Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Tempus
2010 v 08

Tidskriften

tidigare veckor: 
2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21 
22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  
2010: 01 02 03 04 05 06 07 08     

Inte ens kyrkan förmår stoppa Polens kvinnor

Polska kvinnor gör revolution i det ärkekatolska samhället och startar fler nya företag än andra europeiska kvinnor. Nu kräver de mera inflytande i politiken också.

JAN PUHL
Warszawa
Ewa Wieczorek vet att hon kommer att väcka förtret. I sin tidskrift ska hon publicera en artikel om de kvinnliga vakterna i Stalinmuseet i Gori i Georgien. Det är en historia om kvinnor som på dagen vakar över diktatorns skjortor och pipor och som efter arbetets slut går hem och drömmer om att han kommer till dem om natten.
Stalin lät mörda nästan 200 000 polacker, och artikeln om de georgiska museivakterna kommer att resultera i mängder av ursinniga läsarbrev. Men Ewa Wieczorek, som är en flickaktig 43-åring med kortklippt hår, är inte rädd för läsarnas vrede. Hon säger att hon vill veta vad det är som gör att dessa kvinnor fortsätter att hylla en massmördare.
Ewa Wieczorek är chefredaktör för Wysokie Obcasy, som är Polens största damtidning. Tidningen är en blandning av kultur- och populärtidskrift, och den delas ut som lördagsbilaga till dagstidningen Gazeta Wyborcza, som har en upplaga på en halv miljon och som 1989 var östblockets enda ej censurerade tidning.

Åtta redaktörer skriver för Wysokie Obcasy om ämnen som länge var tabu i Polen: om split i äktenskapet och om kvinnor i manliga yrken, men också om abort, pornografi och sex under graviditeten. I tidningen finns rubriker i stil med: ”En kvinna är inte en lampa”. Tillhörande artikel förklarar att kvinnor inte måste ställa upp på sex så fort mannen ”trycker på knappen”. Sådana ämnen chockerar fortfarande i det djupt katolska Polen.
Redaktionen ligger i en ljus byggnad av stål och glas i stadsdelen Mokotów. Träpersienner täcker fönstren och i tamburen står dyra cyklar. Wysokie Obcasys framgång speglar en enorm samhällsomvandling i Polen sedan kommunismens fall. De polska kvinnorna har på bara 20 år genomfört det som tog många fler decennier för kvinnorna i väst. Omvandlingen efter kommunismens fall gjorde att kvinnornas frigörelse i Polen skedde i turbofart.
Statistiskt sett hör Polens kvinnor till de modernaste i Europa. De står bakom vart tredje nystartat företag, vilket gör att Polen ligger långt före många andra EU-länder. Polska kvinnor innehar drygt en tredjedel av alla chefsposter på mellannivå, bara i Frankrike, Lettland och Litauen är andelarna större. De polska födelsetalen, som länge var de högsta i Europa, har minskat till 1,4 barn per kvinna, vilket är jämförelsevis lågt i Europa. ”Vi är inte längre fastlåsta i rollen som maka och mor”, slår Ewa Wieczorek fast.

Wysokie Obcasy skriver omvandlingens historia, och Ewa Wieczorek är själv en symbol för denna historia. Hon har en 22-årig son med studieambitioner från sitt första äktenskap. Vid tiden för kommunismens fall skilde hon sig från sonens far, vilket på den tiden var nästan ett helgerån.
Den traditionella kvinnobilden i Polen förändrades egentligen inte med kommunismens ankomst. Efter kriget måste kvinnorna föda barn och senare satte kommunisterna dem att köra traktor, studera och arbeta i gruvor. ”Det hade inte ett dugg med självförverkligande att göra utan bara med plikt”, säger Wieczorek. ”Den polska kvinnan var tvungen att arbeta men det var också hon som bar den tyngsta lasten i omsorgen om barnen och hushållsarbetet.”
Med omvandlingen upplöstes den gamla ordningen. Övergången till kapitalism krossade de gamla könsrollerna. Idag finns knappt någon familj med fler än ett barn som klarar sig på en lön, vilket har lett till att många kvinnor har startat eget – en frisörsalong eller butik t ex. Sådana verksamheter kan bedrivas samtidigt som man tar hand om barnen. I Polen finns än idag jämförelsevis få dagis.

Men kvinnor har också lagt beslag på viktiga chefsposter. Henryka Bochniarz är till exempel chef för det polska arbetsgivarförbundet sedan 1999. Under åtta långa reformår var juridikprofessorn Hanna Gronkiewicz-Waltz chef för den polska centralbanken, idag är hon överborgmästare i Warszawa.
Ett av landets mest framgångsrika konsultbolag, Evip, leds också av en kvinna. Företaget har introducerat bl a CocaCola, Shell och saudiarabiska investerare på den polska marknaden. Bara tio år efter omvandlingen uppstod ”Klubb 22”, som är ett nätverk för framgångsrika polska kvinnor.
De runt två miljoner polacker som har utvandrat sedan omvälvningen har spelat en stor roll i kvinnornas revolution. De flesta har arbetat i Skandinavien, Storbritannien eller Irland, men nu återvänder de i en strid ström. Bland hemvändarna finns kvinnor som har lärt sig att stå på egna ben under tiden i främmande land.

