikas framgångsrikaste oljeexportör vid sidan av Nigeria. Kinas nästa största oljeleverantör. Angola har också gott om diamanter och bördig åkermark. Den tidigare förslavade nationen har köpt upp slavdrivarlandet Portugals tillgångar.

Angola, Handel
2015-12 s 8
"Isabel dos Santos är Afrikas rikaste kvinna och en av Portugals mäktigaste investerare"
Dottern till Angolas president sedan 1979, José Eduardo dos Santos, framträder som en elegant investerare med en utbliek som sträcker sig över stora delav världen.
Hon tillbringade sin barndom i Baku och studerade till ingenjör i London innan hon flyttade till Angola.
Isabel dos Santor anses vara den rikaste kvinnan i Afrika, bara i Portugal har hon en förmögenhet på cirka två miljarder euro, och en av de mäktigaste personen i den portugisiska ekonomin. Hennes namn återfinns bakom en rad olika bolag, men hon är en diskret investerare som inte mycket väsen av sig.
I mångt och mycket förkroppsligar hennes framgångar Angolas utveckling från fattig koloni till portugisiernas nya Mekka.

Angola
2015-47 23-24
"Angolanerna kräver frihet NU!"
Angola firade nyligen, de 11 november, fyrtio års självständighet. Men nu begär folk inte längre enbart fred, demokrati och bröd, utan också frihet från MPLAs auktoritära regim. Ett nytt slagord har skapats; Liberdade Jà! (Frihet nu!).
Det styrande MPLA, folkets rörelse för Angolas befrielse, firade nyligen 40 år vid makten. Folket har upplevt två slags styre: Den portugisiska kolonialismen och MPLAs auktoritära regim. Den senares mål har varit att fortsätta kolonialismens utsugning av folket för egen vinnings skull.Utsugningen handlar inte längre om råvaror. Det handlar om utplundring av Angolas statliga tillgångar som framför allt överförs till Portugal.

2016-22 21
"Angolas president utnämner dottern till chef för landets statliga oljebolag"
Angolas president José Eduardo dos Santos har utnämnt sin dotter Isabel, Afrikas rikaste kvinna till styrelseordförande i det statliga oljebolaget Sonangoln och därmed förstärkt sin familjs kontroll av Afrikas största ekonomi söder om Sahara.
Angola tävlar med Nigeria om att vara Afrikas största oljeproducent och producerar även diamanter.
José Eduardo dos Santos som har styrt landet sedan 1979 har också utnämnt en av sina söder till chef för Angolas statliga investeringsfond.

Angola, landminor
2017-17 26-28
"Angola 15 år efter krigsslutet: I Cuito Cuanavale finns det fortfarande landminor bakom nästan varje buske"
Femton år efter att ett av Afrikas längsta krig har upphört är Angola fortfarande ett av länderna med flest landminor. Och ingenstas så många som i Cuito Cuanavale, en stad i sydöstra Angola som var ett av de största slagfälten under det kalla kriget. De nedgrävda landminorna hämmar tillväxten i Cuito Cuanavale och har hindrat regeringens planer att omvandla krigsskådeplatsen till en turistattraktion.
Kort efter det att Angola vunnit självständighet från Portugal1975 gled Angola in i ett inbördeskrig mellan två tidigare befrielsearméer. Det kommunistiska östblocket stötte Angolas regering, som leddes av Folkets rörelse för Angolas befrielse, eller MPLA, med hjälp av trupper från Kuba. Väst stödde UNITA som var allierade med USA och Sydafrika.

Angola
2017-34 14-15
"Angolas övergång till teknokrati kommer inte att ska utan offer"
Angolas president José Eduardo dos Santos är den afrikanska ledaren som suttit längst vid makten. Nu ska han äntligen avgå efter nästan 38 år vid makten. Men det fredliga flkerpartivalet som genomfördes den 23 augusto, som den dos Santosallierade försvarsministern João Lourenco vann med lätthet, markerar inte riktigt slutet på eran i oljegiganten i södra Afrika; snarare en början på en osäker övergångsperiod. Detta är politisk förändring i Angola stil - den sker gradvis och försiktigt, är rätt organiserad och kommer sannolikt att både göra halt och börja om flera gånger.
Maktöverföringen har planerats under flera år och var ursprungligen tänkt att ska 2018. Men den 74-årige presidentens försämrade hälsa krävde ett snabbt agerande.
Den nye presidenten João Lourenco, som fick 61 % av rösterna i valet, är en 63-årig armégeneral som är fri från anklagelser om korruption.