Tyranitar´s Cave

Kapitel 9

Sten och vatten

"Smash", jag kände att jag fick något hårt i ansiktet men var för omtumlad och överraskad för att se vad det var.

"Pow", det kom ett slag till. Men den här gången var jag förberedd. Jag svingade upp högerhanden så hårt jag kunde mot angriparen. Jag kände att jag träffade något hårt och att någon ramlade ner på stengolvet.

"Quags, quagsire!", hörde jag. Det verkade som om den befann sig bit åt vänster. Jag ansträngde mig för att lyckas öppna mina saltdränkta ögon och vrida huvudet åt vänster.

När mina ögon äntligen öppnade sig så såg jag att jag låg i en slags tunnel. Det var ganska högt i tak i mitten av taket men lägre ju mer man tittade åt sidan. I taket hängde några stalagmiter (spetsiga stenar som bildas i grottor när det droppar vatten från taket) som glänste i brungröna nyanser. Det fanns flera hål där det mycket väl kunde bo Zubats.

Två meter till vänster om mig reste sig Quagsire upp. Jag fruktade att han tänkte slå mig igen. Lite längre bort låg Chris, Mitch, Elvina och Mike som fortfarande var medvetslösa.

Nu sprang Quagsire mot Mike och började slå honom med.

Jag reste mig, greppade en pinne och började springa mot den bråkiga Quagsire för att jaga bort den.

Då damp något tungt och slabbigt ner i huvudet på mig. Jag kände hur benen och armarna domnade bort och efter några sekunder kunde jag knappt röra mig. Sedan hörde jag en röst som verkade komma ifrån mitten huvudet, ungefär som när man lyssnar på musik med hörlurar på. Den sade "Skada inte Quagsire, den ville inte skada er.". Jag svarade med tanken "Vem är du? Varför kan jag inte röra mig?". "Jag är en Octillery som just nu sitter på ditt huvud. Jag har bedövat dig med Telekinesi därför att du tänkte skada en av mina vänner.".

"Jag ville inte skada Quagsire jag ville bara hindra den från att slå mina kompisar." "Den ville inte skada er, den ville bara väcka er så att ni inte skulle ligga medvetslösa så länge och bli förkylda." "Okej jag ska inte skada jaga bort quagsire. Men kan du säga åt de att vi inte är farliga och att jag har ett bättre sätt att väcka dem på."

När Octilerry gled ner från mitt huvud så vaknade även mina ben upp. Jag kände att min ryggsäck var kvar på ryggen och tog fram den för att kolla hur blöt den var. Den fickan som satt lite utanpå där jag förvarade min termos med oboy var sjöblöt . Ytterfickan där jag hade några oanvända pokébollar lite kexs hade det bara droppat in lite vatten i, vilket gav kexen en konstig smak av salt. Inne ryggsäcken var det ganska torrt, det ända som tagit skada av vatten där var ett paket med salta pinnar som nu var så salta att de verkligen gjorde skäl för namnet.

Som tur var så var alla mina pokébollar med pokémon i kvar i bältet. Reklamen för min kombinerade Pokégear och pokédex där en kille nästan drunknar men lyckas hitta en grotta under vattnet och ringer efter hjälp stämde nästan. Enda skillnaden var att den inbyggda mobilens täckningsområde inte inkluderade den här grottan.

Sedan hittade jag det jag var ute efter, min visselpipa, som Jack alltid hatat.

Jag blåste i den så hårt att en Gligar som suttit och sovit i taket ramlade ner och flög iväg bort genom tunneln.

Snart var alla på fötter och jag fick förklara vad som hade hänt.

"Vi drogs ner i den här virveln som går genom den här grottan." Sade jag och pekade på en öppning som gick genom grottans golv och tack en bit bort. Genom öppningen i taket forsade vatten ner i det andra hålet.

" Det verkar som om vi hade väldig tur som alla slungades ut ur virveln i den grottan där det verkar finnas en luftficka. Hade vi inte slungats ut här så hade vi antagligen dragits ner till havets botten."

"Men var är vi då?", frågade Mike.

"Jag tror att vi befinner oss i en grotta nära det legendariska grottsystem under Whirl islands där Lugia sägs vila."

"Jaha, hur ska vi ta oss ut då?", undrade Jack

"Ja, vi kan inte ta oss upp där vi kom ifrån eftersom strömmen bara skulle dra ner oss. Så det enda som återstår är att gå genom grottan och se vad vi kan hitta."

Precis när vi skulle börja gå så hörde vi fotsteg en bra bit bort och en barsk röst som sade "Skynda på, det verkar som om det är någon där borta!".

"Oj jag glömde visst att berätta att det kommit andra människor som har svarta kläder och är elaka mot pokémon hit.", sade Octillerys röst i våra huvuden.

"det måste vara Team rocket" tänkte jag…

Fortsättning följer …