Tempus 2009 v 23

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20 21 22 23

Storstädning i London

Onda aningar om ett mycket dåligt resultat i de brittiska kommun- och EU-valen i torsdags förstärkte den jäsande oron i Labourpartiet och underblåste förväntningarna på att premiärminister Gordon Brown kommer att göra en stor ommöblering i regeringen så snart valresultaten är klara.

JOHN F BURNS
London
Enligt en ström av rapporter i alla ledande brittiska dagstidningar, som citerar oidentifierade källor på Downing Street nr. 10 och i regeringen, överväger Brown att byta ut några av de viktigaste ministrarna i ett försök att öka Labours väljarstöd och förhindra eventuell konkurrens om partiledarskapet.
Bland de ministrar, som anses hänga löst och kanske får en annan post eller helt enkelt avskedas, finns finansminister Alistair Darling, inrikesminister Jacquí Smith, transportminister Geoff Hoon och kommunminister Hazel Blears. En del källor antyder att ännu fler ministrar kommer att bytas ut, kanske runt tolv stycken.

Alla de fyra ledande ministrarna, vars öden är föremål för spekulationer, är på ett eller annat sätt involverade i skandalen med missbruk av offentliga medel. Fler än 200 av parlamentets 646 ledamöter har nämnts under de tre veckor som tidningen The Daily Telegraph har avslöjat parlamentarikernas fusk och bedrägerier.
Aktuella opinionsmätningar visar att Labour aldrig förr har haft så svagt väljarstöd – 20 procent eller mindre – och det gör att den planerade regeringsombildningen ses som avgörande för Gordon Browns politiska framtid.
Stödet för Brown som person och ledare är inte mycket större än för hans parti. Både premiärministern och Labour ligger långt efter Toryledaren David Cameron och hans parti. Konservativa parlamentsledamöter har också ertappats med fingrarna i syltburken, men väljarna tycks lägga huvuddelen av skulden på Labour.

Det som skyddar Brown just nu mot försök att få honom utbytt är det faktum att det för närvarande inte finns någon trovärdig ersättare.
Alan Johnson, socialminister i Browns regering och f d brevbärare och facklig ledare, verkar vara den mest troliga kandidaten om Brown lämnar sin post. Johnson har betonat flera gånger att han absolut inte vill utmana Brown, men han kan tänka sig en ledarroll om Brown väljer att avgå självmant. Opinionsmätningar antyder att Labour skulle kunna återhämta sig med Johnson som ledare - kanske till och med vinna valet 2010.

Inrikesminister Jacquí Smith meddelade i tisdags att hon avgår från ministerposten men behåller sin plats i parlamentet.
Det är ännu osäkert hur det blir med finansminister Darling, som har ertappats med att begära ersättning för en våning i London trots att han bodde i finansministerbostaden på Downing Street nr. 11.
Darling erkänner misstaget, som begicks därför att han fick finansministerjobbet och flyttade till Downing Street mitt under den sexmånadersperiod, som ha begärde avdrag för. Han har betalat tillbaka summan, som var försumbar jämfört med vad andra ministrar och parlamentsledamöter har roffat åt sig.
© 2009 TEMPUS/The New York Times