40 år gammal, mitt i livet och med en begynnande flint, då bestämmer jag mig för att bli psykolog.

Omgivningen tittade med stora ögon och undrade om allt stod rätt till. Till saken hör att jag de senaste 10 åren bott utomlands, mesta delen i sol och värme, lyckligt gift, rymlig bostad och med god ekonomi. Vardagen rullade på i en behaglig och lagom spännande takt. Helgerna fylldes med olika intressen och sociala åtaganden.

Det var förutsättningarna när idén slog rot i skallen på mig, och inget skulle få stå i vägen - det skulle bära eller brista. Nu skulle jag tillbaks till kalla Sverige, med studielån och liten studentlya. Nu skulle jag ge upp allt det goda i livet och börja studera.

Här är historien om när galenskapen kom till byn!