Doktor Irena Eris är 60 år och en ikon för alla självständiga, polska kvinnor. Hon lutar sig bekvämt tillbaka i skinnfåtöljen på hennes kontor, som är inrymt i villan där hon bor på Pulawskagatan. Väggarna är champagnefärgade och möblerna är av ädelträ. Hon har samma frisyr som Hillary Clinton och en grå tröja till den knäkorta kjolen. ”Många kvinnor här i Polen levde länge i tron att de inte hade rätt att lyckas. Det fanns ett utbrett mindervärdeskomplex”, säger Eris.
Eris äger Polens mest framgångsrika kosmetikföretag, som är uppkallat efter henne. Av Wall Street Journal har hon utnämnts till en av Central- och Östeuropas skickligaste företagsledare. I miljoner polska badrum finns flaskor och tuber med påskriften ”Dr. Irena Eris”. Företaget exporterar till ett tjugotal länder. Doktorstiteln erövrade hon 1978 efter läkemedelsforskning vid Humboldtuniversitetet i Berlin.
Samtidigt som hon återvände till Polen slog den dåvarande statschefen, general Jaruzelski, till mot Solidaritetsrörelsen. Eris blev djupt besviken och drog sig undan offentligheten. Men hon hyrde två rum i förorten Piaseczno och sade upp sig från ett tryggt jobb hos ett statligt läkemedelsföretag. ”Jag ville åstadkomma något speciellt och var beredd att satsa allt på det.” Målet var en ansiktskräm. När hon introducerade produkten på marknaden fanns det nästan bara cigaretter av märket Sport och gurkor i polska butiker. Eris make distribuerade krämerna i bakluckan på sin Fiat till butik efter butik. 1989 hade hon redan 12 medarbetare och idag sysselsätter hennes företag drygt 800 personer. Eris tillverkar krämer och schampo och levererar till apotek, skönhetsbutiker och salonger. Koncernen omfattar även två hälsoanläggningar, däribland ett femstjärnigt spa.
”Plötsligt var jag en framgångsrik affärskvinna. Från att ha varit en av myndigheterna förföljd egenföretagare blev jag en förebild, eftersom jag skapar arbetstillfällen och är kvinna.” Hon håller med om att de gamla könsrollerna hör till det förflutna, men påpekar att det är långt kvar till verklig jämlikhet i Polen.

Den katolska kyrkan och majoriteten av polackerna utanför de stora städerna, tycker att kvinnans nya roll är ett svek mot den gudomliga och nationella ordningen. Katolicismen är fortfarande en viktig beståndsdel i den polska identiteten. 90 procent av polackerna är döpta och många av dem är övertygade om att det går bra för Polen tack vare den djupa tron, som hjälpte dem att hålla ut mot främmande herrefolk som tyskar och ryssar.
Ett arv från katolicismen är de polska abortlagarna, som är bland de hårdaste i Europa. Abort är tillåtet bara om graviditeten är en följd av våldtäkt, om fostret misstänks ha svåra missbildningar eller om mammans liv är i fara. Trots detta genomförs uppskattningsvis mellan 80 000 och 200 000 illegala aborter varje år. Kvinnor bosatta nära gränsen åker till Tyskland, och i Polen finns många läkare som utför aborter i hemlighet. En dokumentärfilm om detta ämne visas just nu på landets biografer.

Författaren Agnieszka Graff är en av den polska kvinnorörelsens förgrundsfigurer. Hon är en slank, snygg kvinna som pratar fort och är van vid att män avbryter henne, något som hon hatar. Hon berättar att hon blev djupt besviken när hon återvände till Polen 1995 efter studier i USA och Storbritannien. ”Till och med i den akademiska världen umgicks polska män och kvinnor bara på flirtnivå. Vettiga samtal verkade vara en omöjlighet”, säger hon.
Det var också vanligt att man urskuldade männens våld i hemmet med att männen i alla fall kysste kvinnorna på hand när de hälsade – en hedersbetygelse som har försvunnit i de flesta länder.
Graff bestämde sig för att uttrycka sitt missnöje med rådande omständigheter i gatudemonstrationer. Första gången var de 200 kvinnor som deltog i demonstrationen på den internationella kvinnodagen 8 mars. Förra året kom 6 000 kvinnor. Enligt Graff var Polens inträde i Europeiska unionen 2004 en mycket viktig händelse. Medlemskapet tvingade Polen att införa förbud mot diskriminering och sexuella trakasserier.
Agnieszka Graff är nöjd med utvecklingen de senaste åren. Mycket av det som finns kvar att klaga på möter man även i andra europeiska länder. Kvinnor tjänar till exempel fortfarande mindre än män även om de utför likvärdigt arbete och det är mycket ovanligt att de klättrar allra högst upp i karriärstegen.
Graff vet att det i det polska samhället finns krafter, som upplever kvinnans nya roll som ett hot och som till varje pris vill förhindra fri abort. Graff och många med henne kräver därför större inflytande i politiken. De förespråkar kvotering: alla partier bör reservera minst hälften av platserna till kvinnor i kommunala, regionala och nationella församlingar. Graff och hennes meningsfränder har samlat in nästan 150 000 namnunderskrifter till stöd för kvoteringskravet.

Den politiska högern anar ett hot mot den nationella harmonin. Den polska modern har i sekler tryggat nationens fortbestånd, och hon ska inte kämpa för nya rättigheter, säger landets biskopar.
”Pariteten”, som man kallar kvotering i Polen, ”splittrar samhället i ännu fler grupper”, klagar en kommentator i Warszawatidningen Rzeczpospolita.
Men opinionsmätare konstaterar lite förvånat att majoriteten av befolkningen faktiskt stöder förslaget om kvotering. 70 procent av kvinnorna gillar det och 52 procent av männen. Samhällsvetare förklarar det starka stödet med att polska parlamentariker har extremt dåligt rykte, och hittills är det männen som har dominerat i parlamentet. De anses korrupta och maktlystna. Många polacker tror uppenbarligen att fler kvinnor i politiken skulle förbättra den politiska kulturen.
© 2010 TEMPUS/Der Spiegel