| MYNDIGHETER || VUXENTANKAR || SJUKVÅRDEN || FÖRSTA SIDAN || UNGDOMSTANKAR || DIKTER || LÄNKAR || FORUM///CHAT || REFERENSER |

| DAGBOK |

”Överallt såg jag dig, du min stora kärlek. Du finns i mina tankar ännu när jag ska sova, du finns i mina tankar när jag vaknar ibland. Du var mitt allt. Du förstod aldrig mig och jag saknar dig så oerhört ibland men lever med det. Du har gjort mig så illa och sårat mig oerhört, jag visade aldrig hur jag led”

Kärlek trollbinder människan, så till den milda grad att vi ibland kanske inte ser hur vi ska reagera och agera i många frågor. Ibland ser inte ens partner vilka behov man har och hur man vill bli behandlad. Ofta berättar man inte hur man mår och står för det på ett sådant sätt att andra förstår.

Detta medför en massa onödiga gräl, missuppfattningar och orealistiska handlingar.

Den varma känsla som infinner sig i kroppen när man blir älskad för just den man är går inte mäta med någon vinst i livet. Hela ens inre brinner och man finns bara i nuet. Det finns inget igår och inget imorgon. Bara nuet.

Vissa personer får dock aldrig uppleva en varaktig kärlek utan blir bara utnyttjad och missuppfattad. Jag tillhör den kategorin och jag är faktiskt inte förvånad för detta har ju följt mig sedan barnsben, fast jag förstår inte vad jag har gjort för fel.

*Jag finns alltid till

*Jag är ärlig

*Jag är trogen

*Jag är varmhjärtad

Vad mer kan man begära av sin partner?

Naturligtvis blir jag oerhört sårad inombords av att bli bränd hela tiden men jag har en enorm stolthet som gör att jag försöker att inte visa detta utåt. Kanske detta är fel?

Varför ser de aldrig vad det är jag behöver?

* Kärlek

* Omtanke

* Ärlighet

* Uppskattning för det jag gör

* Massor med kramar

* Avlastning någon enda gång med barnen

Istället arbetar de alltid emot mig och försöker knäcka mig och min personlighet istället. De har kommit med olika påhopp, falska rykten, lögner, allt för att sänka mig. Och jag vill ju bara..

.. bli älskad för just den jag är.

Varför?

|| © MOBBAD 2004 ||