Förra rapporten skrevs den 13 maj. När denna skrivs är det i slutet av juli och i pensionärskuvösen på sjunde våningen är sommaren nästan över, så fort går det när det blir så varmt som det blir här uppe! Vi har kalasat på både jordgubbar, smulgubbar och potatis, för att inte tala om tomater! Jord- och smulgubbarna uthärdade inte värmen på balkongen, så de överlevde inte länge efter att de hade avgett sin söta skörd. Potatisen smakade fantastiskt! Vilken enorm lyx att få så otroligt färsk och smakrik potatis! Alla ni som har ett eget potatisland skall skatta er lyckliga, det säger jag bara.
Tomaterna har som vanligt varit ett kapitel för sig. Även i år blev de så pass stora att man önskade att man hade haft en machete för att kunna ta sig fram på balkongen, men oj så goda de blev! Den 17 juni skördade jag 4 stycken mogna Stupice-tomater. Detta gör att Stupicerna tog 4 månader och 3 dagar på sig från sådd till ätmogen frukt. Imponerande kort tid för en sådan utveckling! Tre dagar senare, den 20 juni skördade jag den första Cherny Mavr-tomaten. Cherny Mavr är en tomatsort jag verkligen måste få rekommendera! Skalen på dessa plommonformade tomater var svart-röd-grön-lila (kanske är den bästa färgangivelsen auberginefärgad) och innandömet grön-svart-lila, en färg kanske inte retar aptiten så där enormt. Men vilken smak sedan! Cherny Mavr hade en mycket söt och god tomatsmak, och jag får säga att sorten är en favorit för mig tillsammans med Green Grape. Den 7 juli hade även Gelbe Dattelwein och Golden Sunrise avsmakats. Gelbe Dattelwein överträffade verkligen alla förväntningar jag någonsin hade haft på en tomat! Enligt Åke Truedssons katalog (vilken jag har köpt fröna till samtliga av årets tomater från) gav varje klase ungefär 250 små tomater. Jag hade mycket svårt att tro att det skulle bli en så pass riklig skörd på en planta som stod i kruka men där bedrog jag mig. Min Gelbe Dattelwein satte fyra klasar med drygt 200 små rara tomater i varje klase!!! Om vi säger så här: Jag och Ola har ätit mycket tomater i sommar och vi tuggar fortfarande! Riktigt väl mogna var Gelbe Dattelwein delikata, gula små rara päronformade körsbärstomater. Golden Sunrise gav stora ljust gula tomater som var saftiga och hade en frisk tomatsmak. Kanske ingen enorm smaksensation men frukterna var stora, vackra och lätt ludna. Riktiga skönheter, om det nu finns sådana i tomatvärlden. Någon vecka efter provsmakningen av Golden Sunrise och Gelbe Dattelwein kunde jag även avsmaka Green Zebra. Goda, randiga och supersnygga skivade i sallad är min kommentar av denna trevliga tomatsort.
Kalebasserna växte något enormt fram till slutet av juni, och därefter började de blomma. Blommorna var väldigt söta, stora vita krusiga blommor på långa stjälkar. Blommorna doftade gott av gurka eller kanske melon. Det var dock väldigt få av dem som gav frukt. Det verkar som det fanns både han- och honblommor, för de såg lite olika ut. Jag får forska vidare och kalebassers liv och leverne för att reda ut den här frågan. Om någon har en lösning får ni gärna skriva en rad i gästboken! En riktigt stor frukt blev det på mina plantor och några små halvförtvinade. Precis som själva plantan växte frukterna enormt fort och den 7 juli kunde jag notera att min största kalebassfrukt av 26 cm lång och 8 cm i diameter! Den var dock inte färdigvuxen där, utan den blev ytterligare några centimeter längre och tjockare innan den slutade växa.
Åhustobaken var en spännande bekantskap. Jag har redan i förra rapporten nämnt att bladen blir jättestora. Så här i slutet av juli har min planta även blommat med rara ljusrosa blommor. Jag handpollinerade dem med en mjuk pensel och har kunnat skörda mängder av frön. Nästa år utökar vi odlingarna…
Samtliga chilisorter har blommat, men de verkar ha blivit angripna av någonting som gör att bladen trillar av så det blir nog inte mycket till frukter i år. Några frukter är det, men de ser rätt skrumpna ut. Så jag förväntar mig inga jätteskördar av chili i år. Det är lite synd, för det är gott!
