Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
JOHN C FREED
Paris
De flesta amerikaner anser att Amerika ska ringa Gordon Brown
i London, men européerna – framför allt fransmännen
– tycker att det är Angela Merkel i Berlin som ska lyfta
på luren, enligt en undersökning av byrån Harris
Interactive.
På frågan vilket land som är det ledande i Europa
svarar, föga överraskande, en majoritet (57 procent)
av tyskarna att det är Tyskland. En lika stor andel spanjorer
håller med. Mycket överraskande är att 68 procent
av fransmännen ser Tyskland som Europas stormakt. Italienare
och britter är delade mellan Tyskland och Storbritannien.
På andra sidan Atlanten anser 63 procent av amerikanerna
att Storbritannien är den ledande nationen.
När människor i de sex länderna uppmanades att
sia om framtiden och ange vilket land som får mest inflytande
i Europa de kommande tio åren blev resultaten ungefär
desamma.
På frågan vilka politiker som är viktigaste placerade
de flesta Angela Merkel på första plats och Frankrikes
president, Nicolas Sarkozy, på andra plats. Men amerikanerna
anser att Gordon Brown är Europas mäktigaste politiker.
Detta är viktiga frågor i Europa inför valet av
EU-rådets president i början av nästa år.
Ordförandeposten i EU-rådet roterar för närvarande
var sjätte månad mellan de 27 medlemsländerna.
Enligt det nya Lissabonfördraget, som EU-ledarna godkände
i december, ska EUs ledare i framtiden välja en president
för EU-rådet. Presidentens mandatperiod blir två
och ett halvt år, som kan förlängas en gång.
Enligt Lissabonfördraget, som ska vara ratificerat 1 januari
2009, behåller man också ordförandeskapet i EU-kommissionen,
som är ett femårigt mandat, som för närvarande
innehas av José Manuel Barroso. Det betyder att det i fortsättningen
finns två möjliga svar på Henry Kissingers fråga.
Två politiska bloggare i Europa, Jan Seifert och Jon
Worth, anser att de två posterna bör slås ihop
till en. På deras hemsida, whodoicall.eu, finns en petition
som propagerar för en sammanslagning av de två ordförandeposterna.
Worth säger i en intervju att kommissionspresidenten är
”demokratiskt legitim”, eftersom det är EU-parlamentets
medlemmar som röstar. Men EU-rådets president kommer
däremot att utses av EUs 27 statschefer. Worth hävdar
att kommissionens president har större legitimitet, eftersom
statschefer sällan väljs i val, som handlar om Europapolitik,
vilket dock EU-parlamentarikerna gör.
”Det som oroar oss är att det blir en stark rådspresident
och en svag kommissionspresident”, säger Worth. ”Det
går inte att bortse från ledarskapets legitimitet”.
En stor minoritet européer håller inte med Seifert
och Worth. Opinionsundersökningen pekade på stort motstånd
mot själva förslaget om en europeisk president och ännu
större motstånd mot att kombinera de båda posterna.
Motståndet delades inte av en majoritet i något land,
men det var störst i Storbritannien (46 procent) och minst
i Italien (14 procent).
”Idén är lite skrämmande”, erkänner
Worth. ”Men man måste fråga sig vilka alternativ
som finns”.
I opinionsundersökningen fick deltagarna en lista på
möjliga ”Europapresidenter” plus alternativet ”ingen
president”. Bara några få på listan lyckades
få stöd från mer än tio procent i något
land. Merkel nämndes Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien.
Storbritanniens f d premiärminister, Tony Blair, nämndes
i Storbritannien, Italien och USA. Andra nationaliteter valde
egna landsmän som Jacques Delors, f d kommissionsordförande,
och f d premiärminister Felipe Gonzalez i Spanien.
© 2008 TEMPUS/International Herald Tribune