Något som var speciellt spännande i år var min lilla rosenknoppspelargon som jag fick som stickling från Olas mamma Ulla-Stina förra året. Den såg lite tanig ut i våras eftersom jag lät den stå inomhus i rumsvärme hela vintern och inte gjorde någon snygg övervintring av den. Jag klippte ner den, gav den ny jord och kruka och i början av juli belönade den mig med puffar av pudrigt ceriserosa små rosenknoppar. Kronbladen på pelargonen var spännande med den cerisa framsidan som jag har beskrivit men med ljust rosavita baksidor med cerisa nerver. När vi ändå är inne på rosa blommor som växer i puffar så har de små ynkliga varelserna till grusnejlikor jag sådde nu förvandlats till gigantiska bollar av grusnejlikor som blommar med pyttesmå rosa nejliklika blommor i mängder. Ärligt talat ser det mest ut som rosa gräs men sött så det förslår är det. Ytterligare en rosa blommar har kommit in i vårt hem, en femöring eller ugglemor som de även kallas. Ola fick den av sin mormor Majken i födelsedagspresent, så nu har jag konsulterar min mormor Maj-Britt om hur man tar hand som sina femöringar på bästa sätt. Hon har odlat sådana sen tidernas gryning så nu har jag fått fullödiga instruktioner om hur man får sin femöring att blomma nästa sommar också. Tyvärr är det något som äter på vår lilla femöring (undrar om det är samma sak som knaprar i sig bladen på mina chiliplantor?), men jag hoppas att det inte påverkar rizomerna i jorden.
Jag har även fått en gökunge i min vård i sommar! Av de lakritsrotsfrön som jag satte kom det upp en planta som jag har vårdat ömt sen tidig vår. Det visade sig dock att den var ett åkerogräs och ingen lakritsrot, så jag har slängt den. Jag får sätta mitt hopp till Mimmis och Annas lakritsrötter istället! De har ialla fall fått upp plantor av den sort de sådde!
Mina kryddodlingar artar sig väl. De trivs faktiskt i det heta klimatet här uppe på balkongen och jag skördar friskt av både basilika, persilja, oregano, timjan och rosmarin. Olas favorit för sommaren får sägas vara Rör-mig-ej-plantan. Den växer sakta men säkert och Ola pillar på den i tid och otid och får den att fälla ihop sina blad. Den får dessutom taggar! En riktig liten försvarsväxt det där! En växt som också växter ohyggligt sakta är doftväxten citroneukalyptus. Jag börjar ana att den inte gillar en så varmt klimat som vi har här uppe, för den ser rätt tanig ut. Men den lukar gott och friskt av citron!
Ett par plantor som jag visste inte skulle gilla klimatet här uppe är sömntutan och luktresedan. De som jag har i krukor här är ytterst taniga och dana, men jag har även planterat ett helt gäng utomhus i vid stugan i Åhus och där har de blivit superfina. Om ni vill läsa mer om Olas och min eskapad vid stugan i Åhus så klicka gärna på länken i menyn till vänster! Nåväl. So far so good som man säger på utrikiska. Nu får jag ta min vattenkanna och börja släpa ut ett 60-tal liter vatten på balkongen, för det är vad som krävs för att törstiga tomater skall sluta sloka efter en varm eftermiddag på sjunde våningen.
Förra rapporten skrevs den 13 maj. När denna skrivs är det i slutet av juli och i pensionärskuvösen på sjunde våningen är sommaren nästan över, så fort går det när det blir så varmt som det blir här uppe! Vi har kalasat på både jordgubbar, smulgubbar och potatis, för att inte tala om tomater! Jord- och smulgubbarna uthärdade inte värmen på balkongen, så de överlevde inte länge efter att de hade avgett sin söta skörd. Potatisen smakade fantastiskt! Vilken enorm lyx att få så otroligt färsk och smakrik potatis! Alla ni som har ett eget potatisland skall skatta er lyckliga, det säger jag bara.